Senaste kommentarerna i forumet

till dig i regnrusket. Jag har tittat på sommarpratarna. Tack för alla tips och råd du ger mig på vägen...

Till dina 5 månader, det är fantastiskt bra gjort. Hoppas du är riktigt stolt över dig själv idag!
Ja, vad säger man om makarna. Helt klart är det en förändring för dem också, men jag förstår att du var arg igår för det var inte ok, hoppas han tar sig en rejäl funderare över sitt eget alkoholbeteende.
Önskar dig en bra söndag idag!
Kram

Känns som att du har helt rätt......
Det har börjat rulla nu, jag känner det.

att när en rörelse kommit tillräckligt långt går den inte längre att stoppa.
Kram / mt

Ta det lugnt; Gör det enkelt; En sak i sänder; Det viktigaste först; Lev och låt leva och (Endast genom Guds försyn)...
Just nu är du den viktigaste:) ! Ha en fin dag! Kram, kram, kram! / mt

Jag känner att jag kommit en bit påväg. Jag blir så berörd av andra som beter sig som jag gjort. Jag pratade med en vän igår, som också har en man som dricker förmycket, och hon är så medberoende...Det bara lyser RÄDDA alla andra om henne. Hon är världens finaste människa och jag tycker så mycket om henne. Jag orkar just nu inte ta mig an henne till 100% eftersom jag är mitt uppe i mitt eget men jag hoppas att jag kan peppa henne framöver. Jag ser så mycket hos henne som jag själv är men som jag nu tror att jag börjar få upp ögonen för.

Igår kom jag hem efter jobbet. Sambons grogglas stod på köksbänken och det dracks sedan minst en grogg till innan han gick och lade sig. Jag känner mig totalt nonchalerad, inte värd att respektera eller försöka förstå. Som han sade i telefonen till mig i fredags "du är så jävla dum i huvudet" när jag tyckte att det var konstigt att han ännu en gång åker til sin hemby och inte talar om att han ska stanna över natten pga att de ska ta reda på älgkött. Jag är alltså dum i huvudet bara för att jag ifrågasätterm han agerande.."du är så jävla dum i huvudet, vad är det som har hänt med dig egentligen"? Detta är hans ord... De gör ont och det blir flera sår. Det känns som att han verkligen inställt sig på att provocera mig med sina groggar, bara för att han inte ska hamna i underläge och att jag minsann inte ska tala om för honom hur mycket han får dricka.
Jag orkar inte med kampen mera, känner mig bara tom. Han har fortfarande inte läst brevet. Jag blir bara mer och mer stark i mina känslor kring det jag skrivit.

Idag är det fars-dag. Jag och barnen fixade presenter och kaffe på säng innan jag åkte till jobbet. Jag gör detta för barnens skull, jag känner INGENTING. Det jag känner igen är de andra fars-dag dagarna genom åren. Dessa söndagar har alltid inneburit bakfylla i olika grad och jag har haft dålig magkänsla pga osämja och bråk kvällen innan då jag varit besviken och ledsen.

Jag fortsätter läsa igenom min tråd. Har kommit till ett inlägg där jag skrivit att jag skulle ha gjort något åt min boendesituation under sommaren 2012......Detta har jag inte gjort. Jag har alltså svikit mig själv. Måste ladda och se framåt. Jag längtar efter min massagestund i morgon, det var faktiskt ganska länge sedan jag såg fram emot något.

nämnde i ett TV-program igår att han numera inte dricker alkohol. Är han en tänkbar "talare" på den kommande träffen? / mt

Bra jobbat vill.sluta!! Vad härligt att papegojan fick på käften :)! Det ska min oxå nästa ggn!

Tack ni andra! Självklart har jag den allra bästa anledningen att låta bli, dvs barnen! Fast inte ens det mest självklara är enkelt ibland. Jag gör allt för dem! Så det är väldigt konstigt att jag inte kan låta bli att dricka t deras skull. Vill återigen säga att de inte sett mig aprak, vingla omkring, sluddra etc men skulle jag fortsätta dricka så kanske det är en tidsfråga..vill ju sluta innan det går så långt!

Eftersom jag inte vill berätta för ngn problem för ngn, inte ens mannen, så finns ju barskåpet där...välfyllt. Och han kom hem m 2 flaskor vin i fredags.. Han tar gärna en öl/glas vin emellanåt fast på ett kontrollerat sätt, "normalt" och bara ibland. Men jag sa faktiskt i går att jag tycker vi låter bli att dricka något om det inte är ngt speciellt. Han tycker ju att jag dricker för mkt (även om han inte har en aaaaaning om hur mkt), så han sa -Visst, vi spar vinet till lördagar. Så nu har vi bestämt det, vilket underlättar för mig. Sen kan jag ju hoppa lördags vinet såklart, men det förenklar ju för mig om inte han heller tar sig ett glas vin till maten.

Drack mina glas vin igår. Sa sen stopp!! (krävdes kraft) och gick och gjorde mig stort gäng mackor som jag sen mulade i mig framför tv'n. Så denna morgon känner jag mig faktiskt inte bakis utan mest PROPPmätt :)
Är lite rädd att gå upp massor i vikt, känner hur jag bara under denna vecka ätit galet mkt för att ersätta suget m ngt. Fåfängt att tänka på vikt, jag vet! Men har kämpat så galet många år med vikten och framför allt tankar på mat som upptar sjukt mkt tid (lättare ätstörningar skulle jag våga påstå). Är lite rädd att det problemet kommer bli mer tydligt nu när jag inte får fokusera på alkohol längre. Visst, inte alls lika stort problem såklart. Men har mått rätt dåligt över den biten med.
Nä, får ta tag i det oxå...äta bra OCH sluta dricka...hu, känns omöjligt! Men ska gå!

Kram på er/ Anli

jag känner värmen av din kram! Jag gläds så över att du rör dig i riktning mot att ta hand om dig och ditt liv! Så fint du har skrivit till Grön - visst är det fantastiskt hur vi kan hjälpa varandra. Och att vi hjälper oss själva genom att hjälpa andra!

Kram, kram till dig! / mt

att du skulle skriva ett svar till Grön. Du vet så väl vad det handlar om och du beskriver det så bra! Du har kommit långt sen februari när du skrev ditt första inlägg här.

Kram till er båda! / mt

Jag vill bara skicka en varm kram till dig Mulletant. En varm en som värmer i regnet...

När vi fick vårt första barn och 1½ år senare vårt andra (de är idag 10 och 12 år) så trodde jag att allt skulle bli bra. Han skulle sätta familjen först och se ett annat liv bortom fester och "kompisar", jag skulle kunna rädda honom från det destruktiva förhållande han hade till flaskan. Detta skulle lösa sig av sig självt, man mognar ju och inser vad som är viktigast här i livet när man har familj.....Eller...?
Nu sitter jag här idag med en stor sorg inom mig att min familjelycka inte blev som jag önskade och hoppades, att min och sambons kärlek tillvarandra inte har växt sig starkare med åren snarare tvärtom och att vår familj nu håller på att rämna.
Jag har under åren skrikit, gråtit, varit förtvivlad, hotat och vid några tillfällen även slagit honom på armarna i ren desperation över att få honom att lyssna där mina ord tagit slut. Ibland har allt detta hjälpt, i kortare stunder men det har alltid återgått till överdrivet drickande. Detta har "varit mitt fel" i min sambos ögon. Jag har försökt vara snäll, laga god mat, funnits tillhands, intalat mig själv att jag överreagerar, ställt upp på sex (fast jag egentligen inte velat, för husfridens skull), bett om förlåtelse trots att jag bara uttryckt min förtvivlan och oro.. Listan kan göras lång.
Jag vill med detta inlägg berätta att jag känner igen din känsla. Det har tagit mig alldeles förmånga år att förstå att jag inte kan göra något åt hans alkoholberoende om han själv inte vill, detta har blivit på bekostnad av mitt eget välmående. Jag har skrivit på forumet sedan februari-12 och jag har kommit en bra bit påväg till att hitta mig själv igen. Det är inte lätt, vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och dö, för att slippa inse att vår tid är över, det går inte att reparera som dagsläget nu är. Jag har fortfarande lång väg kvar.

För din och barnets skull; stampa ner foten itid, uttryck din oro och dina känslor/behov i tid. Låt det inte bara rulla på. Känn efter hur DU mår och vad DU behöver och vad som gör DIG ledsen och förtvivlad. Försök prata med honom om detta, låt det inte bara rulla på. Det blir inte bättre om man inte diskuterar och tar tag i problemet. Jag vet, för jag har provat. Tystnaden är den värsta.
Jag säger som alla andra. Läs i olika trådar- det hjälper dig att sortera tankar och ibland kan man också "förstå" det sjuka i olika beteenden. Hoppas att det hjälper dig en bit på vägen.
Lycka till!

för att du förmedlade detta som Sven Melander sagt. Så självklart och så bra. Det betyder mycket för mej att sk kända människor delar denna verklighet. Det blir lättare på nåt konstigt vis. Som om man är med i nån sekt, "Vi som inte vill dricka alkohol". Typ, som ungdomarna säger:) Det börjar bli ganska många nu som helt självklart inte dricker alkohol. Varför skulle det vara så konstigt egentligen? Säger jag mej.

ut i det okända... är svårt, som trollis skriver.
Jag hade en flash back igår mellan kl 15-16, kunde se hur det var för två år sen och talade med mannen om det. Skrev om det i min tråd på morgonen idag. Konstaterar att jag minns enskilda bilder som inte hänger ihop... så var det då och vägen till steget ut var lång.

Tack för att du så generöst delar med dig!
Önskar dig en fin dag! Kram / mtA

Tittar in lite snabbt denna söndagmorgon...
Dompa, har väl egentligen redan satt ord på mina tankar..
Funderar lite på om det är den gamla "skammen" som får oss att "inte välja"?
..Som får oss att inte vilja blotta oss i hur illa det är..
Du är modig Stigsdotter, som vågar utelämna en sån här bit. Skammen är inte din, men vi människor funger ju som så, att vi skäms mer för våra närmaste, än för våra egna misstag..
Altså gör vi allt för att dölja... T.o.m. för oss själva..
Du vet redan att du kommit till vägs ände, och att det bara är beslutet kvar.. Hoppet, ut i det okända..
Precis som för oss andra medberoende, förstår jag hur svårt det är att ta "hoppet", beslutet, som ändrar så mycket i våra liv..
Jag kan inte, lika lite som någon annan här på forumet, råda eller besluta åt dig, bara säga att jag förstår din vånda..
Kram trollis

Härligt att läsa dina inlägg! Positiva och rakt på sak. Tack för kommentaren på min fråga om man vågar ta en kork Fernet Branca i medicinskt syfte. Din åsikt fick mej att omedelbart överge den tanken och se risken tydligt. Nu ska vi ha en skön dag i grårusket.

Underbar att läsa fem månader.GRATTIS!
Ta dig tid och läs bakåt idin tråd.
Skönt med er resa också.Bra om gubben följer i dina fotspår.
Tänk på barnbarnen.
Du är riktigt duktig!
Kramar till dig gumman!
/A

sen jag gjorde min Makeover och slutade dricka alkohol. Helst skulle jag inte vilja hålla på och räkna månader eller dagar.Jag ser fram emot den dagen då jag inte längre håller koll utan det är ett helt naturligt tillstånd.
Här är det bättre idag. Maken kom upp först vid 20.30, hade sovit 3,5 timmar och klarnat i. Då hade jag fått sällskap av ett barnbarn och vi hade en riktigt trevlig kväll. Jag frågade maken om han inte skulle se över sin alkoholkonsumtion han också, om han inte tycker att han prioriterar fel. Jag skulle tro att han funderar på det nu.

Har själv precis gått upp med min yngste son och gett honom mat. Den äldre sonen och frun sover fortfarande. Det är tyst och lugnt här, kaffet snart klart och jag har DN framför mig.

Kan bara hålla med dig. Barn är underbara, det bästa som hänt mig. Livet som nykter är underbart. Livet utan bakfyllor är underbart. Jag börjar helt klart känna mer och mer att jag INTE VILL dricka alkohol.

/H

Och zippar gott morgonkaffe slås jag av den underbaraste KÄNSLAN jag någonsin kan få.
Höra världens underbaraste lilla ängel dra små snusningar. Och våren yngste son som krypit
Upp mellan oss i sängen.
Aaaaaaashhhh livet är underbart!

Som en riktigt klok Berra så tydligt skrev
Tänk inte, idag får jag inte dricka.
Nä, idag VILL jag inte dricka!
Jag spelar filmen till slutet.
Och vet ni vad? Det var en dålig, tråkig film och ALLTID ett dåligt slut.

Inte idag, inte imorgon, vem vet kanske inget mer..........
Tack, utan er hade jag inte kommit hit och fått denna FANTASTISKA insikt.
Det snarkas bredvid mig i sängen och jag bara är.......... Aaaaaaaahhhhhh

I love it, skall bli kul med konventet!
/A

Ute - stora regnet
Inne - varma ljuset

I går på eftermiddagen var jag i samma yttre situation som för två år sen... en detalj (viktig i sammanhanget) ägde rum i annan våning i huset bara. Inne i huset - Ute på gården.

Kunde inte låta bli igår att berätta för mannen att det var på timmen två år sen en av de verkligt svåra och avgörande situationerna som ledde till mitt uppbrott. Tror jag återgivit den för honom tidigare... men den gnagde till igen.

Minnesspår. Bilder. Mer bilder och tankar än känslor. Kanske de också kommer nån gång...

Ändå fortsatte jag då för två år sen - på söndagen, måndagen, tisdagen osv... men uppbrottet var nära - fast jag inte riktigt visste det. Bägaren var fylld, endast den sista droppen behövdes - den som ramlade ner 5.12.12 vid 20-tiden.

Också det bilder, enstaka som inte riktigt hänger ihop.

Varför inleder jag idag med ute och inne? tänker jag nu. Kanske ute-och-inne hör ihop med dissociationen jag befann mig i då... Att jag strikt höll känslorna under ytan för annars hade jag drunknat. Att den konkreta skillnaden ute och inne är så påtaglig idag. Lika påtaglig som skillnaden då och nu.

Och i det närmaste lika påtaglig som för ett år sen fast på en annan inre nivå.

Grattis far på Fars dag! Nu ska du få kaffe!

och att du börjat se vinsterna! Att välja att dricka eller inte istället för att låta vinet välja att det ska drickas. God fortsättning, nu ser du vinsterna!

Som du redan förstått så är han beteende INTE okej. Tyvärr så lever du med en alkoholist.
En som inte ser dig och det underbaraste som går att få. ETT BARN!
Stampa ned foten, säg att beteendet INTE är okej.
Var beredd på att lämna om du skulle bli tvungen!
Ta hjälp, prata med familj vänner etc.
BERÄTTA FÖR ALLA VILKET BETEENDE HAN HAR!

Tala om hur DU känner dig för så många du kan.
Skall det bli ngn ändring får
fan HAN ta sitt ansvar NU!!!

Du är INTE själv i det här.
Fy fan vad egoistiskt av honom att bara!
Tänka på sig själv och alkoholen.
Var redo på att bryta upp och lämna om han inte klarar av att köra nyktert ett par månader.
Stanna här och läs läs läs, ring en jour och prata med någon lugn och opartisk person.
Jag önskar dig all lycka till!
Kramar vännen!
/Andreas

så bra att du har hittat hit! Din man eller sambo har ett allvarligt missbruk som han själv inte inser eller vill inse. Då finns alltid,precis som du nämner,anledning att dricka - fint eller dåligt väder spelar ingen roll...

Börja med att läsa omkring här i de olika trådarna så kommer du att känna igen din situation - och honom. Personlighetsförändringen som du beskriver hör till och det kommer inte att bli bättre av sig själv - om inget förändras kommer det med tiden att det bli alltmer problem. Så är det. Visst låter det trist.

Men... Du har redan tagit ett första steg till förändring i och med att du skrivit här. Det du kan göra är att komma fram till hur du vill ha det i ditt liv. Det är ingen liten sak men du har tagit det första steget. Den som lever med en missbrukar riskerar att bli fångad i medberoende, man blir lika fångad som missbrukaren och anpassar sitt liv till missbruket och att dölja det för omgivningen. Det här växer fram nästan utan att man märker det. Jag sätter länk till en blogg med information och stöd för medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Du skriver inget om din livssituation i övrigt, om du har någon du kan tala med om hur du har det. Du kan gå in på självhjälpsprogrammet här på sidan, du kan också kontakta Alkoholhjälpen för att få råd och stöd. Fortsätt skriva här det hjälper till att reda ut tankarna och du kommer säkert att få fler svar under dagen.

Styrkekramar! / mt