Senaste kommentarerna i forumet

Grattis litet på förhand till året. Skönt att läsa ditt inlägg. Under vår gemensamma tid här har du definitivt varit bland de viktiga för mig. Hoppas din fortsättning blir bra

Ja ångesten mattas ut ju längre du är utan alkoholen. Tiden läker alla sår:) hängning.

Vilja o Muränan, det ni skriver är sant o det sätter ord på något jag känt en tid nu. Jag känner er kärlek och blir inte sårad. Mitt undermedvetna jobbar för fullt, jag drömmer drömmar. I drömmarna har jag ofta träffat någon annan, och kommer förvånat på mig själv att " javisst ja, jag är ju redan tillsammans med någon annan".
I vaken verklighet känner jag enorm sorg över att det kanske inte är vi två trots allt. Att jag far illa i slutändan. Även om vi har det väldigt gott tillsammans när vi är tillsammans och är just bara i nuet. Jag är nog rädd att bli ensam igen. Hoppet är det sista som lämnar oss sägs det ju...
Jag låter allt bero ett tag, ska fokusera på mig själv. Det händer väldigt mycket annat positivt som stärker mig, yoga o jobb.

Har en tråd i Det vidare livet om min resa.

Flera orsaker till uppehåll. Främst familj, jobb och kroppen orkade inte mer. Depression har jag inte haft men alkohol skapar ångest och då är det lätt att döva den ångesten med alkohol och då är man inne i ekorrhjulet. Jag kom till insikt efter ultimatum från min fru. Flaskan eller familjen. Valet för mig var lätt men svårare att genomföra. Medicin, Antabus, terapi och avhållsamhet. Jag gjorde som din kille, grät lite sedan var jag på det igen. Falska tårar. Det är konstigt har man problem så förökar man oftast åtgärda dom. När det gäller alkohol så är det värre.

Energin kommer med tiden när man har landat i sitt nya liv tror jag.

Tack så mycket. Nu kör jag på som jag har gjort denna helgen. Alkoholfri öl när jag är sugen Det var inte kul o höra. Bara kämpa på. En annan vet ju att det inte är lätt. var riktigt sugen mitt i veckan nu.

Idag har varit en tung dag. Från jätteglad igår till jättelåg. Tror det är vardagen som gjorde det.. Tillbaka på jobbet efter förra veckans kaos..och plötsligt kommer ångesten över allt som hänt. Från att ha varit den normala, spralliga, trevliga människan som fått så mycket positiv feedback från chefer..till alkisar. Punkt. Hårt. Känner mig plötsligt som en sämre sortens människa..spelar ingen roll att jag får stöd och alla visar omtanke. Nu känns det som att cheferna säkert går och har en undran i bakhuvudet - kommer hon fixa det..Har hon varit full på jobbet? (Svar nej) M.m.. Jag hittar nog på det mesta i huvudet men ändå..

Ångesten jag känt idag triggar såklart suget.. Kommer självklart inte agera på det, men i några minuter såg jag för min inre syn hur jag bara inte pallar med ångesten och känslorna och halsar en öl..Jag MÅSTE ju klara det.. Jag förlorar allt om jag misslyckas ju.. Vill slippa ångesten..

Jag har aldrig sett mig ha problem med alkoholen. Lite mer vin på sommaren och på fester. Dock har jag ibland svårt att sluta när jag väl börjar. I juli kraschade jag och gick in i den berömda väggen. Det fanns inga läkare på vårdcentralen men jag fick utskrivet citalopram. Jag trodde verkligen att det skulle gå bra. Jag började känna mig bättre. I helgen hade vi gårdsfest. Men festen blev väldigt blöt och jag känner nästan som om jag hade tagit någon drog för jag har helt blackout. Jag har fått saker berättat som jag inte huvudtaget kommer ihåg. Det är beteende som inte är ok så Jag ser mig nu ha alkoholproblem. Men vet inte om detta är rätt väg att gå?

Kan man?

/Marcus

Fortfarande sjuk, så tråkigt. Tillbringar dagen i soffan och orkar inte något alls en massa avsnitt elementary på Netflix.
Idag svarade min chef för första gången på ett sjukanmälningsmail. Funderade på om jag varit sjuk för ofta på sista tiden. Det är tredje eller fjärde gången det här året jag är sjuk. Visst skulle jag helt logiskt kunna tvinga iväg mig idag. Några alvedon så skulle jag säkert hålla mig uppe. Bör man göra så? Tveksam men jag tror folk gör så. Jag orkar inte så längre, skulle låta barnen gå till skolanmed feber men själv får jag dåligt samvete över att vara sjuk. Får för mig att alla ska tro att jag druckit för mycket i helgen och därför inte jobbar idag.
Förra veckan fick jag en inbjudan till ett möte om alkohol och droger på jobbet. Jag tror att alla fick det men jag kände mig ändå utpekad. Jag vill inte vara alkisen på jobbet, känner mig osäker på om mitt problem är känt och tycker att det är underligt att jag tänker såhär när jag ju nu faktiskt tagit itu med min alkoholrelation...

Är att jag tror du verkligen kommer ha nytta av din insikt och din ärlighet mot dig själv i framtiden. Vet inte hur du gjort förr men önskar att jag själv varit så ärlig mot mig själv och haft den självinsikten. Hade besparat mig mycket av ångest, bråk och olycka.

Hej!
För en månad sen lämna jag min kille pga hans alkohol konsumtion....men det e en annan story....

Starkt att du inser ditt problem, att du inte ljuger för dig själv!
Men du måste måste måste berätta för din fru, så hon inte tycker att du e tråkig för att du e rädd om dig/er och vad ni har....

Kram

Hej! Skönt höra fler än jag tar 'rätt' beslut, rätt för oss iaf....
Det kom några sms och telefon samtal i början men jag stod på mig och sa nej till alla förslag.
Har varit tyst i en vecka nu.

Ja dom gör en sjuk, för min del känns det som jag bara vill sova hela tiden...som om all energi är slut förutom den man måste lägga på sitt jobb.
Men bara man får va ifred, slipper höra av honom så e jag övertygad om att energin snart kommer tillbaka!
Kram!

Men det jag hunnit se på mitt eget och exets liv är att man håller varann i något sorts konstigt järngrepp.Båda är så pass sjuka i alkoholism/medberoende att så lite av det friska förhållandet är kvar att se och vårda.
Men nu generaliserar jag ju våldsamt om jag säger att det är samma för er.
Men i vårt fall var det precis så,den lilla uns friskhet vi hade kvar var alltför liten för att vi tillsammans skulle kunna bygga upp det till en bra helhet igen då vi båda var så nedkörda fysiskt och psykiskt.

Att mitt ex inte väljer att bli frisk lika snabbt som jag lyckats betyder ju inte att han inte kommer att bli det.
Jag är ganska säker på att vi gått och harvat fortfarande och mått dåligt om han inte hade haft styrkan att gå(för att få smygsupa ifred)
Håll ut,du kommer att resa dig igen även om det tar tid.
Du måste få sörja klart det som gick sönder.

Jag har läst i din tråd och du verkar så fin och stark. Du har kommit så långt. Men, förlåt att jag skriver, vill absolut inte såra dig, men är det inte dags att tänka lite mer på vad som är bra för DIG i ett förhållande? Vad som ger DIG något bra? Du är värd mer än det du verkar få nu dvs: avstånd, för lite närhet, inga gemensamma planer, osäker framtid OCH alkoholism... och ett sällskap som gör att DU också dricker...

Du är värd mer. Kram till dig <3

Hej på dig LP,

vad BRA att du tar antabus. Det är väl verkligen strålande.

Tänker på dig och hoppas att du ska få må bra!

Hallo där PP!

Kikar in här idag. Hoppas att du har det riktigt bra på din resa. Blir lite avis. Hade sjukt gärna åkt iväg någonstans (som INTE har med jobbet att göra det vill säga).

Jo, visst behöver vi påminna oss emellanåt. Ibland oftare och ibland ... inte så ofta. Ibland går det av bara farten och ibland på vita knogar.

Tack för hälsning i min tråd. Blev glad. Det går bra med nykterheten för min del. Hmm...jag låter som Emil när han slår sönder vinflaskorna och säger att han "verkar för nykterheten" ;-)

Må gott och ta hand om dig! P&K

Vad jag menar är gör dig en mental bild hur du är hemma. Du verkar, som jag, ha enklare att trilla dit där. Vem vet, du kanske fördjupar er kärlek på kuppen om du berättar. :)

Hej,

Jag är imponerad av hur bra det gått för dig. Jag tror att man blir lite kaxig efter ett tag som gör att man trillar dit. Du borde berätta för din fru och dina barn. Det för er närmare, faktiskt.

Jag märker att jag är som närmast min man när jag inte dricker. Mina demoner är tydligare men min man är mig närmre. Detsamma gäller barnen. Jag orkar att umgås mer, vara en gladare och mer avslappnad mamma som inte skrämmer bort och alinierar sig från barnen. De stora vet min problematik, och det gör det enklare att vara nykter. Mina problem med A uppkommer på hemmaplan, då jag ska slappna av, och då har A blivit min avslappning. Med många barn, dessutom några med funktionshinder, kräver livet en hel del av mig. Men det jag har identifierat som min djupaste längtan - närhet till min man och mina barn - utesluter A i mitt fall för att lyckas. Så jag har dagligen en mental bild i huvudet som jag plockar fram, den jag vill vara: en där jag är otroligt nära min underbare man och en där jag är en glad och avslappnad mamma.

Bilder är rätt bra.

Hej fina SL,

Kikar in idag och letade efter din tråd. Hittade den långt ner, men det var med glädje jag läste. Härligt hörru vännen! Härligt härligt härligt! Det är ju meningen att vi ska komma vidare. Och det har du ju gjort - med besked.

Jag är så glad det går bra för dig. Ville bara säga det. :-)

Kram kram kram

Hallo där LN!

Du går från klarhet till klarhet. Så fantastiskt bra det går för dig. Det är en helt annan "ton" i dina inlägg. Du andas lugn och tillförsikt.

Jag kommer ihåg när du "kom hit". J*vlar i havet vad mörkt det var... ☁ Men nu är det, som sagt, något helt annat. Du berörde mig så starkt (och det gör du fortfarande).

Stor varm kram till dig

"Garden nere" skriver du som anledning till ditt förra återfall och även denna gång. Se inte återfallet som ett misslyckande, utan som möjlighet att lära. Att du trillade dit på fredagen kan ju möjligen bero på "garden nere", men lördagen då? Lika bra att fortsätta när det ändå gått dåligt eller? Och i vilket sammanhang var det då? Jag hade ju några såna där tillfällen i somras. Där jag i princip planerat drickandet... Och sen fortsatte för att det troligtvis triggade igång belöningssystemet trots att jag blev bakis. Känner det som att jag ändå lärde mig förstå och vara vaksam på mina triggers efter det. Och bakfyllorna känns som om de är från helvetet. Bara det är en varningssignal.
Hur som helst jag inbillar ju mig att det kan fungera för mig att dricka i sociala sammanhang om jag dricker lika förståndigt som jag gjorde när jag var yngre) eftersom jag blev så dålig av a) . Så det blir högst 2 glas vin, om jag vill ha mer så blir det alkoholfritt. Men då har jag heller inte nån möjlighet att fortsätta hemma... Vilket kanske är lätt hänt när man nu är än hemmasuput. Än kan jag ju inte säga att det fungerar, men på nåt sätt tror jag ändå att det kan fungera och att det funkar bättre för mig än absolut nej i alla sammanhang. För då har det blivit för mig att "garden har varit nere", jag har druckit och sen fortsatt för att det ändå är kört. Nu har jag en plan som jag tror funkar för mig, men vi är olika och att dricka kontrollerat ute har aldrig varit nåt problem för mig. Inte ens när det var som sämst.
Men om man som du strävar efter nykterhet, se över hur tillfället såg ut, hoppa över det där med viljelööshet, självförakt etc. Det kräver en stark person att tvinga personalen att tömma en minibar och att stå emot i de sammanhang som du lyckats. Du är både en viljestark och modig person. Ja, du slappnade av när du kom hem sen och då drack du. Vad lär du dig? Kanske du ska berätta för din fru trots allt. För att vara "tvungen" att avstå. Det är ju ett sätt. Oavsett vilket sätt du väljer är jag övertygad om att du kommer att hitta vägar för att lyckas. Självförakt kan dock också bli en ursäkt för att falla dit igen, så var lite vaksam på den ursäkten nu.

Kom igen, upp och kampa igen. Jag har precis gjort samma misslyckande som du, fast varre, men jag ska fanimej ocksa tillbaks pa ratt spar.

Din resa och att du avstod under hela resan var mycket stark, men du foll precis dar jag brukar falla. Jag har stalsatt mig precis som du forut, rest pa projekt utomlands genom lounger och i businessklass, suttit pa middagar med kollegor och sa vidare. Stalsatt mig och varit sa d-a nojd varje gang jag valt vatten, eller kaffe eller bara sagt nej. For att sedan vid hemkomst pusta ut, ta ner garden och rutinmassigt aka ner och handla ett sexpack och sen bara sitter man dar utan att veta vad som hande. Det ar sa enkelt att satsa all energi pa att vinna en stor strid att man helt glommer bort att fortsatta strida nar striden ar vunnen.

Tack för ditt svar. Det är skönt att höra någon från andra sidan som tagit itu med sina problem. Då du gick i terapi, var det alkoholen eller sorgen som var boven eller hur gick de hand i hand? Blev du fri från "depressionen" då du slutade dricka?Hur kon du själv till insikt att du behöver hjälp.

Min man går i perioder, han har gråtit till mig och sagt att han har ett beroende och vill sluta och att han behöver hjälp. Men i nästa sekund hyllar han alkoholen som en mänsklig rättighet.

Nu har han varit nykter ett helt veckoslut! (wow...). Han har hela tiden talat om alkohol (åå att ta en stor bärs på uteservering etc.) men också varit nöjd över att inte ha baksmälla.