Senaste kommentarerna i forumet

En dag i taget. Ingen alkohol idag för oss idag.

Kram

Jag är likadan, vilket är HELT obegripligt. Det är förstås ett självbedrägeri i världsklass och det vet du också. Håll ut!

Ja det är sorgligt att man slängt bort så många år av sitt liv åt någon som inte alls har tänkt att förändra något. Men jag tror inte jag har varit mogen att ta steget för en nu. Det har känts helt omöjligt förut, jag trodde verkligen att jag skulle stanna hela livet. Att jag inte hade kraften el vågade gå. Det är hemskt att det tog så lång tid för hade jag gått tidigare hade säkert både jag o barnen mått bättre idag. Det känns ändå bra att jag har mitt eget nu o att jag inte behöver vara under samma tak dom honom o inte min dotter heller. Hon mår fortfarande inte bra men det är ändå bättre. Hon tycker att det är lugnt hemma hos mig ( oss) måste försöka att fokusera på det positiva som flytten har fört med sig men jag känner att jag även måste se tillbaka o minnas det som var för att påminna mig om att jag gjort rätt. Fast tårarna rinner o jag får en hemsk klump i bröstet av tänka på alla hemska minnen.
Kram

Över tre månader sen och sen jag startade "min" tråd har jag ÖKAT alkoholintaget. Helt sjukt.

Från oerhörda mängder till a-lagsparkbänksnivåer. Kroppen börjar visa det nu med diverse hudutslag etc.

Det värsta är ändå att försöka sova utan att vara i det närmaste redlös. Jag försöker hålla söndagen fri, eller rättare jag dricker slatten från lördagskvällsboxen innan familjen vaknar, det brukar vara 2-3 glas max. Det gör att jag i det närmaste går och lägger mig nykter på söndagskvällen.

Det är ingen dröm men efter att gjort det fyra söndagar i rad med svettningar, skakningar och helt förstörd nattsömn så jag jag dricker ännu hårdare mellan måndag till lördag så har jag nu bestämt mig. Jag skall helt avstå alkohol fram tills fredag iaf. Sen skall jag ta det väldigt lugnt under helgen. Det är målsättningen.

Jag tror inte jag kommer kunna dricka måttligt igen. Problemet är att jag har ju så jäkla kul när jag är berusad, jag blir aldrig arg, sällan trött utan har bara roligt. Särskilt om man jämför det med hur irriterad jag är när jag är nykter. Säkert bara något som kroppen lurar mig med men likväl är jag irriterad, trist nedstämd och absolut ingen kul farsa eller partner.

En dag i taget.

Blomman skrev: "Jag har på dessa 3 månader här på forumet druckit mig ner till botten. Det kanske behövdes för att jag ska kunna lyckas nu och i framtiden."

Själv registrerade jag mig för tre månader och två veckor sedan och har ÖKAT mitt alkoholintag sedan dess. Det kanske är en normal reaktion? Nu kan det bara bli ljusare, för oss bägge! DU KLARAR DET HÄR.

Kom igen nu, vi finns här och vi är många!

Fint att du hittat hit och fint att du tagit ett beslut som känns bra för dig! Hoppas forumet kan bli ett stöd för dig nu. Jag ser att många läst ditt inlägg, ibland tar det tid innan man får svar. Att vara aktiv i andras trådar kan hjälpa. Du är varmt välkommen hit och vi hoppas att du fortsätter skriva om hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Men du är deras stora trygghet och då säger och gör de vad som helst...
Jag fick bevis på det igår - jag och exet besökte akuten med vår son och sonen ville i princip bara vara hos mig. Och samtidigt var det mig han skrek åt, var arg på, ledsen på, han ville byta ut sin mamma, han ville inte ha någon mamma, han ville inte vara med mig någonsin igen, han ville aldrig mer bo hos mig osv osv osv, men det var ändå mig han ville vara hos, kramas med, bli upplyft av osv osv. Ett tag kände jag mig rätt knäckt - exet satt med mobilen 90% av tiden! och jag g ar med sonen: lekte, gosade, pratade, förklarade, underhöll, läste, tog emot skäll och lugnade om vartannat. Jag fick tvångshålla när läkare gav medicin, och ta emot alla "dumma mamma"-attacker igen... Och sedan var det ändå bara mig han ville vara hos. Försök håll ut - barnen vet, men låt dem hållas. De har också mycket att bearbeta!
(En enda gång sa sonen "dumma pappa" och möttes då av en tårfylld pappa som undrade varför sonen var så arg på honom, om pappa gjort något fel, om sonen inte tycker om pappa osv. Sonen var ju trött, ledsen och skakad av situationen, det är ju bara att hålla ut... tycker jag...)

Du har gjort rätt! När jag tvivlade så sa min samtalskontakt till mig "du behöver fokusera på varför du lämnade, alla dumma och elaka saker som exet gjorde, annars glömmer du det". Så det gjorde jag, tills jag var säker. Jag behöver fortfarande ibland ta fram det!!! Tror att du också behöver tänka så, åtminstone ibland! Däremot har jag aldrig lagt på barnen att "pappa är dum pappa är si och så pappa är hemsk", men om de undrar över pappas ilska eller liknande så står jag upp för det idag - ja, pappa kan bli väldigt arg och så arg som han blev på mig det accepterade inte jag, och man får inte säga eller göra si eller så (göra sönder saker, stänga ute barnen osv).

Du gör rätt, lita på din magkänsla!

Sedan jag startade den här tråden och jag kan bara konstatera att det har inte gått särskilt bra för mig. Maj har hittills enbart 2 dagar utan 1 droppe alkoholhaltig drycka. Och jag varit sjuk sedan i onsdags. Förkyld och feber. Drack "enbart" en liten droppe 80% stroh på onsdagen och torsdagen.....det hette att det skulle döda bakterierna i halsen. Sen var jag full fredag till söndag trots att jag var sjuk....wow jag ger min kropp verkligen de bästa förutsättningarna för att bli frisk.....NOT.
Jag är hemma idag också.

Hur kan det bli så? Jag som bestämt att jag inte skulle dricka när barnen är här.

När jag startade tråden så skrev jag att jag drunknar i A om jag inte gör något åt saken. Åt mitt dryckande. Jag drunknar nu på riktigt :-(

Jag läste i Berras tråd och vill citera honom lite.

Tre citat på raken blir det.

En blomma utan vatten och näring ...den dör, likadant är det med vänskap.
Dränker man blomman så dör den likaså, dränker man sin vänskap i alkohol kan det bli samma resultat.

för om man misslyckas inför sig själv, ja då kan man inte sjunka lägre, då har man tappat förtroende hos den man står närmast, sig själv.

Det kommer ingen liten ängel och löser alla problem åt dig, för den dagen du ser en ängel, då är det nog försent...

Så rätt han har. Jag kan inte sjunka längre ner för jag har ju redan misslyckas inför mig själv. Jag har dränkt blomman i alkohol....den dör! Jag vill inte se ängeln.

Jag vill inte mer. Jag vill sluta helt. Jag vill aldrig mer dricka alkohol. Men hur ska jag lyckas. Jag önskar Berra stod här bredvid mig just nu.

Jag har på dessa 3 månader här på forumet druckit mig ner till botten. Det kanske behövdes för att jag ska kunna lyckas nu och i framtiden.

Jag vill säga JA TILL LIVET.

Det är oerhört sorgligt att det man ville, önskade och drömde om inte blir så. Jag gav upp flera år av mitt liv, i förhoppning att han skulle ändra sig och att vi skulle få lyckliga familjen, men jag missade ju att man inte kan förändra någon annan. Jag kan stå upp för mig och vad jag vill och behöver, och det är det viktigaste! Nu har du stått upp för Dig och ditt liv och inte minst för barnen! Det är sorgligt att han fortsätter med sitt liv som tidigare, men du behöver inte vara en del av det. Jag vet att det är svårt att släppa, och att älta oxh vara ledsen är en stor och viktig del, men du behöver i alla fall inte spela med i spelet!
Livet blir inte en dans på rosor bara för att man lämnat, för nu kommer ju sorgen igen och allt blir ju inte lätt och kul bara för att man slipper det allra jobbigaste, MEN - det blir bättre, och det blir lättare och roligare!
Fortsätt skriv, var inte rädd för att prata med vänner och anhöriga - det stärker dig!
Kram

Jag är själv på andra sidan av dig och ser denna site som ett sätt att börja sluta. Kan känna igen mitt betende som du beskriver, dock inte att börja slänga saker eller så men att ljuga för dem man älskar. Jag hoppas att jag kan börja om innan min lögn blir till "ett ärligt svar"!

Tror jag sitter i exakt samma sits som du. Din lista var som jag själv skulle skrivit den. Jag själv tror/vet att jag inte kommer klara detta själv men kanske med någon att prata med. Jag tror jag är redo för detta nu att vilja söka hjälp med att dra ner på alkoholen. Att sluta blir nästa steg.

Valeria - du ska vara stolt och kaxig! Well done!
Du kommer att märka hur mkt mer energi du får snart.. Hur otroligt produktiv och snabb du blir i ditt yrke. Nu vet inte jag vad du jobbar med, men det är en ganska häftig upplevelse när du börjar märka hur mkt mer du har att ge när du inte är inne i bakisbubblan/ångar sprit.
Hejar på dig! :) KRAM!

Valeria - du ska vara stolt och kaxig! Well done!
Du kommer att märka hur mkt mer energi du får snart.. Hur otroligt produktiv och snabb du blir i ditt yrke. Nu vet inte jag vad du jobbar med, men det är en ganska häftig upplevelse när du börjar märka hur mkt mer du har att ge när du inte är inne i bakisbubblan/ångar sprit.
Hejar på dig! :) KRAM!

Tack Stingo & Devochka1! Era kommentarer hjälper och värmer.

Ja, Stingo - det är fan inte okej att hålla på och tjata och hetsa om att man ska kröka till! Om folk bara visste varför jag inte dricker. Jag har druckit mer än vad en helt armé konsumerar under en hel livstid!
Kanske man bara ska säga det nästa gång. "Nej, jag är nykter alkoholist. Jag går på AA och måste hålla mig undan alkohol för annars kommer jag gå en säker död till mötes".. Undrar vad reaktionen hade blivit då.

Skamsen blir jag med. Jag tyckte alltid att alla som inte drack var tråkiga. Ville ju inte känna mig så jävla tragisk och alkad själv.. Blev liksom mkt lättare då andra drack med mig. Då var det mer legitimt på något vis.

Devocka1 - Tack för din kommentar. Hur länge har du varit nykter? Naltrexon - inga biverkningar? Ville inte ljuga om graviditet... Känns fel.. Men gör det säkert nästa gång. Har tre bröllop coming up nu under sommaren :(

Ni är underbara.

Det är ju så att jag inte älskar mig själv. Tar inte hand om mig själv.

Jag har slängt ut facebook från min telefon. Känns jävligt skönt. Instagram har jag kvar men valt att följa konton som jag känner är bra för mig.

Kram

Ja det är så sant Ullabulla , jag vet verkligen inte vem jag är o har nog inte vetat det på länge om jag ens gjort det nångång. Hoppas att det blir bättre , just nu känns det inte så.
Kaejlo , ja vi har det nog rätt lika. Jag känner som du att det du skriver kunde ha varit jag. Jag har så svårt att se någon framtid o att jag kommer må bra någon gång men jag måste ju tro på det för annars finns det ju ingen mening. Hade jag inte haft barnen så vet i sjutton hur jag skulle orka. De betyder allt för mig!! Och nu väljer de att vara hos mig hela tiden o det är så skönt.
Visst är det en sorg när en lång relation tar slut Mt. Det är så blandade känslor för jag ville ju att det skulle bli bra o att vi skulle leva tillsammans hela livet. Men nu vill jag inte det för känslorna har dött helt o jag funderar aldrig i de banorna att jag vill ha honom tillbaka för han har förstört för mycket. Även om han blev nyckter så skulle jag inte vilja det, det är över för alltid nu. Nu är han helt ensam i huset o har förlorat familjen men han inser ändå inte att han gjort nåt fel utan fortsätter att dricka o beter sig odrägligt. Vad är det för fel på honom? Många som man läser om förändrar ju sitt liv när något sådant händer men inte han. Han valde flaskan framför familjen den var tydligen viktigare än hans egna barn. Hur kan det bli så? Jag kan verkligen inte förstå!! Jag blir så ledsen när jag tänker tillbaka, kan inte låta bli att göra det ibland. Ser episoder framför mig när han är full o dum mot barnen. Hade en så otäck dröm i går då jag drömde att han jagade en av flickorna o fick tag på hennes fot o drog i den sen vaknade jag o kände sån panik!! Usch det är så sjukt!!
Kramar till alla medsystrar som kämpar<3

Känner mig lite kaxig här på jobbet på måndagmorgon när jag utbyter artighetsfraser om hur helgen har varit. För en gångs skull minns jag helgen !!!!!

Hoppas att det gick bra även dag 2. Om det inte gjorde det så finns vi här. skriv av dig så svarar vi

Läste ditt och Santorinis inlägg i hennes tråd. Kloka tankar som vanligt. :-) Frivillig avhållsamhet låter bra. Inget påtvingat. Inget måste. Utan något man vill. Ungefär samma sak som önskan om att alltid vilja fortsätta som a-fri.

Tyvärr verkar det som att tankarna på alkohol fortsätta att komma och gå för många, även om det gått flera år utan faktisk "påfyllning". Antar att det bara är något som måste accepteras... Det verkar även som att sommarens antågande också skakar om lite. Den romantiserade bilden av ljumma sommarkvällar, ute i gröngräset med vänner och god mat - ackompanjeras gärna av bilder på immande glas. Sommarens plåga: rosé på bag-in-box. Egentligen inte speciellt fantastiskt på något sätt, men förrädiskt för min del.

Det här blir för min del min andra nyktra sommar och det är både lätt och svårt samtidigt. Det finns en risk att jag tänker att "nu har jag varit så duktig så länge att...". Big no no! Samtidigt får jag nästan ångestpåslag direkt vid blotta tanken på att jag skulle dricka igen. F-n hemska tanke! :-(

Önskar dig en fin vecka! Kram

...jag tror inte att jag tänkt att människor som inte kunde dricka alkohol var tråkiga eller hade ett trist liv. Jag minns att jag hade endel bekanta som hade slutat o som inte kunde dricka alkohol. Jag tyckte de var lika roliga att umgås med, det blev annorlunda bara. Sundare förstås :) Däremot förstod jag aldrig att det låg så väldigt mycket arbete o styrka bakom. Det man inte är direkt drabbad av själv förstår man kanske inte hela vidden av.
Det jag känner när det nu på något sätt drabbat mig själv, att jag inte själv bör dricka alkohol för att jag inte helt kan hantera det är mera en saknad inom mig själv. Mitt eget förhållande med vinet.
Att jag inte kan eller bör. Jag har inga problem med att avstå alkohol på fest eller då jobbet går ut o äter, ingen undrar vad jag märkt. Många som dricker alkoholfritt vid de tillfällen jag varit på nån fest eller så
Bland de unga i familjen är det inte ovanligt att man tackar nej till alkohol. Jag tror det är mera inne eller accepterat bland yngre att dricka alkoholfritt. Känns som en trend. En bra sådan. Jag kan ha fel i att yngre är lite klokare än man var för tjugo trettio år sedan, men ibland får jag känslan av att det är bättre bland unga nu när det gäller alkohol. Utbudet på hur man "får vara " är större upplever jag det som.
Ditt inlägg väckte en massa tankar o lite blev nedskrivet här Mulletant.
Önskar dig o alla andra en skön majdag!

Nämnde för dottern igår att jag ska sluta dricka så mycket. Hon förklarade mycket vänligt att jag inte behövde göra detta för hennes skull eftersom det var lite sent påtänkt och att hon var van........! Fy fan.....! Vill vara ärlig mot mig själv o skriva sådana här saker. Tanken är att gå tillbaka o läsa vad jag känt o skrivit om det behövs längre fram.

Jag försöker se mitt nya liv med positiva ögon men det går tungt just nu.
Det känns ensamt och torftigt även om det inte känns lika ökenliknande som det gjort tidigare.
Han har varit här för att liksom påminna mig om att han finns och att han nu minsann är nykter.
Jag försöker själv se ett vi där framme,men inte ens det lockar så värst just nu.
Kanske är jag för tillitsskadad för att våga tro eller tänka att det kan bli vi igen.Kanske mina känslor inte räcker.
Kanske själva kampen att få honom att söka hjälp var grejjen,inte att få livet med ett nyktert x tillbaka.
Kanske kanske kanske...

Nåja,dag läggs till dag och en fin årstid väntar nu med många möjligheter att berika kvällar och helger.Vi får tro att några månader till ska göra susen.

Antabus på morgonen

har erkänt att han drack mellan 5-10 ggr trots att det var nolltolerans,inför mig hemma i vårt hus.Detta under sista året och jag märkte absolut ingenting.
Trots min blodhundsnäsa och 20 års erfarenhet.
Så lägg på x 3 så får du kanske en ungefärlig mängd/antal gånger som han dricker.
Och släpp sen taget om det, han kommer ju att fortsätta så länge han inte söker hjälp.