Senaste kommentarerna i forumet

Jag googlade och fick fram nr:et till en sådan.
Gick på samtal en gång i veckan, hade lite ångest i början efterssom jag skämdes för att jag fortfarande drack obegränsat.

Drack fortfarande då, slutade gå på terapi och tog tag i det själv.
Men det hjälpte mig väldigt mycket i att komma till insikt.
Har inte druckit på två veckor, känns som en evighet.

Man blir supertrött av orsaken att kroppen tar igen sig, saknar giftet..

Jag började med Campral som ska minska alkoholsuget men det hjälpte inte för mig så nu tar jag Antabus av den orsaken.
Tänkte ta Naltrexon men hoppade på Antabusen på en gång.
Ska prova på i tio veckor till att börja med.
Min kropp och själ har aldrig mått bättre än de vita två veckorna jag inte druckit både psykiskt och fysiskt.
Känner en styrka, glädje och stolthet att jag äntligen tagit beslutet själv.

Var nöjd och stolt du med över din vita helg.:-)

Det låter inte så bra med 200 kcal per dag. Risken är att kroppen o hjärnan inte får den energi som behövs och då mår du inte bra, alkohol el inte.
Kan du hitta någon att prata med tror du? Eller kanske en uppgift per dag att klara av. Så du kommer igång lite grann. Kanske att laga mat 3 ggr per dag. Så att du får i dig allt du behöver och ändå går ner om du ff vill det. Nu när du är nykter. Hoppas det har gått bra att avstå från a och ta hand om dig själv nu.

Hej Golda, Tyvärr är det ju de vi månar mest om(förutom oss själva)som far illa av vårat drickandet, och till slut orkar de inte längre, de har ju sina liv de också. O vi lovar och lovar att nu blir det inte mera.Och till slut orkat de inte längre. Vad jag kan förstå håller de dina kvar vid dig och kräver att du äter antabus, bra tycker jag, för att då kan du inte när alla ursäkter för att dricka smyger sig på. Tråkigt att de säger till dig att du är misslyckat, för det behöver man verkligen inte, för att det lägger man på sig i rikliga mängder själv.
Jag blir glad av ditt " vi ska inte ge upp denna gången"
Stärkt av dig att ta dig till socialen. Jag gick till vården och var väldigt liten och s...rädd, så jag vet hur du kände, och det tog mig väldigt lång tid att söka hjälp själv. Håll fast i att du vet för dig själv att du måste sluta, för det är det enda som gäller. Det är bara vi som kan sluta, och så småningom kommer de att se att denna gången lyckas vi, och jag tror att när de ser att vi klara det, vinner vi tillbaka deras tillit.Men det kan ta tid. Så håll ut! Gå ditt program och jobba med dig själv. Du är ingen pöl med vatten, du är en människa som är sjuk och behöver hjälp.
Golda, vi ska inte ge upp denna gången! Nu kämpar vi på!

Alltid jobbigt och ledsamt med förståsigpåare som inte har en susning om vad vi går igenom. Tackar högre makter för detta forum med människor som går igenom samma saker och förstår sig på problemen.

Och lider med dig - oj sådan ensamhet jag känt av. Å ena sidan så skönt att rå om sig själv, men så ensamt, ofrivilligt!
Och det tar tid - två och ett halvt år har gått sedan jag lämnade och nu, först nu, kan jag oftare känna att hag skaffat mig lite fler kontakter, några vänner från barnens aktiviteter att gå ut och äta med ibland, några grannar att promenera med osv, men det har tagit tid, men det löser sig! Försök njuta så länge! Bad å choklad är toppen, tv-serier på nätet har jag sett mååååånga... Sons of Anarchy, Homeland, Downton Abbey, Orange is the new black, Greys Anatomy, Sex and the city, Vänner... ja, det finns många och när det varit ensamt har det varit toppen - titta å njut, gråt, hata, älska, gråt igen...
Det blir bättre!! Festival låter ju toppen!!
Kramar

Kul att skrivs lite här. Fortsatt lycka till

Att fly från allt känns ju skönt men inte hållbart. Har du ingen hobby eller något du kan dyselsätts dig med så din hjärna får stimulans

Vilken ja ovän du har. Hon ska stötta dig men det blir tvärt om. Hon är inte värd din vänskap

Ja det är verkligen inte roligt, alkoholmissbruk. Kontakta sjukvården och få medicin utskriven så du inte kan dricka. Då tvingas du att rena din kropp. När du är fri så måste du börja bearbeta dina känslor.

upp dagen i timmar och tänk för varje timme som går att det är en vinst. Tänk vad pengar du kommer spara och hälsan... Har du svårt att sluta på egen hand så finns det hjälp. Medicin finns och samtalsstöd.

Som person är jag rak och lär mina elever att ta konsekvenser av sitt handlande. Ärlighet löser det mesta. Tyvärr så tror jag inte min jobbsituation kommer lösa sig. Så jag löser det genom att titta efter nya jobb.

Känns så skönt att höra att jag inte är ensam om att känna så här även om jag inte önskar att någon skulle behöva utsättas för den ångest o oro som jag har. Jag hoppas verkligen att dagen kommer då jag också kan känna lite ro o styrka. Det är inte bra att jag är hos exet så mycket o jag ska försöka att stålsätta mig o säga nej, jag måste det för att komma vidare. Känner mig också så ensam som jag skrev förut. Men har ändå så smått fått nya bekantskaper. Har varit på festival i sommar o det kändes väldigt bra att inte behöva be exet om lov o vara rädd för elakheter efteråt. Följer ditt råd som jag fick förut Flygcert o tappar upp ett varmt bad o tar en chokladbit o försöker att njuta av nuet. Mt jag ska läsa sinnesrobönen ikväll o begrunda.
Kramar till er<3

Jag räknar dagar sedan jag tog ett beslut att sluta dricka och då är jag på dag 16 tror jag. Ska man bara räkna helt vita dagar är jag på dag 4. Blev 2-3 glas vin i lördags.
Jag har ännu inte besluta mig för att aldrig dricka men bestämt att jag inte får dricka mer än 2 glas och att jag inte får dricka dagen innan en jobb dag. Jag har inte tänkt dricka något alls mer under den här provperioden av 90 dagar.
Jag har ett visst sug på kvällarn, speciellt när jag är trött och stressad men inte värre än att det går att stå emot.

Igår kom första gästen på vårt event, en herre som har liknande dryckesvanor som jag hade. Vi gick ut och åt en avsmakningsmeny. Min dotter som bor i det här landet gjorde oss sällskap. Så fyra personer, avsmakningsmeny med vinpaket (9 rätter och lika många drycker) jag höll mig till vatten.
Inga frågor på det alls faktiskt. Ibland tror vi alkisar att det blir uppståndelse kring oss när vi väljer afritt.
Hem till rummet med den proppfulla minibaren.
Somnade nykter. Suget hade gått i vågor under kvällen.
Idag beger vi oss ut på landsbygden med resten av gänget som kommer idag. Känns som det värsta på denna resa är över.
Fantastiskt när jag tänker att så sent som den 12/8 gjorde jag min första medvetna nyktra hotellnatt.
Den 10/9 gör jag min sista hotellnatt på denna omgång, sedan hemma en månad. Tror det blir lättare om jag inte släpper garden.
Nu ingen wi-fi på fyra dagar.
Vi ses!

Har för närvarande inga pengar.. Försöker tvätta, fila naglarna.. Rotar i medicin skåpet efter vilket piller som helst! Slår pannan i väggen, kl är 12 nej det är full panik! Tack för svaret!

Har du noen plan för dagen. vad du kan gjöre för att ikke falla för den första klunken. Kan du gå ut og gå. Få i deg vitaminer osv.....
styrkekram

Var stark. Kan förstå din ångest. de er jobbigt. jag har vart där mange ganger selv. bare lov deg selv att ikke ta den klunken med sprit. da er de kört idag og. var stark og håll ut

Jaaaa :) de hjelper att vare starka sammen.... på vilken dag er du nå?

Va tenker du fremover ang ditt drikkande....
har du sug?

Då slår vi följe och lägger en vit dag till till de vita dagarna:) heja oss

Jag hänger meg også på. 11 dagar idag

De som jag tycker är jobbigast just nu är att familjen er så besvikena på meg og siger hele tiden til meg vilket misslykkande jag er som har blivit alkolist... og de er så jobbigt att höre... og når jag siger att jag skal förendra og jag skal de nu så får jag bare tilbake.. de kommer aldrig til att gå endå...
da känns de tröstlöst men jag vet att för meg selv så må jag slutte. Min ex orket ikke med han heller.....
fy va jag ångrar va jag gjort. og varför jag skulle ta den flaskan med vin osv....

Jag förstår presis hur du tenker. De ser ut som om vi har samma drikke mönster. Jag har prövd sluta flere ganger men klarer de aldrig helt. nå er de slutt. nå er de ingen som accepterer att jag drikker noe mer. Jag får ångest og mår jättedårligt når jag drukket..... Nå sitter jag da här og äter antabus... ikke för att jag kanske behöver de just nu men for att familien runt omkring kräver de.
Men vi skal ikke gi opp denne gangen :)
jag har og vart o snakket med en på sosialen som skal hjelpe meg med öppenvård behandling. 12 stegs rpogrammet osv. jag må jobba med meg selv lika mye som med alkohol. för just nu ser jag meg själv som en liten pöl vatten.

Du gör det så jäkla bra! Det var lärare som dig som man lärde sig av, inte då skolämnena i sig utan bara av att vara rakryggad och ärlig mot alla i klassen lärde vi ungar oss nåt viktigare, att våga stå upp för det som är äkta och viktigt här i livet!

Vill tipsa (13-åriga tjejen) om Maskrosbarn, http://www.maskrosbarn.org/
Den organisationen startades av två tjejer som träffades på gymnasiet, den ena hade en psykiskt sjuk mamma och den andra tjejen hade missbrukande föräldrar.
De vill visa att det går genom hjälp, att bli en "hel" fungerande vuxen även om man vuxit upp i dysfunktionalitet.

Ha det bäst, och hoppas allt "bråk" på jobbet löser sig!

Kramen

Åhhh ja,vi kan verkligen ställa till det när spriten är i kroppen, har saker som jag gjort för 10 år sedan, som jag fortfarande får ångest för, när jag tänker på det. Men du lyckades komma på spåret igen!
Känns just nu som att det skulle jag inte klara. Som jag har det just nu vågar jag inte vara i närheten av alkohol, iallafall inte hemma hos mig själv, inte ens folköl. Ute är mindre problem, för då säger jag nej tack, jag är för trött, skulle bara somna. Och i min omgångskrets är det helt ok, vilket är skönt. Ingen ställer frågor. Det är när jag är ensam hemma som jag har svårt.
Jag är fortfarande trött efter 23 dagar, men kan iallafall märka en förbättring. Värst är ljudöverkänsligheten på jobbet.
Har märkt att jag äter mera sött också, annars har sötsuget varit borta i många år. Men som sagt jag är redan överviktig så jag får passa mig. Hoppas jag snart får ork att börja träna.Tack för att du har svarat mig, känns som att någon annan finns där, har inte riktigt någon att prata med om detta, känns ibland som att folk vill tysta bort det, "om vi inte pratar om det finns det inte". Samtidigt vet jag också att detta är mycket svårt att prata om, och jag försöker tänka att det inte är för att folk inte bryr sig, utan är rädda och inte vet hur dom ska fråga. Det är inte för att så många vet om det heller, bara familjen i stort sett.
He-he nu skal du få se min lista på positiva saker om mig själv.
1. Jag är väldigt kreativ, hantverksmässigt, pysslar på jobbet, hemma och håller på med att renovera min lägenhet och möbler, och jag älskar det.
2. Jag har värdens tålamod med folk(mestadels ungdomar,barn men också vuxna), när jag försöker lära dom mina pysselgrejor.(Mina kollegors kommentarer)
3. Jag kan vara väldigt envis(tycker jag är positivt, när det gäller rätta saker)
4.Tjaaa....... Mina kollegor tycker att jag är snäll.......vilket jag väl får vara glad för........Fast snäll för mig är mesig och jag önskar att de kunde säga något annat. Så nej, 3 bra saker kan jag komma på som jag är stolt över! Och det är inte så dumt det.
Kanske kan jag lägga till saker så småningom:-)
Tack från mig att du finns, att detta forum finns, att alla sköna människor som skriver här finns. Skönt att man inte är ensam med alla sina tankar som lätt blir sneda, ologiska och destruktiva. Känns som att det finns hopp om att vi ska ta oss igenom detta, inte utan motgångar förstås, men att man för eller senare kan landa någotsånär på fötterna. Kram!

Fortsättning följer