Senaste kommentarerna i forumet

Du kanske är som mig, lite otålig när man vill något och gärna vill att det ska hända NU! Sedan är det klart ;) ... att i huvud taget göra ett erkännande för sig själv om att det här sättet att leva är inte bra för mig eller de i min omgivning, det är ett stort steg att ta och så otroligt många orkar och lyckas aldrig någonsin ens ta det steget! Att sedan, om än anonymt, berätta om det på ett forum som detta, det är ju ett minst lika stort steg! Plötsligt gör du ett erkännande och blottar dig, även om du är anonym. Det är ändå tankar och känslor du plötsligt läcker ut. Jag tycker det är strongt av dig! Det kan bara leda till något bättre, absolut inte sämre!

Hade en låååååång diskussion med mig själv om jag skulle åka till systemet eller inte. Jag vann över mig själv och åkte hem och tog en kopp kaffe istället. Nu är jag mallig över mig själv

Hej Ullabulla!!

Jag skrev denna text som svar till en förtvivlad kvinna, som jag inte känner men följer på FB.
Och när jag hade skrivit klart den kände jag att den inte bara skulle stå där utan även publiceras här, för den kändes bara så himla rätt på nått vis.

Vet ju att det är många medberoende, inklusive mig själv, på den här sidan och jag tänkte att denna text kanske kunde förmedla det som vi alla skulle behöva kunna säga till våra nära och kära eller åtminstonne ge lite tröst!

Jag vet ju exakt hur det känns att inte bli förstådd och iständigt vara ifrågasatt för mitt dåliga val av partner. Och när jag läste hur en som stod utanför upplevde det att vara vän till en medberoende, kom svaret direkt och rakt i från hjärat!

Så sprid och dela hur mycket du vill! Kan det hjälpa en enda person är jag glad! =) Å det kan ni andra som vill, också göra. ;-)

Varm kraaam kommer från

Segra

Tack, känner mig inte så fantastisk, inte än.....Har svarar dig på din tråd

Tänk på vad DU orkar och försök anpassa TILL det ska det förstås stå, inte att du ska anpassa hur mkt du orkar - det år ju det som blir fel!

Jag känner igen det där med städningen Anits. Många som tycker man är galen som inte vilar men då tar man till "bensinen" alkohol.... Mina värsta fyllor har alltid varit i samband med stress. Mitt förslag till dig är att fundera på vad DU orkar och försök anpassa det. Lär dig slappna av ibland, innan det blir värre.... Ta hand om dig helt enkelt :).

Det är så olika med hur man förhåller sig till varför alkohol och framför allt varför man dricker. Inte helt sällan finns det en underliggande rotorsak som gör att man mår skit och upplever att man mår bättre i en viss grad av rus.

Jag har som du tidigare begränsat drickandet till helgerna, men samtidigt har det blivit rätt så rejält med dricka under helgerna istället och det har ökat den där känslan på fredagen när man nästan på morgonen vaknar med pirr i kroppen för man vet att ikväll så får jag äntligen dricka... För min del så vill jag också kunna ha en mer "måttlig" alkoholkonsumtion, men jag tror att för att jag ska komma dit så måste det vara en nolltolerans en längre period och inte ens en 2,8-öl. Jag behöver få hjärnan att uppleva att livet är härligt utan alkoholen och nå en fas där jag kanske känner i framtiden att jag kan dricka för att njuta, inte för att glömma/förtränga/fly/radera eller vad nu orsaken är till att jag dricker just nu.

Klarar du av att gå ner på egen hand och lägga dig på måttligt intag, så kommer ju din kropp om något tacka dig för det. Det är bara du som vet hur du känner och fungerar. Oavsett vilket fantastiskt att du har tagit tag i detta, det kan bara leda till något positivt!

Ja, det har hjälpt mig, att gå på AA. En gång på AA och du blir aldrig samma människa, som tidigare. Men det är inte lätt.
Det är ett jobb med sig själv. Ett livslångt jobb skulle jag vilja säga. Slå på AA, på nätet, så hittar du närmaste möte.
Kram. Vida

Även jag får ångest vid tanke på dem. Läs min senaste notering på min tråd....

När jag läser det som Vändningen skriver om sin mamma får jag en sån j- a ångest att jag måste ta djupa andetag. Tänker på boken "En oväntad semester" där deltagarna attackeras av ledaren i gruppterapier. När den angripne kvider av ångest och skam spänner ledaren ögonen i personen och säger "håll kvar den här känslan" . Det är nog viktigt att man "tar tag" i ångesten när den kommer och utsätter sig själv. Måste passa mig för att dra iväg och tycka att livet leker bara för att jag har lyckats några dagar. Annars är jag snart där igen.

Flärpen, hur gick din helg? Jag kan säga att jag hade ett bottennapp, och nu är jag så jävla trött på mig själv.
Måndag och tisdag har gått bra eftersom jag haft sån ångest över mitt beteende.
Jag lurar mig själv med att det är sista gången. Jag vet att det är fel, jag vet att jag lurar mig själv, men ändå sä trillar jag dit.
Skönt att kunna skriva om det.
Kramar

Du har haft det jobbigt länge. Vad bra att du hittat hit. Här finns många berättelser som kanska kan bli hjälpsamma för dig nu och din berättelse kan sannolikt vara hjälpsam för någon annan. Du är förtvivlad just nu då din partner har valt att lämna relationen samtidigt har du kraft att förändra din situation. Du skriver att oavsett vad som sker nu så vill du göra en förändring, förändra de förutsättningar som tidigare påverkade dig och även din partner.

Du beskriver att du sökt hjälp tidigare. Utifrån den erfarenheten vad kan vara viktigt att tänka på just nu?

Ett varmt välkommen till forumet.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag tror du kan fixa detta Blomman och ta dig igenom! Det som slog mig när jag läste dina inlägg är att det känns som om du ställer väldigt höga krav och förväntningar på dig själv. Min mor var sådan och det slutade med att hon blev alkoholist. Allt skulle alltid vara så extremt bra. Aldrig en enkel påskmiddag, utan det skulle vara 18 rätter på bordet osv. Aldrig att hon sa "vi skiter i detta och kör en pizza istället, jag orkar inte detta år". Pressen hon satte på sig själv stressade henne, stressen gav ångest och ångest dämpade hon med alkohol. Jag inser nu många år senare att jag sitter lite i samma sits. Vet inte om du känner igen dig?

Jag tror att det är tufft att bara bestämma sig för att inte dricka om man samtidigt inte har en plan för att hantera resten. Vad är det som gör att suget uppkommer? Är det stressen och pressen? Kan du göra något åt för att dämpa det? Välja att fokusera på ett område och skita i resten så länge, låta det vara precis som det är? Kan du göra något när suget uppstår som dämpar det? Gå ut och ta en promenad, sätta på din favoritmusik eller bara något som får hjärnan att tänka på något annat?

Du kommer fixa detta, samla styrka och belöna dig själv så in åt bängen när du haft en nykter dag. Se dig själv i spegeln hur fräsch och härlig du faktiskt är som nykter, inse att just denna dag fick dina nära och kära se dig i ditt bästa jag!

Jag är liksom du på min 10 dag :-)). Bra kämpat! Jag drömde inatt att jag va på väg till provtagningen för att blåsa. Jag fick ta bussen för jag hade öppnat en flaska vin kvällen innan, utan att ha druckit upp hela så det fanns kvar på morgonen.... Jag satt där på bussen å drack det sista ur flaskan å vaknar med värsta paniken!!!

Shit va skönt det känns att vakna nykter!!!

Fortsätt kämpa! Vi har ju varann!! Kram

¨får jag låna din text på min facebooksida.den var så fint och allmänt skriven.Jag skriver inget alias eller så utan bara isåfall skriven av en medberoende till en annan.

Hurra, hurra! Jag är framme vid första delmålet.

Ja så är det absolut, Vändningen, att barnen är de första som märker om man är påverkad. När de är små vet de inte vad det är, bara att mamma (eller pappa) blir konstig.
Usch vad jag får dåligt samvete när jag tänker på det. Men ingen idé att gräma sig över det som varit. Nu ser jag framåt.
En 2:a i början är nästa mål!

Uppdaterar

har vart o arbetat och pratat med han mer sällan...
har pratat med han igår, innan dess ca 2 dagar...
han har vart full under flera dagar förra veckan, exakt som han levt många år...
alla ord om förändring, ta antabus mm känns som det ligger i e sopptunna... det som blivit bättre o bättre är att jag inte ens tar o lyssnar på det längre. Och jag måste ha släppt mycket på kontrollen. ... har under de dagar jag vetat han drukit inte ens ringt, jag la på sist han va full, ville inte ens prata med han dagen efter.... jag har under små små stunder funnit en ro istället för oro av kontrollbehov. .. de finns där och jag vill de ökar för varje dag.... jag tror han gått tillbaka till mer alkohol för jag släpper han....

Jag känner mer o mer att jag skulle kunna släppa han så pass att vi inte hörs som innan

Har varit och tränat för första gången sedan Den Stora Kraschen! Det känns jättebra men nu gäller det att jag inte blir för "kär" i mig själv. Spänner mig inför torsdagen som blir en prövning. Lugn och fin..... Har kommit på mig själv med att jag stressar och skyndar mig trots att jag inte har bråttom. Känns som om jag bygger upp laddningar i onödan. Det kanske är de jag försöker få bort med mina rus. Avhållsamheten nu under veckan känns inte riktigt "äkta " eftersom jag tagit antabus. Tidigare när jag tagit antabus på måndagar har det känts som om jag sparat mig till helgen för att hälla i mig mängder fredag och lördag. Hmm........

Din bröllopsbeskrivning där påminner mig om mina konferenser mm med jobbet och kollegor som blir överförfriskade. Är man själv nykter (jag brukar bara ta någon enstaka öl på sådana tillställningar), så ser man ännu mer hur jobbiga alla andra är. Jag fick nu sist ta emot kritik för att jag bara beställde en öl och för att jag bara satt med en kollega som är elitidrottare och som också drack med måtta. Jag fick ju ut mest givande konversation med honom.

Det var bara att bita ihop och ta kritiken. Sedan är jag lyckligt lottad att senaste åren ha fått en förändrad vänskapskrets på hemmaplan. Från partyfolk, så umgås jag nu mer med familjefolk och/eller träningsfolk. Det är faktiskt rätt skönt att ses ett gäng en kväll och grilla utan att en droppe alkohol kommer fram.

Riktigt dåligt dock med de som spetsade ditt glas där, men där alkoholen går in går vettet ut. Strongt att du fixade bröllopet iaf och de andra är de som kan vara weirdos!

Tårarna rann när jag läste det du skrivit. Precis så är det!
Jag har efter många år som medberoende nyss lämnat. Jag hade några vänner som visste hur det var och som peppade mig i min process att lämna. Men nu när jag har lämnat, så finns de inte här och stöttar så mycket längre. Det känns precis som de tror att nu har jag lämnat och nu är allt överstökat och klart. Men för mig är det fortfarande minst lika jobbigt, fast på ett annat sätt.
Tack för dina fina ord!

Stå på dig, skam den som ger sig! Jag hade en fadäs för en period sedan och lovade då att nu skulle jag minsann vara nykter och att jag klarar det på egen hand. Fungerade hur bra som helst. Ett tag. Sedan tog jag något glas bara för att mysa till det lite och ja. Du läste ju själv hur det gick sedan. Om jag ska lyckas den här gången så måste jag stålsätta mig rejält - och ta hjälp. Så jag har bokat ett psykologsamtal till på torsdag, kommer även se om jag kan få någon medicin samt försöka göra upp en plan för hur jag ska låta bli alkoholen helt. Det är mycket möjligt att jag en dag i framtiden kan dricka alkohol som folk igen, som förut, men ska jag rädda mitt liv nu en gång för alla så måste det vara en nolltolerans. Kämpa på Mic!

Tyvärr...jag fixade det inte. Har ramlat ett antal gånger sen jag sist skrev här, men stuckit huvudet i sanden..

Fick för mig att jag kunde dricka "normalt" igen. FAN. Att man aldrig lär sig!!

Tar detta någonsin slut? Hur lyckas vissa sluta helt? Jag klarar ett tag sen..tror min impregnerade hjärna att det är OK igen.

Det kommer ALDRIG att va OK igen. Jag fixar det inte..

Få mig att förstå det. Snälla?

/Mic

Läst igenom din story nu och tänkte lite på barnen där. Min mor blev alkoholist och oj så vältränad jag som barn blev på att se om hon hade druckit eller inte. Rörelsemönster när hon lagade mat, blickar, ordval, sättet att prata på. Jag kunde när jag kom hem från skolan på en bråkdels sekund avgöra om hon var spiknykter eller ej. Jag kunde till och med känna på mig om hon så bara varit på någon öl utan att för den delen vara påverkad. Det syntes liksom på hela henne och hennes sinneshumör, den där glädjen när någon med alkoholproblem ändå lyckas sippra i sig lite. Så nog är det så att dina barn har märkt av det hela och antagligen också vill se "upp till bevis" lite.

Strongt av dig att sätta ner foten i varje fall och härligt att du har berättat det! Bra om du får stöd och support av särbon också. Hejjahejja!

Det är fascinerande med det undermedvetna som berättar sedelärande historier för en medan man sover :)
Tycker ofta att jag får nyttiga insikter genom att fundera över mina drömmar, men tyvärr är det svårt att hinna fånga dem när väckarklockan drar igång på morgonen.

Nu har jag avverkat dag nio på nykterhetsresan och i morgon når jag första delmålet, tvåsiffrigt. Suget är minimalt, men då har jag inte heller utsatt mig för några särskilt jobbiga situationer än. Det kommer till helgen... Just nu har jag inte minsta lilla sug, tvärtom. Det känns behagligt lugnt i kroppen och jag är inte alls lika tung i huvudet på morgnarna som jag var de första dagarna. Livet är med andra ord rikitgt skönt just nu :)

Så bra skrivet!! Precis så är det, du har verkligen satt ord på hur det är.
Kram<3