Senaste kommentarerna i forumet

Tack Bönsyrsan.

En dag i taget! Lycka till!

Och tyvärr kan det vara ett beteende som kommer att följa honom om han inte själv vill sluta.. Min (numera fd) man, höll igen på alkoholen i början av vår bekantskap.. drack aldrig starksprit, men blev vid ett par tillfällen klapp kanon vilket jag givetvis opponerade mig emot och talade om att jag inte tänkte tolerera. (bl.a förstörde han sin brors 50-års kalas, med att bli aspackad, inför sina egna barn)
Han lovade också på heder och samvete att det inte skulle upprepas.. Vilket det tyvärr gjorde, eftersom han är alkoholist!
Ett stort varningstecken är att din sambo smyger med alkohol, vid tillfällen när ingen annan dricker..
Jag skulle nog ta ett väldigt allvarligt samtal om alkohol och var dina gränser går.. Det är oerhört svårt, när man har känslor för en person, för man är snabb att släta över, förlåta och bortförklara (oerhört enkelt att man går på en massa lögner och bortförklaringar också..)
Jag skulle i ditt läge vara lite försiktig innan jag tog ett så stort steg som att skaffa barn.. Det är enklare att bryta upp (om man måste) när man är själv, än att bryta upp med barn..

Jag måste inse att jag är maktlös. Att jag slösat bort så mycket för denna drog. Resan börjar nu. Testade även på att ta cannabis istället för sprit, ett tips från en "vän" som själmedicinerat sig med detta i många år. Den resan slutade med en psykos. Trodde att allt var en film och att jag spelade huvudroll , det gör vi förvisso i våra egna liv .. Det slutade med en katastrof och en tvångsinläggning på psyk. Efterätten blev en djup depprition av mörkaste slag. Läkaren gav mig stämningsstabiliserande,, men eftersom jag inte vet om jag är bipolär så vill jag inte tillföra mer droger,, känner mig tillräckligt mindfucked som det är. Min erfarenhet av psykvården är skrämande,, ge piller utan att veta orsaken/ Helt enkelt så kan jag inte hantera droger,, det får bli mantrat och se det positiva i det hela.. Vem f-n gör det. men spriten är en slug djävul, socialt accepterad och reklam överallt. Nä du djävul vi har dansat färdigt du och jag. En dag i taget

Jag vill mest bara lägga till att du inte är ensam, jag befinner mig i precis samma situation för tillfället. Det är skitjobbigt och det går åt så himla mycket tid och energi till att ständigt tänka på detta.
Jag vet nu att min mamma är alkoholist, men tidigare i missbruket fick hon hjälp via socialen. Hon fick spendera två månader på ett behandlingshem, vilket var väldigt bra för henne och hon höll sig nykter i ett par månader - dessvärre kom det ett återfall.
Det kanske är detta din mamma också behöver? Jag pratade direkt med socialen om problemet och de tog sedan kontakt med min mamma, de ordnade allting så att jag inte behövde åka hem och fixa med saker, då jag också bor på annan ort.
Det här behandlingshemmet ordnade också med träffar för oss anhöriga, där vi träffades tillsammans med en terapeut och pratade om hur det var att vara närstående, vad man själv kan göra osv.

Som sagt, jag vet att det är svårt och jättejobbigt, men samtidigt tror jag att det hjälper att säga till, påpeka att hon dricker nu igen - det fick i alla fall min mamma att tänka till och dra ner på det. En liten tankeställare, så att säga.

Jag vet precis hur du känner. Hoppas att det ordnar sig för dig, det är påfrestande med den ständiga oron!

Kram!

Men jag har studerat fenomenet på väldigt nära håll och hällt i mig en hel del själv innan jag insåg vad jag höll på med..
Jag tror inte på några skamsna "titta-under-lugg" löften.. Skammen gör inte saken bättre, utan leder bara till mer smussel (och att man börjar gömma alkohol och därmed egentligen dricka på ett mer oberäkneligt sätt) Gömmer man A, så börjar man fungera som rökaren som går ut och tar ett "tvångsbloss" varje gång det är reklamavbrott i en film.. oavsett om det var tio minuter sedan eller en halvtimme.. Eftersom man blir osäker på när man ska kunna röka nästa gång, så passar man på att tända nummer 2, när man ändå är ute (efter att ha stressrökt nummer 1..)
Jag tror att du kan bryta vanan om DU vill och för din egen skull! Att göra något för någon annan skull brukar inte fungera
kram!

Du har en insikt att du måste förändra förhållandet till A. Och dessutom verkar du ha en vilja att verkligen vilja. Det är ingen lätt resa men du har ju ändå de viktigaste ingredienserna att påbörja den!? Tufft med vännerna men de kanske förstår? Annars går det oftast skaffa nytt umgänge. Det viktigaste just nu är att du tänker på dig själv och lägger din energi på "rätt" saker.

Tack för dina ord, behöver verkligen all hjälp och stöttning. Hälde ut det sista glaset i slasken,, känner nu hur det sista lämnar kroppen.. Varför skall jag klara att sluta denna gång? Insett att allt umgänge jag haft har haft en gemensam nämnare,, alcohol .. Inser att jag inte bara måste lämna A utan även mina "vänner"

Det du beskriver är tyvärr vanligare än man vill tro. Alkoholen har ställt till och ställer fortfarande till så mycket skit för många av oss. Vad jag utläser av det du skrivet så är du nog i samma sits spm jag är gällande måttlighet. Att det är dömt att misslyckas. Har försökt många gånger. Du behöver sätta upp ett mål och välja din egna väg till det målet. Ta hjälp omgående om du inte lyckas bryta mönstret eller om du inte kan stå emot då suget efter A sätter in. Det finns olika erfarenheter av vårdcentralernas stöttning gällande alkohol men det är absolut värt att prova. Att medicinera är ett bra alternativ då man genast behöver en förändring. Tänket då främst på antabus. Har själv tagit det. Tänk på att det verkligen inte är någon skam att be om hjälp!!

ligger och tänker på allt som hänt och hur mycket alkoholen har förstört men även givit glädje,,grillölen, vin till maten, wiskey till kaffet. Men allt handlande om att få känna berusning. separerad för 3 år sedan. Arbetslös, depprition och ångest. Höll upp i ett halvår förra året. Men som sagt alkohol finns överallt , och jag ville klara att hantera den.. jag känner att jag står vid ett vägval.. Sluta helt eller supa ihjäl mig.

Haha ja inte är det nåt att skratta åt egentligen, men det är nästan komiskt hur icke-unik jag är i mitt beteende. Hälla upp småskvättar - check. Sambon får ett glas, och då kan jag intala mig själv att vi har "delat" på en flaska vin (låter ju oändligt mycket bättre än att jag har druckit 4/5 själv...).

Tack för att du skakar liv i mig, etanoldrift! jag brukar aldrig klara av att vara såhär klarsynt förrän efter flaskan är tom...

Många har sagt det före mig, men oj vad bra att det här forumet finns. Särskilt för mig som inte pratar om problemet med nån (annat än om sambon konfronterar mig, men då blir det mer ett skamset, undergivet "ja jag lovar"-samtal)

Hur blir man av med skiten?

Och jämföra med hur det brukar sluta.. Nej troligen blir det inte "ett" glas medan du lagar mat.. Har du en box, blir det X antal "skvättar". Som givetvis inte räknas som "fulla glas".. Min gubbe brukade fungera på det sättet.. Sa oftast - Äh det var ju bara en mun,( för att skölja ner nåt..) Eller "bara en liten snutt".. Aldrig ett helt glas.. Jodå, jag räknade dessa skvättar en gång, när jag var som värst påverkad av mitt medberoende och kontrollbehovet stod på topp.. 6 st, "skvättar" (a´ ungefär ett halvt glas vardera) blev ju ca 3 glas.. Sedan hälldes det givetvis upp ett helt glas till maten.. (hoppsan var det nästan tomt i flaskan.. konstigt, vi får öppna en till så du får ett helt glas också..) Tablå..

Alltså en vecka avklarad, och redan nu börjar förrädiska tankar om att det kanske vore trevligt med ett glas vin till middagen ikväll, med en god bit mat... Det känns som om den där bilden av att det vore mysigt med ett glas vin samtidigt som jag lagar middag och lyssnar på musik ALDRIG kommer att försvinna. Jag har haft den som målbild för dagens strävan så länge så jag vet inte hur jag ska kunna ersätta den eller ens om jag orkar bry mig om att försöka

brukar säga Grodan, dag 4, kan inte vara bättre just nu!

Tack Etenoldrift, Sisyfos och Fenix. Eftersom jag hoppat in och ut här och i nykterheten har jag på liknande sätt följt din tråd Fenix. Jag minns att jag blev irriterad på dig när du återföll. Idag vet jag bättre. Det var mig själv jag såg i dig. Vad gäller min dotter så är det så att jag vuxit upp med en mamma som var så alkoholiserad att hon tidvis var hemlös och slutligen gick bort för att levern gav upp. En av mina djupaste längtor var att få ha ett djupt och allvarligt samtal med henne där hon på riktigt kunde berätta vad som hände med henne och varför hon ibland valde bort oss barn till förmån för A. Min dröm var också att jag skulle kunna berätta för henne hur detta påverkade mig. Det närmsta jag kom detta samtal var en behandling där min mamma "konfronterades" av mig och min syster. Hon blev helt psykiskt sänkt/själsligt sjuk av detta och det är en skamfläck jag för alltid bär med mig att jag ställde upp på denna metod. Med detta i bagaget har jag försökt få till ett samtal med mina barn där jag och de på ett respektfullt sätt kan vara så ärliga som möjligt mot varandra kring mina alkoholproblem. Jag har i hög utsträckning lyckats med min ena dotter men inte min andra (ännu). Att vara ärlig innebär inte att jag kan lova att vara nykter till 100%. Det innebär inte ens att jag kan lova att försöka till 100%. För mig betyder det att faktiskt vara öppen med att ett av mina problem är min sviktande motivation. Ibland är den på topp (100 %) men ibland är den inte det och det är framförallt då jag behöver hjälp/stöd som jag beskrev i föregående inlägg. Jag är inte glad över att behöva involvera mina barn överhuvudtaget, men å andra sidan har de alltid påverkats av att jag druckit och då försöker jag ge dom second best -ärlighet.

Dagarna springer och Grodan åker med - redan fjärde dagen.

Eder Groda

att du hoppat tillbaks till forumet Grodan! Vi är nog rätt lika, med dessa återkomster till drickandet när man mår som bäst. Nu hoppas jag för min del att det är över. Jag insåg i våras att jag behövde hjälp, och nu går jag en gång i veckan till vårdcentralen och tar min antabus. Man får ju inte vara dum, precis som du känner jag mig själv vid det här laget när det gäller alkohol, och någon gång måste man ju ge upp. Känner mig nöjd med livet nu, och en stor förklaring är att jag inte är besatt av detta drickande. Jag har förklarat för mina vuxna barn och att jag har problem med drickandet, och jag tror att de är väldigt nöjda med att jag är nykter när vi träffas, även om jag aldrig varit otrevlig mot dem när jag druckit. Man kan nog säga att jag tog hjälp av mina barn när jag berättade, det finns i bakhuvudet att det skulle vara skämmigt att dricka när de nu vet att det är ett problem för mig.

Ja, man inser inte vilket "töcken" man levt i förrän man tittar i backspegeln när man får andrum.
Håll på gränserna linker och lockas inte att rubba dem. det låter hoppfullt att mannen till slut insett att hand drickande inte är normalt. Nej, min gubbe vill INTE sluta dricka. (absolut ingen nollgräns) Möjligen, framskymtar det, kan han tänka sig att "dra ner".. Jodå, vi har hört den förut.. Been there, done that, och slitit ut hundra T-shirts.. Det blir lite av barnens "bara eeeen, sista gång" över det hela.. Och jag säger numera lugnt, men du har haft tio "sista gånger" senaste halvåret..
Ja, han stod fast vid sitt beslut om skilsmässa (som om det hotet skulle få en separerad kvinna att ändra sig?) Nej, det fanns ingenting han kunde få av mig.. Och jag förväntade mig inget från honom (han har ju i praktiken redan druckit upp alla pengar..) Huset, på landsbygden i en utflyttningskommun, har inte ens taxeringsvärde (trots inflyttande asylsökande..)
Och jag är nöjd! det började faktiskt göra lite ont, att se hur mycket pengar som slösades bort, istället för att läggas på t.ex. reparationer av huset..
Nu oroar han sig över att han ändå inte har råd att bo kvar (i alla fall över att inte kunna behålla bilen)
Till sina syskon lägger han fram det som att det är jag som är skyldig till att han måste flytta och sälja bilen.. (fast om han dricker som han gör, så kan han ju ändå inte köra någonstans)
Själv så har jag så jag klarar mig. Ingen lyxtillvaro enligt många men det finns saker man inte kan köpa för pengar, så jag är lycklig ändå..

Sisyfos, kul att du är inne i samma känsla. Det kändes verkligen omöjligt i slutet av våren, och jag fick tankar som om att det går åt helvete till slut, jag kommer att hamna med grabbarna på bänken eller ännu värre. De tankarna bär jag med mig, och vi ska njuta av glädjen över ett nyktert liv och jobba aktivt för att lyckan inte ska blekna. Därför är det bra med forumet, inte så lätt att glömma när man dels har sin egen tråd att nysta i, men också alla andras som det går mer eller mindre bra för. Som du har jag ingen längtan och ser ingen glädje alls i att dricka, måtte det hålla i sig. En handfast glädje som är verklig är att varje morgon vakna nykter och kunna planera för en dag med innehåll. Flykten till A har jag ersatt med att hitta nya saker att prova på, t ex golf har jag kört igång med.

Ja, jag drack också till stor del "vanemässigt". Försökte inte ändra vanan inledningsvis, utan bytte mot A-fritt. Smygdrack även a-fritt till en början.... Hur dumt låter inte det? Men nu när hjärnan är fri från a, så kan jag bryta även beteendet. Värt ett försök, även för dig tycker jag.

jag vill veta vad det finns för risker om man tar campral och dricker vin?

Grodan, din ärlighet mot din dotter tror jag är bra, men nu är du så illa tvungen att klara detta också :-). Jag har inte varit ärlig mot mina barn. Tror sonen skulle behöva höra mig säga att jag hade problem, men att jag slutat dricka, men jag är ff för feg på nåt sätt. Såna berättelser som dina blir en inspiration. Jag tror att du kan klara det även utan din dotter. Nästa gång du behöver stöd att stå emot, tänk på din kloka dotter. Sätt henne på andra axeln och låt henne föra dialogen med djävulen på andra sidan. Hon verkar veta mycket om dina triggers och ursäkter.

Var ett tag sen jag skrev något själv men är inne och läser varje dag. Hjälper mig att inte glömma varför jag sökte mig hit. Livet går inte direkt på räls dessa dagar. Den sjuka familjemedlemmen blir inte bättre. Iofs inte sämre heller utan det är stiltje på den fronten dessvärre. Hade varit skönt med något positivt runt detta. Fick ytterligare lite salt spritt i mina sår igår då jag gick miste om en ny tjänst som hade hjälp mig mycket i mitt framtida yrkesliv. Blev dessutom än värre då jag fick till mig att det jag rök på var enbart dålig taijming. Blev mycket besviken över detta. Låter som jag gnäller över det mesta just nu men har för tillfället ingen medvind alls förutom att suget efter A fortfarande är noll. Det är ju faktiskt en grej att vara nöjd och belåten med och försöka bygga vidare på då andra saker skiter sig.

Tack för ditt stöd blev så glad. Hoppas det går bra. Detta blev en tankeställare till mig oxså. Jag kan inte dricka, jag dränker mig i alkohol då. Finns inget normaldrickande för mig, nu måste jag avstå har ju gjort det innan. Jag hoppas verkligen det går bra för dig Lena.
Kram konstnären

Tänkte på hur mycket du har gjort och upplevt de senaste åren. Både en inre och yttre resa. Det måste få ta tid att landa och jag tror att det lätt blir så att man kommer lite ifrån både nära vänner och andra när man jobbar med sig själv både på insidan och med yttre förändringar. Man har ju svårt att hänga med själv... Så att vännerna halkar efter är nog rätt naturligt. De kommer ikapp när det lugnar sig lite. Tror att det sämsta du kan göra nu är att lindra saknaden efter barnen och sambon med vin. Ta tillfället i akt och ge dig lite tid att känna all sorg och annat. Du är stark Sattva! Bara att läsa om alla livsförändringar som du gjort de här åren kan få en att känna oro, men jag tycker att du ska ge dig lite tid nu att leva i nuet och att känna dig stolt över de val och de förändringar som du faktiskt har vågat göra. Imponerande är de!