Senaste kommentarerna i forumet

"Jag klarar av att känna oro utan att döva" skrev jag 27:e december 2014. Ja, så är det ju. Jag provade att dricka lite vin ibland o tyckte att det går ju bra. Tänkte också att mitt vindrickande under de svåra åren hade en ångestdämpande effekt o var farligt för mig men att nu när livet har pusslat sig till rätta så skulle det nog gå bra att dricka lite vin igen. För det är ju behagligt o det är gott o det är avslappnande osv osv...
Igår (och någon gång tidigare) får jag precis samma beteende som under de svåra åren. Jag dricker inte lika mycket men precis samma beteende och jag inser att när det händer saker som får mig upprörd så träder detta beteende in. Och jag tycker INTE om det här.
Jag har läst mycket på Forum sista tiden o jag liksom längtar efter att skriva här igen. Känner inte ett totalt misslyckande, känner att jag kommit en lång bit på väg ändå. Jag har nog aldrig tänkt "aldrig mer alkohol " o tänkte att jag kan säkert dricka lite grann.
Jag tänker nu att jag lägger allt med alkohol åt sidan och ser hur det känns nu.
Mitt liv har lagt sig ganska bra till rätta o jag är mera harmonisk nu för tiden. Tankarna är klarare och jag har egentligen inget sug efter vinet, men gillar att dricka vin måste erkännas för mig själv. Gillar dock inte mitt mönster som tydligen ligger fastfruset i mig.
Å vad skönt att skriva igen!!!

Så då sitter jag här igen med ångest, det var väl själva f-n då. Träffade en god vän igår och trots mina föresatser delade jag glatt en flaska vin med hen. Hade dumt nog inte berättat att jag försöker vara vit ett tag. Så då börjar jag om då, dag 1...inget första glas för mig

Så jag känner igen mig i det du skrev om att ta andra körvägar till jobbet. Hände att jag tog buss i stället och det är inte förrän nu jag ser hur sjukt det var. Så upplyftande det du skriver om friheten att kunna köra när man vill på dygnet. Det är verkligen frihet och det är bra att påminna sig tror jag, om hur det faktiskt var. Dessutom är det fantastiskt när man känner de där små glimtarna av glädje och lycka i vardagen. Det är just så jag vill att livet ska vara. Ha en fin långhelg. / FM

Gör ett nytt försök med samtalskontakt! Även om det inte är ditt fel så kan man behöva hjälp, och även om du inte är konsekvent så kan man behöva hjälp!!! Vem F-n är konsekvent när man är helt under isen?? Du har rätt att träffa någon som kan hjälpa dig att reda ut dina tankar - du mår inte bra, och det är inte du själv som orsakar det, men så är det och då har du rätt till hjälp!
Kanske testa AlAnon?

Gå inte emot din vilja, bara för att han vill det. Gör som du känner, du är viktig, dina känslor och tankar är viktiga och det är bara du som kan ansvara för dem!!

Jag tror att det är jättesvårt att bryta sitt beteeende, alltså svårt att sluta kontrollera, tror jag!
Men det är också svårt att lämna - det är lätt att bestämma sig i tanken, men att lämna är svårt! Det kräver verkligen att man bestämmer sig, stänger av alla andra tankar och känslor som pockar på, och så lämnar man, och så får man stålsätta sig igen. Det är jättejobbigt, men kanske det enda alternativet... Heja dig Kaeljo!
Kram

Sätt gränser för dig själv och vad du vill.
Det kan bara bli bättre om du har styrkan att sätta dessa gränser.
Nånstans måste ju ett liljeholmens gå upp för honom att han kanske borde vara nykter för att du ska känna för närhet.

Det är så svårt.
Han drack igår kväll och då är han extra kel sugen. Vill ligga och mysa och kramas. Det är väll mysigt kanske någon säger fast inte när han stinker gammal fylla. När han inte får som han vill så blir han sur. Du kramas aldrig. Då går jag härifrån. Idag ville jag verkligen inte. Kunde inte. :-(

Trots träff med teraputen.Hon gav mig en massa fina insikter.Bland annat om upprepningstvång som hon kallade det.
Ett tvång att upprepa gamla jobbiga upplevelser man hade i barndomen nu i vuxenlivet.
Någon sorts försök att reparera det som gick sönder.
Att utsätta sig själv igen för samma känsla och inbilla sig att man blir helare av det.
Att man som vuxen ska härda ut känslan bättre.Vilket trams.

kämpar nu med mig själv att inte ringa ned till exet och föreslå grillmiddag idag.
Jag vet att de skulle bli trevligt och vi skulle båda knyta an till den gnista vi skapade i förrgår.Han drack igår och då går allt detta igång i mig.
Han går under, jag måste rädda honom.Jag älskar honom trots allt.
Vi fixar detta osv.
istället ska jag rikta blicken framåt på denna förhoppningsvis soliga dag och vad den kan ge för upplevelser.

Solsken och fin morgon även här hos mig! Njut av dagen! / mt

då jag tänker på fördelarna med nykterheten. Solen skiner efter att det regnade hela dan igår. Helgdag, jag är ledig och ensam hemma. Onödigt att vakna redan kl 7 men kroppen är inställd på jobb förstås. Fördelen idag är att jag kan packa väskan och åka till stugan när jag vill. Jag minns åtskilliga liknande dagar då jag stannat i stan, druckit vin kvällen innan och sen varit fånge minst halva dagen innan jag vågat sätta mej i bilen. Att avstå från alkohol är ingen begränsning utan ger frihet.

Det är inte alls så att jag peppar mej med dessa tankar för att jag skulle vara frestad att dricka. Nej, jag njuter verkligen ännu efter tre års nykterhet av den frihet det ger mej. Inte dagligen men ganska ofta tänker jag på det. Så hemskt var det att vara fånge i missbruk att jag inte tar mitt liv nu för självklart utan verkligen gläds åt enkla saker.

Jag skulle verkligen säga att det är omöjligt att inte kontrollera om han druckit, hur mycket osv då man lever med en man som dricker. Det kanske är ett sjukt beteende och ett bevis på att man är medberoende, men jag kan åtminstone inte låta bli. Det är svårt att bara strunta i och släppa det helt och hållet när det gäller den man lever med. Om man släpper taget och bara inte bryr sig och mannen bara fortsätter att dricka, kan jag inte se att det är någon mening med att leva tillsammans. Så ser jag på det, det kan ju vara olika hur man känner. men jag hade väldigt svårt att inte bry mig. Jag kunde inte acceptera att han drack, men trots att jag påpekade hela tiden att hans drickande förstörde vår relation, så drack han ändå. Nu har jag lämnat, men det är skitjobbigt. Men hoppas att det ska bli bra så småningom.

Ja kanske. Har träffat några senaste halvåret ena sa att problemet ligger inte hos mig och den andra sa att om jag inte är konsekvent så kan hon inte göra något.
Känner mig ensam i mitt förhållande.
Orrkar inte beblanda mig med honom på helg kvällarna. Tack för att du lyssnar och svarar!

Vänner är bra, eller faktiskt helt fantastiskt - men det är också så att de på något sätt alltid håller med dig, av både lojalitet och att du kanske har helt rätt, men med någon utomstående kan du till 100% lita på att den personen säger som det är, inte vad du vill eller behöver höra. Kanske vore det en bra möjlighet för dig??

Hur har du det idag?
Kram!

Nej ingen samtals kontakt. Ingen AlAnon.
Men bra vänner och de får lyssna på mig ibland.

Jag tror på förmågan att kunna lite skratta åt sej själv och sina tillkortakommanden. Att med humor överlista alkotrollet!

Vad är han att förlora?
Om han är på krogen, restaurang eller med kompisar så ser jag inte sådär alldeles tydligt varför han är så lysande.
Om han inte förstår ditt budskap att han måste prioritera dig och ert sällskap framför kompisar, vad har han då för prioriteringar?
Jag hoppas att du förstår vad jag försöker säga.

Den som är blind i detta kanske är du?
Du som inte vill ta in och förstå att i hans värld är kanske både arbete alkohol och kompisar viktigare än du och ert förhållande?

Hårda inledningsord från en annan anhörig som resonerar precis som du många av veckans dagar.
Som lägger just vår alkis i en alldeles speciell guldskål som vi vårdar så ömt för att de är så speciella och har gett oss så mycket kärlek och annat som vi kanske inte fått tidigare i en relation.
Men vi som anhöriga varken kan eller vill se faktan som de bokstavligen skriver på näsan på oss.
Vi är bortvalda gång på gång pga akoholen och allt som hör därtill.
De har någonstans på vägen tappat bort det rimliga i att sätta nära och kära framför alkoholruset.
Det beror inte på att de är ondsinta av naturen, det beror på att de inte kan låta bli pga sitt alkoholberoende.

Du kan välja att stanna kvar och försöka må bättre i detta.
Du kan också välja att gå och försöka hålla fast vid den lösningen, trots att det känns som att ditt hjärta ska brista.
Att försöka nå fram med argument och hot brukar sällan och aldrig ha någon verkan.
Annat än att man själv mår lite bättre av att ha satt ner foten och försökt göra skillnad.

Och sist men inte minst-välkommen hit och hoppas du inte får hicka av mina beska ord.
Det finns massor av matnyttiga och trista sanningar att ta till sig här på forumet om du orkar och vill.
Men tyvärr finns det ingen universalmetod att få en som dricker att sluta så länge som de inte innerst inne når det beslutet för egen maskin.

Ord skrivna av en luttrad Ullabulla som senast igår fick hopp igen och fick det hoppet krossat i morse av en drucken exsambo.

anledning är det många tankar som snurrar i skallen idag...eller rättare sista veckan. Tankar som jag avgjort hade supit på i det tidigare livet, flykten är ju så mycket enklare. Jag är lite glad för att jag kommer ihåg hur det en gång var för mig då blir det lite enklare att handskas med trollen i skallen.

Jag har nog ingen aning om vad som triggat igång hjärnröran men en sak kan vara nåt som Sanna sa förra helgen, en annan att jag är lite sur på mig själv för att jag inte bokade plats till Gotlandskonventet under Kristiflygarehelgen, jag vet ju att jag har så roligt med alla vänner, och jag tror också inte minst på att de kommande veckorna kommer att innebära många stora känslosvängningar. Känslostormar som tidigare varit ett gyllene tillfälle att kröka på. Ordentligt. Frossa i tyckasyndom och bara se allt i svart. Men idag har jag verktyg för att handskas med röran utan att behöva dricka....OM...jag gör det valet.

Det som sas förra helgen och som jag inte greppade då : Det kommer en dag när pengen trillar ner och jag fattar. Ingen brådska, det löser sig.
Att inte åka till Gotland var ett medvetet val grundat på ren ekonomi. Enkelt.
Känslostormarna som eventuellt ...EVENTUELLT..kommer behöver jag inte oroa mig för! Jag vet ju inte alls hur de kommer att påverka mig och att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån som inte är taget än.

Men eftersom jag är en människa med fel och brister så lyder inte min hjärna alltid utan tar sina egna vägar ibland. Men så länge jag påminner mig om vem jag är och varifrån jag kommer så blir allt så mycket lättare att handskas med. Små enkla regler som att ta en dag i taget, välja att inte dricka just idag och inte ta det första glaset gör att krångligheter i livet är så mycket lättare att leva med.

Ibland är jag faktisk glad för att jag är alkoholist för jag har fått lära mig enkla praktiska tips om hur jag ska göra för att få ett bra nyktert liv.

Jag har inte varit inne på ett tag, Grattis till 6 vita dagar! Du är grym. Jag har också tagit det lugnt och allt går fint. Ha en bra lång helg.

Tack, det betyder mycket när ni skriver så. Jag vet själv att jag egentligen inte blir glad av att dricka utan helt tvärtom. All ångest efteråt, att se människorna i sin närhet som lider av att man skadar sig själv. Läste din tråd FM och känner verkligen igen mig mycket i det du skriver. Framförallt vilka känslor som triggar igång suget. Har klarat mig i snart tre dagar och det känns som en bra början iaf. Har faktiskt lämnat bort mitt Visakort inför långhelgen. Jag är för rädd att jag inte ska stå emot suget att handla något och dricka i smyg. Har sagt till mina närmaste att jag fattat beslutet att inte dricka mer på länge. Jag säger "på länge" eftersom tanken av att aldrig dricka mer känns oerhört skrämmande.

Precis som du skriver santorini så känner jag mig faktiskt lycklig över att jag står fast vid beslutet.
Tack!

Uppdaterar

läget är detsamma, fast han vart ute mera nu. Blir dock sårad över hur en del som känner han säger men han har ju lugnat ner sig.
visst ... från att inte va dyng full 3 dar i veckan till att vara full 1 till ca 2 dar i veckan....
är det bara jag som reagerar?
känns som jag inte ska lyssna på dem runtomkring. De är ju inte dom som blivit svikna, sårade, lämnade.
I allafall är det så här att han inte är och får hjälp, han tar inte antabus, han håller sig inte nykter i ens en månad. Och det är jätte rörigt i hans hem, skitigt och han är ovårdad från topp till tå.

enligt ha tyckte han att han haft trevligt ute de senaste 2 fyllerna. Jag gratulerade han mer eller mindre för det. Det var inte poppulärt. Han kände att jag inte brydde mig. Jag sa lite så där som andra skulle gjort.,. Aha du gick al in? De va väl bra du hade kul hö hö...
han lät besviken, vilket jag var förberedd på,... han sa att ja va dum, o det var jag införtådd med varför han tyckte. Jag fortsatte med att men de är väl trevligt att du var ute och hade kul? Är det någe fel med det.... jag förstod exakt vilken reaktion det förde med sig.. han kände sig ensam, lämnad, hade inte mig orolig. ...
jag kan erkänna att det var inte lätt, men i efterhand så känns det som det behövdes

Med början i kväll. Jag tackar alla stående högre makter till buds för att jag inte dricker nu. Gästerna är nämligen synnerligen sparsmakade, nån nyttjar inte alls.

Åh, så skönt att få känna sig som en människa bland människor!

Är det verkligen så?

Jag kan inte skryta om massa nyktra dagar men det blev en nykter dag igår. På kvällen pussade jag på min sambo. Han luktade sprit. Jag frågade om han druckit sprit. Han svarade nej men att han druckit en öl när han diskade som var cirka 2 timmar tidigare.

Ibland så funderar jag om jag inte bara är beroende utan också medberoende.

Kram

Håller med om att metoden "ingen alkohol hemma" är en utmärkt ide. Att hitta sin egen motivation är också viktig. Kanske också unna sig någon annan slags belöning? Bryta mönstret med nåt helt annat. Det är inte gratis att dricka vin. Varför inte spara samma summa pengar varje dag eller vecka och sedan göra nåt för sin egen skull. Ge sej själv en upplevelse. Massage, resa, eller en konsert?

Hur går det Flärpen? Jag är inne på min 6:te nyktra dag. Det var lite kämpigt igår men det finns ingen A hemma så det var bra för mig.
Ibland måste jag fokusera på de negativa effekterna, och ibland de positiva. Måste hitta inspirationen någonstans.
Kämpa på!!!!