Senaste kommentarerna i forumet

Så har jag flyttat då. Blev så tokarg på mannen idag som kom hemdragande med sina lila påsar så jag stack hemifrån. Det är ju faktiskt hans hem också trots att jag vill att det ska vitt. Men vi har en kolonistuga i Tanto. Tänker att jag kan bo här i alla fall nu när sommaren kommer. Ingen el och bara kallvatten. Men det funkar. Lagar mat på gasolspisen och tänker att detta är inte klokt. Sängkläderna är iskalla och luktar lite mögel? Att det ska vara så svårt rent fysiskt att få vara nykter. Skitgubbe tänker jag. Sitt där framför din TV med dina jävla öl. Han borde sitta i denna stuga men han har ju inga problem. Förutom med lilla frugan då. Oj satan vad arg jag är nu! Arg är kanske bra, för här rör sig mycket skumma individer nattetid. Hoppas för allas skull att de inte knackar på min dörr. Hos grannen några hus bort så grillas, skrålas och sups det som om ingen morgondag finnes. En gång i tiden hade jag slutit upp i fyllegemenskapen. Nu blir jag bara äcklad och arg. Alltid arg. Håller jag på att bli en toktant?

FolieFia

...med Berra!
Återigen går politik och pengar före människors behov!
Inte fått besked om verksamheten 2013? Men hallå, 8 maj 2013 idag, om en månad har halva året gått!

för att du skrev lite mer utförligt... Jag bara instämmer - och hoppas att dagens samtal givit en stund av klarhet och styrka! Kramar / mt

...vän...
Jag förstår din vilsenhet. Energi har man bara det man har och du har inte fått någon "påfyllning" under lång tid. Jag brukar tänka att jag ska leva på " räntan" så mycket det går, sortera bort allt jag kan som inte är nödvändigt, att ta på kapitalet funkar ju då och då men om det aldrig blåser medvind så tar det slut och hamnar på minus.

Jag hoppas samtalet gav lite medvind.

Det att "kämpa" emot känslor är svårt. Jag har en kompis som hamnade i skilsmässa för maken hittat en annan. Hon var totalt oförberedd och en fras hon sa som jag minns var "det tog tid och var ett smutsigt arbete att döda en kärlek men nu är det gjort".
Lite så är det kanske för dig?
Finns känslor kvar så slåss inte mot dem.
Däremot har jag mycket svårt att tro någon människa kan ändra ett invant beteende på så kort tid som ni haft. Ni har väl inte ens brutit allt än om jag uppfattat allt rätt.
Han tjuvar energi från dig dagligen och när du är så utmattad, hur ska du då kunna sortera, värdera eller bedöma.

Om du behöver tid att andas så be honom om tid. Inte en vecka eller två utan till nyår kanske?
Jag tror du behöver distans och sortera.
Han kommer ju fortsätta på sitt sätt oavsett men låt honom inte kväva dig. För mig känns det som han vet han har övertaget nu och utnyttjar det, trycker ner på ett mer "sofistikerat" sätt än när du fanns innanför det gemensamma hemmet.
Enda sättet är att fortsätta ta hjälp, skriv och prata, ändra ditt praktiska liv, gå till vänster istället för höger typ. Försök bryta dina banor...

Tänker på dig...
Varm kram

Jag har tagit bort ett kränkande inlägg i denna tråd. På alkoholhjälpen stöttar vi varandra. Om du som skrev inlägget vill diskutera så får du gärna skriva till mig under https://www.alkoholhjalpen.se/kontakta_alkoholhjalpen

/magnus

Kan det nog vara, men vad jag hade för nick kommer jag inte ihåg , men jag vet att jag har varit där och lagt in en eller två inlägg.
Det gänget var betydligt sjukare än jag någonsin varit.

Berra

som första dag på ditt nya liv. Imorron är så lätt att flytta fram.

Jag vill att du ska veta Fenix, och Fia och ni andra också för den delen, att jag vet hur det känns. Bara det kan vara skönt, att nån verkligen förstår. "It takes one to know one". Bara den som verkligen varit med om samma sak kan till fullo förstå hur det är. Så är det väl med allt. Vi vet att det är "inte bara att sluta".
Men det går.

du ska på samtal! Berätta precis som du berättar här, om dina skuldkänslor, din villrådighet och om dina självmordstankar.

Angående sambon - om han (och du) vill fortsätta så kan ni träffas... men i den mån jag ska ge något råd så är min uppfattning att du absolut inte ska lämna ditt eget boende och flytta tillbaka innan du hittat dig själv och verkligen vet vem du är och hur du vill leva ditt liv. Det är inget som du gör i en handvändning... räkna med en lång tid för tillfrisknande.

Kramar och allt gott! / mt

för feedback på morgonkvisten! I går fick jag hem en bok jag beställt som heter Hopp, en handbok för nynyktra. Alltid stimulerande att läsa om de som lyckats, i det här fallet en man som varit nykter typ 15 år. Idag slits jag hela tiden mellan om det är idag det ska ske, eller kanske vänta tills i morgon? Känner någon igen resonemanget? Suck! Ska bli en riktig lång arbetshelg, så det kanske är ett utmärkt tillfälle då jag kan ägna mig åt praktiska saker i stället för att dricka.
Och Fia, ta det inte så hårt med 20-lapparna. Det gör nog varken till eller från för den kvinnans alkoholistkarriär. För din del tycker jag snarare det tyder på att du är en människa som vill vara hygglig. Förmodligen är det som med de flesta alkoholister, att vi ofta är rätt snälla människor. Såvida inte vårt förråd av alkohol är hotat eller så:-)
Fenix

Nu blev det lättare att hålla sig nykter. Bor ju precis brevid bolaget och i efter att svept min anatbus - efter två timmars dribblande, inget lätt beslut. Så går jag ut, gnidlåren ni vet. Träffar en tanta utanför porten. Bakfull, stinket. Ägg (?) på tröjan, omöjlig att åldersbestämma. 50 kanske? Som jag. Och jag gör det fulaste man kan göra enligt nyktra alkisar. Jag sticker till henne två tjugolappar, medans jag igentligen borde ha bjudit upp henne på kaffe. Nu har jag skitångest, men utvägen vin är avstängd. Har i och för sig druckit på anatbus men det känns aldrig bekvämt . Jag är rädd för att få iverkningar, vilket jag inte har haft. Men jag uppmanar ingen annan att prova.

Skitdag, skitdag skitdag. FelikalieFia

Ska på samtal idag, välbehövligt.
Sambon mailar och ringer, talar om att han ändrats, att han förstår att vi inte kan ha det som innan, att han vill att jag kommer tillbaka... och jag vet ingenting...

så måste man fylla alko-hålet med annat. det går inte bara att ta bort, man måste aktivera sej. Det kan vara jobbigt att hitta på nåt annat men så är det. Blir mycket tid till annat...
Och det där att ändra sina vanor, det var nog nyckeln till framgång för mej. Jag började med LCHF och motion och alkohol skulle förstört det goda resultatet. Fia, antabus tycker jag du ska fortsätta med som en trygghet.

Skulle bli jätteglad att höra av dig Anli, men jag respekterar om du inte vill.

Jättekram från Fia

PS: Tack Stigsdotter! Jag är säker på att det finns en massa av dig med. Olika Stigsdöttrar. Vi är nog alla en massa personer. Min man brukar säga att han har gift sig med en galning. Vem är galnast frågar jag. Jag har ju gift mig med en normal kille? Vem saknar omdöme här?

FörundradFia

Skitjobbig dag. Kompledig idag och i övermorgon. Vad fan ska jag kompa för? Inte ens en månad har jag jobbat. Men så är det i min bransch. Så detta ger mig 5 dagar att supa till på. Och tro mig, tanken finns där. Den fanns där redan igårkväll. Ett glas antabus upphällt framför mig och jag tvekar, ska jag svepa detta eller gå bananas? Det läskiga är att jag vet precis vad jag dealar med, som Fenix här om dagen. Mitt liv!

FulaFia

..jojo, det ger mig kalla kårar.

I de flesta fallen så är det någon form av åtstramningar som leder till att en ny ledning rör om rejält i grytorna.
Och har de inte själva varit med och drivit ett projekt så faller de som oftast utanför budgetramarna.
Vi hade en ett jättestort varuhus i trakten, och varje gång de fick en ny ledning byggde de om absolut allt i varuhuset.
Folk hittade inte längre sina varor och de började tappa kunder, ny chef och ny omorganisation med ännu mera besparingar.
Så fortsatte det och varuhuset som funnits sedan 1967 finns inte längre kvar.
Det är ett dåligt exempel på hur det går när man omorganiserar sönder ett projekt.

På mina jobb har det nästan alltid lett till försämringar, och sker det igen inom 3 år så är det dags att lämna skutan.
Då har det blivit ett nederlag för så lång tid tar det att få en ny organisation att sätta sig ordentligt.

Låter jag neggig?, ja kanske men vis av erfarenheterna...

Men jag ser fram emot en förändring...

Berra

Är du samma Berra som brukade skriva i terapisnac under Berra 1. Tycker mig känna igen leksakerna?

Käre Fenix! Får jag skriva så? Skitsamma, nu är det sagt. Du ska inte skämmas över att du faller dit. Vi har alla gjort exakt det samma. Stark är du som vågar skriva om eländet. De gånger jag har trillat så har jag inte vågat skriva på forum, men det är ju då forum behövs. Jag tycker att du är en stark man, trots eller kanske på grund av dina tillkortkommanden. Mat, sex, godis...allt som kan ersätta nummer ETT alkoholen. Jag har inte samma beteende utan jag är råalkis. Längtar aldrig efter gotter eller annat, men jag känner igen känslan. Jag vet att vinet skadar mig, relationer, arbete, men jag dricker det ändå. Nu har jag ju varit vit en månad, men det är antabus och det nya jobbets förtjänst. Hade jag inte haft detta påtryckningsmedel så hade jag fallit för länge sen. Kanske är det så för vissa av oss att vi måste verkligen falla totalt innan vi kan klättra upp igen. Jag vet inte om jag har rätt? Men var går din bristningspunkt? Själv lyckades jag ju supa bort ett jobb, för mig blev det en ögonöppnare. Så mitt råd är att du letar efter din gräns. Jobb? Familj? Status? Vad är du redo att offra? Nu kanske du tycker jag låter tuff. Långt därifrån.

Idag får du en riktigt stor kram. Du är bra Fenix! Fatta det!!! Fia

- du ska lyfta upp vad du behöver för att orka för din skull! Lelas brukar berätta om den vägkost hon fått med sig; båda måste hitta sitt "jag" och kunna se den andre som "du" innan vi kan leva i en sund vi-relation... Jag - Du - Vi. Lätt som en plätt att sääga och skriva men ett drygt jobb att hitta fram till. Styrkekramar! / mt

dej innan jag börjar jobba idag. Ditt inlägg talade så till mej, det var så JAG för ett år sen. Så nere var jag också men jag kunde/ville inte uttrycka det. Hade nästan gett upp. Jaghade också ont i levertrakten och var jätterädd men mina leverprov nu är perfekta. Därför brukar jag säga mej själv att kroppen förlåtit mej. Kroppen har en underbar förmåga att återhämta sej. För själen tar det längre tid, jar har så svårt att "acceptera det jag inte kan ändra", dvs att jag slösat bort så mycket tid av mitt liv på alkoholen.
Ta steget nu Fenix. Du verkar ha nått botten och då finns det bara en väg-upp. Det går, tro mej. Första tiden är jobbig men när man kommit igång blir man lite hög på hur duktig man är:)

Jag blir bara påmind om hur viktigt det är att inte åka med i svängarna. Jag tappar det ibland och då far jag illa. I går stod jag kvar och insåg på nåt vis att det är det enda jag kan göra och det kan bara bli vi om jag orkar och då blir det viktigt att lyfta upp vad jag behöver för att orka, inte hela tiden tvärtom som det varit. Och tänka sig, han ringde igen och hade då gråtit och tagit allt han kände i grupp och fått stöd och han hade ändrat sig och tänker inte längre bryta, inte nu i alla fall då:)
Men det jag tycker känns bäst är att jag lyckades att inte åka med den här gången. Förstår att jag har en tuff tid framför mig och jag hoppas att jag har kraften att stå kvar och ta hand om mig själv.

gav det också ett lugn att ha gjort en del beslut, satt mina egna gränser och ha dem i ryggen - precis som du skriver. Jag finns på facebook under nicket Mittiplaneten Johansson. Bara så du vet.
Ha en fin dag. Kramar / mt

Men om det är någonstans man INTE behöver skämmas så är det här! Gå in i vilket AA rum som helst, och du får den support du behöver. Det är sååå många som gör samma snedsteg. Det viktigaste är att man hittat vägen tillbaka.

Antabus-biten känner jag också igen mig i. Körde en dos för ett par månader sedan, och började sen sakta lura mig själv att inte ta den. Och, mycket riktigt, åkte dig dit igen. Nu har jag börjat en ny kur sedan snart en månad. Jag undrar bara hur länga man kan hålla på med medicinen?

Alau

jag blir så lyft att du skriver till mig!! Jag KAN också sluta, vet ju det och som du skriver är det no Holknekt som gäller. Jag kan inte dricka utan ett olyckligt slut, jag vet ju det.
Jättekram, jag är så under isen nu, men samtidigt nära att ta steget, nu är det nog. Nej, har haft så svårt för en dag i taget, så visst är det så, nu är det nog!
Tack för responsen!!!!
Fenix

...nu börjar detta forum dra sina sista andetag. Det är sorgligt att det stängdes, särskilt när jag läste Magnus kommentar. Varför stänga ner det "gamla" under omorganisation? För mig fullständigt onödigt!
Jag hoppas innerligt de som behöver hittat andra vägar.

Tack för omtanken, jag mår helt ok ikväll också.
Dina berättelser och återblickar ger mig hopp. Jag känner mycket är på rätt väg nu men vi är långt ifrån öppna samtal om det som varit. Vi har fullt upp med hitta kanalerna för vanliga samtal om dagliga saker.

En dag hoppas jag kunna skriva/känna befrielsen du kände ikväll.

Tar emot din kram och ger en likadan tillbaka