Senaste kommentarerna i forumet

Ja.. jag antar att det är lite av "den kokta grodans princip"... Det går så långsamt och under en så lång period att man både vänjer sig och blundar.
Man orkar inte "ta tag i problemet", för det innebär ju en del bråk och sura miner (jag har hittills inte mött en alkoholist blivit överlycklig över att man talat om för dom att dom är alkoholister..)
Och sedan att det är dubbelbottnat.. Någonstans inuti den där nerkissade kraken finns ju den där människan som man älskar eller älskade..?
Sant är att det har en effekt på känslorna, och när det till slut bara finns "förakt" kvar, så är det svårt..
Jag kan inte skylla på någon annan! Jag gick in i detta med vetskapen att det fanns alkoholproblem under ytan.. Ja, jag höll själv på att bli alkoholist på kuppen.
Först i mina försök att "ransonera" hans drickande, genom att dricka en del av vinet som han köpt åt sig.. Tills jag upptäckte att han köpte dubbelt så mycket istället, bara för att få anledning att dricka en hel flaska själv..
Jag upptäckte till min fasa, att jag själv inte kunde sluta dricka förän flaskan var tom.. (även om jag hade bestämt mig för att bara ta ett eller två glas..)
Så jag tvärslutade i slutet på januari och längtar inte speciellt efter någon form av alkohol. (kan känna att det vore gott med ett glas vin, när jag är ute med mina vänner, men känslan försvinner fort..)
Numera har jag tom svårt med vanliga kalas, där folk inte blir snörfulla, utan bara sådär lagom "glada i hatten"/salongsberusade..
Så jag antar att pendeln svänger..?

Du kanske skulle läsa/följa Vändningens tråd "Jag - ett Rattfyllo".

Allt gott,
U

Jag är lite stolt idag - igår blev jag bjuden på vin i samband med en enkel middag efter en helt härlig dag ute på cykeln. Men jag nekade! "det går bra med vatten", vilket det ju självklart gjorde :-) så förutom de där två ölen jag "var tvungen" göra slut på i lördags eftermiddag är detta den nyktraste helgen på rätt länge, och framförallt, jag känner mig stolt att jag åtminstonde en gång kan neka och vilja ha bara vatten. På tisdagkväll skall vi ut med en sommar-kick-off med jobbet, och jag vet det kommer bjudas på öl i de mängder alla vill ha, jag lutar åt att ladda för att säga "nej, cola/vatten". kommer må mycket bättre dagen efter. får jag några girlingar / frågor vet jag inte om jag ska säga som det är (antagligen inte), eller om jag ska säga att jag försöker hålla formen (vilket är en stor del), men då får jag nog kombinera det med att skippa pommes eller nått så det blir tydligt.

Hej!
Vi köpte ett begagnat alkolås för 3000:-. Installationen av detta kostade 7100:- (inklusive registrering hos Dräger)
Jag fick igenom villkorat körkort för en vecka sedan drygt. Tog tid att få tid till läkare och ta prover vilka skulle skickas in till transportstyrelsen.
Fick mina böter häromdagen, 4000:- plus 800 till brottsofferjouren.
Kändes som högsta vinsten då jag trodde att jag skulle få betala 30-40 tusen!

Jag känner igen allt i din beskrivning,smygandet, gömmorna, projektionerna . Hur man till sist ser sin man som ynklig figur som man inte vet om man ska skratta eller gråta över. Inte så sexig och åtråvärd precis i sin nerkissade byxor, hur fan kunde det bli så här?

Läste just ett inlägg från Abel som hittat tillbaka, och skrev i en annan tråd här innan. När jag läste i tråden hittade jag ett inlägg från mig själv, där jag med en liknelse förklarade hur jag själv upplevde att göra ett uppehåll i nykterheten och att trilla dit igen. Klistrar in det här, för det känns som det hör hemma här. Kanske kan någon förstå vad jag menade, trots det lösryckta sammanhanget?

//PP

3 januari, 2014 - 15:10 #31
Pellepennan
Låter riktigt bra
Gratulerar till din dryga månad Abel. Funderar lite på det sista du skrev, det där med att det gått lite för lätt.
Precis exakt just det är det som jag tidigare känt, och som sagt mig att du kan ju, du kan göra det igen om du vill.

Och det kunde jag med, men det blev aldrig lika lätt som förra gången, tyvärr blev det svårare. Nu är det för mig inte längre lika förbannat lätt
och det är tid att jag tar mig en riktigt ärlig funderare på det.

Kommer att tänka på att jag för länge sedan läste en liknelse om att missbruket är som en tågresa, här på forumet. Den handlade om dom som har kommit till missbruk eller fysiskt beroende. Resan kan gå från låt säga Göteborg till Stockholm. Där Göteborg representerar problemens början och Stockholm problemens slut (Vänd gärna på sträckan om det gör att du känner dig bättre till mods :-))

Nu rullar tåget, olika hastighet för alla ombord, men alla sitter i tåget och det går åt ett håll. Och fråga är om man hinner kliva av i tid, för slutstationen vill man inte komma fram till! T-centralen är ju som döden, och i Götet tar spåret slut...

Har vi börjat åka och kliver av ett tag i - Kanske Skövde - det är inte så svårt - och det är väl bra. Så då kanske vi stannar där ett tag. Kliver vi på tåget igen så rullar det vidare, varsågod nästa Katrineholm... och så håller det på, för det går inte att vända tåget.

Nu vet jag inte riktigt för egen del var jag är. Kanske någonstans mellan Katrineholm och Södertälje? Kanske mellan Södertälje och Flemingsberg? Har ännu inte sett skylten Stockholm södra, och är glad för det!

Ok, så tänkte jag lite när jag läste det där om att det gått lite för lätt. Om du sitter på tåget och i så fall hur långt det rullat vet vi nog bara själva. Det läskiga är att jag efter att ha provat ett par gånger nu börjar tro på liknelsen.

Grattis igen,

Nu kämpar vi en runda till!

Välkommen tillbaka. Jag läste just i din gamla tråd, och såg att jag skrivit där för 1,5 år sedan (Pellepennan).
Min inloggning försvann i samband med uppdatering så jag "kapade" min gamla tråd under nytt namn PP.
Varför tar du inte upp tråden igen istället? Jag själv var inne och skrev här 2010 och "checkade" sedan tyvärr ut
i onykterheten igen. Det finns många som gör samma tabbe, och nu tydligen även du..
För de som ännu sluppit göra den, så tror jag det är viktigt att vi förklarar hur lätt det kan bli på det viset.
Jag önskar dig lycka till, och glöm inte att det finns ingen bättre dag, än just den innevarande att sluta med ett destruktivt drickande!

//PP
drickande

Tillbaka igen, hoppades jag hade slutat min tråd även om jag läser andras. Varför blir jag besviken och överrumplad?
Det är löjligt förutsägbart när man ser hur somrarna har varit de senaste åren. En skaplig vår, man börjar längta till sommar och ledighet. Första veckan i juni märks tecknen och sen tilltar drickandet med höjdpunkt på midsommardagen då de flesta tar det lugnt och vilar upp sig. Och vi är tillbaka på ruta minus ett.

Imorgon bär det av till Almedalen. Jippot som fullkomligt inbjuder till rosemingel i varje hörn. Har för mig att de brukar finnas ordentligt med alkoholfria alternativ men det återstår att se. Första nyktra Almedalsveckan för egen del, det är med blandade känslor jag åker dit. En del av mig skulle tycka att det vore skönt att stanna hemma och fram tills för några dagar sedan men så blev jag livrädd att missa något så nu är väskan packad och diverse mingelplaner är upprättade. Första gången på länge som jag inte känner mig stark med alkoholen.

Kommer nog hänga här för stöd ( så kanske jag kan komma med lite skvaller ;) )

Ja, tänkte samma sak när jag såg polisbilen i backspegeln. Men nu har jag precis samma beteende som innan.

Jag är här för att jag själv har alkoholproblem men det du neskriver stämmer väldigt mycket in på både mig och mina föräldrar. Min mamma var medberoende till min pappa och jag tror att du måste ställ ett ultimatum: Sluta drick eller så lämnar jag dig. Du har säkert känslor för din man men låt inte drickandet styra ditt liv också

... med ett tack för dom fina orden i min tråd, P. Och vilket jobb att plöja hela, det har ju liksom blivit några sidor under den här tiden. :)

Hoppas du hittar just ditt sätt att uttrycka ditt nej tack till a under barhäng och annat på Gotland. Kram på dig!

Vad skönt att höra Monika, att du finner tröst i det jag skrivit. Jag vet hur skönt det är när man läser här på forumet och verkligen känner igen sig och kan få stöd av andra som är i samma situation eller som har varit.
Jag har speciellt följt Izzy här som legat steget före mig hela tiden.
Tiden sedan jag skrev sist har varit som en berg- och dalbana. Ena dagen helt ok, sedan andra dagen fylld av ångest och skuldkänslor. Idag har jag haft min man här för jag behövde hans hjälp med praktiska saker. Men det var jobbigt eftersom jag såg hur ledsen han var och då kommer mina skuldkänslor direkt. Så nu här ikväll har jag mått riktigt dåligt. Nu ska jag snart sova och det är tur att jag har stilnoct att ta till. det säger jag.

Nej det vill du INTE!!! En liten stund i taget. Ett andetag i taget.
Det är bara känslor. Låt dem härja, du kommer inte att dö.
Andas.
Andas.
Andas.
Jag tänker på dig!

Inget fel på ostbågar, btw :-)

Tack <3

Tack så himla mycket. Söta, söta du. Sötlitsan. :) <3

Varmt välkommen! Klart du får vara med här i gänget, P. Slå dig ner, känn dig som hemma. Varsågod, lite ostbågar? Försöker sluta med dom (också) men det går så där faktiskt. :)

Åhå, du kör det där programmet? Det är bra, allt som får en att tänka till och fundera är gott.

Kram på dig!

/L

Ensam i stan efter gräl med äkta hälften.
Är så arg och stressad att det känns som om det brinner i
hjärnan.
Ahhhhrgggg....
Fan fan fan. Vill bara råda bort i alkodimma.
Fast det vill jag ju inte- egentligen....

Hej tintin05 Jag bara vakna upp en dag och kände att nu får det vara nog vad håller jag på med jag förstör/förstört mitt liv och min kropp började "gå sönder" på insidan. Och då kände jag att de va dags att verkligen göra något åt saken! Första dagarna är verkligen inte lätt men försök att uppehålla dig med nått, kanske någon serie som du gillar att kolla på, ta en promenad när suget kommer och rensa tankarna, gå in här skriv av dig och få stöttning lr läs andras berättelser här, gör något som du tycker är kul förutom alkoholen som kan uppehålla dig och så sätter du på en bra film på kvällen kanske som du kan fastna i lr om du har berättat om ditt problem för någon be den personen komma över och bara sitta och prata lr att bara finnas där när du mår dåligt. Köp hem lite läsk och lite godsaker så du har något gott att tugga på ist. Sov mycket kanske 3 första dagarna för kroppen har förlorat mycket sömn plus att tiden går lite fortare på dagarna. Jag är bara inne på min 5e dag nu men börjar redan kännas bättre, just nu är det den sociala biten jag har svårt för och måste jobba på men allt får ta sin tid. Ha inte för stora mål utan sätt upp små mål i början som t.ex en kvart itaget och sen öka på. Du klarar de här! Du kommer känna dig så mycket starkare efter bara några dagar och vara stolt över dig själv! Sen visst kommer det dagar som man verkligen blir riktigt sugen men då får man tänka nä fan jag har klarat dom här dagarna nu och jag tänker inte slösa bort dom och gå tillbaka och må piss igen!! Jag hejjar på dig och här inne har du mycket stöttning. Kram

Det kan vara så att det hänger på att du måste ha en plan. Jag säger inte att det kommer att bli enkelt, men har du en plan för hur du ska hantera de 90 dagarna, så ökar chansen att du klarar av det och kanske rentav ger dig boost på vägen.

Att ha en bra ursäkt till att inte dricka är ingen dum idé och man får vara beredd på kommentarer osv kanske. Jag "försvarar" mig genom att säga att jag vill vara renlevnadsmänniska ett tag och helt enkelt avstå från alkohol helt och känna att jag kan det. Det kan vara skönt med en vit månad ibland. Säger man det sista, så är det många som sänker blickarna neråt och inte vill prata om ämnet mer. Det är bra många som ser sig själva som "normaldrickande" och som inte har haft en enda vit månad sedan studenten typ...

För min del så räds jag inte heller för att dra "problem i släkten"-kortet. Säga precis som det är, att jag är uppvuxen med föräldrar som hade alkoholproblem och att jag måste vara försiktig för egen del och se till att jag kan ha helvita perioder. Inte heller det ifrågasätter någon. Tvärtom faktiskt så ser folk nästan upp till mig istället (de behöver ju inte få veta att jag redan satt mig i ett missbruk/beroende själv).

Sedan kan jag inte nog tipsa med att du redan på förhand fokuserar på substitut. Så du inte står där först på restaurangen och ska ta ditt beslut om rosé eller inte osv. Du ska veta redan du kommer dit att idag ska du dricka något gott, läskande och alkoholfritt. Har du en privat middag så gör du i ordning en riktigt superläskande drink till dig själv med sockerprydd kant, iskuber, sugrör - och något gott alkoholfritt som du redan på förhand provat ut.

Små tips, men som kanske kan hjälpa dig på vägen. 90 dagar fixar du!!

Kloka ord och välformulerad skrift också, det gillas! Otroligt tänkvärt avslut på din text där... viljan att "vara som alla andra" kan ju få oerhört stora negativa konsekvenser om alkoholen går till överstyr. Välkommen till forumet och styrkekram till dig för att du satt ner foten!

Tack för kommentarerna!

Fick i går kväll litet problem med ett tandmellanrum, så jag bestämde mig för att desinficera med en kork rent brännvin, det första brännvin jag smakat på nästan ett år - Men den smaken!?! precis så mjuk och len och rentav söt som jag kommer ihåg den, "fågelmjölk", brukade jag kalla det... Måste säga att det skakade om mig en del att jag verkar smaka brännvin helt lika, som då jag ännu drack aktivt. Jag hade förväntat mig att nu känna mera av det otrevliga brännande och stickande, men nej inte ett dyft - Så visst sitter det fortfarande en alkodjävul, om inte på axeln, så i alla fall i smaklökarna.

Upplevelsen kompenseras kanske litet av att jag idag med maten drack en liten flaska cider med låg alkoholhalt (0,25 l ; 2%) och faktiskt kände mig lätt påverkad, redan av en såpass liten mängd. Fransk cider - riktigt god med mat. Franska cider med låg alkoholhalt är något som det kan löna sig att söka efter, om man söker lågalkohol ersättning till vin.

Tandmellanrummet blev förresten bra ;)

Njuter gör jag. Och klappar mig själv uppmuntrande på axeln.
Det är häftigt hur det här forumet är lite som en vän på speed-dial. En vän som alltid finns tillhands. En vän som inte kräver något utav en utan som bara finns här till mitt förfogande närhelst jag behöver.
Hade som sagt inte tänkt på alkohol på flera dagar och inte varit inne på forumet på nästan en vecka. Än mindre ägnat det en tanke. Men så när suget kom igår så tog det mindre än minuten innan jag tänkte på forumet och strax därefter satt med datorn i knät och skrev. Både igår, i natt och idag har jag varit inne och läst mycket och jag slås av hur bra det här forumet är. Vilket enormt stöd man får, och ger, här.

Jag lägger händerna på hjärtat, sluter ögonen och sänder er alla min tacksamhet. Och också mod, kraft och stöd att kämpa vidare.
Alla är värda att lära känna sig själva när alkoholen inte har sitt strypgrepp om halsen på en och dimman börjar lätta.

Hej! Jag är ny här på forumet, din beskrivning stämmer exakt på mig. Jag är nere på botten just nu och har gjort min familj extremt besviken (igen). Ångesten river och sliter... Jag vill bara försvinna. Jag vet att jag inte klarar av att dricka men det är så svårt att acceptera att det är så. Att sitta i solen med ett glas rosé eller en kall öl... Gå på AW och inte dricka... Att vara annorlunda och utanför... Andra kanske inte vill bjuda hem en pga att det blir konstigt... Jag vill ju bara vara vanlig.