Senaste kommentarerna i forumet

dig en fin Halloween och Allhelgona. Här är det lugnt och snustorrt ;). Kram<3 / FM

Jag är här, läser mkt, har inte så mkt att skriva själv, kämpar på. Det går ganska bra. Känner mig rätt så trött och tom på nått vis.
Jobbar mkt med orsaken till varför jag vill döva mig. En del har jag förändrat, annat finns kvar som jag inte riktigt vet hur jag ska göra med.
Jag vill tycka om mig själv, inte försöka stå ut med mig själv.
Tack för omtanken:)
Kram

Nä hoppas inte längre. Fy bubblan. Inget att hoppas på

Jag kan inte sluta nar jag val har tagit forsta glaset, ja e sa trott, kan inte sova och fungera som en normal manniska langre. Tips?

Du har länge levt i en relation med en man som har tydliga alkoholproblem, något som har eskalerat under den senaste tiden. Det är en situation du inte mår bra i och du vill något annat. Ett stort steg i att reda ut sina tankar klargöra vad en egentligen vill är att öppna upp och prata om det. Vad stark du är som skriver här!

Även fast ingen situation är den andra lik så finns det många här som har skrivit om liknande situationer som den du beskriver. Många blir hjälpta av att skriva, berätta om vad som händer och tankarna fram och tillbaka. Fortsätt gärna att läsa och skriva du med. Önskar du sen längre fram att bolla tankar mer specifikt kring din situation så brukar vi rekommendera att starta upp en egen ny tråd.

Ta hand om dig!
Rosette

som Muränan- både beroende och även medberoende då min man ocså drack för mycket. (Han dricker fortfarande men betydligt mindre och mer kontrollerat). Jag har inte läst så mycket på anhörigsidan och är inte aktiv här särskilt mycket längre så kanske inte ska rösta. Men jag tror som flera andra här att man har stor nytta av båda sidor, dvs den anhöriga kan läsa hur alkoholister tänker och kanske inser att det inte är så enkelt alla gånger.

All personal har sekretess. Kan du inte dra en vit lögn? Hälsar på ngn ngra dar? ( Jag själv har gjort det) ingenting kommer avslöjas, du kan till&med få dina journaler spärrade.
Sjukskriv dig ngra dar nu, bara för din egen skull.

Skammen är för stor för en sådan lösning.
Familjen skulle få lida för mycket, jag är ju " den duktiga".
Jag tar det som det kommer i morgon.
Men, det du föreslår är lockande...
Skulle helst av allt bara vilja koppla bort jobb och allt övrigt för en tid.

Tack, //Buzzz

Har läst igenom lite vad som skrivits och känner igen en hel del.

Just nu har jag varit utan a en vecka och har i samband med det vänt mig till mina vänner vilket givit mig två erfarenheter.

1. Den kultur jag befinner mig i verkar ha väldigt svårt med att umgås nyktert.
2. De jag hade räknat med "spolade bort mig" medan de jag inte hade förväntat mig något av var de som öppnade upp sig.

Ikväll är det tillställning. Jag ska bege mig ut för att bryta min egen isolering. Därför kontaktade jag tre av mina vänner. Två av dessa tog en samtalsstund med mig och det vart väldigt öppna samtal. De förstod och ville stötta mig samt att dörren alltid var öppen för mig. De pratade om sina egna upplevelser, hur de uppfattade min situation och det slutade med kramar och att det här måste vi göra oftare.
Min tredje vän, som jag gav förslaget till att umgås även om jag är nykter, gav mig till svars att denne visste inte riktigt vad han skulle göra. Strax efter postade han att nu var det fest på G och det skulle drickas. Jag har alltid varit bjuden förut men nu när jag klargjort att jag inte kan/ska dricka blev det väldigt mycket skepticism.

Mina vänner är väldigt sociala och förstående men det händer något när man säger att man inte ska dricka. Ibland får jag känslan av att det blir inte riktigt bekvämt med att någon är nykter som är med för denne kan ju komma ihåg vad som händer under kvällen och det är det nog inte alla som vill.

Nu när jag skriver det här ser jag hur osunda vissa av mina relationer är. Och att jag själv har en vissa fördomar mot de som jag inte hade räknat med, då de också ter sig väldigt trasiga.

Jag läser eller skriver väldigt sällan här numera, nykter sedan 3,5 år. Men jag har varit på botten också och det går att sluta. Det går och det finns ett underbart liv utan alkohol. Det låter närmast religiöst och det känns så också, man blir euforisk. Livet utan alkohol är inte bara lyckligt och men det blir så mycket lättare utan. Man försonas med sej själv och kan börja förlåta sej. Och man slipper den hemska ångesten på morrontimmarna och man slipper försöka räkna ut om man ska våga köra bil. Du är på rätt spår, fortsätt så och allt blir lättare. Den största hjälpen jag fann här var att här finns såna som jag. Kloka, vanliga människor, välfungerande i samhället och arbetslivet. Men alkoholister i hemlighet. Det gav mej en oerhörd styrka att inse att jag inte är ett monster. Jag är en vanlig kvinna som druckit mej till ett beroende. Som går att bryta. Här hittar du många i olika skeden av nykterheten. Min tråd heter "måste bli ett slut på detta" om du vill läsa om min väg till frihehet. Lycka till, du kan också!

Vill önska alla en nykter helg! (eller måttlig för de som väljer det) Jag kör på kranvatten, grymmt underskattad dryck.

Har varit på metalfestivaler nykter, kommer ihåg en jävlamassa band, Kan rekommendera nyktert tillstånd &så. Så lycka till!

Bokade ändå biljetterna, så nu e de bara o ta ställning till om ja ska dricka eller inte. Hade jävligt kul senast när ja drack på en konsert, "dansade", fast kommer knappt ihåg en sång bandet spelade. Har nog aldrig varit nykter på en konsert.

Åk till beroende akuten & ta en säker avgiftning. Var där ngra dar & vila ut, med mediciner & personal du kan prata med. Åk dit bara.

Så många här som kommit till insikt, det är underbar läsning. Det går jättebra att gå på fest nykter, man stannar inte lika länge kanske ifall folk blir berusade. Men jag drack ganska måttligt på fest och for gärna hem tidigt och drack ensam. Det känns vansinnigt när man tänker på det. Ju längre tid jag varit nykter,desto lättare går det att lägga det förflutna bakom mej. Jag tänker sällan på hur det var, det känns helt främmande att tänka på hur jag drack på vardagskvällar och hur bakis jag måste ha varit på jobbet den sista tiden innan jag nådde botten. Helt otroligt. En ingift släkting dog nyligen, 58 år gammal. Jag hade länge misstänkt att hon drack för mycket, man känner igen det. Officiellt var det cancer men lever, njurar mm var helt slut så jag tror det var en följd av hårt drickande plus rökning på det. Jag är så tacksam att jag kunde bromsa i tid. Kroppen läker.
Ha en skön alkoholfri helg alla! Jag festar på Tonic Water och nu en Ginger Ale på det!

Känner igen det Klasse. Lyckades dricka kontrollerat förra veckan när ja drack dock, fick en liten fylla o slutade sen efter 1 öl o 2 whisky. Men man får passa sig hela tiden, för förr eller senare kan det spåra ur tror ja.

Tittar in i kväll och ser gamla bekanta, konstnären, muränan, PP, Lena N m.fl. Så bra att du skrivit om ditt återfall konstnären! Och framför allt så skönt att du är tillbaka. Kämpa på, det är tufft ett tag igen men det gör. Och tack Muränan för att du nämner mej som förebild, det vill jag gärna vara. Det kan jag vara nu, snart 3,5 år nykter. Och det är underbart, sitter här med en Tonic Water ikväll. Just såna berättelser som Konstnärens om pterfallet är också väldigt viktiga. Vi som testat känner igen beskrivningen av hur snabbt man är tillbaka och ännu värre. Din berättelse påminner oss om att det bara är så. Jag hoppas och tror att jag ska fortsätta vara så nöjd i min nykterhet så jag aldrig ens tänker tanken att dricka igen. Men man kan aldrig vara säker. Därför är det bra att påminnas om att det inte fungerar. Inte för nån som varit fast i missbruk. Det tror jag. Det kan gå ett tag men förr eller aenare dricker man destuktivt igen. Fortfarande efter så lång tid nykter så, om jag tänker mej att dricka igen så känner jag att det inte är ETT glas vin jag vill ha. Det är fyllan. Värmen som sprider sej, de första glasens avkoppling. Men, vi nöjer oss ju inte med det och snart ärdet roliga slut och följs av en ångest som bara blir värre. Nej tack.
Ha det så skönt och nyktert alla! Det finns faktiskt bara fördelar med nykterheten.

Med alkohol som sällskap?
Tja, F_n vet.
Tanken (kanske inte den mest väl genomtänkta) var att dränka ner kroppen och hjärnan till Neandertal-status, för att i morgon må så pass dåligt att jag inte skulle ha en tanke på att dricka på ett bra tag framöver.
Men, när kroppen är så pass van vid alkohol så att den bara tycker att en halvliter 40+%-ig sprit är bara bra, när man inte ens blir bakfull av den mängden, hur gör man då??
Fortsätter att hälla i sig och hoppas på det bästa? :(

Det har gått alldeles för långt.
Kanske att läsa detta i morgon hjälper?

//Buzzz

Tack, känns som rätt ställe att få energi och stöd.

Välkommen vi kämpar tillsammans

hit, du har hittat helt rätt vågar jag påstå! Nu har du en egen tråd, och den kan du spinna runt ett bättre liv för din egen skull!

champagnekorkar i livet är en mycket bra tanke att ha med sig! Tack för den. Ska skruva korken av en flaska julmust, och det får bli min champagne för i kväll. Känns bra att inte lura sig själv längre, när jag tänker på alkohol kommer genast den ärliga insikten att om jag dricker blir det bara skit av allt, från första klunken. I kväll ska jag på fest, och tänkte i förmiddags på hur det var när jag drack. Då såg jag hela dagen fram emot, inte festen egentligen, utan att få dricka, gärna tidigare än vanligt eftersom det skulle vara godkänt. Men när jag väl börjat dricka kom ledan och tröttheten nästan omgående, och i allmänhet blev det inte särskilt roligt efter några glas, utan bara ett fortsatt planerande av hur mycket jag kunde hälla i mig och i vilken takt det skulle ske utan att jag skulle balla ur helt. Nu ser jag fram emot en fest, men vet att jag kan gå när jag vill och ser redan fram emot morgondagens frukost! Ha en riktigt bra helg själv Muränan, kram!

Bokade tvätt tid nu till 19.00 så nu hinner jag inte till systemet :)

Det är väldigt likt min egen situation. Själv rationaliserar jag bort det rejält. För - det brukar slå till som ett slag, jag spårar ur, för att sedan ta en period där jag inte dricker alls för att sedan gå till "ja men ett glas är ju ingen fara" till att spåra ur igen.

Hjärnan är väldigt bra på att hitta anledningar och övertala att just nu funkar det ju. Sen har den svårare att hantera konsekvenserna när det spårat ur igen.

Tack för era svar. Känns bra att inte känna sig ensam i det hela. Oftast upplever jag att när det min omgivning inte förstår eftersom att jag inte har en fullt utvecklad alkoholism och likaså så "alla andra gör ju också så - sluta klanka ned på dig själv".