Senaste kommentarerna i forumet

Ja, varför håller jag på och tvivlar hela tiden, och tycker synd om honom och får skuldkänslor. Kan man inte få må bra. Men som du säger Izzy, vi ska klara det här.
Jag får hela tiden resonera med mig själv. Förklara för mig själv att jag har inte gjort fel och jag inte har gjort detta för att skada honom. Mina skuldkänslor är inte rimliga, jag kunde bara inte ha det som jag hade det innan. Vissa dagar får jag bara inte in i skallen att jag gjort rätt. Fattar inte hur jag kan tvivla, men det gör jag ofta.
Jag är orolig för min son också. Så rädd att han inte vill träffa mig längre. Han har blivit lite kall mot mig, upplever jag. Jag hoppas jag har fel, för jag vet inte vad jag ska ta mig till i så fall.
Min man har svikit mig, brutit löften och ljugit för mig, ändå går jag runt på dagarna och tycker synd om honom! Helt galet!
Att gå in och läsa här när man tvivlar är bra.
Vill att allt ska ordnaupp sig nu.
Kram till Izzy och alla andra som kämpar.

Tack så mycket ullabulla. Är här varje dag och läser folks historier för att påminna mig om vad jag verkligen vill när suget blir för mycket. Jag läser väldigt mycket men är dålig på att skriva :)

I vilken tråd läste jag om att någon hittat en bok av Tommy Rosen om yoga som en del i behandling av missbruk??? Letade på nätet och hittade en bra länk där han beskriver det:

http://youtu.be/_EDbpokub5g

Intressant för oss som är inne på det här med yoga och mindfulness som ett verktyg i kampen mot beroende ( och det gäller ju alla beroenden).

är det bra, Vändningen, att vi faktiskt börjat reflektera över vårt beteende. Bara det är ju stort.. Då gör man ju i alla fall ett medvetet val när man stoppar ner flaskan i shoppingvagnen. Det "råkade" bara inte bli så för att autopiloten var påslagen :).

Semestervecka avklarad utan en droppe a. Känns bra!
Men hemma igen med all vardagsstress kommer suget som ett brev på posten.
Koppla av, koppla bort, vinglaset i handen och fötterna på bordet.
Nä jag skall inte men oj vad jag skulle vilja.

Oj vad ni satte igång saker för mig PP och Santorini. Måste ju jobba!!!!
Men denna skam jag burit på alla år att jag inte kunnat hantera mitt liv utan att döva mig. Hör mina föräldrars ord " men att du inte kan äta normalt" i huvudet. Nej jag kunde ju inte det. Varför skickade de inte bara ingen till läkare och behandling??? Men man visste för lite om ätstörningar på tidigt 80-tal. Så jag skämdes istället. Liksom jag gör nu...
Men jag kan vända detta, JAG KAN!!!!

...så oroar jag mig också för hur sambon kommer reagera. Han har inte riktigt gillat att jag inte tar ett glas vin på vardagarna ( ja, än har jag bara kommit dit, vet inte vad jag sysslar med egentligen...). Kallar mig retsamt för " renlevnadsmänniska". Jag fattar ju att det är för att det inte längre legitimiserar hans vin på vardagarna. Så det tar han när jag lagt mig.
Så, ja, jag oroar mig lite att han ska tycka jag är "tråkig" om jag inte ens tar ett glas vin till middagen. Sedan skulle han absolut acceptera argumentet att jag gör det för barnens skull. Men inom honom skulle han nog inte egentligen tycka det är kul. Och då får jag dåligt samvete att jag förstört.
Och jag vet, vad han tycker är inget jag behöver bry mig om. Detta är bara min oro och osäkerhet.

Min erfarenhet nu efter två helnyktra veckor är att motivationen tvärdök till precis allt i början, men den kom tillbaka efter ca 10 dagar och då helt utan A i tankarna.
Nu börjar jag känna mig piggare och mer energisk och inte minst mer effektiv. Det kanske blir svårt imorgon, men stå emot! Du kommer vara mer effektiv och du kommer att känna efteråt att det var skönt att få det gjort. Håll ställningarna!

Lugn och trygghet verkar ha varit ledmotivet :)

Ja, visst fasiken är det svårt. Det är ju alkoholen vi har att göra med!
Och det tar sin tid innan det lättar, men om man inte genomför vändningen och håller sig till att ändra på de insikter man redan fått, så blir det inte bättre. Historien med utlandsresan och habrovinken i skallen att den skulle vara mindre värd om man nu inte får uppföra sig som en sydeuropé ens när man är där, är helt naturlig efter ett par veckor i nykterhet. Men att göra en Alfons Åberg "ska bara", (kanske har du läst den för barnen?) fungera oftast inte. Allt som ska göras innan man sätter ner foten, den bör vi inte gå på.
Det finns massor av trådförfattare som påstått exakt samma sak. Jag ska sluta att dricka - men först ska jag åka till Canarieöarna om typ 4 veckor. Innan dess "lönar" det sig inte för då kan jag ju inte dricka i Spanien.... Tror du att de lyckades när de kom hem? Nopp! Och om de gjorde det så var det undantaget som bekräftar regeln.

Jag har själv hållit på hur länge som helst och shitchattat med och mot alkoholens argument. Det gick dåligt, så idag säger jag helt enkelt håll klaffen om/när den rösten dyker upp. Och det gör den ibland, det är en envis förbannad goja att tjata...

Sen är det upp till var och en att definiera vad man själv ser sig som: Riskbrukare, Missbrukare, Alkoholist? Jag tror det är viktigt att försöka vara ärlig med sig själv. Men oavsett vad vi är så är vi inga dåliga personer för den sakens skull. Och det finns ett vettigt liv även efter senaste snurret i skallen, tro mig!

//PP

Jag har känt mig som ett fake länge nu. Dricker gröna drinkar och äter vegetariskt. Kan allt om det mesta inom friskvård. Är alltid den som tar alkoholfritt på tillställningar. I många år drack jag ju inte ens alkohol, men då var jag fake på maten istället. Hetsåt när ingen såg. Vilken ångest detta väcker när jag börjar gräva i det.

Vill inte vara fake längre. Den Sattva alla känner är ju den rätta Sattva. Den Sattva som dövar sig är inte den genuina Sattva....

Ni har båda rätt!!!
Åh om jag ändå kan klara det. Jag har ju brutit löften mot mig själv så många andra gånger. Har en historia med bulimi sedan tidiga tonår, detta är precis samma djävul. Är frisk från det, eller så är det bara bytt mot annan djävul. Min poäng är att jag svikit löften om att aldrig mer hetsäta i 15 år, sedan några lugna år på all beroendefront några år då barnen föddes etc.

Jag har brottats med att jag inte lever som jag lär i många år nu. Jobbar ju för sjutton med rehabilitering och friskvård både som lönearbete och på fritiden...

Åh ni trycker på en skitjobbig punkt. På ett bra sätt. Uppvaknande. Ska jag då äntligen stå upp för mig själv och bli den jag är. På riktigt...

Nej, jag tar inte alls illa upp. Och du har ju rätt. Fasiken vad svårt detta är. Ja, barnen förtjänar att jag är spik nykter under resan. De är, som nog alla med barn vet, min ömma punkt. Tack att du tryckte på den, det behövde jag. Jag vill se mina barn glada och lyckliga, det är allt som är viktigt för mig! Jag blir liksom aldrig "full", men visst sjutton är det en skillnad på mig med eller utan alkohol i kroppen.

tar jag mej friheten att säga precis som jag tycker. Det gör jag för övrigt annars också, på gott och ont :). Jag säger som PP, du och barnen är värda en nykter semester, framförallt barnen. Tänk på hur stolt och stärkt du kommer att känna dej efter det, jämfört med känslan av misslyckande om du dricker. Jag vill punktera ett påstående du gör när du säger att det kommer inte att bli nåt överdrivet drickande eftersom barnen är med. Men du skrev i inledningen att du nu dricker 3-5 glas vin per kväll och att barnen påpekat det. Det är ett överdrivet drickande redan på hemmaplan. Tror du det blir mindre utomlands så lurar du dej. Som PP säger, det är ingen vän som talar till dej i huvudet, det är alkoholdjävulen om man vill vara drastisk. Du gör naturligtvis som du själv vill men överväg väldigt noga. Jag lovar dej den bästa semestern någonsin om du vågar vara nykter och dina barn slipper oroa sej.

Vet verkligen själv hur svåra "förhandlingar" med dig själv du går igenom. Kontentan av det du skriver är att du "håller dörren på glänt" till om du nu på resan ska dricka eller ej. Vidare att det inte skulle bli överdrivet drickande pga. av att barnen är med? I ditt första inlägg skriver du att du dricker 3 - 5 glas varje kväll, och att du försökt i år att avstå från det, och att du är beroende....
Vidare har din partner även han problem med drickat. Dina barn oroar sig för dina dryckesvanor. Med risk för att låta tuff vill jag ändå vara öppen med hur jag tänker när jag läser det. Du har alla argument i världen att avstå från att dricka på den här resan!

Sen finns det "röster" som försöker påverka dig till att det visst skulle vara ok... Att en utlandssemester skulle vara typ "värdelös" utan vinglaset i en pergola.
Jag kan höra den rösten inom mig ibland, och när jag hör den så vet jag att det inte är någon vän som talar. Om du känner efter tror jag att du faktiskt kommer fram till samma sak?!

Lycka till, du och barnen är värd en nykter semesterresa

I all välmening!

//PP

Och vad tydlig den var! Och vad kul att du skrivit ner den! Jag tror drömmar är viktiga...

En sak som inte är bra är att när jag tagit ett par glas får jag sådan arbetslust. Jag kan fara igång och rensa ogräs eller städa.
Hur tusan ska jag hitta sån motivation utan att dricka. Jag intalar mig själv att det går men nu har jag verkligen snöat in.
Imorgon ska vi ha en fixar dag hemma inför semestern. Vi ska ha husvakter så det är mycket som ska fixas.
Det positiva är att min man är hemma och då blir det inte så enkelt att smyga med A.
Jag har redan börjat peppa mig, men just nu känns det bara som spel för galleriet.
Tungt !!

Vaknade ur en dröm som jag först kände mig lite förvirrad av. I drömmern var jag på väg hem från någonstans och tog fel buss. Jag märkte ingenting förrän jjag skulle stiga av bussen och upptäckte att jag hamnat helt fel, i en annan stad. Där gick jag omkring och letade efter busshållplatsen för bussarna som skulle ta mig rätt. Det var svårt att hitta, stan var svår att orientera sig i med många vindlade gator och höga backar som gjorde det svårt att få överblick. Jag frågade människor efter vägen och hamnade också hemma hos några personer. Uner hela sökandet försökte jag också ringa till min käraste som jag visste väntade på mig hemma, men jag hade problem med at slå siffrorna rätt och kom fel hela tiden. Det konstiga var att jag inte någon gång under hela tiden kände mig stressad. Tvärtom kände jag mig lugn och nyfiken på vad jag skulle få se och vilka människor jag skulle träffa under sökandet. Var alldeles trygg med att jag så småningom skulle hitta rätt. Det var som en spännande utflykt till en okänd trakt som jag med öppet och nyfiket sinne utforskade. Jag kände också en stark förtröstan i att mannen lugnt väntade på mig hemma och tanken på honom kändes varm och bra. En av felringningarna gick till min son som då var hos sin far och han berättade om något roligt som de skulle göra tillsammans, något som också gjorde mig glad.
När jag vaknade var jag förvirrad av jag att inte kände stress eller ångest efter att ha kommit vilse - utan istället den där lugna tilliten. Den känslan ska jag bära med mig idag :)

Önskar er alla en varm och tillitsfull tisdag!

Ut på galej i helgen.Drack hela 5 glas vin och det är alldeles för mycket för ullabulla som nästan aldrig dricker.Migrän,dåligt omdöme gråtmild och dålig sömn.Hela söndan som i en gråsuggestämning.Men jag hade kul på kvällen i alla fall...Herregud att fastna i denna bergochdalbana och må så halvpissigt en hel dag efteråt så ofta som alla beroende gör.

Nåväl,jag blir mer och mer hel i min själ och bestämmer nya riktlinjer för mig själv och tror att jag kan hålla fast vid dom.Nu ska Ullabulla få ta plats i sommar.Hennes behov och önskningar ska få vara i fokus och hon ska få bestämma takten på allt som händer i hennes liv.Hon ska helt enkelt ta dirigentpinnen och diktera villkoren för allt som rör hennes liv.Jag ska tänka lite på henne som en egen varelse som jag ska ta hänsyn till och inte låta mitt vanligtvis lilla och ynkliga jag ta kontrollen.Nej mitt alterego ska minsann få bära manteln för att detta ska bli en bra sommar.

Det var jag lilla Ullabulla som tyckte du skulle ta dig i kragen en smula och har inte sett så mycket av dig sen dess.Bra jobbat!Jag har inte en susning om gt prover men det har säkert någon annan.Håller tummarna för dig och din kärlek.

Jag lyssnar verkligen! Tror jag gärna vill hitta ursäkter som sagt var. Men, tror jag kan klara det. Vi har mina barn med oss, så det hade inte blivit något överdrivet drickande oavsett. Det svåra är nog att återgå till vardagen som ändå är semester, jag är ledig några dagar efter vi kommit hem. Den där vanan att dricka varje dag...

Det är intressant att reflektera kring detta. Jag tyckte i början av min nykterhet att det kändes bortkastat att resa då jag inte skulle få dricka! Så sjukt men alkoholberoendet är ju sjukt. Ett halvår in i min nykterhet åkte vi till Egypten, all inclusive dessutom. Nu är inte Egypten nåt alkoholparadis direkt men ändå. Nå det gick bra. Lite bitter vid middagen i början, maken tog in vin och servitören hällde automatiskt upp åt mej också. Maken fick dricka turvis ur mitt glas också, lite komiskt. Men i övrigt var det en fantastisk resa som jag njöt av med öppna sinnen, som jag inte kunnat göra tidigare. Det finns tidigare resor som jag inte vill tänka tillbaka på därför att alkoholen dominerade upplevelsen. Det finns resor då man lika gärna kunnat sitta hemma och dricka istället. Hmm. Sammanfattningsvis så är mina bästa resor dom jag gjort de senaste åren trots avsaknaden av vinet.

Att dricka på semestern och tro att det är en avgränsad händelse har jag också prövat vid tidigare nykterhetsförsök. Det låter så enkelt. Man har varit nykter ett antal mönader och fått kläm på det. Resan till Grekland var beställd och tanken på att sitta på taverna och dricka vatten kändes trist. Så visst, en resa är en speciell sak, man dricker en vecka och när man kommer tillbaka till vardagen så återgår man till nykterheten. I teorin verkar det lätt. Jag klarade inte det. Semesterresans vindrickande utökades till efter helgen, tills efter som aren osv. Det tog flera är innan jag på nytt fick kraften att sluta. År av snabbt ökande missbruk. Jag varnar för detta, det var inte värt det. Hade besparat mej så mycket om jag inte gjort det. Någon kanske klarar det men återigen, varför ta risken att pröva och inse att du inte var en av dom? Hitta alternativ, ställ in dej på nykterhet och efter ett par dar går det av sej självt det också. Och vilken stolthet och kick då man klarat av en resa nykter, det stärker ens fortsatta utveckling. Lycka till!

(Jag är så "klok" därför att jag varit med om en hel del, prövat och talar av egen erfarenhet)

Tack för orden! Värmer att du skrev trots att jag sa att jag skulle ge upp sidan ett tag.

Kikar bara in en snabbis nu också och har inga planer att skriva kontinuerligt.
Varför? Därför att jag hade rätt.
Konstigt ändå. Men när jag blev medlem ökade mitt drickande. Tror de var för att man tänkte "äh andra dricker ju ändå så då får jag också" väldigt löjligt jag vet.
Men sen jag slutade vara in har mitt drickande minskat igen. Och faktiskt till mindre än innan jag blev medlem också. Skulle gärna säga att jag inte druckit alls men då hade jag ljugit. Men en flaska vin i veckan jämfört med några liter är ändå en klar bättring.
Nu kommer fel tänk igen men: en flaska i veckan är ju normalkonsumtion..

Planen är att försöka vara nykter juni ut nu iaf.
Som sagt bara en snabbvisit nu men kommer nog gå in då och då och spana runt.

Jag går väl emot strömmen då och säger att jag tror att jag kan åka på en semester och avbryta nykterheten för att sitta på en Italiensk restaurang i solnedgången med ett glas, för att sedan på hemmaplan återuppta en disciplinerad nykterhet igen. Det är nog mest för att jag inte druckit mig asberusad vid sådana tillfällen innan och ser inte att jag skulle göra det nu heller. Däremot tror jag att jag behöver ha haft en längre period med uppehåll och totalt avstånd från alkohol för att det ska fungera. Jag behöver också känna att jag i sådana fall dricker av rätt anledning. Att det är jag som kontrollerar på/av, att det jag dricker för är inte för att bedöva, döva, fly eller något sådant. Jag personligen är nog inte där ännu, eller jag litar inte på mig själv där riktigt.

Om det är så att jag en dag i framtiden går ut på en restaurang i utlandet och tar vin till maten och en irish coffee efteråt och inget mer, återvänder till Svea Rike och fortsätter ett helnyktert liv på hemmaplan så är ju inget förstört eller raserat i huvud taget. Att prova det är dock ett risktagande, där jag sätter en del på spel.

Jag vill dock inte råda eller förespråka att någon ska prova :)
Det man får ha i åtanke är att hjärnan initialt när man försöker sluta dricka, gärna vill hitta på ursäkter till att få dricka. Den där klassiska ölen på flygplatsen i väntan på att gå till gaten t.ex....

Jag får ställa mig i kören som tycker att du borde byta rubrik på tråden :) .. den har sådan negativ klang ju. Å för mig som ramlar in nu och ser en LenaNyman här och nu, så skulle jag vilja ändra rubriken till något i stil med "var nere i skiten men tog mig upp". :)