Senaste kommentarerna i forumet

bastun medan en del av maten sköter sig i ugnen. Ikväll kommer gäster och imorgon är huset fullt. Jag loggar ut nu, läser kanske imorgonbitti men skriver knappast. Allt gott, lev väl alla! / mt

Åh, vad härligt, Sorgsen! :-)

Gott nytt år till dig/er också - det verkar ju ha goda möjligheter att bli riktigt gott!

/H.

..hela tiden..

Just nu står mannen och nynnar i duschen...han är som förbytt...jag njuter och samlar på hög :)

Gott Nytt År på Er alla kloka

...önska dig ett gott nytt år!
Jag, liksom flera medberoende, har fått mycket tilldelat genom att här kunna läsa om missbruket från olika håll. Det har gett mig ett långt vidare perspektiv och större förståelse.
Jag vill ju tro att relationen har någon del, det räcker med ett litet litet stycke, som behandladlas " heligt", som ett bevis och bekräftelse på att vi-et är/var viktigt.
Men inte, alkoholen tar över allt! Jag har försökt rannsaka, tänka igenom, men jag kan inte hitta någonting som mannen inte använt negativt mot mig i missbrukets olika stadier.
Jag litar inte på vändningen han har gjort nu men jag vilar mot att han ska in på behandling. Vi njuter varandra sen en vecka. Han har överlevt och vårt äktenskap har räddats, i alla fall för tillfället.

Men...jag höll på att bli tokig över alla "frikort" han hade/tog sig! Jag kunde inte prata med honom om någonting, aldrig få fram varken positiva eller negativa input om allt och inget i hans misär. Jag/vi-et fick ingen plats, allt cirkulerade runt hans varande/mående, antingen torrfull-dyngrak-abstinens-sugen...., ett ekorrhjul som aldrig stannade så vi kunde föra ett vettigt samtal! Frustrationen gjorde mig till världens ensammaste, jag trodde inte min kropp kunde innehålla så många tårar...

Något jag ofta tagit till:
om man börjar träna regelbundet så ser och märker man en tydlig förändring efter ca 3 månader.
Att bryta ett invant kostmönster tar 3 år! Alltså innan det nya mönstret är "normalt" i hjärnan.

Utan att veta så tror jag att det är tiden, 3 år, vi båda behöver för att bli av med våra missbruk- maken alkoholismen, jag- medberoendet.

Förlåt svamlet i din tråd, vet inte om det är något du kan relatera till. Tror orden skapades utiifrån din önskan om alkoholistens stadier...
Kram på dig

Fixar du en ny gemensam tråd för oss som ska armkroka igenom 2013? Jag har inte riktigt koll på vilka som ska fajtas mot alkoholen nästa år. Inspirerande att vara flera!

Se det som din nya chans, att få börja på ett nytt oskrivet blad.
Bladet är år 2013
/A

Vi är många dom ska gå i armkrok efter nyår.
/A

att säga ifrån mer. Som det varit nu har jag druckit vin i stället. Då blir ju allt SÅ bra. Det finns liksom inga problem:) tyvärr dyker de ju upp igen ca kl 2 på natten när ångesten sätter in. Min fine sambo har alltid svårt att passa tider o jag har ju inte kunnat ändra på det under våra år tillsammans. Kanske får jag lära mig att acceptera vissa saker? I stället för att supa!! Eller ta lite fler strider? I stället för att alkoholisera hela vår familj på grund av mig. Jag tänker på detta hela tiden, skäms o ändå känner jag nu hopp för första gången på länge. Jag har äntligen bestämt mig för ett datum o ska "terrorisera" detta forum med min nykterhet:) tack för stödet!

Det är bra gör sin egen skull att bara skriva av sig.
Skriv och läs läs läs, man vaccinerar sig själv när man läser och skriver.
Det är bra, fortsätt så!
/A

Bitten Jonssons föreläsning om Addiction "Bli fri från ditt sockerberoende". Precis som med kokosnöten hörde jag nyligen i ett helt annat sammanhang en föreläsning om drivkrafter och att de sitter så djupt inom oss att vi saknar språk för att uttrycka oss om dem... jag fick direkt koppling till det här som Bitten pratar om.

Att förstå sammanhanget befriar inte missbrukaren från ansvar - men för mig har det gett en förklaring till vilken fruktansvärt stark motståndare missbruket är.

Här länken - lyssna! http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&feature=player_embedded

Åter till kastrullerna:) / mt

Var bara tvungen att läsa om dig, o jag tycker det är så härligt att läsa om
andras ärliga verklighet. Det där du skriver om att finna glädjen i att vara nykter ska jag ta till mig!

Det är det som gör att man faktiskt skriver ner det man tänker, inget tillrättalagt, utan ur hjärtat. Glad att du pratat med några om dina problem, det är svårt att vara ensam med dessa problem eftersom den lille jäveln på axeln är den ende man har att prata med om vinet annars, och hans åsikt vet vi ju...

Gott nytt nyktert år då, Morla!

Hade precis skrivit ett långt inlägg, som sen försvann när jag skulle posta det. Orkar inte skriva om det, kanske senare.
Helt kort vill jag bara säga att jag hittat svaret på frågan.
Är vi bra för varandra? NEJ

Det blir till att börja om mitt liv igen....

Miss K

att en viktig pusselbit för mig var kunskapen (minns inte källan och tillförlitligheten men tog det till mig) att den del av hjärnan som "vill ha" saknar språk och därmed inte är mottaglig förnuftiga resonemang. Jfr som lelas beskriver smygsnaskandet ovan. Kanske det var i Bitten Jonssons föreläsning det presenterades så belysande.
Har du läst boken Bli fri från ditt medberoende? Rekommenderar den - det som står där verkar självklart men är viktigt för oss medberoende. Kram / mt

Har pratat med två vänner o min syster om att jag är orolig för mig själv angående alkoholen. En säger: "äh, du har sådan karaktär att du slutar om du märker att det barkar iväg." min syster skrattar o säger att hon också är alkoholist o att det inte är någon mening att racka ner på sig själv för det. En tredje säger att, det är väl bara att sluta då! Men jag kan ju inte bara sluta. Det har jag ju funderat på i flera månader! Men nu jävlar ska jag göra det!! Efter några veckor kanske jag kan berätta mer öppet om att jag har problem, känns som att jag skäms för mycket nu för att kunna berätta. Äsch, jag bara svamlar! Funderar bara på vilken fin fasad jag måste visa upp då ingen tar mig riktigt på allvar när jag säger att jag har problem. Här ska jag iaf vara helt ärlig. Känns skönt!

Hihi, kul att min kokosnöt vänds och vrids på... och växer.

Kram, vänner!
/H.

Grattis på treårsdagen och gott nytt år! :-)

Hej!
Vad trist med terapeuten! Kanske kan hon "skicka dig vidare" till någon hon vet är bra?

Även om jag, som ni ju vet, finns på anhörigsidan av alkoholismmyntet, så har jag ju också lärt mig en del om hur en alkoholist tänker. Jag håller med mt om att mötet med alkoholisterna, både här på forumet och i samband med makens (och min) behandling, har varit väldigt lärorikt.

Det som jag tror att vi anhöriga behöver förstå är att flaskan kommer först. Allt som sker och allt som sägs runt en aktiv alkoholist måste först passera genom ett filter av "när kan jag dricka nästa gång?" och "hur kan jag rättfärdiga mitt drickande?".

Vi vill ju naturligtvis att vi själva skall komma i första hand, men vi gör inte det. Och det är säkert ofta så att alkoholisten också skulle vilja ha sina prioriteringar i en annan ordning, men beroendet funkar inte så. Det är ju dessutom just det som orsakar de svåra skuldkänslorna... att man inte förmår sätta sin familj framför flaskan.

Jag själv har haft hjälp av att tänka "Det jag säger nu, hur tas det emot av någon som bara har flaskan för ögonen, och som kommer hitta minsta tänkbara kryphål...?" och det är då jag inser att till exempel en diskussion om mängd alkohol eller promillehalt är dömd att misslyckas.

En annan insikt var hur lika vi är, beroende och medberoende, i våra relationer till varandra. Vi gör samma saker, även om vi har olika motiv med det. Som ett exempel: Fundera på effekterna av att säga "jag skall aldrig dricka igen" och sedan ändå göra det, och att säga "dricker du igen så går jag" och sedan ändå stanna.

Ytterligare en insikt är hur jag (ni också?) tänker kring socker. Händer det att ni gömmer godis hemma? Att ni smygäter ur Alladin-asken när ingen ser? Att ni rättfärdigar den där tårtbiten med att det är solsken ute, eller för all del att det ösregnar och ni behöver piggas upp? Vet ni att ni skulle må bra av att gå ner några kilo, men skämtar om att godiset är nyttigt eftersom det innehåller (pyttesmå, men dock) jordgubbsbitar? Har ni försökt bryta ett sådant här mönster, men misslyckats, och därför fått skuldkänslor? Jaha... och hur botar ni de skuldkänslorna? Med mer socker?

Nåväl... där har du några tankar om konsten att förstå sig på en alkoholist, Framtidsdrömmar. Inte är det enkelt, men det går.

Kram!
/H.

Ja, kokosnöten var inte så dum... Den fastnade direkt i mitt huvud också. I sammanhanget jag hörde berättelsen så handlade det om pengar och materiella tillgångar (lite som det där med att om du äger mer än fem prylar så är det tingen som äger dig, eller hur det nu är). Men jag kopplade det direkt till beroende/medberoende. Att alkoholistens kokosnöt är flaskan är ju ganska tydligt, men för oss anhöriga blir det lite mer komplext... vilka är våra nötter? Hm... Det tål att funderas på.

Hur som, framtidstjejen, gott nytt år till dig också! Kram!
/H.

Antagligen är det djupt orättvist att bedöma författare efter att ha sett dem presentera sina verk under 20 min-en timme på en bokmässa el liknande. När jag såg Vallgren så sjöng han mest och verkade allmänt uttråkad - det var säkert hans väldigt mångte framträdande efter Augustpriset.

Om "äkta" galenskap har Marianne Ahrne skrivit - Äppelblom och ruiner, självupplevt och realistiskt. Herbjörg Wassmo har skrivit en trilogi om "tyskungen" Tora i Norge - en flicka som förlorar förståndet och det är lätt att förstå varför. Huset med den blinda glasverandan; Det stumma rummet och Hudlös himmel heter böckerna. Rekommenderas. Man blir inte glad av att läsa dem dock. / mt

Vad bra läsning det var på proffsets tråd! Vill.sluta, jag hänger på! Jag är riktigt motiverad, men jag börjar på nyårsdagen. Har haft ett samtal med min sambo o han ska vara vit med mig. Jag har däremot inte sagt hur länge.. Men jag tänker att jag måste ta en dag i taget. Det blir svårt att tänka ett helt år. Men absolut, jag ska anta utmaningen! Vi hjälps åt!

Härligt att det går åt rätt håll TP! Jag har mer eller mindre slutat skriva här, men är inne ibland för att kolla hur det går för min lilla familj.
Stor kram till dig!
Nynykter

Jag blev tvungen att läsa tillbaka i tråden för att se vilken bok ni diskuterar. Trodde först att det var Dan Brown. Haha!
Den vidunderliga kärlekens historia är en riktig vattendelare verkar det som. Jag hör till den halva av läsarna som ÄLSKAR den. Sen hur författare är i verkliga livet är kanske inte så intressant. Tror det var Klas Östergren som skrev något om att de flesta författare är tråkiga människor och att de måste vara det för att stå ut med sitt jobb. Ranelid är väl undantaget som bekräftar den regeln. Fy för att bli nervikt och avslätad i värsta folkvimlet! Å andra sidan vet jag inte om han är nåt att ha som författare för jag har aldrig orkat längre än några sidor i hans böcker. Det är intressant, för jag läser mycket och räds inte böcker som betraktas som svåra. Men Ranelid funkar inte.
Till den som är konstintresserad kan jag rekommendera Kunzelmann & Kunzelmann. En riktig skröna med mycket sakkunskap!

Gott nytt år, Dompa! Skönt att du fick lite egentid.

Kram från fröken Bitsk

Till min forumsyster med klös!
Även du och alla andra i den här delen får 365 nya fräscha, lyckliga dagar insatta på era konton ;-D
Även om saker känns motiga, så har själva livet inte stannat..

kram /trollis

och lämnar 365 nya, fräscha, lyckliga dagar till er var och en inför det kommande året!
Att användas precis som ni finner bäst ;-D

Nyårskram / trollis