Senaste kommentarerna i forumet

så här skapar du en tråd; gå in på ett underforum t.ex. "förändra sitt drickande", under rubriken "förändra sitt drickande" står det i blå text "skriv nytt diskussionsämne", klicka där så är det bara att skriva och välja rubrik precis som ett inlägg.

Ha det fint!

Ja, varför ska man stå ut...? Jag är livrädd för hur det blir för barnen, därför står jag ut nu inför denna helt underbara helg....skulle kunna vara men inte känns som att den blir. Dock förstår jag att barnen inte mår bra av att ha föräldrar som lever i en tryckt iskall tystnad..
Men svar på frågan; barnen är de som finns i mina tankar hela tiden- vad blir bäst för dem? Hur blir allt? Jag är så himla feg för att hoppa, våga släppa taget och bara falla och se hur hårt eller mjukt jag landar.
Visst har man stått ut med mycket, mycket man har förträngt. Plockar man fram det från bakhuvudet så blir det egentligen så tydligt, ingen människa mår bra av att leva i ett dysfunktionellt förhållande. Det är många sår från förr och det spädes hela tiden på undan för undan.
Jag jobbar med mina tankar och funderingar varje dag. Jag ska må mitt mål!
Flygcert, vi får kämpa tillsammans!

Och hoppas att ni kan lösa saker på något sätt. Sätt hårt mot hårt så märker du ju om hon ändrar sig!

Kram

till dig!

Jag sitter lite i din sits, min man har inte druckit på en månad, men jag står och väger fram och tillbaka om jag fått nog eller om det finns hopp. Varför tänker du att du måste stå ut över jul och nyår? Är bara nyfiken eftersom jag tänker lite på samma sätt... I min värld tänker jag att jag inte vill vara utan barnen (eller riskera att vara det)...

Jaa, när är det dags att gå och hur vet man? Jag känner som du, läser ibland på medardus tråd och känner ibladn att jag hålle rpå att bli galen och därför inte vill ge min man en chans, men samtidigt så vet jag att jag har ju gett sååååå j-a många chanser, fått så mycket skit och därför känns det ju nu som att jag fått nog.

Stor kram

Mt, ska läsa hennes blogg,
Kram!

Förra måndagen, 10 minuter innan min sambo ska åka iväg på en 2-dagarskurs med jobbet, så berättar han att han suttit framför datorn flertalet gånger under helgen. Han har där sökt information om varför han har sådan fruktansvärd fobi för att vara med andra okända människor och åka iväg på kurs. Han hade hittat nätbaserade kurser men de kostade väldigt mycket. Han hade kommit fram till att han har social fobi. Jag tipsade honom om att läsa "självkänsla nu" av Mia Törnblom och förklarade att det kanske vore bra att ta upp kontakten med hans psykolog igen.... "Han säger bara att jag ska träna" är det svar jag får, han har inte heller TID att åka iväg och träffa någon, han måste jobba. Då frågade jag "tycker du ditt liv är värt att lägga ner 1-2 timmar varannan vecka för att försöka komma vidare"? Kanske tyckte han det. Jag sade också att hans sociala fobi inte bara drabbar honom utan hela hans familj. Till saken hör att jag tror att han har någon form av dyslexi för han är så fruktansvärt okoncentrerad och tankspridd när han ska läsa något. Eller är det alkoholen som kan ställa till med denna okoncentration även på detta plan. Han har alltid haft svårt att läsa in något och försöka lära sig något teoretiskt.
Jag känner att det börjar bli så klart i mina tankar; han har social fobi som leder till att han knappt är med barnen på några saker utanför hemmet, han träffar inga kompisar, han aktiverar sig inte och vill nästan aldrig följa på saker som vi ska göra. Det är så himla TRÖGT!
Han går till sitt jobb mån-fre och sedan åker han antingen till sin hemby på helgen och dricker och jagar älg eller också är han bara hemma och dricker på kvällarna.
I morse kom jag hem efter nattjobb och märkte på stanken i sovrummet och på hans mossiga uppsyn att han druckit ganska mycket kvällen innan.....jag blir så himla besviken! Han orkar ju inte med barnen, han orkar inte någonting. Jag förstår att han mår dåligt av att vi har det dåligt men han vill ju inte prata med mig. Han har fortfarande inte läst brevet.
Idag, innan jag åkte och tränade, så kunde jag inte låta bli att påpeka att "om du tror att du lurar mig så vill jag säga att du inte gör det, jag ser att du drack igår och att du är väldigt mossig idag, jag ser och förstår"- "FJANT" är det han säger tillbaka till mig.

Jag känner att hans problem inte bara handlar om alkoholen, eller också är det så att utan alkohol skulle dessa problem (social fobi, dyslexi, håglöshet osv)kunna hanteras bättre.
Jag når honom inte. Jag är ju på min resa framåt men han är så himla tung att ha bredvid mig just nu. Jag vet att jag borde gå men jag måste stå ut över jul och nyår, måste då hitta ett sätt att hantera detta. Han pratar inte heller till mig, han pratar till barnen och nonchalerar mig. Det känns som att jag inte är värd att prata med, det känns som att han hatar mig.
Hur ska jag hantera situationerna när han dricker; ska jag påpeka att jag ser och förstår eller ska jag strunta i det? Han lyssnar ju ändå inte på mig.
Läste i "medaurs" (tror nicknamnet var så eller också något liknande)tråd där han beskriver sin situation just nu där frun vill skiljas. Jag blir förvirrad i mitt eget tänk när jag läser det; tänk om jag inte kan se klart och har fastnat i någon form av "hjärntvätt" som bara bombarderar mig med fördelar att flytta för att skapa mig ett friare och skönare liv.
Jag blir tokig på hans enstörighet, hans osociala personlighet, hans tysthet och hans jävla alkohol-begär.
Det blev nog en stor omställning för honom; från att ha drivit egen firma och varit från familjen större delen av alla helger på ett år (under snart 10 års tid) där han lagt upp sitt arbete hur han velat, druckit med kunder, druckit när han själv velat utan att någon förutom hans elaka sambo ifrågasatt han alkoholkonsumtion, ingen som brydde sig om han kom bakfull på jobbet eftersom han var sin egen chef. Han var "kung" i sin by, den personen som alla ville vara med och som alltid ställde upp, många "kompisar" som höll honom sällskap på helgerna... Nu är han anställd mån-fred, har arbetskamrater och arbetsuppgifter där det krävs att man är nykter. Han kan inte komma och gå som han vill och de "komoisarna" han hade hör inte av sig.....vilka kompisar. Han hittar nog inte sitt sätt att leva. Han vet ju inte hur det är att leva ett familjeliv utan alkohol på helgerna. Jag ser detta problem mycket klarare nu eftersom han är hemma mera....
Kram där ute!

Jag läser det du skriver om kontrollbehov och katastrofkänslor. Det verkar som att det är fruktansvärt svårt att släppa på kontrollen, att det kommer att ta tid.
För mig är du en förebild, en mjuk och varm person som alltid kommer med kloka svar och med olika vinklingar på det mesta.
Jag läser allt du skriver och försöker lära mig hur jag ska hantera min egen situation.
Mulletant, du är en klippa. Det är klart att du också har dina funderingar och att din kamp också fortsätter. Du är ju också på en resa som vissa dagar går lätt och andra dagar går lite tyngre.
Jag har inget bra att skriva i form av råd och reflektioner, jag kan bara konstatera att livet inte alltid är enkelt.
Jag tycker om dig!
Kram

Träffade mig rakt i hjärtat.

Kram

Hej Tjalle och alla andra
Tänkte jag skulle skaffa en egen tråd, men vet ej hur
man gör har försökt, men jag är väldigt oteknisk.
Nu är det söndag och min andra vita helg, det har gått
upp och ner i helgen och tanken har funnits på alkohol.
Men jag har lyckats tränga bort dom dumma tankarna, och
tänka på hur jag mår av alkohol. Det har hjälpt mig samtidigt
har jag varit inne på forumet och läst som är den bästa hjälp
för mig man blir stark.
Tänk att få vakna måndag morgon pigg och glad.
Tar just nu lite insomningstabletter till natten för att komma
till ro som har varit svårt efter sista gången med A.
Ha en skön söndagkväll
Vad duktig du är Tjalle
Hej då

Med drickandet.
Svårt att hitta ev drivkraft?
Självklart är barnen den yttersta drivkraften.
Men för sig själv så måste man nog buga mest.
Jag menar barn, fru, sambo what ever..........
Men det är sig själv man tittar på i spegeln.
Så är det för mig i varje fall.
Det är DU som hållt upp, det är DU som är:

- SÅ DJÄVLA BRA!

/A

Redigera, då kan du göra tillägg och förändringar och rätta ev stavfel.
För att ändringarna skall bli synliga så MÅSTE du spara vid varje redigering.
Over and out!
Lycka till!
/A

Jag ber om ursäkt för att ställa en "teknisk" fråga vad gäller chattandet men jag tror jag har problem att "få in" de kommentarer jag gör.

Under alla andra som kommenterar står det under kommentaren "besvara/Anmäl kommentar/Gilla" men under de kommentarer jag har gjort vid tre tillfällen står det före besvara, "redigera"

Innebär det att mina kommentarer inte kommer med, eller??? Jag gjorde tre kommentarer den 22, 23 och 24 november.

Trevlig söndag
Tjalle

Åh.

Kram!
/H.

Får man vara med här även om man inte vill/kan sluta dricka helt???
Om man som jag, känner att alkoholruset (just nu och alltid varit) är en lisa för själen.... något som ger energi, geist och livskvalitet m m?
Nej, jag är inte här för att sjunga alkoholens lov. Hoppas bara hitta någon/några att känna igen mig i, någon/några att dela alkoholproblematiken med och förhoppningsvis hitta nyklen till ett mer nyktert liv.
Trillade på den här sidan för någon vecka sedan och har läst mycket av det ni skrivit. Känner igen mig i mycket och kan kryssa i nästan alla rutor under rubriken "Är du alkoholist". Har aldrig kunnat dricka lagom och visste redan i 20-årsåldern att jag var alkoholist eftersom jag aldrig kunnat dricka som normalkonsumenter, även om jag inte började dricka så ofta förrän i 27-årsåldern ca. Så någon förnekelse eller andra (bort)förklaringar har jag slutat med för länge sedan.
Skillnaden - DEN STORA SKILLNADEN - mellan mig och de flesta (om inte alla) av er här är att jag inte har barn eller partner.
För, vikten av att ha detta tror jag (efter mycket läsning i ämnet samt det ni själva berättat här) är avgörande för om man ska kunna bli nykter eller inte. Det är ens barn (och kanske barnbarn) som utgör den stora drivkraften till att förändra sitt drickande. Har man minderåriga barn kan man ju till och med fråntas vårdnaden om man inte sköter sig. Och jag har förstått att mammors och pappors dåliga samvete och ledsenhet över att ha gjort barnen illa med sitt alkoholmissbruk är den starkaste drivfjäder till att förändra sitt drickande. Inte ens en parter kan nog tillräckligt motivera för detta så som barn kan.
ALLTSÅ har ni stor hjälp i eran nykterhet och beslut att sluta dricka genom era barn och ev också partner.
"Alla" alkoholister som gått ut och berättat vittnar om detta med barnens reaktion på deras missbruk och hur de till sist med mycket dåligt samvete kan förändra sitt drickande och på nytt bygga upp en god relation med sina barn (och ev partner).
Det måste vara fantastiskt att ha den moroten/hjälpen när man ska sluta dricka! Grattis till er som genom dessa gåvor (barnen) har kunnat sluta dricka! För jag tror, helt klart, att om man verkligen är fast i alkoholträsket så finns det nog inget annat som kan hjälpa en ur detta utom först och främst ansvaret för ens barn och den relation man vill förbättra med dom, och sedan kanske en partner (om man nu är riktigt kär i honom/henne och vill behålla honom/henne) också kan vara en hjälp. Någon kanske har ett så jättespännande jobb som gör det viktigt att sluta dricka men det tror jag inte är nån avgörande faktor.
Så, det jag söker är alltså att hitta någon som har ett liknade perspektiv/bakgrund som jag för att tillsammans hitta nyklarna som passar just för oss att ta oss ur missbruket.
Just nu har jag varit helt nykter i 2,5 vecka men ser inte framför mig hur jag ska kunna förbli nykter någon längre period. Har precis som många här slutat drick måååånga gånger i mitt liv.
I vilket fall som helst var det skönt att skriva detta här. Tack till den som orkade läsa!

och ärligt uttryckt av Fredrik när det gäller att göra sig av med ångesten. Jag känner absolut igen det där att kunna prata öppet och ärligt och dessutom kunna skratta åt dumheterna efteråt.

http://denandrachansen.wordpress.com/2012/11/24/ungefar-samma-resa/

Sju gånger värre, trist när det uppdagas att man inte är "normal".
Men med sådana goa friska kompisar är man strax "back on tack".
Utan er skulle jag vara så liten, så liten.
-NI GER MIG STYRKA!

TACK!!!!
/A

Albert Einsteins citat är giltigt för oss tycker jag: "Definitionen av galenskap är att upprepa samma beteende men förvänta sig ett annat resultat.”
Ha en bra dag vill.sluta. Håller helt med Maria, vi som har gått över gränsen har förstört vårt belöningssystem är nog tyvärr fast i ett tvångsbeteende när vi tillför alkohol. Det känns ju så mycket bättre när man väl accepterat detta faktum. Valet blir liksom rätt självklart om man vill ha ett bra liv.
Fenix

När solens värme tagit slut
När trädens grönska har dött ut
När oron sugit det sista ur min kropp
Vad tröstar och ger hopp?
Ryck upp dig! Kör! Le och ta sats!
Baka, städa och tvätta med leendet på plats!
Jag är klen, maktlös -gör inga val.
Det du ser är bara ett skal.
Med hopp om en vit juletid
Med hopp om julefrid...

vänner. Sitter här på jobbet och läser i väntan på mer jobb. Va glad jag blev att ni tittar in hos mig, ja nu ska jag bli mer aktiv på forumet. Har inte kännt mig hundra i höst på att jag landat, men det gör jag nu och det är underbart. Det blir faktiskt lättare när jag inser att det är hjärnan som är kidnappad, rent kemiskt. Impulser följs av handling helt automatiskt, precis som hunger följs av någon form av åtgärd föra att äta. Alkoholen har förstört systemet för belöning. I AA talas om att man drabbats av en anfäktelse av så väldig kraft att ingen mänsklig förmåga tycks möjlig att stå emot, och AA var på rätt spår. Hjärnforskning de senaste 10-15 åren visar att vi som gått över gränsen och hamnat i ett beroende i stort sett är hjälplösa att stå emot det tvångsmässiga missbruket. Den insikten hjälper mig, jag är ingen usel människa som inte kan rycka upp mig och stå emot. Men om jag väl accepterat att för mig är det så illa att jag drabbats av alkoholism fullt ut, så finns bara en sak att göra och det är att sluta tillföra alkohol. Och det kan man göra, om man tar all den hjälp som finns möjlig.Dessutom, om man tänker efter ordentligt, vad faan ger mig alkoholen annat än mest elände. Det är ju inte roligt att dricka längre, det är bara drömmen om det mysiga ruset som lever kvar i den kidnappade hjärnan. Nä, nu gäller det att skaffa nya drömmar om mysiga saker, riktiga saker. Ibland när jag tänker på alla min tusentals försök att sluta dricka så kommer Albert Einsteins citat för mig: "Definitionen av galenskap är att upprepa samma beteende men förvänta sig ett annat resultat.”
Ha en bra dag Tilde och Dompa och alla andra
Fenix

jag delar med mig till dig en av de sidor jag ofta återvänt till i Carina Bångs blogg för medberoende - vi har alla rätt att välja och ansvar för att ta makten över våra liv. Hoppas att du förstår mig rätt nu... Kram / mt
PS Du har redan visat att du tagit makten över ditt liv genom att välja nykterhet. Var stolt! DS

PPS och här är länken http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html :)

Så vill jag också ha det, varför ska vi plötsligt köpa hem alkohol när vi inte dricker det annars.

Jag känner precis som din man gjorde förut ångest inför sociala tillställningar där jag vet att det blir mkt alkohol. Varför?
Förmodligen en rädsla att få ett jättejobbigt sug samt att jag inte tycker om att umgås med onyktra/fulla människor har jag märkt.
Om jag får välja, och det får jag väl?. Då väljer jag att umgås med de som är nyktra, det andra ger mig ingenting längre.

Tack för ditt svar!

som i år håller konserter för Vit Jul. Klistrar in ett utdrag som stärkt mig. Om du inte fixar det alkoholsvaga så ska du förstås söka annat - jag älskar 100% Blåbär och torr äppelmust! Helst i snygga flaskor:) Här kommer utdraget:

Alkoholfritt hemma
En annan viktig del är AA-möten i samtalsgrupp, säger han:
- Jag har sökt upp möten även när jag varit utomlands som i Thailand. Men jag har aldrig tagit ett återfall. Jag har några alkoholfria öl i kylen, och jag har lärt mig att uppskatta alkoholfritt vin. Man behöver inte känna det som att nu måste man sitta och dricka Fanta vid barnbordet.
Numera serveras aldrig alkohol ens till vänner hemma hos Jan och Pia:
- När vi hade middag hemma nyligen med vänner som inte varit här förut sa vi det att det serveras ingen alkohol i det här huset. Man kan nästan se hur folk tänker att oj, vad jobbigt.
- Men det finns en massa i alkoholfri väg som går jättebra att dricka. Och gästerna fick det, det var kanske halvjobbigt i en kvart sen var det jättetrevligt. Och dagen efter tyckte alla att det - det här utdraget har hade varit jättetrevligt och alla vaknade upp utan huvudvärk.
Hur har bekantskapskretsen påverkats av ditt nya liv?
- En del har fallit ifrån för det blir för personligt, de ser sitt eget problem för nära. Vi har ett par vänner som vi brukade festa mycket med, men de vill fortfarande umgås med oss fast vi inte står med ett glas vin i handen hela tiden.
- Det är absolut självklart att andra kan dricka alkohol när vi är hemma hos andra på middagar, men här hemma serveras inget. Och våra barn ska inte växa upp med den traditionen här hemma.

http://www.expressen.se/halsa/jan-johansen-ladvinet-var-den-farligaste-…

med gamla vänner är inte okomplicerat. Vi har inget stort umgänge men en stor familj - i vardera har öl och vin varit självklart. Även snaps och avec när jag tänker tillbaka.

Vilken är din utmaning? Är det risk att du frestas att dricka och din man inte förstår det?

Under en lång tid, ett drygt år kanske, hade min man motstånd mot "socialt liv". Vid några tillfällen upplevde jag att han närmast hade ångest inför tillställningar. Jag inser idag att jag inte förstod hur jobbigt det kunde vara. Numera är närvaron av alkoholhaltiga drycker okomplicerad - mannen bryr sig inte om att det finns, han bjuder gärna och är för egen del helt tillfreds med nollöl och alkoholsvagt vin - det som kallas alkoholfritt på Systemet.

Ett sammanhang vänner har vi helt förlorat kontakten med. Även om det varit helt fritt för dem att dricka bubbel och vin och vad de vill så har umgänget upphört. Deras samvaro fortgår och vi blir helt enkelt inte bjudna - inte heller jag när tjejerna träffas. Med familjen (= vuxna barn med hälfter och andra släktingar) har det inte heller varit alldeles enkelt men det håller på att förändras.

Däremot har han väldigt positiva erfarenheter i samvaron med kolleger där han berättat öppet. De är intresserade och hejar på honom, senast i fredags.

Jag har inget råd att ge men uppskattar din fråga. Det är så bra med denna plats där vi kan dela våra erfarenheter. Förresten - jag ska se om jag hittar en länk... det var om Jan Johansen som också är öppet nykter sen flera år tillbaka.

Känner exakt som du "vill.sluta" denna helg har varit en jävla berg och dalbana. Nu är det första dagen igen. För mig är julen helig, den ska vara nykter. Klarar jag mig fram till jul så skulle jag bli glad. Kommer ligga här på botten ett tag innan jag hittar nya krafter. Ta hand om dig

Hej! Ser dina funderingar här ovan och har inget vettigt svar på det.
Men skulle vilja fråga en annan sak till dig som lever med en nykter alkoholist och känner fler att de kan komma med bidrag tar jag tacksamt emot.

Min man (som ej har alkoholproblem) och som stöttar enormt på så sätt att han dricker inget hemma. Vi har det nyktert här när vi är familjen.

Men, nu tycker han att vi borde börja bjuda hem vänner. Vi har några som det verkligen är "vår" tur att bjuda på middag.
Jag vill inte, det känns som en klump i magen, för dessa vänner är inga normaldrickare och de förväntar sig att vi bjuder på vin.
De vet att jag inte dricker och varför och de tycker att jag är jätteduktig, men det är som att det är "mitt lilla problem" och allt annat ska vara som vanligt.

Försökte prata med maken om detta, och att jag tyckte att vi kan bjuda hit dem men vi håller det nyktert. Det var han mkt tveksam till, enligt honom så bjuder man på vin när man träffas, de gör ju alltid det. Jag tycker självklart att vi bjuder på drickat men att det är alkoholfritt. (De kommer inte stanna länge då är min gissning).

Men hur gör ni när ni bjuder hem vänner?, begär jag för mycket? Förstår ju samtidigt att maken kan tycka att det skulle vara kul att dricka lite vin med vänner ibland.