Senaste kommentarerna i forumet

krökande vän är nu intagen på beroendeenheten. Igen. Nu är det väl lugnt några dagar......:-(((

jobbat, Fia!

Och du, när man har tränat så måste man faktiskt äta. Var bara glad över att du kan njuta av en räkmacka med kaffe istället för vin.

Kram

är du! / mt

har jag varit hela dagen - utom ett par timmar när jag hade besök av en vän. Härligt väder med vårkänsla både igår och idag. / mt

Empati/medberoende-diskussionerna här har fått mig att tänka kring hur jag berörs av olika möten med människor i min vardag. Jag har i allmänhet svårt att släppa taget och inse när jag faktiskt inte kan hjälpa en medmänniska.

Inatt när jag var på väg hem ifrån mitt extrajobb så gick jag förbi tre killar i tjugoårsåldern och märkte att det var lite gruffigt. En av killarna knuffade den andre och den tredje försökte lugna ner han som knuffat, försökte få honom att inte fortsätta slåss.

Jag gick fram till killen som blivit knuffad och frågade hur det var med honom. Han sa att han var rädd för att killen som knuffat honom skulle döda honom. Jag sa att "men du behöver ju inte stå kvar här och vänta på att han ska flyga på dig igen. Promenera lite med mig så kommer du bort från den här situationen".

Men han ville inte lämna sin kompis som var den som försökte lugna den aggressiva killen. Han sa också att det inte spelade någon roll om han gick för då skulle den aggressive killen bara leta upp honom och misshandla honom senare.

Killen som knuffat stod och skrek och hotade med våld och blev alltmer aggressiv och försökte komma loss. Han skrek att han skulle slå oss alla tre till marken. Situationen började kännas väldigt obehaglig och jag fick ett adrenalinpåslag när jag insåg att jag kanske skulle behöva komma att fysiskt försvara mig.

Till slut kom polisen, som hade stått parkerade bara några meter bort hela tiden. De grep killen som knuffat och hotat. Den rädda killen gick med sin kompis och jag fortsatte gå hem. På vägen hem greps jag av dåligt samvete, för att jag lämnat den där rädde killen. Jag hade liksom hans blick med mig, den som sa "hjälp mig, jag klarar inte det här" och jag ville bara springa tillbaka, leta upp honom och hålla om honom. Jag absorberade hans känslor.

Jag hade svårt att sova och även idag har jag svårt att släppa tanken på den där killen. Polisen löste den akuta situationen men jag får bara hoppas på att killen har någon att prata med sina känslor om.

Empati kan vara ett "pain in the ass" ibland.

Hoppas ni har en fin dag!
Kramar

Haha! Du måste ha öron som en elefant MB! Mina tabletter är bra stora. Men visst är det skönt detta, att köra sitt eget race. För sin egen skull. Jo, jag är nog också lite mallig. Fixar ju detta trots makens ovilja. Eller inte ovilja men jag hittar inte ordet. Oförstånd? Nej! Men jag är livrädd inför våran treveckors utlandssemester i sommar. Att jag ska falla när inget arbete stoppar mig. Vi kan inte heller avboka då allt är betalt och vi - även jag - ser fram emot den. Får väl krossa den bron när jag väl nått den.

Kram Fia

Sitter i solen nere vid vattnet och skriver, så det kan komma ut lite hur som helst. Ser knappast bokstäverna på mobilen, så fint väder är det. Prövar mig fram. Har under de senaste 20 åren funderat lite över de där människorna som kan ta en kaffe i solen, när man ta ett glas vin, eller en öl. Men nu ser jag ju att det var ju faktiskt ganska skönt. Kaffe och räkmacka. Känner mig jätte Svensson och tänker att nu kan omvärlden titta. Detta klarar jag ju galant. Mannen ute med vänner, halvfyllon skulle jag vilja säga, igår. Med halvfyllon menar jag de som fortfarande har råd att dricka på krogen och har lyckats behålla sitt jobb. Men man börjar se det på dem. Men jag unnar mannen det. Han behöver lite skratt och grabbhäng när vi har det som vi har det. Ska dock lägga fram matlagningen idag. Det går liksom inte. Nu jobbar ju jag med. Kanske tar han det bra, han påstod ju faktiskt att han tyckte det var kul. Så gubben hemma med bakfylla och själv är jag nog FramtidsFia idag. Känner hopp om både liv och lår. Mera liv och mindre lår är mitt mål. Erkänner att räkmacka inte är rätt väg, men jag har faktiskt gått i drygt två timmar! Imorgon kväll har jag ytterligare en normal övning inbokad. Ska hem till en gammal försummad - hon ville ju inte dricka - vännina och äta. Vilket ju faktiskt löser en del, imorgon måste gubben laga själv eller äta ute. Haha

FinurligaFia

när min omtanke om en annan människa blir på bekostnad av min egen hälsa och viktiga livsområden".

Det citatet ska jag spara. Tack mulletanten!

Jag inser när jag läser det att jag, innan jag bytte stad, var medberoende till en bipolär vän. Vi delade boende ett tag. Hon hade inga missbruksproblem men mitt mönster var det samma. Jag kämpade men kunde aldrig nå fram till henne då hon saknade sjukdomsinsikt. Jag hjälpte henne att städa undan och skademinimera efter de maniska perioderna. När självmordsrisken var hög så letade jag upp hennes tablettgömmor och slängde. Många gånger fick hon mig att tro att det var mitt fel att hon mådde dåligt. Nu vet jag ju att hon hade en sjukdom som jag inte kunde styra över hur mycket jag än tassade på tå eller försökte säga "rätt" saker.

Jag älskar henne som den goda vän hon kan vara men det var en oerhörd lättnad att bryta den vänskapsrelationen. Den tog all min energi då, att ständigt behöva ligga steget före.

Kram på dig, hoppas du har en fin dag!

Men hade hon tänkt börja sin tvättid med att tumla? Visst hon kunde ju ha handtvättat något hemma men de sakerna brukar ju inte tåla tumling. Inte ens jag med mitt elaka humör hade retat mig där. Snällt av dig att hjälpa till men jag tror kan ha gjort henne ännu mer irriterad. Själv retar jag mig på luddfiltret, men bara när det är hundhår. Då är det faktiskt oförskämt att inte göra rent. Önskar dig en bra dag och same, same, det hjälper mig oerhört att läsa dina och Markattas reaktioner. På elaka alkisar och livet i allmänt!

Fia

de så intresserade så de vill börja läsa på Al-anons hemsida kanske ? Eventuellt kanske de börjar leta själv efter info ? En Dag I Taget (EDIT !) hade ju jag nytta av som nynykter och jag vet anhöriga som också funnit vägledning i den. Kanske ska du fråga här på anhörigsidan hos någon ?

Med en dåres envishet fortsätter jag att titta efter dig. Respekterar fullt att du inte skriver, men om du skulle läsa ngngång så vill jag att du ska veta att jag ofta undrar över hur du har det! Saknar dig! /R

Igår "samtalde" vi på medberoendesidan om hur svårt det kan vara att hitta gränsen och skillnaden mellan sund medkänsla och medberoende. Carina Bång har skrivit om det den 21 mars i år - jag citerar:

Vart går gränsen mellan att visa medkänsla och att agera ut medberoendebeteenden?
Och måste man bli helt egoistisk bara för att man inte ska vara medberoende?
Vad är vad och var går gränsen?

Så syftet med att arbeta med sina medberoendebeteenden betyder inte att man ska sluta visa empati och medkänsla för sina medmänniskor! Det är styrkor och egenskaper vi behöver mera av här i världen! Om vi tvärtom, sätter stenhårda gränser mot allt och alla, bara fokuserar på oss själva, slutar ta ansvar för hur vår kommunikation och förhållningssätt påverkar andra, då kommer vi i stället börja såra våra medmänniskor. Då har det dragit för långt åt den andra hållet i stället.

Ett sätt att tänka som har hjälpt mig har varit denna: "Medberoende är när min omtanke om en annan människa blir på bekostnad av min egen hälsa och viktiga livsområden".

Hej! Kul att höra av dig! :)
Men, tråkigt att höra att det inte riktigt har löst sig ännu. Ingen av er mår ju bra av detta. Men, det enda du kan göra är att fortsätta som du gör, tror jag. Håll fast vid din linje, det kommer att funka så småningom.

Godnatt! :)
/H.

Hej på er som stöttat mig. Nu är det ett år sen jag skrev här och efter polisanmälan så blev det lugnt. Allt lades ner, men hon fick veta att hon var polisanmäld och om hon fortsatte så skulle ärendet tas upp igen. Det har nu varit lugnt ett år, men nu börjar hon så smått slinga sig in på mina sidor på internet igen. Facebook har jag blockerat henne på men jag släktforskar och på dessa sidor är hon in och gör elaka kommentarer, när jag har skrivit något. Hon passar sig för att rikta sig direkt till mig men jag som vet hur allt är, ser ju direkt att hon menar mig och att kommentarerna är riktade till mig.
Nu har hon snart hållit på i två år och jag har inte varken sett eller pratat med henne på den tiden.
Nu skiter jag totalt i henne, men innerst inne så är jag rädd att hon ska ställa till något.
Hon har även börjat ställa till det för andra och inte bara mig...genom att maila till arbetsgivare och ljuga om en anställd osv osv...
Ville bara uppdatera lite hur det är...
kramisar från
Prussiluskan <3

Kan det vara något att börja med?

Det är jag som är alkoholisten i familjen, och jag försöker hitta bra litteratur för mina föräldrar och min bror...

Alau

Tack Adde!

ställe : http://www.al-anon.se/bokhandel/

Finns även exvis på Nämndemansgårdens hemsida.

för alla kramar :-)) Jag suger åt mig och känner att de gör väldigt gott för mig !

Jag söker tips på bra böcker (helst tillgängliga som audioböcker) för Al-Anon. Har någon tips?

Har säkert nämnts tidigare i tråden, men jag frågar ändå.

..en stor famn får du av mig.

Du betyder mycket för mig och här vågar jag pratar för fler. Du betyder mycket för oss!

Var rädd om dig

med två barnbarn. Blev bjuden på middag. Allt mycket trevligt. / mt

...gillar ta mig hit och läsa hur det går för dig.

Gratulerar till nykterheten,både din och Mammy Blue's.

Det du skriver här är absolut goda råd för mig och andra.

Önskar dig en bra lördagskväll.

Tulpanvasen får mig skriva ner att jag bestämde mig för han färska blommor i lägenheten under hela min vistelse här. Det har jag mått bra av, även smått gör skillnad i det stora.

Kram kram

...läsa och dessutom oftast få respons är värdefullt. Vi är alla olika och lever med unika händelser men ändå är allt så likt.
Det finns dessutom inga genvägar för någon av oss. Det är bara att fortsätta tills man kommer igenom, oavsett om man lämnar eller är kvar i relationerna.

Just det där med att lämna ifred är kruxet.
När?
Hur?
Det där kan bara du veta.
Att lämna ifred av tjurighet för "visa jag minsann ska sätta gränser" funkar troligtvis inte i längden. Det sliter lika mycket på dig som att försöka nå mannen.
Den där sinnesron, att veta att man inte kan påverka allt håller bättre.
Säga och visa vad du tycker måste du ju tillåta dig. Han hör det han hör och kanske tar han det till sig också. Men bråka är energislöseri.

Det gör ont, självklart, men att hitta vägar som passar dig och ert sätt att leva kan bara du själv.
Tänk på den där syrgasmasken i flyg. Hjälp dig själv innan du hjälper andra.

Kram

Du har ett riktigt bra driv. Ser hur du hjälper i övriga trådar vilket är bra.
Till din kommentar om beach 2013.
Du kommer garranterat vara strandens läckraste flamma. Skippar du alkohol så går det jättelätt.
Alkohol är FRUKTANSVÄRT energitätt..
Jag gläds med dig, skönt att du kommit dit eller dör du är.
Men var inte för hård mot maken, han känner bara till den där andra Fia.......
Nu är ju du FANTASTISKA Fia!!!
Way to go.....
/A

Du har ett riktigt bra driv. Ser hur du hjälper i övriga trådar vilket är bra.
Till din kommentar om beach 2013.
Du kommer garranterat vara strandens läckraste flamma. Skippar du alkohol så går det jättelätt.
Alkohol är FRUKTANSVÄRT energitätt..
Jag gläds med dig, skönt att du kommit dit eller dör du är.
Men var inte för hård mot maken, han känner bara till den där andra Fia.......
Nu är ju du FANTASTISKA Fia!!!
Way to go.....
/A