Senaste kommentarerna i forumet

Ja livet känns större, jag är ju vaken mer :)

Du har helt rätt Santorini här gäller det att acceptera det som varit utan alltför mycket skuldkänslor och vara glad för det man har idag i stället. Inte tycka synd om sig själv för att man inte kan ta ett glas vin. Visst hade det varit kul men när det inte går så........
Det är OK att inte dricka alls. Många människor lever ju nyktra och mår gott i det. Jag fortsätter.

Kanske är det så att detta är för alltid, allt talar för det. Varför ska jag chansa igen????? Om någon har ett bra svar på den frågan så vill jag gärna höra det :)
Önskar alla en riktigt bra nykter 1:a maj och helg :)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

Nää, fy va meningslöst att laga en god helgmiddag..det blir inte alls bra det här. Sitter bara här och tjurar...helgens middagar som varit veckans höjdpunkt, kände mig sååå besviken igår. Ingen känsla av helgmys infann sig trots vällagad mat. Nu skiter jag i att laga nåt gott. Trots att jag har fullt stöd av maken att inte någon av oss ska dricka vin så blir jag irriterad på honom för han plågas inte alls som jag. Känner mig sol en trotsig tonåring, får jag ingetvvin till maten så skiter jag i att anstränga mig! Pinsamt och löjligt beteende, men såhär känns det!

Tack FM för tipsen!
Ska ladda ner och börja lyssna ikväll.
Just rastlösheten och den ständiga "klådan" i benen är ett av mina stora problem.
Jag har svårt att leva i nuet, i detta ögonblick. Tittar ständigt bakåt och framåt. Men livet händer ju just nu!

Sitter på flygplatsen och ska återigen hem till mina föräldrar.
Jag tittar på alla människor och funderar på vilka som har liknande problem som jag. Kostymnissen med portfölj, den stressade småbarnsmamman eller kanske det strävsamma gråhåriga paret? Är det någon av dem som längtar lika mycket som jag efter ett glas vin?
Ser två unga män som läppjar på varsin öl. Avundsjukan känns ända ner i magen. Kan inte undgå att tänka på känslan när några klunkar av ölen sprider ett varmt välbehag i hela kroppen..

Jag dricker min Festis apelsin och vet att jag är stark nog att vara nykter även idag.

Så otroligt tacksam är jag för dina fina rader i min tråd.
Visste inte hur det här forumet skulle påverka mig till en början. Men jag finner en tröst och en stor motivation av att följa likasinnade i sin kamp.
Att några ord, några uppmuntrade meningar kan få mig att vilja fortsätta vara nykter, det är stort!
Kram LillGrodan

Ja det tycker jag, har följt dig. Just detta du beskriver att livet blir större och lättare. Vara närmare sig själv...Vill också få tillbaka stoltheten och självkänslan!

Hur mår du, M?
Kram / FM

Just det där att kroppen faktiskt skadas har jag lyckats förtränga ganska väl. För det finns ju enheter man inte ska överskrida för att kroppen inte ska skadas. Och om man som jag druckit 3-5 glas vin per dag i tre år lär det ha överskridits med råge... Även om det inte är att jag blivit full så skadar ju alkoholen ändå.

Hej Lillgrodan! Jag tänkte jag skulle svara dig ang dom relaxappar jag använt och använder. De bästa jag hittat är engelska och det finns många varianter av dom. Andrew Johnson och Glenn Harrold är de jag fastnat för. Båda har en fantastisk röst och Andrew som är skotte har en ljuvlig dialekt (dock fullt begriplig) Inte dyra heller. Bara att ladda hem och plugga in. Dom har hjälpt mig mycket och jag lyssnade förut varje kväll/ natt. Allt för att lugna ner mitt rastlösa sinne som jag tror är roten till de mesta och som ställer till det för mig. Hoppas du tycker om dom. Hoppas du hade en fin Valborg :). / FM

Hej Lillgrodan och tack :)! ! Valborg blev en fin, lugn och nykter (i alla fall för mig) tillställning. Hoppas du fick uppleva samma :). Jag svarar dig ang apparna i din tråd. / FM

Sovit länge o har tre saker att hålla mig till idag; ingen alkohol, någon form av träning o bra mat. Känner mig peppad!

UB....när man läser din resa och andras resa oavsett medberoende eller missbruk så har jag ändå valt att blunda för vad som är/var den fula verkligheten!
Hade någon slags tro eller liten förhoppning men dels pga av mitt medberoende så klarade hon inte av dem enkla grundläggande bitarna i ett förhållande!

Att samverka mot ett långsiktig mål där båda håller av varandra.....var helt kört!
Den tillfrisknande säger bara; Jag,Jag,Jag...
Känner igen det där med två trasiga själar.
Jag vet att jag är så sjukt djupt i sjukdomen medberoende.....därför blir allt så jäkla fel när hon får prata om vad som hänt och vad hon kräver av mig men jag får inte säga någonting eller kräva någonting......känns så orättvist på ngt sätt!
hoppas din dag blir bättre iaf UB och lycka till med bullbaket :)

På måndag ska jag iaf träffa min psykolog/terapeut och det känns så jäkla bra!

Att behöva ta såna sanningar av en man älskat och fortfarande älskar är tungt.Kanske är det sant,kanske inte.Jag levde i 9 år med mina barns far utan att älska honom.Så visst är det möjligt.Han var plågad stora delar av tiden för han älskade verkligen mig.Men han var inte snäll och kontrollerade mig minituöst för att jag inte skulle sticka ifrån honom.Två trasiga själar som försökte mötas,men det gick inte så bra.Låt det göra ont nu,skriv skriv och skriv.Även om det inte lindrar din plåga så har du något att göra när det känns som värst.Forumet har varit en viktig livlina för mig under detta år.

att det är över.Att känslorna sprungit vidare någon annanstans.Pga stress belastningar,alkohol flyktbeteende osv.Men ändå vill man inte fatta.Någonstans finns ändå denna dubbelbottnade känsla av sann och äkta kärlek.Som då grumlas av allt det andra som faktiskt har hänt och händer.Relationer är inte det lättaste och när man väl släppt in någon annan människa på djupet så är det inte så lätt att flytta ut dom igen.Och när man gör det så kommer då denna ovanstående tomhetskänsla.Som skrämmer skiten ur åtminstone mig.Bättre att han får bo där då,även om det bara är på låtsas och i min värld.Man knarkar liksom på det som en gång varit rent starkt och äkta.Precis som att det fortfarande är sanning,fast det inte är det.Men om man en gång hade det,så måste det väl finnas där än?

Nej nej och nej,känslor kan ta slut och tar ofta slut för att det gör för ont och tar för mycket kraft.I ren självbevarelsedrift så drar man sig känslomässigt och mentalt sakta ur relationen även om då medberoendebiten/delen av en själv stannar kvar och växer och växer och blir sjukare och sjukare.Så till slut är det nästan bara den kvar och det som en gång var den friska Ullabulla har flugit sin kos och kvar är bara den sjuka Ullabulla.
Nej usch,dålig dag idag och i em blir det bullbak i fulvädret.

Har mycket att jobba på!
Jag sitter nu o försöker greppa att hon jag älskat under nästan 3 år antagligen inte haft äkta känslor för mig utan tog mig för tryggheten och pengarna......

Bara att glömma och att gå vidare....haha

Mmm....härligt väder!!
Promenader är bra för att skingra tankarna, försök vara stark o tänk på dig själv nu när låtsasförhållandet är slut!
Jag är i samma sits nu efter att X:et kom hem och sa att hon antagligen haft äkta känslor utan varit med mig för tryggheten och pengarnas skull.....nästan 3 år!!

Bara att gå vidare o bygga på sig själv :)

Trevlig 1 maj på dig UB :))

Lyssnade igenom videon i länken! (Kan upplevas som töntig & på engelska) men jag tyckte det hjälpte för nu ligger jag och rabblar tyst inom mig själv innan jag skall somna: Kan inte dricka, vill inte dricka, får inte dricka etc. Försöker hjärntvätta mig själv liksom ;-)
http://www.freehypnosissessions.com/be-in-control-of-alcohol-hypnosis-s…

Ibland känner jag mig pånyttfödd ibland som idag liten,svag övergiven och ledsen.Om jag kunde sätta fingret på dessa dagar och vad som triggar känslorna.Kanske inte är så viktigt.De kanske skulle bo hos mig i vilket fall.Låt dem komma,låt dom bo och sen flyga vidare.Här strilar regnet ned i 5 plusgrader 1:a Maj.Jättelajbans.Tungt segt ledsamt och ingen framåtanda alls.Men i eftermiddag har det säkert lättat om jag inte försöker mota bort denna känsla.Ut med doggsen i det vackra :) vädret och gå och gå.Det brukar fungera.

Allt det här är ju individuellt och beror på situationen och beroendevården maxar väl för att vara på den säkra sidan?

I dag är det första maj. Fått i dig nåt morgonkaffe än?

Kram!

Har tänkt på dig flera gånger sen jag började skriva här igen. Hur är det med dig nuförtiden?

Stor kram!

Jag gillar all sån information som förklarar vad som händer i kropp å knopp. Som komplement kan jag tillägga :

Det tar 6 veckor för levern att återhämta sig!

Varje ny dag är ett steg närmare bättre hälsa! Hej å hå, kämpa på!

En glad vår önskar jag dig också.

sen jag vaknade efter mannens återfall.... Återfallet som kom efter mer än ett års nästan-nykterhet, en självvald-men-påtvingad nykterhet med vita knogar och kort-korta återfall. Och så plötsligt berusad, knallfull .... och tiden stannade. Men livet stannade inte. Livet tog en ny vändning. Idag en nykter man, ett nyktert liv, ett annat och långt lugnare liv. Nu, i denna stund lyssnar jag på Sverigeresan och minns den förvirrade besvikelsen då, för tre år sen... besvikelsen över att inte dela ttrevnaden med morgonkaffe och radio. Då, för tre år sen en djupt skamsen man som kämpade med att stiga ur sängen och möta världen. Idag är flaggan uppe och mannen ute och kollar resterna av valborgsbrasan. Och jag läser Susanna Alakoski: April i anhörigsverige, en liten bit i taget. Så tät, så beskrivande om uppväxt i missbrukets skugga. Långsamt förstår jag dimensioner av mitt eget liv... får ord och bilder för det jag vet... det ordlösa får språk och form. Så smärtsamt.... och så fullt av möjligheter livet är. Glad vår önskar jag dig som läser! Ta hand om dig och tappa aldrig tron på att förändring är möjlig! / mt

sen jag vaknade efter mannens återfall.... Återfallet som kom efter mer än ett års nästan-nykterhet, en självvald-men-påtvingad nykterhet med vita knogar och kort-korta återfall. Och så plötsligt berusad, knallfull .... och tiden stannade. Men livet stannade inte. Livet tog en ny vändning. Idag en nykter man, ett nyktert liv, ett annat och långt lugnare liv. Nu, i denna stund lyssnar jag på Sverigeresan och minns den förvirrade besvikelsen då, för tre år sen... besvikelsen över att inte dela ttrevnaden med morgonkaffe och radio. Då, för tre år sen en djupt skamsen man som kämpade med att stiga ur sängen och möta världen. Idag är flaggan uppe och mannen ute och kollar resterna av valborgsbrasan. Och jag läser Susanna Alakoski: April i anhörigsverige, en liten bit i taget. Så tät, så beskrivande om uppväxt i missbrukets skugga. Långsamt förstår jag dimensioner av mitt eget liv... får ord och bilder för det jag vet... det ordlösa får språk och form. Så smärtsamt.... och så fullt av möjligheter livet är. Glad vår önskar jag dig som läser! Ta hand om dig och tappa aldrig tron på att förändring är möjlig! / mt