Senaste kommentarerna i forumet

Ja, långsamt men säkert verkar det som om insikter och kroppen håller på att förenas. Det är en trygg och skön känsla. En grundning, att bygga vidare på. Jag vet vart jag är påväg och jag kommer komma dit.
Men jag vet inte om jag klarar att fortsätta ett liv med en man som dricker. Det är jobbigt när det inte verkar finnas en botten. Inte full, inte otrevlig. Bara sover sig igenom kvällen vid tv. Medan jag har energi o är vaken.

Jag kan inte ge dig några råd men om du läser vad vi skriver på detta forum är jag helt övertygad om att får hjälp och stöd samt hittar svaren på dina frågor och funderingar. Att du vänder dig hit är en omställning och innebär att du är på väg mot ett liv med ett bättre förhållande till alkoholen!

Tulla, var toooooooog du vägen härliga du? Hur går det? =)

Även jag tycker du klarat detta galant!!!!!

Hej Malin!!

Hinner inte skriva långt men blev väldigt berörd av din berättelse!

Allt det HelenaN skriver att du ska göra är det bästa du kan göra! Att sen ta steget att gå är ofta väldigt svårt. Men i och med att du börjat skriva här, så har du redan tagit det första och viktiga steget!!

Du kan omöjligt rädda din pappa, å hur svårt det än låter så är det bara dig själv du kan och måste rädda!
Stannar du kvar kommer du dras ner av det skjunkande skeppet!

Köp boken Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund!! En superbra bok om medberoende och hur man tar sig ur det!

Fortsätt läs och skriv här! Även om svaren inte haglar in varje dag så är vi många som läser och tänker på dig och stöttar dig om du behöver, så snart vi kan!

Bamsestor styrkekraaaaam kommer från en som vet att tillsammans kan vi...

Segra

Tack Vändningen! Blir så glad av dina ord. Och det var just det där som fick mig att våga skriva. Den där insikten om att kunna erkänna sina problem faktiskt är en styrka snarare än en svaghet. Men än så länge känns insikten ganska så intellektuell. Vet inte om jag tror på det innerst inne än (om mig själv alltså). Svårt att bryta ett tankemönster som funnits så länge kring vad man bör eftersträva... Nån slags idé om att styrka är att låtsas vara stark, fake it til you make it typ. Så dumt! Och helt säkert en bidragande orsak till att det blivit som det blivit.

Har tänkt på a sjukt mycket den här helgen men känner inget sug. Men det finns verkligen överallt, konstigt att jag inte lagt märke till det förut.

Tänkte berätta för min bästa vän men vågade inte riktigt. Däremot pratade vi om det här med att erkänna svagheter och det kändes bra.

Tack för stöd!

Tack Valeria, önskar att jag var lika säker som du och Vändningen.
Det som har hänt förr när jag misslyckats, är att jag slagit igång någon sorts autopilot och slutat tänka. Då styr jag snabbt mot bolaget eller baren, eller vad det nu är, och så rätt vad det är har jag druckit det där första glaset och då kan jag ju lika gärna fortsätta. Det går fort som fan! Nej, jag litar inte riktigt på mig själv.
Hur går det för dig med måttligheten?

antaglligen hade det varit tråkigt även utan A, men då hade du inte märkt hur trist det var.....!

Drinkvagnen hade jag aldrig, aldrig klarat! Inte heller ensamma resor utan A. Du är verkligen oerhört stark! Semesterresan kommer inte att bli något problem för dig, det är jag övertygad om!

Tror jag har en fördel av könsrollen där Vändningen. Det är ju inte riktigt acceptabelt för en ensam kvinna att sitta dricka på planet, så jag har väl alltid varit försiktig med det när jag rest ensam. Det har hänt förr att jag tackat nej alltså. På tjänsteresor vill säga. Privat i sällskap med andra har det inte funnits sådan spärrar.

Tack för dina härliga stärkande ord! Fast jag tycker faktiskt inte att jag behövt stålsätta mig särskilt mycket, det har gått ganska enkelt för det mesta. Tror att rädslan innan för att det ska bli jobbigt har varit jobbigare än när jag väl är varit stuationen.
Nu kööööör jag! Även med träningen :) Tack för den peppen också!

Var på fest i fredags men gick redan klockan 22.00! Hade tråkigt och jag var tråkig själv. Hade ingen lust att festa nykter och alkohol vill jag inte dricka. Fy så trist det var! Dilemma!

Var ärlig mot din vän. är det en god vän värd namnet så är det inga problem. kram mod

Välkommen hit och grattis till att du insett att detta inte går längre. Jag kom till samma beslut för snart 6 månader sedan och har varit nykter sedan dess. Har druckit mer och mer i många år. Önskar ibland att jag tagit tag i mitt missbruk tidigare. Men bättre sent än aldrig. Min kropp har hämtat sig och mår bra och det kommer din också att göra.

Vill kort ge dig lite tankar som du kan behöva för att stå emot alkoholdjävulen som är listig listig och man får vara mycket bestämd mot den.
Jag har hela tiden haft främst barnen och barnbarn i tankarna när jag vacklat i mitt beslut att inte dricka. Jag har läst mycket på anhörigsidan och när man läser om de unga vuxna som ropar på hjälp för att deras föräldrar dricker så blir det, för mig så mycket enklare att stå emot alkoholen varje dag. En otroligt nyttig påminnelse som man behöver. Jag mår bättre än någonsin nykter och jag hoppas verkligen att du kan ta dig ur detta. För din egen skull och din familjs. Önskar dig många lycka till! mod60

Kroppen producerar nya celler i den mån den kan och reparerar sig. Levern är otroligt bra på att återhämta sig och den tål extremt mycket också, men givetvis om man skulle ta ett ögonblicksprov på någon som har druckit en period så skulle det inte se vackert ut i kroppen. Hur lång tid det tar att återhämta beror på hur nedbrutet det är och beror också på hur man lever i övrigt. Kost, sömn, motion, allmänhälsa, gener, ålder - finns hur många faktorer som helst. Kroppen behöver dock en viloperiod som heter duga efter alkoholen, så det första som sker när man kommer in i en nykter period istället är att kroppen behöver ställa om sig. Från gifthantering till att fungera som den ska.

Det enda du kan vara säker på att fortsatt drickande inte hade reparerat ett smack i varje fall, utan bara fortsatt nedbrytningen av dina organ. Du har all chans i världen nu att stoppa det, för på längre sikt så kan det komma riktigt tråkiga effekter av långvarigt alkoholmissbruk....

Du har även rätt att ta kontakt med en vårdgivare på annan ort om du vill. Hade jag bott i min hemby i Norrland nu i nuvarande sits, så hade jag lätt åkt mina 8 mil till närmaste stad istället och tagit en vårdgivare där. En privatläkare eller så kanske. Lite mer anonymitet iaf.

OJ!! Har du kommit SÅ långt att inte ens drinkvagnen är ett problem!? Shit, jag är impad! Den hade jag fått problem med nu idag tror jag.

Jag tycker faktiskt du verkar vara en av de som har stålsatt dig bäst av de jag följer och läser här. Verkligen stålsatt dig på extremt kort tid och verkligen också satt ett mål om en helnykterhet och inga undantag. Jag betvivlar inte en sekund på att du fixar den där resan galant, för du verkar otroligt målfokuserad och se så bra det har gått hittills! Bara kööööööööör, tjejen, kööööööööör! =)

Så länge levern inte har börjat skrumpna så kan den återhämta sig. Låter inte till mig som om du skulle ha kunnat dricka till dig skrumplever ännu. De flesta kroppsfunktioner återhämtar sig på några månader. För hjärnan och psyket kan det ta litet längre, men det är väldigt individuellt.

Själv hade jag begynnande socker, dåliga levervärlden och irriterad tarm. Efter ca ett halvt år nykter var jag på kontroll och alla värden var bra, men framförallt så mådde jag så väldigt mycket bättre.

På semesterresa finns det också väldigt goda orsaker att inte dricka. Tänker på nästa morgon och så vidare...

Det har varit fint att följa dina 3 månader.

Typ levern och andra alkoholmarinerade inre organ, återhämtar sig kroppen? Och hur länge kan det ta?

Absolut kan du bli "frisk" fast jag bruka inte vilja säga ordet utan mer att du kan lära dig hantera ditt mående genom att vara nykter =)
Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig men just nu ha jag 5månader nykter tack hjälp med frivillig behandlingshem annars hade jag aldrig klarat det.
Så du kan fixa det =)
Tro på dig själv och ta tag i problemet innan det är för sent =)

Lycka till
Kram

Har just nu världens ångest över att jag har skadat min kropp. Kan man återhämta sig efter flera år av drickande? Kommer jag att bli "frisk" om jag slutar dricka nu?

Ikväll är det fyra veckor sedan jag registrerade mig här. Då spolade jag ut det sista som var kvar i vindunken efter långhelgen och kände att det var nog. Nog med skuldkänslor, nog med smygande, nog med att vara orolig för att köra bil på morgonen, nog med att slösa bort större delan av helgerna på att antingen vara full eller bakfull, med mera....
Vad har jag kommit fram till:
- Det går hur bra som helst att inte dricka alkohol hemma. Känner nästan inget sug längre innnanför min egen dörr. Det går till och med att ha tråkigt och känna sig ensam och rastlös utan att ta till akohol. Den trista känslan går över ändå.
- Det går att använda Minfulness för att slappna av och kunna somna i hyfsad tid på kvällarna.
- Det går finfint att fredagsmysa med älsklingen utan vin.
- Det går också finfint att laga och äta god mat tillsammans med honom på helgerna utan vin.
- Det går hur bra som helst att bo på hotell på jobbresa utan att dricka alkohol, vare sig i baren eller på rummet.
- Det går utmärkt att gå på restaurang ensam och dricka något a-fritt till maten. (har undvikit restaurangbesök med sådana jag vet kommer att dricka vin)
- Det går hur lätt som helst att sitta ensam på flygplatser och vänta utan att dricka vin i baren, och att tacka nej när drinkvagnen passerar passerar på planet. (Har inte prövat att göra det i sällskap än)
- Det går att gå på alkoholrika middagar utan att dricka, även om det inte var kul, men det hade förmodligen inte blivit roligare med alkohol heller.
- Det går att gå på jobbtillställlning utan att dricka - även om det inte heller var särskilt kul och där jag hade mitt största sug under de här veckorna.

Summa summarum: Hittills har det gått bättre än jag hade kunnat tro att vara utan alkohol!
Och för varje grej jag fixat utan alkohol så har jag insett att nästa gång kommer det inte att kännas särskilt svårt. Det gäller bara att ha modet att låta varje grej få en nya alkoholfri koppling.

Men många grejer återstår att möta....
Midsommar utan alkohol, nyårsafton, påsk, fjällresor, stora fester, sitta och prata en kväll med tjejkompis hemma eller på uteställe, gå på restauang i sällskap.....
Och så det just nu mesta oroande av allt, SEMESTER utomlands utan vin!

Fixar jag denna resa nykter vet jag att alkoholladdningen kring semesterresor också kommer att släppa så att det inte alls känns lika svårt nästa gång. Jag vill klara det! Men känslan av att jag kommer att göra det är inte 100-procentig. Inte än. Hoppas den hinner bli det innan det är dags att åka.
Litar på att Forumet kommer att hjälpa mig med det!

Utan er hade de här fyra veckorna absolut inte gått så bra.
Tack för era berättselser och tankar, era upp- och nedgångar, allt pepp och stöd ni gett. Forumvänner, ni är såååå viktiga!

Snart a-fri i tre månader. Jag behöver ett nytt mål om en vecka. Det är så intressant att se hur den här processen fortskrider. I höstas räknade jag dagar. Mäktade inte med att ha nån större framförhållning. Det var mycket av "Jahapp, nu är det torsdag, 27:e dagen, men hur fasen ska det egentligen bli till helgen?" I höstas färdades jag på en bumpy road, det var skakigt och turbulent och mycket ängsligt. I dag är det annorlunda. I dag sitter jag i ett plan som just lyft. Jag är lite flygrädd och nervös för luftgropar och så där, men jag känner att jag är på en annan nivå nu.

Bara detta att jag behöver ett nästa mål säger mig nånting. Nykterheten är långt ifrån självklar, jag måste ha nåt att ställa in mig på. Därför är det här forumet så förbajjat bra. Jag läste Stingos rader om att 3-6 månaders avhållsamhet är ett minimum för att bryta ett beroende. Och då klack det till i mig. Jag är halvvägs snart, in på det här halvårsloppet. Och jag kan bryta ner det i månader. Att ha varit nykter i fyra månader 22 juli blir ett bra delmål. Så nu har jag bestämt det. Med viss nervositet, det är ju sommar och allt med stundande semestertider. Å andra sidan; finns det nånsin en optimal tidpunkt att sluta dricka eller att fortsätta sluta dricka?

Sen måste jag bara upprepa dessa underbart träffande ord:

"Om man måste dricka
kan man inte vara fri att dricka."
~ Stingo

Ja jag är ny här, har läst här förut men registrerade mig idag. Min man vet att jag dricker för mycket ibland, men han vet och förstår inte omfattningen. Jag gömmer sprit för honom och dricker i smyg. Han dricker själv men måttligt, sällan så att han blir redlös som jag.. Jag har funderat på hjälp, men vet inte riktigt vad husläkare kan göra? Det är mest upp till mig att fixa det här tänker jag. Har funderat på någon typ av terapi men vet inte vart man vänder sig. Just nu mår jag apa efter igår, vill bara att den här dagen ska ta slut så att jag kan börja om imorgon och göra rätt saker. Ska pallra mig till gymmet imorgon efter jobbet, det brukar hjälpa mot ångesten och suget.