Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag har verkligen försökt göra allt bra för mina barn, men ändå blir det bara fel. Jag har älskat att vara mamma trotts att jag varit ensamstående med dom. Och visst har jag mått dåligt i perioder men det var längesen jag kände såhär, att det hade varit bättre om jag dog. Jag kan inte ens le eller skratta längre för då kommer jag på mig själv och mår ännu sämre. Jag kan inte prata med nån om det. Jag är uppvuxen med att man berättar inte för någon om man mår dåligt och det har följt med mig hela livet. Jag skäms när jag går på stan för det känns som att alla vet vad som hänt, alla vet att min man har lämnat mig och att jag återigen blivit övergiven med en bebis och att han mår hur bra som helst nu utan oss. Jag skäms! Det är förnedrande att han sover hellre hemma hos min ovän o hennes kille än hos mig o sina barn och sen ska han flytta själv in i ett hus,vi som pratade så mkt framtidsdrömmar och nu är dom borta för honom, och jag är kvar i resterna! Jag skäms så förbannat mycket och jag hatar mig själv och mitt liv. Och har ingen energi kvar att låtsas som att jag funkar iallafall. Känns som att jag skriker mig hes men ingen hör och om nån skulle råka höra så håller dom bara för öronen.

<3
Sänder dig många styrkekramar !

Till avslutad behandling. Toppen att du själv är bekväm med det.

men jag stiger ändå fram som ett exempel på att det går att bryta ett alkoholberoende. Även jag har fallit många gånger under åren men sen jag verkligen nådde min botten och bestämde mej så är det ingen tvekan. Ganska exakt på dagen två och ett halvt år nu och det finns inte på kartan att jag skulle dricka alkohol igen. Inget sug, ingen längtan, bara en känsla av frihet för att jag slipper. Och skulle jag plötsligt få för mej att jag ska dricka igen så finns mitt löfte till mej själv, aldrig mer. Så varför tittat jag fortfarande in på Alkoholhjälpen? Ja mest av gammal vana. Ser om nån från min tid tittar in, t.ex Stigsdotter och Fia, ja det finns fler.

Lycka till ni som kämpar! Det går men det krävs ett fast beslut, det duger inte att hoppas! Ett beslut man står fast vid, no matter what.

När jag läser din historia med din pappa, dina partners och en dotter som dog så tänker jag att du måste vara en oerhört stark person som har gått igenom så mycket och ändå har mycket kärlek i dig, t om till en person som inte gör mycket för att förtjäna den. Det låter som att det är extra jobbigt att vara dig just nu och svårt att se mening. Jag hoppas att vi som finns här på alkoholhjälpen kan vara något litet stöd för dig.

När man mår så dåligt som du gör blir det som om man själv är problemet och för att lösa det vill man försvinna. Det är helt normalt när man mår riktigt dåligt. Du skriver samtidigt att du trodde att du aldrig skulle må så dåligt som du gör nu när du fick barn. Det låter som att du har uppskattat att bli mamma och att du gör väldigt mycket för dem.

Vi finns här och läser det du skriver även om vi kanske inte alltid svarar snabbt.

/magnus
alkoholhjälpen

Vilken jobbig sits du hamnat i! Vi är många här som förstår vad det innebär att leva med en alkoholist. Tyvärr måste jag instämma med övriga här när det gäller din möjlighet att få henne att sluta. Om du orkar kan du fortsätta påtala för henne vad du ser. Ett mycket osunt drickande som hon behöver hjälp att ta sig ur.

I Stockholm finns mycket hjälp att få för den som vill, vårdcentral, AA, riddargatan 1, myggebo kan vara något för er.
Ta hand om dig själv och försök att inte låta oron över din frus drickande ta för stor plats. Att läsa och skriva här har hjälp mig och många andra.

Skaffa en hobby som ger dig glädje och träffa folk. Kanske spela och sjunga? Låter ju kanske torrt men att vara sysellsatt med saker har räddat en del.

Var på mitt sista möte på öppenvårdsbehandlingen. Kändes fantastiskt bra. Skönt att slippa nu som han sa min behandlare. Känner man så är det ett gott tecken.

Jag är nog inte en bra mamma Heller, är faktiskt inte bra på nått. Har aldrig mått såhär. Jo när min dotter dog men inte efter det. Förrens nu min livslust är i stort sätt obefintlig och den känslan trodde jag att jag aldrig skulle känna igen efter att jag fick barn.

Härligt att du kravlar dig upp så fort. Ofattbart och inte så litet skrämmande att läsa hur en efter annan här tycks gå igenom samma process.

Håller med om att man kan känna ett vemod tillsammans med alkohol. Ett vemod, en oförklarlig tomhet och längtan. Jag tror det är för att alkohol skänker en "falsk""glädjekick för stunden. Jag har bara varit nykter några veckor och är beslutsam att hitta den äkta glädjen istället. Lycka till!

Säg vad du tycker och känner. Säg att du vet hon dricker i smyg och vad du anser om det. Friskt? Nej! Finns en sidanpå nätet om riskbruk för att hamna i missbruk. Varför dricker hon? Fråga det. Om hon ska bryta måste den inre viljan finnas.

Usch vilket hemskt inlägg. Lider verkligen med dig. Tänk på hur mycket kärlek dina barn kan ge dig. Ge dom en fin uppväxt. Konstigt är det att man hela tiden träffar killar med bekymmer som sprit och knark.

Tack Fenix för att du berättade mer om hur AA fungerar. Nu känns punkt 1 och 2 bättre. Men jag tror punkt 3 kan ställa till det lite för mig. Jag kör lite med tekniken just nu att sysselsätta mig till max så jag inte har tid att grotta ner mig och fundera allt för mycket djupt. För jag är så rädd att hamna i en svacka eller depression om jag skulle "stanna" upp mitt race för att fundera för mycket om livet och hur dåligt alkoholen varit innan jag blev nykter. Nu lever jag för positiva ljusglimtar och fokuserar på allt som gör mig glad. Och nästan varje dag är det nya saker jag hittar på som det var länge sen jag gjorde! Tex idag var jag till simhallen och tog några längder och åkte vattenrutschbana...DET var länge sen. ! Trodde jag skulle svimma av höjdskräck, att baddräkten skulle gå trasas sönder och att jag skulle få hjärnskakning i samma veva, men I did it! ;)

AnnaPanna!

Känner så igen mig i dig. Jag är nog ett par år äldre än du men jag har också levt ett liv med festliga helger och nyktra veckor. Förutom att mina helger var alltid mycket värre än alla andras. Jag kom helt plötsligt på att jag hörde talas om en tjej som kanske skulle vara intressant för dig att lyssna på. Hon heter Josefin Dahlberg och är chefredaktör på Modette. Hon är nykterist och berättar på ett så jäkla bra sätt om varför hon är nykter och hur kass hon och alkohol var tillsammans. För ett tag sedan var hon med i något som heter Fyllepodden, lyssna på den! Så underbart och modigt av unga personer att berätta om deras alkoholmissbruk.

Länk till Josefin Dahlberg i Fyllepodden:
http://hwcdn.libsyn.com/p/b/9/e/b9e49237f4811ef2/Fyllepodden_-_Josefin_…

Länk till ett klipp med Josefin Dahlberg och My Skarskgård på Nyhetsmorgon:
https://www.youtube.com/watch?v=D4HPfCtMrbk

Hoppas du fick en bättre idag än du hade igår! Fint att du klarade av helgen så bra.

Skickar styrka. Många kramar

Ring och prata med någon! Skickar styrka. Hoppas det vänder snart! Många kramar

Faktiskt ett äkta samtal idag. Han försökte ett par gånger med sånt där "jag kommer börja dricka igen", "vi behöver inkomsten", "det är inte bra för barnen", etc. Men jag stod på mig och till sist kändes det som att jag nådde fram. Han tycker förstås inte alls att vi har det dåligt och såg helt oförstående ut när jag pratade om den tryckta stämningen och om att andra måste tassa på tå. Tror heller inte han har insett hur dåligt barnen mår och hur mycket de vill vara ifrån honom. Jag erbjöd mig fortfarande att flytta ut i stugan. Erbjöd mig till och med att hämta barnen under hans veckor i början,så att han inte måste tappa så mycket tid och kan komma in i den rutinen. Sa att jag hur som helst hade inte hade tänkt flytta förrän början av januari, för han verkade tro att det skulle ske imorgon. Till sist tror jag att han fattade att jag menade allvar, men han vill förstås inte alls separera och inte ge upp. "Om du flyttar ut är det kört, då kommer du ju inte att märka om jag ändrar mig och det blir bättre. Om du nu inte hade tänkt fram till jul, kan jag inte få den tiden på mig då??" Kanske det, men jag vet inte vad som ska förändras för att jag ska ändra mig. Jag har ju haft ganska lång tid på mig att komma fram till det här...

Och jag måste göra något både för min egen skull och för barnens.Han kan visst ha en poäng i att det inte blir bra för dem att flytta fram och tillbaka, å andra sidan kanske det är precis vad de behöver. Lite lugn och ro emellanåt. Och om han nu tycker att det är ett problem att de ska behöva flytta så föreslog jag att han och jag bor i stugan växelvis, så får de vara i samma miljö hela tiden. Den tycker jag inte att jag fick riktig respons på.

Innan han åkte iväg ikväll var han så mild och försiktig och uppmärksam. "Jag kanske kan komma hem tidigt, vi kan tända en brasa." Too little, too late.

Även om jag i grunden är jätteledsen och förtvivlad, så känner jag mig ganska stark. Och trött! Måste få barnen i säng. Ny dag i morgon.

Det är så jäkla ofattbart. Man kan banne mig inte slappna av en sekund, alkoholen lurpassar ju på en hela tiden. Var stolt över dig själv att du tog kontrollen över dig själv så snabbt. Nu kör vi igen. Hejja dig!

I början var jag rätt restriktiv också med nollöl, men nu när jag inte håller tillbaka lika mycket med det, så märker jag att det lätt går 3-4 stycken på en lördag, eller söndag och då upplever jag inte att de i främsta hand är alkoholsubstitut, eller att jag skulle sakna alkoholen i dem. Det enda som harmar, är att utbudet är så litet, att det blir svårt att få variation.

Den djupare grejen här, är att 3-4 öl är en ganska bra start att börja bygga ett beroende på. Så om det är mängden jag dricker bara för att det är gott att släcka törsten med och a-suget sedan bygger vidare därifrån, så ser man ju rätt tydligt vart det kan bära...

Det var det svåraste att svara på pålägget tror jag, snälla, ge inte upp! Kram

Tack för era svar, men jag tror att det enda som kan hjälpa hade varit om jag bara dog. Jag tror inte ens någon hade märkt det. Jag har ingen och inget kommer förändra denna situation. Han har säkert redan skaffat en ny tjej som kan vara mamma till barnen. Jag är värdelös orkeslös och på gränsen att ge upp.

Det är väl klart att du verkligen känner att du inte är värd något när du ända sedan du var liten har blivit behandlad illa.

Men nu är du faktiskt stor!
Vuxen och mamma och nu bestämmer du vad du är värd - ingen annan.

Fy fan vad vi är många kvinnor/tjejer som liksom har satt vårat värde i hur en kille/man värderar oss.

Åh, jag blir galen på din situation.
Det är för det första jäkligt tufft att vara mamma till två små barn även om man har en kärleksfull kille.
Man är trött när man har små barn.
Det finns knappt tid för vila och nu har du dessutom den här situationen som tär på dig dygnet runt.

Du behöver BRA OCH RÄTT STÖD.
Har du någonsin fått det av någon?
Har du förtroende för tex soc?

Jag önskar faktiskt att jag kunde komma hem till dig och berätta om hur det var för mig när jag var ensamast i världen med en liten bebis och bebisens pappa övergav oss.

Din kille är ingen himla Gud som förtjänar dina tårar nu, han är säkert en fin människa innerst inne men åh! De som förtjänar din kärlek och energi nu är du själv och dina barn.

KRAM!

Kära ni.
Jag är riktigt illa däran idag. Men jag är samtidigt glad på något vis för jag har ju kapitulerat fullständigt inför spriten. Det är så skönt att veta att jag fortsätter min resa mot helnykterhet.
Jag körde ner i diket men försöker styra upp igen. Det kommer gå.
Jag har ju gett upp precis alla tankar på att kunna dricka igen.
Precis alla.
Men det gjorde jag för länge sedan.
Det är otroligt vad ruskig alkoholen är. Trots att jag varit fri i 6 månader, (Nåja, nästan) så dricker jag mig stupfull så fort.
Det är oerhört obehagligt.
I går hade signalerna hållit på i ca en vecka och jag förberedde mig på att dricka vid nästa utlandsresa. Gick direkt in i loungen och hällde så snabbt som möjligt i mig tre glas vin och en öl. Sedan fortsatte det långt in på småtimmarna. Mängden jag fick i mig igår vågar jag inte ens tänka på.
Nu är det då dag 1 igen och ingenting ska få mig att gå tillbaka till alkoholismen igen.
I går var jag stressad, ledsen, ensam. Det är jag idag också, men i morgon vänder det.
Jag har en alldeles underbar familj som jag inte vill svika och kommer inte heller så göra.
Mitt liv börjar om i morgon.
Sköt om er.
Stora kramar till alla.