Senaste kommentarerna i forumet

Helt fantastisk en enastående tjej! Önskar att det fanns mer av din kaliber.
Det är väl klart som korvspad att du skall ge honom brevet.

Låta han få läsa igenom det i lugn och ro.

Sedan skall ni sätta er ner och disskutera er fram till en lämplig lösning på dilemmat!

Thats it, du har hela tiden suttit med facit i hand.
Och nu är du här redo att sjösätta.

Jag hejar på i min tågkupeé på nykterhetens tåg.
Det är fullt med folk härinne som hejar och apploderar för DIN skull!!!!!

Kramar i natten..........
//A

Jag har problem med det ..
när de INTE har ett alkoholfritt alternativ...
Då bli jag förbannad, och känner mig osidosatt..

Det är ungefär som om de inte har laktosfritt, glutenftitt eller vegetariskt på en restaurang.
Jag vill inte dricka kaffe när jag var sugen på en öl ...

Berra

Och vad som är bättre är att med tiden kommer allt bara kännas bättre, bekvämare you name it!
Bra jobbat!
//A

Du sätter huvudet på spiken och får mig verkligen att känna
-JA, dit vill jag oxå komma.
Är helt ny i min nykterhet, eller avhållsamhet eller kalla det vad du vill.
Men jag har dessvärre inte fixat två helger på raken utan
ÄÄääähh, jag tar en öl på fredagen vecka två? vad gör det.......

Så är man tillbaka på ruta ett igen!
Jag vill verkligen känna det du beskriver att det kommer efter ett par månader.
jag tror verkligen att jag kommer att lyckas.
Särskillt med er, alla ni på forumet!
NI ÄR BÄST!!!!!!!!!!
//A

Jodå, huvet på spiken där ha, ha..
Tror Dompa kanske har lite mer kvinnliga gener i sig...
Skämt åsido, Jag tycker att det är INNIHÅVETE duktigt att ta hand om hela cirkusen ;-D

Och visst har du rätt i att man måste "uppfostra" barnen till att ta ett eget ansvar, Stigsdotter..
Jag har också gjort det en gång i tiden.. Med varierande resultat..

Det man måste komma ihåg, är att det är ett s t ä n d i g t pågående arbete..
Ja, ibland kände man sig nog lite som en cirkusdirektör med piskan i hand..(speciellt, när man hindrade ungarna från att smita iväg innan vissa sysslor var avklarade.. Meeeen AAAAAAlla andra slipper ju..)

Nåja, vinrosorna är vid pass glömda och jag håller på att försöka lära katt-a-strofen jaga dammråttor..
Så märks det inte att jag glömt dammsuga hmm..

Kram / trollis

Nästan lite märkligt med denna återfunna kreativitet. Kul att den leder till någon form av resultat. Nytt sen igår. La sista handen vid den under middagsbrejket. Håll till godo, ni som orkar läsa. Jag slänger ut bäbisen här bland mina människor och hoppas ni tar väl hand om den.

"Nakna För Varann"

Är det inte dags att vi pratar med varann?
Har stått och tittat här hela kvällen nu
Du ser ut att ha ditt vilda kvar, min vän
Som om du tagit värsta smällen nu

Och medan lanternorna brinner allt klarare i viken,
där vi kan höra elverkets sus inifrån fabriken,
Ser dessa irrande ögon ifrån nattrafiken,
Tar jag prövande din hand…

En enda blick - Ett andetag

En annan kvinna - Ett helt nytt jag

Ett litet stick - Ett djupt svart sår

Du håller för det så gott det går

Men jag kan se i dina ögon att det är rädsla som du känner

Och vi vet att du och jag kan aldrig bara vara vänner

För vi känner våra hjärtan, hur de sprakar och spänner

När vi vågar vara nakna för varann…

Ingen människa är gjord för ett sådant liv
Insnärjd i cynisk ovärdighet
Där ensamheten skriver lag på din själ
Eller byts mot en förstenad tvåsamhet
Du stryker det korpsvarta håret mjukt ifrån pannan
Och säger: Allt är svårare nu, jag är en annan
Men när nu vinet för alltid har sinat i kannan
Kan vi kanske leva med varann?..

En enda blick - Ett andetag…

Tystnad och skuld på en pir vid ett litet hav
Med kontinenten ett par brolängder bort
Hand i hand, men så skräckslagna ändå
För att vi ser, vi är av samma sort
Och fast vi vet att vi behöver värmen nu i natten,
Nåt som stannar längre än de skylande skratten,
Nån som guidar oss i dessa farliga vatten,
Så har vi svårt att nå varann…

En enda blick - Ett andetag…

Tisdagskramar från NM!

...kom väl gärna också av en skvätt vin på det där. Då kan man för en stund GLÖMMA att man bara hyfsat på ytan, inte haft tid att baka riktiga bullar eller gno bort skiten BAKOM toan. Jag tror det är därför så många av oss hamnar här, vi duktiga kvinnor som ska fixa allt fast vi inte hinner - då börjar vi dricka så känns det bättre för en stund. Tänk om alla kunde göra sitt.

Dompa, jag vill inte bråka med dig men min åttaåring ansvarar för sina gympakläder själv. Man måste sätta ned foten! (sen får vi se om hon som är 6 kommer att fixa det lika galant, men ansvaret får hon lov att ta själv).

I början är det ett helvete att hålla sig från onykterheten och man lever som du säger med vita knogar, men det är en nödvändig åtgärd för att avgifta kroppen och själen! Det är det ända rätta och står du ut en vecka eller två (individuellt) så kommer du snart se att du börjar bli bättre och de positiva effekterna kommer sig smygande - både fysiskt och psyikiskt - bättre aptit, bättre sömn, ångesten avtar, du kan tänka sunt. Håll ut och se framåt! Det är värt tålamodet och genomlidandet - resultatet måste man tålmodigt invänta...

I dagsläget behöver du inte tänka på mer än att du skall låta bli att ta det första glaset och ta en dag i taget eller en timma i taget (om det är jobbigt). Samtidigt viktigt att du håller dig MÄTT (inte hungrig då ökar suget, ät allt du är sugen på!), PIGG (inte vara trött då ökar suget, är du trött gå och vila) och ta hand om dig själv (du är viktigast nu - om inte du blir bra blir inget bra i din närhet)! Du får vara beredd på att inte må så bra i början, men sakteliga kommer du må bättre och bättre och först då kan du ta tag i dina nästa steg i din nykterhet, dvs som du säger hitta nya vanor, men den dagen den sorgen :-) Fokus på rätt sak nu! Lycka till!

Jag har från att druckit dagligen i flera år nu varit nykter några månader och erhållit mitt liv tillbaka och det kommer bara mer och mer positivt för var dag som kommer - jag är så TACKSAM, men ack så vaksam över den alkholdjävul som finns inom mig, kämpar mot den dagligen men jag känner att mitt övertag ständigt och ständigt växer :-)

Grattis, nu rullar bollen.
Whey to go...
/A

Jag tar till mig det du skriver vill.sluta.
Att vi delar med oss av våra liv på forumet, betyder inte att vi delar med oss av hela kakan..
Allt är inte svart eller vitt, antingen eller i livet.. Det finns en väldig massa val som ligger i den färgade zonen.. Nej, för mig är livet inte en gråzon!

Det som är viktigt för mig själv, är att jag tar FULLT ANSVAR för den jag är och mina val!
Jag har kommit så långt, att jag idag vågar välja, även om det kan tänkas bli "fel"..
Vad gör det, det går alltid att ta ett nytt beslut!?

Att min man är en förnekande alkoholist, gör inte honom till en flåbuse.. Eller vårt liv till en jämmerdal.
Att vi har börjat prata om saker, som vår generation inte är vana att prata om, gör väldigt mycket..

Att jag inte ställt ultimatum eller avkrävt några löften beeror på många saker..
Ett av dem, är att jag vill att han ska ta sitt personliga ansvar (jag kan aldrig förbjuda honom att göra någonting)för vårt förhållande.
Där kan jag bara tala om, var MINA personliga gränser går ( och DET, har jag nog med önskvärd tydlighet förmedlat här hemma) Och dem är han också noga med att inte trampa över.

JAG dricker ingen alkohol, jag sällskapsdricker inte (om det var det du retade dig på) Vill han ta vin/öl, så kan jag mycket väl sitta i hans sällskap med mineralvatten/kaffe/te etc..

Det jag märkt, är att när det inte finns "sällskap", så är det inte lika kul att dricka.. Och förnekar man sina problem (går på vita knogar)så ger det naturligtvis genomslag på humöret..
Det VET jag, från bl.a mulletants, Lelas m.fl beskrivningar..
Eftersom det inte har förvärrats, utan snarare så sakterligen förbättrats, har jag heller inte behövt "fly, hals över huvud"..
Jag har under de här månaderna blivit lite av en observatör.. både av mig själv, mannen och vårt förhållande..
Det sista som överger en är ju hoppet, och DET har jag kvar, hur det än går..
Men visst, just nu, får jag titta närmare på vad som en gång förde oss samman.. Humorn, samma tankar om livet, gemensamma intressen och det faktum att vi delar på alla sysslor, utan att det känns konstigt..
Vi kan t.o.m var tysta i varandras sällskap utan det tvånget att säga något, för att slå hål på tystnaden infinner sig..

Det är nog dit jag vill tillbaks.. Kanske lyckas det, kanske inte..
Under tiden, ett tag framöver, kommer jag nog att vara sparsammare med mina kommentarer..
Fast du kan väl hålla ställningarna så länge vill.sluta? *ler*
kram /trollis

ps. Om jag inte kan vara ett föredömme, så kan jag i alla fall vara ett varnande exempel...ds

Ja, jag är rejält trött på återfallsperioderna och vill inte hamna där igen. Just nu känns det som att jag hittat en större acceptans inom mig för att jag och alkohol helt enkelt inte passar ihop.

Jag hoppas att den känslan håller i sig.

När jag läser igenom din tråd, ser jag massor av beslutsamhet och djävlaranamma.. Tror att du klarar en vecka till utan psykolog..
Dock bra, att du ser detta som ett långsiktigt projekt, det borgar för att du ska lyckas!

Kram /trollis

Så där ja, idag firar jag tvåsiffrigt som nynykter, känns bra!

Mitt möte på beroendecentrum igår gick bra. Skönt att prata med experter på beroende och jag fick även nytt recept på Antabus, vilket är en viktig trygghet för mig just nu. Vi gick även igenom svaren på de blodprover jag gav i förra veckan, allt såg bra ut. Väldigt skönt att jag lyckats stoppa i tid.

Ska på återbesök inom kort och träffa alkoholläkaren. Sedan blir det en del uppföljningsmöten under hösten. Viktigt med kontinuitet för att säkerställa att man håller sig till planen.

Den psykolog jag skulle träffa imorgon ringde och ändrade tid till på tisdag i nästa vecka. Lite olyckligt men det känns ok ändå eftersom jag fick en hel del stöd från Beroendecentrum igår. Psykologsamtalen är en del av den långsiktiga planen så jag tror inte att en veckas förskjutning gör någon egentlig skillnad.

Idag dricker vi inte!

/H

Hej Maria! Även jag smyger in och gratulerar..
Läste ditt inlägg om maken och helgen.. Jag är stolt att du inte tog "den enkla vägen"..
Så småningom (inbillar jag mig) blir det lättare..
Grattiskramar från trollis

Låter som en fullt normal familj... Sätt inga helgonglorior på fruar/mammor.. De hinner inte heller med!

Kanske är de bara en aning bättre på att "sopa igen spåren", när någon kommer på besök *skratt*
Känner igen: möglande handukar i gympapåsar..
"världskrig", för att någon "glömt" lägga tröjan och jeansen i tvättkorgen och det råkade vara sista-rena-paret..
att aldrig hitta några rena glas eller bestick, trots att diskmaskinen kördes regelbundet..
att hitta "kattpölar" för att någon "råkade glömma"/inte hade tid att tömma kattlådan..
att få hälla ut surnande mjölk, för att något helt plötsligt, med hypnotiserande intresse, fått barnen att lämna eftermiddagsfikat (mackor & mjölk) på bordet..

När jag tänker efter, så v a r man faktiskt ganska tacksam, om folk som skulle hälsa på, ringde och "påade" sina besök, så att man hann stoppa in all disk i maskinen (kolla så det fanns några rena kaffemuggar)
Rafsa ihop tvätten som las i stora "säckar"/ikeapåsar och gömdes i förrådet..
In på toa, torka av handfat och toastål samt hälla ut en skvätt Ajax i badkaret (luktar "rent", även om just "rent" inte luktar alls..hmm..)
Ta upp en påse bullar ur frysen, sätta på ugnen (70) och först köra bullarna en kort stund i micron, sedan lägga dem på plåt, "dofta över" med kanel, in i ugnen, stäng av densamma och voila! Doften av "nybakta" bullar sprider sig i huset..
Själv står man där med "rosiga kinder" och tindrande ögon.. Inte av tomtebolycka, utan av stress och ilska.. Fast det låtsas man givetvis inte om..

Jag hoppas att jag för alltid DÖDAT myten om den effektiva dubbelarbetande kvinnan.. Åtminstonde den "cola", ostressade och lyckliga varianten!

Hoppas att "rivjärnet" passar! Du behöver ett break!

kram /trollis

och smyger in för att hitta en bra plats nära elden. Där står en sliten och nött lappad skinnfåtölj som ser bekväm ut. Jag tar den! Jag har med mig min (imaginära) stora irländska varghund (åh vad jag skulle vilja ha en sådan på riktigt!)som lägger sig vid mina fötter.

Aaaah, ännu en sådan där stund som slår alla Thailandsresor och långweekendtripper till London el. New York. Jag behöver bara sätta mig med kaffet och glo som en lycklig idiot in i lågorna för att känna livet i mig. Det är inte alla förunnat att kunna få möjlighet att känna så!

En härligt ljuvlig och mycket god morgon önskar jag er, mina människor, här ifån min plats vid elden!/NM

och stöttat och hjälpt dig som en riktig kompis! Får göra det här istället: Dompa, du är en formidabel lindansare, både som människa och farsa! Du balanserar ett jättelass på dina egna axlar på den halvslaka linan, utan att stirra ner i bråddjupet och paralyseras av det!

Trött?! Javisst, vore väl för jävla konstigt annars.

Inga Fasta tider? Ouppackade gympaväskor? Firma Bråk & Kiv AB? Cirkus Insanity?

Allt detta finns här också! Och vi är två! Som faktiskt kommunicera med varandra!

Så, nu tar du högernäven och klappar dig själv på vänsteraxeln, grabben, samtidigt som du tänker: I'm a fuckin' miracle worker! I make things happen! (skulle varit på spanska, men det är också något du behärskar som jag inte kan...)

Jag släpper iväg Den Goda Anden till dig, så att någon finns med och ingjuter kraft och positiv energi, nu när mina möjligheter till det är något begränsade...

Keep up the good work, buddy! Allt ordnar sig med tiden!/NM

Och sätter mig bredvid... En fridfull morgon.
En morgon av kontemplation.. Ett sätt att samla sig inför dagen.
Ser det första dagsljuset färga horisonten, ser röken ur skorstenarna och minns min barndoms vedspis.
Doften av våta yllevantar, morgonkaffe och tända stearinljus fladdrar förbi..
Visst fanns det stunder som var fina då också.

Längtar till december när jag kan fylla huset med hyacinter och apelsiner där jag stoppat fullt av kryddnejlikor i skalet.. Tror jag kan avstå från våta yllevantar på tork ;-)

Doftminnen blir så tydliga på något sätt...

Önskar alla en fridfull dag/ trollis

Tack för alla kommentarer. Det är intressant att få höra olika vinklar på det jag funderar och oroar mig för. Kanske gör jag för stor sak av det hela? Kanske ska jag ha mer fokus på att jag faktiskt inte dricker längre och att det känns underbart. Lite stolt över mig själv (även om jag bara är inne på min 10de dag). Kramar till er alla

Jag har äntligen, efter att ha försökt i över 1 år, kunnat få ner mina ord, känslor och tankar på ett papper,
Jag skrev och skrev i 5 timmar igår, ett brev till honom på 12 A4 sidor.
Det kändes så befriande att äntligen kunnat sätta ord på vad jag känner och behöver.
Kruxet är nu att jag inte vet om jag vågar ge det till honom, det blev jättesvårt. Jag har läst det för 2 av mina vänner och de tycker att det är jättebra skrivet, utifrån mitt hjärta.
Varför kändes det så rätt att ge honom det precis efter att jag skrivit men nu är jag livrädd. Beror kanske på att jag klargjort att jag vill ha en förändring men att jag inte är säker på att vi är rätt för varandra och kan göra varandra lyckliga.
Fy, vilken vånda och svårt val!

Jag har äntligen, efter att ha försökt i över 1 år, kunnat få ner mina ord, känslor och tankar på ett papper,
Jag skrev och skrev i 5 timmar igår, ett brev till honom på 12 A4 sidor.
Det kändes så befriande att äntligen kunnat sätta ord på vad jag känner och behöver.
Kruxet är nu att jag inte vet om jag vågar ge det till honom, det blev jättesvårt. Jag har läst det för 2 av mina vänner och de tycker att det är jättebra skrivet, utifrån mitt hjärta.
Varför kändes det så rätt att ge honom det precis efter att jag skrivit men nu är jag livrädd. Beror kanske på att jag klargjort att jag vill ha en förändring men att jag inte är säker på att vi är rätt för varandra och kan göra varandra lyckliga.
Fy, vilken vånda och svårt val!

Nu måste hon passa. Rivjärnet! För visst behövs här avlastning. Sen blir det så dumt. Jag vet ju att miljontals kvinnor klarar detta varje dag. Att ensam styra upp arbete och hem. Men hur jag än vänder och vrider så räcker inte tiden till. Tanken att jag skulle hinna klämma in en whiskey paus mitt i allt detta ter sig absurd.

Visst är barnflickan till lite hjälp. Hon rastar iaf. hunden och finns ofta här på eftermiddagarna... (toppen för lillkillen) men utöver det händer nada (jo, jo spanskalektionerna betalar för sig), allt höftas här hemma. Undrar vad svensk socialtjänst skulle tänka. Inga fasta mattider...inga fasta tider alls...för vem skulle se till att de följdes?

Kvällar och nätter går till tvätt och städ. Sen alla dessa intressen som ongar odlar. Hallen stinker häst och ungpojkssvett. Idrottskläder som möglar...men inga problem. Farsan kan väl köpa nytt? Jo tjena. Spela naken ongdjävel!

Nej, nu ser jag vad J gjorde i hemmet. Kanske allt. Det ska gå. Att byta jobb är inte att tänka på...dels trivs jag förbaskat väl och dels är det ju lönen som håller cirkusen vid liv. Funkar inte rivjärnet så gifter jag om mig ;-). Dumt skämt...men jag har även börjat fatta varför så många håller ihop efter att kärleken har dött. Man hinner inte med själv.

Men det finns glädjepunkter. Precis som NyMan så ser jag att mina ongar faktiskt älskar varandra. De finns där när det gäller. Och trots kaos så stormar det på. Jag mår också bättre...nu med piller i magen. Tvingar in egentid. Dejtar dompa! Inatt ska jag se det amerikanska presidentvalet...iaf. ett par minuter. Tv-soffan och jag är inte de bästa vänner. Kanske ett trauma från sponkentiden?

Nu frukost...där jag har tagit mig långt. Övervakar att alla får ngt i magen...men jag gör inte ett skit. Tittar bara. Bra dag allehopa! /R

Precis så som det var på middagen ska det vara.
Grattis, och det är som du skriver. Går det så"fine".
Jag önskar att det för det för dig!
Lycka till.
/A

Senaste veckan har unna spökat runt i mitt huvud. I alla möjliga sammanhang. Från att unna sig till att vara sjuk till att unna sig att känna. Kanske är det det sistnämnda vi har börjat pyssla med? På gott och ont! Just nu lockar flaskan inte alls...hur skulle den kunna toppa alla dessa känslor som nu rasar omkring i mig? Visst blir det virrvarr av tankar ibland...när ingen ventil finns.

Eller kanske finns det fler ventiler...inte så självklara som den stora A, men om vi bara ser oss omkring så finns de där. Just nu är min ventil min nya leksak...som jag förstår att du unnar mig Tilde. Och Lusekatten...mt skrev en gång att katt är livsnödvändigt. Så sant. Samtidigt minns jag att när jag miste min förra katt så stod jag inte ut med att ens se kattmatsreklam...ingen var ju min katt.

Mycket underliga tankar så här på morgonkvisten...det som förut bara hade varit en transportsträcka med treo och vatten för att orka med dagen...har nu blivit min nya stund. Visst är det så...iaf. för mig. Jag har också blivit mera mottaglig. Livet känns närmre/riktigare. luddigt blev det...men det är ju inget problem. En nykter människa kan nog plocka russin även ur denna smet ;-).

Önskar dig en ny fin dag Tilde...med klara möten och öppet sinne! Ingen av oss vet vad som kommer att ske idag. Tänk OM det kan bli ngt helt fantastiskt? Eller bara en helt vanlig dag? Det duger det med! /R

Nej...det var inga dåliga komplimanger du fick av Andreas :-). Men det är klart att du förtjänar dem...speciellt efter din tuffa helg. Grattis säger jag med. Grattis till nio månader och 2 dygn! Tänk det är många årstider det...med många dagar då du tagit det tuffa beslutet att inte dricka. Du har klarat semester, resor, syrran, vänner! Hoppas du är stolt själv! Fyllkajan har checkat ut ;-). Kram från en av dina människor! /R