Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen Aqua

Missbruket ser lite olika ut men ett är säker att vi alla här har samma mönster med att det sakta ökar, både mängden och frekvensen med tiden. Flera här har sportat mycket och är högpresterande människor. De flesta har bra jobb, boende och familjer. Det syns inte utåt dvs.

Ett tecken på problemdrickande är ju att det börjar påverka ens liv och att man dricker fast man lovat sig att inte göra det tidigare på dagen.
Vad bra ned alkoholterapeut. Då kommer du åt de bakomliggande orsakerna? Berätta gärna vad det ger dig. Jag är själv nyfiken på en sådan terapi.

Jag slutade förra året och återvände nyligen igen. Denna gång är det också min utmaning att förändra på riktigt och kunna vara nykter på längre sikt. Byta ut vanor och tankar om A i mitt liv.

Lycka till och välkommen

Kan vara råda dig att läsa andras trådar, skriva om suget när du avstår och titta på dina triggers och hitta verktyg att stå emot. Har du läst under fliken fakta här?

Vad glad jag blir att du känner stöd!!! Vad gäller att fin fru kanske inte tror på dig är det ju inte så konstigt - hon har nog hört det förut. Det tar tid att få tillbaka tilliten och det är en tung period när de som står nära inte tror eller ser vad som händer inom en. Själv känner man att detta är mågot helt annat än det man varit med om innan, men det kan inte de veta. Det handlar om tid, handlingar ich öppenhet. Min man märkte efter ett tag att detta är något annat, här har något hänt... Och nu kan vi kämpa tillsammans... Så mycket lättare. Det är tufft där du är nu, men använd forumet, VI ser att du menar allvar! Kram

Välkommen hit, du skrev För mig ligger inte den största svårigheten i att bryta drickandet, det är att fortsätta vara nykter. Efter ett tag svajjar tankarna och jag tycker inte jag har så stora problem. Ja, sen är jag igång igen. Känner igen varje ord.. Igår svajade jag rejält ,, men med lite hjälp från andra kämpar här på forumet så lyckades jag vinna en dag till :) varje dag räknas.. Välkommen

Hej då va det dax igen!
Men nu få de fan va slut på de här.jag orkar inte längre. frugan stack för några månader sedan jag har 4 barn som jag älskar. men spriten håller på att förstöra allt. jag dricker nästan varje dag mer eller mindre. lite vin för de ska man ju ha när man lagar mat. wiskey i te för de är bra mot förskylning.en eller två öl till sporten framför tven för att det är så.
Behöver pojken leka med han som bor så långt bort jag kan ju inte köra för det är ju godare att ta en öl i garaget så pojken få spela på ps3 istället.
Alla dessa jävla bortföklaringar.har varit så jävla nära att avsluta mitt liv. men till vilken nytta.jag hatar mig själv att jag inte kan motstå den jävla spriten.
hur gör jag?

Det du beskriver har alla av oss varit med om. Efter ett tag spökar hjärnan med en och "det är nog inte så farligt". Mr A är lurig och en jävel till att manipulera. Gå inte på det! Stå emot!
Att sluta är lätt. Jag har slutat röka hundra gånger! Lika lätt varje gång! Så precis som du säjer. Konsten är att inte börja igen.
Att du har bokat tid hos alkoholteapeut är starkt. Jag känner igen tankarna kring att gå till envårdcentral. Känner likadant. Mitt nick är väl genomtänkt! :-)

All läsa vad man själv skrivit är hemskt. Men nyttigt. Det hela blir väldigt påtagligt. Blir verkligt på något sätt.

Finns många hör som funderar och har funderat och lämnat.

Jag kan tyvärr inte se att det skulle vara bra för barnen att vara kvar i en sådan situation. Ett bättre sätt är väl att skydda er och se till att vara särbos så länge han dricker. Detta kan ev bidra till ett uppvaknande för hans del. Så länge den medberoende är kvar hjälper man alkoholisten att dricka. Vad menar jag med det? Jo, utan partnern, som städar, lagar mat, tvättar kläder och skyddar alkoholisten, skulle deras missbruk märkas mycket tidigare.

Flera här har sviter efter uppväxt med alkoholiserade föräldrar. Läs trådar och läs på om medberoende. Det finns bra stöd för dem som lever med missbrukare.

Hoppas du får dina svar snart.

Nyckelpigan och Leverjag: När man får sådana svar i sin tråd är det inte svårt att fortsätta vara nykter! Blir nästa gråtfärdig! Tack!
Jag har inte, men ska, nu när du nämnde den läsa Pellepennans tråd.
Min sambo vet att jag inte dricker nu, men däremot vet jag inte hur mycket hon tror på det!

Kram på er båda!!!! Ni har gjort dag 8 väldigt mycket lättare!

Känns helt overkligt att skriva/berätta om mitt beroende. Är det verkligen jag? Skönt att slippa känna sig ensam i det. Nu har jag även bokat tid till hos alkoholterapeut. Det är privat, vågar inte gå till vårdcentralen utifall jag då finns med i journaler eller dylikt?! Bra jobbat av dig med snart 8 nyktra dagar!!!
För mig ligger inte den största svårigheten i att bryta drickandet, det är att fortsätta vara nykter. Efter ett tag svajjar tankarna och jag tycker inte jag har så stora problem. Ja, sen är jag igång igen.
tack för pepp och lycka till!

Tycker du är så bra Zorro!

Det går så bra för dig och du bidrar så fint i forumet. Jag är helt enkelt så j-a glad för din skull!
Saknaden är falsk. Vi har ett tomrum av fokus och tid som vi inte tagit vara på. Har du börjat ta promenader? Känner själv att när det där vakuumet eller rastlösheten kommer över mig, så är det så skönt att komma ut och röra på sig, bryta fokus och andas frisk luft. Dagsljuset är så viktigt för oss. Kan du få med frugan på en gemensam promenad? det är vackert ute nu.

Du vill gå ner i vikt och du kommer att märka det bara av att vara utan A minskar och kan man hjälpa till lite med rörelse så går det fortare, förutom att man mår bättre.

Har du läst Pellepennans tråd? Han skriver kloka saker och nu sist nämnde han din tråd. Metaforen att sätta upp pengar på kylskåpet var så bra tycker jag. Med tanke på din rubrik, kanske du kan hitta ett sött att ytterligare motivera avhållsamheten med den märkbara skillnaden på ekonomin?

Glad att du är här Z. Kram

Skulle du ha kunnat bli ihop med honom idag om ni träffades?
Finns det något kvar av den du träffade längre?

Låter som han tar livet av sig. Har han någonsin visat att han förstår det själv? Det är så tragiskt att människor blir så totalt i klorna på A så att deras liv rinner ut...

Vad skulle hända om ingen av er som han ringer till pratar med honom på fyllan, om ni alla hänvisar honom till behandlingshem och vård?
Märkligt, hur destruktiva vi människor kan bli. Bra att du valt en väg mot ett liv som är värt att leva, Etanol.

Var rädd om dig och ha en fin dag

Vill fler berätta som lämnat sina alkoholister? Vet inte om det är rätt att lämna eller stanna o kämpa för barnensskull

Det var nära ögat, men det kändes bättre att ta det säkra före det osäkra. Utan er hade jag trillat dit. Tack ?❤️?

Hej aqua och välkommen hit! Jodå, jag känner igen mig. Jag började på precis samma sätt med 3,5.or. Var också idrottsligt aktiv Jag har också alltid dolt det väldigt väl. Har jag alltid trott i alla fall. Jag lämnade 3,5.orna för några år sedan och fortsatte med bolagets 7,5 och mer. Har dock aldrig druckit annat än öl. Idag är jag på min 8.e nyktra dag. Alltså är även jag ny här.

Tycker det är bra att du hittat hittat hit. Att få respons av andra i samma situation är bra. Också nyttigt att skriva ner sina tankar. När man läser vad man själv skrivit blir det på något sätt tydligare och mer påtagligt.

Sätt ett stopp idag. De första dagarna utan är jobbigast. Efter ett par tre dagar går det lättare. Så håll ut! Du kommer få mycket stöd härinne. Det har jag fått.

Och ta upp idrotten igen! Det gjorde inte jag och det har jag ångrat många gånger.

God förmiddag!

Hoppas du mår bra över ditt beslut idag. Du har återigen vunnit en fajt. Grattis! ?✨

Hoppas att du kan få lite lugn och ro för din skull.

i fredags blev jag jättefull. Drack hemma med några vänner och det värsta är att jag inte minns det sista av kvällen. Vilken ångest.

Jag har skrivit mycket om hur dåligt jag mår o hur ensam jag känner mig men jag ångrar mig inte o skulle aldrig gå tillbaka. När jag flyttade från min sambo för ganska exakt ett år sen trodde jag väl kanske att det skulle vara lättare än vad det är o att det skulle bli bättre snabbare men det har verkligen varit tufft o är fortfarande. Jag kände när jag gick ifrån honom att det gick inte längre, jag hade kommit till en punkt där jag visste att det var dags. All kärlek hade försvunnit för länge sen o den skulle aldrig komma tillbaka för han hade förstört så mycket, bad aldrig om ursäkt o tyckte bara synd om sig själv istället, han fick så många chanser att bättra sig men tog aldrig de chanserna, han förstod inte att han hade problem med alkoholen. Inte ens när jag berättade att jag tänkte flytta kom han till insikt. Han valde alkoholen före mig. Han dricker fortfarande o jag vet inte vad som skulle öppna ögonen på honom!! Kanske om barnen säger upp kontakten, han mister körkortet el jobbet el nåt jag vet faktiskt inte. Han vill fortfarande ha kontroll över mig på olika vis, skickar elaka sms till mig när han druckit men vissa dagar är han jättesnäll o jag blir så förvirrad!! Men trots allt det jobbiga vet jag att gjort rätt för jag kunde bara inte leva som jag gjorde längre. Jag tror du vet/ känner när/ om det är dags att bryta med din partner. Jag önskar att jag hade lämnat mycket tidigare men jag har inte haft kraften.
Styrkekramar till dig<3

Välkommen hit! Jag har läst hela din tråd och beslutsamheten lyser igenom mellan varje rad. Jag förstår dina tankar runt återfall, att du inte planerar för dem men istället har en plan för vad du ska göra OM det händer. Jag har varit nykter sedan slutet av juni (mitt drickande såg annorlunda ut än ditt, jag drack inte varje dag men när kag drack kunde kag sällan sluta) med två återfall. Jag drack mig då jättefull i sociala sammanhang och dagen efter ville jag inte leva längre, jag ville inte ner i den där gropen igen, jag kände att allt var förstört. När timmarna gick bestämde jag mig istället för att ta detta som en lärdom om att detta INTE är för mig, att de dagar, veckor och månader där jag byggt upp mig själv inte försvann eller suddades ut - allt det fanns kvar och mina återfall styrkte mg bara ännu mer. Jag försökte sluta sparka på mig själv och tog nya tag. Det gick att komma ur ångestträsket och tillbaka på rätt väg. Detta skriver jag inte som en ursäkt för att ta ett återfall, jag vill absolut inte göra det, jag lägger nu min energi på att ta reda på vad det var som fick mig att göra det för att inte hamna där igen. Jag vill inte ner i ångestgropen igen, jag vill inte göra min man eller mig själv besviken. Det enda dummare än att ta ett återfall är att använda det som en ursäkt att fortsätta.
Du skriver att det går mycket lättare än andra gånger du försökt, kanske är det, som du skriver, första gången som du verkligen vill längst in? För mig var det likadant. Detta forum är suveränt, utan det hade jag inte varit där jag är idag, vad bra att du hittat hit! Jag hade en sista fråga; vet din fru om att du tagit detta beslut? Kan hon stötta dig? Än en gång, välkommen hit! Fortsätt med ditt kloka resonemang och ta en dag (ibland en minut) i taget! Kram

Jag är också väldigt imponerad över den resa du gjort! Starkt!!
När det gäller det där med att lita på är det knepigt. Jag har varit nykter i 7 dagar mot alla dina månader så känns lite småaktigt att komma med råd. Men jag växte upp med en far som drack. Sina sista 20 år var han dock nykter. Men fram till sista dagen han ringde, så ställde jag mig alltid frågan, trotts alla år som gått, Är han nykter? Det släppte liksom aldrig. Likadant med mig och min sambo. Tror inte att det spelar någon roll om jag är nykter i 1 vecka eller 10 år. När det gäller alkoholen kommer hon aldrig lita på mig fullt ut! Jag har liksom försatt mig i den situationen på egen hand. Att hon säjer rent ut att hon inte litar på mig ser jag därför mer som öppenhet och ärlighet från hennes sida. Sen är det upp till mig att visa att hon har fel!

Så vill och kan inte säja hur du ska förhålla dig till din terapeut. Kan bara referera till mig själv.

Men en sak vet jag. Din resa och 10 månader, tyder på vilja och styrka. Det imponerar och det är något du ska vara stolt över och det är värt ett stort Grattis!! :)

Då var första veckan avklarad! Känns riktigt bra! Lördag förmiddag, spökade hjärnan lite. Har ju så länge startat helgmorgnarna med ett lätt behagligt rus. Nu skulle man helt plötsligt komma igång och bli människa helt av egen kraft. Känner inget direkt sug. Snarare en saknad. Korkat att känna saknad efter något som bara skadar en!!

Snyggt jobbat mrX!! :) /Z

Blev så glad när jag läste att faran var över och att du klarade att stå emot.
Kram

När jag jämför hur min man var, innan vi separerade.. när det var som mest kaotiskt, när jag nyss hade flyttat och nu, så märker jag på hans beteende, att han troligen dricker mycket mer än han gjort på länge..
Det har varit perioder förut också, när det gått upp och ner i konsumtionen.. Oftast slutade det ju med brakfylla- gräl- tystnad och en något lugnare period, där han försökte "hålla sig i skinnet" .. Ja, tills det kom en ny period, av ökande konsumtion.. Det behövs troligen inget speciellt för att trigga igång, utan går i vågor, alltefter "kondition"
Har han supit häftigt ett tag så får han ju ont i magen och ont i bröstet.. Och då lugnat det ner sig.. (ofta byter han från t.ex. öl till vin och vice versa..)
Tror han äter sämre och då blir man ju också mer påverkad..

Jag tror att man ska försöka att vara i nuet.
Inte fastna i jobbiga tankar på allt som har varit.
Inte fastna i jobbiga tankar och oro inför framtiden.

Utan istället ta små små steg i taget.
Annars blir det lätt så STORT och helt enkelt för mycket, i alla fall för mig.

Jag tror också på en kombination av vila och återhämtning blandat med att försöka VÅGA att göra sådant man är ovan och rädd för.
Tillexempel besöka ett nytt AA möte, gå till affären och handla trots att man bara vill "gömma sig", läsa något fint, lyssna på en låt, ringa ett samtal man egentligen inte vågar ringa m.m

Man växer av att våga, om man som jag iaf är, ganska självkritisk och orolig.
Har du köpt säsongskort till hockey?
Sånt är bra !
Det är så nyttigt att komma ut och lufta sig istället för att fastna i sina egna tankar.

En dag i taget :)

Först och främst Grattis och bra jobbat!
Fantastiskt bra gjort att du har ändrat ditt liv och gjort vad som krävs.
Jag förstår att du kanske känner dig rädd och orolig inför att ta steget med eget boende...och jag vet, det är inte lätt att hitta lägenhet...

Jag känner när jag läser att det låter lite "konstigt" att en i personalen står på lägenhet och ska gå i god för dig och andra.
Det känns inte riktigt rätt på något sätt, just för att det känns som att det blir så personligt och så som det nu har blivit att kännas för dig.
Men jag förstår kanske inte bara hur de arbetar där....

Har tyvärr inget bra råd men vill önska dig lycka till och kom ihåg att våga tro på dig själv.
Nykter och fri från missbruk är jag övertygad om att du kommer klara att fatta bra och rätt beslut.
Våga lita och tro på dig själv, det som har varit har varit.

Kram