Senaste kommentarerna i forumet

Tack

mm ja har ju dessvärre också kvar en del känslor :/
Han kommer nog säkert få en del o tänka på, men att han ska sluta dricka som han gör det kommer han inte... det är bara att inse
jag måste försöka komma mer och mer bort rent känslomäsigt, det skulle underlätta. Skulle vara så skönt att få dem att svalna och känna endast en vänskap

Av dina ord!

Så ska man inte behöva ha det! Och du ska inte stanna hos din mamma av snällhet, vilket är lättare sagt än gjort!!! Men genom att visa henne att dina hot om flytt inte är bara hot så kanske du kan visa henne att du inte accepterar hennes drickande och hennes bemötande.

Försök prata med någon - kurator låter som en bra ide!

Var rädd om dig, du är värd allt gott!
Kram!

Du behöver inte skämmas för att han är full...
Ja, lättare sagt än gjort, men det är ju inte du som är full... Berätta för dina vänner hur du lever - när jag gjorde det så förstod jag genom deras bemötande oxh ord att så här har man det ju inte i ett normalt förhållande!

Förstår att det inte är lätt att vare sig prata, tänka klart eller lämna, men du verkar vara en bot på väg, och det tror jag är klokt.
Kram

Jag skruvade också på mig litet extra vid den meningen...

Jag har läst om och testat mindfulness ett bra tag nu och kommit fram till att det är det vettigaste sättet att hantera tillvaron på. Om man större delen av tiden kan vara medveten om sina tankar och sitt beteende så skulle man inte falla i så många gropar på livets stig. Det är en intressant resa att börja iaktta sig själv. Hur hjärnan bygger upp kedjor av tankar i skallen som är helt åt he........ Katastroftankar som skapar ångest. Ångest som måste hanteras på nåt sätt (dövas). Hjärnor som går på autopilot. Jag är så glad att jag hittat mindfulness. Det finns mycken intressant forskning runt det. Kolla på The Mind and Life Institute - bara ett exempel av alla dem jag hittat. Är som du att jag gärna plöjer allt om ett ämne när jag blir intresserad. Och här finns det mycket:). /FM

tillbaka Tilde !

Berra !!
Av nån anledning som jag inte vet nu så fastnar meningen om att alkisen sköter sig på festen och går tidigare därifrån för att ha festen själv på rummet.
Exakt så gjorde alltid jag. Minimalt med alkohol på den "riktiga" festen för att sen skynda hem och halsa mig till medvetslöshet. Komiskt....nja inte riktigt kanske...men kul att idag veta att jag inte är ensam om det beteendet.
Idag går jag tidigare när flamset och tramset blir för mycket. Gillar inte att se kopian av mitt gamla beteende.

Jag snubblade för några veckor sedan över mindfullness, nästan av misstag. Jo, förra hösten skrev jag en del här om att söka aktivt efter någon avslappningsmetod, men då behovet sakta avklingade, så blev det aldrig av att göra något aktivt åt det. Men så erbjöds jag att ta del i en kurs i mindfulness (Mindfulness Based Stress Reduction, MBSR), som jag nyligen har börjat. Nu är jag naturligtvis ingen mindfilness-guru efter ett par veckor, men jag har en tendens att ofta gå starkt in i sådant jag börjar med, så jag har läst en hel del och hittat några intressanta kopplingar, som jag vill gå närmare in på här. Det jag skriver om är alltså än så länge mera förhoppningar och läskunskap än egen erfarenhet.

Svenska Wikipedia beskriver mindfulness så här "Termen Mindfulness eller Medveten närvaro används idag för att beskriva ett mentalt tillstånd, en förmåga att vara närvarande i nuet som alla har tillgång till från födseln och som återförvärvas genom träning i riktad och avsiktlig uppmärksamhet kombinerad med reflektion över förhållningssätt." Mindfulness har sina rötter i Buddhistiska traditioner och meditation är ett viktigt verktyg för att tillägna sig mindfulness. Den idag populära versionen av mindfulness, som på 1970-talet utvecklades av Jon Kabat-Zinn är ändå helt fri från mystiska element och religiösa kopplingar. Denna mindfulness motiveras med de positiva effekter den har för oss och många av dessa har bevisats vetenskapligt.

Man tränar mindfulness genom att iaktta sina egna tankar och känslor, både i meditation och vardagsliv. Man söker ett accepterande och nyfiket sinnelag, där man inte strävar någonstans, utan är närvarande i stunden och accepterar den precis sådan som den är. På det sättet lär man sig bland annat hantera sina egna känslor på ett accepterande sätt, man får lättare att känna glädje, man lär sig att observera sig själv och kontrollera sina impulser. Man har kunnat påvisa att områden i pannloben för impulskontroll växer... Vänta litet - den där listan börjar låta väldigt bekant... Acceptera sina känslor, glädje, impulskontroll, pannloben..., var det inte nästan samma lista på sånt som alkoholen har skadat.

Just det, när jag läst om alkoholens skadliga inverkningar och den möjliga nyttan med mindfulness har jag inte kunnat låta bli att slås av hur mycket likheter där finns. Följden, så som ja tänker det, är att mindfulness borde kunna vara väldigt nyttigt för oss gamla alkoholister! Mycket riktigt, så finns det åtminstone i USA en terapiform som kombinerar mindfulness med KBT (för Pavlov-delen). Den terapin (Mindfullness Based Relapse Prevention, MBRP) har i vetenskapliga studier visat sig effektivare än standardmetoderna, men om jag förstått rätt så har de här studierna tills vidare varit rätt små.

Vad tilltalar då mig i mindfulness? Jag satt i dag på en sten på stranden och följde löst en meditationsövning. Då slogs jag av hur nära det jag gjorde låg till sådant som jag gjort när jag var yngre, men tappat bort emellan. Hur jag t.ex kunnat röra mig i naturen, eller sitta på stranden och se på vattnet och bara vara där, på ett naturligt sätt tillsammans med omgivningen. Det känns som om mindfulness kunde vara ett strukturerat sätt för mig att söka mig tillbaka till sådana upplevelser. Jag gillar också att mindfullness inte fokuserar på några problem, utan på det naturligt positiva inom oss. Jag får utveckla hela mig själv, min självmedvetenhet och -kännedom och samtidigt kanske jag i bästa fall helar min alkoholism. MBSR är en 8 veckors kurs och efter den skall vi ha förutsättningar att fortsätta för oss själva. Inte så att man lär sig mindfulness på 8 veckor och sedan är man klar, men efter kursen skall vi ha verktygen för att själva fortsätta leva våra liv i medveten närvaro. Ett väldigt annorlunda tänkesätt än inom t.ex. AA eller WeightWatchers, där man uppmanas att fortsätta inom ett strukturerat program livet ut. Här finns förståss en fälla. Ansvaret för att fortsätta ligger tungt på individen.

Om det här låter för bra för att vara sant, så är det antagligen det. Inte tror jag att mindfulness är någon undermetod som kan göra alkoholister friska, men kanske det kan vara ett bra hjälpmedel bland många. Något värt att bekanta sig med?

Själv tror jag förresten att jag hade haft svårt att ta full nytta av mindfullness, då jag var i en akut fas av att sluta dricka, nu 9 månader senare befinner jag mig i en mental plats där jag tror att förutsättningarna att lyckas är betydligt större.

Tack till dem som orkat läsa ända hit!

...eller snarare hur kan man sluta göra det, eller kan man? (Stingo tänker högt igen och väldigt långt den här gången...)

Jag skrev något till Santorini i en annan tråd om att det krävs en massa kontroll för att dricka "bara om man tänker som en alkoholist". Lena snappade upp en annan rad jag skrivit "man kan inte vara fri att dricka om man är tvungen dricka". Jag har funderat en hel del över dessa rader sedan dess och kanske också tidigare. Kan man bli fri från alkoholisttänket och tvånget - på riktigt? Och i så fall hur?

Låt mig backa litet. Många här har beskrivit fall då (ofta kända) alkoholister varit nyktra i många år för att sedan plötsligt falla dit igen, efter "första glaset". Den berättelsen används gång på gång föra att påvisa att alkoholism är en obotlig sjukdom och att "inte ta första glaset" är den enda räddningen. För många är det säkert så, men för mig berättar de här berättelserna också en annan möjlig historia. En historia om en kamp som misslyckats, inte nödvändigtvis för att den varit mot en omöjlig fiende, inte nödvändigtvis för att de som fallit mött ett ögonblick av svaghet, utan kanske för att den kämpats på fel sätt från första början. En kamp som inte rustat att möta framtida svårigheter.

Vad är jag då möjligen ute efter? Hur kan vi lära oss att "kämpa bättre", "kämpa smartare"? Det är naturligtvis väldigt individuellt, men jag skulle våga lyfta fram tre huvudpunkter, som jag tror att alla är lika viktiga, ingen av dem får lämnas bort.

1. Vi måste se till vilka orsaker som fick oss att börja dricka första gången. Vi måste kanske möta våra demoner från barndomen eller ordna om våra liv, så att skadliga element inte mera kommer åt oss. Många här gör redan det här, i högre eller lägre grad. Till exempel . Terapi är säkert rätt väg för många, men vi är alla individer, så vägarna är många.

2. Vi måste ta hand om de skador som vi åsamkat oss och andra genom vårat drickande. De skador som får oss att "tänka som alkoholister". En del av de här är rent psykologiska och ofta oskiljaktiga från det som redan finns i den första gruppen. Här handlar det både om skador vi gjort på oss själva och skador vi gjort på andra. Försämrad självkänsla och förlorad tillit, för att nämna några av de vanligaste.

Jag tror att alla här som klarat en längre tid av nykterhet har mött och jobbat med båda de här aspekterna, mera eller mindre aktivt, mera eller mindre formellt. Jag vet att tex någon går i stentuff terapi (strongt!) för att möta och bemästra sina demoner, Jag själv gåt i parterapi, med min fru för att reda ut sådana här saker. Andra har jobbat på annat sätt.

3. Den tredje punkten jag vill lyfta fram är de fysiologiska förändringar som skett i hjärnan och det är här det kanske finns något nytt. Mulletant lade två mycket bra länkar i en annan tråd, som kort beskriver det vetenskapen nu vet om dessa förändringar https://suntliv.nu/artiklar/bruk-och-missbruk/vad-hander-i-hjarnan-vid-… och http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna. Bland annat där kan man läsa om det "som vi alla vet", eller att hjärnans belöningssystem (dopamin) blir stört av alkohol och att vi därför har svårt att må bra eller bli glada utan. Enligt ny forskning är ändå kanske processer i pannloben (hjärnans tankeområde) starkare ansvariga för sena återfall. Om jag förstått det jag läst rätt, så kan dopamincykeln normaliseras med lång tid av abstinens (goda nyheter, kanske jag kan bli glad igen!), medan förändringarna i pannloben är mera bestående. Speciellt beskrivs två förändringar, som kan förklara återfallen: Betingelse (Pavlov!) och försvagad impulskontroll. Det här är sådant som kan påvisas med bilder av våra hjärnor. T.ex minskar områdena i pannloben, som har att göra med impulskontroll, vid långvarit drickande.

Vi vet idag att också vuxna mänskors hjärnor är formbara, att vi kan träna dem litet på samma sätt som man tränar muskler. Eftersom de här processerna är starkt kopplade till det medvetna jaget, så borde de enligt allt förnuft (tycker jag) gå att påverka med mental träning, det borde gå att befria den kidnappade hjärnan.

Vilket för mig till nästa ämne...

Lördagskväll skulle det ju vara! :)

Vad ledsen jag blir när jag hör hur du har det.
Precis som du skriver är det absolut inte barnen som ska ta hand om de vuxna, utan tvärtom.

Du skriver att du inte vill att din mamma ska bli helt ensam. Men samtidigt är det ju hon själv som väljer att det blir så om hon inte vill sluta dricka. Det är lika svårt för både vuxna och barn att få någon att sluta som själv inte vill det tyvärr.
Jag hittade sidan tryggabarnen.org som är till för barn upp till 25 år som har föräldrar med missbruksproblem. Dit kan man ringa varje dag och så har de också chatt. Ibland hjälper det så jätte mycket att få prata med någon utomstående, så det tycker jag absolut att du ska göra. Kanske skolkuratorn också är ett alternativ?

Hoppas du får en okej fredagskväll med lille hundvalpen!

http://ingelalekfalk.com/2013/11/29/alkoholen-ar-normen-alkoholismen-di…

..återkommer med ytterligare inägg senare...

/Berra

Jag tror att jag kommit till stadiet när jag är mer likgiltig.. Har fått för mig att det kan vara värre, eftersom det leder till någon sorts "låt-gå" känsla där man bara staplar dagarna på varandra..
Jag har börjat ta mig ut på kurser (och bokar ofta in mig på billiga övernattningar för att slippa åka hem och förstöra en trevlig upplevelse, med att hitta gubben något mer än salongsberusad)
Skulle gärna bjuda hem några av mina nyfunna vänner, men jag vill inte eftersom jag aldrig vet hur påstruken han är, eller blir under dagen..
Ja, det kommer fler och fler skäl att skaffa ett eget liv.
Givetvis kommer det att finnas folk som tycker att jag "sviker".. men det får jag försöka bortse ifrån.. Lätt sagt, men inte så enkelt när man står där..

Eftersom han är alkoholist så kommer han att förneka att han är det, ända till den dan han själv orkar acceptera att han inte har kontroll över sitt drickande..
Ja vet, eftersom jag är gift med en.
Han har också en rattfyllodom, men vägrar se sambandet mellan den och sina alkoholvanor! (bara "otur" och dålig tajming.. Och löften om att aldrig någonsin sätta sig bakom ratten när han druckit)
Jag har tur i oturen att han inte blir våldsam eller argsint.. (däremot väldigt negativ och fyllesentimental..) Så jag är på väg bort.. Vi har båda vuxna barn, så det enda som hindrar mig är att jag måste få tag på ett boende som jag har råd med..
Ha INTE dåligt samvete.. DU kan inte förändra honom, det måste han göra själv..

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

Fantastiskt att se att man inte är ensam med vad man själv tycker är ett "skämmigt" beteende. Blev för några veckor sedan jättearg då min fru släng den för henne tomma BIB. Jag visste ju att jag kunde krama ut iaf ett halvt glas till.. Helt otroligt vilken slav man blir. Har vid flera tillfällen köpt A och druckit på vägen hem (kör inte själv vid de tillfällena utan en vän), så ser jag extra duktig ut att jag bara köpt lite. I själva verket har jag klämt i mig hälften på vägen hem..
Men det gamla för vi glömma! Kämpa på!!

Har vaknat en lördagmorgon utan att vara bakis. Igår var dessutom fantastiskt roligt och avslappnat vilket var min största rädsla att det inte skulle vara. Åt en god middag med min fru utan att behöva något annat än Ramlösa att dricka. Känner mig faktiskt stolt, och skriver mycket dessa inläggen för att i svaga stunder kunna gå tillbaka och läsa.
Har fått en otrolig energi att kämpa framåt.
Tack för allt stöd!

Min tanke är att man hela tiden söker något för att stilla någon typ av begär. Nu talar jag bara om vad jag personligen känner.
När jag rökte kände jag inget behov av att dricka. Jag kunde ta ett glas vin, men sen var det nog. När jag slutade röka ökade alkoholkonsumtionen rätt stadigt,
I perioder då jag inte drack, så åt jag väldigt mycket sötsaker och drack läsk mm.
Så för min del så försöker jag antagligen bara fylla något "hål" som jag sett att även andra i forumet har beskrivit gällande alkohol.

är (ofta) smärtsamma men (ofta) nödvändiga för att komma vidare. Kram på dej Ullabulla / mt

Äh nu såg jag att du skrev nu på morgonen också. Idag alltså dag 1. Nu börjar vi (igen).

Jag med, ordentligt också. Det kanske är så det är, upp och ner tills man hittat en balans och ett förhållningssätt som fungerar. Jag har jättesvårt när min sambo köper vin att inte dricka. Det har inte alls gått bra. Nu startar jag om, en ny början och jag skall vara mer aktiv här för att ge stöd till mig själv och andra :). Jag tänker på ett sätt att det var bra att jag trilla dit (blev snorpackad i går kväll). För jag har liksom tänkt att ett lugnare drickande går bra, du vet 2 glas vin på fredag och lördag. Det har gått några gånger med glans men så fort jag släpper gardet trillar jag dit. Ett längre uppehåll är nödvändigt. Jag tänker inte hata mig själv idag utan istället vara glad att jag fick en påminnelse varför jag inte skall dricka A och varför jag behöver skriva här.
Bra med bilsemester! Jag skall i väg på jobbresa nästa helg så det kommer funka fint utan A denna och nästa vecka. Det jobbigaste är här hemma när sambon köper hem. Vi kämpar tillsammans, gick det bra i går kväll?

Jag har också testat en del naturläkemedel. Det som faktiskt hjälpte för mig var johannesört. Nackdelen att iaf jag blev ganska trött av den och kunde ta mindre doser än föreskrivet. Men ändå en liten krycka då oron och suget var som värst. Tar dock ett tag innan den börjar verka som den ska.

som vanligt efter tunga dagar.Det finns inga genvägar och inga snuttefiltar att hålla i när det blir sådär tungt som igår.
Terapeuten prickade ju precis vad jag håller på med.
En väninna också.
Men du,sa hon du lever ju fortfarande inte ensam trots att det är ett år sen ni bröt?
Du har ju antingen exet eller flirten som du växlar mellan att tänka på.
Precis så är det.
Och ju sämre jag mår, ju mer grottar jag i de relationer jag egentligen inte ens har.

Igen !! Bara att börja om, igen !!!
Skönt att det går bra för dig. Vi kämpar på.
Vi ska på bilsemester i 3 veckor och då finns ingen möjlighet att dricka. Ska bli så jäkla skönt. Jag ska kämpa på fram tills dess.
Kramar