Senaste kommentarerna i forumet

Pratade med min vän och berättade allt, min oro att jag druckit för mycket och av fel anledning, att jag nu försökte göra en förändring, alltså inte dricka alls, en dag i taget...hennes första reaktion var, och jag citerar," så du tycker att jag dricker för mycket?" Nja, svarade jag först (tycker faktiskt att hennes alkoholkonsumtion är minst lika oroande som min) men försökte ändå förmedla att detta inte handlade om henne, ingen annan heller för den delen, utan om mig..jag, vill göra en förändring. Så till slut efter en låååång diskussion sa hon att självklart stöttar jag dig, glad blev jag tills hon sa och nu citerar jag igen "men jag tänker dricka som vanligt" med andra ord.. en hel del. Så hur gör jag nu, vet att det kommer att bli svårt att se henne dricka vin och samtidigt vara stark i att jag inte ska ta det första glaset. Samtidigt kan jag såklart inte be henne att avstå, usch vad jobbigt, snälla ni ge mig ett råd..ska jag stanna hemma? Kramar från en villrådig Veronica

Nu närmar sig midsommar med stormsteg. Ska visst bli regn och det kanske är bra? Blir det mindre fylla då eller är den bara mindre synlig? Kanske ska ställa den frågan till en polis? Hen lär kunna svara. Den vackraste tiden på året - då super svenskarna skallen av sig. För mig har den inte varit värre än andra storhelger. Inga fylleslag. Mitt problem har varit ensamdrickandet. BiB- en och jag. Tröstaren.
För övrigt så tycker jag att Midsommarafton egentligen är Sveriges nationaldag. 6: e juni har inte alls samma tyngd i den svenska folksjälen som Midsommarafton. Skulle aldrig gå att ta bort eller flytta på den :).
Så på fredag åker flaggan i topp igen. Och dagen blir vit trots att jag då har nått det mål jag satte nån gång i mars. Jag fortsätter. Det är intressant att försöka lära känna sig själv på äldre dar. Ungefär som att skala en lök... ;). Och tårarna finns där också. Kram på er <3

Jag hänger på! Är så fruktansvärt trött på mig själv just nu....skulle bara ta ett glas vin i lördags, sen skulle jag gå en promenad. Någon promenad blev det inte men däremot åtskilliga glas vin...Har också man, barn och jobb samt körkortet i behåll. Hur tänker man? Vad ska krävas för att man ska fatta att DET FUNKAR INTE!?!
Kram

Tror inte att man ska försöka ändra på allt samtidigt, sluta dricka, äta nyttigt, börja träna, bli kulturell, gå upp tidigare, gå och lägga sig tidigare osv osv osv. A- problemet är det största och viktigaste och tar man i det är det mycket som löser sig av sig självt, särskilt psykiska problem. Låt dig "landa" utan A och var snäll mot dig !

Tack!!
Nej, det har jag verkligen förstått efter att ha varit inne här och läst *ler*... Det värmer! <3

Jag har inte hittat något som är gott, helt enkelt. I onsdags var det fest och drack A-fritt bubbel, som var vidrigt. Men en del A - fria ölsorter är ok, kanske testar!

Du är inte ensam, vilket du har insett efter att ha läst på detta forum. Du har kommit helt rätt! Här får du massor av stöd.

Ja Flygcert jag försöker att göra som du säger att stanna upp i nuet o njuta av de bra stunderna o det fungerar ibland o ibland inte för då snurrar allt bara o jag kan inte fokusera på det som är bra. Jag förstår bara inte hur jag ska kunna må bra igen, det känns som en omöjlighet. Och nu har min dotter flyttat till pappa igen. Får se hur det går för han är ju full varenda gång jag kommer dit. Har också hört att stämningen inte är bra o det går ju inte att prata med honom när han druckit . Kag känner mig så svag o ynklig!! Han har bjudit på mat flera dagar i streck nu o ja har tackat ja till det. Varför?!! Jo för att jag vill träffa min dotter. Men jag känner när jag är där precis samma känsla som när jag bodde där. Kan jag säga det o göra det, vad händer då. Sitter som på nålar!! Min dotter säger åt honom när hon tycker han säger olämpliga saker o det är bra men det tycker inte han för han lan inte ta att nån annan har en annan åsikt. Sen är allt i full gång igen o allt blir otrevligt, men jag kan i alla fall åka därifrån men det känns inte bra att min dotter ska bo med honom. Hon mår inte bra av det. Men hon är myndig o jag kan inte tvinga henne till nåt.
Ullabulla det är så sant som du skriver att det är så mycket man sörjer, det är det verkligen, det var ju inte så här livet skulle bli!! Skönt att höra att du börjar må bättre nu då kanske det finns en chans att jag också kan göra det i framtiden. För mig är det ca 6 månader sen jag flyttade så det är inte så lång tid igentligen men det är det att jag känner mig så låst o det är som han har mig i sitt grepp fortfarande. Jag ska väl inte behöva be honom om lov o tala om vart jag ska nu? Men det känns så som att jag aldrig blir fri. Det är verkligen så att jag är/var lika sjuk som han är fast på ett annat sätt. Jag kan inte tänka själv o det kommer att ta lång tid för mig att bli frisk känner jag. Nu har jag semester första semestern utan exet. Och jag har inga planer o får panik över det också, känns som jag lika gärna hade kunnat jobba. Tänker hela tiden på vad han ska säga o tycka om jag åker nånstans. När ska man bli fri från dessa tankar?

Tack kära du!

Välkommen hit!

Tack, kära ni! Japp, nu tar vi oss an denna kanonvecka med tillit å solsken i blick! Inget magont, det är bara att navigera fritt under stjärnklar himmel (märks det att jag tar intryck av hur du skriver, Vilja?).

Kram på er!

/Nyklippt Nyman

Får lite dåligt samvete Hur jag blivit så negativ mot min sambos beteende. Men jag tror jag kastas bakåt också i mina minnen. Min mamma drack för mycket. Hon försökte hålla ihop, men minns ju denna lukt...lukten av surt vin i andedräkten. Jag har inte reagerat så starkt förrän nu av den enkla anledningen att jag ju också tagit vin även på vardagen tills för nån månad sedan. Vi hade också en granne när jag var barn, en vän till familjen. Han drack hårt. Min sambo luktar precis som han gjorde när han lägger sig. Ibland luktar han även på morgonen. Sådär fräscht...
Men ändå, jag kanske dömer honom för hårt. Det han väcker hos mig kan ju inte han rå för. Vill kunna hålla isär...

Håller med, vad skönt att känna kontrollen!!!

Härligt att det har gått så pass bra som det har gått Valeria! Skönt för din dotters skull också.
Vad hindrar att du tar ett par glas alkoholfritt på tisdag istället för alkohol? Hur pass viktigt är att dricka just på tisdag? Du har ju precis fått i dig om än "rimliga" mängder gift i kroppen, varför inte låta den andas lite? Utmanar dig lite bara i dina tankar ;)

Tusen tack för era svar. Sov jättedåligt i natt. Försöker äta bra och dricka mycket. Kan bli lite manisk med kosten, har svårt att vara "normalt". Vill gärna äta perfekt men jag vet att mitt fokus måste vara att avstå alkohol och inte vara så hård gällande annat.

Jag blir också glad och peppad av dina rader!

Känner så väl igen humörsvängningarna du berättar om. Tror träning hjälper mycket där. Jag kan inte springa men kör en del yoga och jag tycker att det hjälper mot rastlösheten och ångesten. Jag har också bestämt mig för min första alkoholfria sommar på ca 40 år. Hu, vad hemskt det ser ut när jag skriver det. Det kan till och med vara mer än så. Tror att våra kroppar har nog med klimakteriet nu, Mod. Vi ska vara snälla med dom :). Önskar dig en fin midsommar. Kram <3

LN. Vi är nyfikna ju :). Hur mår du????

Jag blir så glad av att du eyeshadow tar dig tid att svara! Oj vad det känns bra!
Jag funderade på AA i början men just nu känns det dom detta forum med alla som skriver och stöttar här räcker. Utan detta forum hade jag blivit knäpp!!!
Ha en fin dag!!

är det som många av oss åker dit på. Vi har den påslagen alltför ofta. Jag har haft den påslagen i alla möjliga sammanhang märker jag. Mat t ex. Nu har jag börjat fråga mig "Behöver jag verkligen det här?" Nix. Det behövde jag inte alls. Tror faktiskt att mindfulnessen har hjälpt mig där.
Tror du kommer att klara både midsommar och semestern galant just för att du är vaksam på din autopilot. Lycka till :)! Kram.

Har druckit måttliga mängder vitt vin, 4,2 öl och 3,5:or men inte varit det minsta berusad. Inte ens dottern har tittat snett och hon är MYCKET kritisk, milt uttryckt. Har vaknat tidigt både lö och sö och haft fullt av energi! Vilket liv jag börjar få! Tänker inte ta någon antabus i morgon eftersom jag ska ta ett par glas med ett par vänner på tisdag. Är faktiskt inte orolig för att inte klara det, jag har varken tid eller lust att bli full, känns det som.

..det är söndagskväll och jag räknar hem veckan, bra eller dålig?

Har börjat märka hur jag själv reagerar på olika fjantiga saker, vi kan ta ett exempel som idag, näh vi tar två...
Dåligt väder vid stugan i morse, vi funtar på att dra hem direkt efter frukosten, men lite granna kan vi väl göra trycker frugan på om ombyggnationerna...
Tja vad skulle det kunna vara då, jo vi skulle kunna peta dit det där eluttaget du velat ha så länge i hallen, det bör inte ta mer än någon halvtimme.
Men innan det funkade så behövde jag måtta det mot både golvllister och en skohylla som var ivägen, listerna fanns inte, så börja kapa upp en hörna.
Upp med uttaget efter att ha måttat det emot skohyllan, borra sig igenom en innervägg efter att ha kollat vart borren kommer ut på andra sidan.
Leta en installationskabel som jag vet finns någonstans, under huset var den.
Matar in kabeln, stänger huvudbrytaren, öppnar gamla eluttaget måttar kabel och kapar, skalar och klipper ett hack i ytterkåpan ovantill, skruvar fast de tre kablarna i anslutningskruvarna ovantill, dra åt och fixerar kabeln snyggt innan kåpan går på igen, gör likadant vid det nya eluttaget.
Tar undan verktygen och snyggar till efter mig, frugan möblerar tillbaka grejorna och jag sätter på huvudbrytaren.
Den lampan vi har för avsikt att ha där funkar inte, jag plockar isär den för att leta felet, den funkade ju igår i ett annat vägguttag, set var inget fel på lampan...
Det var fel på det nya eluttaget...
Okey, stänger av huvudbrytaren öppnar och kollar i det nya eluttaget inga problem, kollar i det gamla, ojdå de övre anslutnigsskruvarna var överkryssade, tur nog så räckte sladden om jag smyger mig in underifrån och går på samma anslutningskruvar som de gamla sladdarna, måste kapa sladdarna och skala om igen, det är trångt där nere vid golvet och bakom en säng där det finns ca 40 cm att prångla ner min välvuxna (läs tjocka) kropp, men med en liten spetstång lyckas jag pillra in kablarna så att det fastnar när jag drar åt skruvarna, så återigen bort med verktygen och städa undan efter mig, och flytta tillbaka en hylla som stod ivägen.
Nu så?, eller inte....inte?... nä men va f-n börjar jag muttra vad är det nu för fel, ingen ström i varde sig det gamla eller det nya eluttaget, fram med mätinstrumentet efter att ha stängt av huvudbrytaren igen, öppnar nya elluttsget, inga problem, öppnar gamla, hoppsan nollan till matarkabeln hade hoppat ut när jag lyckades koppla in kabeln till det andra elluttaget.
Tillbaka med hyllan igen, tillbaka med alla verktygen, sätta på huvudbrytaren igen, städa undan och voilà, dammsugaren funkar i det nya elluttaget, och en lampa funkar i det gamla.
Äntligen, tittar på frugan som sitter lite skrämd i soffan hon har lyssnat på alla förbannelser jag har hunnit utrycka mig med under denna lilla småfixargrejen som skulle bara ha tagit en halvtimme, men slutade på dryga två timmar, och hon var den som initierade den, hon kändes sig skyldig till alla mina vredesutbrott denna morgon ja och eftermiddag...
Det var grej nummer ett...

Väl hemma skulle vi bralla på lite middag, ville poppa lite radio eller Spotifylistan i köket under tiden vi fixade med förberedelserna...
Nu är det så här det finns inga klassiska köksradioapparajter kvar längre, utan det är en trådlös högtalare som man kopplar ihop med sin smartphone eller padda, hightech vet ni.
Men denna lilla pryl hade tappat sin förbindelse med paddan och visste inte var den var egentligen, så jag skulle återanknyta den hur man nu gjorde...
Fel trådlösa nätverk, fel lösenord, ominstallera appen, uppdatera den också, självklart, den hittar inte högtalaren nu heller, nejdå, ta bort appen, och sedan ominstallera den igen, uppdatera appen jodå, sök igen, nämen tjena högtalaren, registrera mig, äh det kan vänta, jasså man kan inte installera Spotify om man inte är registrerad, jamen jag är ju registrerad sedan tidigare, fel lösenord, provar vi det här då, nähä, den här då, jaså inte den heller, kan det vara den här mailadressen då, fel lösen?
Äntligen, Spotify jaha jo då jag är registrerad sedan tidigare, fel lösen, fel lösen igen, fel lösen igen , jamenvafan!
Nu börjar det pulsera ett par ådror i tinningen på mig, skriker på grabben har DU ändrat på mitt spotifylösen?. Nähä!
Jamen skicka ett nytt då, skitsamma om jag får ändra den på alla andra enheter då, jasså mailas den, vaddå jag har inte något mailkonto registrerat på den här paddan...
Nu håller paddan på att få att få sig en ny funktion som en frisbee ut genom altandörren...
Det löser sig till slut och att "bara" att få lite musik till förberedelserna till att laga käket, enochenhalvjävlatimme....
Det tär på mitt tålamod, jag måste tillstå att jag är ganska så teknisk, men när tekniken gör att det tar en miljon gånger längre än få igång musiken än den sekunden det skulle ha tagit för mig att trycka på onoff-knappen på en vanlig transistorradio då vettefan egentligen.

Tre och en halv timme har jag gått ifrån en positiv kille till ett monster två gånger under dagen, undra om folk orkar leva med en sådan som jag 24/7?

Jag exploderar flera gånger om dagen, kanske det har att göra med min tidigare alkoholism, det var ett sätt att få utlopp för alla känslor, kanske ....

Mors Berra

Som du redan vet är du inte ensam om problemen. Är säker på att du kommer att få mycket hjälp här på forumet!

Är säker på att du kommer att få hjälp av detta forum! Jag och många andra känner att det är såååå skönt att inte vara ensam om problemen. Jag för min del har inget behov av att prata med vänner om dessa utan forumvännerna är fullt tillräckligt, en underbar känsla !

Det där låter precis som jag och min man.....fast tvärtom....