Senaste kommentarerna i forumet

Hej min man dricker också och gjort det till och från de senaste 15 åren. Har inte orkat bryta mig loss. Vi har två barn som är 16 och12 år de märker direkt när pappa har druckit. Just nu känns det som jag inte vet vad jag ska ta mig till för hans drickande har eskalerat de senaste veckorna tror han har druckit minst fem dagar av sju. Han själv anser sig inte ha några problem alls med spriten det är jag som har problem som inte kan acceptera att han dricker! Naturligtvis förstår jag att han har problem då jag hittar gömda tomma flaskor i tex garaget eller hans garderob. Det går inte att prata med honom ens när han är nykter. Han har fått problem med sitt blodtryck och läkaren har frågat om hans alkoholvanor..

Pratat med den jag träffar, och känner sånt avstånd. Vi pratar som vanligt men känslorna finns inte där, inte hos mig. Och ingen av oss säger att vi längtar efter den andre. Vi ses imorgon igen. Jag ska inte tänka, inte analysera, inte SLÖSA ENERGI. Jag ska njuta av en hösthelg rakt av. Koncentrera mig på att bli nykter, i alla avseenden. Svaren kommer komma till mig när jag är ren och mottaglig. Inte tänka, inte låta känslorna/ rädslorna ta över och styra. Hålla i hatten och åka med, is i magen, tillit till det högre goda som jag vet vägleder mig.

Någonting att titta tillbaks på nästa gång.. Det är inget misslyckande, utan just en erfarenhet.. Sedan väljer du själv.. För det handlar om DINA val!
Lycka till och kram

Snyggt jobbat!

Jag brukar borsta tänderna, ta ett hett bad (hett så att det gör ont i början - eliminerar allt sug), lyssna på musik, läsa på forumet eller motionera utav bara fan när jag får sug :D fånigt men det funkar

Varför hoppas man hela tiden? Nästa helg då! Nu verkar han må bättre! Har han druckit? Förstår inte varför jag inte ger upp? Nu hoppas jag igen,lite ,kanske.

Klarade mig, slaget vunnit idag . En ny dag i morgon

Jo men menar att ja inte kan bestämma mig för om ja ens ska på konserten haha, inte köpt biljett än o de e om mindre än en månad. Har inte riktigt tagit ställning till om ja isåfall ska dricka, men jo du har nog rätt, kan vara en klarare upplevelse nykter, vad som helst som får mig att må så bra som möjligt när ja väl e där.

Ja, just på en konsert skulle jag föredra att vara nykter. Finns liksom ingen anledning att dricka då. Har haft fantastiska konsertupplevelser nykter och minns då alltihop. Synd att kasta bort upplevelsen på att vara full. Ja, det var bara mina tankar... Fast jag har velat som du om att dricka el inte dricka i andra sammanhang. Undrar om det är en mognadsprocess. Har då druckit, men väldigt måttligt.

Jo ja känner med att jag inte vill behöva ta till antabus (även om det säkert funkar bra för många). Har redan tillräckligt med mediciner o vill inte lösa allt med mediciner som läkevården gärna vill. Dessutom har ja läst att antabus skadar levern det med, och vad e då meningen? Igen vill absolut inte racka ner på nåt som uppenbart funkar för folk, känner bara att det inte e för mig. Jag maskerade nog mitt alkoholanvändande i ett intresse, specialiserade mig på öl o ville prova mikrobryggeriöl o olika whiskey sorter o annat. Siktar me på naturligt välmående, mår aldrig toppen, men slipper åtminstone den absoluta bottnen. Lycka till.

Jo, det vill jag.
Med hjälp av Antabus? Känns inte rätt för mig. Rackar inte ner på det som metod. Det fungerar säkert bra för många.
Men, jag känner att det för mig skulle vara som att ställa en flaska sprit framför mig och sedan binda fast mig vid en stol eller något.
Jag skulle fortfarande ha suget, men inte kunna dricka.
Vill inte heller uppnå lugnet med hjälp av alkohol.

Jag måste tillbaka till tänket jag hade under förra året. Att njuta av nykterheten och välmåendet, inte för att jag har någon typ av kemi i min kropp som hindrar eller "hjälper "mig att uppnå det, bara må bra utan det ena eller andra.
Och jag hoppas att läget jag har "jobbat" mig fram till nu ska hjälpa mig.

Många här på forumet gillar vad jag förstått vin eller öl. För mig går det alldeles för sakta att berusa sig på det sättet.
Nej, ett par dricksglas med ren sprit (spelar inte längre någon roll vilken sort) är ju så mycket enklare, det går snabbt, och så kan man ju mycket lättare "räkna ut" när det är borta ur systemet.

Så illa är det nu, att jag häller i mig en mängd som skulle få en normal människa att ramla omkring och sluddra, och med detta bara uppnår ett välmående som känns helt ok. Tror att jag har en alltför hög grad av alkoholtolerans nu, eller?
Detta i princip 5-6 dagar i veckan.

I morgon blir sista dagen för detta beteende, på Lördag siktar jag på naturligt välmående igen. Wish me luck!

// En Buzzzig Buzzz :(

Skriver man så insiktsfullt som du gjorde första gången är halva "jobbet" gjort. Du är fullt medveten om ditt problem, sopar inget under mattan, förskönar inte utan vet hur du inte vill ha ditt liv. Att du återföll betyder inget, det hör till!

heter den medicin jag har fått. Ska bli spännande att testa och delge er, mina forumvänner hur det funkar. Många kramar till alla som stöttar mig och varandra!

Och på den sjunde dagen drack jag. Det var intressant.. Det var intressant att se hur jag verkligen inte drack för smaken, utan bara för effekten. Hur ångesten inte alls lindrades fören jag var för full för att hålla mig vaken. Hur jag var trött men ändå satt uppe tills jag var packad. "Bara ett glas till". Hur jag verkligen avskydde känslan av att inte kunna läsa en bok för att bokstäverna snurrade.

Sen däckade jag. Och sen sov jag i 24 h. Vaknade korta stunder för att äta och liknande, men trots en promenad utomhus så kunde jag inte hålla mig vaken.

Jag är faktiskt glad att det hände. Jag har nog aldrig varit så osugen på alkohol som jag har varit sedan i måndags.

Ja. Tror ja tar en nykter helg till, lägga pengarna på annat istället o må bättre. Min terapeut berömde mig för att ja tagit tag i drickandet. Om jag bara kunde ta beslut med, kan inte bestämma mig för om ja ska på konserten i slutet av November. Har skjutit på det beslutet i flera månader nu och tiden börjar rinna ut. Vet ju aldrig hur måendet blir just den dagen. Jaja kanske fel forum för det här hah.

Jag tror att alkoholen för mig har dövat väldigt mycket känslor och ångest som i annat fall kanske hade hjälpt mig att ta mig vidare i livet redan för många år sedan. Det har "hjälpt" mig att inte ta tag i mina känslor, att stanna för länge i en dålig relation / inte arbeta på att göra den bättre och liknande saker.

Speciellt nu när jag håller på att bli nykter så blir det så uppenbart hur mycket skada A har ställt till med. Och då har det ändå aldrig varit någon fara för mig i samhällets ögon..

Precis,
Bagar är portförbjudna här hemma nu...

Eller,, jag är så fruktansvärt sugen på ett par kalla öl,, har ju inget för mig ändå,, köpa ett sexpack.. Nej jag måste sluta tänka på det,, å då tänker jag ännu mer på det,, kroppen skriker efter alkohol. Men jag vill inte, det känns som om jag blivit ertapad av den sluga djävulen och nu så skall jag straffas,, får den inte sitt gift så skall jag minsann få lida. Inga öl inget vin ingen glögg ingen champange,, här skall du få din dumma fan som inte kunde hantera mig

det är därför bagen är så farlig,, man kan lätt hälla upp och svepa ett par glas när ingen ser på,,

Jag känner igen det du skriver. Istället för att se suget som ett beroende så ser jag det som en fullt normal, kontrollerad, spontan tanke om att jag kanske skulle ta och köpa en flaska vin ikväll... Låtsas för mig själv som om att jag ska göra det för att det trevligt och lite allmänt kontinentalt och intellektuellt med ett glas rött

Det där med att bara ta ett glas... Nä det funkar inte för mig heller. Det första glaset blir inte ens en njutning, det blir ett stresspåslag för direkt börjar planerandet för hur jag ska kunna få mer

Du är inte ensam ❤️

Tack ❤️ Ja framtiden blir det som vi gör i nuet, dåtiden kan man ha som lärdom. Min miss var att jag inte tog suget på allvar. Det var ju där som min kropp berättade att nu var han beroende. Men jag ville ju inte det,, så det förträngdes. Jag drack ju bara på helgen och bara varanann helg, å bara 1 gång i månaden, å ett halvår utan, jag är inte beroende,, jag har kontroll. Skitsnack,, det var ju bara ett sätt att lura mig så jag kunde dricka igen. Tillslut så tog jag kontrollerade fyllor,, det var jag som bestämde att bli full. Ja det var också en andledning till att få dricka. Jag har aldrig klarat att dricka 2 glas vin,, finns inte mer så dricker jag inte.. Så i mitt fall så är det enkelt ,, skitfull eller nykter

läsning, hoppfull helt enkelt! Visst är det spännande att vara nykter och tänka nyktra tankar utan tvånget att dricka som hängde över en hela tiden.

Bra jobbat! Det värsta har du sannolikt redan gått igenom rent fysiskt.

Det är så jag tänker också, om man basunerar ut det så blir det plötsligt som att man måste leva upp till det snarare än att man gör det för att det verkligen känns som att det är det man själv vill.

Jag hoppas och hejar på dig, vi tar det här lite i taget. Framtiden är det ingen som vet någonting om, så den kan vi strunta i tillsvidare.

Misstaget jag gjort är att jag sagt att nu skall jag aldrig dricka mer. Sen när det gått åt helvete så har jag inte bara sårat mig själv utan även dom som hoppats, nu tänker jag inte basunera ut aldrig, jag tänker för mig själv att nu skall jag Ha en nykter period och vi får se hur länge det går.. 3 dagar nu

3 dagar utan A. Jag är så rädd, jag har ingen ork. Varenda muskel gör ont. Hur skall jag hitta kraften när allt känns meningslöst. Leva för framtiden,, vilken framtid en värld av ständigt sug och längtan.. ligger i sängen och funderar på hur jag skall hitta mening och lust.. Ser allt i svart och vitt, just nu väldigt svart. Nej det blir ingen sista gång idag...