Senaste kommentarerna i forumet

Fortsätt skriv linker. Vi är nog många som läser om din kamp. Kämpa på! Det kan bara bli bättre.......

Ingen kontakt sen igår. Noll koll. Jag har stängt av fjärrkontrollen och laddat med is i magen.

Jag känner mig starkare än på länge. Det är så härligt att kunna stå på sig i en dispyt och inte vika sig bara för att man är rädd att få kastat i ansiktet att man dricker för mycket. Att inte ha något att skämmas för och som gör att man känner sig som en dålig människa. En otrolig kick för självkänslan!
Jag har också upptäckt att jag tycker om fester med goda vänner fast jag är nykter. Trodde ju innan att jag inte kunde umgås och vara social utan alkohol. Men det går ju... Låter kanske inre så stort men det får mig att inse att jag inte vet vem kag är som nykter person. Intressant och förvånande känsla.
Det är synd att det ska vara så svårt att hitta tips om goda alkoholfria drycker som inte är juice eller läskedeyck. Tips på drycker med lite "vuxnare smak" och som inte är så söta. Får väl leta vidare.

Du är fantastisk och jag vill följa din resa!

Jag kan, i nuläget iaf, säga att jag med 100 % (nåja 99) säkerhet kan gå ut och dricka 2-3 glas vin utan problem. I nuläget. Ett par/tre öl på en mysig uteservering funkar också - utan att "suget" drar igång. I nuläget. Det drar inte igång något sug eller något "jag måste" ha mer. Så är det. Kanske beror det på att jag numera sällan "går ut", utan nästan uteslutande går ut och äter middag med vänner, eller bara "tar ett par glas vin". Inte ofta. Och det funkar.

Mitt sug brukar dra igång efter 6-7 glas. Om jag har druckit det så är jag med största sannolikhet hemma, ensam. När jag så vaknar nästa dag så kan jag inte låta bli att ta den där återställaren - för jag står inte ut med baksmällan. Sen är det hela igång, kontrollförlusten är där! Så nog har jag ett problem med alkohol alltid. Jag har sjukskrivit mig upp till fyra gånger per år för att vara hemma och supa dygnet runt i flera dagar - och sen sitta här med den förbannade abstinensen. Våra problem finns där, även om de i detalj kan se lite olika ut - men problem, nog har vi det alltid.

Så ser mitt alkoholproblem ut, mitt beroende. Herregud, det låter som att jag, likt ett tjurigt barn, sitter på golvet och skriker att: jag har också ett problem med alkohol!!:-) Jag menar bara att ingången till våra problem kanske ser lite annorlunda ut från individ till individ - men att vi alla, någonstans, har insett att vi inte klarar av att ha en sund relation till alkoholen. Kanske aldrig mer, någonsin?! För min egen del så får jag väl se om jag de närmaste åren kommer att klara av att dricka på det sätt jag beskrivit ovan? Kanske kan jag det - eller så kommer jag återigen, om några månader, sitta och slicka mina sår efter ett antal dagars nonstopdrickande?

Åh känner igen det så väl. Så många gånger som jag inbillat mig själv att jag faktiskt kan hantera spriten. För att nästa gång falla dit djupare för varje gång.

Problemet med oss med alkoholproblem är att vi inte vet när det slår över. Kan du med 100% säkerhet säga att om du dricker tre glas vin i sällskap så kan du stanna där. Kan du det så har nan inte problem med a. Det låter jävligt hårt men jag är i samma situation. Jag kan dricka 10 gånger utan bekymmer men det kan slå slint elfte gången eller 3e. Det är vårt bekymmer, maktlösheten att inte kunna välja.

Jag krävde att min man skulle berätta för sin arbetsgivare om sitt problem med alkoholen. Det var ett krav av flera från min sida för att jag skulle kunna tänka mig att stanna kvar. Nu flyttade jag ifrån honom iallfall( det gick inte för mig att stanna ens ett par veckor till) Min man tog kontakt med sin arbetsgivare ändå fast jag bröt upp och han ville ha hjälp från dem. De vill då att han ska säga upp sig. Det är ett stort företag med duktiga jurister så de kan om de vill det är jag inte ett dugg tveksam till. De vrider till det och får uppsägningen på andra grunder. Min man skäms mycket för sitt missbruk och vill inte bråka mer. Tycker att det är pinsamt.
Det jag går omkring med nu är ett Stort dåligt samvete. Än en gång känns det som att det är mitt fel. Att jag skulle vara där och kräva och styra och ställa. Jag vet att det inte är mitt fel men det onda i magen och det dåliga samvetet sitter på plats. Igen.

Då får man väl blåsa "faran över" för den här gången - kroppen har primärhämtat sig från den sista fylleperioden. Lite diskret molande ångest ligger där bakom och påminner hela tiden. Suget är noll - och det är ju skönt. Samtidigt så vet jag ju att förhandlandet med sig själv antagligen börjar snart igen. Som jag skrev innan så har jag inte några problem att dricka 2-4 glas vin under en lång kväll (i sällskap) - utan att för den skull bli sugen på att "köra" vidare. I nuläget så verkar jag ha en osynlig gräns som verkar innebära att jag, när jag är själv, och har ett par lediga dagar efter, och har druckit kanske 6 glas, har svårt att sluta. Och har jag svårt att sluta så kan man ge sig fan på att det hela barkar iväg och blir en 4-6 dagars nonstopfylla. (Mer eller mindre)

Varför kan man inte då, mitt i den där nonstopfyllan, erinra sig hur fruktansvärt dåligt man kommer att må när man skall hoppa av tåget några dagar senare. Jag förstår att vår mänskliga hjärna är funtad så att den skall glömma bort det dåliga - och tur är väl det. Ibland önskar jag dock att man skulle kunna förnimma och återskapa en del av den smärta och ångest man skall gå igenom, nästa gång det hela har "brakat". Det hade räckt med ett litet uns av den känslan - så kanske man hade låtit bli? Svårt, näst intill omöjligt, verkare det i alla fall vara, att lära gamla hundar sitta. Vi är väl alla lite av Pavlovs hundar när vi nosar upp något med alkohol:-)

Kämpa vidare alla kämpar där ute. Det går att förändra, vill jag tro och hoppas - för min egen och alla andras del.......

Maten är en kamp som jag skrivit om tidigare men glädjande har jag hållit mig på mattan idag! Jag är så glad att jag äntligen lyckats klara av en dag med hyffsat bra matintag. Imorgon gör vi det igen!

Mycket inspirerande att följa din väg, till ett bättre liv.
Har du antabus till hjälp?
Vill veta mer hur de funkar. Jag har tagit dessa i 22 dagar, varje dag har jag en molande huvudvärk. Trodde det skulle gå över, detta gör mig otroligt trött. Sen har jag fått lite dålig info hur dom fungerar, endast om du dricker kommer du att bli jättesjuk och kan dö. Igår åt jag middag och fick en rödvinssås till köttet, då sa min man att den får jag absolut inte äta?
Efter 22 dagar så finns suget kvar, ok det har dämpats. Men jag får inte tillbaka min kreativitet----är så seg och tråkig.
Du har ofta så kloka råd, så har du tid och ork att svara mig så blir jag tacksam:-)

Hej Måbättre!
Jag tycker att du är jätteduktig! :-)

Ta en dag i taget. Känner du att det inte funkar finns antabus eller att ta sig till ett aa-möte. Blir du sugen ta lite cola eller choklad och försök att hålla dig sysselsatt.

Om personen inte vill eller inse att man har problem och helhjärtat försöka behandla det så är väl chansen/risken välj själv att man kan leva som ett par. Förhållande bygger på respekt, kärlek och tillit. Dessa tre grundstenar tapoar man när man har missbruksproblem.

Hej på dig....fortsätt att skriva. Folk läser - och om inte annat så är det rätt skönt att själv få ner på pränt vad man känner. Sen kan gå tillbaks och titta och reflektera över hur man kände när man skrev ett visst inlägg.

Håller med dig om att händelserna i Frankrike var en urusel ursäkt för att få dricka:-) Men: Vi fungerar ju så - hittar alltid en legitim ursäkt för att ta sig några klunkar - eller en hel baginbox!

Tror inte heller att du kan skylla "porren" för ditt drickande - inte i längden i alla fall. Och om det nu skulle vara så, så är det ju ditt (vårt) eget ansvar att försöka få skutan på rätt köl. Det är tufft, det är svårt - och man tröttnar på alla bakslag och gånger när man har sagt: aldrig mer, eller: nu får det vara slut.

Jadu, den där jävla alkoholen......

Men som sagt fortsätt skriva. Folk läser - men kommenterar kanske inte alltid.

Fortsätt din kamp - jag fortsätter min...:-)

Ursäkta om detta blir tradigt att läsa, men jag skriver för mig själv också.
Min fru träffade jag i Prag år 1999. Jag har sedan 1997 arbetat med porr. Inte att göra den, utan att skapa sajter, att marknadsföra. Jag har konsultat åt t ex Playboy, men mest har jag jobbat med mer renodlade porrföretag.
Under flera år jobbade jag i Prag och jag tror jag utvecklade en del dryckesovanor där. Min fru är tjeckiska och hon verkar inte bry sig så mycket över mitt drickande. Jag VILL att hon ska säga åt mig att sluta.
Mina barn som är i yngre tonåren verkar ibland vilja att jag ska dricka. Jag får det intrycket i alla fall. Inte alltid, men nån gång har dom sagt att jag är mycket roligare när jag dricker vin.
Och vad gäller mitt arbete, porren, kan jag ibland drabbas av samvetskval. En gång på fyllan släckte jag ner ett 10-tal sajter och raderade alla backuper. Det blev världens liv och jag fick betala skadestånd.
Jag är ingen porrbrukare. Men jag har en drivkraft att jobba med den eftersom jag kan branschen och den kan ge fina pengar. Jag dras till porren som till alkohol.
Jag kan ju tekniken, jag kan utveckla sajter, jag kan sökmotoroptimering. Ändå lägger jag min kunskap på något så nedrig som simpel porr. Dock har den fört mig jorden runt och givit mig en god ekonomi.
Jag tror att porren är att skylla för mitt drickande, men jag KAN inte sluta med den.

Vill även tillägga att jag ursäktade mitt senaste drickande med de hemska terrordåden i Frankrike.
Jag tänkte nåt i stil med : Det händer så mycket skit i världen så jag måste ha ett par glas för att kunna ta in allt.

En skitfjantig bortförklaring.

Imorgon är det en vecka sedan jag skrev här. Då hade jag varit vinfri sedan söndagen den 4/1.

Sedan dess har det gått sådär. Det dagliga drickandet från jul-ledigheten är jag tack och lov av med.
Förra onsdagen var fantastisk. Jag vaknade pigg som en mört. Så skönt att inte vara bakis. Ingen huvudvärk, ingen ångest, inga Treo,
att kunna köra bil utan att oroa sig för promille.
Jag och min dotter for ut i skogen och gick totalt över 1.5 mil. Vårt mål var en gammal fornborg. Ett stenröse, men ack så spännande.
Vi hade med oss kaffe, varm choklad, korv, ketchup, senap och en liten engångsgrill.
Detta var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv på länge. Min dotter berättade saker om hennes liv som jag nästan skämdes att
jag inte kände till, inte hade frågat om. Det var en del jobbiga saker. En del dumma saker hon gjort, en del bra saker
som gjorde mig mäkta stolt.
Väl hemmma satte jag mig rosenkindad i soffan. Kollade på klockan. YES!! Systembolagshelvetet hade stängt. Jag funkar så att om systemet
är stängt då blir det inget för mig. Jag köper aldrig hem vin från Tyskland, känner ingen som gör det heller. Så jag har inga
"kontakter".
Onsdagskvällen löpte på fint. Inte ens sugen på alkohol. Tilläggas skall att jag var ledig hela förra veckan.
På torsdagen vaknade jag med en känsla att något saknades. Kaffe? Snus? Nejdå, båda dessa varor fanns hemma.
Vin! Jag kände ett oerhört sug efter rödvin. Kanske skulle jag bara köpa en flaska till kvällen. Delar jag denna med hustrun
blir det bara ett par glas ju. Hela torsdagen tänkte jag på vin. Jag googlade på olika vintester, läste om vinets historia.
Klart att jag skulle fortsätta dricka denna gudadryck, bara i mindre mängd. Hur svårt ska det vara?

På torsdagskvällen lirkade försiktigt fram ett "vore det inte gott med ett glas rött till kvällen?" till min fru.
Jovisst, sa hon. Köp en flaska om du ändå ska ut sa hon. Jag försvann som en skottspole.
Väl på systemet insåg jag att jag inte kan köpa endast en fånig flaska. Den kommer ju ta slut direkt. Vilket antiklimax.
Så jag köpte en box av ett vin jag för några år sedan provade och som jag tyckte var riktigt otäckt. Jag tänkte att
om jag köper ett äckligt dricker vin dricker jag inte så mycket.
För att göra en lång historia kort. Jag drack upp halva boxen. Min fru tog ett halvt glas och lade sig tidigt.
På fredagsmorgonen var jag inte ett dugg bakis och hade bara ytterst lite huvudvärk.
Så på fredagskvällen drack jag upp resterande 1.5 liter rödvin. På lördagen kom ångesten och det dåliga samvetet.
Jag var inaktiv hela lördagen. Satt och jobbade lite förstrött med mitt egna företag. Kände mig ledsen.
Vaknade på söndagen och mådde toppen. Ägnade hela dagen åt mina barn. Spelade schack med min son i flera timmar.

Så, jag har inte druckit en droppe sedan i fredags. 3 liter vin på två dagar känns inte hälsosamt. Jag MÅSTE sluta nu.
Det som förvånar mig är att min fru inte tycks förstå hur beroende jag är. Ibland undrar om hon helt enkelt inte förstår det.

Men chef trodde inte riktigt på den där städerskans verison och att JAG skulle moralisera om drickande med min bakgrund. Nä det hade hon sagt till hennes chef också, Det är mina underbara elever som håller mig kvar.

Haft en trevlig helg med mycket umgänge. På fredagen drack jag en alkoholfri drink före maten.

Men på lördagen föll jag för frestelsen, det blev tre glas rödvin. Ganska gott, inte så värdelöst som för en vecka sen, men inget tydligt välbehag av vinet. Kändes väl mest bra att smälta in, plus att vinet var lite gott.

Vill dock till helnykterhet. Det var ett misslyckande men jag behöver inte tillbaka till drickande. Känner inget sug vilket är skönt men ska nog ändå akta mig för att negligera riskerna med sällandrickande.

Nu stressig arbetsvecka, hej o hå

det låter att alkoholfriheten känns stabil.

De situationer du beskriver att du fått tillsägelser för på jobbet låter absurda. Förstår att du söker dig bort. Hoppas att du kan hitta stöd hos någon där så att du inte känner dig helt isolerad. Annars får det väl vara utanför jobbet.

Uppskattar din närvaro på forumet, önskar dig god fortsättning på det nya året, var rädd om dig!

att läsa!

har skrivit några rader, tack!°

...stressad över att det inte blir som man har planerat....
Men sedan, när man har tänkt efter, så gör det faktiskt inte så himla mycket...
Det blev bra ändå, eller kanske t.om bättre?

Min tanke var att fortsätta med röjningen i garaget, värmen har stått på sedan länge, men har det hänt något då, nej knappast.
Jag borde ha varit irriterad när det inte går som jag har planerat, det släpar efter i min kalender.
Men det har varit bissy med allt annat, födelsedagar, middagar och allt annat måsten som har kommit helt oplanerat i vår väg.
Det hände andra grejer, vi tokröjde inomhus istället, såg ut som en bombnedslag, förrådet under trappen, städskåpet osv.
Höll på med rensning av medicinskåpet i fyra dagar, halva matbordet var fullt med mediciner, plåster, salvor etc, jag fick ta lite då och då när jag fick tid.
När jag var klar så kunde jag fimpa mer ån hälften, de var helt enkelt för gamla.
Och sedan idag så julade vi av, ut med granen, packa ner alla små tomtar och annat pynt i sina kartonger, körde iväg sådant som skulle till sopen, en hel bil full igen.
Så just idag, för bara några timmar sedan fick vi bort allt bröte inomhus, inga kartonger, inga småprylar, inga dammsugare som stod framme.
Vi kunde laga käk på en ren diskbänk utan att behöva kryssa runt bland en massa grejer på golvet, inga stickiga granbarr under fötterna.
Dammråttorna i hörnen var borta, tvättmaskinen tvättade upp det sista av julhandukar, julgardiner, juldukar och julsängkläder.
Vi satte oss i soffan för att äntligen kunna sitta ner en stund och ta igen oss, och vi bara myste, f-n vad skönt, och vad rent och fräscht det kändes.
Jo jag har förvisso garaget kvar, det sitter som en finne i röven och bara växer sig större, men det känns som om den för alltid kommer att bli nedprioriterad.
Men det gör egentligen ingenting, vi har röjt undan en massa andra gamla enerverande ting som bara har samlat sig på hög, fyra fulla bilar har vi kört iväg med sopor sedan jul.
Man tar bort lite av sitt gamla jag och får lite av en nystart.
Idag åkte allt som hade med ölbryggning och vinsättning iväg också, en gammal hobby jag hade för 15-20 år sedan, det blev aldrig sådär bra som köpegrejorna, men såg det som en utmaning att försöka få det så bra som möjligt, mycket slit och i och för sig billigare än att handla drickat.
Men det är en del av mig som är passé och har inget som helst intresse kvar, det där med alkoholen är ju överreklamerat.
I en damejeanne i garaget stod det 21 liter vin som stått i över tio år, nu först hade det fått en fin färg och en vuxen doft.
Den kluckade fint i golvbrunnen innan den hamnade i icke brännbart containern.
Hade jag mina doubts?, nej inte det minsta, den minsta skadan gjorde den när jag hällde ut den i avloppet.
Tänkte på allt jobb jag hade lagt ner på den när den tillverkades, men vilket arbete hade den inte skapat med all ångest istället.
Det blev "billigast" för mig att hälla ut den och slänga bort den, det är ett avslutat kapitel för min del.

Man får göra sina uppoffringar och vägval genom hela livet, de nya valen görs på tidigare erfarenheter.
Känns det bra då, ja fantastiskt egentligen, nu behöver jag inte fundera på vad jag skulle ha gjort med den, dessutom fått en halv kvadrat fri i garaget att fylla med nya grejor som jag kan kasta bort om sådär 20 år i framtiden.
Så jag har skapat ett "hål" som jag kan fylla med något nytt, dock kommer inte alkoholen att ha något med det att göra.
Det är en utveckling i sig, och det viktigaste är att inte upprepa samma dåliga erfarenheter ännu en gång, utan om möjligt bara skaffa sig nya.
Bäst vore väl om jag bara kunde få uppleva de bra erfarenheterna, men de vet jag ännu ingenting om, så sökandet fortsätter genom livet.

Man sätter upp mål och delmål, det blir aldrig riktigt som man hade tänkt sig, men det behöver inte bli dåligt för det...
Jag lever och mår bra, det borde väl ha varit ett mål om något, men det tänkte man väl aldrig på, eller?

Fortfarande rökfri på det nya året, suget sitter i, men jag har lärt mig av alkoholen hur man överlistar sugena.
Jag tänker mig förbi suget och rusar genom tiden istället för att stanna upp i det och fastna, om och om igen...
Gott vore det att få falla tillbaka, men vore det inte godare att få leva vidare istället, utan ångest och förhoppningsvis lungcancer...
Det kanske är redan försent, men jag gav aldrig upp hoppet om en förändring i alla fall...
Framtiden får utvisa, och den vet jag ingenting om, istället för att oroa mig så hänger jag med i den...

Mors!
Berra

Jag vill bara säga att du gör ett jävla jobb, det du skriver är oerhört inspirerande att läsa för någon som befinner sig i en liknande situation med överdriven alkoholkonsumtion, lögner, skuldkänslor, depression etcetera. Hoppas att jag kan vara lika stark som dig!