Senaste kommentarerna i forumet

Precis så känns det, som du satte ord på åt mig. Tack! Det är värt mycket, för just det där att inte kunna förklara, inte kunna uttrycka mig i ord, det gör det liksom värre...

På insidan är det så många saker som skaver, som gör så ont och som inte går att ta bort, men inte heller acceptera, och på utsidan finns alla som inte förstår och som jag tror förväntar sig att jag ska komma över allt det där som de inte förstår att det var så illa som det var, och på utsidan finns allt det där som borde göra mig glad- jag trivs på jobbet, jag har härliga bar, jag har mitt fina boende som jag absolut avgudar, och någonstans mittemellan håller mellanhuden på att skavas sönder...

Åh, Sorgsen, jag önskar så att du satt här bredvid mig... När jag läser din text så förstår jag mig själv bättre, och det gör så ont att något som jag lämnat fortfarande påverkar mig så... Jag vill vara stark, och ibland känner jag mig stark, men varifrån kommer all min sorg...?
Jag är därifrån, kan det inte släppa?! Kan jag inte vara starkare?!

...jag är utomlands på nya jobbuppdrag. Kan sitta i timmar och stirra rakt ut i ingenting och är så uttömd inuti. Ledsen och gråter ibland så jag glömmer andas.
Har det jättebra på jobbet, god och ärlig kontakt med mina barn men resten är smärtsamt. Eller, det har passerat det stadiet. Det är mest bara tomt och tragiskt.
I tankarna återkommer ofta några rader jag tror Mulletant skrev för längesen. Om kvinnan som satt tyst...den kvinnan är jag nu...kommer inte ur det...

...kan känna igen mig i ditt ältande....

Sitter fortfarande mitt i men jag tuggar och tuggar och tuggar....

Det är så befriande att kunna gå in här och läsa, känna igen mig och inte vara ensam i universum om allt detta uttömmande och ledsamma som återkommer och får mig på fall gång på gång.

Som du beskriver om ditt hem, allt fint och positivt, och hur det påminner om att allt borde ju vara jättebra och "normalt", vad nu det är.
Samtidigt skaver och gnager allt som hänt och händer från insidan så skiktet som skulle skydda, huden, mellanlagret, blir helt utplånat och man rinner ut i ingenting och inte finns. Trots att hjärnan vet vad både moral och egenvärde, sanning och riktigt är, så blir man plötsligt ingenting, inget värd, har ingen betydelse och kastas i tankar och handling runt som just ingenting.

Allt som sagts och gjorts och gjort så ont samtidigt som det gett energi att fortsätta har ingen betydelse, för det finns inget att ställa det i proportion till eftersom händelserna känns både overkliga och får ingen storlek när orden för beskriva är så små i förhållande till känslan. Ingen kan förstå, ingen vet, ingen vill heller veta egentligen och man står själv i någon som inte är självvalt och försöker hitta rättvisa och rättfärdigande. Vi vill ju bara väl och förklara, men ingen förstår och ingen vet eller kan förest'lla sig känslan, obehaget och ensamheten i känslan.

Många ord blev det visst, det skulle väl egentligen skrivits i min spalt men nu får det stå här hos dig.

Jag förstår, jag känner med dig...du är inte ensam...

kram

Känner mig orolig och rastlös på kvällarna fortfarande. Undrar när det går över? Får liksom inget gjort av allt det jag skulle uträtta. Känner mig besviken på det. Förmiddagarna går bra, men då är man ju på jobbet. Väntar otåligt på att få energi till att göra något även på kvällarna.

Jag är en liten putsnisse men har inget garage än. Snart så när vi flyttar in i vårt nyinköpta hus. Måste flytta pga hussvamp i vårt så det är inlöst

Saknar dig P, skriv gärna en rad, när du hinner! Det är som de övriga skriver. Det är många aktiva trådar och lätt att missa. Nu när jag jobbar igen försöker jag lösa men har svårt att hinna kommentera som förut.
Sänder tankar och kramar!

..i ett föränderligt väder, ömsom sol, ömsom regn och blåst, man vet aldrig hur vädret är när man återkommer hem till stugan.
Bara att acceptera, man pallar en liten skur för att sedan komma in och torka upp.
Inget utesittande alls, och det luktar bränt damm ifrån elementen som inte har gått sedan i våras när vi kurar inomhus på kvällarna.

Har käkat årets första kräftor, lite mys ingen stor middag utan mest en massa småplock igår kväll som en supe'.
Det vita alkoholfria vita vinet var fruktigt och gott och neutraliserade smaken av skalsmaken effektivt.
Ha, är med i festkommittén på jobbet och arrangerar kräftskiva på jobbet under veckan, det blir ingen nubbe i år.
Försöker minska fyllan med att ta bort spriten som är så oberäknelig, får se reaktionen på detta...

I helgen har vi haft en rejäl storstädning både i och under stugan, alla mina verktyg var utspridda överallt, ett enda stort kaos på våra 35 kvadratmeter.
Tänk att vi huserar upp till 10 pers i denna lilla boning när det krisar under typ midsommar.
Frugan har typ fått lyfta på kobenet och fogsvansen och dammsuga under dem.
Fått fram flera kvadratmeter med golvyta, men det är mest att förflytta röran från en plats till en annan, och ligger det staplad ovanpå varandra så kommer det att bli en röra när jag ska ha det som är underst, så det är tyvärr bara en tidsfråga, men det är snyggt under tiden.
Röjde ur under huset där det har legat en massa sk.t sedan vi köpte bygget, det började med att vi fick jaga iväg en orm som bara ville snirkla sig in ännu längre in i brädhögen,
Den blev lite sur när jag tog den i svansen och slängde ut den i buskarna istället, damerna i sällskapet bytte om till stövlar då, ha!
Vi får en rejäl höstbrasa i år, fattar inte varför man sparar halvmeterslånga stumpar av brädorna unde huset som bara grånar med tiden, eller ruttnat i vätan.
Krattade ur och lade gammalt skivmaterial i botten så blir man inte lilka röten om knäna längre, men å andra sidan så är det just knäna som inte pallar längre det hårda underlaget,
Men hellre en hård träfiberplatta än en spetsig sten.

Rekade av efter grabbens grabbhelg, han har skött sig bra, all läsk var helt slut och det alkoholhaltiga verkar vara orört,
Nu har jag inte stenkoll på frugans tillgångar, det för hon ju sköta själv, hon får ju gå på bolaget själv numera...

Hur är det med argbiggan då, jo hon börjar mjukna lite, stretar inte emot så hemskt mycket när jag tvångspussar henne senaste dygnen.
Lampjäveln hamnade i trappen upp till stugan, det blir solglasögon på när man trampar runt i mörkret, funkar skitbra, hoppas solen når cellerna tillräckligt bara..

Är åter nöjd med min helg, de har blivit så de senaste åren när jag valt att hålla mig alkoholfri, känner en viss tacksamhet till mig själv.
Uppskattar det lilla och gör dem till det stora, det kunde ha varit mycket värre, kunde ha varit bakfull och haft massor av ångest.

Ser man varje dag i vitögat så är de inte blodsprängda, inte av bakfylla och inte av sömnbrist, utan de fortsätter vara vita av vita dagar.

Ska det vara så svårt?

Den första tiden ja, men sedan blir det bara lättare och lättare och till slut en självklarhet, och man frågar sig...hur tänkte jag?

Berra

Vill och kan, vad hände efter 6 augusti? Hoppas du skriver och berättar oavsett.

/V

Hur går det Pion?

Snälla, fina exet.
Jag försöker tänka att han var alkoholist och han gjorde massa hemskheter som inte går att ta bort även om han idag är nykter.
DET GÖR SÅÅÅÅ ONT!
När han börjat på AA så började han be sina föräldrar om ursäkt för saker han gjort, han bad sin syster med familj om ursäkt för saker han sagt och gjort, han kontaktade gamla vänner som han sagt upp kontakten med och bad om ursäkt - han bad alla om ursäkt... ALLA UTOM MIG... det låter så dumt, jag borde inte vara så känslig för det, men av allt han bad alla om ursäkt för: inte ens om man hade lagt ihop alla de sakerna och multiplicerat med 100 så hade det blivit allt det han sagt till och gjort mot mig... Och han anser fortfarande att jag förstörde allt, och ändå är det jag som sitter här och frågar mina vänner om vi kan träffas när deras respektive är iväg på annat så att de inte ska få skäll av sina respektive för att de träffar en vän när han är hemma... Han gjorde om hela min hjärna, och jag vet knappt om jag kommer hitta tillbaka till läge "normal"...

Idag pratade jag med Den Förbjudne Mannen igen... Vi har haft lite kontakt emellanåt, men det sista har jag tröttnat lite -tycker om att han är snäll, omtänksam och inte blir arg, men jag har allt mer börjat känna att han säger, gör och är saker som inte jag vill ha. Jag vill ha uppmärksamheten, någon att prata med, (och närhet, mys osv) men inte av honom. Men jag vet att jag kommer längta efter honom, men egentligen någon. Ska stå emot... Han ville att vi skulle åka iväg en natt, och jag vill ha närheten, men jag vill inte med honom. Heja mig, bra insikt.

Är apledsen, mycket för att jag tvivlar på att jag verkligen levt som jag tror att jag levt, men jag ska påminna mig om polisens Johan och Eva-film och hur träffande den är för mig, och försöka få min hjärna att acceptera det och kämpa vidare.

Fattar... :-)

Tjalle, tack för din berättelse. Hårddisken som bara kör på ska omprogrammeras. I vårt fall tar det tid eftersom vi inte kan göra en ominstallation. ;-) (tänk va skönt om man kunde...)

Du kör hårt med dig själv och liksom jag började dricka själv. Ger mig lite svar på mitt eget drickande. Nej det håller inte i längden och man blir mer och mer olycklig och vi alla här verkar ha drabbats av den stora ångesten. Vi dricker oss till depressioner.

Santorinis funderingar på att använda sig av uppfinnisrikedomen i mer positiva syften, lät bra tycker jag. Vi är ju listiga, de flesta av oss... ;-) då kan vi väl vara listiga och lura bort delen i hårddisken med A-begär och ersätta med något annat eller kanske bara ta bort den.

Ha en fin dag!

Det kan lätt bli missförstånd i text där nyanser och tonläge inte kommer fram. Efter mitt P.s borde det ha stått "kära" i Calle och en ;-) istället för två utropstecken.
/ Ebba som vill undvika missförstånd.

En till som susar in och ut på systemet med endast A-fritt. Undrar ibland vad de tänker i kassan. Betydligt billigare än tidigare, är det också.

10 månader, juste!!! Grattis, vad härligt för dig och din kropp. :-)

Funkar kornkärnor och NA?
Sprang igår och tränade en del annat. Kroppen var så stum och det var så tungt hela vägen. Varför? Det har ju gått så lätt sista tiden.. Ja, ja, håller i och tänker träna vidare och hoppas på att hitta balans i kroppen.

Hade stort sug i fredags också men inte på systemet. ;-) det går verkligen över och så är jag så nöjd att jag inte dricker efteråt. Haft gäster och middagar i helgen. Idag fint väder och konstaterar 7 veckor.

Hörs!

Hej Berra! Vilken fantastisk berättare du är! Och vilken fest du/fixat till frugan! Din berättelser med hur folk beter sig och om tankarna som värd och reflexionerna du gör är så intressanta. Du sätter ord på så många tillfällen vi alla varit i.

Din tillbakablick och funderingar om triggers är så klokt och vettigt att läsa. Det är en ständig utveckling och reflekterande... Tycker du är cool!!

Hittade massa spirande kantareller på löprundan igår. Inte redo att plockas ännu. :-)

Ses!

Jag glömmer inte mig själv, jag är prio ett. Har sett alltför många exempel på när det slutar i krasch för att folk är höga av nynykterhet och är medveten om det. Vet att euforin kommer lägga sig och nya vardagliga ting att hantera kommer komma som prövningar. Jag ser fram emot att utvecklas och eftersom att jag kommer gå 2 ggr i veckan på olika AA-möten kommer jag ständigt påminnas om allt. Det är viktigt att se signaler i tid.

Kram Ebba

P.s Alla är kära i Carlito med all rätt!!

Ska rapportera om jag börjar flyga. Alltid velat segla och blir jättesuggan när jag ser folk sväva på uppåtvindarna utanför klintarna eller ovanför Bergskanten i olika länder! Att rida i terräng och segla fram är nog det enda som verkligen lockat mig mycket och suget blir starkare nu utan A. Känner att jag nu kanske äntligen tar mig för saker jag skjutit upp så länge!

Vi kan bara vara bättre partners, föräldrar, vänner och själar jämfört med igår! Idag kände jag enorm tacksamhet över mina barn som lever och min make som älskar mig. Vill passa på att visa det också! Det kan man heller inte ångra! ;-)

Ha en fin dag! Vi ses

Jag menar att jag hade druckigt upp det för ett år sedan. Konstnären

Vad skönt att hälla ut lite rester. Precis, hade det varit jag hade jag satt mig ner och druckigt upp det. Grattis vickan till 7 veckor, kanonbra gjort.
Tack för dina rader till mig i min tråd, blev så glad. Just idag känns allt bra utan A, och så ska det förbli för mig.
Kram
Konstnären

Tack för svar och härligt att det går bra och känns lätt! Går bra för min del också. Ytterst sällan kämpigt och starkt sug. Idag 7 veckor sedan beslutet!

Ses!

Heja dig Akvariet! Grattis till dina rena dagar och fina samtal med barn. Berätta hur det går med släkten när ni ses. Min reagerar positivt. Både för att de antagligen tyckt att jag sugit i mig mycket och att de själva minskat. Får respekt och känner styrka av detta.

Har också beteendet att dra i mig massa alkoholfritt ibland som påminner om det gamla beteenden och har reflekterat över det. Det tar tid att ändra vanor. Nu fokus på att det inte är A jag drar i mig och det är ju en bra början, eller hur!?

Må gott!

Värsta lovenest här!! ;-))))

Hoppas du mår bra Ebba och härligt att du finns med för så många! Glöm inte dig själv!
Kram

Var en bra liknelse, lilla Anna! Det går, det gäller att hitta saker att fokusera på så glömmer man bort hur jobbigt det är. Så är det för mig när jag tränar. ;-)

Hoppas det går bra, Anna! Du kommer inte att ångra dig!
Ha en fin dag!

Havet öppnar själens portar.
Härligt med en sten. Min terapi för några år sedan var långa promenader med hunden. Satte mig på en sten. Det strilande solljuset och kände naturens kraft och min litenhet. Undrade lite varför Gud/ livets krafter varit så grymt. Naturen är läkande och vi mår bra. Våra djurvänner känner hur vi mår och är så fina mot oss, fastän vi inte alltid förtjänar deras kärlek.

Du berör mig och att du klarat att säga nej så länge. Skönt att läsa ditt hat och ilska mot A. Det är väldigt bra för min del att känna förakt och avsky mot A. Det stärker mig.

Tack för att du finns här, att du delar med oss och uppmuntrar oss andra. Stora varma kramar!