Senaste kommentarerna i forumet

En skapligt lugn helg, där maken var lite ledsen över att hans barn inte hörde av sig.. Det var ju Fars-dag..
Jag tror att han fortfarande har lite dåligt samvete över sitt beteende när de var yngre (har förstått att han drack en hel del även då)
Blandat med ilska över att de använde honom som "hålet i väggen".. Dvs utnyttjade hans dåliga samvete och rent ut "plockade honom på pengar". Suck...
Det får mig att titta på alla dessa konstiga knappar vi trycker på hos varandra.. Både medvetet och omedvetet..
Där vi försöker ge vandra skulden för något, för att själva dra nytta av det..
Där vi själva urskuldrar våra brister, fel och misstag med ett jamen han/hon gjorde.. Istället för att erkänna: Jag gjorde fel, jag gick för långt.. jag dabbade mig..

Det i sin tur, gör att den andre, får knappar att trycka på hos mig.. Det dåliga samvetet över vad man än gjort (handlat för mycket, spelat, druckit i smyg, whatewer..) gör att vi inte vågar sätta ner foten, utan blundar och allt fortsätter som förut..
Alternativt, utnyttjar vi vår "vetskap" om den andres brister på samma sätt..

JA, det ÄR obekvämt att ställa saker på sin spets! Här har vi pratat om det där med "gamla synder" och bestämt, att sådant vi pratat igenom, inte ska tas upp igen vid nya konflikter.
Vi kan aldrig slå varandra i huvudet, med saker som skett, inte använda det som argument i nuet..
Om vi ska kunna ställa krav på varandra, så måste vi börja på en ny ruta! Annars är vi snart inne i samma gamla hjulspår igen..
Vi måste förlåta varandra, inte för att vi godkänner handlingarna, men för att vi ska kunna gå vidare som ett VI.. (ett nytt vi, en ny framtid, ett nytt liv..)
DET betyder inte, att vi slutar prata med varandra.. Vi måste fortsätta att prata, för hur ska vi annars kunna påverka vårt nya liv? Hur ska vi annars veta, hur den andre vill ha det och vad man känner?

Men det absolut viktigaste, tror jag är att vi slutar SKÄMMAS! Att vi slutar skämmas över, vad vi än gjort i det förflutna!
Om vi fortfarande skäms, så har det förflutna fortfarande "tummen i ögat" på oss.. Och då kommer det alltid att dyka upp någon som utnyttjar vår skam..
Och då är det faktiskt vår egen skam, som manipulerar oss, för att vi tillåter det!

Ännu en alkoholfri helg. Hade en lång diskussion med mannen i lördags där han var väldigt tydlig med att detta är sista chansen jag får. Det blir inga fler sen. Alltså inga fler utbrott(på fyllan, för det är då dem kommer), inga fler black outs. Han vill att vi "börjar om". Snacka om att ge mig ännu en anledning att aldrig mer dricka. Jag älskar min man väldigt mycket och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Har märkt att han har dragit ner radikalt på sitt drickande sen jag bestämde mig för att sluta. Skönt. Visst dricker han fortfarande men inte på samma vis. Mina tankar bara flyger fram och tillbaka nu så ni får ursäkta ett hoppigt och osammanhängande inlägg. Vi hyrde film i lördags kväll.Kl.20:00 åkte vi iväg. Jag körde!!!! Vet ni hur länge sedan det är som jag körde en lördagkväll? Så jäkla skönt att sätta sig i bilen istället för att gå eller cykla. Har bestämt med dottern att jag ska hämta henne och kompisen efter bian på fredag. Tänk att nu slipper hon ta bussen för att jag druckit. Känner mig lite lättare denna veckan än jag gjorde förra. Både i hjärnan och i kroppen. Har märkt att jag har gått ner i vikt sen jag slutade dricka. Tränar en hel del (vilket jag alltid gjort) och släcker numera törsten efteråt med mjölk eller vatten istället för en öl eller ett glas vin. Känns också fantastiskt skönt. Vill nu bara att denna känslan jag har håller i sig.

Än en gång ursäkta för rörigt inlägg.
Kramar N

Ställer gärna frågan till dig Adde om du läser detta.
Jag har gärna räknat min nykterhet från 1 januari när jag tog beslutet att sluta på allvar.
Sedan drack jag 3 kvällar i början på mars, men inget efter det. Har sett det som en lärdom och ett bevis för mig själv att jag inte kan dricka.

Det var när jag kom till AA som jag förstod att man enbart räknar oavbruten nykterhet. Varför är det viktigt för våran nykterhet att vi räknar så?, förstår ju att det är det för annars skulle inte AA göra det.

Önskar alla mina människor en härlig, bra måndag. Kram!

Visst har du rätt i det du skriver, att det är svårt att ställa krav, när man själv druckit.. Men ska det få hindra oss?
Jag tänker såhär, att om gamla synder ska få tas som intäkt för fortsatt drickande, då fortsätter man ju bara att "trycka på knapparna" hos varandra..?
Du vet de där skuld&skäms-knapparna, som gör att man går med på vissa saker, fast man egentligen inte vill..
Det är bara DEM jag vill att du ska se upp för..

Att du har tålamod, är bra, det kommer att behövas en stor portion.. ;-D ( jag är ju också där, så jag vet)

Min man skulle inte få urskuldra dåligt beteende, med ett "men såhär har ju du också gjort"..

Man kan aldrig dra upp gamla synder, som intäkt för att få bära sig illa åt i nuet.. Därför är det bra att prata om det. Gärna i jag-form. t.ex. När du dricker så mycket som du gjorde igår, blir jag ledsen och orolig, för vi har ju pratat om att det inte är bra. jag blir ledsen, för du säger saker som sårar mig.. (och om du fortsätter, dvs om det upprepas oftare, så får vi sätta oss och prata om framtiden tillsammans)

Sist min man tog lite mer, så sa jag, att JAG upplevde att han inte respekterade det beslut vi tagit tillsammans.. Och om det inte finns en viss respekt, så kommer alla andra känslor också att försvinna..

Jag tror inte att någon av oss har en universallösning, bara en stark önskan om att både vi och våra närmaste, ska komma ur alkoholens grepp..

Jag har förstått, att det aldrig finns några garantier.. men HOPPET är ju det sista som försvinner!

Ta inte det här som "skäll", egentligen handlar det ju lika mycket om min situation..

kram /trollis

Trist att du känner så R, men måste vi alltid ha något vettigt att tillföra?
Jag tror inte det, ser att det räcker så bra med att man bara visar att "jag har sett dig", vilket det i praktiken innebär när vi svarar på ett inlägg.
Jag har sällan kloka svar, men det finns oftast någon annan som har det. Och visst, jag håller med dig. Vissa saker har sagts tusen och åter tusen gånger,
men eftersom vi alkisar verkar ha svårt att fatta att A är skit, så kanske det behövs nötas in.

Hoppas du fortsätter skriva, jag tycker du tillför mycket på forumet.
Måndagskram!!

Vad bra, Miss K! Även om mycket är oklart inför framtiden, så är det här ett första steg. Utan den här fasen kommer ju ingenting förändras.

Mitt svar på hur man klarar av detta är samma som så många gånger: sök hjälp. Jag hade aldrig fixat alla turer med akuten och behandlingshem utan mina olika samtalskontakter.

Kram!
/H

Vad skönt att han gick med på att bli körd till akuten.. Kan tyvärr inte sia om vad som händer, men känner att just detta, är ett första steg!
På något sätt, kanske han fått en egen AHA-upplevelse angående missbruket..

DU ska inte ta ansvar för vad som händer härnäst, det ska han göra själv!
Nu ska DU ta hand om DIG, så att du inte fortsätter att "slänga kuddar" under honom när han faller..
För då är ni snart tillbaks på ruta ett!

Skriv gärna hur det går, jag håller tummarna!

Kram /trollis

Hej Framtidsvännen!

Ja, bollen är i rullning hos dig, utan tvekan. Det är skönt att läsa hur du har, långsamt som Adde säger, öppnat ögonen. Du är på rätt väg!

Får jag ge dig ett råd om brevet? Tvinga honom att läsa det! Sätt honom på en köksstol, sätt brevet i handen på honom, släpp honom inte med blicken förrän han har läst det. Ja, det kommer vara svårt för dig, men du behöver ta kommandot nu.

För så länge du väntar på att han skall läsa brevet och sedan tala om det för dig så att ni kan rensa luften - då har han makten över dig! Om han löser brevet, då brakar helvetet löst i hans ögon (dvs du stör hans drickande) och det vet han. Varför skall han då läsa brevet? Om han inte gör det så fortsätter ju allt som vanligt... Och han kan fortsätta dricka.

Han har fått sin chans att läsa brevet i sin takt, nu är det dags att du tar befälet och visar vem som bestämmer!

Kram!
/H.

Välkommen hit, Grön!

Jag tänker att vi medberoende och alkoholisterna pratar förbi varandra när det handlar om mängd alkohol. För alkoholisten handlar det om deciliter men för den medberoende handlar det om just personlighetsförändringen. Eller hur? Det spelar alltså ingen roll om din man har minskat sitt drickande, så länge du fortfarande upplever att han förändras av det. Och därför är en diskussion om mängd dömd att misslyckas - för alkoholisten kommer fortsätta mäta sin framgång i deciliter.

Du har redan fått rådet att sätta ner foten ordentligt, och det håller jag helt med om. Men jag vill lägga till att det inte måste innebära en väg bort från honom, utan att det faktiskt kan vara vägen tillbaka. Det går att vända en sådan här situation! Jag är ett levande bevis på det, jag och min numera nyktre make. Men, det bygger på att du är övertydlig med dina gränser och inte backar. Sedan är valet hans.

Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

Tack själv, Framtidsdrömmar! :)

Så konstigt att vi uppfattar varandra/varandras ord som vi gör. Kanske läser vi in det vi "vill" se och sorterar omedvetet bort annat.

Själv känner jag just nu att jag inte har ngt att tillföra. Inget som inte redan sagts/skrivits tusen ggr. Inser att allting inte behöver kommenteras/repeteras iaf. inte av mig. Men jag fortsätter läsandet för att inte glömma vad jag är. Dessutom är jag Tacksam för att ni delar!

Fast en grej...måste jag kommentera. Nej Stigsdotter...jag gjorde inte nummer två på balkongen ;-). Drick med förstånd! /R

Stora teman var i rörelse igår efter farsdagsbesöken…

Mannen är osäker på hur jag reagerar när han dricker ”nollöl” – han känner ett medberoendebeteende, undviker att dricka vid vissa tillfällen då han tror att jag ska ogilla det. Han är mycket tillfreds med att kunna dricka alkohollågt vin och öl men styrs av vad han tror jag tycker. Han har även att han noterat att det är känsligt inom AA . Ingen av oss vill ha ”tal- och tyckandeförbud” så och det är väldigt befriande att kunna tala om det.

I början, på sommaren, när han drack alkoholfri eller -låg öl aktiverades mina gamla reaktionsmönster och vi talade om det. Nu känns det nästan alltid oproblematiskt för mig, det har fungerat så bra. Jag njuter verkligen av att våra måltider har återgått till det gamla mönstret - minus alkoholen, lulligheten och snarstuckenheten som under de sista årens vindrickande kom säkert som ett brev på posten (snart kommer inga brev på posten längre:). Han ser själv på sin relation till det alkoholfria/-låga på ett distanserat och reflekterande sätt – kanske att just det och friheten att samtala är den starkaste faktorn i att jag inte bekymrar mig.

Jag tog till mig Magnus kommentar i en diskussion på fb: ” Av alla personer jag möter på mottagningen så är det en del som inte tycker att det funkar att dricka något med alkohol i. Det finns också andra som har använt systembolagets alkolfria alternativ och som tack vare det har tagit sig ur problem och varit utan starkare drycker ett halvår eller ett år (längre än så har jag inte haft kontakt med dem). Vi rekommenderar aldrig någon att dricka alkohol men vi har heller ingen anledning att ifrågasätta de som tycker att det fungerar bra för dom att dricka de här svaga alternativen.”

Vid middagen tog mannen upp en familjehemlighet … eller den tvingade sig upp till ytan … en omständighet som vi är medvetna om men inte så ofta berör. Den handlar inte direkt om oss-två men finns som en del i livet … ”såret blöder” säger han och ser på mig över matbordet ”kapselns hinna blir allt tunnare och snart brister den … och bra är det.” Det här har kanske med stegarbetet att göra. Jag som inte (ännu) har nån grupp läser O.C´s 12 steg för hopplösa – livsförändring på djupet, jag har insett kraften o djupet i de 12 stegen
.
Snabb reflektion:
Om öl och vin var det svårt eller omöjligt att tala förr – för ungefär ett år sen skrev jag att vi haft vårt första riktigt ärliga samtal om alkohol. Nu kan vi tala både om det som är gott och om det som stör…
Om svåra livsfrågor har vi alltid kunna tala – nu känns det (igen) som vi rör oss framåt på ett nytt sätt…

Maria 42 skrev igår att hon räknat fel och det fanns en liten diskussion om obruten nykterhet.

Vad är viktigt? När jag läste bakåt blev jag påmind om min räkneramsa som för ett år sen såg ut så här 24+53+15+173+60+20. De första 24 dagarna hade jag inte med från början.
Idag: 24+53+15+173+60+179(- - -)+195.

För mig har det varit viktigt att "se" hela processen och ställa den i relation till hur jag upplever att vi har det i livet. Den första tiden var svår. En kamp. Korta kapitel. Sommaren 2011 var en tid då vi levde i en slags bubbla och påtvingad nykterhet. Ganska glädjefattigt skulle jag säga idag men ändå med mycket gott. Sommaren 2012 återupptäckte vi lustfyllda arenor .. och i det har har möjligheten att dricka alkoholfritt haft betydelse. Omöjligt att säga vad som spelat roll för vad... hur olika processer samverkat.

När jag tittar tillbaka som jag gjort denna helgen inser och känner jag vilket arbete det är att bli fri från missbruk och medberoende. Att det måste få ta tid och plats.
När missbruket nästlat in sig i hela livet berörs hela livet när det ska rensas ut...
Underbart är det att bli fri!

Lite jobbig? Är väl bara förnamnet, man hugger likt en kobra imellanåt.
ångrar sig snabbt varför man var så tvär och stingslig. Men det hör väl till tillfrisknandet?
Fick spader på frun igår som kommenterade
att jad sAtt och läste här så mycket.
Men snälla du sade jag, först klagar du på att jag dricker.
Sedan när jag slutat dricka kommer ngt annat!
Vad vill du jag skall göra?
-Nej,inget det är bra.

Men ibland BLIR man så trött!
Kramar
/A

Kanske inte så viktigt att det är oavbrutet? Jag har tänkt på det där också, jag räknar nämligen min nykterhet från den 28 maj då jag hade min "djävulusiska uppenbarelse", det blir fem månader. Men jag har druckit två gånger efter det. Dessa två gånger vill jag se som en bekräftelse på att det ursprungliga beslutet att inte dricka, var det rätta. Så, jag räknar min nykterhet från den 28/5 även om den inte är obruten :-)

Hoppas du får en bra måndag imorgon, kram!

Hej Trötte Harry,

Tack för din hjälp de senast dagarna.

Du ligger några nyktra dagar före mej. Hoppas jag har styrkan att följa.

Allt väl? Helger kan vara jävliga eller ljuvliga, mitt fallrep ligger ibland på veckostarterna.

Blyga stöttande kramar oss män emellan/Putte

Helgen avklarad. Tack vare många av er. Ny vecka. Jag brukar gilla dricka på måndagar, framförallt efter en lugn helg. Men känner mej ganska trygg för tillfället.

Tog emot familjen med stora, nyktra kramar. Var först så speedad att frugan trodde att jag druckit:)

Skön söndag, körde dottern till baletten utan att vara orolig för dagenefter-rattfylla. inga konstiga omvägar. Därefter fika på stan och unnade mej en ny telefon. Fars dag trots allt! Senare långpromenad i en fantastisk höstdag, benen pallar inte mer löpning nu.

Nu avdomnad. Känner nästan inget. Läste fantastisk bok igår - tyvärr kan jag inte berätta vilken just nu eftersom jag skulle outa mej direkt. Men den fick mej att känna efter, inse att jag aldrig skulle läst den på samma vis onykter. Jag var närvarande. Stannade upp. Gick ut i trädgården och blev sittandes med kaffekoppen. Mitt i natten kände jag mej nästan som den vakna, nyfikne unge man jag en gång var.

Bara väntar på backlashen. Men är hyfsat redo.

Gonatt vänner. Finns ni i Malmö kanske vi kan hjälpas åt.

Tack för gensvar, ni får mig att le och att se mig själv med andra ögon.
Har faktiskt sagt åt mannen idag att "jag är kanske lite svår att leva med just nu"
men så är det nu och jag kämpar på.

Ska på första samtalet på beroendemottagningen imorgon, känns jobbigt att gräva i detta, men jag kommer ju inte vidare just nu på egen hand.

Och en sak som jag lärt mig genom att ha gått igenom depression är att det är aldrig fel att söka hjälp.

Tack för era gensvar det stärker!!! Kram!

Gropig väg, triggar
Trillar du ur sadeln, så upp igen!
/A

Underbart att läsa, mycket visdom från mulletanten.
Må gott nu!
/A

Det har hänt en del sen i går. I morse fick han abstinens och ångest och beslutade till sist att han ville bli körd till akuten. Jag trodde verkligen att han skulle ångra sig under vägen, men han har nu varit inlagd i snart 12 timmar och verkar må utmärkt.

Vi får väl se hur det går om en dag eller två...Ibland inbillar jag mig att han inte är så sjuk. Jag jämför med andra som dricker större mängder eller hamnar i bråk o.s.v.
Andra stunder tänker jag att han kanske kommer att hålla på som innan i ett år eller så innan han blir mer stabil. Att avgiftningen inte har någon som helst betydelse.

Ni som har erfarenhet av den här "fasen" får gärna berätta. Är det t.ex. vanligt att man kan få komma på behandlingshem direkt efter. Vad händer när arbetsförmedlingen får veta?

Ska nu försöka koppla av från alla dessa tankar kring alkohol, läser nog för mycket.

Miss K

Man vill inte och gör det ändå. Duktig när man bestämt sej men inte på detta. Klassiskt. Det är därför det är så svårt. Hjärnan är ur spår. Men det går att sluta. Kan krävas fler försök dock. Men det går. Fortsätt dina försök. Det blir lättare efter ett tag bara du håller ut lite.

Hej Framtidsdrömmar
Har läst lite av inläggen i denna långa tråd. Jag tycker att det var bra av dig att skriva ett brev. Det blir som en slags utlopp för känslorna för en själv. Jag skrev också ett brev till min sambo, men det var mer i miniformat. Kanske ändå att det fick honom att förstå min situation bättre.

Synd bara att din sambo inte vågat läsa brevet ännu. Det verkar som att du har tagit tag i saker och börjat tänka på dig själv också.

Hälsningar
Miss K

Nej, jag vill inte dricka, för det blir inte bra. Och ändå så vill jag så gärna dricka ibland... Inser att det är helt sjukt, men att det också är det som är problemet... Jag är duktig på så många saker bara jag bestämmer mig. Men inte på att hantera alkohol, och det tar nog ett tag att acceptera. Och det som är så konstigt är ju att jag inser och har gjort det för länge sen att jag inte klarar av detta... och jag mår så bra när jag avstår... Men ändå... Jag har klarat av dagen med släktträff och allt. Nu är jag inte nykter och vet att jag har en svår dag framför mig i morgon, speciellt när jag kommer att vakna tidigt med ångest. Jag måste hitta styrkan att avstå då! Även om jag insett länge att jag har ett osunt förhållande till alkohol har jag sällan vaknat och bara längtat/gett efter för att dricka lite mer och fly... Den partypingla som jag är måste lära sig att gå på annat än sprit. För tokig kan jag ju vara ändå... Kramar. Det finns de som har det värre. Jag är lyckligt lottad som har en man som älskar mig och fyra underbara barn...

om du räknat fel! Huvudsaken är att det går bra!