Senaste kommentarerna i forumet

Stärkt av era kramar ska jag ta en ny promenad! Detta forum är starkt. FulaFia ville gå hem till skjulet och hämta plånboken. FinaFia säger att vi ska ut och gå och senare plantera. Det är väl det man har en kolonilott till? Inte supa och grilla. Plantera. Kanske lite sent för i år men jag ska ge det ett försök. Någon som känner till senplanterade växter? Nej, nu tänkte jag inte på mig själv. Nästan 50 innan jag växte utan jag tänkte mer riktiga blommor. Astrar blommar väl sent? Jag vill ju vara en skogsviol men tänk om jag är en skitful aster? Orangebrun liksom?

FröFia

- heja dej FinaFia! / mt

förnöjd suck när jag läser dina ord markatta. Så bra!
Kram! / mt

Pontus. Du är stark Fia. Det är starkt av dig att inse dina egna begränsningar och bo ett tag i stugan. Det är starkt att inte fly sina känslor, att istället sätta ord på dem som du gör här ger dig större möjlighet att hantera dem. Det är starkt att handla tvärtemot känslan när det är nödvändigt(som med antabusen) och istället låta förnuftet tala. Ibland är det starkt att visa sig svag.

Kramar!

då jag inte varit inloggad på ett tag men vill bara uppdatera hur det gått med praktiken.
Jag har fått anställning där! Börjar nästa vecka.

Känns som att allt börjar falla på plats, jobb och den ekonomiska biten var liksom det sista att ta tag i. Förut var det övermäktigt men det är ju helt rätt att TA EN SAK I TAGET.
Nummer 1 var ju att lämna en hotfull situation och alkoholisten, 2: att skaffa en egen bostad, 3:sörja/läka och så alla små steg däremellan.

I backspegeln så är nog mitt bästa råd till alla de som kämpar just att ta en sak i taget, prioritera och tänka ut vad som är viktigast just nu.

Alla ni som skriver här, hos mig och i era egna trådar och hos andra, har hjälpt mig att komma dit jag är idag.

Tack!

vill.sluta/A att vila i oasen närhelst du vill.
Att komma fram till det definitiva valet helvitt är ett stort steg som bara du kan göra. Dit nick uttrycker ju att du har en sån önskan. Jag hoppas att du kommer dit innan du gjort alltför stora förluster. Följ gärna Micke som skriver under Alkoholist,jag? på facebook.
Allt gott till dig! / mt

Inte stark idag Pontus! Arg som ett bi sitter jag här i min lilla kolonilott. Jag vill ha en varm dusch. Ja, men det löser jag. Snart öppnar badet. Men, men jag vill också ha ett glas vin. Tre dagars ledighet sänder fel signaler till mig. Jag hinner både fyllna.och nyktra till. Jag tror jag måste ut och gå i timmar idag. Antabusen redo i glaset framför mig, men jag vill inte ta den. Jag är inne i en tycka synd om mig själv period. Vill inte alls se världen. Inte vara nykter och tvingas vara FörnuftigaFia på jobbet. Nej, jag vill supa och slå min man. Gärna med något hårt. Så ska jag göra det. Nej, ska svälja antabusen och ta en vända runt sjön. Två timmar ska väl lugna ner mig? Duscha, gå, bita ihop. Tänker reklam, tänker; Just do it!

FnurreFia

Hej vill.sluta. Försöker sträcka ut en hand här. Ser hur du inte skriver längre och när du gör det är det med en kommentar om att du inte borde. Känner delvis att det kan vara mitt fel trots vad alla andra säger. Så här har du min hand. Skriv här. Jag tror att att även andra saknar dig och att du kanske behöver denna sida.

FriendlyFia

Vaknade redan 6 men ligger o vrider mig i sängen. Ledigt i dag. I norr är det skitväder, vilket
jag tycker är bra. Vet ju sj hur man varit tidigare. Sol o värme, ledighet, : vingla runt i en dimma
nu kan dom törstiga välkomna sommaren bäst fan dom vill. Ja vet jag låter bitter men dom senaste
dagarna har jag bara knuffat mig igenom med vilja. Så många faktorer som påverkat.
Förra veckan gick så mkt lättare och skulle jag alltid kunnat känna så hade tiden gått
av bara farten. Funderar på att sätta mig i bilen och köra någonstans, kanske vore bra.
Har funderat mkt mitt förflutna och mår dåligt över mkt jag gjort, jävla clown. Möter ibland
folk som jag känner att dom ser ner på mig o får höra skit bakom min rygg men försöker intala
att dom som har behov att sprida rykten är just dom som har bekymmer sj i sina liv.
Men visst Fan blir man ledsen att dom som inte är jätte nära mig ska ha en skev bild. Är ju snäll.
Var efter träning igår och köpte stor hög godis chips att unna mig till hockey vm. Naturligtvis
förlorade swe och nu mår jag tillomed dåligt över allt gotte. Va kan jag unna mig som inte ger
dåligt samvete när man behöver tröst o vila ? Just nu i skrivande stund skrattar jag:-D åt detta löjliga beteende. Hahaha
jag är bara bitter. Nu ska jag koka kaffe o försöka åtminstone ta mig ut på motion med lite
hårdrock i öronen. Ha en bra dag

Jag blir verkligen imponerad av din styrka i kampen. Nu kanske din man åxå får sig en tankeställare
även om det är han som borde bo i stugan. Jag känner verkligen med er som bor i A sällskap.
Tänkte skriva tidigare att lämna honom en stund kanske vore bra för dig, att inte behöva ha denna
extra börda med lila påsar framför näsan. Men ides inte. Du är en jävligt stark kvinna de må ja säga.

tillbaka :-) Jag tror (och vill gärna hoppas) att beroendemottagningen är bättre. Testa !

visst känns livet betydligt mera levande med alla känslor ? Att ha förmånen att få känna in livet kan vara ovant men i mitt tycke underbart :-)) Och det blev ju bra till slut !

..i huvudet?

Visst låter det märkligt, men så känns det, brottas dagligen med mina känslor, upp o ner, allt på samma dag, eller med bara timmar emellan.
Vår älskade kisse som inte är våran utan grannens, hon ska flytta, långt härifån, vi fick erbjudandet om att få behålla henne, men frugan emotsatte sig ansvaret.
Jag blev ju naturligtvis väldigt upprörd och det väckte en massa känslor inom mig, gick inte att prata med mig på hela förra helgen, jag förstörde öppningshelgen i stugan för både min och svägerskans familj, jag skämdes men kunde inte rå för det, alls...
Jag är ett med mina känslor, här och nu, kan inte undertrycka dem, och jag kan inte förmå mig att uttrycka dem tillräckligt bra ens för frugan.

Idag tog vi oss en långtur till Stockholm och tittade på de vackra körsbärsblommen som finns i Kungsträdgården, det gjorde mig lite gladare, samt att vi bara satt och tittade på en massa knasiga människor och turister.

Vi gick förbi ett fik och där satt folk i solskenet och kisade mot solen, de hade nästan alla ett glas rose' framför sig, och då tänkte jag på ett inlägg här där någon skrev att det var hennes svåraste problem med alkoholen, rose' och trottoarkafe'erna.

Har försökt sälja våran bil ett tag, och mitt uppe i idyllen ringde den sista och tackade för sig, sjuttsingen också, jag kommer aldrig att bli av med en där bilen,
Blev ledsen och tänkte att jag får väl sänka priset långt under min värdighet, blev lite låg igen, hur får jag igång ringade igen, ändra annonsen?
I huvudet lades det upp en massa nya strategier, jag som hade bearbetat den senaste möjliga köparen med massor av mail och timmar i telefonen.

Det ringde en utlänning igen, och jag tänkte jaha, en prutare som bara är ute efter att se hur desperat jag är,
Jo jag kanske kommer i morgon, sade han, jo man har hört det några gånger, nu.., de kommer sällan...

På vägen hem stannade vi vid samma rose'fik och frugan tog ett glas.....rose', jag nöjde mig med en latte.

Väl hemma i det fantastiska solskenet så bestämde vi att trösta min besvikenhet med att grilla big-time,
Det skulle bli en massa gottigheter på grillen, och efter timmar av förberedelser och jag skulle precis tända grillen, då ringer det på dörren,
Där kom min "prutade" och....köpte bilen, nämen va'f-n!

Så med massor av känslor som har åkt jojo i pallet på mig hela dagen, så känner jag mig helt mosig i skallen.

Glad ,ledsen förtvivlad, hoppfull, arg , förbannad och överraskad, ja allt på en gång...

Inte konstigt att man drack förr, det funkade ju, nu FÅR jag bli mosig i skallen av den rätta anledningen istället, verkligheten.
Inte falsk och suddig, mer skarp och besinningslöst närvarande..

Men frågar någon mig hur jag mår, måste jag ställa dem motfrågan, när då tänkte du mera precist?

JojoBerra

Väcker liv i den här gamla tråden eftersom jag behöver lite stöd från alla kloka här inne - åter igen. Hela den här våren har gått hyfsat bra måste jag säga eftersom jag befunnit mig i ett land med begränsad tillgång till alkohol det första kvartalet av året (kanske borde flytta till ett sådant permanent?!). Hade några kvällar där också dock då det mer eller mindre inhalerades litervis med starköl och tyvärr så måste jag konstatera att jag älskar att vara full. Varenda gång jag haft ett litet uppehåll och börjar dricka igen så drabbas jag av känslan "varför ge upp något så underbart?!" - något som naturligtvis är en absurd tanke i nyktert tillstånd!

Hade saknat vin något alldeles enormt medan jag var borta så första veckan gick det nog åt någon/några dunkar; när jag väl börjar finns det som vanligt inget stopp à la "bara ett litet glas till!". Återigen med tanken om att "jag förtjänar tamejfan det här nu!" och "det kommer såklart inte bli svårt att sluta!". Ja just det. Fan vad man lurar sig själv för naturligtvis så smyger sig suget på mig varenda jäkla dag när jag väl har börjat igen och det är så lättillgängligt. Problemet är att jag inte drabbas av någon avskräckande baksmälla. Har väl varit bakfull två gånger i mitt liv (vilket är extremt lite med tanke på mängderna jag haft i mig), de jag har supit ihop med (de få gånger jag super med andra) har mått piss vid samma mängder och då kan det ändå handla om 90 kilos män (jag väger väl 55-60). Det hade varit perfekt att tåla alkohol aningen sämre...

Just nu sitter jag ensam i en lägenhet med tillgång till massa starksprit. Kämpar med mig själv något så in i helvete kan jag säga. Kommer vara ensam här ett antal dagar till och är livrädd. Kanske är dags att - på riktigt - ta tag i det underliggande problemet men det finns ju så lite tid till allt man "borde göra". Men vad fan gör man i så fall?! Går man in på närmaste vårdcentral och säger "Hej! Jag dricker när jag får ångest och när jag väl börjar kan jag inte sluta." (?) Tar de en ung tjej som är periodare på allvar på en VC eller är det bättre att söka sig direkt till en beroendemottagning?

Hur gick ditt samtal, flygcert?

En liten aftonbön till dig (skriven av Margareta Melin):

Med mina ögon se.
Med mina öron hör.
Med mina händer handla.
I mitt hjärta var.
Amen.

Godnatt, gumman, var rädd om dig!
/H.

tid på forumet skrev en, Mie, som hunnit längre: din man har tagit ett litet, litet steg mot nykterhet... Jag förstod inte då hur sant hon hade men jag fäste mig vid orden. En viktig förändring, viktiga steg men vägen är lång. Allt gott, ta hand om dig! / mt

Jag slängs hit och dit i en känslomässig berg och dalbana. I dag har varit en tung dag, jag sover mycket och är väldigt trött, har varit det sedan det blev lugnt. I går pratade jag med en väninna som lugnt och försiktigt frågade om jag verkligen kunde förlåta alla svek och gå vidare. Jag svarade att om han blir nykter så tror jag att jag kan tänka att alla svek hängde i hop med missbruket. Men jag påverkas mycket av folks åsikter märker jag, antagligen för att jag är osäker själv. Jag känner att det känns smutsigt att han suttit på en skamfilad krog och haft sliskiga kvinnor. Jag skäms helt enkelt utifrån att vi bor på liten ort. Det är inte så att jag ser ner på människor med missbruk eller kvinnor som är "lösaktiga" men det blir nåt annat när de varit med min man. I kväll ville han veta om eller vilken slags relation vi ska ha, ska vi kalla oss särbo? Jag vill inte kalla oss någonting. Jag vill låta allt ta tid och se om vi kan läka tillsammans och framförallt lära känna varandra på nytt. Egentligen så har vi ju inget annat val än att ta en dag i taget och se om vi lyckas hitta ett nytt vi.
Vi ser på det som hänt på olika vis, han menar att jag lämnade honom när han behövde mig som bäst och därför valde han ett destruktivt levnadssätt dels på grund av rädslan för ensamhet och för att överleva. Medan jag menar att han valde alkoholen och andra mer tillåtande kvinnor. Så klart så önskar han det ogjort och ångrar sig och bedyrar att ingen annan betyder någonting och det tror jag inte heller, men det känns smutsigt alltihop.
Men jag får ändå lite hopp när vi pratar i telefon, det händer mycket med honom, han har förändrats på de här fyra veckorna och jag hör en annan vilja och säkerhet och att han tar för sig i sin behandling.

som på beställnig lägger samma sida upp info (just denna sida är från Lund men i vänsterspalten kan ni välja er egen kommun)
http://www.droginfo.com/index.shtml

rapport om Spice, oändligt mycket värre än jag hade trott. Jag visste att de är farligare än hasch/marijuna men att det var så djävligt hade jag inte föreställt mig.
http://droginfo.com/pdf/Syntetiska_cannabinoider_ett_experiment_pa_ungd…

Du Sorgsen och Lelas är några av änglarna här på forumet när det ekar i korridorerna.
Även andra kämpar skall icke förglömmas, Fenix , FriaFia etc.

Här är en bra oas att tanka energi på...........
Tyvärr blir det inte helvitt men inte som förr kanske ..........
Nu kom det en massa svammel, grilla snart.
Ville bara säga tack!!!
/A

Du är inte ensam, likheterna dig och mig imellan är slående lika.
Jag tror på dig och vet att du besitter kraften att fixa detta.
Jag läser det mesta men håller mig ifrån min halvt raderade tråd.
Känner att du kan behöva en klapp på axeln samt en hjälpande hand upp ur "gropen".
Du fixar detta grabben..........

/A

Tycker även jag Fenix att det är modigt och bra att du skriver som känner o är. Det är därför
vi alla är här för, att hjälpa o lyfta fram. Här förstår vi alla varann. Jag har inte många nyktra
dagar bakom mig och nu även ledigt då alla verkar prata om inget annat än grillat o alkohol.
Fenix, välj att stiga upp imorgon fri från ångest o bakis! Vi kan!

Sitter här på våran lilla tomt och är så arg! Igen! Nescafé i kaffemuggen. Smakar turk på burk som vi sa när jag var liten. Det var ett olyckligt uttryck! Men inte rasism...jag har en turkisk vän som kämpar arslet av sig för deras rättigheter i det svenska samhället. Inser att det ska bli så här. Jag i kolonistugan och maken i det vill. sluta kallade våning fast den är varken på Östermalm eller i Djursholm. Vi bor i vasastan som vilket pack som helst. Sov riktigt illa i denna stuga, men jag tänker att det bara är ovana. Har en vännina som har erbjudit mig sin utflygna dotters rum. Ok, där skulle jag kunna bo, men jag är för stolt. Vill klara mig själv. Orkar heller inte lyssna på hennes kval med sin man . Batterierna börjar ta slut säger mobilen . Ladda! Detta kommer ju att bli ett problem ser jag. Inte idag, eftersom jag kan ladda hemma. Stompade ju ut utan allt så nu måste pick och pack hämtas.

FlyttFia

...jag blir också arg! Har ett sjuhelsikes temperament! Men till vilken nytta, jag an skrika mig blå men ingen lyssnar ju på det!
Så kommer ju också det där stora MEN,
jag har ju också del i detta, inte i att han drack, men jag har ju hamnat i det och inte dragit mig ur. Det är mitt val!
Varför har jag valt detta?
Ja, det finns förmodligen många orsaker och alla har säkert inte sunda svar. Jag ser han vill förändra och det är anledningen jag finns kvar just nu.
Någonstans kompletterar vi varandra. Men, jag känner tydligt att kärleken behöver fyllas på nu. Om det kommer flera nedturer på rad inom snar framtid så är jag rädd det tippar fel. Jag har tassat över den där gränsen ett antal gånger och jag känner mig själv, stannar jag där finns ingen återvändo, därför är jag försiktig med dra slutsatser som vilar på tillfälliga händelser. Utvärderingen av helheten kommer ;)
Här inne skriver jag och det kommer vara ett bra redskap då i slutet av augusti.

FinaFia
Bra du har en tillflyktsort. Min oas är helig, där kan jag vila. Just nu väl iordning men jag tyckte lika mycket om den oisolerad och med utedass. Värmen fanns alltid där trots minusgrader och timmar med snöskyffeln :)
Var rädd om dig!

Kan nog bara hålla med Berra och Sorgsen! Detta jävla organiserande. Läser vad Berra skriver och känner så igen mig. Tänker vid varje val att jag hoppas vi inte byter regering. Inte för att jag ser skillnad på rött och blått längre. Men för att alla alltid ska göra om. Make a point. Organisera lite. Mer verkstad och mindre planer tycker jag. Detta med forum är jättetrist. Så många nya som inte ens får en chans att nosa på denna idé. Som i många fall verkar fungera. Tänker på Santorini, Dompa, NyMan och andra som uppenbarligen har lyckats nyktra till. Anhöriga som har räddat en relation eller lyckats gå vidare utan sin holist

Magnus skriver att en alkoholist kan kontakta honom och Magnus kan hjälpa en in på sidan. Hallå? Är detta verklighet. Själv läste jag runt här ett bra tag innan jag ens vågade registrera mig. Den chansen har inte andra idag. Att tro att en desperat människa ska maila och be att få komma med? Vet att Magnus menar väl så det är inte honom jag skäller på. Skäller bara lite allmänt !

Fia