Senaste kommentarerna i forumet

...att en stor del av njutningen ligger där, i den nästan outsinliga mängden liksom. Jag är nog en "allt-eller-inget människa" i mångt och mycket :). Läste i din tråd att du är väldigt aktiv, önskar att jag kunde omvandla lite av min slapphet till löplust igen. Jag gillar ju att löpträna, varför är jag nu överviktig och i dålig form? Livet och vinet kom emellan och jag lät det.

Du har säkert helt legitima och personliga anledningar till att du vill ta bort dig och din profil. Full respekt för det! Ville bara säga att det vore tråkigt om du försvann. Tror att många läser din tråd och är hjälpt av den. Om du inte skriver själv så halkar den ju längre ner med tiden. Kanske vill du själv någon gång gå tillbaks och läsa? Bara en tanke. Gör som du vill, men det vore tråkigt om alla dina skrivna klokheter skulle försvinna ut i världsrymden /Anders

Härligt med 10 dagar!

Kände igen mig i en del i din trådstart, jag undrar hur en del reagerar när jag säger "nej tack" till vin när den dagen kommer. Jag som alltid brukar göra en stor affär av hur gärna jag vill dricka vin, hur peppad jag är på AW/kräftskiva/middag/supa-skallen-i-bitar-nu-kör-vi-in-i-dimman osv. Jag tänker nog säga som det är om någon undrar: jag har druckit så mycket under en period (oj, 15 år) att jag nu låter min kropp vila och återhämta sig. Det är ju sant. Så definierar jag också mitt problem för mig själv, faktiskt. Jag har kommit att förknippa alkohol med kul, lugn, avslappning, kravlöshet och vardagsflykt. Dags att lära om. Alkoholen definierar inte på långa vägar vem jag är.

Känner också igen en längtan efter tystnad i huvudet.

Men du, bra jobbat som sagt!

Vi som befinner oss i den situationen du beskriver har en tuff utmaning framför oss. Det vi nog måste måla upp är bilden av hur glada och lyckliga både vi själva och människorna i vår närhet blir då vi lyckas. För lyckas ska vi ju hur tufft det än kommer att bli. Vi vill och vi kan!! Eller hur?

10 dagar. Gått fint. Men idag är det jobbigt. Allt känns trist och jag börjar längta till mitt mysiga "rum", där jag kan vara för mig själv en stund. Där allt är tyst och stilla, när det äntligen slutar surra i huvudet och tankarna inte rör sig fortare än att man hinner tänka på dem på riktigt en i taget.

Men (!), NEJ! Glöm, jag tänker inte!!

Usch, känns så sjukt onödigt att det här skall behöva vara så jobbigt och ta så mycket kraft och energi.

Så tråkigt att höra att du stannar pga ekonomin, men det är väl det han vet också att du knappt har möjlighet att klara dig själv så då har han sin hjälpreda som kan "hjälpa" honom i sitt missbruk. Jag skriver hjälpa för det blir ofta så att finns det någon som städar upp och håller ordning på övriga livet så kan också alkoholisten fortsätta med sitt drickande utan att bli avslöjad utåt sett.
Jag är inte säker på att det hade hjälpt om du lämnat men jag tror det är ännu mindre chans att han slutar dricka nu när du är kvar. Det är ju samma historia om och om igen när man läser din tråd. Han förlorar ju ingenting på att dricka när du är kvar så varför ska han då sluta. Sedan är det ju inte alls nån säkerhet på att han kommer sluta ifall du verkligen sticker. Men jag tänker att eftersom han inte alltid druckit så är han kanske inte för långt ner i skiten än, men just nu verkar han bara vara på väg nerför.
Finns det verkligen ingen möjlighet att du kan ha en egen lägenhet? Att ni kan vara särbo? Om ni fortfarande är gifta så får ni ju bara dela på den kostnaden också. Jag tycker du ska snacka med honom när han är spiknykter och säga att jag kan inte bo här mer med hans beteende. Att du vill testa att bo någon annanstans. Du säger att ni har gemensamt ansvar, men jag tycker mest som att det låter som att du tar ansvar för honom, han visar inget ansvar för dig. Hus och stuga är ändå bara materiella saker, det finns inget måste som säger att ni ska ha det kvar. Det är han och inte du som förstört för er. Du skriver att ni behöver varandra, men det är han som behöver dig, och du håller dig fast vid hans gamla jag, det är den personen du vill ha och behöver. Men som det är nu så finns den personen inte längre kvar.
Det låter lite som att det är viktigare för dig att ha kvar ert gamla liv än att du faktiskt ska må bra. Men han har tyvärr supit bort ert gamla liv. Det finns inte kvar och om du inte gör en förändring så kommer du bara må sämre och sämre av hans drickande. Kan du inte testa att bo hos era barn ett tag eller på ert sommarställe? Säga att nu sticker jag och du måste bevisa att du vill sluta dricka och välja familjen först. Jag tror också att du kan flytta och skilja dig och allting med din pension men självklart kommer livet bli mer knapert och så men är det inte värt det att slippa bo med en alkoholist. Jag kan inte ens föreställa mig att jag skulle bo med min pappa och se honom fördärva allt för sig själv. Jag hade gått under.
Jag önskar att du får insikt nog att du måste rädda dig själv, och så hoppas jag såklart att din man får insikt nog att sluta supa. Men snälla du, läs igenom denna tråd så inser du nog att du gett tillräckligt många chanser. Det är dags att aktivt göra något nu och jag tror det viktigaste är att rädda sig själv.

Alkoholism gör mig så förbannad och ledsen och utmattad. Jag har så svårt att själv förstå att det kan bli så illa. Att de i nyktert tillstånd bestämmer sig för att dricka trots att de vet hur mkt det sårar andra men även hur dåligt de själva mår med bakfylla, ångest mm. Men valet är alltid alkoholistens själv, vi runt omkring kan inte göra någonting. Jag har så många gånger testat att om jag hör av mig hela tiden, hittar på saker hela tiden så ska min pappa va lyckligare och aldrig välja spriten, men blir besviken så ofta att jag nu knappt nånsin tror på bättring. Om du läser om alkoholism så står det tydligt att det går inte att bota, enda sättet är total avhållsamhet=nykterhet, man kan inte lära sig att dricka kontrollerat om man är alkoholist, så att din man ska på nån behandling för att lära sig det är ju bara så sjukt. Finns det ens nån sån behandling. Att han sedan snackar om att varför får han inte dricka mellanöl bla bla det är också skitsnack. Hans enda räddning är att förstå att han inte tål sprit och aldrig kommer att kunna dricka alls om han vill ha sitt liv tillbaka. Tills han inser det, om han gör det, så håll dig därifrån. Flytta och försök att inte kontrollera honom och hur det går. Han kan höra av sig när han är nykter men vägra prata med honom och träffa honom om han dricker. Också får vi hoppas att han inser att han måste sluta dricka helt.

Hej "Alla dessa dagar". Har inte varit inne på sajten på ett tag förrän i går kväll då jag av en händelse var nyfiken på att följa trådar i forumet och läsa hur det har gått för er. Så många tappra, starka själar det finns i forumet! Grymt imponerad! Varför är inte jag stark nog, varför skjuter jag upp det? Det klassiska "tar det där sen". I övrigt så målinriktad i allt annat... Det kanske är dags att ta tag i fajten en gång för alla och som du säger, finna andra glädjeämnen vilket jag också skulle behöva, nåt spännande, nåt nytt. Chapter 2.

Önskar även ta bort mitt konto. Går det?

Önskar radera min tråd. Går det?

för att du skriver om din resa! Känner så väl igen mig, och jag har senaste tiden tänkt mycket på att det skulle vara katastrof för mig om jag provade att dricka igen. Nu är det omkring 2,5 månader som jag sluppit A, och faktiskt har jag äntligen ingen längtan. Var nu senaste på en liten 3-dagarsresa med flyg och hotell. Var så glad att jag inte var i närheten av att dricka, gick igenom minibaren och kollade alla sorter, whisky, gin, vodka, vin och öl fanns. Jag gjorde en fantasi att jag faktiskt hade hällt i mig något med A i, och jag såg framför mig ett sådant elände av berusning, självförakt och jag vet precis hur illa det gått, har varit där så många gånger. Hoppas nu Buzz att du så fort som möjligt bygger upp din kraft mot A igen och kan hoppa av den karusellen.

Blir nästan pinsamt att ställa de här frågorna, men har du kollat att allt är som det ska med blodvärden, hormonhalter och annat? Jag gick en lång period med alldeles för lågt blodvärde och den trötthet jag kände då bidrog nog i högsta grad till att alkoholkonsumtionen ökade för att psykiskt klara vardagen. Om man inte riktigt känner igen sig själv, så kanske man åtminstone bör kolla att det inte har kroppsliga orsaker. Sen påverkar ju alkohol på ett helt hopplöst sätt också. Nog den sämsta lösningen för att få ordning på tillvaron. Och det vet vi ju allihop härinne. Tycker också att det känns så tråkigt med din chef. Att må bra och känna sig uppskattad på jobbet är viktigt. Känns skönt ändå att du verkar veta att du är bra på ditt jobb. Både tror och hoppas att det blir bra med terapeuten. Lycka till och jag hoppas du kan hitta tillbaka till den som var du. Ironisk humor, brukar ju ändå tyda på en gladlynt personlighet.

Sååå nöjd! Var på en uteservering i solsken med nya vänner. På alla bord runt omkring stod vinglas som såg otroligt lockande ut då efter jobbet. Men jag lyckades säga NEJ! och det visade sig vara en tjej till som bestämt sig för att det blivit för mycket och nu var det dags att säga stopp. Vi gav varandra en "hejja" kram och det kändes så bra när vi gick därifrån att vi stod emot. Doftade på en av väninnornas vitvin och det luktade riktigt surt och dåligt. Då kändes det ännu bättre!

Mycket klokt och tänkvärt resonerat! Det är precis det vi behöver och då är ju A sååååå oeeerhöööört lätt att ta till, vilket som bekant har fått förödande konsekvenser för oss. Vi måste hitta andra verktyg och att läsa här på forumet och göra små inpass här och där hjälper mig enormt mycket. Det där du skrev på Myrkottens tråd om grundpersonlighet var en riktig pärla för mig! Kram

Hade önskat att jag känt mer att de var värt att leva. Men senaste åren har de känts mer tvärtom tyvärr. Slösar bort mitt liv totalt.

Bara vara är exakt vad jag gjort idag. Sett 20 avsnitt av en serie.. Men får egentligen bara mer ångest av de. Borde vara ute i sommarvädret. Fast har ändå inte energi till att göra något. Och depressionen (vilket jag är övertygad om att jag haft en släng av senaste åren) sätter stopp för någon som helst fysisk aktivitet. Sitter som fast. Vill göra något åt mitt liv men orkar inte så sitter mest av dagarna.
När man fått lite alkohol i sig finns iaf energin och lusten där till att ta sig utanför dörren.
Som sex nyktra veckorna jag hade innan semestern var nog dom tråkigaste på länge :/

Men tack för dina ord! Lyser upp en smula i mörkret.

inte maken....!

Håller med Sattva om detta och tror att vi måste lära oss att stå ut med oss själva. Jag fattar vad du känner, Myrkotten, när du skriver att du önskar dig mera glädje än helt flyktig. Är du säker på att du var gladlynt tidigare i livet? Du kanske har blivit mera kritisk mot dig själv och tillvaron i övrigt? Jaja, vem är jag att ställa frågor....? Är verkligen ingen amatörpsykolog och har inga råd att ge. Jo förresten, ett har jag och det är att man inte ska låta A få herraväldet och maken, men det där kan du ju redan och har blivit riktigt bra på. Det bevisade du i lördags, grattis !

Jag beklagar verkligen att du har närstående som är sjuka, det måste vara jättejobbigt. Det är ju en självmedicinering med alkoholen men du vet själv att den medicinen bara kommer få dig att må sämre i det stora hela.

Du ska inte vara rädd att erkänna att du druckit här inne, det är ju därför forumet finns, för stt vi ska stötta varandra när det är svårt.

Kanske behöver du prata med någon om allt som du har omkring dig? Kanske hjälper det om du skulle vara ledig från jobbet lite och fokusera på dina anhöriga? Snälla Soff, låt det vara ett litet avsteg och hoppa upp på banan igen. Du förtjänar att må bra från insidan och ut, vilket kommer uppnås lättare utan Sir Väs som bara förstör.
Massor med kramar från mig till dig!!

Ditt liv suger inte utan är värt att leva och det vet du också, annars hade du inte gått in på forumet och skrivit. Nu när du har druckit så mycket har du ju en djävulsk ångest och kan inte tänka klart. Du kanske ska försöka att stänga av hjärnan några dagar och bara existera? Leta fram någon gammal TV-serie på Öppet arkiv? Promenera? Läsa? Lyssna på musik?

har vi ju diskuterat tidigare och konstaterat att det är svårt att hitta något substitut till A, som är såååå lätt och enkelt att ta till! Särskilt när man är stressad eller ur gängorna på något sätt. Jag tycker absolut inte att du har misslyckats, inte på något sätt! Du skriver ju här och delar med dig,vilket betyder att du vill något. Vi är inga övermänniskor och det handlar inte om att vara duktig. Vi får fortsätta att stötta varandra här på forumet. Om det bara var att skruva på korken och sedan räkna A -fria dagar skulle forumet inte behövas utan vara nerlagt för länge sedan. Kram !

Hej vänner! Just nu går det inte så bra, drack i helgen men drog mej för att erkänna det här. Är ju en "duktig flicka" och vill inte miaslyckas. Vill vara en sån som bestämmer sej för att sluta och sedan slutar. I helgen gick jag tillbaka till mitt gamla jag, orkade liksom i?te låtsas om att jag hade problem, ville bara vara vanlig. Grejen är att jag har saker i min vardag (nära anhöriga med sjukdomar) som stressar mej. Jag vill finnas där, hjälpa. Så har det egentligen varit hela tiden. Jag började med att döva ett trauma med alkohol och sen har det fortsatt. I helgen blev det för mycket, jag behövde bara få ett andningshål från oron. Det är nästan inte så jag ångrar mej ens? Jag vet inte hur jag ska leva igenom oron?

Ja, jag vet att alkoholen föder ångest. Jag vet det! Men när riktiga saker, sjukdomar och död äter sej in, då vet jag inte vad jag ska göra. Det är nästan som jag dyker upp för luft (ner i flaskan) när jag dricker.

Har varit katastrofal. Hade ett längre uppehåll på 6 veckor men sen kom semestern och allt med de. Druckit inprencip 2 flaskor vin varje dag i flera veckor. Haft några dagars nykterhet men dom har inte varit många. Även haft ont till höger av sidan vilket jag bortförklarat med "jag har haft ont där förr, kollat upp de några gånger och även gjort ett ultraljud för ca ett år sedan och de har alltid visat bra så måste vara magen som strular". Nu ska jag väl försöka hålla mig nykter och första dagen idag. Haft kraftig handsvett och yrsel samt ångest som gnagigt. Och som alltid efter en tids drickande kommer tankarna om DT fram. Men tror de borde vara lugnt då blodtrycket samt puls hållt sig i schack hela dagen. Mår man Okey borde man väl inte få en DT bara sådär? Eller så är jag så marinerad att allt blir förskjutet någon dag? Alltid tänkt annars att "tre dagar sen är faran över!" Men då har jag mått betydligt sämre första nyktra dagen också... Får väl se hur de slutar.
Hatar mitt liv iaf. Allt suger verkligen. Och är väl fan inte undra på man vill dränka sorgerna då.. Mitt liv rinner ifrån mig men har ingen ork att göra något åt de. Kommer vara en av dom som ligger på dödsbädden och ångrar allt man inte gjorde.

Vilken skön insikt!!!!

Är att alkohol gör mig nojjig och orolig även i liten mängd. Jag strävar mycket efter att ha fötterna i jorden, att liksom jorda mig själv för att gunna balans och ro och detta är omöjligt med alkohol i systemet. Jag blir ofokuserad och fladdrig dagen efter. Långt ifrån så som jag vill vara och som jag behöver vars för att hantera min vardag. Känner sån skillnad efter några dagars nykterhet, ett lugn når mig som jag trodde jag förlorat. Har inte känt igen mig själv på länge och jag har tillskrivit yttre omständigheter skulden när det egentligen handlat mycket om a och mitt sätt att missbruka det lugn à tillfälligt kan ge.

Tackar för dina erfarenheter och upplevelser Adde. Jag ska ge min lilla orts AA-grupp "chansen" först och sedan se vad det leder till.