Senaste kommentarerna i forumet

Stigsdotter eftersom jag vet att hon inte skulle tycka att det här var någon av mina bästa idéer. Jag ville att maken skulle säga att ja, vilken bra idé, vi lagar något gott och köper lite vin.
Självklart gjorde han inte det. Hade inte trott att det skulle gå smärtfritt eftersom han alltid säger nej till allting först och sedan får man övertala, (skitjobbigt).
Men denna reaktion hade jag inte väntat mig, den var värre än jag beskrev.

Jag är inte dummare än att jag förstår att det är av oro och välmening som han blir så men även det kan göra mig galen. Jag vill inte ha någon "pappa" som ser efter mig, det gör mig tokig.

Jag tycker att det är bra att ni skriver vad ni tycker, jag tar inte illa upp, jag hade förmodligen skrivit likadant om jag såg att någon av er hade liknande funderingar, och romantik var jag inte ute efter på det sättet men att ha mysigt, laga mat, dricka lite vin och vara lite crazy på det sätt som jag inte kan vara längre.

Nu blir det inte så, denna helg kommer bli precis likadan som alla andra helger. Jag är ju vuxen och skulle ju kunna dricka ändå kan man tycka men jag känner min man och han skulle känna sig "tvingad" att berätta för barnen när de kom hem att jag smygdruckit, eftersom han ser det så.

Har en sprängande huvudvärk idag så jag fick mitt straff trots att jag inte drack.
Blir nyktert idag också
Kram

och har åsikter om det mesta. Det är väl klart att vi får skriva precis vad vi vill på forumet, åtminstone i vår egna tråd. Sen är det trevligt med feed back men jag skriver för min egen skull. Medan jag skriver ner mina tankar så klarnar det ofta och jag ser problemet, ibland även lösningen. Sen är det upp till var och en att läsa eller låta blir.

Bra VV att du drog till med ultimatum. Butter men handsome, hmm, svårt att motstå:-)
Utvik från det vanliga alkoköret säger du. Nu hör nog allt i vårt liv ihop med alkoköret, mer eller mindre. Allt ingår i bilden. Så man får skriva precis vad man känner. Utan att vara direkt elak förstås, normala regler. Man får också vara precis så personlig som man känner för. Vad blir det annars för menlöst dravel? Det som hjälpt mej mest här på forumet är att läsa om andras missnbruk och dess konsekvenser. Jag känner att jag inte är ensam, jag är inte helt konstig ändå. Inte konstigare än ni i alla fall:-)

Och ja, du är duktig, Dompa:-D

Det jag skrev om fokus var en direkt kommentar på det du skrev:
"Men som jag avslutade mitt förra inlägg, fokus skall eller borde ligga på att lyfta och pusha alla fantastiska HJÄLTAR som
Har modet
att säga tack men nejtack!"

Jag har tänkt det förut och jag skrev det då, undrade vad ditt fokus är? Hjälpa andra, eller hjälpa dig själv? Det skrev jag inte för att ge mig in i någon diskussion om "vems" felet skulle vara för att vissa tycker att stämningen är hätsk på forum. Inte heller lämnade jag boktipset om härskartekniker för att påvisa vem som har gjort "fel", det är inte mitt fokus här, utan för att du tidigare har skrivit om härskartekniker och anser dig blivit utsatt för dessa här. Därför ville jag ge dig "kött på benen" med ett tips om en bok som kommer med konkreta förslag på hur man själv kan bemöta dessa, utan att förvärra och också hjälpa en att förstå när man själv använder sig av sådana. För att jag bryr mig om dig. Inget annat.

Visst, genom att hjälpa andra så hjälper man sig själv o.s.v. men jag är nyfiken på hur du hjälper dig själv. När du började skriva här så var du helt på det klara med att du inte kunde dricka mer, sedan följde bergochdalbanan med räkneramsan där de nyktra dagarna kunde räknas på en hand. Vad är skillnaden nu?

Misstolka mig inte, självklart tycker jag det är jättebra att du planerar att vara nykter 2013 men jag undrar hur du tänker. Vad har du för beredskap? Vad är svårt? Vad är lätt?

Självklart skriver du vad du vill i din tråd och väljer själv hur mycket du vill dela men när jag tänker på mig själv och min resa så har det hjälpt oerhört att få vädra mina tankar, min oro, mina rädslor här på forum. Utan att känna dig så är det ju också svårt att hjälpa. Jag tänker att du kanske vill ha/behöver mer stöd än någon som skriker heja? Det tror jag också att du kan få här om du vågar visa mer av vem du är och vad du har svårt för just nu. Om det var lätt så skulle man ju inte ha fallit tillbaka så många gånger, eller hur?

Kramar!

Jag ger mig.
Klumpigt gjort, ni har så rätt så rätt.
Over and out.
/A

Har du glömt att du har dyslexsi? eller är vi alla idioter här och pratar med en dator?

VV

Hårt virat nystan av integritet. Det uttrycket bara måste jag låna från dig, det passar exakt på mig. Fast jag försöker att sakta rulla upp det.

Jag går på Al-anon, men tiderna passar inte alltid med mina jobbtider. De har nog missat det här med kontaktperson, ska ta tag i det. Det kändes befriande första gången att prata, ska fortsätta gå dit.
Gympa går jag på, behövs för alla de extra kilon jag lagt på mig. Men min passion är dans, den kan jag inte vara utan. Svårt att bli mer än bekanta där, så här efter flera år. Är så avundsjuk på de där och på jobbet som på bara en vecka blir kompis med alla.

Hade också den erfarenheten att det kändes bra att berätta på jobbet. Vågade i och för sig bara säga A och hoppades sen på frågor. Men på fritiden är det svårare, kanske beror det på åldersskillnad, känns lite konstigt att umgås med 20-30 år yngre personer.

Så, slut på mitt ältande...

Kramar
Miss K

men forumet har hjälpt mig att stanna kvar i verkligheten. Lite Hänt i Veckan updates: Troll och Dompa, Jag deklarerade för min älskade att om vi skulle ses 2 veckor så kunde det lika gärna vara. Okay, jag kanske är en butter typ, (but handsome), så hon bestämde sig plötsligt för att komma och bo med mig när hon förstod att klockan var slagen. Lite utvik från det vanliga alko köret, men jag gillar att prata med mina gamla kompisar. Känner att det skulle vara jättekul att träffas någon gång i framtiden.

VV

Hur personliga får vi bli? Skönt att mt också tänkt tankarna...känns mindre "galet" när man är fler ;-). Men om jag inte kan skriva om min vardag...vad ska jag skriva om? Behöver ju Forum...det hjälper mig att plita (och läsa) här.

Jag kan ju skriva att jag firar dag sex som nykter och hoppas på ngt hejarop. Det var ju duktigt. Men det känns bara dumt. Jag får suga vidare. /R

Jag tänkte också göra ett tillägg, igen. "alla sätt är bra, även om det omfattar två glas vin". OM vi klarade två glas vin skulle vi knappast hänga här, det är min åsikt och Maria vet det också mer än väl. Eftersom forumet heter Alkoholhjälpen så kan vi, om vi vill, hjälpa varandra när suget kommer. Inte genom att understöda och uppmuntra till drickande utan genom att påpeka riskerna.

Sen är det som alltid ens eget ansvar.

Fråga Holknekt om han tyckte det var en bra idé att börja dricka igen...........

Andreas; Vad är det för dravel om sovrum och romantik. Jag har läst Marias inlägg flera ggr och ser inget om att hon vill dricka vin för att få till det i sängkammaren? Kanske vågar hon ändå. Dessutom skrev hon att hon inte kunde vara i samma rum som karln.

Jag tror faktiskt också att han försökte göra rätt...med den kunskap han har. Sen om budskapet levererades lite klumpigt...det är en annan sak.
Jag tycker att mt:s förslag om en pling till Stigsdotter lät bra. Två vuxna kvinnor med lite liknande problematik...inte bara med A utan makarna.

Maria; Jag har full förståelse för din önskan att få dricka lite vin. Full förståelse för om du gör det. Däremot kanske det inte är en bra idé när man är stressad eller skör. Tror att med våran sjukdom så ska man nog må bra innan man dricker. Allt förstärk ju av A. Ledsen blir ledsnare. Arg blir argare. Glad blir gladare. Kramar/R

Tråkigt att frun gillar kortet mer än dig!
Tekniskt sett, är det nog ändå lättare att leva med kortet...

Känslor, är ju en av de få saker vi inte kan köpa för pengar.. inte har vi kontroll på att de är äkta heller.

Som du skrev, i de flesta fall, är det relationsproblem vi har. Men jag tror definitivt att alkoholen förstärker dem..

Hoppas att det ordnar sig för dig i alla fall! kram /trollis

Det låter inte så bra! Att hon inte vill leva med/stanna hos dig mer än en kort stund. Speciellt när hon inte har ngt eget för sig som förhindrar. Men ge inte upp än. Kanske smäller kärleken till när ni ses. Inte så troligt scenario...men då vet du och vandrar vidare! Ensam...med korten ;-)! /R

hälsar tillbaka ♥

alkoholsuget kan komma när man minst anar det. Oftast när jag mår bra så kommer känslan När man tror att nu är man fri. Man blir förmodligen aldrig riktigt säker, man får leva med det. Och det brukar ändå gå om rätt snabbt. Det är heller inget man behöver bry sej om.

Jag läste nyligen en artikel om Eva Rausing. Nu hade ju hon varit ordentligt fast i droger också men enligt artikeln hade paret varit utan alkohol och droger i ELVA år när dom på nyårsaftonen 1999 beslöt sej för att fira med ett glas champagne. Därifrån började vägen mot undergången.

"Drogerna lämnar en aldrig, de är som ett odjur som alltid förföljer dej", säger en i artikel. Det kanske är likadant med alkohol om man en gång blivit beroende. Men förmodligen inte lika svårt.

Tänker på er! Hoppas ni fick lite vila inatt. Rapportera när du orkar/vill/hinner. Kramar från din kattskit!

och du kommer förmodligen att få rätt Dompa. Min kära fru har högtidligt deklarerat att hon absolut inte kan tänka sig att stanna hos mig mer än 2 veckor. När jag förklarade att hon måste dela mina vedermödor om hon fortsättningsvis skulle ha tillgång till mina pengar, (plastkort), gick hon i taket. Fy fan, en spark i röven är tydligen det som gäller. Kanske hon saknar kossan när båset är tomt, men jag bryr mig faktiskt inte längre.

VV

Gång på gång dyker detta upp...i lite olika ordkonstellationer med budskapet förblir det samma. Mitt sätt att vara. Jag blir ju lite nyfiken (man/jag blir det automatiskt när det handlar om en själv) vad det är du har sett som jag har missat? Kanske kan jag förbättra mig om jag får veta var felet ligger? "Kung" och "är som han är". Vad är problemet? Kan du utveckla eller är det offerkoftan som ska på igen? /R

Santorini, jag såg att r Maria vill få lite glöd i sin relation då den enligt henne är knackigt.

Jag vill inte uppmuntrs missbruk, men tyckert alla sätt för att räds en relation är bra.
Även om det omfattar två glas vin, med bra efterdyningar......... I sovrummet ;-) !!!

att visa sin omtanke på.

Ok för rädslan, men hur kärleksfullt är det
att driva den man då älskar till tårar?

Och lämna henne där och inte ens vara i samma rum*

Om han nu var så rädd och blev arg av omtanke, varför höll han inter om henne och kramade henne
Medans han uttryckte sin oro?

Men det kanske kommer svar, om inte vet Maria vad hon borde göra.
Men som den ängeln hon är så kanske låtter hon det bero.
Kramar vännen!
/A

jag gillar och omfattar. Jag tror Maria att du innerst vet... du har hjälpt andra att hållas på banan. Kanske du skulle slå ett pling till Stigsdotter? Vi behöver varandra!
Kram / mt

är fantastiskt! Fortsätt läsa och skriva, det är ett bra sätt att bli klar över sig själv. / mt

Maria, läs ditt första inlägg i din tråd så förstår du varför din man blir orolig.

Och du Andreas, tycker du faktiskt att det är ett bra förslag från en missbrukarpersonlighet att börja dricka igen för att hålla kärleken levande när förmodligen missbruket bidragit till att om relationen tagit skada? Såna hurrarop ger jag inte mycket för. Såna "uppoffringar" vill nog ingen anhörig ha.

Men det här är min högst personliga åsikt och den behöver ni inte bry er om, förstås. Som tur är:-)

Ha en bra dag!

Det är ett fantastiskt forum det här.

Jag har läst tråd efter tråd och kommer till klarhet efter klarhet.

Jag är fruktansvärt medberoende. Jag lägger enormt mycket tid och energi på att vara ledsen, och arg. Jag får för mig att jag mår bättre om jag har kontroll över vad, hur mycket och när han dricker. Jag vill inte vara den här personen.

Han å andra sidan självmedicinerar ju sin ångest med hjälp av alkohol. Han är nog inte helt omedveten om att han har problem (i hans värld sitter alkoholister dock på parkbänken utanför bolaget kl 10), men han skulle aldrig söka hjälp för det.

Jag/vi har en hel del att ta tag i om det här ska fungera...

Kram från Grön

I alla fall mitt alkoholsug. Man skulle tro att det bara kommer när man har en dålig dag, en svacka eller är allmänt låg. Har dock märkt att det kan komma precis när man mår som bäst. Kanske du fortfarande undermedvetet förknippar semester och resor med lite dricka. Så tänker jag. Ha det gott i backarna. /R

om det är rätt eller fel att låta detta bli en (personlig) dagbok. Funderar också över det och att en del tycker det blir fel fokus... Det är ju ändå så att var och en väljer vad man läser... och det är kanske av de raderna som ger en hjärtklappning - av en eller annan orsak - som man kan lära sig mest om sig själv. / mt

med risk att du blir ledsen. Eller arg på mej, det får du bli! Men eftersom du och jag följts åt rätt länge så tror jag att vårt missbruksmönster är ganska lika. Jag hinner inte läsa tillbaka i din tråd nu men så vitt jag förstår har det inte funkat för dej tidigare att dricka bara när barnen är borta? Då skulle du inte vara här. Vad får dej att tro att det skulle fungera nu?

Nu är du sjuk och extra känslig och din man uttryckte sej säkert burdust men jag tror att han helt enkelt är rädd om dej. Han vet hur du kämpat och att du inte vill ha tillbaka livet som det var innan du slutade. Han är orolig helt enkelt och då kan man uttrycka sej burdust. Men hans reaktion visar att han bryr sej om dej! Att hålla med när du föreslår att ni ska dricka vin i helgen vore enligt mitt sätt att se det ansvarslöst och nonchalant.

Om jag nu sätter mitt liv i samma situation så skulle jag bli väldigt besviken om min man genast nappade på ett sånt förslag. Obs då i relation till mitt missbruk, som han inte ens vet vidden av (han vet nog inte hur mycket jag drack i veckorna då han var borta). Men han har sett hur det gått överstyr och skulle han hålla med att vi ska dricka i helgen, då tar han inte mitt problem på allvar. Sen är det en annan sak att mitt drickande eller inte är mitt eget ansvar och beslut men frågar jag honom ska han absolut inte hålla med att det är en bra idé. Att din man säger emot visar att han tar ditt problem på allvar. Han blev helt enkelt rädd. Med all rätt, enligt min mening.

Jag bryr mej uppriktig om dej Maria, därför är jag lite hård nu. Du är i din fulla rätt förstås att känna dej kränkt och lessen. Man känner det man känner. Men jag som ser det utifrån tycker att du är det av fel orsaker, om jag säger så. Jag tycker det är alldeles klart att din mans reaktion är för ditt eget bästas skull.
Hoppas du mår bättre snart och får tillbaka kraften. Ta väl hand om dej. Styrkekramar!