Senaste kommentarerna i forumet

som tårta så är jag lätt på att städa! Städning kan faktiskt vara rätt så meditativt plus att själen lättare finner ro då den fysiska miljön inte är stökig. Tänker också på den gamla Karate Kid-filmen "wax off, wax on..." så jag anmäler mig till fönsterputsningen.

Mulletant, jag är i nedre 30årsåldern. Jag tror absolut att du har en poäng där om att åldern spelar in. Nu för tiden skaffar ju folk barn mycket senare också och de flesta av mina vänner har inga barn. Många är singlar och verkar lite desperata i sitt festande-raggande. Som att de tror att om de inte festar varje helg så kommer de gå miste om chansen att träffa någon, rädda för ensamheten. Och tyvärr är det så att många träffar sina partners på krogen. Det finns alldeles för få forum för att umgås på utan alkohol. Det minglas ju inte direkt på ett cafe.

Sorgsen; jag saknar inte heller spriten på festerna. Tvärtom så har jag på de senaste festerna haft roligare än på länge. Just den biten gör att det känns så sorgligt att man blir utesluten p.g.a. som santorini skrev, att man blir ett dåligt samvete för dem som dricker. Jag gillar ditt sätt "lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett".

Jag kommer att stå på mig. Jag får bara ännu mer avsmak för alkohol i och med detta. Det är synd bara att alkoholen är så stort i folks liv, att det liksom blir socialt problematiskt även för de som inte är alkoholister.`Det får mig att tänka att alla som dricker har problem med alkohol, inte alla p.g.a. ett beroende men att alla i samhället påverkas av olika mönster och normer som vi skapat i samhället kring alkohol.

Jag börjar fatta nu vad Adde skrev tidigare om likheter med att komma ut som alkis och att komma ut som homosexuell. Någon som bryter normen måste liksom alltid vara redo att försvara varför man valt att göra så. Men tiderna förändras också. För 15 år sedan så minns jag att jag alltid fick stå upp för mitt val att bara äta vegetarisk mat t.ex. Så är det inte längre, det är mycket mer accepterat och ses inte som speciellt normbrytande alls. Samma sak med homosexuella, fördomar finns fortfarande men det är allt fler som vågar leva öppet. Jag hoppas att det går i samma riktning med de som valt att inte dricka, oavsett om de är alkisar eller helt enkelt inte vill, att gamla föreställningar om att nykter=tråkig ska suddas bort.

Jag beundrar er som "kommit ut" som alkisar. Ni är grymma!

Så skönt att kunna diskutera det här med er. På många andra ställen skulle man ses som en "alkoholextremist". Och alla vet att extremister är farliga och att i Sverige är lagom bäst!

Ta hand om er!

på forumet nu... Slår mig ner en stund här i filosofiska rummet och väljer en vacker mugg till påtåren - eller elvakaffet som det heter ibland. När solen stigit lite högre ska jag slå upp terassdörrarna och låta solsken och frisk, kylig vårvinterluft strömma in.

Det är dammigt i hörnen och fönstren behöver tvättas... Kanske vi kan ha gemensam vårstädning här nån dag? Ta ner gardinerna och hänga ut dem på vädring, alla filtar och soffkuddarna behöver också ut och dammas ur. Det går fort om vi hjälps åt. Golvet behöver torkas också. Sen kan vi grilla korv i kvällssolen och ha kaffe och tårta som avslutning.
Vilka anmäler sig som frivilliga? / mt

och slutat måste hålla med. Visst blir man obekväm. Jag hör till dom som hävdat att folk inte bryr sej och att var och en har fullt upp med sej själv. Och folk bryr sej i mindre utsträckning än jag trodde men på sikt blir man lite obekväm. Man blir ett dåligt samvete för den som vet med sej att den också borde sluta. Och som mt säger, också ett vittne till hur det blir när folk druckit för mycket. Jag var på firmans julfest i december och den var ändå ganska stillsam. Men en chef kom dit ganska högljudd och jobbig redan till middan, satt mittemot mej. Hon blev ju inte bättre under kvällen precis och jag upplevde henne som jobbig. Man har mindre tolerans när man själv är nykter, det är helt klart. Jag stannade inte länge efter middan heller (den drog för all del ut på tiden) för sen skulle nån komma och prata med mej och krama mej och säga att jag var beundransvärd som var där nykter osv. Jag kände att bla denna chef ville ursäkta sej för mej och att jag var ett obekvämt vittne. Så fester kommer jag nog att avstå från rätt mycket. Fast jag har inte gått på så många tidigare hellre, drack ju helst hemma där ingen såg att vilken takt jag hade. På fester går serveringen för långsamt:)

Det är ett väldigt litet minus jämfört med alla plus jag fått genom att bli nykter. Och med tiden lär man sej säkert hantera det.

uppåt i inledningen, en sväng ner i dysterheten och sen upp igen... Det var ju bra att det var den vägen:) / mt

träffa folk som jobbat med sig själv och fått ett bra mycket bättre liv än före och under den aktiva tiden är en sån underbart upplyftande känsla att jag mår bra långa tider efter det.

Att få känna den positiva aura som en sån person omger sig med, och villigt delar med sig av,är värt så ofantligt mycket. Att få se skillnaden mellan att bara kunna se och klara dagen i dag till att ha fått en självkänsla och en tillit till sig själv är så jag blir stum av beundran. Ett äkta pärlande skratt, ett leende som smälter alla och en öppenhet och ärlighet som gör att jag känner mig så trygg i sällskapet.

Jag är så glad att jag hamnade på samma möte igår :-))

En annan sak som jag nog aldrig tänkt på tidigare är att vi alkisar, när vi träffas, alltid tar på varandra ! Kroppskontakt så som ett löst tag i armen, håller varandra i händerna, en kärleksfull smekning och självklart kramarna. Vi låter folk komma inpå oss och vi njuter av att släppa folk inpå oss ! Jag som alltid hade minst en armslängds avstånd till andra tar mycket gärna emot en kram och närhet och stormtrivs med det idag.

Jag har inte så mycket att ljuga om eller gömma idag, jag klarar att vara mig själv. Ärligt.

Senare på kvällen fick jag ett dystert besked om en man som fanns på AA när jag kom dit första gången. Han hade alltid en fruktansvärt dyster syn på sitt liv och såg enbart negativa saker runt sig. Jag höll mig borta från honom. Han tog ett återfall som varade rätt länge och efter det blev hans världssyn om möjligt ännu svartare. Han ska begravas i veckan som kommer i sviterna av alkoholrelaterad cancer. På sätt och vis känns det skönt att han äntligen fått sinnesro.

Upp och ner på samma dag...det är väl så livet är ?

Men om jag väljer att vara nykter så är det mest uppått :-) (Det va'la hurtigt va ?!)

till dig - var på vägen du än befinner dig... Hoppas allt väl, ta väl hand om dig och minns att du är värdefull! / mt

att du befinner dig bättre, är lugnare, att du kan känna när spänningarna kommer, var de sitter och hur de löser upp sig. Du skriver och delar dig in i dig själv.

Socialsystemet (som den förebild många har) är nedrustat - det tar bara tid att inse på riktigt att det är så. Det är ju de mest utsatta som drabbas först och de har sällan kraft att skrika ut i offentligheten.

Tack för dina ord om Alanon - det är som att höra mullegubben beskriva stämningen på AA. Fint!!!

Kram, kram / mt

helt och hållet. Vill tillägga några tankar: det har ju visat sig att han är ivrig att vara i kontakt med dig när barnen är hos honom + att hans bror med familj finns. Försök ta det lugnt och låt tiden visa hur det fungerar - han kanske också ser när han har barnen hur det verkligen går. Det kan mesta vara maktkamp nu att han driver på. Faktum är att barn har rätt till båda sina föräldrar. Jag vill på intet sätt försvara din mans dåliga sidor men han är också en annan och i en annan situation när han inte är med dig - och det betyder på intet sätt att det skulle vara nåt fel med dig bara att man är annolunda i olika sammanhang. Allt med skilt boende är väldigt nytt för er alla ännu. Kramar och klappa dig på axeln. Ofta! / mt

är jag, bara ledsen för din - och kanske framförallt för dina vänners skull, men de förstår inte hur "fattigt" det är att inte kunna vara tillsammans och ha "fest" utan alkohol. Möjligen har ålder betydelse - kanske många uppemot 40 är mer respektfulla. Jag tror att du är lite yngre än så? Men även vi i 60-årsåldern har den här erfarenheten. Jag, som lksom Sorgsen, ofta valt bort att dricka på fester har känt mig störande i min nykterhet. Jag tror att man kan upplevas som ett "åsyna vittne" då man ju är mer säker i sina minnen av vad som utspelat sig. Vi har också tidigare umgänge som valt bort oss - och har klargjort att om alkohlen är viktigare än människorna måste det få vara så. Stå på dig markatta! Din inställning och hållning vinner i längden! Kram / mt

...är läkande. Alla borde gå dit någon gång, oavsett missbrukserfarenheter eller ej. En anhörigvecka per vuxen skulle vara idealiskt ;)

Kram och önskar dig allt det bästa
Våren...var håller den hus???

...det var en direkt fråga.

Som du förstår så kan jag inte råda i vad som är rätt för barnen.
Det råd jag vill ge däremot är att du måste följa din magkänsla och inte vara rädd.
Lirka ska du göra för undvika konflikt mellan er två vuxna. Där nyttar inga fajter.

När det gäller barnen är det annorlunda.
Vad du än bestämmer så tror jag inte att mer diskussion med mannen ger mer än onödig irritation.
Din uppfattning om varför du tycker barnen bör vara mer hos dig kan du nog inte räkna med han är enig i.
Om du vill ge det en prövotid för se det kan funka eller för att erfara det motsatta innan du låter det bli en rättssak kan bara du avgöra.

Känns det som ett sista sätt utöva makt över dig?
Känns det som ett ärligt, genomtänkt, genomförbart förslag?

Att barnen är oroliga nu är inte så märkligt, både du och mannen är oroliga och allt är nytt.

3-4 dagars intervall kan jag tycka låter kort.
En vecka är väl vanligare och känns mer stabilt.
Umgänge är väl fortfarande ofta lagt till varannan helg. Just för att båda föräldrarna ska ha helgumgänge utöver vardagarna med skolor eller dagis.

Det med missbruket/missbruksbeteendet du tar upp är en avgörande punkt.
Om du misstänker, känner oro inför det så måste du strida!

Hur det nu än blir så vet du säkert redan att vid en strid så döms först en interimistisk vårdnad.
Den gäller under utredningen och tills dom faller.

Följ din inre stjärna, den har lyckats ta dig ur det värsta.
Nu är du starkare för var vecka. Var inte rädd!
Du gör rätt!
Inte en enda gång har jag uppfattat dig respektlös eller dömande.
Du tänker alltid både två, tre och fyra gånger. Så kör på magen!
Glöm aldrig, avsett vem du pratar med, vem som rådger, oavsett erfarenheter och ålderssiffror eller titlar så finns det ingen, absolut ingen, som känner dina barn som du!
Ingen!

Varm kram...från mig...som från ikväll låter min mage leda mig vidare ;)

...först vill jag säga att jag läser allt du skriver.

Just detta vill jag kommentera.
Jag kommer från en liten ort där fredagsgroggen är likhetstecken med myset. Jag kan se bland mina barns kamrater vilka som har fått problem och redan nu, runt 25 år, inte har haft en enda alkoholfri helg på många år. Tragiskt! En av dem har sedan år dessutom blivit svår få med ut, han väljer ölen och datorn före umgänget. Hans föräldrar ser inget konstigt i det, de är ju själva fulla innan 21-nyheterna fredag kväll.

Själv dricker jag i princip aldrig. Det är mycket minglande och afterwork, många kollegor träffas utöver det för middagar och umgänge, alla är på resande fot och ölen efter en arbetsdag är nästan självskriven. Jag hänger på ibland men sällan, utan att drickandet i sig är avgörande i det sammanhanget, jag har inte så stort behov fortsätta umgås efter många timmars gemensamt arbete. Men de gånger jag är med har jag upplevt näsrynkningar och huvudrusk eller höjda ögonbryn när jag ber om vatten. Endel känner ett behov skoja bort det, endel tycker man är "duktig" , någon har undrat om jag ha problem med spriten. Stör mig inte, men så ser min erfarenhet ut. Det där belöningscentrat i min hjärna får en coke zero istället och har hittills inte klagat.

Jag har alla sorters människor runt mig, för knyta an till det med olika kretsar, för mig upplever jag en skillnad men de som gömmer pga sjukdom gömmer oavsett. Men bland ortsbefolkningen, den lilla, är fyllor ett sätt umgås på helger. Förr var jag chaufför och småbarnsmamma, nu umgås jag mest med familjen i oasen. De ifrågasätter inte, men jag kan känna igen det du upplevt nu. På helger och semestrar ska man ju slappna av=fest=alkohol.
Utan att veta, skulle jag tro trångsyntheten bor bland dem som dricker innan de förstår de kan råka illa ut eller när det förtränger problemet.

De flesta som skriver här om att de inte bryr sig tror jag har en annan medvetenhet än det gruppfestandet jag erfarit över helgerna. Men, som sagt, det är bara det jag sett och levt med eller väljer/valt stå utanför. Jag saknar inte spriten vid minglet, går fantastiskt bra utan. ;)

Däremot lever jag med resandet. Jag har slutat bli bjuden på fester och mina första år tog jag det personligt. Sen länge hör jag av mig själv och frågar om nåt är på gång.
Som min svägerska sa till en av de mina.."lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett" ;) såna har vi blivit i min familj pga vi nu bor mer utspritt.

Många kramar

..skrev och så försvann allt...
Tack för kramen, den behövde jag. Kramar tillbaka.
Hoppas du har en god natt och får en Söndag så som du önskar den efter dens förutsättning.

Var på Al-anon, lugnt lördagsmöte även denna gången. Det finns god tid till delningar och läsningen var som om jag skrivit den, fram till sista punkterna kunde det varit min. Jag har märkt att jag sakta samlar på mig spänningar i magtrakten mellan mötena, det smyger sig obemärkt på. Det tar ungefär en timme från jag satt mig på stolen tills det är upplöst. Ett mönster jag märkte förra tillfället jag var där och det upprepades ikväll. Första mötet högg jag direkt och sa några ord, andra någonstans i mitten och sista gångerna har jag väntat till de sista.
Gillar systemet här, att man inte går i turordning, hoppas jag kan säga det utan att förnärma någon. Det blir lite stelt med ordningsföljd. Här pratar den först som känner den behöver och vill.
Det är ett fenomen att man sitter mitt bland massa okända, helt okända, och här på ett annat språk, och delar sitt innersta. Inte bara det utan dessutom finner man tröst i det också, tröst, tillit, förståelse och värme, massor av medmäsklighet. Mycket går förbi, endel påminner, endel är igenkännande, men främst är det just rummet, ett rum fyllt med beskyddande värme. Mottagliga är vi för varandras tonfall och röster, alla får plats och ingen tar plats, i ett opersonligt rum. En gemenskap helt utan prestationer eller pretantioner, utan attityder eller "spelet" som föregår i de flesta samvaror. Där är bara att vara, utan förväntningar på om det som kommer sägas betyder något för omgivningen, har sammanhang eller avslutas med punkt.

Ikväll har jag pratat med en god vän och kollega. Hon kände mig långt innan jag träffade maken. Hon har dessutom haft en familjemedlem som numer är nykter (15år) alkoholist. Hon är förvånad över vårt socilasystem i Sverige, det som så många länder har som förebild. Närmast chockad över att maken nu måste in under a-kassan och den stressen det medför. Hade halvvägshuset funkat som var meningen hade han fortfarande varit sjukskriven. Där fanns inget alternativ för maken och for därför ut i stressen med ekonomi. Bang, rakt på ändan bara, från en dag till nästa, bara dygnen före slutet på de 4 veckorna.

Missbrukaren boade in sig i lägenheten och det sitter i väggarna. De ljusaste stunderna har vi aldrig haft där och nu, liksom tidigare, är det närmast omöjligt få honom därifrån. Det ser ingen av de han har runt sig nu. Tänk vad jag önskar att någon skulle följa upp hans egna efterspel från sista veckan på gården. En kväll i veckan är bra för alkoholisten, men inte tillräckligt för hela människan.

Jag är glad jag är öppen och rak, men jag är obekvämt ärlig för många. Jag tar hellre smällarna utifrån än låter saker äta upp mig inifrån. Många gillar ha mig runt sig just för att jag är eftertänksam och sällan pratar tomt. Visst gör jag det också. Är en mästare på att prata utan att egentligen framföra något. Men de tillfällena är valda och ofta väldigt användbara för vinna tid i offentliga sammanhang. Påminner mig om vad som ofta utspelas på Helgeandsholmen ;)

Mår betydligt mycket bättre nu, av olika anledningar.

Tack för du tog dig en titt hit
Kram och sånt

Är just hemkommen från en toppenkväll tillsammans med en vän, bio "Hansel an Gretel", kaffe och bra snack. So far so good.

Det som gnager mig är att mina andra vänner är på en fest som jag inte inte blivit tillfrågad att gå på. Det är inte en nära vän som har festen men det är i ett socialt sammanhang som jag tidigare alltid varit inkluderad i men inte längre verkar vara. Det har varit så flera helger i rad, utan att något har hänt. Jag har inte varit i några konflikter med mina vänner. Vi ses fortfarande på fika i veckan och då är allt som normalt.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att de känner sig obekväma med att jag har valt att inte dricka någon alkohol den senaste tiden. Det började med att jag var nykter på nyår och jag märkte att många var obekväma med det, som att de inte riktigt kunde sätta fingret på det då jag varken har några tendenser till alkoholism, är på tjocken eller kör bil. Det var i alla fall flera som kommenterade det, att jag inte drack alltså.

Likadant nästa fest. Jag svarade bara; nej tack, jag vill inte dricka någon alkohol ikväll. Jag kunde verkligen se hur folk liksom skruvade på sig. Efter det så blir jag inte längre tillfrågad.

Vet inte om det bara är jag som är socialt paranoid eller om det är så att de känner sig dömda bara genom det att jag inte dricker. Många av dem dricker enligt mig alldeles för mycket men det är inget jag sagt.

Jag har läst på alkisdelen av forumet att många inte upplever det så, utan att folk inte bryr sig så mycket huruvida man dricker eller inte, flera beskrivningar av firmafester, affärsresor och liknande. Tänker att det beror lite på vilka sociala kretsar man har, om man rör sig i kretsar där det normalt sett är högt i tak vad gäller alkohol så kan det vara jävligt lågt i tak när det kommer till att någon väljer bort alkoholen. Tyvärr tror jag att det är så, att när jag kommer till en fest och väljer att inte dricka alkohol så bryter jag deras norm att dricka mycket, ofta och varje helg. Jag stör deras illusion av att det är i sin ordning för att "alla" gör det efter en hård arbetsvecka.

Kanske är det så att när man själv befinner sig i och umgås i kretsar av arbetarklass och till och med underklass så är det inte lika lätt att var "den som inte dricker", för att supandet är så öppet. Jag menar inte att det inte sups eller finns alkoholister representerade i alla samhällsklasser men jag tänker att det smusslas mer i de finare kretsarna och göms bakom "fint vin till fin mat" och alla dessa årgångsdrycker som statussymboler. Emedan en skitig arbetare i ett knallgult ställ, som knallar hem från systemet med fulla kassar, knappast döljer att han inte har köpt den billigaste ölen för att det är gott, utan för att bli full.

En stor eloge till alla alkisar som slutat dricka. Om jag, som inte ens är alkoholist, känner mig stigmatiserad i dessa umgängen så kan jag bara föreställa mig vilken utmaning det måste vara för någon som verkligen vill sluta dricka.

Kram på er

Vet inte om du är lika "slarvig" som mig. Men gå in på facebook./R

jag lyfter upp din tråd så att du vet att vi tänker på dej.

Kram/MB
PS Jag saknar dej

...på min dator var hotellet fullbokat...grrr...går inte lita på något numer ;)

Får ringa istället, 1200 är inte så blodigt. Allt är knökffullt på Gullbranna, och kö, så där kan man nog inte vänta sig något. Fantastiskt det är sån rush! Betyder ju att jag bara måste dit! Släpar dit mannen också! Fanns ju massa nyttigt om relationer ;)

Kram kram

Ta fajten, flygcert!
Kram! :)
/H.

Jag har läst och läst i din tråd och sett din styrka och avundats och nu orkar jag kommentera! Du är fantastisk. Du komemr greja allt även om det blåser hårt just nu!

Varma kramar och tack för dina ord i min tråd!!

Tack Stigsdotter! Hon finns med mig hela tiden!
Och Fenix, jag ska plantera sömntutor till dig, mina favoriter... Gula och orangea blommor som varje kväll drar ihop sig och går och lägger sig, men som på morgonen åter visar sin livsglädje och skönhet! Lite som du! ;)
Ha en finfin helg!
Kram!
/k

Ta en dag i taget, och skriv när det känns bra, läs när det är det du vill...
Jag har varit härifrån under långa perioder, men tycker att det är så skönt att veta att jag när dom helst KAN skriva igen, och att jag är välkommen tillbaka!
Ta en paus, och se hur det känns! Du är ju här för DIN skull, även om du råkar hjälpa andra på kuppen!!
Och jag glömmer dig aldrig, även om du inte finns på forumet längre!!
<3
/k

Ja, det är ju min känsla också - att han minsann har rätt till 50% och han tänker då inte acceptera mindre, utan han ska stå upp för sin rätt som pappa och dessutom visa att han faktiskt minsann kan ta hand om sina barn.

Blä-pappa... om man nu får säga så...
Stor kram och tack igen!

Postade innan jag läst ditt senaste...
Jag har inga barn, men spontant känns det helt naturligt att de ska bo hos dig och hälsa på hos pappa, en eller ett par dagar i taget...
Men hur man får till det, har jag ingen aning om...
Får känslan att det är principen som är viktigast för honom, och inte att han får tid med barnen...
Kan ha fel... Hoppas du får vettigare svar från andra!
Kram igen!
/k

Tänker på dig och hoppas att allt är bra!
Kram!
/k