Senaste kommentarerna i forumet

Hej på dig! Jag har haft ett långt missbruk, ända sen tonåren och är idag 43. Har försökt sluta åtskilliga gånger utan att lyckas. I somras bestämde jag att det fick vara nog och vände mig till kommunens alkoholmottagning. Man får vara anonym, inget skrivs om en. Det enda dom ville ha var ett telefonnr så dom kan nå en.
Efter några enskilda samtal med en terapuet så föreslogs en gruppbehandling på 8 veckor. Har alltid varit livrädd för sånt, men tänkte att om jag nu misslyckats så många gånger på egen hand så kanske det är värt att testa något helt annat. Lite var min tanke att göra precis tvärtemot vad jag brukar. Gick dit med sån ångest så det går knappt att beskriva. Idag är jag evigt tacksam att jag gjorde det!! Gruppen är idag min trygghet, det är där jag kan prata om sånt jag inte kan prata någon annanstans om.
Just min behandling har varit inspirerad av tolvstegsprogrammet. Dock är den helt fristående från AA. Vi har haft 2 terapuefter som själva är fd missbrukare. Upplägget har varit att vi varje gång diskuterat utifrån ett "tema". Sen har vi fått individuellt utvalda uppgifter som vi delat. Har varit jobbigt, svårt och tungt men också extremt befriande. Att höra andras historier, att dela deras tankar och funderingar ger så mycket. För mig har den gemenskapen varit A och O.
Jag har själv ingen kontakt med AA, men funderar på att gå på mitt första möte på torsdag. Känns läskigt, det där med tillit till andra är svårt för mig.
Jag hoppas det går bra för dig, sköt om dig! Kram

ursäkta min inledning i mitt tidigare inlägg. Av någon anledning så såg jag inte ditt sista inlägg. Är osäker på om det var publicerat när jag började skriva mitt lååånga inlägg :)
Du har ju haft det skittufft. Kan du bortse från första meningen????
Tänk inte framåt för mycket utan ta en timme i taget. Annars blir det för jobbigt tror jag. En timme i taget och sedan en dag i taget. Jag tänker på dig :)

Jag hoppas att du har haft en bra påsk. Jag känner igen mig i din "obeslutsamhet", hittade inget bättre ord, i att sluta dricka helt. För mig har det tagit många år att komma dit jag är nu. (Jag är över 50 år idag. ) Jag kan inte dricka. Jag är gladare utan alkohol :)

Jag har länge kämpat för att dricka mindre och höll upp lite då och då. En dag eller två. Gjorde tappra försök med maken som att vi ska bara dricka två kvällar på helgen, sluta vid 24-slaget, varannan vatten osv. Men sakta men säkert så smög sig suget på och jag började dricka varje dag. Var kanske nykter 2 dagar av 7 och då hade jag oftast någon aktivitet som jag skulle göra och kunde inte dricka. Ångesten dagen efter när man ska upp och jobba är, ja vi vet ju, så förfärlig. I höstas accelererade allt, jag drack ur makens wiskey- och ginflaskor och gick varje onsdag till systemet och köpte nya flaskor som jag fyllde på de nästan urdruckna. Det och öl och vin till helgen. Fick nog i slutet av december. Kände mig som världens sämsta människa, ensam och ynklig i mitt självförakt. Självföraktet var enormt :(
Då gick det inte längre.....

Jag upplever det som att du tar stora steg framåt i hur du vill leva med alkoholen utifrån vad du skriver även om jag hör din sorg också. Jag vill att du ska veta att det tar ett tag för kroppen och hjärnan att hämta sig när man slutar. Det behövs en lite längre period av nykterhet för att ångesten och deppigheten ska släppa. Sakta sakta kommer energin tillbaka och man börjar göra bra ifrån sig igen, på jobb och hemma. För ångest och depression hör ihop med alkohol som handen i handsken.Jag var mycket trött väldigt länge och känner mig inte alltid på topp nu heller men det går framåt.

Oj detta blev ett långt inlägg men jag känner med dig och med detta vill jag ge dig hopp. Det blir bättre med tiden, jag kan garantera det. Livet är väl som vanligt men du kommer att må så mycket bättre och kunna hantera det, på ett för dig, bättre sätt.
önskar dig allt gott//mod60

Hej troende, solklart är ju att din sambo har ett problematiskt förhållande till alkoholen. Men finns det någon insikt hos henne om det? Att förneka, slå tillbaka, är väl olika sätt att kunna fortsätta dricka. Och konsekvenserna för ert gemensamma liv (och era barn!) är väl långt större än oron för ett specifikt bröllop.
Jag tänker att du skulle behöva söka stöd och hjälp för egen del, kanske hos al-anon som jag har hört talas om. Hoppas också att någon mer från anhörigsidan kan skriva och stötta eller råda dig till något.
Det är för övrigt helt oacceptabelt att bli slagen!
Styrkekramar! Sköt om dig så mycket du kan!
M

I medberoende drabbade mig igår. Jag sitter här med en lyckokänsla av insikt! Min man kom hem från behandlingshem i förrgår. Vi pratade jättemycket om det som hänt och om våra liv framöver. Bra prat men ganska snabbt var jag inne i gamla hjulspår. Hur skulle jag ha gjort för att det här inte skulle ha inträffat? Hur ska jag bete mig i framtiden för att förhindra återfall för honom? Hur ska jag förutse återfall? Och en total känsla av skuld. Det här var ju till väldigt stor del mitt fel. Jag grät och grät och var totalt inne i skuldkänslor av att ha orsakat min mans dåliga mående. Det ska poängteras att min man inte la skuld på mig. Möjligen kunde jag känna en liten ton av-ett litet behov från hans sida-att dela skuld men inget uttalat. (Och skukddelning från den beroendes sida borde väl jagats medveten om!) Jag var låg hela dagen. Tårarna vara rann och rann. Det var inte förrän på kvällen som jag kom till insikt om vad som hade hänt mig. Akut skov av medberoende!! Ha!! Vad skönt när all skuld bara rann av! Och jag kom till insikt om vad som hände mig! Vilken lättnad!

Jag har ETT ansvar. Mitt mående. Punkt. Han får ta ansvar för sitt. Ingen som inte har varit medberoende kan nog förstå vilken befrielse det är att komma till den insikten inte bara logiskt utan även i maggropen. Nu vet jag att mitt medberoende säkert kommer att drabba mig hårt igen men att jag har stort hopp om att det ska släppa taget snabbare. Jag ville bara berätta.. Skriva av mig lite. Lätt och glad i sinnet är jag. Just nu iallafall :-) Ha en bra dag du som läser detta. Det ska hag ha iallafall!

Uppdaterar

mannen har inte sets till med att ska få hjälp, tror inte ens han försökt på det sättet hans ord framkommit....
mannen är full lite varje vecka, dock inte 3 g per vecka men häromdagen hade han blandat morfin o öl... åkte dit av oro vilket är typiskt medberoende. Jag vände nästan i dörn. Han såg förfälig ut. Helt nerdrogag, kunde inte fästa blicken mot mig. Det gjorde ont i mig, och jag tyckte inte ens synd om honom, vilket jag brukar göra. Jag tyckte mer synd om mig när jag satt i hans misär. Och det vart jag glad för att känna

Va starkt av dig att bryta helt
vi är tyvärr i samma umgänge, och mitt umgämge betyder allt för mig. De är min familj
visst skulle vi kunna sluta ringa varandra o att det minskar på det men att komma dit är svårt just nu. Men ja vet att det behövs :(

:-(

Det slutade med massa vin och sprit igår också. Var packad men det blev inte något bråk.

Så nu har jag varit vaken från cirka 03 i natt. Täppt näsa, törstig, ångest etc. Ingen huvudvärk eller illamående dock tung i huvudet. Vill bara sova nu. Vill inte jobba.

Måste börja vara snäll mot mig själv och låta bli giften. Hatar att vi har massa sammankomster inplanerade. Redan nästa lördag.....känns som det blir obligatoriskt intag av giften. Vill men vill inte.

Men nu är 4 dagars misslyckande över. Idag ska jag inte drycka något gift. Idag blir det indian tonic zero eller vatten i glaset.

Känner mig mest bara skräckslaget förvirrad just nu. Men har de senaste två dygnen berättat mer än jag gjort på många år och det är bra. Att jag hittat hit till den här sidan är bra och idag ska jag ringa en stödgrupp. Tack till alla här, det betyder mycket att få läsa era berättelser.

En milstolpe. Inspirerande att läsa och så härligt att du funnit det goda livet på andra sidan missbruket. Det behöver inte vara så fantastiska saker som händer, det räcker med nykterheten, glädjen att alltid veta att man är sej själv.

Du är fantastiskt bra :-) Du inspirerar och det är skönt att läsa att det faktiskt blir bättre liv utan A.

Jag glömde att nämna att vi har ett väldigt bra privatliv när inte alkoholen är med, visst vi har haft våra "ups and Downs" som dom flesta, men det har alltid ordnat sig och vi har ett bra liv tillsammans när hon är nykter.
Men det här är ett stort orosmoment och det äter upp lyckan inifrån på nåt vis.

äggstra roligt :)

Idag är det 100-dagars dagen!
Jag har inte så bra koll på dagarna längre men jag räknade varje dag och ibland timme i början. Men idag tänkte jag att jag skulle kolla hur många dagar som gått. 100 dagar. Jag önskar alla som kämpar att komma hit eller ännu längre eftersom livet går lättare. Jag vill inte skryta eller visa mig på styva linan utan jag hoppas att någon där ute tänker att " så vill jag förändra mitt liv, till det bättre. Jag blir själv så glad och taggad när jag läser om andras framgångar. Gillar verkligen att läsa trådarna i "det vidare livet".

Helgen blev härlig och jag fick ha alla mina barn med respektive och mitt barnbarn här. Känner mig tacksam. Och jag var nykter... första påsken på många år men inte sista. Så skönt att uppleva alla nykter och närvarande. Men jag var trött dagen efter ändå :) Vill inte tänka på hur jag mått om jag druckit...............så det gör jag inte utan tänker på hur bra allting går. Roligare så :)

...ska jobba morgonskiftet ett par mornar för en kollega som är ledig, känns tungt!
Jag som är så förbaskat morgontrött, hur ska det gå?

Har en sprängande huvudvärk som kom som en blixt från en klar himmel för någon timme sedan, var rädd att det var en liten stroke faktiskt.
Får se om huvudvärkstabletten gör någon nytta.
Mina vanliga huvudvärkar brukar komma smygande och välannonserade, ganska typiska stresshuvudvärkar...

Jahopp, detta var påsken 2015, slutsummering?
Ganska okey faktisk, jagat runt lite, men ändå haft små pauser för återhämtning, trots vissa stressmoment så blev det aldrig grinigt.
Har hunnit med två av mina "vår-måsten" som jag nämnde tidigare i ett inlägg, baksidan och fordonen.
Det sägs att det kommer vår nu på riktigt enligt metrologerna, man vill ju gärna vara lite förberedd.

Älskar solen, den gör mig glad i sinnet, hela kroppen skriker bara ja...ja..JA...
Vintertiden har varit gråkall och murken, den gör åtminstone mig purken och lite inåtvänd.

Har grillat idag men det blev sent, fick kolla köttet i skenet från baksideslampan, trist när det blir det sista man gör liksom, sätter på diskmaskinen och kryper ner i kojen.

Men får glädja mig åt att sätta mig i en alldeles vårfräschad bil i morgon bittida, det brukar göra mig glad i alla fall.
Tygmattorna in och gummimattorna ut, rattmuff och kupévärmare bort, vintersolket på insidan av rutorna rentorkat.
För mig känns det lika bra som nytvättade och strukna kläder, minsann...
Men vem har sagt att jag har alla hästar hemma?

Påsken i år ledde till mycket umgänge med vänner, familj, släkt och grannar, sådant som betyder mycket för mig också...
Tidigare så var umgänget med alkoholen det man såg fram emot när det blev en längre ledighet, så är inte fallet längre..

Känner mig fri och frånkopplad av alkoholens klor, den finns i min närhet hela tiden, påverkar andra.....men inte mig, jo kanske indirekt...
Det trodde jag inte att det skulle bli, trodde jag skulle bli helt rabiat mot allt vad alkohol hette, men det blev ju faktiskt ännu bättre...
Jag kan finnas mitt ibland den, men har hajjat att den inte är till för mig...
För att citera ett gammalt reklaminslag, ..."det är frihet i en liten ask", hanterbar liksom.

Nu ska jag försöka locka hit John, ...Blund ni vet.
Han ska förhoppningsvis få strö lite sömnpulver i mina ögon, så jag kanske ...kanske kan vakna upp i tid i morgon....
Och inte vakna upp med ett litet ångestladdad skrik i form av ..."helvete.."
Och så är den dagen förstörd med en hjärtattack av stress genom att försöka komma ikapp tiden som inte går att få igen.
Man vill ju inte börja dagen med att lägga två svarta gummistreck höljda i blårök på gatan utanför.

Tänk om och tänk rätt nu...

Berra

Påsken är över och i morgon är vardagen åter. Nu är det dags att ta tag i träning och kost igen. På allvar. De senaste månaderna har det riktigt barkat åt fanders. Tydligt är att det jag dövat med alkohol ersatts av diverse dålig mat. Klart som korvspad det går vägen med ett a-fritt liv när jag ersätter vinet med en festmåltid som heter duga. Samma för-e-bannade belöningstjofräs triggas ju igång. För att citera Zlatan: "Jag måste fokusera mig"

Jag tror på dig Tjalle! Du kan och kommer göra det.

KRAM

Ja jag har flyttat, fast det är tillfälligt. Jag är in between apartements skulle man kunna säga :) Suck och snark. men det kommer reda sig. Jag tycker bara att det är så vansinnigt jobbigt att flytta och just nu är jag något rotlös. Både bra och dåligt. I alla fall. Projektet finns där, jobbar inte på det i högvarv men jag kommer nog ta ett omtag på det nu när jag röjt flytten ur vägen Jag har ett gäng vänner bakom som bara väntar på att jag ska kicka igång detta så jag ska definitivt ge det ett försök.

Låter som att du hade en mysig påsk. Men glöm inte att ha roligt också!!! :)

Kram

Och ja, jag stickar fortfarande. Har blivit ganska så flink om jag får säga det själv!

Påsken avklarad, och inte en droppe alkohol - och i ärlighetens namn inte mycket till påsk heller, då jag har jobbat hela helgen. Ganska skönt faktiskt - ingen risk att hamna i "farliga" situationer, med för mycket ledighet. 2½ vecka sedan jag drack sist. Har inget sug efter alkohol heller, vilket självklart är bra. Lite lätt ångest ibland på dagtid - och lite alkohol hade ju lindrat fint just där och då. Men ack så dumt det vore - som att ta hissen rakt ner i en mörk källare.

Börjar känna mig något sånär i balans - och är oerhört glad att jag är klar i knoppen och kroppen. Minnet av den sista abstinensen klingar sakta av och bleknar sakta. Det är väl bra - men samtidigt farligt när man kanske börjar leka med tanken att "ett par glas" nog inte är så farligt. Måste komma ihåg hur den sista abstinensen kändes. Skakningarna, svettningarna, pulsen, de grumliga ögonen och spegelbilden som man inte vill se, men har svårt att undvika. Den oerhörda ångesten, för allt, stort som smått. Har jag ringt någon? Sms:at? Lagt ut något olämpligt på Facebook. Får inte glömma hur ynklig jag kände mig när jag tog en taxi till beroendeakuten. Timmarna i väntrummet, skammen (ja faktiskt) när jag träffade läkaren, 20 år yngre än mig själv. Så sorglig jag kände mig då, så oerhört sorglig. Får inte glömma det - vill aldrig hamna där igen. Aldrig!

Har 3 mellanöl som ligger kvar i kylen efter sista perioden. Aldrig varit tal om att hälla ut - de ligger bra där. Har däremot druckit ett par alkoholfria på en middag nyligen. Helt ok att dricka en eller två - men tycker egentligen att den inte är så god, den är lite för söt tycker jag. Dock funkar det ju bra, för hos mig så drar det inte igång något sug - men däremot så är jag nöjd efter en eller två. Hade det varit starköl så hade jag utan vidare druckit 4-8, blivit full - och kanske fortsatt fyllan några dagar. Så ser det ut för mig.

Önskar styrka till er alla som kämpar, eller har kämpat, kanske lite extra under denna långhelg, och hoppas att ni har lyckats att hålla er nyktra trots allt.

Det är nog kontrasterna som gör det hela så vansklig; att ena stunden ha sitt livs kväll på en tjusig bar för att bara dagen hamn i avgrundens mörkaste hål. Vi har ju en tendens att komma ihåg det härliga och roliga och då är det inte så konstigt att vi hamnar där gång på gång. Jag tror att vi alla här har samlat på oss tillräckligt mycket mörker och skit för att inte längre minnas bara det göttiga. Stor eloge till dig för att du bröt ditt mönster. Lycka till imorgon.

//Steglitsan - som fyllekäkade märg och löjrom på Riche en natt för länge sen. Himla gott men en väldigt oklar rätt.

Grattis till din nykterhet jag lyckas hålla mig nykter i 6 veckor tog sedan en pubkväll med kompisarna min fru va stolt över mig när jag kom hem eftersom jag inte va full. Dock hade jag minnesluckor. Påsk helg nytt återfall påskdagen nykter. Hur funkar din terapi ? Funderat på att prova aa men vet inte kanske är där bara äldre jag är snart 30 klara inte dricka mer varje gång jag dricker blir mina perioder längre och mitt uppförande sämre och stora minnesluckor

Tack Vilsen76 :)

Hur länge ska hon vara på behandlingen? Hoppas att hon kommer ut och har ett klart mål i sikte om att förbli nykter. Stackars hennes barn... :(
Är inte kul med missbrukande föräldrar.

Jag har hanterat min mammas missbruk "bra".. Tror jag.
Jag kommer från en akademikerfamilj där det alltid varit fokus på att hålla upp en fin fasad, satsa på utbildning, jobb och karriär. Vi har alltid hållit en fin fasad utåt och jag tror att den fasaden fick mig att hantera det hela relativt bra... Jag klamrade mig fast i fasaden på något vis. Självklart har det satt sina spår och jag borde egentligen gå till en psykolog och få bearbeta allt. Men fasaden har jag klarat att upprätthålla (är högutbildad, har gjort karriär och har ett bra jobb) - så jag antar att jag enligt statistiken på pappret har klarat mig "bra".
Hur jag har det inuti mig är en annan femma och det är nog därför jag blev alkoholist tror jag.. För att försöka döva alla känslor inuti mig och slippa tänka och känna.

Jag har hanterat det bra tror jag?

Tack Vilsen76 :)

Hur länge ska hon vara på behandlingen? Hoppas att hon kommer ut och har ett klart mål i sikte om att förbli nykter. Stackars hennes barn... :(
Är inte kul med missbrukande föräldrar.

Jag har hanterat min mammas missbruk "bra".. Tror jag.
Jag kommer från en akademikerfamilj där det alltid varit fokus på att hålla upp en fin fasad, satsa på utbildning, jobb och karriär. Vi har alltid hållit en fin fasad utåt och jag tror att den fasaden fick mig att hantera det hela relativt bra... Jag klamrade mig fast i fasaden på något vis. Självklart har det satt sina spår och jag borde egentligen gå till en psykolog och få bearbeta allt. Men fasaden har jag klarat att upprätthålla (är högutbildad, har gjort karriär och har ett bra jobb) - så jag antar att jag enligt statistiken på pappret har klarat mig "bra".
Hur jag har det inuti mig är en annan femma och det är nog därför jag blev alkoholist tror jag.. För att försöka döva alla känslor inuti mig och slippa tänka och känna.

Jag har hanterat det bra tror jag?

Ja, det låter som att du hade en tung gårdag. Beklagar. Samtidigt var du strong som höll ut så länge som du gjorde.

Ta hand om dig själv så gott du kan. Var snäll med dig själv.

Kram.

till dig och familjen och nej till alkoholen
Och han kanske klarar att avstå.
Det svåra är ju att ha en strategi om han inte klarar att avstå.
Dvs inte pinna iväg som straff utan helt enkelt konstatera att nähä,det funkade inte och då gör jag såhär.
Eftersom han är sjuk så är ju risken stor att han trillar dit eller börjar smyga med alkoholen för att inte såra dig,eller för att han troligen inte vill att ni ska splittras.
Det svåra är ju då att stålsätta sig.Du gav honom trots allt en chans,flera chanser till men han väljer att fortsätta dricka.
Eller klarar inte att avstå,hur man nu än väljer att se på det.
Handlingsplanen måste nog ligga hos dig.Du kan ju också gå nu och säga att han är välkommen om och när han varit nykter si eller så länge.
Men återigen det är ju bara du som kan avgöra hur framtiden ser ut,Han har troligen svårt att klara sin vardag som det är nu och därför bör beslutet komma från dig om du har styrkan till det.
Kanske du ger honom ett halvår att kämpa på med återfall/nykterhet och försöker att inte lägga dig i hans process utan jobbar på att bygga upp dig själv och ditt liv tillsammans med barnen?
Sluta kontrollera oroa dig och lägga energi på hans kamp,som ju faktiskt i slutändan endast är hans kamp.
Kanske går du och välkomnar honom åter när han är nykter?
Jag vet hur segt klistret emellan en som dricker och en anhörig är.
Jag vet hur hjärtat blöder för en som har det tungt.Men din verklighet och dina barn som får leva i detta har också ett värde.

Klura vidare och börja bygg på ditt eget jag så gott det går.