Senaste kommentarerna i forumet

... Den lilla delen du såg under påsken, det är det som du hade levt i om du hade stannat - precis som du själv skriver!

Jag skriver inte här så ofta längre, men jag tänker ofta på dig izzy - är så oerhört glad och stolt över dig; att du vågade gå! Jag vet att det är tufft med dottern, men jag tror att du på många sätt har det lättare idag?!
Varm kram till dig! Hoppas du får en fin vår!

Sänder dig varma tankar!
Kramar

Bra att du har hittat hit och får skriva av dig. Forumet var det bästa stödet gör mig och många andra.
Hans beteende känner alla vi som levt med en alkoholist igen. Min sambo blev helt personlighetsförändrad av alkohol. Han brydde sig inte om något/någon. Jag tycker därför inte att du ska ta åt dig av hans prat på fyllan om skilsmässa och att inte vilja ha barnen osv. Jag tror det handlar om ett stort självförakt som den som dricker för mycket ofta har.

Jag tycker inte att du ska ringa och skvallra för sjukhus eller liknande. All hjälp som finns att få bygger på att den som dricker själv vill sluta. Även om de väljer att sluta så är det en lång resa..

Som du själv insett så är det bästa att flytta fokus till sig själv, det som går att påverka. Lättare sagt än gjort. Det gav mig en viss ro när jag slutade kontrollera, leta flaskor och tjata.
Sen frågan som vi alla har- när är det dags att gå? Om du läser runt i forumet så är det tydligt att det inte finns något enkelt svar.
Det kan man bara känna själv när om det är dags för dig. Ditt liv är viktigast.
Kraft till dig!

Tack för välkomnandet. De värmer!

Jag tycker verkligen drickandet blivit ett problem för mig. Återhämtningsprocessen har drastiskt ökat, på lördagar dämpar jag ångesten och den brutala hjärtklappen med mer vin men på söndag och måndag mår jag verkligen pyton. Orkar inte göra nånting, samt att jag knappt kan äta dessa dagar.

Blev verkligen bara så paff av att höra att om inte värdena visar förhöjda värden hjälper vi dig inte. Försökt hålla mig någon helg men har aldrig gått. Är inte nog stark så skulle behöva hjälp att tänka rätt ovh döda tankarna om att man måste dricka.. Och jag trodde att de var sån hjälp som erbjöds på beroeendecentrumet.

Vad ledsen jag blir att höra att du också lider av ångest AnnaMia77. Jag som säkert du vet ju att alkohol bara ökar ångesten egentligen. Men så lätt att självmedicinera och känna glädje/lättnad när man får i sig alkohol. Har så svårt att tänka mig att ångesten skulle minska bara för att man slutar dricka. Men de är väl ett knep hjärnan kokat ihop för att få fortsätta kanske. Dom där stundenrna känns iaf så värdefulla då iaf jag kan känna mig normal i Hjärnkontoret. Tror jag lider av GAD då ångesten aldrig lämnar mig förutom under påverkat tillstånd.

Tack min fina SL för hälsning i tråden. Tror att vi skulle bli goda vänner IRL. Stor kram <3

Hello Stingo!

Håller med dig om kickarna. Jag skrev också något om detta för ett tag sedan - att vi behöver nya champagnekorkar i livet. Det som jag nu börjar märka är att kickarna inte är lika nödvändiga längre. Livet är ok i mera mellanmjölksstil. Det är ok. Borta är det högsta topparna, men med dessa försvann även de värsta dalarna också. Tidigare fanns liksom inget mellanläge. Allt var svart eller vitt, på eller av. Ja, du minns säkert den diskussionen också. ;-) Men nu är livet mer utplanat och det känns faktiskt himla skönt. Att kunna luta sig tillbaka och få känna lugn. Det kan man också få mersmak efter.

Kram

Det är så himla gott att se dig här på forumet igen. Hang in there! Det är du värd! :-D

Hej MK och välkommen till forumet!

Vill bara lämna en kort kommentar till dig. Egentligen spelar det faktiskt ingen roll om någon annan anser att du har alkoholproblem eller inte. Om du själv upplever att du har ett problem, så är det ju ett problem för dig. Om du upplever att du dricker för mycket, att drickandet tar över ditt liv och att du flyr in i dimman med alkoholens hjälp - ja, då är det för mycket för dig - oavsett vad vårdcentralen tycker. Bara att du reggat en tråd här. Det visar att du vill göra någonting åt ditt drickande.

Skulle jag vilja pusha dig och vill att du ska känna dig stark som faktiskt inser att du måste göra något åt ditt drickande. Bra gjort! Nu gäller det att kämpa vidare. Jag har slutat med hjälp av forumet. Forumet är ett fantastiskt stöd i processen!

Lycka till och varmt välkommen hit som sagt!

Hej MarianneM
Ja hjälp så lätt det är att falla tillbaka. Jag tror att det är så mycket som triggar igång alkoholdjävulen igen hos oss. Gäller att vara vaksam och inte falla dit. Grattis till tre månader. Hur har de varit? Jämför med om du skulle druckit i tre månader och se alla fördelar det finns med att vara nykter. Skickar styrkekramar till dig med. Vi är några som behöver det just nu. Jag har också tänkt på alkohol idag. Är det våren och solen eller? Men nej det BLIR inget för mig...styrkekramar//mod60

lycka till//mod60

Jag förstår att det triggar igång alkoholdjävulen ordentligt. Har ju gjort samma sak själv.
MEN anklaga inte dig själv för mycket, se det som en bra erfarenhet och ta lärdom. Man kan ju tänka massor på alkohol men så länge du inte agerar på tanken är den inte farlig (Stingos ord) !!! Bra va?
Jag skickar massor med styrkekramar till dig att stå emot. Vet ju att det är ett gift. Tänk på alla positiva sidor du kan med att vara nykter och drick mycket a-fritt när suget sätter in:)
kram på dig säja//mod60

guld för själen att vara nykter. Jag mår så bra av det och att ha hittat er här på forumet. Det är väldigt bra att titta in och läsa och påminnas om hur det är. Hade en massa tankar idag om att nu kanske jag kan prova. Kände längtan och lust efter alkohol.
Men som Stingo så JÄKLA klokt skrev " det är inte tanken som är farlig i sig, det är hur man hanterar den som spelar roll". Så bra.
Så jag tänker på alkohol MEN gör ingenting åt det hi hi!!!! Det stannar vid en tanke :)
ha det riktigt bra i veckan//mod60

Kanske du behöver lite extra hjälp just nu att hitta balansen inom dig.

Jag tycker inte om skräpmat men hellre det än alkohol. Var snäll mot dig själv. Man kan inte ta alla fighter på en gång. Kämpa på Blomman :) för livet med alkohol bara förstärker alla dåliga känslor du har inom dig. Sorg, svartsjuka, ångest osv. Eländet blir värre med alkohol.
Jag skickar massor av styrkekramar massor......

Hej! Välkommen hit till oss. Här får alla vara en del av gruppen och är man i behov av stöd finns det inget bättre än att skriva och läsa här tycker jag. Man kan missbruka alkohol på många sätt. Det du beskriver är en situation där alkoholen tagit över det positiva i livet och då tycker jag det är osunt. Är själv i samma sits. Dricker för att bli lugn och tysta ångestdemonen som alltid sitter på min egna axel i nyktert tillstånd. Som sagt, välkommen hit!

Är precis så jag känner mig att vara till han Ulla Bulla.Det var skönt att läsa det du skrev, för det är ungefär så jag har tänkt i de banor, men lättare att läsa ibland än att skriva.
Just nu vågar jag inte ta upp något om alkoholen till han, för han hade svarat kan du vara snäll och sluta tjata, jag vet!!
Det märks att vi bägge är liksom tomma på varandra, och nästan så jag känner mig lite likgiltig på hur det slutar med oss.
Ena stunden saknar jag han, den goda sidan hos han. Sen nästa stund så skiter jag i vilket Om det tar slut eller inte mellan oss.
Snacka om förvirring???
Vi märker att mycket har förstört hos oss, tiliten, kärleken, tryggheten, m.m.
Kommer vi lyckas bygga upp detta? Eller är de sista broarna brända?
Kan man vara vänner bara?
Oj, vad många frågetecken det är.
Men en sak kommer jag nog alltid få ha med som du nämnde Ulla Bulla och alkohol kommer nog på ett eller annat sätt vara med han, och mitt val är nog kanske enkelt, vara med i bilden eller inte??!

Smyger, ljuger och sviker, sårar. Tills livet tar slut.

Du är bekymrad för en förälder och vill veta om det finns något du kan bidra med för att förändra situationen. Bra att du hittat hit, här finns många som har erfarenheter som varit både hjälpsamma och mindre framgångsrika. Kanske kan deras berättelser hjälpa dig att hitta något som passar dig just nu. Läs andras inlägg och fortsätt gärna berätta hur du tänker och vad du gör.
vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

En vän till mig, som har haft en fruktansvärd pms har fått antidepressiva i mkt låg dos av sin läkare. Det har hjälpt henne väldigt mycket! Kan det vara något?

Självklart lämnar du din tråd om du vill, men jag är helt övertygad om att den faktiskt "ger " oss andra någonting. Vi har alla olika ingångar till våra problem med alkohol, och mångfalden av skribenter som berättar sin egen historia kan bara vara av godo. Oavsett hur du gör så önskar jag dig styrka o framgång på din väg - och både du och jag kan väl försöka "lova" varandra att vi har varit på St.Göran för sista gången. Ta hand om dig!

Nu har vi varit hemma i ca 1 v. Har väl gått sådär.
Idag är första dagen jag fick, jaa, lite panik. Eller igår natt rättare sagt. Blev inte många timmars sömn.
Han har fått förfrågan om att åka med utomlands och spela en landskamp, (via den sjukdomen han har) som han tackat ja till utan att höra med mig.

Jag vill verkligen unna honom det. Men. jag tycker inte han förtjänar det. Tycker det är för tidigt. Tycker att han inte visat så mycket som jag hoppats att han skulle göra.
Han har haft kontakt 1 ggn (vad jag vet) med AA, där de kom fram till att han ska köpa alkoholmätare (gjorde vi så fort jag kom hem) och blåsa i dagligen framför mig så att han bevisar att han inte druckit..
Det känns.. väl skönt att få kontrollbehovet mitt stillat.. men fortfarande som att det ligger på mig.. och att jaa, han tror att det räcker. inte varit något prat om att göra något mer iaf.

Så igår kväll brast det. Han har inte ens ringt och bett om ursäkt till dom som han betedde sig som ett svin emot i påsk. Han vill inte följa med när min mamma fyller 50. Det är han inte redo för. Men en helg, med en för mig okänd människa, åka utomlands med. Det klarar han av. För det ser han som roligt.
Han hyllar en här okända människan när han själv är på fyllan. Då lyfter han upp sånna saker som att den okända människan ställde ett ultimatum mot sitt ex. Att det var som en cool grej, att han blev lämnad för att hon inte orkade mer. Vad hon inte orkade, vet jag inte.

Idag vet jag inte vad jag vill.
Pratade lite snabb om det imorse, då bad han mig följa med. Jag vet inte. Han messade mig när han varit på jobbet en stund. Och jag vetinte. Skrev väl en massa till han som jag kanske inte borde gjort. Jag vet att hans beteende är upp till honom. Jag gillar inte att stå vid sidan av. Jag gillar inte att inget veta. Idag är en skit dag. Idag vill jag glömma.
Jag vill vara lycklig, lycklig över min familj, lycklig över vårat kommande barn, men idag är det svårt.

Har inte varit inne på några dagar både beroende på att det varit hektiskt och på att jag inte gillar mig själv särskilt mycket just nu. Helgen, jag nämnde tidigare med middagen gick "sådär". På fredagen (jag hade varit helt vit i 8 dagar) kom en när och kär hem och jag hade en flaska vin hemma. Det är oftast ok att ha oöppnade flaskor hemma, dock får det inte stå någon öppnad och fresta. I alla fall drack jag 1 dl och de andra delade på resten, kändes ok men visst hade jag velat ha mer. Som tur var fanns det inte!! Lördag med middag och en hel del andra aktiviteter var supertrevlig och jag drack vin men faktiskt under helt kontrollerade former. Jag hade hela tiden koncentration på drickandet och hamnade aldrig i det där läget där jag bara dricker av farten. Jo, vid ett tillfälle. Det var framåt nattkröken då jag var varm och törstig och drack ur ett glas vin ganska fort. Min man, som hela tiden ger stöd utan att anklaga, ställde fram en flaska vatten till mig och då hejdade jag mig och insåg vad jag gjort. Eftersom jag inte var särskilt berusad kunde jag stoppa där och drack ingenting mer. Det blev sammanlagt 5 glas vin och det är mycket bra för att vara jag. Jag drack vitt vin mestadels och det ger mig inte lika mycket som att dricka rött, så det var medvetet. Jag höll också hela tiden koll på en av dem som var med och höll hennes takt i drickandet. Det var väldigt nyttigt att lägga märke till hur andra dricker och imitera detta. Jag valde förstås ut en person som jag vet dricker måttligt. Man kanske skulle kunna tro att det tog mycket energi att hela tiden behöva tänka på vad man dricker men jag tycker det var riktigt roligt och intressant, och jag kände mig lite duktig. Tyvärr kom det surt efter och jag vill inte rekommendera detta till en alkoholist - åtminstone bör man nog ha varit nykter en aning längre en en vecka! Det där "kontrollerade" drickandet triggade nog i efterhand för varenda dag sedan i lördags har jag längtat efter alkohol och motivationen har inte varit så hög.Jag dricker inte, men jag längtar efter att göra det och hade jag haft vin hemma hade jag definitivt gjort det. Så, nu behöver jag jobba med motivationen igen, hoppas det hjälper lite att skriva här. Jag ska försöka hitta tillbaka till den där känslan jag hade förra veckan när jag vaknade varje morgon, visserligen tung i huvudet, men helt utan ångest! Minnas de där hemska ångestfyllda mornarna som jag hade i längre och längre perioder de senaste åren. Jag vill absolut inte tillbaka till det!!! Jag ska också försöka minnas att även om jag tar bara lite alkohol en kväll så får jag antagligen betala med ökat sug de närmast kommande dagarna. Nu är det nya tag! :-)

Hej

Tisdagskvällen blev i alla fall nykter :-) hade det jobbigt psykiskt så till slut hinkade jag i mig 2 A-fria öl.

PMS och stress ingen bra kombination när man inte ska dricka något. Det är då jag dränker mig som mest.......Istället trycker jag i mig massa skitmat. Inte bra det heller.

Kram

är en stor bov i varför ni kanske kommer att gå isär.
Troligen också till varför hans gamla förhållande tog slut.
Men som anhörig till en som dricker,eller rättare sagt i en relation med en som dricker.
Så tappar man gärna fokus på precis allt annat.
Om han vore nykter så skulle precis allt falla på plats och fungera och vi skulle ha det såååå bra.
Det som ofta är fallet med oss anhöriga är att vi tjatar,gnatar skäller och gnäller.
Varför slutar du inte,förstår du inte att du gör mig illa.
Ser du inte osv osv.
Pga att han har ett alkoholberoende så är det såpass enkelt så han kan helt enkelt inte låta bli.Ditt skällande och gnällande har ingen som helst effekt på er situation.Annat än att du tröttar ut dig själv och din kille.Han kommer inte att dricka en droppe mindre pga att du tjatar.

Han försöker med all sannolikhet dra ned.Han vet att du har rätt.
Men det hjälper inte pga att suget är för stort,han är för törstig.
Det finns ingen rimlig förklaring,han sätter drickandet före allt annat som också är viktigt i hans liv.
Han kan bli frisk om han söker hjälp eller lyckas avstå drickandet för egen maskin.
Det du kan göra är att titta runt här och se vad du kan göra för att förändra din egen situation till det bättre.
En del kan tom beskriva att det är möjligt att fortfarande leva med en aktiv drickare och ändå må förhållandevis bra,just för att de lyckas få fokus på sig själv istället för den som dricker.'

I mitt eget fall blev det omöjligt.Jag klarade till slut inte hans lögner och löften och vi har sen ett år brutit,mest pga hans initiativ men i grunden så beror det på hans drickande och de skador det orsakat vårt förhållande.Men också min oförmåga att se min egen roll i det hela.Min kontroll,min bitterhet och besvikelse som hela tiden ytterligare spädde på hans dåliga samvete och skuld.

En helt galen jobbvecka med för lite sömn och för mycket stress. Inser att det inte bara är vinet som är boven. Tyvärr har denna veckas avkoppling kommit sena timmar med ett par glas. Måste hitta andra meningar med livet än att jobba hela tiden och varje morgon vakna på ett hotell.
Jag stänger därför denna tråd. Ger ingen av er andra något bra känner jag.

Har fått kontakt med en klinik som är inriktad på precis personer som jag. Dvs som jobbar jämt och dricker för mycket. Dom hanterar bara alkoholrelaterade problem. Kommer prova detta och hoppas få komma tillbaka med en ny tråd i lite mer positiv anda.

Imorgon får jag i alla fall komma hem till familj och hund. Vet inte riktigt hur jag tänker när jag tar alla uppdrag som innebär resor och övernattningar. Har en sjukt olustig känsla i kroppen att jag tar dessa uppdrag, inte bara för att köra mina dragningar och göra mitt jobb. Utan just för att jag sedan får sjunka ner på mitt hotellrum med ett glas rött.

Ta hand om er och lycka till med era utmaningar.

//Carl

Hej, din text var som skriven av mig själv! min sambo smygdricker. Dock inte jämt. Ibland oftare, ibland med lite längre mellanrum. Upptäckte detta för 2 år sen och inser att det nog inte är så "lätt att sluta" som han själv säger att det är.. vilket jag så gärna ville tro på. Han blir aldrig stupfull, hotfull eller raglar omkring eller så. Men jag ser.. jag vet. Jag märker skillnad när han druckit. Och det gör mig så arg! Irriterad, frustrerad. Känner mig sviken och lurad. Vi har oxå barn, både gemensamt samt egna sedan tidigare. Och så även en till på väg. Jag är gravid och så arg på mig själv som blundat och hoppats, varit naiv o trodde att vi skulle ha lagt detta bakom oss vid det här laget och därför kunnat fortsätta graviditeten. Är så arg på mig själv som sätter ett barn till världen, ännu ett, när jag vet om att alkohol "problem" förekommer i mitt egna hem.. men vad är värst? Att stå ut, vända andra kinden till och försöka leva med det, eller att lämna och inte längre ha insikt i eller det minsta kontroll över hans tid med barnen?? Hur ska jag orka leva med mig själv om jag stannar kvar? men om jag lämnar.. Usch, orkar inte ens tänka tanken till ända.