Senaste kommentarerna i forumet

Har bokat tid hos beroendemottagningen på måndag. Berättade allt för min psykolog som föreslog hjälp. Känns svårt och jobbigt men det är väl bra att ta all hjälp jag kan få. Känner att jag inte riktigt kommer någonstans med mina tankar just nu utan att allt bara snurrar omkring i skallen. Vill bara få komma till någon slags klarhet och lugn.

Kram till dig och Mullegubben. Hur har han det?

Jo, jag är stolt själv. Fyllkajan har checkat ut och det är skönt.
Men är inte spec lycklig just nu. Mina barn mår inte bra har det visat sig idag, och jag är rätt säker på att det är en fördröjd reaktion på hur det har varit. Ka n det vara så att nu när de börjar känna tillit till att jag fortsätter att vara nykter så törs de släppa fram sina känslor? Detta gäller ffa den yngre av dem, den äldre har mått dåligt i flera år av och till.
Känner sådan vanmakt för jag vet inte hur jag ska hjälpa, förutom att fortsätta vara nykter och finnas här för dem. Men de är rätt stora och vill inte prata om allt med mig.
Det kanske inte beror på mitt drickande men jag tror ju det. Den yngre anförtror sig mer men den äldre sluter sig som en mussla avseende måendet.

De känslor som detta väcker hos mig hade tidigare fått mig att dricka en BiB (överdrift) själv bara för att stå ut/ bedöva.
Nu får jag uthärda känslorna som detta väcker.

Mt, hedrad känner jag mig! Fast jag undrar lite vad det är jag skrivit som ni syftar på? Slickar i mig bekräftelsen dock, som kissen din nog lapar fet grädde i katthimlen nu:-)

Kom att tänka på en sak. När R föddes i slutet av juni hade jag varit nykter i 2,5 år. Jag bad att få använda lustgasen under förlossningen och blev av de första andetagen i masken ordentligt påverkad. Berusad liksom. Började sluddra och kunde inte fästa blicken, upplevde det precis som att jag var riktigt full. Det var så otroligt obehagligt. Den där kontrollförlusten, dimman som jag alltid tidigare gillat, längtat efter att uppnå var nu skrämmande. Det rättade dock till sig då sköterskan rattade lite bland inställningarna eller vad hon nu gjorde. iallafall, efter detta har jag faktiskt drömt om den här "lustgasfyllan", obehagliga drömmar. I drömmen är det precis så, att jag rätt var det är är full, utan att jag riktigt vet hur det gick till, jag tror inte jag har druckit. Och jag blir hela tiden i drömmen också väldigt ledsen över att jag brutit en långvarig nykterhet. Sen vaknar jag och det tar ett par andetag innan jag förstår att jag drömt. I början av min nykterhet hade jag återkommande fylledrömmar, sen försvann drömmarna. Nu är dom tillbaka. Kanske triggade av lustgas-upplevelsen, kanske inte.

Santorini. . Låta bli att dricka på vardagarna också köpa något fint vin till helgen! Tusan också, varför talade ingen om för mig att det var SÅ enkelt ??? :-)

jag hoppas att det går bra för dej nu. Jag känner så igen mej i din beskrivning. Totalbluff, det har jag känt länge. Hålla skenet uppe. Obs nu har jag varit nykter i snart fem månader så det går att ändra! Slutat på egen hand kan man säga. Jag tänkte på när jag tog mod till och berättade på företagshälsovårdens hälsoundersökning att jag drack för mycket. Hur ställd sköterskan blev. Lite liknande din erfarenhet. Hon frågade om jag också drack på vardagar, ensam osv. Jodå. Då föreslog hon att jag skulle dricka bara på helgen och då köpa ett fint vin istället! Jo tjena, bra förslag:). Sen var jag också till en läkare eftersom mitt blodtryck var för högt och hon ville heller inte ha nån uppföljning direkt. Sa att jag skulle höra av mej ifall jag behövde mer hjälp. Nej den situationen klarar dom inte av. Mina levervärden har alltid varit bra, vilket också gjort att jag tänkt att det är väl inte så farligt.
För mej fungerade det genom att jag gjorde en total livsstilsförändring. Jag började med LCHF och motion och för mej har det alltid varit lättare med allt eller inget. Vartefter jag gick ner i vikt så ökade självförtroendet och jag ville ju inte förstöra det genom att falla tillbaka i missbruk. Nu har jag gått ner 15 kg, mår jättebra och har kastat blodtrycksmedicinen. AA har aldrig känts som nånting för mej. Goda råd och stöd här på forumet är till stor hjälp, den viktigaste insikten för mej var att jag inte är ensam om att vara "en bluff". Lycka till!

När maken tycker att allt är fantastiskt så anser han även att jag ska tycka det. Och det står mig upp i halsen. Han vill att vi ska åka iväg en vecka tillsammans, och jag bara känner att jag skulel vilja ha en vecka ifrån honom. SÅ hemsk är jag... Jag vill bara komma ifrån, reda ut i huvudet om jag vill leva med honom eller inte: om jag orkar leva med honom, alla hans missbruk och hans elakheter.

Ge mig ett tecken...

Ja, första delen handlade om beroende och medberoende. Det var även med en man som heter Raymond Ahlgren. Han håller coachingkurser och hade lite info på sin hemsida.

Jag tyckte det var sevärt.

/m

hoppa över det man tycker är "rappakalja" och dit hör inte det du skriver, Trollis

Du har ju insett ditt problem och det är ju en bra bit på vägen! Jag är anhörig till en alkoholist och känner spontant att din familj nog vet mer än du tror? Tror du verkligen inte att din man förstår? Även om han inte riktigt velat inse eller acceptera faktum?

I vilket fall så önskar jag verkligen att du kunde prata med din familj, framför allt din man: tänka att berätta för någon, att få berätta och känna stöd!
Vad gäller AA: jag har gått på AL-Anon flera gånger nu. Första gången satt jag utanför i över en halvtimma och tänkte för mig själv "om jag inte ser en enda 'normal' människa så åker jag hem, då går jag inte in", och sedan visade det sig att det var bara "normala" människor där. Jag tror att det är precis samma sak med AA: alla har fördomar om att det är "parkbänksutslagna fyllon" som kommer, men alkoholproblem finsn ju i precis hela samhället och kanske skulle det göra dig gott att se, känna och höra det. Men gör som jag: ´"göm" dig utanför och åk hem om det känns helt, helt fel.

Varmt lycka till!

Förstår att det e verkligheten absolut!

Bara jag får honom att fatta det!

Vill sluta: tack jag hoppas så men som sagt var kan inte säga att det är så än..

En gång alkolist alltid alkolist.
Det går inte att pröva ett glas. För sedan går det en tid och då prövar man ett nytt glas. Och det kanske går vägen.
Sedan tar det inte lång stund innan man känner som du säger suget, och man prövar ytterligare ett glas.
Så kommer en ny helg och då det fungerade att dricka ett glas förut utan att man föll igenom kan man nog ta ett glas både fredag och lördag.

Rätt vad det är så är det onsdag, lill lördag och då kan det vara gott med en flaska vin att dela till det goda köttet.
Sedan är karusellen igång. Ett glas blir till två som blir tre.
Och så fortsätter det.
Alkolisten tänker oavbrutet på hur han skall få mer .........
Onsdag, torsdag och så helgen fre/lör....... lika bra att avsluta helgen med god middag på söndagen.

Kanske vbar en tung helg, så då behöver man ha en stärkare på måndagen så man återhämtar sig.
Uppehåll på tisdagen då man börjar planera inför helgen..................

Detta är nog en light historia av hur det KAN bli om man efter ett uppehåll prövar
ETT glas.

Men, man måste SJÄLV komma till insikt och sätta sina egna värderingar.
Vad är viktigast för mig. Familj, fru och barn. Kunna unna sig lite extra eller är det bättre att lägga tid och pengar på alkoholen?

Bobo, detta är verkligeheten.
Like it or NOT!

TYVÄRR MEN SÅ ÄR DET.................
Önsklar dig lycka till!!!!//A

Tyckt att Trollis råd och fingervisningar är av godo.
Och de saker som inte var till 100% tillfredställelse har vi nu rett upp.
Eller så har ju jag förstått saken?
Och jag skall kanske dämpa tillropen mer, och inte vara så sablars pushig utan mer vara.
Jag kommer nog hänga här i bakgrunden, vill ni så skriv en rad eller två.
Jag svarar så snart jag kan, hoppas jag!
Snart sussa innan kvällen är till ända.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
//A

Heja dig! :-)

/H.

Uppskattar alla inlägg. NyMans uppmuntran och tilltro ( nix. Här talas ingen flytande spanska...men en dag så.) Skönt att se att kaos inte har ngt med bristande pappaegenskaper att göra. Att det är så här...det är normalt. Era tips om hur vi stackars fruntimmer kan få dagen att gå ihop. För visst har jag kanske en överdos av kninnogener Trollis. Som en produkt av en stark kvinna och en oerhört vek man så vore det konstigt annars. När det gäller min dufvas tanke...så är jag helt med. Gympapåsen är inte mitt ansvar...därav snusket. Men så får det bli...jag ser men agerar inte. Men ändock är jag en softie...idag när jag ha tid ska cirkusen få hemlagat :-). Sen blir det presidentval...må bäste man vinna. Själv är jag för Obama...minst dålig (i min ögon)av två usla kanditater. Stackars Nordamerika! /R

PS: Läste igenom din nya text NyMan. Snyggt...måste dock läsa igen för att ta till mig. Sköts bäst på mornarna. DS

Är i samma sits som dig, men min man har efter allt tjat så fick jag iväg han till pool.
Han gick där och kryssade i kalendern och va peppad, i ett par månader sen ville han prova igen
Om han kunde dricka nått glas till helgen. Till en början gick det jätte bra. Men tills i helgen, då kom
Han och berättade att han kände sug. Jag blir besviken på mig själv och på han. Varför tillät jag han att
Testa på det igen, varför stod jag inte på mig!!
Jag ville ju inte tillbaka i detta träsk.
Återigen har jag fått iväg han på träff och hoppas nu att det går vägen.
Men tyvärr säger magkänslan att om några veckor kommer han komma
O säga " va e detta för liv? Ska det va såhär tråkigt att man inte kan unna
Sig ett glas till helgen....

Va ska man göra ?

Att läsa Trollis och Stigsdotter. När det gäller råden som vi alla kanske delar ut omevetet så är vi alkies ju inte dumma.. Man får sålla...ta till sig det man kan köpa. Nu låter jag som en demokrat; Mr-nice-guy-himself. Det är jag fasen inte...men ser inga fler "fel" i Trollis goda råd än jag ser i Andreas uppmuntrande tillrop. Min övertygelse är att de flesta vill väl här på forum...sen att vi uttrycker det olika. Jaha, kan vara en genrationsfråga, en IQ fråga. En EQ fråga eller kanske bara en svaghet när det gäller ord? Fortsätt du att råda Trollis; Om jag personligen tycker att det att rena rappakaljan så hoppar jag över. For your info; Hittills har jag tyckt att det har varit matnyttigt. /R

Hej Stigsdotter!
Du skriver att "inte välja, också är ett val"..
Ja, om du inte är medveten om det..
Om du därmed försöker få någon annan att "göra valet" åt dig.. (kanske för att ha någon/något att skylla på, om det går åt pipsvängen..)
Ibland, kan man också välja att AVVAKTA, för att se hur saker utvecklar sig, för att få mer information etc.. DET ser jag inte som vare sig "fel" eller velande..
När man väl beslutar sig, gör man det på grundval av den information man har DÅ i just den stunden. Då blir också beslutet helt rätt i DEN stunden..
En halvtimme efteråt, en dag eller en månad senare, kan du ha fått ny information och i ljuset av den, kan ditt beslut te sig helt felaktigt..
Kom då ihåg, att i stunden av beslut, så hade du inte åtgång till den nya informationen..
Är beslutet "fel", i ljuset av ny info, så kan man alltid ta ett nytt beslut!

Ingen orienterare, sätter bara EN kurs med kompassen under en tävling.. Hen stannar flera gånger, för att se om riktiningen är rätt och var hen befinner sig.. Stämmer det inte, ja då tar man ut en ny kurs!

Ja, jag tror att jag tillhör dem som kommer med "goda råd", men jag kan naturligtvis inte tvinga någon att följa dem!
Besluten måste vara vars och ens egna!
Kanske känns det också frustrerande för en del, att se, att den som kommer med råd, tar alltför god tid på sig...? Att man borde "ordna upp sitt eget liv", innan man börjar försöka puffa andra..?
OM det mot förmodan förhåller sig på det sättet, kanske vi måste vara tvärsäkra nykterister och helt tillfrisknade medberoende innan vi äntrar forumet...?
Nu tror jag inte att det är så, för det vore ju som att be endast "helgon" äntra kyrksalen för att bli frälsta ;-D
Själv har jag fått massor av puffar i rätt riktning och goda råd, från människor, som fortfarande sitter kvar i sina medberoendeförhållanden, som fortfarande dricker eller får återfall...

Jag tror också att vi varit med om såpass mycket att vi inte skriker"vargen kommer" i onödan.. Men även här, när man själv har känslan av att något inte riktigt stämmer, kan man inte göra annat än se på...
Vad du gör Stigsdotter, LITA på din magkänsla! Jag har förstått att du har en god portion sådant :-)
Välj gärna att skjuta på beslut, det är inga fel, när du är medveten om konsekvenserna och tar ett personligt ansvar.

kram /trollis

Härligt att läsa det du skriver och hur du resonerar.
Keep up the good work!
/A

...och Martin Stenmark mfl?

...slår jag mig ned framför brasan och klappar den fina varghunden som ligger där. En sån har jag också alltid velat ha, kattmänniska som jag egentligen är.

Det borde vara obligatoriskt med HELT alkoholfritt på barer etc.
Men men.........
/A

Det om något är nog jag själv ett bra exempel på. När jag läser om andras olika dilemman är det ofta lätt för mig att se hur situationen skulle kunna förbättras men när det kommer till mig själv är det inte lika enkelt. Ofta krävs det MOD. Bara för att man inser att man borde göra på ett visst sätt innebär inte det att man gör det. Man kanske saknar mod.

Jag tar till mig detta som du skriver trollis: "Det som är viktigt för mig själv, är att jag tar FULLT ANSVAR för den jag är och mina val!
Jag har kommit så långt, att jag idag vågar välja, även om det kan tänkas bli "fel"..
Vad gör det, det går alltid att ta ett nytt beslut!?"

DÄR borde vi alla befinna oss, jag önskar verkligen att jag var där. Modet att våga välja. Jag känner ofta att jag fegar ur. Jag väljer att inte välja. Detta är ju också ett val, men inte ett val jag egentligen vill kännas vid. Än så länge har jag bara kommit till insikt om att det är dit jag ska. Detta är ju också ett steg på vägen...