Senaste kommentarerna i forumet

I min tråd är du alltid välkommen, men det hoppas jag du vet :)

Kram Anli

Tar och tonar ut och är där jag känner mig trygg så blir det inga fel. Obs detta är ingen självömkans kommentar, nu är det som det blev.
/A

Tack Trollis o Santorini!
Det konstiga var att det inte var en typisk situation som satte igång suget, det liksom bara sköljde över mig....jag måste ha vin! När jag inte tillät mig det kändes det som om jag istället skulle kunna nöja mig med sjuka mängder godis eller ett gäng cigaretter...vad som helst som kunde fylla hålet som behövde fyllas om ni fattar vad jag menar :) "bara ge mig ngt" lixom. Men nu har det värsta lagt sig, och som Santorini sa så är det ju verkligen så att man aldrig ångrar att man inte drack! Måste tänka på det nästa ggn suget sätter in!

Tack A!
Du har rätt, jag känner mig som en fräschare (någorlunda ;)) tjej/mamma jämför med i höstas. Trodde aldrig! jag skulle sitta här på nya året utan att ha druckit en droppe på 16 dgr (ja, jag klarar idag med ;)). Du är oxå bra! Vi följs åt och jag vet att du kommer i kapp mig!
Kram Anli

Stark som få, du kan och du vill och du SKA!
DEN FYSISKA abstinensen tar ca 4-8 veckor innan den är puts väck.
Sedan är det, som Santorini så bra berättade, den psykiska. Som triggas av speciella tillfällen eller
platser osv. De kommer inte försvinna, men tappar i styrka ju längre tiden går.
Jag tycker det är en helt ny fräsch fantastisk tjej/mamma om man jämför hon som kom hit i
November.
Det måste du väl ha fått höra?
Jag tycker du är riktigt bra, duktig. Ja hela spektrat!
Kramar/A

Jag följer tätt bakom, lite flåsa i nacken gumman......
*ler :-)

när som helst, det hör nog till bilden. Jag kan blir triggad av välbekanta situationer då jag druckit förr. T.ex efter en fest då jag röjer. Eller mitt i julbestyren, då brukade jag passa på att dricka och njut av ledigheten. När man slappnat av är det typiskt att suget kommer. Det är inte farligt, man behöver inte göra nåt. Det går om. Går om och kommer igen. Med tiden tycker jag att det kommer alltmer sällan. Du kan känna in känslan, notera den och den går om. Inget farligt. Det är DU som bestämmer, inte suget! Fast visst fasen är det jobbigt ibland! När suget gått om så har man växt en bit igen. Man ångrar aldrig att man inte drack, tänk på det! Du kan stå emot, du har varit jätteduktig!

Dubbelt

ska elda brasa och äta sallad.
Andas härinne en stund. Tänder ljuset i blå skålen för hälsa och läkedom. Till kropp och själ. / mt

Hej tjejer! Ja rädslor har vi alla, av olika slag.. Men att vara modig, betyder inte att man inte är rädd!
Att vara modig är att göra det man måste, även om man är rädd!

Styrkekramar til er båda/ trollis

Skönt att se att du är fokuserad på att inte dricka..
Ja, kanske är det så, att man blir överrumplad när man slappnar av?
Hände det nåt särskilt på jobbet, som du förknippat med att åka hem och koppla av med ett glas vin?

Ibland får vi sådana här "omedvetna" signaler...( det behöver inte vara så tydligt, kanske bara att man befinner sig på något ställe som man förknippar med alkohol och alkoholrelaterat "mående")

Jag har en far som slutade röka för 30 år sedan, men om vi står ute och diskuterar något, så börjar han omedvetet leta efter tändare och rökverk i fickorna ;-D

Kram /trollis

Efter 15 dagar då det gått oväntat lätt, så kom i dag suget över mig. Bara så där, mitt under arbetstid. Känner så starkt att jag skulle vilja dricka vin ikväll. Märkligt, jag som sista dagarna verkligen hatat alkohol och känt mig så lugn och verkligen känt att jag inte VILL dricka mer. Det kanske jag inte VILL nu heller egentligen men är verkligen sugen. Kanske är det så att man första dagarna kämpar så hårt, är så otroligt fokuserad på målet, att inte dricka och efter ett tag börjar man slappna av lite och då kommer suget? inte vet jag, men ska stå emot!! För varje dag som går kommer det ta emot mer och mer att dricka (sug eller ej), skulle kännas så himla tråkigt att förstöra mina vita dagar. Ser så fram emot min första vita månad, tänk att kunna säga att man inte druckit på en månad!

Du har problem, men hans är större. Det är mycket lättare att leva med en svag kvinna som dricker och har dåligt samvete. Är så ledsen för din skull, men mitt råd är rädda dig själv först. Konstigt nog så ju mer man växer så skrämmer man de som är närmast. Skall försöka dig ett pm med en sida som hjälpte mig mycket, många kramar Kalla

Var det inte därför ni gick till familjeterapeuten för att få hjälp med allt detta, blir ju lite tokigt om ni inte säger som det är till henne, hur ska hon då kunna hjälpa er?
Man kan gå i terapi i åratal utan att bli hjälpt om man inte är ärlig och berättar allt för terapeuten. Herregud vad har ni att förlora? Kan det bli sämre?, Nej, upp med allt på bordet nu, ge er själva den chansen. Går ni dit utan att berätta vad det egentliga problemen är att inte ge det en ärlig chans, det är som att ni inte vill bli hjälpta och varför drar ni då ut på det hela?

Kram

Han tiger mest. Vi måste prata säger jag och meddelar att det sårar mig att han av någon anledning tror att jag druckit. "var mest en känsla" säger han. Vi kommer ingen vart, jag har ju mina känslor och aningar jag med. "det är jobbigt för mig med" säger han, svårt att lita på osv. Nu blir jag elak och tänker att han ju inte har drabbats så himla mycket av att jag dricker ändå, det enda han har klagat på är att han själv inte kunnat slappna av och dricka på fester och så eftersom han "måste hålla koll på mig".

Föreslår att vi ska begära valuta för pengarna hos familjeterapeuten och istället för att låta henne ställa frågor och dra ur oss saker slänga upp allt på bordet: mitt drickande, hans porrsurfande, vårt obefintliga sex- och pratliv. Upp med allt och låt henne få något att bita i försöker jag säga med glimt i ögat. "ja, kanske det" säger han och sen ingenting mer.

Nu måste jag skärpa mig på jobbet också, är alltför ineffektiv och engagerad här och jag vill inte riskera konflikter här också. Ska jag skilja mig måste jag se till att behålla jobbet och inkomsten fst jag minst av allt känner lust för detta! Fy.

Hej igen kämpande vänner. Ang tips o råd som tråden handlar om.
På morgon passet i p3 var det ett väldigt intresant ämne.
En professor pratade om belöningssystemet i hjärnan och dess funktion.
Hann inte lyssna på allt, ska lyssna om. Men ett intressant tips!
Jag kommer längre o längre i min kamp men helgerna blir jätte tuffa ibland för mig.
Just belöningssystemet när den kickar in som jag skämt bort mig med så länge.
Men som sagt jag vägrar att ge upp!
Vilka verktyg tycker ni funkar vid olika tuffa situationer?!
Lovar även att dela med mig om mina erfarenheter.

försöker igen att svara på Puttes fråga. Vad gick snett på behandlingshemmet? Inte en aning för när jag var där så kändes det bra. Veckan efter skulle sen mannen och jag på semester. Att skylla på honom vore lätt och samtidigt lite halvsant. Han såg inte min sjukdom utan skulle ta ett glas. När jag också ville ha det så sa han faktiskt. Men är detta en bra idé Fia? Jävla arsel! Men det var ju inte hans fel. Han har ju ett stort problem själv. Slutade med att jag söp i en månad och sen fortsätte. Så behandlingshemmet var det inga fel på. Lärde mig massor men valde att inte utnyttja lärdomar.

Fia

tack Putte! Det var verkligen ångest att släppa ner tabletten. 5 minuter senare ville jag kräkas upp den. Men nu ligger den där. Semester kallade du det och så känns det. Nu får min kropp vila. Inga tokigheter. Imorgon blir det en ny brustablett. Till helgen skulle jag få hem en och då ska mannen övervaka. Ser redan framför mig hur jag skriker och vägrar.

Fia

hur går det MB? Min syster i alkoträsket. Själv har jag klarat mig fint fast det har ju med antabusen att göra. Arg är jag fortfarande. Igår hade jag barndomsvänninan hemma på te. Varför dricker vi te frågade hon för här hemma hos mig finns ju alltid vin. Bara att krypa till korset och säga som det var. Hon försöker trösta och talar om att hon äter ett antal turkisk peppar klubbor varje dag. Men hallå? Turkiska peppar klubbor är väl inte farliga? När jag erkänner ett vinmissbruk? Men sen försöker jag förstå och ser att missbruk kan komma i olika former. Hon berättar om när hon gick in i väggen och sökte psykologhjälp. Den starka kvinnan? Jag blir alldeles förtvivlad. Vad händer med min generation?

Fia

SKrev precis en rad till dig!

Ja, varför kan man inte bara leva i nuet och inte måla upp värsta-scenarion i alla lägen?
Förstår att det är tufft även om din sambo inte är hotfull som nykter, men jag känner mig inmålad i ett hörn. Ingen tror att han är så hemsk som han är...! Han är sååå trevlig mot allt och alla, och det finns ingen som engagerar sig mer när vi träffar andra människor än han, i mig, i barnen osv. APa!

Måste rusa nu.
Kram

Livet tycks alltid vara en bergochdalbana! Känner så med dig, och vill så gärna hjälpa dig att hitta styrkan, och den kommer komma tillbaka!!
Kram

Tycker om att i lugn och ro läsa det du skriver, råden du ger.
Så mycket självklar visdom!
Tack /A

Varför är både du och jag så rädda för konsekvenserna och har redan på förhand målat upp vad som kommet att hända och ser bara en massa hinder. Varför kan vi inte försöka se bortom alla murar och se det från den ljusa sidan. Min sambo är inte hotfull på det fysiska planet inte heller verbalt när han är nykter. Dock är det så psykiskt påfrestande att bara stå och stampa, att inte ha några framtidsplaner som känns kul.
Jag är orolig för dig, att han ska göra dig riktigt illa...
Kram

Varför tappar jag motivationen och mitt jävlaranamma efter ett tag, hela tiden. Både vad gäller motion och mitt välmående... Jag ger upp snart.

Kommer ärligheten, så har det blivit för mig och förmodligen för dig också Fenix. Varför inte stå upp för vem du är?, vad är det värsta som kan hända?. Du är ju fortfarande samma person som tidigare men lyckligare och sannare och det kan väl ingen missunna dig. Om jag har förstått rätt så har du inte berättat detta för fru och familj men gör det, förmodligen kommer det inte som någon total överraskning, familjen brukar veta mer än man tror.
Det är ditt liv, ditt enda liv, gör det bästa av det så att du får sinnesro och mår bra.
I den bästa av världar så skulle ingen ha något emot att du vill klä dig i kvinnliga kläder, men så är det tyvärr inte. Fördomar finns men låt dem finnas, vi är för gamla och har varit med om för mycket för att bry oss om det, så tänker jag.

Stå på dig och önskar dig lycka till.
Kram!

Gillar din nya stajl ;-D/trollis

Din glädje!
Energin i rummet fylls av tacksamhet. Det är lätt att "prata med universum" idag. Tack./trollis