Senaste kommentarerna i forumet

Läser era kommentarer och kan inte hålla med. Vi människor är så olika. Jag blir urdeppig när hösten kommer...inte för att jag ogillar årstiden. Hösten ÄR vacker...men efter den följer vintern. Den årstid när jag bara vill gå i ide. Sex månader av regn (!), rusk och kyla. Två dagars vintervykorts skönhet...men jag ser den ej...då jag vet vad hur den smältande snön kommer att te sig.

Precis som Tilde ser jag en del håglöshet i trådar. Tacka fan för det...nu ska vi stanna inomhus i ett halvår och gå oss själva och våra nära och kära på nerverna. Fredagsvinet blir den enda ljuspunkten. Jaha...det var ju sura tankar. Ha det gött (Villervalles ord) och försök ta vara på dagen. /R

Jag tror att du kan hjälpa många här på forum. Du utsöndrar erfarenhet och visar på att ibland finns inga quick fix. Man måste lägga sig på rygg och ta hjälp. Vi har alla våra egna resor bakom och framför oss...de ska klaras av själv. Men att se alternativa vägar är alltid bra.

Alberts ord...hade glömt dem. Men nu minns jag och även jag tar honom på orden. Prövar ngt annat! /R

Hej PP! Tänker på dig när jag åker tåg, kommer mitt liv någonsin att bli sig likt? Kommer alla tågresor att förknippas med dig? Vad konstigt min hjärna fungerar.

Har läst här om huvudvärkstabletter, att även de har sina biverkningar. Det gör mig faktiskt inte förvånad. I tusentals år har vi människor bara uthärdat värken...nu finns det en lösning. Vilket kan vara bra...det ligger lite i tiden. I dagens samhälle har man inte tid att "unna" sig att ha ont. Vilken arbetsgivare skulle acceptera; "Idag kan jag inte komma/prestera eller kommer senare/presterar mindre för det gör ont i huvudet"? Hur gör jag nu? Ja...Treo byts ut mot Alvedon när det gäller ongar iaf.

Nej...det är inte lätt att vara människa. Nu till ngt glatt; Idag ska jag få min vuxen-leksak! Ska köpa min motorcykel och susa hem i eftermiddag. Barnsligt uppspelt är jag. Kan man konsumera sig lycklig? Jag tror inte det...men det känns ändå bra. Hoppas du PP och alla andra får en fin dag. /R

Sitter på tåget till Milano nu...borde nog tota ihop en rad till Personlige Persson som sköter sitt forumläsande på tåget. Men nu är jag här istället. Missade ditt inlägg igår...blev så arg på ngt helt annat.

Du var stark igår...och nu väntar en ny kväll med en ny prövning. Jag tror faktiskt att du fixar det. Vet att det inte är kul att sitta nykter i ett berusat sällskap. Varken biten då man känner att de andra är smått debila eller biten där man känner att man begränsar de andras skoj.

Självklart förstår inte gästerna även om du förklarar dig hes. Har man inte sjukdomen själv så går den ej att förstå. Att inte bara kunna ta ett par glas och vara som en människa...och stoppa där. Vad är problemet? Kanske var det ngn i sällskapet som trots allt förstod men höll tyst?

Vi förändras. På gott och ont medans världen rullar på i sin takt. Gamla situationer som ska tacklas på nya sätt. Vilket för mig till 40-års festen. Måste du verkligen gå? Trots att du tackat ja? Vill ej uppmuntra till lögner....men kanske kanske är du en smula sjuk om du känner efter riktigt ordentligt?

Hur du än gör...håll ut ikväll. Du vet så väl att att ett glas...finns inte i våran värld. Godmorgon och kram/R

trollis - tänkte just skriva en hälsning till dig. Vi möts säkert här under helgen.
Kram / mt

starkt gjort! / mt

Läggdags, nu vet jag verkligen vad uttrycket "vita knogar" innebär. Har haft alkodjävulen som en papegoja på ena axeln, som tyckt att jag ska ta ett glas jag med, hur farligt kan det vara?!!
Har kunnat prata med våra gäster om att det varit svårt ikväll, men märker ändå att de inte förstår. De drack alla mycket måttligt så det borde inte ha lockat men det var nog med hänsyn till mig. Jag riktigt känner vilken partydödare jag är, jag har ingen lust att sitta och dricka bubbelvatten så det står ut genom öronen och prata i timmar. Det gjorde jag med glädje förr, men då var det vin i glasen.
Jag gillar verkligen mina gäster, de står mig nära och jag pratar gärna med dem som vi gjort under dagen. Det är timmarna på kvällen med vinet för dem, bubblet för mig som inte är kul längre.
Jag klarade kvällen och är stolt över det, men jag känner att jag har blivit tråkig och det känns inte bra. Jag vill inte vara/ha tråkigt, jag vill ju ha glädje och ha skoj i livet, men hur?
Hoppas morgondagen kommer vara lättare, sedan åker de på lördag och på kvällen då är vi bjudna på 40-års fest, och jag vill inte gå. Har tackat ja, så det är bara att gå men känner stark motvilja att gå. Kommer tråkigheten nu bestå? Som det känns nu så kommer jag tacka nej till alla fester framöver, så kul är jag.
Tack för stöd Vill Sluta och Stigsdotter, betyder jättemycket! Kram

Stigsdotter: dessvärre kanske det var det. Men är väl dessvärre inte där att jag helt förlikat mig med den
Sanningen ännu. Är frustrerad idag också. Jag försökte med min partner prata om mina känslor eller snarare tankar idag (se tidigare inlägg). Känner mig så dum för fick inte stöd utan snarare kände jag mig misslyckad. Att jag var svag/dum som tänker så. Jag som varit så duktig att de inte ens räknas nu när jag tänkt som jag gör var det som förmedlades till mig. Jag vill kunna bolla ärligt med min partner om vad som sker under denna resa men tydligen inte okej. Hade god lust att "supa" till när jag ej fick stöd utan sarkastiska svar och "klapp på huvudet". MEN gjorde det inte för vem straffar jag jo mig själv jag vet det. Kampen fortsätter......

vanlig kväll... talat om AA, om principer och traditioner. Om en fest mannen ska på imorgon. Om ett nyhetsinslag om missbruk (Subutex och Metadon) och en snubbe som blivit drogfri genom 12-stegsprogram. Mannen sover. Jag ska läsa lite till i 12 steg för hopplösa, den tilltalar mig mycket. För min egen skull. Rätt tungt på jobbet - är rätt att lämna nu, snart.
Storm ute, skönt inne. / mt

Stigsdotter....denna stress för att utnyttja varje gnutta sol och alla "vad ska ni göra i år, ska ni resa någonstans, ska ni hitta på något roligt i sommar, vad har ni gjort i sommar, har ni varit någonstans blablabla i oändlighet! Som att någon egentligen bryr sig om vad jag har gjort, de vill ju bara berätta om sin egen semester. Usch nu lät jag cynisk och kanske dömer jag andra efter mig, jag är inte själv särskilt intresserad av vem som varit i Turkiet och vem som varit i Thailand, så vida se inte har någon rolig semesterhändelse som de vill berätta om :)

Kram/Maria

Det är jobbigast i början men det blir lättare med tiden. Var beredd på några jobbiga kvällar och nätter när giftet ska ut ur systemet - men du kommer att klara dig och det kommer att vara värt det.

Om du supit 3 dagari veckan i 20 år har du varit onykter ca 3000 gånger. Du väljer om det blir 3000 till eller om du ska pröva något nytt.

Hör gärna av dig om det är något du tror att jag eller någon annan kan hjälpa dig med!

/H

...käcka ord. Jag älskar hösten! På något sätt är det som om jag får prestationsångest av sommaren - man ska göra så mycket, måste vara ute hela tiden. På hösten är det OK att mysmurra, tända en brasa, läsa en bok. Att gå i skogen och sparka i lövhögar är ju jättetrevligt, men det mörknar tidigt så då är det OK att gå in :-)

Känner mig nöjd och tillfreds med livet just nu och passar på att sprda lite här. Kram från mig.

...det på AAs huvudkontor i USA sitter en tom tavelram på vägen. I den skall sättas fotot på den person som lärt sig att dricka "normalt" trots dåligt "ölsinne". Den har suttit där tom i många år nu. Var det svaret på din fråga tro?

Kan man väl i och för sig tänka sig att du gör då du nu fyller den. Men man kan ju också tänka sig det som att du hittar på trevliga saker att göra tillsammans med mamma och barnen ;-)

Försök se det från den ljusa sidan istället!! säger jag nu och är fullt medveten om att det låter äckligt klämkäckt. Bu på mig. Förlåt, det är så sällan jag känner mig såhär så då måste jag ut med det lite, kanske kan lite av det käcka smitta av sig så du blir liiiite gladare?

Tilde har rätt, vi måste lära oss att acceptera tristess. Herregud, häromdagen sa jag till och med till ungarna att "det är bra att ha tråkigt ibland annars märker man ju inte när man har kul!" vilket är en mer käck variant av något mamma brukade säga till mig (och som jag hatade, varför gör man så?? säger sådant som man lovade sig själv att aldrig göra??)

Mitt sockerintag är inte heller något att hurra för just nu. Men, en sak i taget tänker jag. Men, du måste kunna säga till din man att det inte är OK att han dricker när du inte kan. Det tog ett tag för min att fatta det. Nu frågar han ibland om det är OK att han köper en folköl eller så och nu känner jag mig så pass stark att jag klarar det. Men inte i början. Man ska kunna säga att man inte vill ha alkohol i sitt hus. Vi bjuder inte på alkohol längre när vi har folk hemma (och då brukade vi ha "riktiga" fester). Sätt ned foten din!

Kan man väl i och för sig tänka sig att du gör då du nu fyller den. Men man kan ju också tänka sig det som att du hittar på trevliga saker att göra tillsammans med mamma och barnen ;-)

Försök se det från den ljusa sidan istället!! säger jag nu och är fullt medveten om att det låter äckligt klämkäckt. Bu på mig. Förlåt, det är så sällan jag känner mig såhär så då måste jag ut med det lite, kanske kan lite av det käcka smitta av sig så du blir liiiite gladare?

Tilde har rätt, vi måste lära oss att acceptera tristess. Herregud, häromdagen sa jag till och med till ungarna att "det är bra att ha tråkigt ibland annars märker man ju inte när man har kul!" vilket är en mer käck variant av något mamma brukade säga till mig (och som jag hatade, varför gör man så?? säger sådant som man lovade sig själv att aldrig göra??)

Mitt sockerintag är inte heller något att hurra för just nu. Men, en sak i taget tänker jag. Men, du måste kunna säga till din man att det inte är OK att han dricker när du inte kan. Det tog ett tag för min att fatta det. Nu frågar han ibland om det är OK att han köper en folköl eller så och nu känner jag mig så pass stark att jag klarar det. Men inte i början. Man ska kunna säga att man inte vill ha alkohol i sitt hus. Vi bjuder inte på alkohol längre när vi har folk hemma (och då brukade vi ha "riktiga" fester). Sätt ned foten din!

Kasta av dig den där gojjan, den är ingen riktig kompis, det är din alkoholdjävul som talar!

Ett tips är att "spela hela filmen ut". Såhär: "men vi har ju planerat det här!", "Ok, jag dricker ett glas" vad händer sedan då? vill du ha ett glas till? "nej, det räcker med ett" säger du då. Men gör det det? Brukar det räcka med ett? Nehej, du tar ett glas till. Och sen då, hur brukar det se ut sen? Osv osv ända tills slutet. Slutet på min film brukar vara att jag ser mig själv ligga på soffan den där gången när vi var på ett fint ställe vid havet och de andra var ute och lekte på klipporna i solskenet och jag bara låg inne och "hade ont i magen" och var så himla sjuk.

Håller tummarna att du är på väg åt rätt håll!

Inte idag skall jag dricka, VARFÖR skulle du det?
Fördelarna y tänk på FÖRDELARNA.
Kämpa hjärtat, du fixar det!
Kramar//A

Tilde, det känns väldigt bra att skriva av sig här och få kontakt med männskor i samma situation som förstår vad man går igenom. Stödet från alla här på forumet är till stor hjälp i en kamp som kan kännas väldigt ensam. Om jag sedan också kan hjälpa någon annan i rätt riktning blir jag mycket glad!

/H

Mina farligaste kommer nu, de jag alltid förknippar med vindrickande. De stannar till på lördag, jag känner redan nu när de är på väg att nu kommer jag att få kämpa timme för timme. Mina barn är dessutom hos sin pappa till på söndag.
Jag gillar verkligen dessa människor och de respekterar till fullo mitt beslut , men dem är en riktig trigger.
Idag ska jag inte ta första glaset oavsett vad som händer.

är du, det hörs i dina inlägg!
Det inspirerar ska du veta.

Det doftar framtidshopp...

Det känner jag igen...
Allt man inte tagit itu med i stunden utan försökt att döva lite. Blir det till år som man handskas så med livet, ja, då då blir det som ett berg till sist att ta sig an. Har man dessutom vant sig vid att linda in med vin så är det ju lätt att fortsätta så, tills det spricker.

Bara att nysta upp, bit för bit...
Vi fixar det tillsammans
men ändå var och en...

Läste din tråd och kände igen mig mycket i det du skriver. Har också alltid varit väldigt duktig, presterat och levererat men samtidigt aldrig känt mig nöjd. Har alltid levt i framtiden och inte i nuet.

Har använt alkoholet för att kunna stanna i stunden, vilket funkat kortsiktigt men när ruset lagt sig och bakfyllan satt in har jag alltid fler problem än innan att lösa.

Jag har också en sån håglöshetsperiod just nu, jag har funderat mycket på vad det handlar om för min del. Jag tror jag måste lära mig acceptera mina upp- och nergångar. Inte som förut tänka "fara" när det var trist, håglöst, deppigt... för med "fara" var det till sist alltid nära till vin-medicinering... Även topparna blev ju en källa till vindrickning.
Hittar jag alla mina triggers så tror jag att jag hittar tillbaka i allt nästan. Bit för bit. Det är ju som ett jobb det här... med en väldigt värdefull lön.
Vi jobbar på tillsammans!
Att lära sig acceptera tristess, tillfällig tristess är inte farligt.
Styrkekram
Tilde

UT med packet!!!
Wish you the best