Senaste kommentarerna i forumet

Blev så tagen av dina ord, är inte så duktig att uttrycka mig i skrift men kände mig ändå mana att kommentera. Det går över .. men när? Frågat mig själv samma sak om och om igen, men vet att även detta går över. Så vackert och sorgligt du uttrycker det som jag själv känner. Skickar en styrkekram vad det nu kan vara värt <3

Hade skrivit ett inlägg länge och väl och så slutade mitt internet att fungera, suck. Nåväl gör ett nytt försök. Har haft en riktigt skitdag på jobbet, ska inte plåga er med för mycket detaljer. Kan bara konstatera att våra kära politiker inte förstår det vi andra förstår..att dra ner på personal i vård och omsorg inte sparar pengar, tvärtom. Jaja, kvällen känns lite trevligare, skulle dock vara trevligt med lite sällskap. Tv lockar inte och faktiskt inte ett glas vin heller, får bli Netflix istället och en klapp på axeln av mig själv att jag klarat denna dag och kväll riktigt bra. Alldeles själv! Ha en fortsatt trevlig fredag

Och tänk efter hur mycket tid du läggerpå att kontrollera honom, tänka på ur mycket han dricker, vara arg på honom, tänka på vad han ska handla mer än alkohol osv osv.
Jag har varitdär du är - lagt i princip all mi tid på honom, att tycka synd om, vara arg, misstro, bitter, ledsen osv.

Det finns inte så mycket du kan göra om han inte vill ha hjälp själv. Du kan vara tydligen vad du accepterar, och om han inte kan ta det så har du egentligen bara ett val - att lämna. Jag vet hur svårt det är att bestämma sig och framför allt att genomföra det, men annars omger du spendera ditt liv med att kontrollera, vara arg, ledsen och besviken, och glömma av att du är den viktigaste personen i ditt liv!

Nu är han hemma själv. Jag vet att han dricker när jag inte är hemma. Men har bestämt mig för att jag inte ska bry mig. Jag ska iväg å träffa en vän ska bli jätteroligt. Har fixat barnvakt så att jag kan slapna av.
Ta hand om er därute kram

Markerade var du står.
Så har han nått att fundera över.Om han nu gör det.
Bra gjort.Sluta skuldbelägga dig själv,skulden är hans och enbart hans
Att han fortsätter höra av sig är ju att han såklart har känslor kvar.
Fortsätt markera och säga var du står så växer respekten mot dig själv och kanske också hans mot dig.

Annars är det i princip kört.. Jag har en man som vägrar inse att han är alkoholist! (jodå, han har åkt dit för rattfylla för 8 år sedan) Trots rattfyllodomen så vägrar han konsekvent att förstå att det hänger ihop med hans alkoholvanor!
Han skäms, och sätter sig inte i bilen om han tagit en lättöl ens.. Men att få honom att minska sitt drickande.. Nejdå, han är inte vare sig beroende eller alkis.. (dom sitter ju på parkbänken och har "sug") Nejdå, han har inget "sug".. tycker bara att det är så gott med vin och öl och vill unna sig en "guldkant på tillvaron..
Jag har gett upp! Han blir inte elak.. men säkerligen väldigt "skämmig" när han druckit sin ranson..
Inse att det du gjort, är väldigt mycket!
Ha inte dåligt samvete! Det är definitivt inte ditt fel.. Och det är SKITJOBBIGT när en person som man tycker jättemycket om, inte vill se själv vart det är på väg!
Önskar dig all lycka med ditt eget liv! För det är just det du måste lägga din energi på nu <3

Det känns som om omgivningen antingen tycker att man ska "ta hand om" sin alkis eller lämna honom.. Något mellanting tycks inte finnas..?
När jag talar om att jag är gift med en alkoholist (det gör jag för övrigt väldigt sällan..) Så tittar folk förebrående på mig och nästintill kräver att jag ska lämna honom omedelbart (precis som om DET skulle få honom att sluta dricka!)
De förstår inte att man faktiskt måste planera en separation, och inte bara rusa iväg med ett par plastpåsar i nävarna, utan att veta vart man ska ta vägen.
Eftersom han inte är våldsam eller elak, så kommer heller inget "kvinnohus" på fråga.. Utan den biten får jag vackert ta itu med själv!
Det man inte har förståelse för, är att alla alkoholister INTE blir elaka när de dricker.. Bara "tjatiga" och saggiga (kallas ibland fyllesentimentala)..
Och när man beskriver det, så får de det nästan till att han dricker för att jag är "elak".. Och det kan jag väl "stå ut med".. (alla tar sig ju en bläcka då och då..?)
Men problemet är att han dricker 6 dagar i veckan Eller rättare sagt 7, men blir egentligen bara full 6 av dom.. Hans dagsranson för närvarande är minst 5 stycken halvliters 7,2%iga starköl. två och en halv liter öl, motsvarande hans "vin-ranson", ca 1 ½ flaska om dan. Vilket var minimum.. Ofta blev det en flaska vin + 2 - 4 starköl på det..

Idag åkte han iväg till "affären" straxt före kl 10.. Han skulle "köpa tidning".. Och frågade givetvis om det var nåt mer han skulle handla, när han ändå var i farten?
Egentligen vet jag att det betyder att han ska in på systemet när dom öppnar vid 10.. Fast DET säger han aldrig ens i förbifarten..
Idag ska det användas motorsåg.. Så jag är inte helt förtjust.. Han har redan fått i sig första ölen, medan allt som behövs plockas fram ( kanske har han sinnesnärvaro att vänta med de andra fyra, tills han sågat klart?)
Igår var det ju stängt i hans godisbutik, så han köpte ett antal "folköl" istället (3,5:or.. Aldrig 2,8:or..) Dagen innan påstod han att han "bara" hade 3 öl.. som han deklarerade att han köpte när vi var och handlade.. ("bara så du vet" och vad du än säger. Ja vad finns att säga i det läget?..) Däremot blev han lika "full" som om han druckit det dubbla (vilket inte alls är otroligt, om man lämnar de 3 man köpte på dan i kylen.. medan har en backupp på 3 - 4 stycken, som inhandlats tidigare på förmiddan i källaren) Problemet för hans del är att han aldrig kan spara till dan därpå.. När första ölen är öppad.. så försvinner de andra av bara farten, tills det är slut!
Vet att det funkar så.. Antingen är flaskor och burkar tomma innan han somnar, eller så är han så full, att han inte orkar krypa ivag till flaskan för att dricka ur det sista..
Har aldrig sett honom lämna något kvar.. Hade en gång ca 1/4 kvar i en flaska vin av en sort han egentligen inte tycker om. Jag hade tänkt spara det, för att ev ha till mat dan efter.
Han får syn på flaskan och frågar om jag ska ha.. Nej, jag vill inte dricka mer.. Då halsar han ur resten, med motiveringen " Det är så lite, så det är ändå inget att spara på.."
När jag påpekar att det är lite av ett "beroende"/ alkisbeteende, så säger han, att han bara inte ville låta det gå till spillo.. För han var säker på att jag skulle hälla ut det annars.. ?

Vad bra att du har hittat hit! Forumet är ett bra första steg.
Usch vilken jobbig sits! Min sambo blir precis som din personlighetsförändrad till det sämre av alkohol. Det verkar vara vanligt när det gått för långt med drickandet...
Det är självklart inte rimligt att ha det så, ingen ska behöva leva med klump i magen och ta elakheter från sin sambo.

Går det att prata med honom om detta när han är nykter? Vet han hur du känner?
Det finns mycket hjälp att få om han vill förändra sitt drickande men det bygger helt på att han själv vill det.

Du kan bara ta ansvar för ditt liv och avgöra om det är i er relation eller någon annanstans som du vill vara.
Fortsätt läsa och skriva här. Du är inte ensam i detta.

Va dags igår kväll igen, kände på mig att han skulle fastna ute.... vill inte bry mig, vill inte ens tänka på det men jag blir besviken och väldigt arg.
han ringde efter 2 på natten, full igen
jag vart arg sa att ja inte ville prata med han så jag la på, han ringde igen o ja sa sluta ja vill inte. Han tyckte jag skulle ge han en chans att prata
ja sa nej.

jag ringde han idag. .. va ville du igår?
han sa han ville bara säga godnatt mm
kl va nästan halv tre på natten o du ville BARA RINGA!!! Ja lät inte speciellt lugn
ja sa han.... jaha du va ju full igen, hoppas du hade trevligt
mm njae jo...
ähh lägg av säg som de är sa ja du hade trevligt...
ja fortsatte... men duuuu va ute om du vill, vi är knte tillsammans o ska INTE bli deg heller, o vill du va full 1 till 2 g i veckan så BLIIIIII det då. Släpp de här med att vi ska ha någe. Du hade inte ens fått beteett dig ens hälften som du gör nu om vi va ett par
lev ditt liv o jag mitt.... ja har inte med de o göra om du går ut, så sluta låt besvärad av att jag ska ta illa upp
han sa inte mycket, skyllde på att han skulle börja jobba så han ville lägga på, det kommenterade jag så klart med om att det va bara en flykt för han e feg....

nu ligger jag här o har ångest... känner mig hård, taskig. Tänker om han e ledsen. Han går väl inte ut eller dricker för att göra mig ledsen, men det har gjort så allt förstörts, trots han vet han förstört så fortsätter han. Ja et han i te tycker om att höra det ja sa... så nu mår jag dåligt o känner att jag kanske gjort någe fel?

Jag hoppas verkligen det.Just nu känns prognosen dyster :(

Du kämpar på och du kommer nå ditt mål

idag.Tyngre än på månader faktiskt.Just att han liksom glimtade till i Tisdags.
Och jag min dumma kvinna skapar ett hopp alldeles av mig själv och för mig själv att äta ur.
Varför gör jag såhär?
När han då far hem,nöjd i hågen med att ha gett både mig och sina döttrar lite tid och kraft,jamen då lutar vi oss tillbaka och dricker igen.
Den som ibland bär på största problemet är ju jag.
Han har ju inte någonstans bett mig vänta och tro på honom.
Det hoppet och den tron skapar jag ju alldeles själv.
För att jag behöver den för att orka en dag till.
Eller för att hålla min nödvändiga egenresa ifrån mig.

Nu får det vara slut på dumheter!
Slut på tro hopp och kärlek åt det håll som gång på gång bara släpper mig i backen.
Tro hopp och kärlek åt mig själv som är värd så mycket bättre än att må såhär, basta

Hej Chilinötter
Vilken tuff situation för dig! Är ingen expert på hur det fungerar med soc osv, men några som borde kunna hjälpa dig är de på al-anon. Såg på deras hemsida att det fanns kontaktnummer. De har ju erfarenhet av hur det är att vara anhörig och borde kunna ge dig råd.
Att prata med socialen är också ett alternativ eftersom dina småsyskon riskerar att fara riktigt illa.

Kram
Carry

Hej Ljuskrasher,
Jag har levt med en alkoholmissbrukare i drygt 20 år nu. Det har varit både ljusa (nyktrare perioder) och mörka (fullare perioder). Det hade på ett sätt varit enklare om han druckit varje dag. Nu var det mest på helg och semester. Han har fortfarande skorna och arbetet kvar. Nu håller jag på att packa, det blev aldrig bättre trots att jag väntade så länge, förlät så många gånger och började på nytt lika många gånger. Jag har tjatat och gnatat, gråtit och bönat och bett, Skrivit brev, gjort upp kontrakt, älskat och hatat, skapat närhet, skapat distans (de senaste 7 åren), haft full kontroll (räknat flaskor, vägt boxar, gjort märken på flaskor), fullständigt släppt kontrollen (åkt bort, struntat i hans supande), blivit manipulerad, utskälld, anklagad, kärleksförklarad. Jag tror faktiskt när jag läser detta forum varit med om hela registret i varierad skala. Eftersom jag vet att hjärnan och hjärtat inte alltid pratar med varandra är mitt enda råd till dig. SKRIV dagbok! Det är bra att lära känna igen alla mönster över tid. Skriv varje gång det händer något som du beskriver ovan. Det kan vara mycket kort. Ta en hederlig skrivbok (filer försvinner så lätt). Det är ovärderligt när år läggs till år.Det är inte bara att lämna - det vet jag alltför väl. Vi glömmer så lätt, de flesta av oss vill minnas det bästa när vi står där på tröskeln med ett nytt löfte att - NU ska jag tag i det här på riktigt. Jag ska gå på behandling som du sagt så många gånger, just den här gången skall allt bli annorlunda och man känner hoppet som än en gång fladdrar till i bröstet.... då är det bra att kunna läsa sin egen berättelse om och om igen och tänka att är det verkligen jag som gått igenom allt detta. Det måste det vara för jag känner ju igen skrivstilen.... Måtte du får tillbaka ditt ljus -crashed light. Med hopp om Sol. Sol

Kände samma som du,,
Men när man bokar tid så säg bara att du vill träffa en doktor för att prata. Annan kommun vet jag inte men de borde ju gå de med.
Jag ångrar jag inte tog hjälp tidigare, men tror det viktigaste är att du startat processen innom dig att be om hjälp.
hoppas du fattar ett bra beslut snart,,, håller tummarna

Jahopp, nu kommer min första nyktra helg på många många år. Just nu är jag väldigt positivt inställd, dock med en ofrivillig klump av oro i halsen. Fick hoppa in och jobba idag (dock hemifrån) så det underlättar lite. Har lättare att inte ägna en tanke på A när jag jobbar eller utför något annat som kräver uppmärksamhet.
Är så underbart att vakna varje morgon och känna sig klar i huvudet, ingen ångest över att man däckat på soffan eller liknande.
Jag har kommit på att jag borde skaffa mig någon vettig hobby att utföra när jag är ledig. Någon som har några förslag?

för ett tänkvärt o bra inlägg. Det du skriver om vanan, stämning o förhoppningar är något jag känner väl igen. Blir nästan lite sorgset ibland... att detta kan jag inte göra igen, inte sitta i tystnaden o dricka vin o slappna av som var en höjdpunkt vissa kvällar förut tex.
Ja ja det är ju mycket som förändras i livet och så sorgligt är det ju egentligen inte att man just inte kan dricka en speciell dryck.
Önskar dig en riktigt skön dag Mt! Kram o så..

Tack för ert stöd och pepp! Blev nästan två veckor utan, men igår tog jag helg (är ledig idag) och nu är ångesten över kroppen tillbaka. Känner mig, snurrig, ostadig och allmänt olustig. Efter att ha mått så himla bra senaste veckan känner jag verkligen hur fruktansvärt onödigt det är att dricka. Det som gjorde att det blev för mycket igår var som vanligt städning. Vi väntar gäster idag och jag var helt omotiverad att storstäda igår. Då blir det så himla mycket roligare med några kalla öl och lite trevlig musik. Blev som vanligt inte full men mår så dåligt av smaken i munnen och min oroliga mage. Kan säga att det till 90% är städningen som triggar igång mitt sug. Är ofta så trött efter jobb, matlagning, hämtningar/lämningar och läxor att jag inte orkar göra det lilla extra på vardagskvällarna. Sen blir det alltid mycket jag känner att jag måste ha gjort inför helgen. När orken inte finns tar jag till alkoholen. Nu blir det minst en vecka utan igen!

Jag läser om dina morgnar som dom är nu, det riktigt känns hur du njuter o det är härligt. Jag tycker också det är ljuvligt att vakna klar och redig, kunna möta dagen utan att fundera så mycket på vad som är möjligt eller omöjligt.

Det är exakt så jag känner!
att det blir bättre en stund.

har haft abstinens igår men jag stod ut

Låter väldigt bra, att du får stöd och medicin som hjälper. Ett nytt friskare liv helt enkelt. Dom stunderna då jag varit nykter längre tid, och spontant bara helt plötsligt kommer glädje rus av att vara just nykter är obeskrivligt härligt. Lycka til! /P

Här kommer ett GRATTIS till. Det hörs i din text att du mår bra nu. Glad jag blir!

Tack, känns bra att vara tillbaka. Ja det är lätt att tänka att nu när det blivit gott i livet o harmonin börjar komma tillbaka så kan jag nog dricka något glas vin som innan det dövande drickandet började. Kanske någon kan, kanske långt senare eller inte. Jag bara märkte att mönstret satt i. Så vill jag inte ha det nu när jag mår bra. En skön morgon idag. Önskar er alla en bra dag!

Bor i en liten kommun där dom flesta känner varandra, jag vet att jag måste gå om det inte blir ändring snart. Kanske bara jag som är feg att det ska komma ut, finns ju inget egentligen att himmla om, men känner mig bara inte helt trygg att gå just dit. Fast jag antar att man kan söka sig till andra kommuner vc?