Senaste kommentarerna i forumet

Sorgsen. Fint! Man kan ju kolla myrstackarna också för att hålla riktningen:) Det finns många fästpunkter för den som gjort sig bekant med terrängen. Kram på dej / mt

Livet är ju väldigt konstigt eller också är det först nu jag lägger märke till det. Man blir nykter och tror att allt skall bli bra, man är full av livslust och skall börja leva på riktigt. Men då kommer verkligheten ikapp, man upptäcker att förhållandet man lever i är stendött. Separation och allt vad det innebär, men nu skall det väl bli lugnt.
Nej då får man grannen från helvetet, som hittar på de mest otroliga saker när hon är full och ringer dygnet runt. Tar ett riktigt samtal med henne och säger att jag kan se till att hon får hjälp. så nu hoppas jag att hon tar hjälp eller låter mig vara.
Sen mår xet skit och dricker alldeles för mycket, dåligt samvete för att jag gick men jag hade inget val.
Mitt upp i detta älskar jag mitt nya liv tränar, umgås med vänner och har det väldigt bra, en mycket konstig känsla som livet hela tiden vill sticka hål på. Så nu har jag problem med alkoholen, fast det är andra som dricker den. Men jag försöker njuta av solen, våren och att jag köpt nya löparskor och lägger verkligheten åt sidan en stund, så ett steg till//Kram Kalla

...hos terapeuten nu. :)

Kan bara skicka kramar och styrka till dig//Kram Kalla

...mulletant. Precis så. :)
I kriser tvingas det till forcering. Mycket på samma gång som ska genom systemet(kropp och själ) och helst utan att fötterna tappar fästet. Yttre påverkan får man medvetet och omedvetet, endel blir bra och endel mindre lämpligt. Något kommer till användning och ibland får man synliga, direkta resultat, endel låter vänta på sig och endel vänder skutan åt fel håll. Det är då tvärbromsen och nödbromsen måste användas. Där var jag nu!
Är bra kunna använda några av genvägarna som skapades i min historia. Nu börjar jag trampa upp ett par nya också, för framtiden.
Befriande inte vara purung längre ;)

Har alltid varit intresserad av människor och våra olikheter, fascineras av det unika och personliga.
Mainstream är inget för mig samtidigt som tryggheten i det vanliga ger ro. Vi lever i så mycket våra tidigare generationer har skapat åt oss som gör livet enklare, som blivit, för oss, självklara.

Låter jag osammanhängande?
Möjligt.
Låter jag kaxig?
Möjligt.
Vet jag var jag ställt min kurs?
Ja.
Är det rätt väg?
Möjligt.
Går det åt den djupare skogen får jag fortsätta i mörker tills jag hittar skogsranden. Ljuset finns där framme och lite träd får mig stanna upp och överväga hur och var jag går vidare. Ibland får jag stångas en stund men vidare kommer jag.
Som jag sagt innan, så länge jag inte står och stampar upp grop i samma sörja är den närmaste sikten förhållandevis fri.
Nu har jag fått nya batteri till min pannlampa och tassar vidare. Känns som riktningen är vänd rätt nu.

Kram på er

Jag kan inte det fast jag skulle vilja. Ja, du fattar. Saker händer...människor omprövar och omprövas och kärleken är en färskvara. Jävla luddigt där. Men vad jag tror Nisse är att relationer förändras ibland när man tar ngt ur ekvationen. Nu super du inte längre och alltså är du inte den Nisse din fru har levt med på gott och ont. Din roll förändrades...kanske (antagligen) till det bättre. Förstår dock att du är ledsen...kanske även arg efter att ha stöttat i tre år. Men livet tar inte slut vid en separation...det "bara" känns så. Så låt det kännas men greppa inte flaskan...då blir det bara värre. Låt dig och Adde följas åt, ni är ju på samma resa. /Dompa - Nyskiljd från den vackraste.

Jag läser boken 12 steg för hopplösa av Olle Carlsson. Exakt nu tänkte jag lätt ursäktande säga att den ju inrymmer mycket andlighet – han är ju präst.... Men lika lite som jag behöver förklara och ursäkta min nykterhet behöver jag ursäkta och förklara att en präst skriver om andlighet och att jag gillar vad han skriver.

I kapitel 4 (sid 62) som handlar om självrannsakan beskrivs vikten av att säga som det är - då närmar vi oss vår innersta röst. Lögn och rädsla stänger av kontakten till vårt innersta, kväver vår inre röst och driver den på flykt. Det är vad som menas inom 12-stegsrörelsen, skriver O.C, när man säger att förnekelse och lögn står mellan oss och vår högre kraft. Naskapiindianerna kallar den inre rösten för Den store mannen, Den inre vännen och Vår inre följeslagare. Fyra sätt att närma sig den högre kraften är
1.Tala sanning
2.Närma dig andra människor
3.Närma dig djuren och naturen
4.Lyssna till dina drömmar

Levnadsvisdom som passar mig.

Härligt nu i vårljuset att så påskgräs och plantera om krukväxterna. Livgivande sysslor! / mt

– jag känner att vi är på rätt i tillvaron och med varandra. Känner mig starkt medveten om att relationen (inte äktenskapet som form utan innehållet) är ett dagligen pågående arbete – att vi mänskor är i en ständig förändring... levnadsprocess... och att risken att tappa bort varandra finns hela tiden närvarande. Det är ingen ny insikt men medvetenheten är starkare... läste nyss på forum om ännu en förestående separation – efter 14 månaders kamp för nykterheten. Så sorgligt. Jag kan förstå att det blir så, så mycket förändras – på flera sätt – när alkoholen lyfts ut ur samvaron.

Vi har en lång gemensam livsberättelse och vi är viktiga för varandra. Jag blev så glad och varm när jag hörde Jan & Pia Johansen i radion – de talade också om den starka kärleken till varandra. Om en verklig vilja finns har gemenskapen ett stort värde. Jag levde flera år i tanken om ett annat, "eget" liv och jag skulle säkert kunna ha ett meningsfullt liv ”på egen hand” med vänner och olika aktiviteter – det egna livet saknar jag inte ett dugg idag. Allt jag vill ha finns kvar och tillgängligt och gemenskapen med mannen är grunden. Så är det idag.

Det har en enorm betydelse i vårt liv att vi kan tala öppet om både nykterheten och alkoholen – att vårt sätt att leva är ett gemensamt ”projekt”. Att vi har det tillsammans och samtidigt har vi båda ”egna” kontakter där vi kan diskutera både nykterheten och livsfrågor. Gott. / mt

så fint att få följa dig... följas åt.
Dristar mig till önska dig .... måndagsglädje:) / mt

att bitar faller på plats och din bild blir hel. Ett återkommande arbete, en livsuppgift tänker jag ... när livet förändras, som det ju gör, skall delarna sammanfogas till en "nya" helheter där allt det gamla finns med... men kanske på andra platser där det ska fogas in... Jag tror du förstår trots denna bristfälliga beskrivning:) Kram, hoppas du får en fin vecka! / mt

..och jag funderar, vad hände?
Och måste man fundera och tänka efter, så kan den inte ha varit så exceptionell heller.
Och glad är väl jag över det, att inget speciellt hände, ingen bakfylla ingen oro.

Så har de flesta veckorna senaste åren förflutit för mig, det är betydligt lugnare nu för tiden.
Och jag har fått tiden för mig, att få tänka efter och göra fina bokslut, varje vecka.
Så var det inte förr, och det var inte heller bättre...förr.

Att varje dag acceptera sin livsituation som ett "måste" för att orka gå vidare,
hade jag fortfarande druckit, så hade allting varit ett fortsatt kaos.

I morse så såg jag Per Holkneckt på morgonteven, han har ett nio månaders nykterhet som förflutit,
han svävade lite på svaren när det gällde sina alkoholvanor.
Min direkta reaktion på detta var att han fortfarande var sårbar och ganska ny i sin nya kostym.
Han kände sig lite obekväm i stolen, men var ändå stark nog att klara av intervjun.
Han ville mest fly ifrån allting till en stuga i skogen, bort ifrån allting.
Alla känner sig så ensamma i sin sjukdom beroende av alkoholen, men ändå är vi så många!
Han borde söka sig till forumet var min reflektion, här skulle han få ett bra stöd.

Min helg förflöt alldeles perfekt i harmoni med frugan, vi hade små ide'er om vad vi borde göra,
men lät ändå impulserna styra utan att vi hamnade i någon som helst form av stress.
Vi fick tid för återkoppling och vila, och frugan sade på eftermiddagen idag,
"vicken bra helg vi har haft denna helg", och jag kunde ingenting annat än att instämma.
Så här borde varje helg vara, koppla bort vardagen och bara få finnas, här och nu.

Solen har värmt på dagarna och de smutsiga snödrivorna håller långsamt på att förtvina,
nu råder det inga tvivel längre, våren är på väg.
Solen värmer även min frusna själ som sakta tinar efter en övervintring,
blickarna söker sig efter husväggarna och i diken...letandes efter de första vårblommorna.
Bågen spänner sig sakta för att ta sats ännu en gång, snart får vi värmen tillbaka, och då blir det en väldig skjuss på allting, fram med utemöblerna, fixa i trädgården, av med vinterdäcken, testa grillen, packa ner vinterjackorna i lådan på vinden, putsa fönsterna, osv osv..
Det är en stress i sig självt, men jag tror nog ingen klagar på den, den tar vi nog så gärna på oss.

Påsken närmar sig, men vi har lagt in en lågväxel, vi ska inte jaga ihjäl oss detta år.
Det har blivit en förutsättning för att vi ska orka med livet, att hinna med och uppleva det,
inte bara genomleva det.
Hade jag valt att radera bort det med alkoholen, hade jag knappt levt det alls.

Det gäller att prioritera det som är viktigt i livet, för mig har närvaron blivit det viktigaste.
Ni vet ju hur den går, när begravningskostymen sys i det tysta, och ens tid är utmätt,
det är försent att börja leva livet då, och tänka att.. det där skulle jag ha hunnit med också..

Jag kan åtminstone säga att jag var med där jag kunde, och inte försvann i en verklighetsflykt,
även om ens drömmar inte alltid slog in.
Men hellre lever jag i verkligheten än i en falsk illusion fylld av en massa tvivel och ångest.

När jag står hos Sankte Per och han frågar, "är du nöjd med tiden i jordelivet?".
Japp kan jag svara, jag var med hela tiden, ja bortsett från en liten lucka på 25 år i mitten.
Får man åka hissen ner till snubben med hornen, kan man enkelt säga,
"Ta're lugnt, jag har praktiserat ett helvete däruppe under lång tid, så jag är ganska så härdad.."
Inget av alternativen skrämmer mig, och det blir motsatsen till..den som lever får se..

Nog surrat, tillbaka till verkligheten, denna vecka är det en kortvecka,
men den börjar i alla fall med en Måndag, innan dess ska det trynas med kudden..

Mors Berra

...jo, jag tog en tur ut i periferin ett par dagar/veckor. Det blev ju inte så bra!
Nu pratat med exet till mannen, mamman, min bror och väninna/kollega sen drygt 10 år.
Fick ihop flera pusselbitar, ramen är sluten igen. Det får mig må bra och nu styr jag tillbaka till min övertygelse.
Det har redan gett resultat och både jag och mannen är på rätt spår igen.
Känns bra, jäkligt bra.

Kram på er

...har många sidor och det man kan påverka gör man klokt i att försöka ta tag i efter förmåga och förstånd.
Blir det fel, gör om och gör rätt eller i alla fall så gott det går.

Sinnesron har många skikt, det gillar jag.

Återfall, hörde om någon från anhörigveckan som föll tillbaka ganska direkt efter hen kom hem. Tar tag när man fått en bild av familjesituationen.
Små barn som nu blir utplacerade och sånt...djävulsk sjukdom!

Var rädd om dig, allas vår Adde! :)

Kraaam

en varm styrkekram till dig! Känner med dig. Som Adde skriver försök hitta de positiva sakerna nu. Förhoppningsvis kommer det något bra ur detta också.

Tilde

Man hittar sina egna vägar till välbefinnande. Det är bra... Hoppas att vintern kan ge med sig så har vi ännu större chans att tacklas med trötthet och annat.
Lycka till Eken!

Har ju här tidigare funderat över att jag känt mig så nere och orkeslös en ganska lång tid. Det är också då suget gör sig påmint ofta. Vilja dränka tröttheten och tycka synd om sig själv..

Funderade mycket efter att jag skrev här och kom att tänka på ett naturpreparat mot nedstämdhet och oro som jag tog för väldigt massa år sen, men som jag inte kommit att tänka på alls senaste tiden. Skrivs t.om ut som antidepressivt av läkare i vissa länder. Inga biverkningar och det börjar faktiskt hjälpa!
Så glad över att jag prövade det nu också. Lång tid sedan jag känt mig så pass 'normal' som jag faktiskt börjar göra nu efter några dagar. =)

Hoppas att det håller i sig.

Solen har ju dessutom bidragit lite senaste tiden också =)

Känslorna går i vågor, från gråt till att det här blir bra.

igen det, jag har ju gått igenom samma sak det sista året men har har sett hur det kan lösa sig efter vår skilsmässa. Men det var så tungt ett tag att jag inte hittade nån väg ut. Men det finns en väg ut och till ett nytt liv, svårt att se när jag var mitt i skiten.

Försök hitta några bra saker att göra bara för din egen skull.

Kram !!

tror väl att jag klarar utan alkoholen, men livet känns så tungt nu.

till din nyktra tid !! Och försök ta en dag i taget när det gungar runt omkring dig. Kram !!

skrivit det förut och jag gör det igen : Jag tokgillar dina resonemang och funderingar Markatta !!

Det där med att vara nykter på festen.....jag hade ett underbart telefonsamtal med en kär vän i morse om bla det. Hon har nyligen varit på stor fest med mingel och inte en enda käft frågade varför hon inte drack !! Eftersom hon är förhållandevis nynykter (Åja, nåt år är det väl !) och numera en stolt, nykter, alkoholist blev hon sur för att hon inte fick briljera med sitt nya liv :-))

Så kan man också uppfatta livet :-))

Om alla är stolta över sitt val så får vi förändring i samhället ! Stå på er vänner !!

När jag har tagit mig ur sitt alkoholmissbruk (14 månader nykter) och stött min hustru genom en tre år lång sjukdomsperiod så får man beskedet "jag vill bo själv för att se hur det är" och att "vi pratar inte med varandra".
Jag blir så besviken och ledsen men jag ska inte ta till flaskan.

Det låter som ni verkligen har hittat rätt i tillvaron och med varandra. Så härligt och vilken belöning till er själva för resan ni gjort och gör.

på helgen efter en besvikelse på morgonen. Ingen ägde skulden till besvikelsen men den väckte minnet av gamla händelser. Olika känslor... även ett flöde av skuld. Den har runnit ut nu...

Markant i vårt liv nu att vi är bättre på att se när man själv måste ta hand om något... "Det här hör till mig, det här måste/behöver jag ta hand om själv" .... och vi respekterar varandra i det. Livsresan... pågår. I bästa sällskap:) / mt

när det är klart.
Kaffe räcker i gemenskapen om jag får vara med?
/A