Senaste kommentarerna i forumet

Det verkar vara mina ord du reagerat på denna gång...
Hätsk stämning behöver inte bero på dej, inte alltid du i fokus A.

Fortsätt peppa så mycket du orkar, men sug inte i dej precis allt.

Du är inte så pjåkig heller.......
/A.

Jo, det gör du, du är toppen!

Tydligen bidrar jag inte till denna, eller.............
Vet inte, tror vi vilar ett tag eller?
/A

Välkommen säger jag som själv är alldeles färsk på forumet. Något jag slås av är att många historier är så lika! Inte klokt egentligen.., jag är också mamma, jag älskar min familj så mycket och ändå, ändå.. Dricker vi en massa vin. Tokigt det kan bli.. Jaja, vi hjälps åt nu och du är ingen dålig människa för det. Skriv och läs, det hjälper!

Ta långa promenader, perfekt kardio träning.
Kramar Mama/A

Som möjligt.
Gillar din framfart.
/A

Hahaha, förlåt men jag skrattar lite!! Vilken snurr det var här:) Jag vinglar runt och läser (är nykter dock). Jag gillar dina kommentarer iaf, vill.sluta. Du har peppat mig massor. Nu tar vi och skålar i Ramlösa och firar ännu en nykter dag. Håller med om det skrivna ovan om att det är en härlig ton på detta forum.

En idiot, som inte har någon empati eller förmåga att ens vilja sätta sig in hur du mår och känner.
Att han inte såg det som en gest från din sida att få lite romantik er imellan.
Du tänkte inte på att supa, du ville att ni skule dela på lite vin och mysa.
Att han inte såg det i att du ville ha lite mysigt och ta ett glas gör mig ledsen.

Att han sedan fick dig att ta till lipen kvalificerar honom till SUPERIDIOTEN NR:1!

-No one put baby in the corner!

Var inte ledsen gumman, otroligt fin skest av dig!

Synd bara att"hen" inte såg vilken uppoffring du var beredd att gå igenom!

Tycker inte du var dum, du försöker på alla sätt du kan hitta tillbaks till din "man " igen.
Jag tycker du är duktig och modig.
Kramar i massor, håller om dig hårt och låter dig bara vara!
/A

Tänker på de gånger jag jobbat mycket och ätit för lite. När jag väl är ledig så har jag varit toksugen på vin. Jag har druckit vin i stället för att äta och sova. Bara en tanke jag fick av din kommentar. Jobba på nu och så peppar vi vidare!

Ojojoj, vad livet kan vända på en sekund. Tur att man inte vet allt jobbigt som livet kan drabba en människa med. Men livet går som sagt vidare och de sista dagarna har jag inte funderat särskilt mycket på vin. Det är ju bra iaf! Har pratat allvarligt med min sambo om alkohol och han är med mig i detta. Känns skönt att jag har berättat och att vi är överens. Känner mycket av stödet här och det är ni som gett mig kraft att "bekänna(?)" mina synder. Det känns inte så fult längre. Faktiskt så vet jag att jag är en god och vanlig människa som har gått över alkoholgränsen och att jag inte är dålig för det. Må så gott!

Bra jobbat! Ja, jag förstår just nu inte heller varför jag drack så mycket?! Hmm, får fortsätta läsa här så jag inte glömmer hur det var. :)

Självklart men hypokondriker som jag är (trots sjukvårdsutbilning) så kommer tankarna att det är ngt annat. Huntington tror jag inte det är, har inte alls de symtomen.
Vet ej om jag har ngn lust att ösa upp allt till läkaren, journaler kan arbetsgivaren få i mitt jobb så nej det gör jag nog inte.

Tog upp med maken om vi kunde dricka lite vin i helgen nu när barnen är borta. Det bemötande den frågan fick var jag inte beredd på, han blev jätteupprörd, skulle jag börja smygsupa nu, mitt liv som har varit ett helvete pga alkoholen och jag skulle förstöra precis all den tid som jag varit nykter, den skulle vara helt bortkastad. Jag som alltid blev aspackad när jag drack och enligt honom nu så har jag blivit det alltid de senaste 10 åren.

Jag blev så förbannad och kränkt att jag började gråta, och jag gråter nästan aldrig förutom till sorgliga filmer.

Jag vill inte att barnen ska se mig onykter igen någonsin och om jag skulle dricka när de är borta är inte att smyga enligt mitt sätt att se det.
Barnen är borta 3-4 ggr/år så det skulle ju inte bli något hejdlöst supande precis.
Enligt honom så får jag aldrig dricka mer i hela mitt liv och det var bara att ställa in sig på det.

Jag har druckit på tok för mycket i mina dagar och det har påverkat mina barn som inte gillar det men jag var inte aspackad varje gång dock mer än vad som är ok.
Hursomhelst så gör jag ändå som jag vill men kvällen blev totalt förstörd.
Kan inte vara i samma rum ens, vill bara fly.

Jag förstår att ni kommer att tycka att jag har en bra man som säger ifrån, men så här känner jag. När inte barnen är hemma vill jag göra som jag vill.

Så fina ord. Jag blir rörd.

Ja, jag börjar bli en som "går före" nu. Jag har (och har haft) flera som jag tagit rygg på. Nu börjar det bli dags för den som vill att ta rygg på mig. Märkligt. En dag i taget blir snart en ganska lång tid. En tid som för två år sedan kändes omöjlig. Nu undrar jag vart den tiden har tagit vägen

Jag är i ett stadium i livet då jag funderar ganska mycket. Jag famlar efter något som jag inte riktigt vet vad det är. Det stör mig inte jättemycket men jag tro det kan märkas på mig att jag är lite tyst och inåtvänd emellanåt.
Jag längtar till något. Frågan är vad. Jag trivs inte riktigt i den lilla staden jag bor i. Det är för mycket inbördes beundran här. Och gnäll på småsaker.

Jag längtar hem till Göteborg. Jag är uppvuxen där, och jag saknar storstaden. Anonymiteten. Kunna sitta på ett fik bland folk och vara anonym.

Jag tror att eftersom jag gjort så stora framsteg i mitt liv senaste åren, nytt liv, nytt jobb....ja varför stanna vid det? Jag kan gå hur långt som helst.
Samtidigt har jag det väldigt bra redan som det är. Så varför grubbla? Flera människor drömmer om den typen av liv som jag har. Varför inte vara nöjd?

Men jag tar det med ro. Det växer fram allteftersom.

Jag kommer någon gång i livet jobba med missbruksfrågor. Det är jag ganska säker på. Inte ännu. Det har bara gått lite mer än två år. Men viljan finns där. Att ge av det jag har fått med mig genom denna resan.

Att jämföra med barnmorskan. Jag tror en barnmorska gör ett bättre jobb om hon själv har fött barn.
En som jobbar med missbrukare bör ha varit i skiten själv.

Men återigen. En sak och en dag i taget. Nu njuter jag av att julen är över och våren står som nästa punkt i livspusslet. Härliga vår.

Ta hand om dig, du som läser detta. Det finns ett gott liv för oss alla. Det gäller bara att finna rätt väg mot det.

Vet inte riktigt var mitt beroende starta men för fyra fem år sedan. Ett glas vin för att varva ner en kväll var väl inget att bråka om. Detta eskalerade rätt snabbt och blev naturligtvis till mer än ett glas.En flaska låter mer rimligt! Jag tror delvis mitt missbruk handlade att orka. Två fantastiska barn, två hundar och tre katter. Glömde min fina man:)Hus på det och heltidsjobb. Livet bara rullar på. Man vill göra sitt bästa men ibland kommer också verkligheten ifrån dig. Det var där vinet kunde vara min vän att lita på. Alltid mysigt att sitta o ta ett glas som sen blev fem eller sju. Nu undrar jag hur jag skall klara mig utan:) Men med hjärvilja SKALL det funka. Mina barn förtjänar det bästa!
Tack för att ni finns och man kan skriva! Min historia kommer nog lite pö om pö!
Tack ni!!

kluvet och delat är det... De stunder jag stannar upp och tänker efter vet jag ju att det oupphörligt finns så mycket lidande i världen - ändå ska jag fortsätta med mitt... Därför har jag tyckt om att jobba i vården - det finns (nästan) alltid något man kan göra för att det ska vara lite bättre - även om det inte botar eller tar bort det onda. Jag tror faktiskt på riktigt att det spelar roll att tända ett ljus, att rikta sin tanke och kanske knäppa sina händer... åtminstone gör det ingen skada. Det finns en psalm som börjar Jag skulle vilja våga tro... en av de kloka prästerna sa en gång att det kan låta "lite" men det räcker... / mt

operationen gick bra. Hoppas, hoppas... Tack för att du berättar! Önskar er en lugn natt! / mt

Säger som de andra: läs, läs och läs, finns mängder med erfarenhet här!

Jag kanske bara har råkat ut för en grovt lätt- generaliserad värld. Har jobbat både i mans- och kvinnodominerade yrken, har hobbysar som är båda delarna, har en som och en dotter, så jag vet inte om jag bara har haft otur? Eller tur... Eller hur jag nu ska uttrycka mej. :-)

Till saken hör väl kanske att jag själv är mer intresserad av bilar än av nagellack.

Stor tur att man är olika, har olika idéer och olika referenspunkter, hade inte blivit några roliga diskussioner annars.
En go´kram från MB

Tack för att du berättade. Nu känns det skönare att göra kväll. Hon lever! Förstår ju att all oro inte är över. När vaknar hon? Hur är hon då? Men hon lever! Lilla kvinnan... /R

Känner lite likadant. Håller på med mitt och mitt i allt detta mitt slår det mig; Min arbetskamrat G kommer att dö snart. (28 år !!!) Lessenfruns systerdotter (20 år!!!) kämpar för sitt liv. Man blir väldigt liten då när de tankarna slår till. Samtidigt som jag vet att jag måste fortsätta med mitt. Det blir minst sagt kluvet. Ibland önskar jag att jag kunde tro (trösta mig med) på en högra makt. /R

Operationen gick bra! Kanske ditt ljus..?
Men det är inte över. Nån dag snart måste hon vakna..
Men just nu andas vi.

Tack min fina kattskit ;)

...så hårt jag kan. Läste dina ord inne på rummet. Jag känner det också...det sura hätskna. Men just nu är det ju kattskit känns det som. Tände ett ljus för flickan (och min arbetskamrat G som inte heller mår bra). Bad väl ngnslags bön...tror ju inte att det kan hjälpa...men försöka bör man. Snart är väl operationen över...sen kanske det blir bra...eller inte. Hoppas fortfarande och håller din hand. Med kärlek(hoppas det inte landade fel, men jag tycker ju om dig...du har blivit en vän)/R

Ni klarar er från sånt
/A

dag, tänkt, städat pappershögar, haft möte, skrivit dokument, sammanfattat... allt i vetskapen att jag småningom - snart - ska lämna över. Tagit hem papper att sortera o slänga en del i elden. Mannen på möte, kommer snart hem. Skönt med "vanlig" fredagskväll, det har varit mycket allt möjligt nu med alla helger.

Längtar efter uteväder, att kunna gå utan rädsla att halka, känna kraft i stegen, inte ha fokus på att hålla hålla balansen. Kände en stunds fläkt av vårvind i dag efter lunch - härligt. Fast gärna får det bli lite skidföre ännu... :) Bludder, bladder - samtidigt som en ung människa kämpar för sitt liv, oroliga anhöriga vakar... barn föds, människor skrattar, gråter, älskar...
Såg TV om sjukhusclowner igår... minns "mitt" stora sjukhus, så länge sen men minns många möten där... Sorg och glädje.
Världen är så stor, min värld är så liten... men den är min. / mt