Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen en hel del av det du skriver i mig själv, men framförallt det där med matlagning. Kan väl följa recept, men det känns väldigt jobbigt (och kräver att jag hela tiden håller receptet under näsan , helt som du beskriver), så för det mesta kör jag utan, om jag inte bakar, då behöver jag nog en lista med mängder . Butikslista är nog bra, med familj där flera använder sama kök, men för huvudrätterna brukar där bara stå typ "mat: to-sö".

Normalt om jag läser ett recept, så startar omedelbart en process om vad jag vill göra annorlunda och så slutar det med att jag tar med mig några idéer ur receptet till köket, men gör något rätt annorlunda. Men jag ser inga problem i det här, köket är för mig en plats för kreativitet och inspiration. Göra lika två gånger behöver man kunna om man jobbar som kock, men hemma kan man strunta i det, det enda viktiga är att det blir bra och variation berikar. Sen har jag märkt att det kan löna sig att skriva ned om jag gjort något riktigt gott. Inte för att göra helt samma sak pp nytt, men för att inte glömma bort goda idéer.

Min mamma var likadan (eller värre):

-Mamma, hur gör man köttbullar?
-Man tar malet kött, knäcker i ett ägg eller två, häller i litet skorpsmulor, en skvätt öl...
-Hur mycket skorpsmulor?
-Nå, du vet, så där lagom
-Grrr, yyyl, snyft...

Så där lät det när jag skulle lära mig att laga mat, nu försöker jag faktiskt vara bättre mot mina egna barn, men man borde väl fråga dem hur bra jag lyckas.

Du kan läsa hos Muris en liten förklaring till varför och hur jag tänker.

Skickar varma tankar till Ebba, som tagit bort sin egen tråd. Förstår, men tycker det känns ledsamt.

Skickar en lördagskram till dig min kära vän. Hoppas du mår bra och att du får en fin helg. <3

Vet inte vad jag gjorde men det blev dubbelt... Sorry!

En kort kommentar bara. Tänk på att ångesten inte bara kommer flygande utan anledning. Ångesten är en reaktion på dina undertryckta känslor.

Tror att det är bra att man accepterar att det är skit och att man mår skit. Man blir mer inriktad på att ta tag i det då, istället för att fly. Och det verkar som om du flyr ganska mycket som finns inom dig... Jag gör samma - flyr eller dövar, men jag har börjat jobba med det nu...

Önskar att du ska få må bra min vän.

Kram

En kort kommentar bara. Tänk på att ångesten inte bara kommer flygande utan anledning. Ångesten är en reaktion på dina undertryckta känslor.

Tror att det är bra att man accepterar att det är skit och att man mår skit. Man blir mer inriktad på att ta tag i det då, istället för att fly. Och det verkar som om du flyr ganska mycket som finns inom dig... Jag gör samma - flyr eller dövar, men jag har börjat jobba med det nu...

Önskar att du ska få må bra min vän.

Kram

Konstigt att ha svårt o sova fast man varit dödstrött hela dagen. Tycker nätterna är värst då jag grubblar över gamla misslyckanden el händelser. Ett ständigt ältande och som repriser av ändelser jag upplevt som pinsamma och "fel". Har fått utskrivet sömntabletter och mot depression tidigare, men de flesta tabletterna är kvar. Har även diagnosen bipolär som jag inte heller tar medicin mot. Jag ser inte medicin som nån lösning. Bara att dom skjuter upp dom egentliga problemen man har..att ta tag i livet! Förstår verkligen att jag använt alkohol för att döva bort tankarna tidigare. Jag är ju ett klassiskt skolexempel på missbrukare. Bipolär, trasslig barndom med mobbning och ingen bra relation med mina föräldrar.

Tack alla kära vänner för stöd och råd. Som du tipsade Mic, jag har sprungit, och även avslutat ett långdraget renoverings projekt i kväll. Jag ger mig inte förrän allt är perfekt och kan ligga vaken på nätterna och fundera över småskit som ingen annan människa skulle grubbla över. Nu har jag då till slut tröttat ut mig och fått endorfinerna att rusa. Till slut blivit NÄSTAN nöjd med renoveringen men har valt att släppa det nu. Ångesten ligger latent under ytan och puttrar. Lagade middag ikväll med många goda tillbehör. Hade ingen inköpslista med mig till affären utan improviserar alltid helgernas middagar. Det blir aldrig riktigt det samma någon helg. Jag har oerhört svårt att laga mat efter recept och det tar timmar för mig på så vis. Jag måste läsa samma mening säkert tio gånger innan den fastnar. "Salta vattnet och tryck ner grävlingen i det kokande vattnet med pälsen på" What!? Ni fattar kanske? Jag klarar inte recept vare sig med eller utan grävlingar. Det kör fast i huvudet. Jag hittar på receptet under tiden jag lagar och improviserar mycket. Det blir nästan alltid bra och min mat väcker uppskattning av familjen. Problemet är att jag aldrig kan laga en rätt exakt likadant två gånger. Inte en chans.
Det jag beskriver här har jag läst om att personer som gör så här har någon slags störning?
Har ni hört det?
Kanske om man kokar en grävling då....?
Nu sitter jag här i soffan och planerar min långrunda i morgon förmiddag. Det är ett beroende det å, fast mycket bättre än det andra. Jag kommer vara ensam i huset här i morgon kväll och det finns vin i hyllorna, glögg i skåpet och en Jack Daniels som faktiskt är min och oöppnad sedan min jämna födelsedag i somras. Fick flaskan i present, men den får ju stå där som en symbol för dagen då jag slutade dricka. Den 7 juni 2014.
Inga problem med att ha dricka hemma, jag kommer inte röra något av det.
För att sammanfatta veckan så har det varit mycket tungt och svart för mig. Jag har hemmakontor och skulle ha jobbat med ganska brådskande saker. Men ingenting har blivit gjort, absolut ingenting. Så fort jag satt mig vid datorn har det funnits noll kraft. Jag har varit helt slut mentalt. Helt slut.
Jag kommer berätta det för min närmaste chef så han inte förväntar sig stora rapporten på måndag, för det finns ingen. Skulle ha funnits, men jag har faktiskt accepterat att jag mår skit just nu och kanske kommer göra det framöver.
Jag ska söka hjälp, det går inte längre att fundera på självmord och död var o varannan dag för att nästa dag vara på strålande humör och ha massor av framtidstro. Jobbigt någon?

Nu ska jag avsluta och än en gång önska er lycka och tacka er, Ebba, du är en så fin människa. Det blir bättre snart för oss båda.
Mic, det är gött att ha dig tillbaka här, jag trodde aldrig du skulle klara av dina 3-4 glas som du snackade om för ett halvår sedan. Ledsen för det, Mic. Men nu tror jag betydligt mer på dig. Du har rätt i att man kan springa långt, men inte hela tiden. Vi måste ju äta lite emellanåt. Muränan, tack för att du finns. Du är ett stort stöd för mig och det är en glädje att följa din resa. Stingo, tack för att du tittar till mig och kommer med ovärderlig pepp och klokhet.
Jag är just nu inget större stöd för någon men hoppas kunna bli det snart.
Sov gott
LP

Ta en dag i taget. Var med kompisar, håll dig sysselsatt

Idag märktes det på honom. Han smygdricker. Suck.
Och jag kollade efter burkar eller flaskor. Klarade inte att låta bli.
Undrar hur länge det tar innan vi är tillbaka där vi började. Livet känns tungt och ensamt. :-(

Första snön och en rejeäl timme med snöskoveln. Slutade inte så bra, då jag plötsligt blev helt svimfärdig. Måste komma in, dricka sött och sitta en god stund för att återhämta mig. Känns inte så bra, då jag inte tyckte jag tog i särskilt hårt och jag hade både ätit och druckit före. Kanke min kondis inte sigit riktigt så mycket som jag trott.

Nåväl, fick avrunda kvällen med bastu varvat med dopp i snödrivan. Bättre än att mumsa chili!

I morgon skall det bli fest. Den första större festen efter att jag la bort flaskan. I en annan stad, rätt långt borta, så hotellrum på festplatsen och hela härligheten. Allt upplagt för att hälla i sig en massa sprit mao, men inte den här gången.

Och träningsvärk i hela kroppen. Så är läget och det är gott.

...att du vantrivs med att bli lämnad att sköta barnen? Det är väl ganska många som gör det egentligen, både män och kvinnor. Inte alltid lätt, då mantrat nu handlar om hur värdefull och kort tiden som barnen är små är. Men det mantrat kan ni strunta i, om ni vill. Som du beskriver er ekonomiska situation kan ni fast skaffa barnhjälp, så kan du/ni använda mera tid på annat.

Men det kan löna sig att fundera efter först. Arbetsnarkomani är en annan form av beroende/flykt, så det där du sa om att gå och prata med någon är kanske en god i idé.

Säg förresten till om jag börjar blanda mig i för mycket.

8 dagen nykter och till råga på allt helg! Nu känns de nyktra dagarna tråkiga och långa. Vet inte vad jag ska hitta på. Kan ju inte träna en hel dag direkt. Men INTE sugen på att dricka alkohol iallafall. Fick nog att öppna förrådsdörren och se flera påsar med gamla ihopknölade ölburkar. Känns just nu som att jag druckit upp min personlighet under åren. Kommer inte ihåg vad JAG gillar och blir glad av längre. Mitt gamla normala jag var en person som skrattade mycket och väldigt aktiv i allt. Nu är jag bara en blek skuggfigur som är trasig och vill vara för mig själv.

Läste ditt #166 inlägg och tänkte redan innan skriva att jag tror du har rätt med det där med A-djävulen.
Men jag känner igen det från min ganska långa nyktra period.. Men tristessen är ett gissel... Och med mig så blir tristessen ganska påtaglig då min fru börjat jobba (3-skift) efter sin mammaledighet. Vi behöver inte ens de pengarna men hon älskar sitt jobb.. Jag blir tokig av att vara ensam på helger osv. , har fn. Ca 50 anställda och redan tryggat barnens ekonomi. Jag kan ju inte klandra min fru för att hon oxå brinner för sitt jobb, men det hade varit mycket enklare om hon hitta en hobby hon brann för som inte är i 3-skift!?!? Men att A-djävulen ligger där och lurar har du helt klart rätt i... Tack för stödet och eftertanksskapandet Stingo... för det finns där.. Hela tiden.

Det är så mycket känslor, ibland känner jag mig ganska glad o ibland ledsen. Sen när jag börjar tänka på allt som jag har framför mig med flytt o allt annat så får jag sån ångest! O tänker hur jag ska klara av det. Men den här gången ska det gå hela vägen o jag har aldrig varit så nära någongång. Det finns inga känslor kvar från min sida det är jag nästan helt säker på. Och det är som du säger Flygcert att det är inte mitt ansvar att kämpa för att han ska bli nykter nu får han kämpa själv om han vill det. Det verkar som det går utför för honom, jag har märkt skillnad på honom. Han fortsätter att dricka i smyg o jag tror även att han kör bil när han dricker . Jag är inte 100^ säker på det men nästan. Vore jag helt säker skulle jag ringa polisen. Han är jättekonstig i humöret o det svänger hela tiden. Åh vad jag vill komma bort o börja mitt nya liv!!
Kram

... Så tror jag ännu mera att alkoholen kan vara en grundorsak till hur du känner dig. Alkoholen kan trassla till hjärnans belöningssystem ordentligt och det är inget som fixar sig på några nyktra veckor. Läs min #166.

Tack för kommentaren, själv tycker jag ofta att jag har haft det oförtjänt lätt, jämfört med många andra här.

Tack! Ser dig som en förebild Stingo! Du har varit enormt duktig och målmedveten.
Jag söker nog kickar hela tiden tyvärr...! Företaget blomstrar, men känner ingen direkt lycka mer än för stunden, har gjort om hela trädgården samt byggt ett ett stort förråd, men känner ingen lycka för det när det väl är klart. Har betalt av hela huset i år, men känner ingen lycka mer än 1min när jag ser att det är gjort. För mig är det helt klart resan som är det roliga och inte målet..
Jag tror på ditt tips om att gå och prata med någon, har själv funderat på det och det är nog det jag behöver..
Ha en fin fredag Stingo!

Idag bad jag om en mojito utan alkohol. Det tog extra lång tid eftersom de hade aldrig hört talas om ngt liknande. Känns fint att lära människor nya saker.

Kloka ord. Lyssna till dem och föölj rådet. Be någon nära föra till vård om det inte lyckas själv.

Lycka till, tänker på er som inte mår bra.

Hej Calle, roligt att hör från dig, men det där låter ju inget vidare. Känner nog igen det där med att dricka mot tristessen, men kan inte säga att jag direkt kan komma med goda råd. Har du funderat på att ta en rejäl titt på din livssituation, helt frånsett drickandet? Vad får dig igång? Hur kan du slappna av utan att få tråkigt och utan A. Vad gör att du känner er dig nere nu? Vad kan du göra annorlunda? Hur känns tanken på att söka dig till terapi? Det kan för en del vara en process, som i sig motarbetar tristess? Eller börja med vinterbad. Snabba kickar, som du hinner ta på hemvägen från jobbet, utan att störa familjelivet mycket...

En stor möjlighet är också att alkodjävulen ännu är inblandad i det här. Väldigt bra orsak att behöva en sup, det där att ha tråkigt, inte sant? Hur långt uppehåll hade du, om jag minns rätt inte tillräckligt långt för att hinna uppleva hur livet utan A på riktigt kan kännas.

Välkommen tillbaka och lycka till. Hoppas få höra mer av dig här.

Kära Lillper och Ebba,

Sök hjälp. Det är det enda jag kan säga. Sök hjälp. Jag är i samma läge. Det har ni nog sett i min tråd också. Mörkret som fullständigt tog över. Vi har självmedicinerat och gjort allt för att slippa känna. Men utan kryckorna blir det tydligen för mycket för en del av oss. Det är dock inte meningen att man ska må så här. Man ska inte behöva ligga i mörkret och fundera över döden. Alltså har vi inte så mycket annat val än att söka hjälp. Eller hur? Vad har vi att förlora? Inget.

Ja, LP. Det låter som om det är medicindags. Det är många av oss som behöver det för att komma igen. Inget konstigt med det.

Vi tre måste koncentrera oss på att bli bra igen. Att tänka på barnen brukar hjälpa. För det mesta.

Skickar kärlek och styrka

Det är samma för mig.
I går låg jag i fosterställning och stirrade rakt ut i tomma intet.
Det är fruktansvärt att må så dåligt och bara känna och se mörker.
Som att mörkret har kidnappat ens huvud och det blir omöjligt att hitta behagliga tankar att få ro och vila i.
Alkohol har verkligen varit självmedicinering och nu står man här med alla känslor och minnen som kommer ikapp.

Vet hur det känns.
/Ebba

Jag är på många sätt lik dig. Just självmedicinering är jag något av en mästare på. Men som du vet så kommer ju räkningen dagen efter.. Men det tänker man ju inte på då. När man inte hittar ut ur mörkret..så jag förstår hur du känner just nu. Så sjukt starkt att inte börja dricka igen. För det blir det ju inte bättre av...jag är just nu inne i en mindre bra period,,och mår skit jag med. Tror du och säkert jag också behöver läkemedel för att hålla oss uppe. Tyvärr har jag inte gått till läkare, för jag har ju trott på min självmedicinering..men du..den funkar ju inte..det finns däremot en bra självmedicinering som jag använder och som jag vet att du också gör. Löpning. Den ger mig samma effekt som alkohol..men man kan ju tyvärr inte springa hela tiden..så vad gör man då? Jag tycker du ska söka hjälp! ingen ska må så dåligt! Ge dig ut och spring en runda så skingras de värsta molnen. Jag själv blev så förbannad på mig själv för alla djävla fyllor på sistone att jag gav mig ut och sprang förra helgen...i 3mil! Har sprungit 2 innan men detta slog allt! Om jag var stolt och mådde bra? Ja. Tyvärr höll det inte längre än tills igår. Då var det den sämre självmedicineringen som gällde. Men jag vägrar ge mig. Jag ska klara det. Men jag borde nog som du söka hjälp.

Vad du än gör så ska du va stolt över dig själv! Du är på många sätt ett föredöme för oss andra som kämpar här!

Var rädd om dig!

/Mic