Senaste kommentarerna i forumet

Men jag sur, ogin och arg för att jag måste vara nykter.
Nu däremot är jag nytränad och harmonisk!

Vi behöver höra flera positiva saker!
Efter 27 fria dagar, så är jag glad när jag vaknar och känner nu en lust att ta tag i saker. Visst går det upp och ned under dagarna, men att vakna och må bra betyder mkt.
Jag började motionera samtidigt som jag slutade med A, för jag ville få dubbel effekt. Jag tror det var bra att komma ut i friska luften det har stärkt mig. Jag använder appen Run keeper på min mobil, den sporrar mig att öka mina resultat. Man måste berömma sig själv för sina framsteg, även om det jag tidigae gjort varit fel:-)

som jag hade för alkoholen per månad räknat så fick jag tillbaka de pengarna ca 18 månader efter min behandlig. Jag hade turen att då kunna betala kontant men med facit i handen så skulle jag även vinna på att ta ett lån.
Hur jag än vänder och vrider på saken så har jag tjänat på att ta min behandling. Fysiskt och psykist inte minst.
Och det gäller även för er anhöriga, ta gärna en Familjevecka och låt er uppmuntras och utvecklas i era egna liv. Det ger så oerhört mycket

Vad stark och klok du verkar. Och vad du måste ha lidit genom åren.
Varm kram.

Svag ledsen utlämnad känner jag mig.Vad ska bli av mig,var ska jag ta vägen.Det var ju vi och vår familj som gällde.Nu ska jag klara mig själv utan honom.Min framtid är bara blank och alla alternativ känns tråkiga och meningslösa.Just nu ser jag ingen större glädje med nånting tyvärr.Likadant hela dagen igår.Vad är det som händer.Kan jag inte hålla fast vid en stark och glad känsla,eller är det här den rätta känslan som jag så desperat försöker klistra på med en massa starka låtsastankar.Jag vet inte.Men just nu känns det tungt och tråkigt och jag skulle välkomna alla återlappningsförsök.

Hej
Det finns en bok om a-missbruk som heter "kidnappad hjärna" jag har inte läst den men det är väl så vi har det. Min hjärna är ockuperad av tankar om A som jag inte skulle ha om jag var "normal". Kanske att det kan var bra att försöka ta kontroll över sin hjärna och mota bort alla tankar på alkohol. Visst det är sååå jäkla trist att det är så här för oss och att vi inte kan hantera A bättre. Men det går ju att göra något åt det.

Vi kan må bättre genom att ta kontroll över våra liv. Varje nykter morgon är ju underbar i jämförelse med bakfylleångesten som lamslår en och sitter i hela dagen/dagar.
Jag försöker hela tiden prata med mig själv och när jag skriver här känns det bra. Har nu varit nykter 20 dagar. Inte länge men den längsta perioden på år :)
Jag tycker att vi har en tendens att tycka synd om oss själva ibland. Varför kan inte jag dricka som alla anda osv. Jag läser vad "alkoholist javisst" och "trollnäsa "skrivit, hej förresten :) och jag håller till viss del med er. Det är sorgligt att det har gått så långt att vi är "kära" i spriten. Det är väldigt tråkigt att det blivit så här, att vi lät det gå så långt men vi kunde vara drabbade av värre saker än så. Det finns mycket sjukdom, canser osv. och andra svårigheter som människor råkar ut för. Jag vill inte vara tråkig eller så men,,,,,,, Vi mår ju inte bra av att dricka. Om vi gjorde det skulle vi inte skriva här eller???
Jag tror att vi kommer att hitta en annan inre glädje utan A och förhoppningsvis leva både bättre och längre. En dag i taget mot tillfrisknande och okidnappad hjärna.
kram alla därute som kämpar på //mod

Nykterheten fortsätter och den gör mig stark. Känner att jag fått en lyster, både på insidan och utsidan, som jag inte sett på länge. Det är verkligen ingen myt att man mår bra av att göra bra beslut för sig själv. Klyschan och det självklara blir så tydligt. Min extrema ångest har varit frånvarande under en längre tid och efter min semester har den inte ens hälsat på en liten stund. Det är jag extremt tacksam för.

Tänkte som andra här på forumet lista dumheter som hänt på fyllan. Som en påminnelse till mig själv om vad jag satt mig i för situationer tillsammans med djävulen alkohol:

- Fyllecell
- Vanmakt
- Grova minnesluckor på flera timmar
- Akut sjukvård med ambulans + eftervård
- Utsatt för sexuellt övergrepp
- Provat andra droger
- Rattfylla
- Rattfylla där jag stulit fordon med ovetande sovande människor i
- Lögner
- Svikit löften
- Druckit mer än planerat (ALLTID)
- Misskött mitt arbete ("sjukfrånvaro")
- Akut sjukvård med ambulans nr 2
- Blandat mediciner
- Förhindrat tillfrisknande från sjukskrivning
- Sökt bekräftelse från andra än partner
- Ljugit för att få pengar till alkohol
- Spenderat pengar på krogen som inte är mina
- Stulit alkohol från andra människor
- Förstört andra människors förhållanden

Ja, man kan väl säga att inte en enda av ovanstående punkter direkt har stärkt min självkänsla. En fortsättning på listan kommer säkerligen då mycket är förträngt. Kanske undangömt inuti mig... Mitt beslut att avstå a hjälper dock min självkänsla varje dag. Allt jag tagit mig igenom har lett mig dit jag är idag. Framtiden kan JAG påverka! På söndag börjar jag 12-stegs för anhöriga till alkoholister (vuxit upp med en alkoholiserad mamma) och även där kan jag bearbeta sidor som lett mig in i mina a-problem. Det kommer bli jobbigt, men jag är redo att påbörja den resan.

Kram på er alla som kämpar <3

Jag ser det på ett sätt som positivt att du kan känna igen dig i mig. Kanske det kan hjälpa dig på vägen? Du är välkommen att ventilera här med mig när du vill. Det kan hjälpa oss båda! Hoppas du mår bra ikväll! Kram

Tack Stingo för dina råd. Det om 6 månader var intressant. Tänk att det tar så lång tid att bli sig själv igen.
Varför ska det vara så svårt att vara schysst mot sig själv. Det finns så mycket självdestruktivt i allas vårt förhållande till a. Man förtjänar att må bra och ha ett bättre liv. Ruset är inte värt det eller ångesten och allt galet a för med sig. Låter kanske lite moralisk men behöver tala till mig själv och övertyga mig själv om att jag är värd att må bra. Vill känna mig stolt över mig själv !
Till dig flykten så vill jag säga att du är väldigt stark som tittar på dig själv och ditt drickande som du gör. Du är ung och behöver inte leva år efter år i denna alkoholkvicksand ( någon annans ord men bra). Ta tag i dina problem nu och ta en dag i taget. En dag bara och se hur du mår. Du arbetar i en väldigt farlig miljö om man är "kär" i spriten.
Tänk dig att du är medelålders och skriver här ..... inte så kul men viktigt och det känns som att det hjälper. Detta forum fanns inte när jag var i din ålder. Kunde ha hjälp mig. Gå in och läs olika människors berättelser och ta till dig alla tips de skriver. Många bra och tänkvärd.
Jo då det finns många som kan leva utan a och som har jättebra liv. Tror du kan läsa många bra böcker, googla lite och se, om människor kända och okända som har lyckats säga adjö till sin bästa fiende!!!
ha en härlig kväll och framförallt tänk på hur bra du mår i morgon utan a.......

Jag är lika sur och arg jag! Alla andra är svin just nu. Som sippar bubbel och kastar med håret och ler. Blääääää

Jag hatar att inte ta ett glas vid grytorna, att njuta av ett glas i soffan osv.
Varför blev jag vinkärring? Jag är faktiskt alltigenom god. Snäll, omtänksam och rolig.
Jag vill dela en flarra vin på krogen, knalla hem genom stan.

Fredag. Han tog en drink. Jag drack vatten. Åh vinet vid grytorna, saknar dig så.
Efter maten: barnen tinar hembakta bullar och ska ta fram glass.
Jag går på diet och skall inte äta socker.

Är så arg och sur och gråtfärdig. Offerkoftan skulle kunna klä in Gotland förihelvete.
Helvete helvete.

Har det bra med dottern på långhelg i storstad. Tänker ändå mycket på min man som jag saknar(den delen av honom som inte har ett missbruk). Han äter Antabus och har hållit sig från alkoholen sedan strax före nyår. Det är inget jag kontrollerar men jag är ändå nu helt säker på det. Vi bor fortfarande på varsitt håll(jag ringer heller inte) och det går väl ganska bra men jag märker att jag vacklar och faller tillbaka i det där optimistiska tänket att det nog ordnar sig nog...Jag kan kanske gå tillbaka snart... Jag antar att för att få det att fungera måste han ha kommit längre. Hur länge är det vanligt att man äter Antabus? När är det vanligt med återfall därefter? Är det behandlingshem som måste till för att bryta ett missbruk?
Han har inte tagit kontakt med behandlingshem vad jag vet sedan det blev så dumt med arbetsgivaren. Att betala vistelsen privat tycker han är för dyrt. Han har också sagt att han inte vill ta kontakt med socialtjänsten(?) för att få hjälp. Han säger att det finns andra vägar att gå. Jag vet inte vilka vägar det är. Själv går jag till en psykoterapeut. Hon har inte någon speciell inriktning på alkoholproblematik men jag tycker att det har fått mig att må bättre. Jag har ännu inte själv tagit kontakt med Alanon eller någon samtalsgrupp med alkoholinriktning. Jag tycker att det är svårt då det är en så liten stad vi bor i och både jag och min man är "kända"pga våra arbeten. Det känns som att problem med alkoholmissbruk är mer accepterat i större städer. Jag förstår att jag kanske inte ska tänka så men det tänket finns där iallafall.

Ja, du har nog rätt. Nu ska jag ligga lågt och vara nollställd efter dessa tydliga markeringar. I kväll åt vi middag tillsammans för första gången på en vecka och han sa själv att han måste ta tag i sig själv och att han förstår att jag nästan har tappat tålamodet. Han har ett så starkt stöd runt sig om han verkligen vill. Men jag behöver vara för mig själv och inte spela lycklig familj ett tag.

DAG 13! Inte varit nykter i 13 dagar sedan .... 2006 eller 2005...
Känns fantastiskt. Men samtidigt TOMT.

Jag romantiserar verkligen alkohol. Ett glas rödvin = slappna av, en öl = njuta livet, en drink = festligt, champagne = sofistikerat och en självklarhet vid speciella tillfällen, konjak = perfekt avslutning på mysig middag, whiskey = en självklarhet så här i januari - det är ju bra mot förkylning och "värmer" kroppen... Jag lurar mig själv att tänka och tro detta om alkohol.
Det jag önskar att jag kunde få min hjärna att fatta är att alkohol gör mig till: en mytoman, en slampa, en impulsiv idiot som inte äger konsekvent tänkande! En person med total avsaknad av ekonomisk sans och som inte vet vad samvete är. En egoist som är tråkig, äcklig och ful. En ofräsch kvinna som skiter kost, träning och hygien... En odiskret fyllkaja som vinglar ut i köket och dricker ur ölburken som står gömd bakom kastrullerna, eller spolar i vattenkranen för att dölja hur jag hysteripressar ut vin ur bag in boxen och snabbt shottar i mig ett glas.
Den 13 dagar nyktra personen talar om allt detta för mig.. Den 13 dagar nyktra personen klappar mig på axeln och gör tummen upp och säger, "det är bra, du börjar vakna upp ur sprittöcknet och komma till insikt nu, kör på".
Samtidigt som alkoholisten i mig säger "äh, alla dricker, ta ett glas - slappna av, det är helg! Du har varit duktig så länge, du förtjänar att koppla av och lite alkohol dör du inte av".

GAAH! Så jobbigt det här!!! Jag ska stå emot och vara stark. Men fy fan vad jag är avis på alla som dricker normalt och är friska och som kan dricka rödvin ikväll, bli packade och ha skoj!! Jag är faktiskt bitter och sur för att jag måste sitta hemma nykter och dricka Ramlösa.
Snacka om i-lands problem och att ha en helt fucked up hjärna.

Någon som känner igen sig i det här tänkandet?? Försvinner det någonsin? Vad säger ni som varit nyktra i flera år?? Kommer det vara så här jobbigt för alltid!? :(

PS. Jag vaknar ofta pga mardrömmar. Drömmer att jag börjat dricka igen och vaknar med ångest och tror jag är bakfull. Är det vanligt?

"Den berusade hjärnan"

Idag har vi sett ytterligare en film, 40 minuter om hur vi beroendepersoner får den där WOW - känslan i början när vi dricker. Först sitter där en blyg liten kille men efter några glas har vi helt plötsligt en ny James Bond i stan! ;) Inte konstigt att man vill dricka va? Tyvärr är ju lösningen väldigt kortsiktig och det som finns kvar när festen är slut är ju många gånger en mindre person än innan festen började.

Jag fick en tanke idag att innan en fest så har jag två vägval:

1.Hålla mig nykter och träna på som fan (lång väg)
2. Dricka och må bra för kvällen/helgen (kort väg)

Insåg idag att det är så himla dumt att jag väger dessa mot varandra så himla olika, det är som att jag jämför äpplen och päron. Det borde räcka att välja nr 1 för då mår jag bra imorgon, ta en dag i taget. Alternativ 1 blir så himla tungt då jag ser det som att det kräver total nykterhet och stenhård träning i typ 6 månader. Vet inte om ni hänger med i mitt resonemang?

Under dagen prata vi också mkt om hur känslor påverkar på oss och hur vi dricker på olika känslor samt hur man kan hantera dem utan att behöva dricka alkohol. Konstaterade även hur extremt starka känslorna kan bli under påverkan och hur avtrubbad ens riktiga känslor har blivit när man är nykter. Detta är dock något som kommer tillbaka om man håller sig nykter, utmaningen blir då att hantera dessa utan att dricka..

Nu ska jag iaf ta lite semester både från denna sida och från behandlingen i 1 vecka, jag hoppas ni alla fortsätter att jobba på åt rätt håll och även om vägen kan vara gropig och kurvig så finns det något riktigt fint i slutet på den här vägen, välmående.

Kram till er alla!

Att få lite beröm, tack!
Nu kan jag bita ihop ett tag till.

Jag förstår (tror jag) jag har inte varit på fest "nykter" ännu. Men man har ju hört att det funkar oxå. Har alltid hämtat och lämnat folk efter fester och vid dom tillfällena har jag varit glad åt att jag varit nykter. För jag tycker att fulla människor är as jobbiga. Stå på dig nu och jag är övertygad om att du fixar det. All pepp och omtanke till dig. ps nu ska jag googla

Härligt att du håller dig ifrån vinet.
Min längtan är också stor ibland, och tyvärr unnar jag mig godis istället... mycket bättre än alkohol, men kilona kommer smygande ett efter ett.
Hoppas på att få orken att börja motionera men just nu har jag ingen motivation alls.
Jag vet tyvärr inte så mycket om mediciner som hjälper till med avhållsamheten, hoppas att din läkare har något bra tips.
Ha en bra dag!

Så är det. Jag hatar att vara nykter på fester. Det är ren skit.

Ja, varför är mitt beslut så svårt.
Jag skyller/ försvarar mig med att jag inte har så stora problem. Haha.

Saken är den att jag kan dricka. Ibland. Ärligt alltså. Jobbmiddag, fine. Inga problem. 3 glas vin, sen sova.

Vill alltid vara så.

Googla trollnäsa blogg och läs mer om mig om du vill.
Love

...så fortsätt, tills du nått sex månader. Först då börjar du vara dig själv igen, sådan som du är utan alkohol. Sen kan du besluta hur du går vidare.

För väldigt många är helnykterhet det absolut bästa eller till och men enda möjliga alternativet, men det finns nog de som kunnat övergå till ett försiktigt spritbruk. Själv kommer jag att göra ett försök, men har inte riktigt kommit igång med det ännu, så jag är fortfarande helnykter och nöjd
som det är. Som jag ser det, så krävs det att ens inställning till alkohol och drickande förändras i grunden. För mig innebär det främst att hålla det vanemässiga hemmadrickandet borta. För dig antagligen något helt annat. Till exempel att du helt lämnar svängen kring bartenderskapet och inför en stenhård "ingen sprit på jobbet" attityd, om du fortsätter med det.

på forumet har så många kvinnor stått och vägt just på den punkt du står nu Kaeljo. Izzy och flygcert är två av dem, deras och din berättelse delas av många. Även min berättelse, där maken valde nykterhet, inrymmer det avgörande ögonblicket när jag gick... och åren, månaderna, dygnen och timmarna av vånda dessförinnan. I ögonblicket man går vet ingen vad det blir sedan.... Önskar dig styrka och handlingskraft att välja din väg, ditt liv! Kram / mt

PS De få män som skrivit i samma ärende har skrivit några inlägg och sen försvunnit. DS

Hej har läst i genom dina inlägg och blir så ledsen för din skull. Jag är nykomling här och kan kanske inte ge mycket. Men varför kan du inte bara ta ett beslut. Nu får det vara nog helt enkelt. Eller så forsätter du att dricka och skadar dig själv, men framförallt relationen till dina barn. Vilket verkligen var en väckarklocka för mig. Det måste ju vara bättre att komma fram till ett beslut som känns rätt för dig. Antingen total stopp av alkohol eller så forsätter du dricka. Det som fick min bägare att rinna över var den äldsta dotterns samtal med mig. Hon sa rent ut - mamma det här funkar inte längre, vin är inte bra för dig. Och har inte du tänkt att skärpa till dig så kan inte vi hjälpa dig heller. Och då kommer mina barn inte ha en mormor dom kan vara hos och göra mysiga saker med. Förstår du det mamma för jag kommer inte våga att lämna dom till dig ens för 1 timme. Det sved och svider fortfarande ska du veta. För att bli ratad av sina barn tänker jag inte bli. Då ratar jag hellre alkoholen. Så snälla ta hand dig och de dina. För det är du och dina barn värda.

Hej igen!

Håller med de två tidigare talarna, lita på din magkänsla och försök vara förnuftig, vad är normalt för dig? Det känns väldigt skumt att han eventuellt dricker i samband med jobbet/hemfärd. Som svar på din fråga så har jag själv inte smygdruckit speciellt mkt så är tyvärr ingen expert på det men däremot har jag nog också varit "världens finaste kille". Det har dock kostat i princip 3 fina tjejer och deras mentala hälsa innan jag på riktigt fattat hur mkt mitt drickande har påverkat mig och min omgivning. Skäms givetvis för det men nu siktar jag uppåt och återgällning på agendan.

Angående att söka hjälp osv så känner jag verkligen igen det där, det har hänt något och man har en djup diskussion med sin partner och det känns verkligen rätt att söka hjälp! MEN, dagarna går och ångesten börjar släppa och helt plötsligt så hade man inga problem längre. Märkligt hur man fungerar men antagligen en mänsklig försvarsmekanism på nått vis.

Skulle du kunna skriva ner för dig själv saker som har inträffat eller på annat vis gett dig olustkänslor i samband med hans drickande? Tänker att det kanske kan göra det hela lite tydligare för dig själv om du förstår vad jag menar? En lapp eller liknande som du inte behöver visa för nån.

En annan tanke är att ni går på samtalsterapi tillsammans, kan göra det lite svårare för honom att "stänga dörren" när det blir tal om alkohol. Och kanske har han vissa saker som han behöver säga till dig?

Hoppas ni ordnar det iaf och ni verkar vara alldeles för fina båda två för att förstöra allt pga alkohol.

Lycka till!

Tack mod60. Finns det inga historier där någon lyckats vända sina vanor? Lyckats få det under kontroll? Jag är 26 år gammal, att sluta för resten av livet känns ju sådär. Jag är helt hundra på att mitt förhållande till a är skadligt och att jag använder det på helt fel sätt och mår dåligt över det.