Senaste kommentarerna i forumet

Stämmer in i kören. Visst är det en stor sak!

Hej! Jag tror också det är bra att inte byta alkoholen mot alkoholfritt den första tiden. Man måste komma bort från idén med det hela. Håller med PP, tänk inte fyllesubstitut! Ska man fortsätta på samma sätt med nollöl så har man inte brutit ovanan. Jag klarar 0,5% vin men tar det ytterst sällan och då till maten. Torres Natureo är inte så tokig. Men jag har hittat gott alkoholfritt bubbel som jag läskar mej med ibland, istället för mineralvatten. Det viktiga är att hela tiden vara medveten om hur man känner inför det, om det triggar. Och i mataffären får man verkligen passa upp vid alkoholfria hyllan, där fanns dryck med 2,5% och ännu mer. Man får läsa ordentligt. 0,5 är det starkaste jag tillåter mej och det triggar inte igång nåt.

Det här är för mig den första och största igenkänning i någon annans inlägg. Tack. Tack för att du delar med dig. Tack för att du sätter ord på sådant som jag vet har susat förbi i tankarna men som har fått kliva åt sidan för de mer alarmerande tankarna.

Men även jag har reflekterat över det här med storhelger, eller bara festliga sammankomster överlag. Måste jag bli tvungen att berätta för alla; familj, vänner och bekanta? Jag har försökt hitta på ursäkter i förväg. Vad jag eventuellt skulle kunna säga om någon frågade. Ont i halsen. Problem med magen. Jobb (där jag bestämmer mina egna arbetstider). Träning (som jag inte håller på med). Chaufför (när jag inte har någon bil)… Jag är inte ett dugg bekväm med att ljuga. Men är jag beredd att berätta sanningen för alla? Och vad är egentligen sanningen? Jag vet ju inte själv. Hur allvarligt är mitt alkoholproblem? Är alkohol någonting som jag någonsin kommer kunna hantera? Eller är det allt eller inget? Att behöva försöka svara på frågor som det inte finns något svar på… Det gör att jag drar mig för att berätta för folk. Så jag drar mig undan. Jag väljer att inte höra av mig och fråga "vad händer i helgen?" eller "vad ska du göra på valborg?" för jag vet att svaret kommer vara "Feeest!"
Kommer jag behöva byta ut min vänskapskrets? Hur träffar man ens nya vänner? Utan att dricka alkohol...

Jag lever fortfarande med förhoppningen att jag ska kunna dricka måttliga mängder alkohol utan att falla in i min destruktiva ovana att sitta hemma och dricka ensam. Förra måndagen kom jag till insikt med att jag i dagsläget inte kan hålla mig till en måttlig konsumtion. Jag måste ha ett fullständigt uppehåll. Hur länge vet jag inte. Och jag försöker, mest på grund av den stress det frambringar, att inte reflektera över hur länge min nyktra period kommer behöva vara, utan bara konstatera att "idag är jag ännu inte redo. Idag ska jag inte dricka".

Jag anser fortfarande att jag är inne på mina allra första nyktra dagar, och jag känner med dig. Jag vet med mig att dessa tankar om framtiden gärna dyker upp. Men mitt motto har varit: Dag för dag. Stund för stund. Idag ska jag inte dricka. Nu ska jag inte dricka.
Lycka till!

Jag kan inte svara angående vibrationerna. För mig är det mest en klump i bröstet. Varför får man förhöjd puls? Jo, därför att kroppen uppfattar ett hot. I vår fall, vi som är ångestbenägna, kommer inte hotet utifrån (inget lejon i badkaret), utan inifrån. Det är dina negativa tankar och budskap till dig själv som uppfattas som ett hot. SKIT - jag måste göra något, Jag måste skärpa mig. Jag är värdelös. Att gå omkring och känna så jämt gör att det är oerhört skönt att ta till alkohol. För det tar bort dessa tankar. Det är det erkänt bästa ångestdämpande medlet som finns. Och vi kan självmedicinera oss. Problemet, som vi alla känner till, är att efter att vi har druckit så har vi kvar de gamla negativa tankarna, plus att vi adderat ny skam och skuld för att vi drack. Eller hur! Själv var jag tvungen att gå i beteendeterapi (s.k. KBT) i ett år för att lära mig lägga märke till de negativa budskap jag skickade ut till mig själv.

Alkoholen är som en dålig partner. Han/hon skadar dig men det är en förälskelse och det måste ske två saker: 1) Först måste du låta processen komma till sitt slut, d.v.s. det måste ha ett så högt pris att du till sist säger adjö. Ungefär som en skilsmässa. 2) När du sagt adjö kommer det som ibland kallas sorgeprocessen, d.v.s. när man har personen i sitt system. Man håller fast vid sitt beslut och förstår att det var en omöjlig kärlek, men man fortfarande tänker på personen hela tiden osv. Även det är en process. Det är likadant med alkohol som med kärlek.

Du skall inte klandra dig själv. Du har ännu inte kommit till slutet av nr 1. Du är fortfarande förälskad i din drog. Lita på processen. Fortsätt att ha "noll-tolerans" mot att alkoholen tagit över ditt liv. Men ni verkar behöva "bo ihop" ett tag till. Låt processen ha sin gång. Snart kickar du ut alkoholen för gott. Innan du är där, och som en hjälp på traven, kan du kanske börja i en annan ände? Jag stannar kvar med alkoholen men jag ändrar något annat ångest-skapande beteende, t.ex. att ligga och se på serier hela dagarna. Sälj TVn på blocket. Kolla om det finns någonstans du behövs. Kanske något ställe med ensamkommande flyktingbarn i din närhet? Eller något annat att göra som ger både vänner, stimulans och förbättrat självförtroende? Eller gillar du att träna? Vissa hänger på gymmet, kanske minst lika mycket för sällskapet som för träningens skull. Etc.

Ja, visst var detta ett drastiskt förslag och jag är ju ingalunda utbildad inom detta, så det är möjligt att detta inlägget är missriktat. Men det är så jag känner! Jag tycker det är så oerhört synd att du ska klandra, och klandra dig själv. Du behöver, som även andra än jag kommenterar i denna tråd, framförallt fokusera på allt du gör som är PÅ RÄTT VÄG!!!!!

Tack för fina ord i min tråd. ♡

Men detsamma gäller även för dig:

Parce que TU le vaux bien ♕

Har läst dina inlägg och slås av all visdom och insikt. Flera gånger har jag sett en medelålders man framför mig, men jag är inte säker, för det låter på beskrivningen av din livsstil som om du är yngre. Hursomhelst andas allt du skriver av klokhet och livserfarenhet. Kombinerat med lärdom, och en otrolig förmåga att skriva om dina upplevelser på ett trollbindande sätt. Vem du än är "Insikten" så verkar du vara en person med otroligt mycket inre resurser. Så om någon klarar detta, så är det du....

Jag läser om din problematik med din pappa. Blir lite bekymrad över att du känner att du ska ta hand om honom, nu när du själv behöver alla dina resurser. Jag tror det är jättebra i ett sådant läge som vi är (jag har själv varit nykter i bara 5 dagar), att vara altruistisk och fokusera på kärlek. Bara det kan ge något. Att försöka hjälpa någon som inte kan/vill bli hjälpt just nu, kan ju däremot tömma ens resurser. Så fundera på dina chanser att lyckas just nu, och om tillfället är det rätta.

Jag tycker det låter som om du skulle behöva något helt nytt i ditt liv, något som du inte associerar till alkohol på något endaste vis naturligtvis. Förstår helt problematiken med vänner. Jag känner likadant. Bl.a. har jag två underbara väninnor som gärna går ut. Senast vi skulle gå ut tog vi en taxi (har jag hört), men blev inte insläppta därför att jag inte kunde stå på mina ben och jag spydde tydligen rejält. Mina väninnor fick baxa mig in i en taxi, som enbart efter extra "muta" på tredubbelt så mycket som taxin egentligen kostade, gick med på att köra oss hem. Kvaddade hela kvällen för mina väninnor.

Så... Nu har jag bestämt dagaktiviteter med dem istället! Att gå ut - Nej! Inte förrän jag är 100% stark. Om jag bara är med dem, så är det säkert ingen fara. Då skulle jag kunna ha lite kul om de drack och blev lite skojiga. Kunde skratta med dem, utan att själv dricka alkohol. Däremot att gå ut på en "köttmarkand" av något slag, eller något ställa man måste dansa och släppa loss, då är det kört. Jag kommer att träna upp detta undan för undan, nu i första steget på en parmiddag på fredag där de dricker men inte jag. Men att dricka i samband med socialisering med andra könet har för mig varit associerat med alkohol ända sedan åtminstone 2:an i gymnasiet. Så det är ett "big no-no" för mig.

Vad har du hittills sett för fördelar, förutom att skräpmatintaget minskat, Insikten?
Vad kan det finnas för intresse, förutom jobb och kompisar?

De flesta kan hitta något. Vore bra om det var något som uppehöll dig just på kvällarna... Något där du känner Whao - och där du kanske får användning för dina talanger / resurser samtidigt som du har något att längta till på kvällen. Vänner på nätet? Något forum för personer som skriver otroligt bra? Kanske ta på dig att gratis skriva en krönika någonstans`? Du har ju ett sätt att skriva som skulle lämpa sig för publikation!

Jag har i datorn alltid både denna sajten, sajter om cockerspaniels (som jag önskar skaffa, bara jag lyckas övertala min man), trädgård (som är ett nytt intresse jag fick för två år sedan när vi köpte ett torp). Så jag ser alltid fram emot något att göra om jag har tid över. Och jag är extra noga med att tillåta mig att göra sådant jag gillar nu, när jag blivit vit, eftersom jag har ett starkt drag av prestationsångest i min person. För mig skulle även saker som "TED-talks" kunna vara en ny "vän" att umgås med. Att lära sig något nytt, boostar ju alltid självförtroendet, och det är en av de saker vi hinner nu när vi inte är i "dimman" eller våra tankar lägger tid på att tänka på hur och när vi ska dricka nästa gång.

Lycka till nu över Valborgshelgen!
När man blivit sparkad runt av livet några gånger, så fattar man till sist vad det handlar om.

(Lyssna gärna på Håkan Hellström Du är snart där)

Massor med kärlek!

Håll hårt i alla dina positiva tankar. Låter underbart.

Ps. Jag äter också LCHF :-) Bästa maten.

Jag är bara inne på min sjunde dag här. Jag hade turen att hitta denna sajten den dagen jag bestämde mig för att förändra mitt drickande. Dag två drattade jag ju dessutom dit med besked, och det fick (som tur var tänker jag nu) en massa negativa konsekvenser såsom en arg man, bortglömda stearinljus och ett mycket mycket lågt självförtroende. De fem dagar som gått sedan dess har jag haft så otroligt mycket fördelar som, tack och lov, har infunnit sig direkt!! Det är när jag tänker på dem som jag VET att jag kommer att klara det. Att tänka på det positiva - det är en av mina strategier! På kylen har jag en lapp som sammanfattar det kanske viktigaste:

"Omdefiniera vad ett gott liv är: Att vara klar i huvud, kropp och själ"

Jag kanske har haft tur, för trots "problem" med drickande i nästan 10 år, har jag inga negativa upplevelser rent fysiskt. Tack gode gud. Vinboxen står som den stått i 5 dagar nu, och jag ler triumferande mot den när jag går förbi, och jag petade någon gång i går på tappen med pekfingret och sa inom mig "Ha ha du. Där har du".

Det jag tänker på som positivt de här 5 dagarna är:
- vakna tidigare och ändå piggare på kvällen
- handlingskraftigare, får gjort en hel massa
- använder tiden jag tidigare lade på att var seg i huvudet på en ny dröm: En cockerspanielhundvalp (håll tummarna att jag lyckas övertala min man).
- slutat äta skräpmat!!!!!! Dubbelhakan börjar redan minska!
- så himla stolt över mig själv!!
- jag klarar allt (nästan). Jag låter inga gamla negativa tankar om att jag inte duger få fäste på mej inte. He he. Det är slut med det nu.
- jag är helt klar hela tiden i kontakten med min dotter. Vet att jag kan lita på mitt omdöme vad gäller henne och vara där för henne från min bästa sida.

Jag har, till skillnad från er kanske, aldrig pratat med min man om mina alkoholvanor och han har inte tagit upp det han heller. Men jag kommer självklart att säga till honom att jag beslutat att vara "vit" fram till midsommar. Att jag gör det för min hälsa. Det kommer att komma upp naturligt på Valborg, och den 1:e maj har vi middagsgäster. Har funderat på att köpa alkoholfritt vin till den 1:e maj, för att det känns trevligt när alla är med.

För övrigt hoppas jag att mina positiva tankar håller i sig, och räcker till, och jag önskar även alla andra en riktigt bra Valborg utan alkohol!!

Svea

Jag tror att det faktiskt är bäst att vänta en tid med allt alkoholfritt. Senare, kanske efter ett par månader kan du ju prova.
Men då som måltidsdryck. För mig gick det fin, men jag drack kanske en i början. Tänk som dryck inte som
"fyllesubstitut"

Lycka till!

//PP

Tappat greppet om allt känns det som. Ligger sjukt mycket efter på jobbet och skäms så fruktansvärt.....usch.....vågar inte säga nått....måste rädda situationen.

Sambon är driftig och positiv för det mesta.....jag vill inget.....eller vet inte vad jag vill....orkar inte tänka vad jag vill....orkar inte säga vad jag vill.....

Det här är större än vara alkoholen......det här är min adhd som blommar för fullt.....varför tar jag inte min medicin?

Jag ska till apoteket och hämta ut ny medicin.

Och vet ni......reptilhjärnan missade tiden hos vuxenpsyk......hade antecknat helt fel dag :-( skulle varit där 24 och inte 29 april. :-( Ska boka ni tid.

Middag hos svärmor i morgon......grillsammankomst i helgen.....känner redan paniken över allt......

Behöver skriva av mig så att jag kanske kyckas avsluta nån jävla sak på jobbet.

Nykter i 2 dagar nu.

Vaknat än? Hur var terapin igår?

Kram!

Det tuffar på.

Nu har vi fått hem husvagnen också. Den Lucas fyllde med alla husets alkoholhaltiga drycker i höstas. Jag vet att lagret lastats om till garaget och utöver det finns inget ytterligare att tillägga. I see no evil, hear no evil.

Må oerhört onsdagsgott nu, alla.

Bara att gratulera! :-D Visst är det härligt att ha sett ljuset i tunneln ;-)

Kram

Alkoholfritt har funkat bra för min del, men det finns tydligen risker med detta också, vilket du själv tydligt vittnar om. Läs detta: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

Tänk på att för varje tuff dag/natt du går igenom, så är det ett steg framåt på vägen att lämna drickandet bakom sig.

Kämpa på!

Hej jag känner imig det du skrev..För mig blivit likandant allt känns faller i bitar i mitt drickande pengar går åt sjukskriven från jobbet p g a man är bakis hemmet faller i sär ..Försöker hålla mig åtminstone 1 månad nykter nähä går ej suget kommer o mina polare går på fest då kommer suget..så efter några dagar då är man på G igen o festar några dagar...Ångesten kommer efteråt o mår skitdåligt. Ta hand om dig du är ej ensam

Finns nog inget i världen som kan sänka en som när ens barn mår dåligt. Ett sms i morse som inte bådar gott. Igen. Är så jobbigt att stå och titta på och därför blir det lätt att jag går in och försöka styra upp. "Gör si, gör så". Medberoende så det stänker om det. Däri ligger också en del av stressen som jag försökt döva de senaste åren. Släppa bekymmer om barn och känna sig glad och fri för en stund. Dags nu för jobb och det är väl tur för då måste jag koncentrera mig på det ett tag. Ha en fin onsdag alla <3

Åh tänk att livet har blivit så mycket lättare att leva nu när jag slipper oroa mig hela dygnets timmar för min före detta man.
Nu har jag äntligen fått det liv jag vill ha.
Min nya kille och jag firade ett år i helgen med god mat gott vin och trevliga vänner.
Och som alltid med honom har jag trevligt och han ser alltid till att jag har det bra.
Behöver aldrig oroa mig för att han skall bli för full eller otrevlig. Och jag blir fortfarande förvånad att kan det vara så här.
Jag njuter verkligen av livet.
Att ha roliga saker vi har inplanerat inför sommaren och hösten redan.
Det gamla tunga ovissa livet jag levde i många år av medberoende bleknar allt snabbare.
Så skönt känner att jag börjar få mer ork,kan ha fullt fokus när jag är på jobbet.
Förut var det så mycket funderingar och ångest så det var svårt att vara närvarande rent psykiskt när jag var på jobbet.
Sonen mår också bättre har flera nya vänner, går på samtal hos bup regelbundet och tar sin medicin för att dämpa oron han haft i många år.
Han kämpar och jag är så glad att jag ser att han mår bättre och bättre.
Ser gram emot på en härlig sommar nu.

4 mån, det är ju helt fantastiskt bra:) Fortsätt i samma stil

Innan jag gör kväll för i kväll vill jag absolut gratulera dig till dina fyra månader, kära m60! Jäklar, så bra gjort!

☆☆☆☆☆

Svårt med strategier. Jag försöker att fokusera på att det är vår och ljust och att jag vill njuta av det genom att kliva upp tidigt ( vilket inte sker om jag druckit kvällen innan). Lägga mindre vikt vid festandet helt enkelt. Gå ifrån om det blir jobbigt, lägga sig o läsa eller vad som helst. Det rör sig om några timmar. Annars ÄR ju bilkörning en mycket bra strategi :). / FM

Åh, vad jag hoppas kunna följa dig i fotspåren, Mod. Jag har sagt till midsommar. Då är det tre månader. Nu är ju Valborg förestående och då är det ju dags att mobilisera all styrka att inte trilla dit när det dricks runtom en. Fast det känns som jag fixar det. Just nu i alla fall :). Du har gjort det jättebra, Mod. Jag får gå in och läsa om hur bra du mår när jag sviktar. Jag ska dit jag med:). / FM

Nu är det fyra månader sedan jag tog mitt beslut, tidigt en morgon, om att inte dricka senare den kvällen. En kväll blev till två, till tre, till 7, till en måndag och nu är det fyra månader. Jag har egentligen inte tagit mer än en dag i taget och tänkt " jäklar vad bra jag mår, jag tar en dag till" och så har det " bara" rullat på. Har ännu inte bestämt hur det ska fortsätta utan tar en dag i taget. Idag är jag nykter och mår sååå bra av det:)

Jag känner mig piggare och gladare än jag gjort på många år. Känslan av att vakna pigg och utvilad är underbar. Det finns så otroligt många fördelar och jag har skrivit om dem tidigare, tänker inte tjata :) Det går bara inte att jämföra med hur det var i höstas. Har inget sug efter alkohol mer än ibland när det är stressigt och jag känner mig pressad och i behov av att koppla av men suget går över väldigt snabbt och jag väntar ut det.
De bästa månaderna på många många år och jag vill inte tillbaka till mina gamla vanor (ovanor)!
Jag upplever att jag är bättre på jobb, bättre fru och mamma och bättre med mitt lilla barnbarn. Inser att jag nu är som jag vill vara. Känner mig fri :)

Tanken låter inte bli att dyka upp, trots att jag vet att jag inte har någon som helst say in the matter.
Farsan kom ut från anstalten i lördags. Då ringde han. Jag valde att inte svara då jag var upptagen. Förmodligen ringde han direkt efter att han kommit ut. Eller ja, det är vad jag tror i alla fall.

Idag, tre dagar senare, ringer han igen. Jag har skjutit på att ringa tillbaka. Jag står mitt i matlagningen när samtalet kommer. Väljer att inte svara, men tänker att jag ska ringa upp efter att jag ätit. Han ringer på hemtelefonen. Och så en stund senare ringer han på mobilen igen. Jag svarar. Han är full.

Jag tänker: "Hade jag kunnat påverka…? Om jag bara hade svarat i lördags… Hade han då låtit bli…?"
Jag vet, jag vet, att allt det här ligger utom min kontroll. Men frågorna dyker ändå upp.
Och någonstans i det här dyker det även upp ett sug hos mig. Att höra hans "glädje", hans kärleksfulla (just så, kärleks-fulla…) drunkna röst.
Den känslan av att älska allt och alla i fyllan…
Men suget blir inte långvarigt. Sorgen smyger sig på istället. Jag önskar att jag kunde göra något. Jag undrar hur han mår. Hur han känner sig. Känner han sig ensam? Ensam som jag? Om jag aldrig frågar så får jag inga svar. Jag behöver finna modet att fråga. Hur många chanser på livet kan en människa få? Jag vill inte att det en dag ska vara för sent...

Ja. Börjat fundera på de här med min ångest. Som nu. Känts som att de vibbrerar inne i kroppen hela dagen. Vet inte hur man ska förklara de för syns inte utanpå men inne känns de som att man, ja. Vibrerar:) Även förhöjd puls och en stor klump i bröstet av ångest.
Och detta är de jag alltid tänkt att de är. "Bara" vanlig Ångest. Men nu har jag börjat fundera om de kan vara så att de faktiskt är abstinens som spökar. Att jag på veckorna går med abstinens, fyller på med alkohol på helgen och sen börjar allt om.
Någon som vet om de är möjligt?

Och någon annan som känner av dom konstiga vibrationerna?