Senaste kommentarerna i forumet

...kära Berra. Det ÄR sorgligt att stå brevid någon som sörjer och inte riktigt veta vad man ska göra eller säga. Skickar styrkekramar och hoppas att du reder ut dina trassliga tankar. Här passar jag på att lägga in några av AA;s deviser som jag tycker är så bra och som kan passa här: En sak i taget! och: Det viktigaste först! Det viktigaste nu kanske är att vara rädd om dig och försöka vila i allt som skett och sker omkring dig...

En missbrukare som inte är en fin människa........Är det inte den bilden som varje anhörig har framför sig och som är bara en illusion ?
Ibland tror jag att vi säger bara saker för att säga nåt alls.
Tyvärr som gäller mig så finns det inte orden i min mun som är positiva för att beskriva vad jag tycker om min missbrukare.
Känslorna har svajat mellan de negativa och positiva men INTE nu längre . Om nån skulle fråga mig vad jag tycker just nu skulle jag säga - lås in honom omedelbart för hans missbruk gör mer skada för andra än honom själv.
Nej ....så mycket jag än skulle vilja så kan jag inte hitta eller se den fina människa.
Har tappat förtroende och kärlek och är redan övertygat att jag tänker inte strida mer för att eventuellt hitta allt tillbaka. Finns inte en chans att jag ska tro nåt bra om denna missbrukare.
Är han sjuk ? Ja det är han och....? Ha en vilja att vara frisk eller kom inte av närheten av de som är friska !!!!!
Arg !!!!!

Jag känner mig också osäker på allt, det är så nytt för mig allting! Samtidigt känns det så skönt att det verkligen blir av, äntligen!! Jag är så säker på det här!! Jag vet att det aldrig kommer att bli bra om jag stannar o jag orkar inte kämpa mer för att han ska bli nykter!!
Jag kommer att få nycklarna till lägenheten imorgon tror jag!! Fattar inte det här!!

(Googlar febrilt)... Men den Stingo är geting och tjuv. Inte vill jag vara tjuv :)

Stingo finns i 'Fifi och blomsterfröna'!
Jag har hela tiden tyckt att det har känts bekant utan att komma på varför.

Ja, så lätt dessa veckor har gått hittills. Jag tror/vet att jag nu är en helnykter person som aldrig mer kommer att dricka alkohol. För den skull så får garden sitta kvar på axeln, men bara för säkerhets skull :). Jag känner mig som en ny människa och är bara sååå glad över att äntligen fått stopp på mitt missbruk. Men det är ju också tack vare den hjälp jag har fått på Beroendeenheten. Råder alla som inte lyckas få stopp på eländet själva, att ta kontakt med antingen någon beroendeenhet eller AA eller något liknande. Med hjälp av andra som vet vad det handlar om, så är det lättare att lyckas med detta stora projekt.
Jag är 61 år, de första 30 åren var det normalt drickande av alkohol. Tiden mellan 30 och 60 var under alla kritik, förutom de sju år som jag höll mig helt nykter. Jag räknar med att leva till jag är minst 90 och då är sista tredjedelen av livet den som jag ska ha riktigt roligt och verkligen leva. Leva nu, idag och vara glad!!!! Glömma alla gamla dumma sorger och bedrövelser, bara tänka framåt och glädjas åt allt som ligger framför mig.

En sak i taget Mange. En kartong i taget. Inte allt på en gång. Har ju också flyttat hyfsat nyligen och vet hur det är... Nu är ni i alla fall på plats.

Hoppas att du får ditt nya (gamla) jobb. Håller tummarna för dig. Läste vad du skrev om dina kollegor/ledighet m.m. och kan inte mer än att hålla med dig till 100%.

Kram

Tack för fina morgonhälsningen! ♡

Känner också att det faktiskt börjar bli lite väl grått ute. Jag brukar klara november riktigt bra. Gilla det till och med. Men nu är det väl för mörkt på insidan, för att det ska funka... Vi satte upp ljusslingor i vårt stora fina träd i trädgården förra helgen. Lyser så mysigt i mörkret. Snart måste jag hänga upp adventsstjärnor m.m. hemma! Kan nog inte vänta längre...

Vi ska riva ut hela köket hemma om någon vecka. Hej och hå. Precis vad man känner för och har ork till... Ska jobba på i alla fall för att få det klart till jul. Sedan ska det dofta saffranskusar, pepparkakor, knäck, julskinka och apelsiner med nejlikor i. Just nu känns det som att jag vill gå all in med julen och bara vara nära familjen hela tiden. Slutar väl med att jag ligger utmattad i soffan medan grilljeringen på skinkan brinner i ugnen. ;-)

Nähä, någon alkohol blir det inte till jul! Kommer inte på frågan. Tja, mannen får väl dricka om han vill, men jag håller mig till na-ölen.

Känns viktigt att få göra lite mysigt hemma. Ena barnet trivs nämligen tyvärr inte särskilt bra efter flytten längre. Hen vill tillbaka och saknar sitt gamla liv. Känns som att hjärtat går sönder...

Det är fortfarande mörkt för min del. Det kommer nog vara så ett bra tag fram över, tror jag. Kommer upp minnen och känslor hela tiden. Mycket handlar om uppväxten. Det är tungt och det verkar finns obegränsat med ledsamhet och sorg där inne.

Skickar kramar i stora lass till dig ♡

Tack för att du delar med dig.
Tack.

på riktigt och kan känna tillförsikt. Det enda jag inte går igång på är vädret det känns blött, grått, grått. Men inget annat att vänta vi är ju inne i november. Veckor och dagar går så fort nu tycker jag. Har mycket att jobba igen men det får ordna sig med det. Kanske är det inte så bra att ta till antidepp har aldrig gjort det innan. Men tydligen funkar det bra på mig just nu. Misstänker att jag får ta till det ca i ett år sa läkaren. Var inne på nätet och läste om den medecinen ihop med alkohol och det var ingen bra kombination. Varför jag nu gjorde det vet jag inte själv. Stärkte mig i min nykterhet i alla fall. Tittade på Historieätarna i går kväll och man säga att det söps friskt på 1800-talet i Sverige. Det var brännvin tlll allt inte konstigt att dom dog som flugor. Julen närmar sig och den ska bli stillsam. Vi funderar på att dra iväg till ett Gästgiveri två nätter med julbord och hela köret. Får se hur det blir med det, men just på det stället var hundar välkomna. Känner nu att jag inte alls förknippar jul med snaps julöl och grogg framåt nattkröken.
Är glad att ni finns här känns mycket tryggt
Fin dag till alla Konstnären

Källan till problemet är inte ni heller,det är alkoholen och vad den gör med er.Och vilka känslostormar den sätter igång i oss.Ni kan trösta er med vad hon på beroendecentrum sa när jag bedyrade vilken fin man mitt ex egentligen var.-Jag har jobbar här länge och jag har ännu inte träffat en missbrukare som inte är en fin människa :)

Körde grejer hela helgen samt bar in en pall pellets in och ned i vedförrådet. Nu har jag på köpet blivit lite småkrasslig med förkylning, halsont och feber. Kul nu när man har som mest att fixa med. Plockar upp, packar upp men det är fan kartonger överallt.

Och håll fast vid den.
Jag tänker att du har glädje av att uttrycka dig i skrift och att det gör gott.

Jag tyckte du skrev så tydligt om slottet att du ville prata, inte äta piller. Fick du inte prata? Har du någon samtalskontakt ?

Sen, när man mår som sämst, har man ju inte krafter att skaffa saker, varken nya vanor eller samtalsterapeuter.

Jag är jätterädd. Att jag ska börja må så dåligt att jag inte kan jobba (ej så realistiskt just nu). Är rädd att min mamma ska dö, hon är min bästa vän.
Är rädd för att inte någon ska vilja vara med mig.
Är rädd för att gå upp i vikt så mycket att jag blir oformlig o okvinnlig och drunknar i självförakt.
Lite rädd för att fortsätta dricka, och att alkoholen blir så stark att jag börjar dricka före jobbet/dricka mig berusad offentligt/hamna på parkbänken, bildligt eller bokstavligt.

Önskar ibland att någon kunde låsa in mig ett år, bestämma över min mat o träning o nykterhet å sen släppa ut en smärt, vältränad o nykter Meredith. Jag har ändå inget liv. Jo det har jag men ibland känns det så.

... är en frestelse för god att avstå.

Du gör det bra. Tuffar på. Strålande utfört uppdrag. Utropstecken! :)

Här hemma på mitt nattduksbord ligger nu Den lille vännen, Den hemliga historien, Steglitsan och fyra böcker av Cecilia Samartin.

Insåg precis att min andra vita period (första 4 v andra 5 v) avslutas idag tisdag. Jag är så glad, tacksam och oerhört stolt. Klart det inte ska förstöras nu. Mot nyår, då skålar vi i en riktigt god mustig alkoholfri dryck med bubblor.

Måste sluta be om ursäkt för att jag inte dricker. Inte att jag gör det uttryckligen men det är ändå urskuldande. Som att jag förutsätter att människor inte vill umgås med mig när jag inte dricker. Är det så jag sett på mig själv i alla år? Som en person som bara är värd att umgås med när det är fest och kalas? Gång på gång blir jag ju motbevisad, människor vill ju umgås med mig ändå. Att jag inte dricker är inget att orda om. Om inte annat så ska JAG i alla fall inte låta det vara något som någon annan ska ha synpunkter på. I alla fall så berättade jag för väninnan som jag reser bort med att jag inte kommer dricka. Hennes reaktion? "Jahopp, då kommer vi komma upp tidigt och kunna göra mycket av dagen. Jag kommer kanske ta ett litet glas till middagen".

Jag ska dock inte sticka under stol med att jag inte känner mig superduperstark i min avhållsamhet just nu. Det blir som sagt ett eldprov. Men jag ska inte dricka. Punkt.

Det står träning på schemat. Minst varannan dag. Inga stora prylar men det sker på ett gym. Nu har jag fått nog av att alkoholfriheten inte känns så fri längre. Och fortfarande är jag inte redo för nåt lattjolajban på spiknyktra boliner. Vad är då smartare än att plöja ner sin rastlöshet i kroppsvård av det energetiska slaget? (Finns det ett sånt ord, förresten, energetisk?)

Over and out.

Kunde lika gärna ha varit jag som skrivit dessa rader: "Mina tankar började omgående snurra runt vad jag sa, hur jag betedde mig, vilket intryck jag gett. Allt skedde på kanske 45 sekunder men det fick min låga självkänsla att ifrågasätta mig själv och analysera mitt beteende. Jag kom fram till att jag är en märklig kuf. Varför gjorde jag si, varför sa jag så? Allt sånt här smått som bara borde passera obemärkt förbi blir stort i mitt huvud. Väldigt stort."

Och precis som du tycker jag att det här förbannade ältandet är skitjobbigt. Som att sitta fast i en centrifug med högsta varvtal.

Vi får på nåt sätt hitta den här vägen där vi slappnar av, avdramatiserar och hittar tillit till att vi är fullt dugliga varelser. Inga ufon. Ja, möjligen överjordiskt underbara.

Stor kram!

/L

Man kan ju faktiskt dricka med måtta. Problemet med oss är att just måtta kan bli omåttligt också och vi vet inte när. Om du nu var salongsberusad så kanske du inte ska vara så ond mot dig själv. Förstår dock din känsla när man ställer upp mål som man sedan medvetet bryter.

Att söka hjälp även om källan till problemet inte är du.

Vad klokt du skrev till mig, tack.
Ja, jag känner mig naken.
Jag fick plötsligt panik,
jag har ingen koll på exakt vad jag har skrivit i min tråd, jag vet bara att det är sådant jag aldrig säger till någon.

Jag låter aldrig någon lära känna mig, jag flyr och nu står plötsligt allt här och smutsar ner mig och gör mig patetisk, lortig, galen, dålig, äcklig, fånig, fjantig, hopplös, dålig, dålig, dålig, ful, naken,patetisk, vidrig, äcklig, förvirrad.

Jag vill "få bort" det, jag vill inte synas, beröra eller förstöra något endaste på hela jordklotet det är bara som att jag vill förklara för hela världen och jag är rädd.

Det var otäckt i Slottet och jag känner mig så jävla dålig som hamnade där.
Jag är rädd.

Brukar du känna dig rädd?

Kram Ebba

du är en bra människa, men inte Messias! Du kan inte ta på dig allt vad andra behöver genomlida. Du behöver inte dra i någon handbroms, för det finns inga andra på bussen utom du i det här avseendet.
Kram
Fenix

Jag håller med dig. Precis så känner jag oxå. Det är så svårt att veta. Skickar dig styrka. Kramar

Lena: Absolut, jag tror på att fokusera på andra saker. Tyvärr så har jag druckit i helgen då jag varit på resa, och jag hade nog undermedvetet tänkt att jag skulle dricka då. Det fanns sociala förväntningar och jag hade inte satt upp garden. Otroligt dåligt samvete för det nu, det som började så bombastiskt i den här tråden har ju bara blivit ett bevis för hur patetiskt dålig kontroll jag har på mitt drickande.

Men - jag är kvar här. Och jag ger absolut inte upp. Det är nya tag imorgon! Det är en process, där jag pratar mycket med mina vänner och verkligen försöker se mitt beteende för vad det är. Jag måste montera ner alla rationaliseringsmurar ("Det är rocknroll", "alla andra...", "inte så farligt...") och bara ha den nakna sanningen kvar.

Det är sjukt bra att ha det här forumet att skriva av sig i. Jag får be om ursäkt för att det är lite navelskådande.