Senaste kommentarerna i forumet

Vad tråkigt att läsa, Miss K! Jag vet hur det känns när man ständigt slits mellan hopp och förtvivlan.

Uppdatera mig lite - du skriver att ditt ultimatum gällde en vecka. Har den veckan passerat? Eller drack han under den veckan?

Jag tror att det är oerhört viktigt att du genomför det du har sagt i ditt ultimatum. Att inte göra det innebär att du flyttar din gräns ytterligare lite, sakta sakta sakta. Du måste bryta mönstret.

Var rädd om dig!
/H.

Hej Anel och ni andra.
Jag hade en hemsk natt. Trots sömnpiller endast två timmars sömn. Åkte till jobbet redan kvart över sex. Situationen på arbetet snarast kaotisk. Jag vet att jag inte ska fatta några dramatiska beslut när jag inte är i balans men idag var det nära att jag sa upp mig på dagen.

Jag bet dock ihop, skrev ner en hel del av mina tankar om min arbetssituation som jag ska suga på lite över helgen. Har inget sug efter alkohol men det är så jag brukar fungera. Först när jag är någorlunda i fysisk form börjar den första tanken att komma. Ikväll vill jag bara sova och vila min vilsna själ. Jag är så tacksam för detta forum och att det finns människor som förstår så väl hur illa man kan må. Jag är fast besluten att fortsätta min nyktra resa, med eller utan jobb. Jag försöker fokusera på min senaste långa nyktra period och hur bra jag mådde då.
Tjalle

Vart tog du vägen. Hoppas du mår bättre. Själv går det
upp och ner,fast mest upp varit nykter 10 dagar nu.
Tänker på dig
Kram
Anel

han i Antabusen så planerar han självklart för att dricka.

Sluta lägga din energi på en sån skitstövel

Ha, man kan nästan tro jag varit berusad när jag skrivit endel av inläggen, men det har en helt naturlig förklaring, iphone! Får väl så lov att sluta skriva på den! Tydligen är mina fingrar inte kompatibla med den!! Får tom inläggen publiserade två gånger, hur jag nu lyckas med det??!!

Ja, idag är jag än mera beslutsam om att sluta upp med drickandet! Börjar småningom inse vad som menas med att man kapitulerar inför alkoholen. Det finns absolut INGET positivt med den mera!
Inte ens en liten gnutta finns kvar mera av dess konster att sätta lite guldkant på tillvaron!
Det jag nu måste inse är att det är såhär livet är, face the fact!!

Nu tänker jag "bara vara". Hela jag är impregnerad av alkohol efter alla år av drickande!
Känner mig nästan som när man lärde sig cyckla, det går vingligt i början, fallit o slagit mig har jag gjort, men jag ger mig inte, jag ska KLARA det!

Jag vet jag måste vara på min vakt, för närsomhelst biter alkoholtankarna fast i hjärnan och jag vet, vis av erfarenhet att den duellen klarar jag mig inte ur, om jag inte är väl förberedd!

Återfall....
Igår när jag kom hem luktade hela våningen av öl. Jag hade känt det på mig hela dagen. Han var nerstämd och svarade inte på mitt telefonsamtal. På natten satt och hörde på musik på hög volym. Det sätter igång gamla minnen för mig från hur jävligt det var för många år sen.

Jag blir arg, men så är det en röst i mig som säger; det är inte lönt att säga något han lyssnar ändå inte, jag ska bara vara som vanligt, jag behöver inte låta mig påverkas av honom.
Vad ska jag göra av mina känslor??? Som det är nu försöker jag vara i ett annat rum.

Sen kommer också funderingarna. Vad händer nu? Mitt ultimatum gällde bara 1 vecka. Jag hade tänkt att jag skulle tolerera ett återfall,och sa nog det till honom också. Det beror nog på vad som händer nu. Är det troligt att han kan ta bara denna kvällen och sen fortsätta "behandlingen" igen?
Han struntade i Antabusen häromdagen, planerade han att dricka då eller kände han sig så kränkt som han sa?

En trött och besviken
Miss K

Jag är i Chock

tog mod att titta in i hans tele.. fann sms till bl en tjej som han sovit med som me mig...

såg ett sms där hon hade skrivit om... menade du de du sa inatt bla bla.. nästan sånna ama ja skickat till han..

såg att hon hade skrivit kom sen o sov med mig mm mm... de här va i juli
vet inte hur många andra han träffat, men ja har ju känt att det är nåt annat än rädsla han snackar om..

jag är glad men arg med...nu vet ja.. fy fan .
o han som sagt att han älskar mig o att då är han inte med nån annan...

en man som känner han sa nu för nån dag sen att han lider av kraftig mytomani

Inte massor av sömn, lite småtrött men alltid klar i knoppen numera när jag åker till jobbet :)
Skönt!!!

det svårt. Det här är livsforum. Just nu är jag svarslös... men tack för din omsorg och dina goda tankar om mig. Det värmer - så talar brorsan - lillebror måste det vara då:) Men...

... precis den här dimensionen av att vara människa har jag tänkt mycket på sen länge. Det har delvis har att göra med min yrkeskunskap. Emellanåt har tankarna väckts när jag läser och skriver här på forumet och tyckt mig se frestelsen (som finns hos oss alla, tror jag) - och ibland tillsynes lättheten att dela in i "goda och onda" eller "vi och de" - där "de" självfallet blir de som inte har sin röst här.

Det förhållningssättet, den tankemodellen/indelningen vi(goda)-de(onda) passar inte in i min bild av vad en människa är. I min värld har vi alla (jag vill tro alla men jag tvivlar ibland) bättre och sämre sidor. Det som är gott kan faktiskt vara till skada i ett annat sammanhang (t ex när omsorg utvecklas till medberoende) och det som kan se hårt ut kan inrymma en god intention (t ex att uppmana nån att lämna och flytta - vilket också kan ses som att överge - från ett annat håll).

För mig är det viktigt att se mig själv som den jag är men också som den jag vill vara. Jag vill ha hjälp att se det jag vill bli medveten om och (kanske) ändra på. Att bli bli medveten om mina olika sidor gör mig inte mindre värd men det ger mig möjlighet att växa och utvecklas. Om jag vill.

Jag har lärt mig mycket här på forumet - särskilt om missbruk och att leva med en missbrukare. En del lärdomar har skavt och gnagt och sannolikt är det de som hjälpt mig mest.

Jag ville inte vara den som min hänsynsfulla mamma undvek att be om en tjänst och jag ville inte vara den som för många gånger valt bort familjen för arbetet - både plikten och karriärsuget finns med där i en salig blandning. Det som varit kan jag inte ändra men i allt framåt kan jag välja bättre enligt vad jag verkligen vill om jag är mer medveten om vem jag är och hur jag uppfattas.

Kanske det var du Dompa som skrev en gång här att jag inte dömer någon... det gjorde mig glad för det vill jag inte göra. Inte heller mig själv. Det finns så mycket inom en människa som vi inte ser och inte vet.

http://www.youtube.com/watch?v=chY8T_9m9dQ

Nu kallar jobbet och plikten:)
Kram till dig Dompa och andra som läser / mt

Skönt att du kröp till vårdcentralen...ibland får det ju bli så. Men starkt att inse att man behöver hjälp. Medicinen låter ju så där kul...bra att jag inte fick namnet på den. För visst har du rätt...vem vet vad jag då skulle hitta på? Har själv inlett min andra penicillin behandling på kort tid. Ngt är mkt fel med mitt ena öra. Kan ju låta som en bagatell...men det är det inte. Börjar påverka balansen...jag lallar omkring som ett fyllo fast jag är spiknykter. Dessutom blir jag arg av den ständiga värken. Doktorn säger att det beror på för mkt simning och dessutom har jag tydligen sand i örat? Jaha...men ta ut de då? Nej...det gick ju inte...i öronen ska det inte petas!

Inser ju att detta inte går att jämföra med riktigt depp...men nu fick du den ändå. Kanske krama nästa medmänniska extra hårt för h.n kan ju faktiskt ha en jävla öronvärk ;-).

Julen ja....ser inte heller fram där. Även min första jul på länge som singel. Nu saknar jag ju inte J på samma sätt som du saknar din gubbe...men konstigt blir det. Har själv aldrig sett pointen med julfirandet...jag är ju inte ense med GUD. Men inser att detta ska måste man ta sig igenom eftersom man har skaffat barn. Inte heller ongarna är kristna...varför denna charad? År efter år? Läste i tidningen härom veckan att många skuldsätter sig för att kunna fira denna helg! Jamen så sunt?

Hoppas du slutar spy snart! Att spy en massa och inte ha matlust...låter ju inte som en jättebra kombo. Kram på dig själv! /R

i Framtidsdrömmars tråd att du inte är inte är "säker på att jag älskar min sambo längre: alla svek, alla sexuella kontakter med andra, alla brutna löften, osv osv har satt sina spår."
Självklart sätter såna svek spår... självklart sätter såna svek kärleken på spel och krossar tilliten för lång tid om inte för alltid. All tid.

Svårt att ta upp separation innan du har nånstans att ta vägen. Kolla upp kvinnohus och gå till soc i din kommun och be om hjälp om det är så att du vet att du verkligen vill flytta.

Kram, kram / mt

är inställd på att ta vara på ditt nya, nyktra liv!!!

Visst hade du tagit kontakt med en gammal vän som var AA-medlem? Har du också tänkt på möjligheten att söka dig till en AA-grupp? Där skulle du kanske, eller troligen hitta människor i liknande situation att dela dina tankar, känslor och erfarenheter med.

Hoppas det uppstår ett hål i vacumet så att det läcker in lite livsglädje till dig!
Fortsätt skriva! Det här kan vara ett livsforum - visserligen med alkohol som den gemensamma nämnaren - men livet är mycket större än så! / mt

Hoppas allt väl.
Tilde

Åh du fina...
Nä.
Det har gått.., dåligt.
Såg mej själv en lång stund i spegeln för ett tag sen och såg någon som inte fixart själv.
Inte alkohol, det är stiltje, utan ett annat erkännande.
Moi är Deprimerad. Tungt ord, men så är det.
Så jag kapitulerade inför medicinsk behandling. Inga namn, vem vet vad du hittar på då ;)

Den lilla bieffekten man får på köpet är mer nedstämdhet, lite okontrollerade kräkningar (mm, så charmigt!).
I början, sen ska det vända.

Jag har försökt på så många sätt men ibland får man bli liten och krypa till korset. Eller Vårdcentralen.
Har INTE gett upp ,men gett efter.

Ältar inte, håller igång, men ingenting är meningsfullt och sovmorgnarna blir längre och längre. Äter för lite.
Varningsklocka som bör tas med respekt.
Tyckte jag, andra gör som dom vill.

Hösten är ok, men julen? Vafan ska man ha den till i år?
Kräkas på?

Är lika cynisk som förr men också lite fascinerad. Om det här kan hända mej så ska jag krama fler människor jag möter.
Nån kan må som jag.

Och du R får den största kramen hela vägen till din Pazzo Circo för att du bryr dej gubbe ;)

Jag tänkte exakt samma tanke idag! Såg en liten hund som satt och sket på en liten liten hög med löv mitt på cykelbanan. Såg ut som om den skämdes och jag blev så förbannad på ägaren som inte hade vett att rasta hunden i parken ett kvarter bort. Fast vad vet jag, dom kanske inte hann? Men jag håller iallafall med dig, vi ska nog inte försöka styra naturen för hårt...

Kul att du är tillbaka förresten!

Håller med om att man får mycket tid när man inte dricker. Det är ju den tiden som ibland är jobbig, jag går runt i skogenoch pratar högt med mig själv. Verkar nog helt knäpp, en hund kanske skulle vara bra.

..och jag hoppas att du snart mår bättre!/C

Tack Dionysos för dina ord och beskrivning! Just som nu beskriver det
vill jag ha det, leva i nuet! Ditt inlägg gick på ett enkelt o rakt sätt direk
in i min impregnerade hjärnan! Får ju sjukt mycke tid nu när man lämnar
bort alkoholen, måste göra mig en lista på vad jag helst vill göra, dricander
utesluter

Ja ska skriva här o jag ska ta mej tusan klara av det!
Ibland kan de bli för mycket, men det blir så isf!

Tjalle, vi sitter tydligen i samma båt du o jag, vi använer ju
dessutom samma piller för att kunna fungera någotsånär efter
"det roliga", fast vi kan väl ta varandra i hand på att det är länge sedan
de var roligt!

Nej, vi kämpar tillsammans nu, eller hur, mot ett bättre liv!!

Tack Dionysos för dina ord och beskrivning! Just som nu beskriver det
vill jag ha det, leva i nuet! Ditt inlägg gick på ett enkelt o rakt sätt direk
in i min impregnerade hjärnan! Får ju sjukt mycke tid nu när man lämnar
bort alkoholen, måste göra mig en lista på vad jag helst vill göra, dricander
utesluter

Ja ska skriva här o jag ska ta mej tusan klara av det!
Ibland kan de bli för mycket, men det blir så isf!

Tjalle, vi sitter tydligen i samma båt du o jag, vi använer ju
dessutom samma piller för att kunna fungera någotsånär efter
"det roliga", fast vi kan väl ta varandra i hand på att det är länge sedan
de var roligt!

Nej, vi kämpar tillsammans nu, eller hur, mot ett bättre liv!!

Eftersom jag har insett/bestämt mig...att detta är mer ett Livsforum än ett alkie dito. Så kommer jag kanske mer ta upp det lilla i livet. Sånt som stör mig. En av dessa issues är hundskit. Jag avskyr det...finner mig själv ofta vandrandes mitt i gatan...givetvis mot färdriktningen. Varför? Jo för ibland orkar jag inte se upp för hundskit...och jag har dragit slutsastsen att ; Ytterst få människor rastar sina jyckar mitt i gatan. Trottoaren tycks var number one spot.

Så gör även jag....när jag går på mina ändlösa promenader med Fisalisa och numera Miss Pudis. Vi går på trottoaren och mitt i allt släpper hunden en korv. Svensk som jag är så plockar jag givetvis upp skiten. Men jag har börjat tänka...även på det. Sett lösspringande hundar i Grekland och har konstaterat att hundar vill faktiskt inte skita på trottoarer. De vill dra sig undan till en buske....men vi människor placerar dem i en fel miljö. Så de skiter där de hinner. Samma sak med revirpinkande...såg en hund på Kefalonia i sommras som pinkade över en minut! Först skrattade jag...sen insåg jag att denna vovve behövde inte revirpinka varannan minut . För han var inte doministicated...han fick vara sig själv.

Vart ville jag komma med detta? Jo...att kanske ska vi inte inkräkta allt för mkt på naturen? Kanske hunden inte ser oss som sin bäste vän?/R

Nyss hemkommen efter första arbetsdagen efter senaste fyllehelgen. Lyckades någorlunda sova i natt med hjälp av ett och ett halvt sömnpiller. Klev upp straxt före sex. Hela min kropp ville fly men jag stegade trots allt in på min arbetsplats och försökte räta på ryggen.

Med obeskrivbar ångest lyckades jag genomföra arbetsdagen. Situationen på jobbet är mer kaotisk än någonsin och det är ju inte något som har hjälpt till att hålla mig bestående nykter. Jag vet inte hur min närmaste framtid kommer att bli men är också medveten om att ifall jag ska klara detta måste jag vara nykter. Jag har haft nyktra perioder, kortare och längre, och vet hur bra jag mått. Ändå, gång på gång, har man gått i fällan och in i sitt gamla beteende. Jag har många gånger funderat på hur det kan bli så här. Jag har inget bra svar men ibland vill man bara ha tyst på surret i huvudet och då flyger fan i en och man vet att alkoholen ger snabb och effektiv lindring om än bara för en kort period.

Jag är fortfarande skakig i kroppen och levt på mjölk, mer eller mindre, de senaste tre dygnen. Det är tjatigt både för mig själv och min omgivning med alla försök att bli bestående nykter men jag tog ett viktigt steg igår när jag för första gången skrev i detta forum.

Om ni orkar vill jag fortsätta att förmedla mina tankar och min resa mot nykterhet. Jag ösnkar er alla en lugn novemberkväll.
Tjalle

1,5 månad sen jag gjorde en ny-start i mitt liv. Under dessa månader har jag druckit alkohol två ggr. Båda gångerna väldigt lugnt! I normalfallet hade jag under samma tid säkerligen varit full minst en gång per vecka. Druckit ca 1,5 liter vin per tillfälle nu har jag inte ens druckit den mängden på två tillfällen. Anledningen till att jag skriver är att jag vill komma ihåg denna stora minskning. Det känns bra! Fortsätter kampen i att inte falla i att dricka bara för att de ges tillfälle, fortfarande ha respekten för hur lätt det är att trilla i vanan och öka konsumtionen..

om det är specifikt för oss alkisar att inte kunna behålla vänner ? Är det för att vi nyktra alkoholister är stadda i ständig utveckling ? Men jag kan också se att folk har djävligt svårt att höra av sig fast de lovat. Många är de gånger då jag ringt nån som det var länge sedan jag haft kontakt med och fått jubel till svar för att jag ringer. Sen när vi pratat ett tag och ska lägga på kommer alltid kommentaren : Jamen jag hör av mig nästa vecka........Inte fan är det nån som hör av sig.

Min kvinnliga guru i alkisbranschen gick själv ifrån en dålig relation för några år sedan och hon är så sanslöst, skamlöst, nöjd med sitt ensamliv nu ! Idag kan hon inte tänka sig en fast relation som tar upp plats i hennes hem utan njuter i fulla drag av att få skapa sitt eget liv. Lite avundsjuk blir jag nog i alla fall :-))

Tack Mulletant och alla ni andra!!
Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha hanterat min situation om det inte vore för ert underbara stöd. Visst har jag vänner, och jag har även träffat en terapeut en gång förutom familjeterapin, men att få ta del av tankar och kommentarer från människor som gått igenom liknande skit som jag genomlider är så otroligt givande. Jag tror kanske inte att jag skulle ha tagit till flarran om jag inte hade haft er, jag känner mig faktiskt färdig med det, däremot skulle jag antagligen ha blivit knäpp på riktigt...och då vet man förstås inte...

Läget är fortsatt tungt. Jag sitter där jag sitter i nåt slags vacuum i väntan på vad frun ska vilja. Hon är såklart värd väntan, inte minst eftersom hon levt med flera års skit pga mig. För det mesta går det bra, men ibland kommer ångest, skuldkänslor, och sorg. Och tröstlösheten när jag tänker på att det kanske är över...men vad ska man göra? Det är bara att fortsätta...livet måste ju gå vidare. Jag har fått ett nytt liv och det tänker jag fan inte kröka bort.

TACK ÅTERIGEN!!