Senaste kommentarerna i forumet

fick ett bakslag tyvärr =(

tog hem han igår... han va inte full men heller inte nykter, vi har inte setts knappt o ett tag sen vi hade sex... han sa igår ojojojovi ska ha mycket sex imorgon på morgonen...

ja gick iväg imorse en sväng o de visste han... när ja går hem för att glatt få de ja önskat o trott även han längtat efter så får ja ett sms om att han gått hem o att han ska göra ärenden mm

ja kände direkt att de här är för att han ska ha kontroll på mig, sätta mig i nå jävla svältläge på sex eller vad... som att ja snällt ska vänta...

ja är besviken o förbannad... har skickat sms nu att ja är less på det här ... ( tänker att även att bara ha en sexuell relation funkar inte här heller för de händer ju inge.. han verkar vilja ha mig i ett läge för sig själv, o sen att ja inte ska va med nån annan... säger inför andra at han älskar mig o att han skulle inte tycka om att ja är med nån annan...men han GER INGE SEX heller... helt sjukt..

de är i alla fall mer o mer som plockas bort mellan han o mig...

ja lelas ja tror ja ger mig in i de här för att det är en drog...
en farlig drog

kram

Insup det nya livet med all din nyfunna kraft och energi!

blev jag att du tänkte på hur jag har det. Tack Harry.
Jag är en grubblare som du har förstått, jag jobbar sedan något halvår tillbaka verkligen hårt på att inte bekymra mig för det som varit, mera se till det jag har omkring mig nu och jag försöker att mera aktivt ändra på saker som inte känns bra.
Vill också hitta glädje, det som gladde mig förut som jag tappade bort.
Så har jag också fått en insikt i att ett nytt sätt att tänka och handla ju ofta är en inkörsport till något nytt i livet. Borde våga mer och skulle gärna komma dithän att jag tar ett stort kliv. Jag tror jag behöver det.
Successivt blir jag bättre på det nya tänket i alla fall.
Min helg har varit bra och du har så rätt, jag funderar just nu.
Skrivit tidigare att jag sätter min kärleksrelation under förstoringsglas och det är där jag fortfarande är. Har mycket grubblerier.

Hoppas din helg var bra och utan ångest. Jag har inte hunnit läsa något än.

Jag blev verkligen så glad att du frågade hur jag har det idag, omtänksamt av dig.

jobbat Putte. Skönt att ha klarat första helgen, dessutom ensam.

Starkt! Minns känslan av att ha klarat det när du tvivlar på dig själv senare!

Finns för övrigt klara fördelar med att läsa nykter.... Man behöver inte bläddra tillbaka eftersom man glömt vad man läst kvällen innan :-)
/m

Gör oss stolta nu, trots våran(din o min) korta tid tillsamman
Du gör helt rätt, du följer din inre röst!
Otroligt, har du tillfälle och tid så ta dig tid och läs i din tråd.
Lycka till mannen!
//A

Jag fick hjälp av kommunens familjeenhet, och träffade en kurator där som inte var specialist på beroende. Men det var fantastiskt bra ändå. Vi träffades en gång i veckan länge, och sedan lite glesare.

Jag kombinerade det med anhörigstödet som ingick i makens behandlingshem. Det var en samtalsgrupp som sågs en gång i månaden.

Men detta vill jag ha sagt: ge kuratorn en chans, och kombinera det med Al-Anon.

Kram!
/H.

Ut och pröva dina dina vingar Dompa!
Jag är så glad att du har (eller börjar)hittat ett nytt liv.
Jag vet att du inte ser ner på oss, men jag vet också att man kan komma till en gräns, när man vuxit och måste lämna boet..
Bra att du inte låter det gå slentrian i att vara b a r a en fd alkis, utan formar ett nytt liv.
Det kommer att gå bra, med tanke på all den erfarenhet du har (om inte, så vet du var "vår brevlåda bor" *fniss)
Glad att du kommer att titta in och smygläsa..
Lycko-spark /trollis

Självklart ditt beslut, men känner även oro, det är så många som trillar dit igen när de slutar vara aktiva på forumet.
Sköt om dig och de dina, kommer sakna dig. Bamsekram!

Så självklart och enkelt. Jag vill inte ljuga något mer, jag har varit nykter sedan 4 mars, dvs drygt 8 månader nu när jag äntligen kan räkna.
Kram, kram!

Nej...man lämnar inte sina människor med ett; Tack och hej...nu behöver jag er inte. Jag behöver er...men jag behöver även försöka komma vidare.

Kanske är jag naiv...men jag vill ha mera av livet än att förbli mannen som har svårt för flaskan. Jag vill se annat. Härom morgonen när jag satt och läste tidningar istället för forum så fick jag en slags Aha-upplevelse. "Detta är livet, detta är att koppla av". Medans med forum så bara harvar jag. Och blir ofta ledsen och påmind om alkislivet. Tänker kanske lite som Frk Nynykter för ett tag sedan...jag vet inte.

Hade ingen plan med nykterheten...mer än att skaffa mig ett värdigt liv. Hur det ska se ut vet jag inte...men jag måste försöka. Lika lite som jag skulle kunna hänga på AA till döddagar...kan jag fortsätta här...just nu. Måste se vad som finns mer. Vill ej följa di gamle...kan ej råda de nya. Fräckt att ej ge igen...fick på min tid så mycket hjälp här. Ni räddade min familj. Men jag vill ju ge...men det är tomt.

Sen har Maria en väldigt bra point...ja NyMan och m-m med. Kanske räcker det att man bara "ser" ngn annan (det gör jag!) Inga kloka svar behövs. Kanske hjälper det att läsa andras stories. Inte heller förringar jag mig själv Trollis...snarare kanske lider jag av hybris! Nu ska Bambi ut på isen...må den bära eller brista. Kommer tillbaka som en skållad råtta ifall jag börjar med tokigheter igen... Jag tror att mt fattar ...jag är trött på alkis-Dompa...nu vill jag se livet. Börjar med att gå på spanskan nu.

Luddigt? Always! Ta hand om er...jag kommer att smygläsa, kolla in familjen ;-). Ni är viktiga och ni vet hur ni ska dricka! /R

Hoppas med hela mitt hjärta att denna saga får ett lyckligt slut!
Men det är dig jag hejar på förstår du väl dumsnuttis............
fast det ÄR ingen tävling jag vet.
Men du förstår nog vad jag menar, fast jag uttrycker mig så plumpt!
//A

Glöm inte bort dig själv i all villervalla.
Du är fantastisk och GÖR ett superjobb tillsammans med din käre sambo,.
Jag hoppas på possetiv utgång av hela spektaklet!
Det gör ont ibland men hellre det..............
//A

En ärligens man, någon att se upp till, vilket jag redan gör!
You are one of a kind!
//A

Välkommen in i gemenskapen.
Ta dig tid och läs läs läs.

Se att du med dina bekymmer INTE är unik på nåt sätt what so ever.
Du kommer kunna hitta din historia här bland trådarna och och kommentarena.

WÄLKOMMEN!
Bara att du tagit dig hit är en jättebra bedrift!!!!!

Stanna här, läs kommentera och ventilera dina tankar och funderingar!
Vi är många hjälpsamma själar som traskar längs denna brokiga väg.
Och du, ibland är den extra guppig vägen och det är lätt att trampa snett!
Men det gör inget, på´t igen bara!

Lycka till, glad att du kom hit!
//A

för att kunna hantera nykterheten i längre perspektiv så måste vi lära oss ärlighet, det är grundvalen i vårt nya liv. Vi har ljugit så ofantligt mycket i vårt tidigare liv så vi har nog fyllt vår kvot när vi går in i nykterheten. Och då är det så oändligt skönt att få använda ärligheten fullt ut och få sinnesro på den fronten. Och det är inte så tokigt att komma ihåg vad jag sa förra veckan :-)

Lögnen i det gamla livet drabbade ju både oss själva, vi lurade ju medvetet oss själv om mängden vi petade i oss, och våra nära som vi också lurade på alla sätt och vis.

Och eftersom vi är så fenomenala på att manipulera, både oss själva och andra, så bör vi ha i minnet att när vi tar ett återfall så är det faktiskt med fara för vårt liv. Att mickla med mängder och tider i återfallet gör ju att vi gärna vill förminska det vilket gör att vi inte ser så allvarligt på det som vi rätteligen borde göra.

Jag är själv fruktansvärt rädd för återfall för jag räknar kallt med att jag inte överlever det idag. Och jag räknar min obrutna tid när jag tittar på min nykterhet, jag vill inte ljuga för mig själv.

komma bort från skuld och skam, det är inte uppbyggligt. Det är bättre att se framåt och vara glad för det man uppnått. Till min mans heder måste jag säga att han inte försöker skylla ifrån sej eller dra upp vad jag gjort tidigare. Men det går bättre om jag inte agerar i ilska utan försöker föra fram hur jag känner med nån sorts förståelse av att det inte är så lätt. Blir man anklagad går man ju lätt i försvar. Bättre att förklara att jag känner mej övergiven när han går in i dimman. Det är nog en lång process och inte lätt heller. Hur kan alkoholen ha fått bli en så stor del av våra liv??

Kram och tack för engagemang.

vad du ska - ta hand om dig!
Har du en kopia på brevet? Annars tycker jag att du ska ta en sådan. Kanske du har den i datorn?
Jag blir faktiskt så trött av hur han drar sig undan så jag är färdig att be dig ta barnen och lämna.

Jodå, vi finns kvar här, läser och lyssnar. Och väntar.
Kramar, kramar! / mt

Oj, har aldrig skrivit nåt på ett forum som detta förut och vet inte riktigt hur jag skall börja eller vad jag förväntar mej... Jag är bara så innerligt trött på livet och mina egna lögner när det kommer till sprit och användandet..

jag bestämmer mig för att fästa mig vid två saker

1) just nu känner du att du inte har något nytt har att tillföra. Just nu.
2) du tänker fortsätta läsa här

Du har varit en aktiv del i forumgemenskapen sen 10 januari, 2012 - 21:56 då du steg in i lillablås tråd. Du har gjort en fantastisk resa och tillfört oändligt mycket. Vi har delat mycket. Jag har känt att du tagit ansvar för oss i gemenskapen samtidigt som du gett stort utrymme och respekt. Inte minst har du försett flera av oss med holkar i millionprogrammet:)

Unna dig att ta det lugnt ett tag. Känns fint att du fortsätter läsa! Mycket glad kommer jag att bli för varje ord från dig!

Mullekram!

Putte72, mycket bra jobbat, grattis! :) Själv är jag på dag 36 nu!

Jag gick runt i ett lyckorus första 2 veckorna, och sen när det började avta så märkte jag att det var lite lättare att glömma bort varför man har tagit beslutet. Lite heads-up bara. Då är det bra att läsa igenom sina första inlägg för att påminna sig ...

Tack för att ni peppar mig!
Har börjat undersöka möjligheten att få prata med någon. Inte så lätt att hitta. Alkohollinjen hittade bara det jag själv visste, Al-anon. På deras hemsida står det att de inte vill ge råd om behandlare. Tänkte gå på möte, men det kan dröja innan det passar. Vårdcentralens kuratorer tipsade de om också. Jag hade nog helst pratat med någon som är specialist på just alkohol och medberoende.

Min sambo vill ha massor med bekräftelse nu, jag får nog höra mycket gråt i morgon när jag ska hälsa på. Jag har sagt att jag finns där för honom om han håller sig nykter. Tror att jag ändå ska stödja tankar på varsin lägenhet även om det kan bli en ny flykt för honom.

Kram
Miss K

Och vilken resa... Det gör det så mycket lättare nu när det är lite svårt och kämpigt ibland att kunna gå tillbaka och se att det faktiskt har varit så mycket värre. Och har det varit värre så betyder det ju att just nu är det bättre! Jag kan faktiskt nöja mig med det just nu, de stunder jag inte mår så bra, att det ändå är bättre och det måste ju betyda att det är på väg åt rätt håll.

Kom att tänka på en Allan Edvall-låt, ska se om jag kan hitta den. Här:
http://www.youtube.com/watch?v=3_r0b1cJb6k

Blev också full i skratt över mig själv, hur snedvridet jag tänkte förut, då när jag skrev mitt första inlägg. De första svar jag fick var från Villervalle och Adde, hårda och rättframma och jag tyckte de var så känslokalla i det de skrev. "Menar de på allvar att man inte ska hjälpa någon som går ut utan skor!? Vilka elakingar", haha! Idag vet jag att det är precis tvärtom, att det var av medkänsla det skrev så och det är jag glad och tacksam för. Men ärligt talat så var det nog också nödvändigt, för att jag skulle stanna kvar här på forum, att "brudarna" kom in och kommenterade också, Lelas, MT, trollis m.fl. för att jag skulle kunna ta till mig något över huvud taget. Skönt att det finns så många olika typer här, alla har ju olika sätt att uttrycka sig på.

Nu ska jag ut med hunden och hoppa i lövhögar!

Kram!

Ordnar sig för nu.
Hjälp honom oxå, förklara g dina känslor och hur DU känner.
Jag hoppas för din skull att det blir BRA!
KRAM/A

Jag känner som du skriver Lelas, han har fått sina chanser och möjligheter till att läsa i lugn och ro. Jag ska tala om för honom de närmaste dagarna att jag vill att han ska läsa...
Jag ville bara berätta att jag varit på massage idag. Min rygg, min nacke, min svank och mina skuldror var som cement. Det gjorde så fruktansvärt ont. Mitt i massagen börjar jag gråta hejdlöst, det är så många spänningar som släpper och känslorna kan komma fram. Jag inser hur viktigt det är att jag tar hand om mig nu, att jag satsar allt jag har på att läka både inuti och utanpå.
Ny tid inbokad om 2 veckor.
Nu äter jag lunch och sen ska jag prova sova lite, känner mig rätt så mör och har huvudvärk.

Tack för att ni lyssnar och finns till hands här!