Senaste kommentarerna i forumet

Jag såg din fråga i min tråd och svarar dig här!

Jag förstår precis din oro - att lämna innebär ju inte bara att lämna en missbruksrelation och ett medberoende; det innebär ju också att man lämnar sin trygghet (man vet ju vad man har men inte vad man får), jag kände stor oro för att inte klara mig ekonomiskt, att bli ensam, att inte få vara med barnen så mycket som jag var van vid, att inte kunna fixa ett ordnat, bra boende - men allt har löst sig.

Jag gick i flera månader och höll på att explodera (ska jag lämna, stanna, lämna, stanna, lämna, stanna, lämna, stanna, lämna) men när jag väl bestämde mig så flyttade jag dagen efter, utan att ha ett ordnat boende. Först bodde jag hos mina föräldrar när de var bortresta, sedan fick jag tag i en lägenhet på en gård i närheten av dem och ett halvår senare skrev jag på köpekontrakt för ett hus, och innan jul hade jag renoverat det och fixat iordning så att vi kunde flytta in.
Exet bodde kvar i huset för jag varken ville eller kunde behålla det - och banken hade sagt innan att jag inte kunde köpa hus "för de rekommenderade inte ensamstående kvinnor att bo i hus då det ofta medför krav på att kunna fixa saker praktiskt eller höga kostnader" typ, men till slut ordnade det sig!!

Allt löser sig - jag försöker tänka så, även när jag brister ut i stora ledsenheten och ångestattacker här på forumet...!

Kram till dig!!!
Fråga mer om det är något du undrar!!

Han kommer nog inte orka ha barnen - och i vilket fall så tänker jag att han bara hotar med att ta barnen, för han vet att det är känsligt för dig!!!
Mitt ex hotade med det och allt möjligt annat, och det var få saker som han sedan gjorde slag i saken.

Kramar

Kunde du bo kvar i ditt hus, eller skaffade du nytt boende? Alla sådana här praktiska saker håller på att ta kål på mig.

Han kommer nog inte orka ha barnen - och i vilket fall så tänker jag att han bara hotar med att ta barnen, för han vet att det är känsligt för dig!!!
Mitt ex hotade med det och allt möjligt annat, och det var få saker som han sedan gjorde slag i saken.

Kramar

Det är ju helt rätt att det lätt blir ett kvitto som ni skriver. Att man tänker att det är lugnt att det blir ok nästa helg också.
Jag uppskattar när ni är ärliga och tycker inte att du är jobbig Muränan. Tvärtom så behövs dom orden för att jag/vi ska hålla oss på banan.

När det gäller blodsocker Villmåbra så har jag inte riktigt blivit klok på resultaten ännu. Ena morgonen högt, andra lågt. Jag tror att det är för tidigt att säga något ännu.

Nåväl, min nyktra resa fortsätter och till nästa helg har jag bokat fiske med familjen på lördag morgon följt av husjobb för att inte hamna i fällan på fredag kväll.

Ha en bra dag och tusen tack för att ni bryr er och är ärliga.

/ I

Tack Ebba!

Igen. Men jag behövde verkligen stödet just nu.

Han kommer NOG inte orka ha dem borde jag ha skrivit. Det är vad jag tror men känn ingen skuld det är inte ditt fel. Kom ihåg det.
Jag förstår att det du går igenom är sorgligt, svårt och gör ont.

Så otroligt lågt och desperat att använda barnen som vapen.
Vill han ta ifrån barnen sin mamma eller? Tro mig Äppelknyte när ni har separerat kommer han inte orka ha barnen, dels på grund av Hans drickande, dels på grund av att han nu tvingas ta hela ansvaret när de är hos honom

Att snacka om dina depressioner och att dessa skulle ligga dig i fatet är att på ett desperat sätt försöka återta kontrollen genom att trycka på en öm punkt.

Du har verkligen ingenting att vara rädd för. Du har varit hos läkare och pratar eftersom att du hat fått antidepp utskrivet. Det tyder på styrka, insikt och vilja att må bra och kunna vara dina barns starka och bästa mamma i världen.

Och vet du, här för du dagbok och liksom dokumenterar tillvaron. Väldigt bra "bevis" på hur allt varit och är.

Stor kram från Ebba.

Semester är ingen bra idé. Det blev fritt fram för starköl och alltså blev jag lite rund om fötterna. Vad har jag lärt mig av detta? Jag behöver rutiner... Det positiva i dagsläget är att alkoholsuget är betydligt reducerat pga lång tids nykterhet. Jag glömmer av det. Förr räckte det med en fridag för att bli sugen. Idag tänker jag inte på alkohol i första hand. Det är väldigt befriande ska ni veta! Tur att jag bara hade semester en vecka... Tänker inte ge upp för detta!!! Jag fortsätter sträva efter det där maratonet även om träningen inte ens kommit igång. Jag måste få bort vikt för att knäna ska hålla!!!

Han var på väldigt dåligt humör igår, hela dagen. Antagligen för att han hade ångest över reaktionen på att han drack (nånting måste det ju ha varit, ingen aning om hur mycket), för att han inte ville bli påkommen och antagligen så mådde han fortfarande dåligt. Jag gjorde det jag gör i sådana lägen - en massa praktiska saker. Dels för att hålla mig undan lite, men också för att slippa tänka.

Idag tänker jag igen. Det jag kom fram till igår var att det nog är slut för min del. Jag älskar honom, men jag är inte kär i honom längre. Det har hänt för mycket emellan oss och nu stör jag mig på en massa saker som jag förmodligen inte hade brytt mig om annars. Fick bl a för mig att jag ville byta sängram!! Som om det skulle ändra nåt mellan oss?! Men man vill väl bli av med dåliga minnen och så.

Och då kommer ju nästa uppsättning tankar, på hur går man vidare. Vi måste ju sälja huset isf, även om jag helst vill bo kvar, ingen av oss kan flytta till nytt innan det är sålt så då får vi väl gå här och tära på varandra. Jag har bett honom flytta ut förut, om så bara för en vecka, men han har vägrat. Kunde möjligen sova i arbetsrummet. Ja, men då är han ju fortfarande här och jag får inte vara ifred att fundera och känna efter.

Sedan har vi den biten med att han tidigare hotat att begära egen vårdnad om jag vill skiljas. Och jag hör vad ni säger - att det får han ju inte - men är det så säkert?? Han kommer att hänvisa till mina tidigare depressioner och att jag fortfarande äter antidepressiva. Men depressionerna blommade ut efter att jag fick barn, förlossningspsykos, så teoretiskt borde jag kunna sluta med medicinen. Kanske kan det också, om jag inte måste oroa mig för honom och barnen hela tiden!

Känner mig osammanhängande, men jag hoppas ni förstår ändå. Jag sitter fast!

God förmiddag Fenix,

Hur går det för dig och hur mår du?

Kram

Välkommen hit igen Belinda! Om du lägger ner drickandet, så kommer dimmorna lätta över ditt liv. Du kommer klarare kunna se vad som fungerar och vad som inte fungerar, istället för att fly ifrån problemen. Du kommer också kunna bli stark nog att göra något åt ditt liv. Styrkekramar

åhhh, känns som en perfekt dag!!!! Alla kommentarer, blir glad. Till Fenix: Zelda hette vår hund, som min son döpte efter TV-spelet;)

Enligt vad jag har förstått så kan man dricka utan att bli sjuk, men att den tar bort ruset så man inte får den där belöningen. Ingen erfarenhet av den dock.

Är själv starkt medberoende till min syster som super kraftigt just nu. Hon vägrar svara i telefon och isolerar sig helt. Jag har sagt till mig själv oändligt många gånger att nu är min gräns nådd. Ändå är det ju så att alkoholism är en sjukdom. Den sjuke har en diagnos. Överger man en sjuk? Är det rätt väg.... Jag tycker att det är ett enormt dilemma.

Bra jobbat Anna. En dag i taget. Nytt beslut varje morgon - idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer.

Kram

Jag vet precis vad du menar.

Jag kan inte bo kvar i huset själv, men å andra sidan vill jag helst inte flytta. Både för att jag älskar det här huset och för killarnas skull - att de inte ska behöva rotas upp för det här.

Och jag kan inte få honom att flytta ut, heller. Och vi kan inte flytta båda två förrän huset är sålt - och det kan ju ta tid. Hur ska det funka??

Plus att han tidigare har hotat med att begära egen vårdnad om jag vill skiljas. Den känns...

Det praktiska är nästan jobbigare än det känslomässiga just nu.

Bra att du ärlig mot dig själv I. Tråkigt att det hände, men bra att det inte blev värre än så här. Om jag får vara lite jobbig: ta nu händelsen som en varning. Inte som ett kvitto på att du kan dricka socialt igen. Inte som att det var ju inte så farligt, utan det gick ju faktiskt bra.

Kämpa vidare I. Styrkekramar

kramar tillbaks :)

Tack för att du delar med dig av ditt liv Zelda. Jag önskar dig styrka och glädje i stor lass! <3

Härlig känsla att kunna inspirera andra till att dricka mindre. För egen del har jag alltid varit katalysatorn på en fest och tjoat efter mer att dricka. Det har vanligen dragit med sig andra... Bra vändning att tänka på :-)

Ha en fin dag Vickan!

Medskam... intressant vinkling - har jag inte tänkt på tidigare. Just nu har jag fullt upp med egenskam!

Ha en fin dag Stingo!

Förstår precis vad du menar.... Men en dag i taget LillePer. Beslut varje morgon - idag ska jag inte dricka vad som än händer. Blir det jobbigt med all alkohol runt dig - pröva och tänka som jag gjorde på utlandssemestern - ska jag börja dricka för just det här? Ska jag tänka tillbaka och fundera på vad som gjorde att jag började dricka igen - var att jag råkade sitta på en flygplats. Är det värt att välja det där första glaset just där och då? Du är nog starkare än du tror, men jag förstår din oro. Jag har själv varit grymt orolig för ett par veckor sedan. Lite lugnare nu igen. Men det kommer att gå upp och ner. Jag tror dock att ju längre tid som går, ju mer tid och ju fler situationer vi har i ryggen, desto enklare blir det. Läste du Berras inlägg:

"Ska det vara så svårt? Den första tiden ja, men sedan blir det bara lättare och lättare och till slut en självklarhet, och man frågar sig...hur tänkte jag?"

Du kommer klara det här. Det är ok att känna oro. Men tro inte att det är en bra idé att passa på och pröva ett glas nu när du är iväg!

Skickar styrkekramar till dig

Vilka anrättningar du gör Calle!

Vi har alltid ägnat maten stor betydelse i det här hemmet. God mat, bra råvaror osv. Men nu, senaste månaden så känner jag mig helt ointresserad och oinspirerad. Tycker det är skittrist att stå vid spisen och tar varenda genväg som går. Det är inte utan att jag börjar undra om matintresset varit ett svepskäl för att korka upp en god flaska vin...! Det är inte alls lika kul med maten längre. Kan lika gärna micra rester så är det över. Min man och jag har alltid "chockerats" över folk som bara slänger i sig maten för att ha det gjort. Som ett nödvändigt ont liksom. Just nu känns det så.

Av denna anledningen är det skönt att läsa att man kan hålla sitt matintresse vid liv som nykter! MatCalle alternativ ViltCalle inspirerar på många plan ;-)