Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du finns för mig och tar dig tid att skriva i min tråd.
Lycka till på din väg..framåt!

Jag är så oerhört tacksam för att ni alla finns här för mig. Tack för alla kloka ord och att ni delar med er av era egna erfarenheter. Det är guld värt för mig.
Jag har börjat fundera på en ny terapeut eller liknande.. Vad tror ni om KBT?
Kram alla!!

När våra ungar var i skolåldern och jag jobbade skift fick dom vara hemma från skolan ibland när jag hade ledig vardag och de var lite ynkliga. Det kallade dom att vara "lagom sjuk" - det är nog den bästa sjukdom man kan ha:) / mt

var en sån härlig tillställning! Hon levde till nästan hundra och dog mätt på livet. Kyrkan var fylld av släktingar (inte så många vänner levde längre) och det var mycket kramande och prat redan före begravningsakten. Vi kaffet efteråt sa prästen att det var en så fin stämning - då tänkte jag att nu är mormor verkligen nöjd: att prästen tyckte att hon hade en bra begravning var nog höjden av beröm i hennes värld!

Mammas begravning lämnade också ljusa minnen - hon dog hastigt i sviter av en olycka. Hon över 80 och frisk - behövde aldrig förlora något av självständighet och värdighet. Jag insåg redan då och ännu mer idag hur mycket hon undkom av hjälplöshet. Begravningen var både sorglig och ljus med mycket musik och sång. Vi sjöng faktiskt glad allsång och inte psalm på slutet:)

Du får berätta Berra åt dina ungar hur du vill ha det! Det är nog en trygghet för dem att veta.

Ha det gott! Kram / mt

Bubbel, köpte Soda Stream i slutet på förra året och älskar den. Dricker mitt goda bubbel i fint vinglas och när jag gör det så saknar jag inte vinet ett dugg. Maken tycker att vinglasen ska fram till helgen för att markera skillnad men det bryr jag mig inte om, jag tar finglaset varje kväll.

Hej PP, hoppas du får en skön resa där du får njuta av sjöluft, god mat och många avskräckande fylleexemplar :-)

Vad heter den app du använder? Den lät lite spännande att testa och ljust det där att slippa hålla reda på tiden är ju trevligt.

...värdighet brukar det finnas i alla dessa ceremonier med eller utan Gud o grabbarna. Att askan sprids för vinden tänker jag på något sätt är ett snabbare sätt att uppgå i världsalltet, att snabbt blandas in i jorden istället för att sakta ligga och multna i en kista, att det lilla som finns kvar av den som dött finns överallt istället för på bara en endaste plats (det är ju ändå inte DÄR den döde är, själen är ju någonanannstans om man ens tror att den finns). Men visst är det lite fint att ha en särskild plats att gå till när man vill "prata" med den döde, men å andra sidan är det bland det sorgligaste som finns att se en grav där inga anhöriga som sköter om finns kvar.

Hoppas det blir en fin begravning i alla fall, ni kan ju festa till lite själva hemma i all enkelhet!

..att ta ett sista farväl av min svärfar, idag så petar vi ner honom i jorden....
Eller jorden?, han ska brännas!

I mångt och mycket så är det hos mig jag måste förändra mig...
I min värld så jordbegravs man i en gammal fin kyrka...
Frugan och svägerskan har bestämt att han ska få sin ceremoni i ett kapell, utan en massa krucifix och tjafs om gud o grabbarna,
Det ska vara enkelt och i bara av de närmaste anhöriga, och hans aska ska spridas anonymt i en Lund någonstans, ingen gravsten, ingen skötsel...
Inte min uppfattning av begravning, men inte heller min pappa...

Själv så skulle min begravning vara stor och pompös med mycket folk, och en "fest" efteråt, man skulle minnas mig med ett leende på sina läppar...
Ser lite av ceremonin ifrån James Bond filmen, vems begravning är det?, din!, och sen är det glada spel bland trumpeterna när han hamnat i kistan...
Lite så skulle jag vilja att det var, och jag fick en fin sten bland mina förfäder i samma kyrkogård sedan generationer tillbaka..
Traditionen styr mig till viss del...men ändå inte...

Nu ligger begravningskostymen på sängänden, nästan bara vid dessa tillfällen den används nu för tiden, skjortan vit och fin...
Barnen har hittills sluppit alla begravningar, men den här måste de gå på, ingen pardon...grabbens första...

Berra

vilken rolig liknelse till nikotinersättning! Fast lite så använder jag bubbelvatten, i vinglas! Har inte tänkt på det förut. Men jag köpte en SodaStream så det är billig ersättning och inga biverkningar, lite bubblig kanske:)

Jag tror D-vitamin är bra. Jag har ju lagt om kosten också till LCHF och jag vet inte vad det beror på men jag har klarat mej från förkylningar och annat hela hösten. Strunt samma vilket men min motståndskraft verkar vara bättre. Hoppas det håller bara! Så skönt i alla fall att vara nöjd med tillvaron som nykterist. Jag var på en middag med kollegor igårkväll och jag tog bilen. Jag reflekterade inte ens över att jag skulle velat dricka vin och jag tror ingen annan ens tänkte på det heller, att jag inte drack vin. Så skönt, största delen av tiden. Små flashbacks av sug kan och får jag väl leva med. De kommer inte ofta numera och varar inte länge.
Ha det gott alla!

för sej själv fast man vet att man har det bra! Slå inte dej själv för det! Man måste också få tycka att det är tråkigt ibland fast man är frisk och har ett jobb. Man kan inte hela tiden gå omkring och vara tacksam. Man kan ju ändå vara medveten om att det är ett "onödigt" gnäll:) Vi ska inte ge oss dåligt samvete för att vi inte jämt är glada. Jag kan också få gnälla inom mej för att jag ibland skulle vilja kunna dricka vin fast jag vet att det inte ger mej nåt positivt om jag skulle göra det. Gnäll och kämpa på! Det blir bättre igen:)

I min tråd, jag har ju också lämnat yrket men det är nog starkt förankrat ändå hos oss, på gott och ont. Ont har mina barn tyckt eftersom jag har varit svår att lura när de velat vara sjuka för att slippa skolan. Men även gott eftersom jag kunnat hjälpa dem när de verkligen varit sjuka.

Önskar dig en bra torsdag!
Kram

Försöker ny mental strategi.

Det sägs att man ska skatta sej lycklig om man är född i Sverige.

Redan där ha du dragit högvinsten i livets lotteri.

Det kunde värre. Jag har allt! Att gnälla är ganska futtigt.

Jag biter lite hårdare och väntar på ljuset. Om bara kylan släpper ska jag jävlar piska kroppen också.

Kaffe. Snus. Kaffe snus. Trötthet vik hädan! Jag försöker vara starkare än jag är. Jag tror att mina barn gillar mej. Gott nog.

i andra trådar och ler. Idag känner jag att vi är kollegor:)
Även om jag lämnat yrket finns det starkt kvar i min identitet.
Bästa krya på dig hälsningar och kram! / mt

vad jag tänkte skriva... Håller tummarna jag också! Kram, kram!

Godmorgon Framtidsdrömmar!
Hoppas du är inne och läser och känner att du inte är ensam. Jag skrev nyss i en annan tråd om att bryta upp och kom på att jag vill dela samma erfarenhet med dig. Jag tror att jag tidigare skrivit om att jag stod på trampolinen... men inte detta (ursäkta ifall jag upprepar mig):

"Då, i mitten av 70-talet, stod jag länge på trampolinen och vägde. Eftersom hans lön var avsevärt högre än min gjorde jag ett antal test för mig själv för att se om jag skulle klara det nödvändigaste - mat och boende typ. T.ex åt jag gröt varje dag under en lång period när han var bortrest. Just nu tänker jag att det var bra att ha tänkt igenom så grundligt för vi hade några verkligt svåra konfrontationer innan allt var klart, och då stod jag stadigt. Även min mamma ifrågasatte mitt val och beslut - den mest kritiska uppgörelse vi nånsin hade. Också då stod jag... ibland är det det enda man göra - stå. Sedermera tyckte min mamma så oändligt mycket om Mullegubben och sa ofta att han var hennes trygghet."

Den turbulens som finns omkring dig i och med kaoset i din mans familjs gör det förstås svårt att hålla fokus på dig och dina val. Var det din terapeut som var sjukskriven? Sök nån ny kontakt - markatta gav tips. Antagligen känner du själv till dem också men ibland kan man behöva få stöd i det man redan vet:)

Angående att ibland är "stå" det enda man kan göra så tänker jag att det handlar om "stundvis" i kritiska lägen. Det är inte detsamma som att du står för dig själv och väger på trampolinen - där behöver du din tid. Jag tror att du kommer att hoppa när du verkligen är redo! Men då.... tar du steget ...

Kram, kram till dig! / mt

eftersom jag är ledig hela helgen. Har inte hunnit läss och skriva så mycket som jag skulle vilja, men det blir tid för det i helgen.

Kramar till den som vill ha

helt med Maria - absolut inte! ska man gå ner i arbetstid för att man är i en personlig kris. Det kan ha varit väl ment men det är helt fel. Sjukskriven ska man vara i så fall.

Då, i mitten av 70-talet, stod jag länge på trampolinen och vägde. Eftersom hans lön var avsevärt högre än min gjorde jag ett antal test för mig själv för att se om jag skulle klara det nödvändigaste - mat och boende typ. T.ex åt jag gröt varje dag under en lång period när han var bortrest. Just nu tänker jag att det var bra att ha tänkt igenom så grundligt för vi hade några verkligt svåra konfrontationer innan allt var klart, och då stod jag stadigt. Även min mamma ifrågasatte mitt val och beslut - den mest kritiska uppgörelse vi nånsin hade. Också då stod jag... ibland är det det enda man göra - stå. Sedermera tyckte min mamma så oändligt mycket om Mullegubben och sa ofta att han var hennes trygghet.

I mina öron (visst är det bakvänt att skriva "i mina öron" när jag läser:) låter det bra att det finns goda relationer i din (nuvarande) mans familj - det kan vara bra för barnen att det finns ett sammanhang där. Och ni kommer antagligen att fortsätta träffas - på födelsedagar, student, kanske bröllop och sen när ni får barnbarn. Vi har haft många bra familjekalas med föredettingar av olika slag.

(Ursäkta - men jag måste ha alla parenteser och tankstreck med eftersom det här är ett eftertänksamt samtal:)

Kram och önskan om en bra dag! / mt

...tänker på dig och sänder en varm kram

Tvekan om att du har pratat om det hör jag, då borde det inte komma som en bomb.
Men din chef!! , varför skulle du gå ner i arbetstid?, konstigt förslag tycker jag och skulle inte råda dig att göra det. Sedan då när allt är stabilt igen och du behöver hela din lön när du lever själv, vad är garantin för att du får tillbaka din heltid?, Nej, gå inte på det.
Är det så att det blir för mycket se då till att bli sjukskriven istället, man kan bli sjukskriven på halvtid eller 25 % tex, ja andra procent också eller på heltid ett tag, du har ju en försäkring, du kan nog få hjälp via den med läkarkontakten och även psykolog brukar ingå.
Kram!

Kanske skriver något annat men det blir fyra när hon skriver, det är inte så ovanligt att det kommer ut "fel" efter sådana skador.
Glädjande att hon kommunicerar, Håller tummarna att det fortsätter gå framåt.
Kram!

Måste landa lite härinne nu.
Varför skriver Törnrosa "fyra" med handen som funkar...?
Känns ju väldigt creepy.
Vill ha svar men måste ha tålamod...

Fina ljus här :)

...det fungerar nämligen så att det hjälper mig att hjälpa dig så om du går på ett möte och berättar att du är ny så kommer du få telefonnummer till riktiga människor som du kan ringa. Gillar ni varandra så kan det ju bli vänner av det hela!

Vill bara sända en hälsning till dej!

Ta en dag i taget och kämpa på!

Kram från tekla.

Hej igen alla gamla och nya vänner här på forumet.

Har ju kallat mig lilja-12, efter att jag tidigare varit lilja-11, men har även detta år rasat tillbaka.Har ny kärlek sen i våras vilket varit fantastiskt läkande men det är som om jag inte klarar ett sunt, vettigt liv. Finns inga problem skapar jag några i hjärnan; inbillar mig att han inte älskar mig och dylikt, fast han gör allt för att visa, är svartsjuk på hans tidigare förhållanden för att kunna se mig själv i ett grådaskigt ljus. Få bekräftat hur värdelös jag är för att sedan ta till flaskan. Det ger ingen kick. Ingen tröst. inget välbefinnande. Däremot försätter jag mig varje gång i problematiska situationer som det tar DAGAR att reda ut, där jag bland annat gör HONOM illa.

Nykter nu sen i lördags. 5 dagar. Jag som var nykter 6 MÅNADER i sträck förra året.

Ibland blir jag så uppgiven. Detta helvetets drickande som jag nu vid 2 tillfällen rejält ramlat tillbaka i detta nya år.
SKa försöka ibland och dricka lite socialt. Det går jättebra, inga problem.
Men sen tar jag igen det tiofalt i min ensamhet.

läser här om alla som kämpar, förtvivlar, allar som peppar, gradvis mår bättre och bättre.

Säger HEJ till er alla!
Kram,
Lilja

Inte för utan str man blir lite lätt förbannad när man får veta vilken skit du lever i.
Det är ju du som är Sessan, då skall du ju även bli behandlad som så oxå!
Nä du har rätt, det konmer INTE komma som en bomb.
Och skulle det ändå göra det, efter vad du berättat, SÅ ÄR DET RÄTT ÅT HONOM!

Men för barnens skull! Är det bäst att det går så fredligt till som det går!
Skickar lite bra och possitiv energi till dig!
Kram/