skrev Zelda i Slut fr.o.m. Idag.

Jooo, när jag var bortrest, fick jag känslan av att jag nästan hade en osynlig arme bakom mig. Kanske världens nördigaste tanke, men det känns verkligen som man har många som finns där och förstår ens kamp.


skrev Zelda i Slut fr.o.m. Idag.

Jo, en av dom jag missade i min iver att skriva: villmåbra :( tack till dig med.


skrev Vickan69 i Tänkte ändra på mitt liv nu- juli 2014

Promille, för mycket kaffe blir det också. Dricker vatten också. Ja, jag måste hitta annat också. Jag kan ju inte motionera hela tiden... Det är väl lite sorg över att en underbar sommar är slut också. Tycker så mycket om lugnet, friheten och ljuset...

Du har rätt, en dag i taget nu... Tänk vad fort det går. Grattis till dina två veckor. Sååå bra!


skrev Zelda i Slut fr.o.m. Idag.

Hmm, känns som jag vunnit på lotteri eller nåt. Har inte gått så rakt, tittat folk i ögonen, på länge. Har fått så mycket härifrån, promille konstnären, Ebba, aeromagnus, Vickan69, muränan, förlåt om jag missar någon. Låter kanske nästan nyandlig ibland, men jag vet att det kommer jobbiga tankar igen, domhar redan gjort det. Men har inte haft en sån vilja på länge att inte ge efter för dom "svaga" tankarna. Era ord finns verkligen hos mig.
Men en sak som är lite småirriterande är att när jag vill läsa bakåt i tiden, är det fruktansvärt många trådar att följa. Blandar ihop vem som sa vad och var. Sökt på användarnamn, där allas kommentarer finns samlade, men det blir ett himla hoppande mellan olika trådar, dessutom, börjar jag läsa en kommentar, vill jag läsa vad de andra svarar. Har någon en bra strategi? vill ibland läsa någons historia från "början".


skrev Promille i Tänkte ändra på mitt liv nu- juli 2014

Känner igen mig i dina tankar. Just nu vågar jag dock inte ens låta mig diskutera med mig själv. Jag är nykter idag och det är gott väl. I lördags var det dock mycket nära. Finns något annat du kan belöna dig själv med när det känns tomt? För mig blir det mycket espresso. Firar 2 veckor idag. Stolt och glad för det.


skrev Vickan69 i Nystart

Vad bra att du finns kvar här. Det är det beslut om du vill sluta eller inte. Vilket beslut du nu än har tagit, vilket blev det och hur går det ?


skrev LillPer i Vägs ände.

Det har varit väldigt mycket runt gräsklippning här senaste tiden. Självklart var det med humor de skrivit så om att drickandet var en merit osv.
Men jag fick en sån olustig känsla över det och gjorde ett scenario i mitt huvud och kunde inte se något som skulle bli kul med att gå. Bollade fram o tillbaka med känslan men det blev inte bra. Tackade nej idag och det kändes helt rätt.

Nu ligger jag i startgroparna för en väldigt intensiv höst. På söndag drar jag iväg till södra Europa för jobb under några veckor och så där håller det på fram till jul och jag har ägnat de senaste dagarna åt att boka flyg, hyrbil, hotell och annat som hör till. Skriver flitigt i frugans kökskalender så hon vet när jag är borta och kommer hem igen.
De närmaste fyra veckorna kommer jag hem över en dag hit o dit för att sedan kasta mig iväg åt ett helt annat väderstreck dagen efter.
På sätt o vis känns det bra att ha bokat upp och veta vad jag ska göra, men samtidigt vet jag att när jag väl kommer hem tar det några dagar att landa i vardagen. Det är dock alltid väldigt skönt att komma hem och jag uppskattar ALLT runt det. Möjligen kanske inte vädret som redan verkar ha bestämt sig för en riktigt grisig höst? Förhoppningsvis får vi en solig klar höst, vad kan vara bättre?

Nu ska jag villigt erkänna att mina tankar och min magkänsla är orolig över detta resande med lounger och fri sprit, middagar med kamrater och kunder. Möten och kick offer.
(Alltså inte någon som sparkar på någon redan liggande stackare utan avspark på jobbet, typ) Ni fattar, jag försökte vara lite rolig där.
Jag tror inte jag blir något Kick offer på grund av alkoholen men tankarna snurrar mycket runt hur, om, varför, kanske, när och annat. Jag vill tro att jag är stark och övertygad, det är jag! Samtidigt vet jag vilken prövning det kan vara och måste jobba fram en strategi, för jag kan inte tacka nej som jag gjorde till den där festen med alkoholtvång.

Styrka och kraft till mig!
Kram LillPer


skrev Vickan69 i Jag lät det gå alldeles för långt

Ok. Läste om kornkärnor och det är inte så lätt att hitta och är egentligen flera sorter med skal och allt om inte jag missuppfattat det helt.?? Hittade denna artikel; http://www.sydsvenskan.se/sverige/pa-jakt-efter-den-goda-maten/
Skriv gärna märket och namnet sedan när du fått hem det.

Jag kämpar också med att koppla belöningar och festliga tillfällen med A. Bra att du registrerar så tydligt hur din hjärna associatierar. Intressant. Ja, omprogrammering nu, tack!!!

Inga problem på fest för min del, mer när tung vardag och hög arbetsbelastning får mig att vilja belöna mig eller koppla av och göra vardagen lite "festligare".

Heja dig! Och grattis till både nykterhet och viktminskning!


skrev santorini i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Ett mycket intressant inlägg, vill_och_kan. Så lika vi är i vårt missbruk och förnekelsen. Även jag har naturligtvis tyckt att jag varit lite bättre. Jag har ju skött mitt jobb och ingen har klagat. Konstigt egentligen, hmm. Man VET nog innerst inne att det inte är bra men man intalar sej att det inte är så farligt ändå. Och där kommer omgivningen "till hjälp", dom som inte vet hur illa det är och tycker att man överdriver. Och så dom som blir störda av förändring. Ett glas kan du väl ta, och man vill så gärna tro på det. Och så eskalerar det. Varje gång jag höll upp och sen började för att jag tyckte att nu kan jag hantera det så blev det hastigt mer och värre.

Du säger en intressant och avgörande sak: "Den stora skillnaden är att jag nu förlikat mig med tanken att inte kunna dricka alkohol igen, någonsin!". Så kände jag och då först går det att få en varaktig förändring. Man måste acceptera det och sluta tycka synd om sej själv. Det finns värre saker här i världen än att inte få dricka alkohol.

Man når sin botten och fattar beslutet att nu får det räcka. Gå under eller skaffa sej ett bra liv. Hur kul var livet med alkoholen egentligen? Det fina är att livet är så mycket mer innehållsrikt och roligt utan. Så många fler valmöjligheter. Inte alltid kul och lyckligt men inte dessa hemska dalar och ångest och skam. Det kan känner tror jag närmast kan jämföras med den som blir frälst, en religiös känsla. Den syns också på mej. Jag är stolt och tillfreds med mej själv och min självkänsla är bra. Jag har kämpat mot alkoholmissbruk och jag har vunnit. Och jag ska aldrig nånsin tro att jag är frisk utan detta är för livet och det gör mej ingenting!


skrev Vickan69 i Vill inte - kan inte

Kanske mer att ge efter för kroppen och psykets svängningar och krämpor, bara acceptera och vila i det. Tiden går och du läker sakta.

Håll i din nykterhet och ta hand om dig!


skrev LillPer i Trillat dit igen.............

Tjära Tjalle!
Jag är glad för din skull och tror ditt kroppsarbete enbart är gott för dig, även om det värker i kröppastackarn efteråt. (Småländsk slang)
Det här med stelhet och skavanker får man på köpet oavsett om man levt varsamt eller livligt (som jag). Jag har en mängd grejer i min kropp som är självförvållade eller som av tidens tand satt sina spår. Vet inte om man bedövar det med sprit i långa loppet, möjligen en stund då man är mitt uppe i berusning då givetvis. Jag hade ännu ondare och var ännu stelare då jag både drack, festade och samtidigt tränade mycket. Det var en sjuk kombo.
Vad jag märkt är att det är väldigt stelt att komma upp och igång på morgonen de första 10-15 minuterna. Då känns det som man skulle behöva smörja upp lederna med någon form av mänskligt 5-56. Kanske om man dricker en halv kopp olivolja innan man lägger sig, samtidigt som man kör ett lätt gympapass för att fördela oljan lite fint i systemet.
Vad jag tror mig ha märkt är dock att jag tänker mer på hur kroppen mår och känns, eller?
Generellt så är min kropp betydligt gladare över att huvudet har skärpt till sig de senaste 3 månaderna!
Lycka till med rygg gympan, Tjalle.
Följer dig tätt bakom.
LillPer


skrev Vickan69 i Slut fr.o.m. Idag.

Underbart att höra och grattis till DIN seger!

Kram


skrev Vickan69 i Det där beslutet

Kolla dina värden, så att du vet vad det kan bero på. Många självmedicinerar och flera av oss har piggnat till efter jobbet med A. Kanske järnbrist eller B12-brist eller något? Känner mig också ofta trött men sover ganska lite också.

Kram


skrev Vickan69 i Nya tag

Pepp till dig som är allt annat än patetisk! Forumet är verkligen ett bra stöd.


skrev Vickan69 i Vägs ände.

Hmmm, vilken konstig inbjudan... Tycker jag men det kanske är humoristiskt menat.? Jag förstår dig men det verkar som de går miste om en bra och rolig gäst!


skrev Vickan69 i Trillat dit igen.............

Härligt att läsa dina rader. Igenkänning ;-) läs superskönt med lilla stugan. Har också ett sådant behov. Jag känner mig ensam och vill vara ensam/ifred samtidigt. Ja, det tar en del på krafterna att förändra sitt liv... Sannerligen.

Bra att du sköter om dig och tack för hälsningen


skrev LillPer i Nu jävlar tar vi upp den tappade sugen

Två veckor är guld värda för kropp o själ.
Även de dagar då själen känns dyster och hopplöst omotiverad, glöm inte det.
Bit för bit kommer du närmare ditt mål. Sakta, men lika säkert som att det kommer regna i morgon också, eller nån annan dag till hösten.
Styrkekram från LillPer


skrev Vickan69 i Nu jävlar tar vi upp den tappade sugen

Grattis på en bra början! Starkt jobbat. Du får hjälpa och tänka på världen mer sedan när du är frisk och nykter ;-)


skrev Vickan69 i Jag vill, jag kan, jag måste

Grattis i förskott Konstnären och tack för inbjudan. Ska mentalt vara där och smaka på tårtan. Ja, du är ett bra exempel på att det går och varför vi inte dricker mer, fantastiskt av dig! Tack för att du delar med oss andra.


skrev Vickan69 i Tänkte ändra på mitt liv nu- juli 2014

Jobbet tar mer tid och skolorna börjar denna vecka. Mycket info att ta till sig.

Igår på väg hem från jobb kände jag suget. Kopplar ihop det att se fram emot det där. Lite sorgset ett tag och insåg att det nu det kommer att bli jobbigt på riktigt att stå emot. Funderade på hur länge jag ska avstå men tänkte på att jag som många andra trillar dit i ökad konsumtion ganska lött så jag måste avstå. Förhandlar och argumenterar med min hjärna. Vill inte förlora detta som känns så bra.

Igår kväll på en annorlunda tillställning med många nya ansikten för mig. Jag var ny för de andra. Inga problem att avstå.

Sover för lite och känner mig lite förvirrad i mitt liv nu. Vilken väg är jag på och vilka val ska jag göra. Vill hitta ett jobb där jag verkligen trivs men ska inte klaga... Det är inte så dåligt men trist. Jag söker en passion, ett kall att sätta tänderna i.

Känns lite ensamt och tomt nu. Hoppas att det går över snart. Hur är det för er andra?

/v


skrev trollnäsa i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Det här forumet är fantastiskt.
För mig pågår det en ständig tankeverksamhet. Mitt största mål är att vara stolt över mig själv.
ironi: hade öppet hus för 40 pers i fredags...hur trevligt somhelst. jag drack ej.

Men fick minst 8 st vinflaskor i present...


skrev flygcert i Min sambo är alkoholist

... att du pratat med någon!!

Jag förstår att du tänker "undrar om jag verkligen orkar med att genomföra det här" - men du fixar det!!! Tänk på vad alternativet är...

Kramar!


skrev Izzy i Min sambo är alkoholist

I går var jag till familjerådgivningen!!
Det var skönt att kunna prata om min situation med någon som förstår o inte dömmer mig.
Vi gick igenom vad som är det första jag behöver göra.
Jag måste tala om för min sambo så han förstår att jag vill separera och sedan bona tid på banken för att reda upp hur vi ska göra.
Måste också försöka fixa boende åt min dotter där hon går i skola o åt mig själv.
Det känns så svårt och jag känner mig så ensam i det här!!
Fick en ny tid om 14 dagar och ska försöka att ta tag i det här!!
Min sambo dricker på som vanligt i smyg!!
Har ju märkt att han blir väldigt påverkad snabbt efter att bara ha varit ute en liten stund!
I går tittade jag i garaget( kunde inte låta bli) och hittade en flaska akvavit!! Inte så konstigt att han blir påverkad så fort!!
Jag orkar verkligen inte med honom längre, alla känslor är borta!!
Undrar om jag verkligen orkar med att genomföra det här!!
Kram


skrev Vill_och_kan i Nu orkar jag inte mer. Jag behöver er hjälp!

Jag har läst igenom din tråd och känner till stora delar igen mig från förra gången jag försökte sluta med A.

Jag insåg någonstans att jag måste sluta med A och lyckades efter mycket kämpande och lidande att hålla upp i fyra veckor. Men jag hade varken den rätta viljan eller rätt inställning.
Efter de fyra veckorna så började jag återigen med samma beteende som tidigare - men i ännu större mängder. Under de fyra veckorna så gick jag och tyckte synd om mig själv mest hela tiden.

Jag intalade mig själv att mina problem inte var så allvarliga även om jag insåg att mitt beteende inte var helt OK. Jag jämförde mig med personer som skrev på forumet i andra trådar och tyckte hela tiden att mina problem inte alls var lika allvarliga. Jag intalade mig själv att jag kommer såklart att kunna dricka normalt snart igen. Jag ska först bara bevisa för mig själv att jag kan hålla upp i fyra veckor! Om jag klarar det, hur stora kan då mina problem vara?

Och dessutom, jag är ju inte alkoholist på riktigt. Jag köper enbart fina spritsorter. Amaronevinet jag köper är ju bara för att fira att vi ska äta en fin middag. Ölen jag köper kommer bara från hyllan med specialöl. Jag klarar för det mesta att dricka normalt i sällskap med andra. Jag har fru och barn, har en chefsbefattning på ett internationellt företag, kör en fin bil och bor i ett attraktivt villaområde. De flesta ser mig nog som framgångsrik.
- Då kan man ju inte vara alkoholist! Eller?
Sådär tänkte jag hela tiden. Jag visste att jag hade problem men ville inte inse hur allvarliga de var.

Under de här fyra veckorna så skrev jag här på forumet i en egen tråd och med ett alias jag nu inte hittar. Det hade varit kul att hitta tråden eftersom jag då hade kunnat visa att det tydligt syntes att jag inte hade bestämt mig på riktigt.

Nu har jag börjat om igen!

Den stora skillnaden är att jag nu förlikat mig med tanken att inte kunna dricka alkohol igen, någonsin! Och för det mesta så känns det helt OK. Det är ju inte en myt, det går verkligen att ha kul utan alkohol. Och du slipper dessutom alla otrevliga biverkningar alkohol har! Den andra stora skillnaden är att jag nu insett att jag höll på att förstöra mitt liv. Det finns säkert grader i helvetet och det finns säkert många som har det värre än du eller jag någonsin haft det. Men för mig så räckte det nu. Jag hade nått min botten!

Nu har jag iofs bara varit vit i 15 dagar men jag känner mig för det mesta grymt stark och jag är fast övertygad om att mitt beslut är och var det rätta.

Vad ville jag med detta inlägg? Bara beskriva att jag varit i din situation. Att du måste bestämma dig annars går det aldrig. Och att gömma sig bakom att "jag sköter mitt drickande ganska bra för det mesta" fungerar inte. Inte heller spelar det någon roll om du sitter på en parkbänk eller i en fin soffa i ditt vardagsum, A kan vara ett lika stort problem i båda fallen.

Jag hoppas att du fattar rätt beslut!

Ha en underbar dag!