Senaste kommentarerna i forumet

Jo jag vet, jag vet :) Mitt lpnga inlägg ville bara förmedla att min syn är att har man en gåbg gaft problem kan man inte dricka normalt. Det går också att bli frisk, eller rättare sagt som min terapeut säger. Vi ska se till att du inte blir sjuk. Har lovat mig själv att inte svika min son

att se dig här igen m-m! Grattis till tio månader, och att det verkar gå relativt smärtfritt. Botten är olika för oss alla, men troligen har de flesta av oss nått den, annars skulle vi inte befinna oss här.

inte om att svika, det handlar om att vi är sjuka. Sjukdomen är att vi inte fattar att vi inte kan dricka alkohol. Men det går att vända, till slut blir insikterna så starka och där är vi nu känns det som. Tack för ditt uppriktiga inlägg och vi ser en framtid helt utan alkohol. Och det är min själ ingen uppoffring, utan en befrielse!

Höstkänslor
Jag gillar hösten. Åtminstone början av den. Känns lite som nyår, när semestern är slut. Man är fylld av goda föresatser efter sommarens och semesterns förlustelser både när det gäller mat, motion och dryck. Det är roligt att fixa lite inne efter att ha tillbringat sommaren utomhus, och sopa undan flugorna som ligger i drivor i fönstren...
I höst har jag inte så många nya, goda löften jag tänker infria. Mer som det var vid nyår, fortsätta med det jag gör redan. Egentligen så som vi oftast gör, mer av samma. Fast innan har det varit mer ohälsosamt, mer av vinmiddagar, mer efter-maten-vin, mer av fördrinkar, snart-dags-att-laga-middag-öl, mer ältande och ångestnätter och bakfyllemorgnar. Jag är inget hälsofreak nu, men mår så mycket bättre. Har fortfarande saker att jobba med. När jobbet började så satte sötsuget igång. Hade några kvällar med svårartat godisfrosseri... Kan bara tänka mig hur det hade varit och var förra året. Då hade det inte varit choklad som jag hade frossat i, utan förmodligen ett par, tre glas vin per kväll.
Med lite distans till drickandet (alkoholfri i drygt 10 månader) kan jag se att jag verkligen hade problem, vilket jag såklart vetat länge. Kanske inte allra störst, men för mig var det verkligen en brytpunkt innan det blev något större, innan det blev något som andra hade behövt påtala för mig osv. Nu hade jag kommit till att börja fylla på glaset i smyg, ta en klunk ur mannens glas om han inte såg, att se till att själv ha koll på vinboxen och försöka byta ut utan att han hade riktigt koll på hur snabbt den gått åt. Jag hade inte kommit till att gömma flaskor eller dricka på dagtid. Men det hade säkert kommit så småningom. Jag menar inte att gradera mitt missbruk i förhållande till någon annans, men för mig var min botten nådd.

Mitt liv är så mycket enklare och mer lättlevt nu. Jag fattar mitt beslut om att hålla uppe tills vidare, kanske inte varje dag, men ofta. Tänker inte på alkohol automatiskt till ledigheter, kvällar och helger längre, men det tar tid att programmera om hjärnan. Läser fortfarande mycket på forumet, men har inte samma behov av att skriva själv, och känner att mina kommentarer till andra inte tillför så mycket, det är så många som skriver och peppar här nu, så det är svårt att läsa in sig i trådarna :-) , både roligt och sorgligt med aktiviteten.
Ja, det var lite onsdagsfunderingar,
Ha en bra kväll,
/m

Hej Hej Hallå dagboken!
Idag har det varit ytterligare en såndär vanlig dag.. Jobbat lite extra mycket kanske för att kompensera för de tankegångarna jag hade igår, att jag tyckte jag slappnat av förmycket på jobb..
Har idag käftat med konsulter, rastat kunder och sökt lite avtal. Haft rätt dryga diskussioner med min fru angående min son. (Hennes bonus) så något mys lär det inte bli idag.. Var rätt längesen nu och har inte ens fått testa den där prylen jag hämtade posten... Lär dröja ett tag då hon e på ett jävla humör förmodligen av trötthet, med all respekt. Dottern e rätt trotsig och jobbig förtillfället. Typ NUUu får återkomma.

Även om din kompus är missbruksterapeut så bör han inte hjälpa dig mer än att förmedla en bra kontakt så du får någon att prata med. En utomstående utan kopplingar till dig kan hjälpa dig, vara objektiv och ställa obehagliga frågor. Mitt råd är att hålla isär kompisskap från behandling.

Får kanske inte skriva så långa inlägg? Jag lovade mig själv när jag såg min syrras mamma sketfull. Så ska jag aldrig bli. Nu sitter jag här med en ryggsäck full med skit. Skulle bara vilja elda upp den men historia kan inte brännas. Kan dock göra framtiden bra. Tankarna ältar i skallen. Körkort? Indraget körkort? Körkort? Indraget körkort? Usch. Hur kunde jag svika min son som jag älskar min goa son som kommer ned på mornarna och vil gosa

Igen och på riktigt ja. Har inbillat mig att jag kan klara det själv. Har efter min vita 3 månader bara klarat enstaka veckor. Har varit inne och läst och begrundat och imponerad av dig Vickan , och andra som stöttar och klarar er. Har en kompis som är missbrukarterapeft , som gång på gång erbjudit sig att hjälpa mig, har nu insett att jag måste ta hjälp på allvar. Tredje dagen idag hade tänkt vänta fyra veckor innan jag vågade yttra mig här igen

låter lockande, men min nya kosthållning tillåter inte det. Jo, förresten, grädde kan man äta massor av, och bär så jag kommer!
Fenix

Och tack :)

Klokt beslut.

Kram Ebba

Jag har det ok. Tack för att du frågar. Ska ut med jobbet ikväll, tar bilen för att var på den säkra sidan. Tråkigt att höra att du känner dig trött efter så många dagar, men det går nog över till slut. Vädret påverkar också, tror jag. Hoppas du mår bättre imorgon. Kram!

Allt jag kan säga är att du är värd något bättre. Någon som inte kommer och går som han vill utan finns där hela tiden. Det är vad kärlek är. Din kille är förmodligen en fin människa innerst inne men i ett beroende som du beskriver att han har så kommer du alltid komma i andra hand, så sorgligt och jäkligt är det. Det finns inget bra eller trevligt med alkoholberoende förutom när/om den beroende lyckas ta sig ur det, rannsaka sig själv och börja hitta sin inre opåverkade kärna igen.
Kram.

Själv har jag en skum dag, jag sover så otroligt dåligt på nätterna, har aldrig sovit sämre. Nykter dag 19 och trötthet är en prövning, jag fungerar sämre på alla plan.

Kram Ebba.

Första gången jag drack var på en dans och jag drack ett glas likör och blev full. Kan nog säga att det eskalerade sista tio åren men det var hanterbart då och bara helger.
Sedan blev det fredag, lördag, söndag. Sedan gled över till onsdagar, och till sist varje kväll sista två åren. Sista två månaderna även nätter då jag försökte döva ångesten
som kom tätare och tätare ju mer jag drack. Visst är det så att den största faran är det första glaset och det är just det vi ska låta bli.
Ha en fin dag Vickan
Kram konstnären

Hade själv en sådan hemsk mardröm för ungefär en månad sedan. Vaknade med världens ångest. Jag fullkomligt badade i vinboxar.
Vidrigt var det och innan jag fattade att det var en dröm.
Skönt att vara fri
Konstnären

är drömmar tack och lov! Hade också en mindre fylledröm i natt, men vaknade nykter och väldigt glad för det. Vi lägger en dag till samlingen, absolut!

Kan det vara den här?

http://arkiv.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4787

Karin
Alkoholhjälpen

I natt var jag riktigt full.
I en dröm.
Precis så sjukt dåligt som jag brukar må dagen efter mådde jag genomgående i hela drömmen.
Oj, vilken ångest jag hade, kom inte ur sängen förrän runt 10:30!
Tur man har hemmakontor ;-)
Jag tror det är mitt undermedvetna som drar i hjärnans nödbroms för att förbereda mig på en tuff höst med massor av resande?
Herrejösses, det gjorde mig nästan chockad ett tag, jag trodde jag fallit ner i diket en kort stund.
Pust.
Har nu så sakteliga börjat återhämta mig men jag fick en sådan nedtur av det hela så jag började tänka på allt dåligt denna alkohol fört med sig i livet. Grejer man gjort och mängderna jag druckit.
Så vansinnigt sjukt!
Nu lyfter jag blicken och står rak i ryggen, det har ju faktiskt inte hänt något.
Jag vandrar vidare och lägger ännu en dag i nykterhet till min samling.
LP

Kära Patetisk och Pion,
Vi behöver inte känna det minsta dåliga samvete för att inte svara eller peppa i andras trådar. Jag hade en period för något halvår sedan då jag undrade om det bara var jag själv som läste o skrev i min tråd? Bums så fick jag mängder med svar och en bekräftelse så god som någon. Det kändes bra, och samtidigt lite pinsamt. Samma grej hände då jag varit frånvarande länge och någon hade uppmärksammat detta och helt enkelt bara frågade; Hur är det med dig LillPer?
Det var ju inte så bra just då, men det fick mig att skriva ett jättelångt inlägg och därefter hänger jag kvar och läser det mesta här. Vissa trådar blir personliga favoriter, precis som med allt annat här i livet så kan inte alla gilla samma grejer.
Härligt att ni är här och jag läser allt ni skriver med hopp och glädje.
Sköt om er och känn ingen prestationsångest här inne, den lämnar vi djupt nedgrävd någon annanstans.
Kram LillPer

Jag har också tänkt på det P. Kände ett uns av den känslan häromdagen när min tråd hamnat långt ner på listan och den som senast kommenterat var jag själv. När jag tittade närmare på det var det ju bara en dag sedan eller så, som någon skrivit något. Det är inte lätt. Det är en väldig aktivitet här och vi är flera som är i början av vår strid mot A. De första dagarna är nog viktigast, då det är så "akut" allting. Tror att alla gör så gott de kan. Är också tacksam för de som kommit längre och finns kvar för oss (och för sin egen med, förstås) Heja på dig P!!

Såg din viktnedgång i min tråd. Jättegrattis!
Nu har vi fått något annat att trigga på - träning och goda hälsoval.

Ska dra till gymmet en sväng nu!

Kör hårt!

/ I

Jag har samma beteende med alkoholfritt hemma som med alkohol. Drar i mig det på en gång om det finns hemma ;-( men bra att ha med på fest och middag, tycker jag.

Hoppas det går bra och ha en fin dag!

Dag 4. Eftermiddagen och kvällen är jag rastlös, hoppas det blir bättre idag. Trött som sjutton, men vädret hjälper ju inte till heller. Vill inte dricka, men sova!! Känns som om man inte kan få nog med sömn.

Fint att du skriver hör och delar med oss nykomlingar. Tack