Senaste kommentarerna i forumet

Läs boken "Anhörig" av Katerina Janousch.. den gav mig några aha-upplevelser..
Era män, kommer att göra allt för att skylla både sina egna måenden och för att få anledningar att ta en brakfylla på er..
Alkoholister blir som tjuriga barn, om man kommenterar deras drickande eller begränsar det.. Tom om man bara påpekar det..
De vill ha "grönt ljus" hela vägen.. Ta ifrån alkoholisten flaskan och det är som att ta ifrån ett barn påsen med lördagsgodis..
Till slut blir de "retliga" för ingenting.. Jag antar att det är den kemiska balansen i kroppen..?!
Märker det på min fd.. Och märkte det på slutet.. Han var "glad" första halvtimmen, när han bara fått i sig ett stort glas med vin eller första 7,2:an.. sedan kom retligheten.. Han irriterade sig på ALLT.. fanns det inga anledningar så hittade han på..
Retligast var han, när han på grund av jobb inte kunde dricka så mycket han ville kvällen före utan var tvungen att ransonera, för att inte vara för tung i huvudet/stinka bakfylla.. Likaså om han av någon annan anledning inte kunde dricka (alkoholen slut och bolaget stängt) Då låg han antingen till sängs större delen av dan (för det fanns ju inget att göra..) eller vankade av och an som en osalig ande och anmärkte på allt..
Jag vet att jag vid flera tillfällen när han var nykter påpekade, att hans goda humör försvann och att han bara blev mer "uppskruvad" när han drack. (rastlös, irriterad, ångestfylld) men det förnekades.. Sååå var det ju inte alls.. så upplevde inte han det, utan han tyckte att alkohol var det enda som "lugnade nerverna"
Han hävdade bestämt att han mådde ännu sämre om han inte drack.. Och där är vi idag överens om att vi INTE är överens..

Ja du aeromagnus.. Jag tror du har rätt! Jag tror att det är en bit av medberoende-beteendet som gör att man inte slänger på luren/svarar.. En "inprogramering" som inte alltid är så lätt att plocka bort..
Jag ska prata med honom idag, när han är nykter och flagga för att jag inte alltid kommer att svara och att han faktiskt får acceptera det Framför allt att jag inte vill prata med honom när han druckit..( vi är ju faktiskt inte ovänner, och det tycker jag inte att man ska behöva bli)
Jag har förstått att han inte är den enda alkoholisten som ringer runt och ska "prata" när han är onykter.. Och väldigt många fd, verkar samma problem. Någonstans så vill de väl inte släppa taget..
Fast i hans fall har jag förstått, att han ringer sina syskon också när han är på fyllan.. Tror att det är den inre ångesten som driver på.
Där har jag ju förut uppmanat honom att söka hjälp, men det vill han inte (troligen rädd för att hans alkoholproblem ska uppmärksammas)
Att prata då och då, har jag inget emot, men den här perioden med troligen stora mängder alkohol, har gjort att jag känner att det börjar tära på min energi..

Att separera, löser inte alla problem, men nu ser jag ljuset i tunneln i alla fall..
Även det är ju en process, och jag är i början av min. Helt klart har jag fått det, och är lugnare idag. Jag rår mig själv och känner mig inte lika påpassad.
Sedan är ju alkoholister väldigt nyckfulla och ändrar ståndpunkt sju gånger i kvarten ibland..
Det var mitt beslut att flytta och då ville min man ha skilsmässa. Trots det så ringer han väldigt ofta för han känner sig ensam.
Vi är inte osams, men jag har börjat tycka att det är jobbigt att han ringer i princip varje dag och oftast då han druckit (större eller mindre mängder)
Så idag, när jag vet att han är nykter ska jag försöka prata med honom om det.. Dels att han inte behöver ringa varje dag och dels att han inte ska ringa när han är onykter. Det blir ju inget vettigt sagt.. Jag kommer att förvarna om att jag inte kommer att svara Vilket säkert inte blir populärt..
Men det är smällar man får ta.. Och hur det avlöper får framtiden utvisa..
Det är skönt i alla fall att slippa ha honom tätt inpå, och rännande runt och saggande på småtimmarna.. Men det tar säkert ett tag innan kroppen lärt sig att det är okej att sova med båda ögonen stängda..
Det finns mycket nytt att vänja sig vid.. Ett är att faktiskt släppa ansvaret för alkoholisten som man är så inprogramerad att ha. Att faktiskt låta det egna måendet komma först.. Och kanske bland det svåraste, att ta reda på vad man själv vill och hur man vill att ens liv ska se ut i framtiden..

Vad är det i den förbannade ölen som gör han så fruktansvärt verbalt elak. Han fick samtal ifrån sin 16 åriga dotter som var ute och festa sa han. Jag hörde att han ljög för henne om att han hade jobbat till 20.00 ikväll. Han var hemma 14.00 idag. Han har haft väldigt dåligt med kontakt med sina 3 barn under årens lopp. Helt plötsligt ringer hon igen efter 7 månader ungefär. Han kommer och talar om för mig att hon hade frågat han om han hade druckit öl idag. Jag var snabb och sa att da du inte då att du dricker vaje dag. Han blir förbannad och sa att jag avbröt honom. Sedan gortsatte han att åter igen säga till mig att jag är sjuk och att jag är en samhällsparasit. Frågar mig vem som betalar min lön och ge mig fingret. Sedan tar han handen emot munnen och liksomvisar att han gäspar. Du bara tjatar att du har ont där och där och du fattar inget och kan inget. Sedan kommer han emot mig. Jag blir rädd vet inte vad jag ska göra. Ber han att inte röra mig. Neej sa han då. Jag vill inte lägga mig och vi är ovänner, sedan kramade han mig. Och efter det kom han ut med sängkläderna och då sa jag att jag vill sova i sängen. Ja jag är ledsen men jag ligger inte i soffan när din dotter sover på en madrass på golvet. Så då sa jag att då kan du flytta soffan till köket. Ja bär du ut den dit sa han då. Ja för det orkar väl inte du då sa jag. Ska tillägga att min dotter på 24 har bort hos mig nu under ett par månader. Hon har hört och sett allt han gjort och sagt. Hon väljer och bo här för att stötta mig så gott det går. Men han psykar henne också. Hon har skinn på näsan och säger ifrån. Ingen sätter sig på henne. Men han fortsätter att vara väldigt elak emot henne. Så när han är hemma har hon börjat åka till kompisar. Jag vet inte hur jag ska tänka nu. Är det fel på mig? Är det jag som är elak? Är jag så knäpp bara för att jag är en 47 årig sjukpensionär. Jag har panik, ångest (tror jag.) Är rädd, orolig, nervös. Sover dåligt sover bara på ytan. Hör och märker allt när jag försöker sova varje natt. Jag hyr min lägenhet jag står ensam på mitt kontrakt. Vi är särbo. Mycket handlar ju om ekonomi också. Jag har inte råd själv att betala min hyra, när han flyttat. Jag har ialla år skött min hyra telefon el och radiotjänst. Det är ju dom räkningarna som är biktigast för att man inte ska bli vräkt. Min högsta önskan är att bli av med han och leva själv. Men är livrädd för att bli vräkt. Hjälp mig snälla och tänk lite. Kram alla.

Så är det. Man saknar dom. Vi har det ganska bra på vardagarna. Men sen kommer helgen och då känner jag alltid oro. Tidigare i kväll kände jag mig riktigt arg. Men jag sa inget. Ingen idé att prata med någon som är full.

Faran över denna gång ? Och dag nr 21 närmar sig ?

Att spriten gör så ned våra män.
Jag saknar min och så han var förr och jag vet att han finns där inne men han vill inte ta tag i problemet .
Vi lever just nu i ett ekorrhjul . När hsn dricker kommer samma sak upp om hur vi ska ha det. Sen när han är nykter tassa vi på tå för varandra för vi orkar inte ta upp det som vi måste . Så fortsätter det...

Det vore ju toppen, men som du skriver, var hittar man en sådan?
Fast kanske handlar det mycket om min inställning, jag kanske inte varit redo för att ta tag i det.
Det kan ju vara så att jag faktiskt skulle kunna sluta vara duktig utåt och bara prata med en psykolog nu. Jag har ju tagit steget och "pratar" här iallafall.
Lite som du skriver Leverjag. Att liksom bestämma att jag SKA! Då kanske det funkar.

Idag sa jag iallafall till min man att jag är folkskygg just nu för att jag skäms. Skäms över saker jag sagt på fyllan och att jag är rädd att träffa folk som jag inte minns vad jag sagt till. Svårt att be om ursäkt när man inte minns vad man sagt...
Stolt dock över att jag faktisk pratade om en så pass personlig känsla.
Och stolt över att vara spik nykter ännu en helg! ?

Ja, det är bra konstigt att det är oss det är fel på. Visst vi är inte perfekta men bli bara så trött på attityden!
Min började kl 9.30 idag. Har bara varit uppe för att ta sig en jäkel och ett bloss sen tillbaka till sängen. Jag har inte brytt mig så mycket idag mer än att det är förbannat tråkigt!
Jag har gjort mitt och grabben har inte märkt av det ialf.
Däremot måste ja tänka mig för, även att jag inte låter mig påverkas av hans sätt så bli jag ändå lättretlig...

Ja visst är det så Jessie. Känner att min man ofta är så nu för tiden. Så otrolig sur och konstig. När jag säger emot och undrar varför han är så sur, så tycker han att det är mig det är fel på och att jag ska sluta och tjata på honom. Så konstigt. Nu är alkoholen slut i kväll och han sover. Så var det med det löftet att inte dricks på lördagar.

Min älskade man. Så innerligt älskad av mig. En underbar man, så rolig, har aldrig skrattat så mycket med någon, en social man, så duktig, kvicktänkt, trevlig, vill hjälpa alla, vill bli omtyckt.
Min älskade man. Dricker, blir full, raglar, blir dryg, säger saker som han inte menar, säger att han gillar öl, vill inte bli en tråkig nykterist, lägger sig när alkoholen är slut, går upp mitt i natten och vet inte vad han är eller vad han gör.
Tänk vad alkoholen kan göra med en människa. Trodde på honom när han sa att han skulle dra ner på alkoholen på lördagar. Det bröts efter fjärde helgen nu. Han ville jag skulle köpa öl till honom. Sa att det gör jag inte . Då åkte han till mataffären och köpte själv. Och till bolaget och köpte där också. Känner mig tom. Känner mig arg. Vet varken ut eller in.

Hej
ha inte varit inne på ett tag men nu tillbaka, panik attackerna har försvunnit typ nästan bara nån natt i veckan som kan vara kämpig och det är jag tacksam över =)
Har fortfarande inte hittat nått att göra, känns typ som luften gått ur mig men vill fortsätta kämpa, jag vill verkligen inte tillbaka till de andra livet...var på en kurs om 11steget för nån månad sen, då var det en präst som klev upp och sa, mitt liv var som i boken jag vill inte dö jag vill bara inte leva, fy fan va mitt i prick det satte sig hos mig...exakt så känner jag oxå, men vad gör man åt det??

Tack för att ni finns =)
Kram

Hej! Jag är ny här. Undrar hur det gått för er som gått ifrån alkoholisten? Tror jag är nära min gräns nu.

Tack för ert stöd ❤️

Chips och en bra film gör jobbet ???

MrX, hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du klarade stå emot och lyssnade på Leverjag.
/Z

bättre att komma till insikt nu än aldrig, var stolt över det steget =)
Tips från mig:
1 frågan är hur mycke du vill "offra" dig för att bli fri från skiten?
* Bryt kontakten med dom som dricker.
* Sök hjälp från beroendemottagning eller från någon alkohol terapeuft.
* Gå på AA möten, där kommer du få nytt umgänge, dom förstår dig på ett helt annat sätt än icke beroende, där blir du accepterad för just vem du är.
* Bryt mönster, kanske inte ta ciggen allra först på morgonen utan ta kaffe först eller något.
* Rutiner, 80% av tillfrisknandet
* Börja träna, promenader,
* kanske byta bostadsort för en tid i framtiden, (ha du barn, så ä ditt tillfrisknande allra viktigast och barnen skulle uppskatta mer en nykter mamma på annan ort än en onykter mamma som "granne")

De ä lite tips och ideer som jag har men kom ihåg allt ä individuellet och det är bara du som kan göra förändringar i dig själv ingen annan, stöd finns om du vill ha det :D
Jag önskar dig all lycka och hoppas du fortsätter skriva :D
Kram

Jag ska bara ligga lågt nu. Ta enda i taget.

Bra,
Då får du hitta på något som "chockar" kroppen lite. Snabb promiskuösa i kylan, iskall/varm dusch. 50 situps, armhävningar, upphopp, 3 stora glas vatten... Tandkräm, pepparmint, bra roman... Se hur det känns efteråt.

Du är stark. Du klarar det!

Det är där gränsen borde gå ? Det är dit jag vill komma.. Men nu skall jag kämpa emot,, för nu så är det ett väldigt sug,, och jag misstänker att jag inte klarar att hålla emot om jag tar några glas ?? fortsättning följer.....

Så full. Är det dör din gräns går? Intressant.

Väcker du inte suget då, tror du? Hur kommer du må imorgon när du vaknar. Du, det går att gå ut och dricka A-fritt. De andra kanske frågar om de hör att du beställer och snart bryr de sig inte. Du kommer dock få en intressant upplevelse när du tittar på den snygga förvandlingen.

Ryser, PP

Verkligen bra tankar du skickar och så värt att ta ställning till. Igen och igen tills svaret finns. Citatet är urbra och kan tillämpas på det mesta i livet, tänkare jag. Ska ta det med mig och bilden av alla tusenlappar på kylskåpet.

Din hälsning i min tråd värmde och gjorde mig glad. Tack för den.

Älskar att läsa dina inlägg här. Tack detsamma!

(PS. Är det någon prisjustering efter inflation på beloppet du sparar? ;-P)

Jag måste ju inte bli så full ?

Fattar MrX.

Om d tror du klarar att dricka A-fritt men det kan vara känsligt nu efter så kort tid. Det vet bara du. Klart man vill fortsätta vara social ändå om man klarar att stå emot att dricka alkohol.

Tror du ska vara försiktig nu, så du inte förstör det du kämpat så bra för. Läs i alla fall alla dina inlägg först.

Var rädd om dig,

Sockersug också. Vanligt att vi som druckit får ett stort sockerbehov. Försök att minska sockret så minskar suget också. Byt tex ut varannat glas mot the, vatten, Ramlösa osv.

Bra jobbat med vå mån och lycka till med att bryta vanan!