Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina kloka ord! Det låter så logiskt allt du säger, men det känns ändå svårt. Han har börjat få ångest nu och vill ha öl, eftersom systemet är stängt får det bli folköl. Det känns så löjligt att säga nej till att dricka folköl tillsammans, han vill inte dricka själv. Har sagt att han själv får köpa vad han vill, men att det inte är säkert att jag tar något.

Att gå ut och äta är nog ingen bra idé...
Vi ska ha gäster imorgon.
Kram, Miss K

Jag läser in så mkt i texten. Saker jag väljer att se. Skrev ngt liknande en gång sjäv...fast utan rytmen och utan de rätta orden. Din text får mig att tänka på "Comin' back to me" en favvo med Jefferson Airplane. Jag läser in uppgivenhet samtidigt som jag läser in styrka. Kanske läser jag bara det jag själv vill se? Vackert var det hur som helst! Du har en gåva...utnyttja den...ja, nu var jag krass ;-). /R

PS: den där personen med "Drick med förstånd" är faktiskt inte så klok...där fattas mycket. Men man kan alltid bygga vidare? DS

ahh, my bad. var lite för snabb med mitt svar. :)

Att bara du och frun gör något BARA ni?
Res iväg gör en lite smekmånad i repris, hitta tillbaka till varandra. Vad var det du samt din fru såg hos varandra som gjorde att ni föll så pladaskt.
I en tid när ALLT kretsar runr barn barn barn så är det lätt att NI tappar bort er själv.
Visst ni går i terapi eller kanske inte?????

Men vad var det som gjorde att din fru föll för dig?
Hur var du, vad gjorde du. VEM är den där Medardus?

På samma sätt , varför älskar du duin fru. Vad ser du för gott i henne?

Skriv ned varsin lapp med tio bra saker om den respektive, som gjorde att det var det! som jag föll för. Och det är det som gjort att jag stannat.

Och utifrån dessa lappar GÖR NÅGOT HELT FANTASTISKT som bara ni delar och vet om.

Jag hoppas att detta kommer lösa sig tillslut och att ni hittar tillbaka till varandra IGEN!
Och åldras tillsammans under fantastiska förhållanden.
Kramas mycket, pussas mycket, tala om för varandra hur mycket ni håller av varandra.
(det tröttnar jag aldrig på att få höra)
Gör saker för varandra, inte bara materiella saker ska man ge. GÖR vardagliga saker FÖR HENNE!!!!!

Även om ni inte bråkat inför barnen så är det kanske det som fattas.
även barbnen måste få höra att ett äktenskap är som en bergf och dalbana.
Minabarbn har fått höra när det stormat utav bara den här hemma. Men aldrig att jag varit nedlåtande eller kränkande mot min underbara (ibland extra mycket) fru.

Livet är inte en tågfärd rakt fram, det är den värsta bergodalbana
Lycka till

//A

Jag och barnen åkte i måndags till min bror för att stanna i några dagar. Jag hade under dessa 4 dagar som jag skulle vara där bokat in ett möte hos min terapeut och planerat att gå på ett al-anon möte. Det var skönt igen att träffa min samtalskontakt och hon tycker att jag gjort framsteg om man jämför med första gången jag var där. Det känns ju bra att höra- samtidigt skrämmande för jag känner mig helt vilsen.
På kvällen gick jag på ett al-anon möte......det var ett "ovant" möte för mig. Känner mig inte helt bekväm i detta med "hej, jag heter... och jag är medberoende- Hej ....". Efter första mötet kan jag väl inte säga att det gav mig så mycket så att det är värt att åka 30 mil i veckan för att träffa gruppen i 1,5 timme. Jag ska gå dit igen men vet inte när....
I tordags var jag på en föreläsning med bla. Carina Bång där hon belyste anhörigas situation i missbruksfamiljer. Detta var väldigt bra att lyssna till och tårarna brände bakom ögonlocken många gånger under föreläsningstimmarna.
Dagen innan föreläsningen så frågade min sambo när vi pratade i telefonen vad det var för föreläsning jag skulle på. Jag hade berättat men berättade det igen. Vad han svarar mig är: "jasså tycker du att du behöver gå på sånt du, det gör du bara för att vara elak mot mig!" Sedan följde alla predikningar om att jag inte vill göra något med honom, att jag inte vill ha sex med honom, att han mår dåligt när jag ska ut på fest, att jag aldrig finns där för honom.... Jag försökte säga att det inte bara är ens fel att två träter och att jag har sökt hjälp för min egen skull och att jag är ledsen över att han inte frågat mig en enda gång hur jag mår.... Han lyssnade inte och samtalet bröts. När jag senare skulle försöka prata vidare med honom så svarade han inte.
När jag och sonen sedan kom hem efter vår lilla tripp så hade sambon dragit på jakt vilket jag inte visste att han skulle göra redan på torsdagen, jag visste inte heller att han tagit ledigt på fredagen... Jag vet ingenting! Så nu har jag inte sett honom sedan må morgon en snabbis och inget hat blivit sagt, jag påpekade återigen att jag behöver prata med honom så det kanske var därför han stack utan att ens hunnit träffa sonen.
Detta är så himla sjukt och absurt.
Jag läste en dikt i mulletantens tråd som jag skrivit ut och som berättar i vilket läge jag befinner mig, den är skriven av Viktoria och jag ska läsa den om och om igen.
Tack för den!

Så snabbt jag kunde. Och nu kan jag inte gå in och redigera texten jag skrivit.
Men jag skickade in en rättelse ögona böj!

JAG TYCKER HAN ÄR SUPER S T R O N G som för det första kommit hit.

Tack för att du påpekar att man andas possitivitet.
Dt måste man annars skulle alla glas vara halvtomma när dom i själv verket är halvfulla.
Det skulle näst intill spöregna vid mulet istället för att det håller på att spricka upp och solen landar med sina strålar strax.

Finns ingen som blir go och glad av att vara deppig och nedåtgående.
Nä, upp med blicken på med leendet och tänk!
Vad mycket människor som har det bra mycket värre än dig själv medans du sitter med alla iandsproblem.............

Live and let die you know½!!!!!
//A

Vad roligt att läsa, detta är du väl värd.
Jag kommer efter i hasorna, ca sex månader ca men jag ger inte upp så lätt.
Ni ger vi detta en ordentlig chans tycker jag!!!!!!
//A

Underbart att läsa, själv har jag mina timmar på gymmet med att rycka och dra i allehanda vikter osv.
Min historia kommer nog framöver om jag hinner och orkar.
Och några vilkl eller orkar läsa såklart!!!?????
Du är grym!
Ta hand om lillen nu.........
//A

...ska det vara, sundown. Andreas går in med den rättelsen i sitt andra inlägg strax efter det första. Ser du? A är alltid väldigt positiv och uppmuntrande så jag fick inte ihop det riktigt med hur du hade uppfattat det, därför läste jag lite mer noggrant än vad jag hade gjort första gången. Det var hans "korvfingrar" som hade ställt till det på mobilen, efter vad jag förstod. ;-]

till ditt halvår... jag förstår dig så väl när du skriver att du känner dig starkare och inte lika rädd för livet längre. Jag är där nånstans också, har börjat sätta gränser och ta itu med känslor som "legat nere", i mitt fall på grund av att jag lastat på mig för mycket och inte orkade ta emot.
Nu går det framåt sakta men säkert...
Och gamla sura oförrätter, skulle man helst bara stoppa i en stor säck och slänga för det som är gjort det är gjort. Och som du skriver... det går över.
Jag känner igen mig...
...och, det enda vi kan påverka är ju det som händer nu och därigenom skapa en framtid vi vill ha. Och säga "nej tack" till både människor som suger vår energi och handlingar vi ogillar. Sätta gränser. Det som var igår är redan gjort. Ingen ide att älta (men svårt ibland).

Vilken resa du gjort!!!
Var stolt över dig Miss H.

ja, jag håller med dig om att de flesta förmodligen inte bryr sig. det är mest vi som blåser upp det hela.

däremot tycker jag inte att jag är supersting (antar att du menar känslig) ifall jag blir irriterad om någon ifrågasätter mitt val och försöker pusha mig till att dricka. har läst väldigt många berättelser här på forumet om hur otroligt jobbigt det kan vara för den som blir utsatt för detta tryck. "ett glas kan du väl dricka, det är väl inte farligt?".

att jag sen blir irriterad betyder inte att jag skäller ut personen .. ;)

Sitter och återhämtar mig från 6km löpning. Strax över 5min/km och det kändes som om det var ett helt ok tempo. Är ju inte precis i någon kanonform utan betalar fortfarande för Förfallet... Meeen, jag orkade hela rundan. Psyket är mycket bättre och mer pålitlig och på ryggen satt "Den Goda" och pumpade in positiv energi och uppmuntrande tankar. Jag ÄR en annan varelse i själen, eller kanske jag ska säga att jag blivit tillbaka till den jag är, om nu det kan finnas vara begripligt. Jag skrev i mitt första inlägg i min tråd att jag hade träffat mig själv och nu gör jag det igen på fler och fler "arenor". Muskik- och låtskapandet har vaknat till liv igen (det finns ju en myt inom kretsarna att det aldrig har skapats någon bra musik i ett nyktert tillstånd, men det behandlar jag som just en myt... Så mycket skräp jag har kasserat när jag nyktrat till, som har kommit till under vinets "underverkan"... Fy fan vilka pekoral!)

Och nu ska fysiken, konditionen och formen få en chans att hitta tillbaka till min kropp igen. Har ju faktiskt varit i ganska god form under, ialla fall de första tre fjärdedelarna av mitt liv, så det kan inte vara en omöjlighet att, med lite god vilja, målmedvetenhet och engagemang, trimma maskinen tillbaka i någorlunda shape.

Nu ska jag ut med lille och träna honom på att cykla. Vi la stödhjulen förra veckan och man ser hur han lär sig mer och mer för var gång vi är ute.

Ha en bra efftermiddag, allehopa, så hörs vi igen ikväll! Drick med förstånd, som en klok person här inne brukar skriva!/NM

Hej Miss K!

Vad bra att det har vänt lite uppåt! Skönt att höra. Små steg framåt är bättre än stora steg bakåt. :)

Men två dagar är jättelite. De är naturligtvis väldigt viktiga, för utan de första dagarnas nykterhet blir det ju aldrig någon nykterhet alls. Men, det tar tid för både kroppen och själen att bli nyktra, lång tid.

Alltså, tänker jag så här (se det som att det är från min horisont, du gör naturligtvis som du själv vill):

Jag tycker att ni skall gå ut och äta som planerat.
Jag tycker att du skall låta bli att dricka, för hans skull. Hans nykterhet är oerhört skör.
Jag tycker att du INTE skall sätta upp några gränser, annat än att du helt enkelt förväntar dig en total nykterhet.

Det där med att vi sätter upp gränser för vårt eget och våra alkoholisters drickande, det är en medberoende-fälla. Det är dömt att misslyckas, och det enda vi åstadkommer i längden är att skuldbelägga alkoholisten och dessutom ge honom/henne argument för att skälla på oss (för att vi har kontrollbehov, för att h*n minsann visst har kontroll över sitt eget drickande, för att vi inte skall lägga oss i det, för att vi själva också minsann dricker).

En gräns på en karaff - men hur mycket är en karaff? Om man tar in den största blomvasen som stället äger, fylld med vin - är det ändå bara en karaff? Och är det skillnad om man fyller den med fint, dyrt vin? Gör alkoholhalten någon skillnad? Räknas det inte om det inte är så starkt vin? Den typen av gränser är som gjorda för konflikter... tror jag.

Utmaningen för oss ligger i att sluta sätta upp gränser, eller försöka hitta lösningar. Vi är ju otroligt uppfinningsrika när det kommer till att hitta lösningar, eller hur? Men, tyvärr leder det ingenstans.

Så, den enda gränsen som är framgångsrik är NOLL. Dricker du NOLL alkohol, ja då stannar jag kvar i relationen, då går vi ut och äter, då lever vi. Men noll är noll, och noll är inte kompromissbart. Det ger inget utrymme för diskussioner om vad som räknas och inte...

Så tänker jag. Hoppas att mina tankar kan vara lite vägledande för dig. Och till sist: försök nu att ha trevligt ikväll oavsett mannens promillehalt! (Jag vet, det är jättesvårt...)
Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

Jag tror att det kan vända nu, han har varit nykter nästan 2 dagar. Han verkar bestämd med att han vill kämpa, men jag vågar inte hoppas för mycket.

Saken är den att vi tidigare planerat gå ut och äta i helgen i samband med födelsedag. Det har alltid varit självklart att ta en flaska vin då. Jag tar gärna ett glas vin till maten. Tror ni det blir för stor utmaning för honom? Kanske jag ska sätta en gräns i förväg, t.ex. max 1 karaff?

Miss K

Jag blir så glad för din skull Miss H! Det är att vinna högsta vinsten att få utrymme att vara den man är ämnad att vara. Många grattiskramar till dig! Det är ett fantastiskt jobb du gjort.

till ditt halvår !!!!!!!!!!!!!

Tiden går fort, tyckte inte det var länge sedan du smög in här som en rädd lite varelse :-)

Nu tar du plats och börjar hitta dig själv.....underbart ! Vi behöver lyckliga historier ibland !

Kram !!

❤
Hej!
Precis som du skriver Lelas så klarar jag inte av att
tänka klart just nu, därför är allas inlägg och störtning
så otroligt viktiga!
Vill inte lämna min man, vill inte! Jag älskar honom och är beredd
att kämpa kämpa!
Jag ska verkligen tänka igenom var gränserna går. Precis
som du skriver Lelas så är det först då jag kan ta ställning.
Ni är alla underbara!

Tack A! Grejen är att vi inte är en kärlekslös familj. Vi har nog aldrig bråkat inför ungarna, utan kunnat skratta och busa etc. Jag tror att barnen skulle bli fullständigt tagna på sängen, och det vill ingen av oss ska hända. Vi har en hel del att fundera på, onekligen...men visst, hålla ihop för barnens skulle enbart skulle ju bli väldigt märkligt i längden...

Firade 6 månader i torsdags, kan inte riktigt fatta att det gått så fort!

Livet flyter på, känns som om jag äntligen håller på att bli mig själv igen, sån som jag var från början på nåt sätt. Eller som jag är kanske, på riktigt. Känner mig starkare, jag är inte lika rädd för livet längre. Låter absurt egentligen, men kanske är hjärnan reparerad på nåt sätt? Inga kemiska ämnen som påverkar, hjärnan får liksom jobba ifred. Och så har jag nog banne mej aldrig tänkt så mycket som jag gjort det senaste halvåret, vägrat falla in i gamla tankemönster. Inte tänka ner mig själv, acceptera vem jag är, försöka hitta vad jag verkligen vill. I och med att jag kämpat så för att passa in har jag glömt bort vem jag verkligen är, men jag tror att jag börjar hitta den personen nu. Usch vad ledsamt det låter...ibland är jag jättearg, lättkränkt och retlig, arg över gamla oförätter. Men det får vara så, det går över. Tror det måste få komma, så att jag inte glömmer att sätta gränser.

Nej, nu blir det långfrukost och en sväng på stan!

Ha en fin helg!

Hoppas du kommer få de stöd och råd du behöver
i din värld just nu.
Håller tummarna för ditt bästa, eller BARNENS bästa.
Fast du måste inse att för barnens bästa
vore det bättre ä med TVÅ lyckliga
familjer än en kärlekslös
en med
några som håller samman "för barnens skull"
Om det nu gått så långt att din fru kommit
till detta, så ligger det rätt långt i "pipeline" så att säga.
What ever så önskar jag dig lycka till och grattis till din nykterhet.
/A

Tack för svaret Mulletant! Jag försöker få bilden över vad som hänt klar för mig här...jag har förstått att hon inte vågat lämna ungarna i min vård så som jag betett mig ibland med flera dagars krökande. Hon har ju sagt åt mig på skarpen ett par gånger, och jag har trott henne, samtidigt har det nog varit hon som har verkat mer desperat att hålla ihop relationen(pga barnen igen?). Men ändå, jag vill tro att det varit kärlek som glittrat i de där ögonen snarare än desperation. Men som medberoende kanske man lär sig att visa det som förväntas av situationen? Usch, det känns hemskt att tänka att det kanske inte funnits kärlek på flera år...

Samtidigt känns allt detta så konstigt...som jag nämnde, jag såg bara framför mig hur allt skulle bli så bra nu, jag skulle äntligen få visa vem jag är och hur bra jag är(jag har inte varit urdålig utan alkoholen). Men mitt uppbrott från alkoholen är väl en förlösning av hennes ångest och den där "ständiga klumpen i magen"...Där kommer förstås det här med rubbad jämvikt in i bilden.

Till saken hör att hon har ett par nära vänner som det senaste året också genomgått separationer, och att detta influerat henne till att tro på att gräset är grönare på andra sidan. En tanke som jag har gett upp för länge sedan. Jo, jag har också i flera år varit väldigt osäker på om hon är den jag ska leva med resten av mitt liv. Kanske detta har påverkat drickandet en del?

Som sagt, många tankar...på sätt och vis känns det som att vi kommer att gå isär. Men som jag tänkt, kärleken borde besegra allt, om det är så att den finns där nånstans bland alla besvikelser och all ångest.

Hej
Får ont i min mage bara jag läser om hur du har det.
Man känner ju igen sig så väl.
Känner också sån ilska att den som dricker bara tänker på dig själv och skyller ifrån sig bara för att kunna ge dåligt samvete till sin partner så dom kan fortsätta dricka i tid o otid utan att det skulle vara konstigt.
När de man lever med i en familj blir påverkade av någon annans drickande ÄR det inte acceptabelt.
Denna ständiga oro o ängslan är fruktansvärd att leva med.
Min man har inte druckit nu på fyra veckor........igår började han om att ska livet vara så här.
Vill inte leva som en pensionär än säger han.
Om man tycker livet är så jävla hemskt utan alkohol är det bara så sorgligt.
Men jag har kommit så långt att jag tänker aldrig acceptera att han dricker igen.
Har mått dåligt så länge och hade en lång bearbetning innan jag kastade ut honom,
för att han kanske nån gång skulle fattat eller inse sitt problem som han förnekat länge.
Han erkände tillslut att han druckit för mycket och allt det som det inneburit med dålig sömn ont i leder, rygg ständigt trött o sliten.
Han har lovat mig att inte dricka, men ÄN litar jag inte på honom.
Alkohol är en starkt begär... tyvärr
Han skötte sitt jobb, fast han kom ofta försent på morgnarna utan att någon reagerade på hans arbete!!,
Nu kan bara tiden utvisa vad som händer med oss.
Men det tog lång tid för mig att bearbeta o komma till insikt att jag vill o kan inte leva med någon som jag mår dåligt tillsammans med trots att jag avskar honom mest av allt.
Jag älskar ju honom o inte den hemska person han blev när han drack.
Hoppas du kommer till insikt o kanske mod att sätta stopp.
För det var vändningen för oss, han fattade aldrig förrän jag kastade ut honom att det var allvar med mina ord.
Lycka till o må så bra du kan

Att det skall vara så trevligt och "mysigt" och känslan av att folk skulle bry sig för
att man INTE dricker är bara FEL.
Och det är bara du! Som kan bevisa
att det är så, och YES YOU CAN!!!
Du är så djävla! BÄST Sommar!
Kramar/A

Även jag tror att du fixar ännu en nykter kväll...där ser jag inget problem trots papegojan.
Men därmot tycker jag att du ska UNNA dig en kväll med lugn och ro. En kväll på denna långa helg när du inte behöver reflektera över ditt ickedrickande. Jag tycker att du tar och känner efter riktigt ordentligt! Säkert har du liiite ont ngnstans. Men det är bara min åsikt. En kram och lite hejarop får du hur som helst. /R

Det gick bra utan vin, vilken tur att inget fanns hemma, vet att jag hade fortsatt dricka tills allt var slut och vaknat bakis i dag. I stället vaknade jag tidigt och nu känner jag att stormen är över. Det kommer alltid en dag efter så varför är de där eftermiddags/kvällstimmarnas vindrickande så viktiga? Varför byggs så mycket drömmar upp kring det?