Senaste kommentarerna i forumet

Jag är på dag 8 nu..hemsk huvudvärk första 6 dagarna..Nu känner jag av den mot kvällen men det börjar i alla fall lätta, så håll ut!

mot dej själv och förlåt dej.
Du har inte gjort något brottsligt
eller skadat någon annan än dej
själv.
Det kommer att kännas bättre när den värsta ångesten lagt sej.
Stor kram från mej till dej.
Hälsningar Kvaddad

Jag är bara på dag 2. Hemsk huvudvärk och annat.
Funderar på att ringa en beroendemottagning imorgon. Jag behöver nog stöd. Tror inte att jag fixar detta själv. Sedan behöver jag nog kolla mina värden... Tänker på vad jag har utsatt min kropp för.
Hoppas att du fixar detta. Jag följer dig :-)

Öööööhh det låter som om din kille har stora problem att brottas med men inte vill inse det och själv vill spela gud eller martyr (välj själv vilket du föredrar). Med tanke på att han verkar nedvärdera dig, dina känslor och mående är han då verkligen en person du vill leva med? En person som inte inser att han är blandmissbrukare. Han verkar ju inte förstå allvaret i det hela riktigt.

Du kan ju inte spola tillbaka tiden. Ta lärdom är mitt råd. Drick inte så du blir full. Låter enkelt kanske men är svårare att genomföra. Älta inte det som hänt utan spärra mobil, kort mm. Skaffa nytt och se till att inte hamna i samma situation. Det är nog ingen som kommer komma ihåg dig den kvällen. Alkohol ger ångest så är det tyvärr.

Tack för att ni inte dömer mig. Jag behöver nog mer tid, tror jag. Ska vara med i alkoholhjäpens studie med ett onlineprogram med individuell feedback från rådgivare, som jag förstått.

Nu är dag 4 snart slut. Huvudvärken är hemsk och just nu är suget stort.

Tyvärr fick jag panik i bilen på vägen dit, blev inget. Jag skrev om det i en annan tråd:

https://alkoholhjalpen.se/node/14079

Inlägg 25.

Tack för er omtanke! <3

Och Areomagnus, vilken kunskapsbank du är!

Kanske ska du ge lite mer info om dig och ditt drickamönster så att vi kan ge dig lite mer personliga råd. Om du vill dra ned på drickande så tillåt dig bara dricka vissa dagar typ fredag och lördag en viss mängd. Tänk på att även måttlighetsdrickande är skadligt för kroppen, cancerrisken ökar markant. Så ett glas vin om dagen som förespråkades innan är borta och ny forskning visar att alkohol är skadligt punkt. Vill inte skrämma upp dig men många ger en förskönad bild av drickandet. Borde stå på spritflaskorna, samma som på cigg-paketen. Sprit döda, sprit ger cancer och sprit förstör familjer. Typ läs det lite mellan raderna.

Var nog min padda som hängde sig lite. Jäkla rättstavning. Skulle stå häng i.

Jag hällde ut all sprit jag hade hemma för att inte falla för frestelsen. Det finns ju medicin, antabus, campral mm som man kan ta när man ska gå bort på fest. Dricker du på antabus ja då leker du med livet. Dricker du på campral så för du inget rus som man ofta är ute efter. Jag skulle nog bara avråda dig att gå på fester där man dricker de förssta veckorna så att du får tillfriskna lite från abstinensen och så att du börjat jobba med dig själv.

Precis vi är så olika Stingo och har olika med i bagaget så därför finns det kanske lika många svar på frågan som missbrukare. För många handlar en relation till A ofta om att man ska dricka, det är socialt och förknippat med glädje mm.

Du har ju skapat en tråd här. Det är din tråd. Se det som en kolumn som är din. Du ser i huvudmenyn på forumet vem som skapat den. Står under ämnet och bredvid ämnet står vem som skrivit sist står till höger. Hänger du med? :)

14 månader! Vad starkt! En vecka är också starkt! Jag är ju precis i början och tänker typ hela tiden på a. Det står en flaska bubbel i kylen... Jag tog precis ut den bara för att hålla i den.
Hur har ni klarat att stå emot? Hur mådde ni första veckan?

Klart att det är ok att säga nej tack till alkohol (rädslan över vad folk ska säga och tycka är nog bara ett svepskäl). Jag är mer rädd att jag inte ska kunna klara av att säga nej.

Tack för att du skriver och delar med dig.
Jag har varit nykter i ca 14 månader nu och jag mår så mycket bättre idag.

Jag tror att man i början gör det svårare än det är det här med vad man ska säga till folk ang varför man inte dricker.

Egentligen är det så enkelt!

1. Jag är rädd om mig
2. Jag vill ta hand om mig
3. Jag väljer bort alkohol av hälsoskäl för jag mår mycket bättre då.

Det är ingen fara att avstå alkohol.
Det är klokt och coolt (tycker jag!)
Men jag tror att man (jag) ibörjan av sin nykterhet gör det till något större än det behöver vara.

Nu om någon vill bjuda mig på ett glas vin säger jag helt enkelt bara "nej tack" och ler.

Sen är det bra med det.
De får undra och tro vad de vill om de vill, för jag vet anledningen till varför jag inte vill ha = jag vill må bra, därför dricker jag inte alkohol.

Det låter kanske som att jag inte förstår hur jobbigt det känns för dig, det gör jag för jag har varit där.
Ville gärna bara dela med mig av hur jag ser på det i dagens läge.

Ha ha, ja nog känner jag mig konstig allt. Och sömnen har varit ett problem länge, men kanske att jag slipper att må värre än jag gör nu då? Är bara inne på dag två, men då borde väl det värsta ha kommit redan?
Sen kan jag ju känna sorg över alla hjärnceller jag förstås har supit bort. Kan riktigt känna att jag blivit dum i huvudet, inte klarar saker på jobbet lika bra längre, etc. Och hur ser min lever ut? Vet inte om jag pallar att gå till doktorn…

Men hur ska jag klara detta? Jag har en gång varit rökare (var under lång tid), slutade när jag blev gravid och höll upp i 2-3 år. Sen var jag hos kompisar i deras stuga en sommarsemester. Vi tog en cig efter middagen och PANG! Det gick inte många dagar innan jag var storkonsument igen. Jag lyckades till slut bli rökfri, men gick istället över till att bli kedjesnusare…

På torsdag kommer en stor utmaning. Ska på konferens med jobbet. Ingen där vet (eller det kanske de gör förresten) men jag vet inte hur jag ska kunna säga att jag vill avstå från den där drinken innan middagen, eller ett gott glas vin till maten, eller någonting efter maten… Gratis är det också… Jag vill inte att någon ska få reda på VARFÖR jag inte vill ha a.

En beskrivning av symptom på allvarlig abstinens finns på den här sidan: https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens
Det brukar komma med en gång när man slutat dricka. Däremot kan man känna sig konstig och humöret kan vara sämre under lång tid efter.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej!
Så började det för mig 12 år sen 18 då ute o festa osv drack för mkt på hemmafester osv ute jämt.
Slutade dricka 2 månader sedan eftersom jag blev beroende och tillslut drack varje dag så fort som tillfälle gavs.
Det kan ta lång tid innan man blir beroende men det smyger sig på sakta, sen är det svårt att dricka normalt...funkar inte alls...för de flesta.
Jag bröt också med de vänner som inte festa o drack. Supandet blev min hobby i 12 år från 18 -- 30..
Var försiktig o ta hand om dig

I morse grälde vi igne. Vi har fått tid till terapi och han påstår att det är "någon trendgrej" jag följer. Jag började gråta i sedvanlig anda och sa att jag har panikångest. Fast han nu har varit duktig i över en vecka så vet jag att grunden vi står på inte är stadig. Jag vet att han kan dricka igen närsomhelst. Han röker dessutom gräs också. Mycket riktigt blev han arg och frågade sig själv varför han utsätter sig själv för det här och sa att han bara vill röka massa gräs just nu. Jag påpekade såklart att det e just det jag är rädd för, att om jag säger någonting fel så är det den reaktionen jag får. Därför måste jag tassa på tå hela tiden.

Våra gräl blir som en ond cirkel utan slut, jag som anklagar och gråter av den smärta han orsakar mig. Han som hela tiden blir anklagad och aldrig "är tillräcklig" även om han bättrat sig.

Genom terapi kunde åtminstone en utomstående part dra i tråden. Men han tror inte på det. Så hur kan jag tro på det? Just nu vet jag inte om han har köpt massa gräs eller sitter och dricker. Och det är ju redan knäppt att min verklighet ser ut så, att jag funderar på dessa saker.

Han är dessutom djupt inne i ett hat mot samhället, media, journalister, terapi, USA, demonstrationer, grupper överlag... you name it. Han tror att han är speciell för att han inser hur skit den här världen är. Därför vill han inte ändra sig, för då är han inte speciell längre. Känner nån igen sig? Är det alkoholen eller depressionen?

Tack aeromagnus, jag skall leta upp din tråd.

Uppdaterar

vill beskriva hur det känns, har jag abstinens? Jag det har jag. Känner att jag vill ha kontroll på han, vill ringa, vill åka dit. Det känns så men så klart gör jag inte det. Det licksom kliar i mig. Känner jag nåt behagligt i huvudtaget? Ja små glimtar under dagarna ( är lite tidigt o säga. Har bara gått 1 v)
Kan komma på mig själv att vart lite gladare, mera närvarande tex i nåt på tvn, nåt samtal osv.
Om det kommer sakna känslor eller tankar så påminner jag mig fort om det han försökte göra sist, jag lägger också in det han gjorde under veckan mot vår vän, plus att jag tänker att för varje möte med våra vänner eller nån som tror vi fortfarande har nån relation, att när de frågar om honom kan jag säga, du jag vet inte hur det är med han, vi har inte setts eller pratat. Det gör att jag återskapar mig själv som själv. Det gör att de ser att det är slut, samtidigt växer jag.
jag saknar oftast han på kvällarna då vi pratat mest, jag lägger då till att... tänk på hur mycket han hållt sig till verkligheten o inte då....
tänk på hur mycket av dig du kommer få tillbaka, tänk på allt snurr, oro, förvirrat som kommer försvinna. Du kommer få självrespekt, se starkare ut, få mer respekt, många kommer säga å fan, nu tänker hon

Lycka till answe77 :)

du hittar rätt växel för att köra upp på vägen igen Buzz! När hjulen slirat färdigt får du grepp igen och tar dig upp ur diket.

du är på rätt väg! Jag var också på ett möte i dag, hos en sköterska eftersom jag hade värden när jag slutade dricka där man misstänkte att jag har diabetes på gång. Nu är värdena i stort sett normala och jag har gått ned fyra kilo. Socker och blodtryck som de ska och jag är i bättre form än på många år. Så kan det gå när man sätter på korken. (Hur korkad har man inte varit:-) Kanske kan jag nu slippa en massa skit som ett missbruk orsakar om jag har tur. Att jag mår så bra i dag kan i första hand absolut tillskrivas att jag inte dricker längre. Tror jag ska besöka AA någon dag, även om jag slutat gå regelbundet så gillar jag fortfarande AA. När jag första gången bröt med hr A så var AA min räddning. I min stad har vi också lunchmöten på onsdagar, så vi kanske ses någon gång. Dock inte i morgon, men jag kan ge ett livstecken i din tråd när jag tänker gå här på forumet så kan vi höras om vi vill. Ha det bra!

Tack för dina fina ord Fenix! Det gör så mycket mer än man kan tro att få en rad här och där av någon..:)

Idag hade jag tid hos min kurator igen..otroligt klok kvinna som råkar ha jobbat på beroendepsyk innan så det var en klockren matchning.. Igår kunde jag inte gå på möte eftersom det är min barnvecka så det var skönt att ha den tiden inbokad idag.. Imorgon har AA lunchmöte i min stad tack och lov så då ska jag gå..längtar verkligen!

Idag är det 1 vecka sedan jag vaknade, bakis ja nästan full, försenad till jobbet och allt bara rasade.. Vilken vecka jag haft.. Den värsta och den bästa i mitt liv!

Precis som du skriver Fenix om att vara glad att slippa dricka känner jag också nu..men jag tror det kommer gå upp och ner ju mer jag landar i beslutet och verkligheten..Därför är AA oerhört viktigt för mig.. Inte bara stödet utan att för att bli påmind om mina problem som alltid kommer vara ett problem.. Tog bara ett möte för att inse att det inte var tal om några 90 dar för mig utan det här kommer att vara mitt livslånga projekt..och det gäller att komma ihåg det senare också.. Även om jag tar en dag i taget nu så känner jag personligen att det är lika bra att veta vad jag är inställd på för att inte lyra mig själv om att det i framtiden kommer komma ett datum när det är "lugnt" igen..

Det är helt okej att du vände! Döm dig inte för det..du kommer att våga.. Förstår att det känns nervöst i en mindre stad.. Om det hjälper, försök tänka att alla de andra som är där säkert också resonerat likadant..och att alla ju är där för att ni har något gemensamt! Det är ju ingen där som kommer att se dig, känna igen dig och döma dig..tvärtom kommer de att välkomna dig med öppna armar..och du kommer att känna en styrka i att du i te står ensam utan kan få stöd av andra som vet precis vad du går igenom, tänker och känner just nu..

En dag i taget..:) Kram!

Både för jobbintervjuer och allt annat. Jag tycker att det var starkt av dej att vara på väg till AA. Nästa gång kommer du att våga dej in. Ge dej själv en klapp på axeln för att du klarar dej bra så här långt, för att du tar ditt problem på allvar och för att resonerar klokt.
Nu tar vi endag till, en dag i taget så fixar vi det här.