Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din svar etanoldrift! Jag har bara ett liv och jag vill leva det fullt ut, och ska göra det! Önskar dig all lycka i livet! Var rädd om dig!
Kram

Jag la upp dom i min tråd också, så bra.
Du är fantastisk och klok:)

Detta som mod60 skrev i sin tråd är så bra så jag vill ha det i min egen:

"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskära sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande.
En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."

Känner precis igen mej själv i dina tankegångar, ja bortsett från att jag insåg att jag var beroende. Även min dryck var vin men sista tiden drack jag nog öl också om bara det fanns till hands.
Jag tycker du ska tillåta dej att sörja. Det är en sorg att inse att man aldrig mer kan dricka socialt men jag lovar dej att det går om. Jag har nu varit nykter i över tre år och det finns inte längre nåt med alkoholen som jag saknar, tvärtom. Ställ in dej på att aldrig mer dricka. Tro inte att du kan återgå till nåt socialt drickande. Ytterst få klarar det och chansa inte på att du skulle höra till den lilla klicken. Se alkoholen som en destruktiv älskare som du måste lämna. Ni hade mycket roligt ihop i början men nu blir du bara misshandlad. Vännen A vill dej inget gott. Lockar med löften om hur kul ni ska ha ihop men visst var det längesen A gav en skön känsla? Jag tycker inte man ska skämmas inför sej själv att tänka att man saknar A och mycket roligt har man också haft i dess sällskap. Erkänn det, sörj men inse att den tiden aldrig kommer tillbaka när man passserat gränsen till beroende.

Jag tycker du har en så bra början, du är stark och beslutsam. Unna dej energidrycken om den hjälper dej. Alkoholfritt vin kan du sen ta till som alternativ till vatten till maten nån gång. Inte så här i början, det bara häller fast känslan av att man behöver A. Det finns andra alternativ. Du är över det värsta redan tror jag. Sug kommer att överraska dej emellanåt men det blir längre mellan gångerna. Kommer sämre perioder ibland då man får kämpa men håll fast vid ditt beslut. Tro inte på A som säger att bara ett glas eller bara denna gång. Det är så mycket svårae att starta om sen.

Man blir inte automatiskt lycklig för att man slutar dricka men livet blir så mycket bättre. Man slipper skuld och skam och jag känner mej ofta ännu stolt över att jag inte dricker. Det börjar dessutom bli trendigt att inte dricka, A ingår inte i en hälsosam livsstil. I början funderade jag väldigt mycket på vad folk skulle säga eller tro och vilka ursäkter jag skulle hitta på. Sanningen är att folk bryr sej väldigt lite så länge man låter andra dricka.

Du har tagit ett beslut som kommer att berika ditt liv på alla sätt. Det finns inget som alkoholen förbättrar, istället vet man att allt man säger och gör, alla beslut man tar, sker på nyktert huvud. Jag har bokat resor i fyllan som jag sen avbokat, sagt och gjort saker som jag ångrat. Det gör jag fortfarande ibland men nu vet jag i alla fall att jag var nykter.

Jag önskar dej all lycka till, det är väl värt att kämpa för och det kommer så småningom att sluta vara en kamp och bli nånting självklart. Det tar inte tre år att komma dit :)

Hej,
Det känns på sätt och vis som att jag har ett problem som jag inte känner igen hos så många andr som lever med någon med alkoholproblem. På sätt och vis är det mycket mildare men ändå så väldig allvarligt och jättehemskt jobbigt. Jag och min kille har varit tillsammans i 2 år nu....jag märkte ganska snabbt när vi träffades att han inte tålde alkohol. Han blev alltid för full när vi festade ihop. Även väldigt tidigt berättade han för mig att han haft problem med alkohol och varit helt nykter i perioder...åkt rattfull utan körkort när han var ung och därför inte får ta körkort..att han ätit antabus och gått till beroendemottagning....bra tänkte jag..han är öppen och ärlig med sitt problem och försöker själv göra ngt åt det. Men han drack ganska mkt första året vi var tillsammans men hans familj är fantastisk o jag blev snabbt väldigt nära vän med hans systrar och mamma. Vi pratade alla om hans problem att han inte kan dricka osv. Jah fick mycket stöttning av dem. När jag träffade min sambo bodde han även tillsammans med sin syster men han flyttade snabbt hem till mig. Han hade aldrig tidigare bott med en tjej men vi var störtförälskade och hans systrar sa att de var i chock att han låtit en tjej komma honom så nära inpå livet. Min sambo dricker inte oftare än någon annan jag känner...i början gjorde han möjligtvis det....men inte på de senaste året..utan tvärtom...han är för det mesta nykter...sen PANG kommer det en dag då han går ut och dricker...han blir helt vinglig, kan inte stå eller gå, sluddrar och blir väldigt arg när han dricker. Det behövs heller inte mycket för att det ska bli så. Det händer ibland hemska saker när han dricker också,,,,att han kissat ner hotell, slagit sönder rutor, sagt elaka saker till mina vänner och skämt ut sig, eller vad man ska kalla det för. Varje gång han dricker tänker jag att jag ska lämna honom...inte bara för själva drickandet men....kring den kväll han dricker följer det ofta med stora svek...han ringer och säger att "nu kommer jag hem" sen kommer han inte.....han försvinner stänger av sin mobil och är ute hela nätterna..det har hänt att jag gått ut och letat efter honom och hittat honom sovandes utomhus. Han får inte åka med tunnelbanan hem för att han är för full osv. Detta kan ske en vardag då jag ska jobba dagen efter och jag har då legat vaken hela natten och haft en sugande ångest i min mage....idag hände det igen......jag var med en vän och han skulle till skolan och plugga.....vi brukar springa tillsammans..han älskar att springa...i hans nyktra perioder blir löpningen hans andra drog.....så vi hade bestämt att ta en sen kvällsjogg ikväll kl 22... Han skriver att han träffat en gammal vän i skolan och att de ska ut och dricka öl. Jag frågar då hur det ska bli med joggingturen...men får bara konstiga svar tillbaka....han skriver att han ska hem snart.....så jag säger hej till min vän och åker hem..skickar sms och ringer min sambo men får inget svar...då vet jag direkt att han druckit....han gör bara så när han druckit...ignorerar mig..försvinner bara....men sedan vid 23 tiden skriver han att han ska komma hem.....men komme inte hem förrän efter kl 01.00...idag..en tisdag och jag provade ringa men hans mobil var död...han snubblar in..kan inte gå...sätter sig i fåtöljen och kan knappt prata....han är en bra kille som går en av de tuffaste utbildningarna på KTH och han älskar att träna osv....han gillar inte alkohol i generellt och han skulle aldrig liksom dricka hemma till tvn eller bara ta en öl til maten. När han är med min familj eller så dricker han heller inte.....men det är när en vän vill ses och dricka..vilket män tyvärr oftast gör när de ses.....de verkar inte veta hur de gör annars..då blir han alltid helt borta och totalt däckad och för full.,,det går inte...men som sagt han är ingen vardagsdrickare...det går lång tid mellan gångerna men när han väl ska ta en öl med en vän eller liknande blir ha stupfull.....jag säger varje gång att han måste sluta dricka helt eller så kommer jag inte vilja fortsätta mitt liv med honom...han vill sluta säger han men sen kommer alltid återfallet....det har gått två år nu....och han har fortfarande inte slutat helt,,,,och dessa kvällar han bara försvinner totalt...hör inte av sig och kommer hem i princip medvetslös sårar mig så enormt och gör mig så illa...så vad gör jag?! Jag älekar honom och vill inte lämna honom..jag älskar hans familj och hans systrar har blivit som extrasystrar till mig....vi har så fantastiskt kul när vi är tillsammans.....i helgen fyllde hans syster 30 år och han drack inte en droppe på hennes fest...detta var i lördags..men istället r han ut och dricker idag...tisdag.....jag känner mig så rädd,,rädd för att lämna något som kanske skulle kunna bli så bra....hans fin familj..våra lilka intresse och hans studier.....men samtidig så rädd att gå vidare och kanske skaffa barn med honom och att detta problem aldrig kommer ta slut eller ännu värre..kanske förvärras....jag tänker att bara han blir klar med skolan och får sitt riktiga jobb kommer han finna större mening med livet och få bättre självkänsla samtidigt som jag är rädd att ett ansvarsfullt jobb och mer pengar kanske bara leder till mer dricka......han har gått i AA möten och tagit hjälp men ändå fortsätter detta hända emellanåt,.,,,,inte ofta men det händer då och då.....jag har jättesvårt att åka bort en helg utan att han går ut och dricker till exempel. Jag skulle åka till landet en långhelg förut..men han ville stanna hemma för att plugga..set gick nog rätt bra men ändå drack han dag..hans vän hade fått slut av hans tjej och min kille skulle dit och törsta honom...jag vet att det är sant att de gjort slut...men ja han drack och det känns som ett svek...när han skulle stAnna hemma för att plugga. Varje gång han dricker känns det som ett svek,,som att jag inte betyder ngt...för han vet att om han dricker kanske jag lämnar honom..ändå tar han det beslutet i nyktert tillstånd att ta glaset till munnen....och kanske där gör valet att lämna mig..jag har sagt det också så många ggr hur jag känner....men det hjälper inte...jag tänker att det är inte jag som tar beslutet att göra slut..det var han...han när han tog glaset till munnen..då gjorde han slut med mig....så det ligger inte i mina händer..men sen blir det så ändå....att allt ligger i mina händer....jag vet inte..han dricker inte ofta och verkar inte direkt ha sug efter alkohol (inte mer än ngn annan) men när han dricker blir han nästan medvetslös och slutar ändå inte dricka helt....ibland tror jag att jag överdriver och ibland att jag är alldeles för snäll.....

Har druckit helt ok under semestern, dvs måttligt och utan fyllor. Men sista helgen ballade ur. Antabus i måndags morse och åter på jobbet.

Efter att ha legat och tyckt synd om mig sjölv ett tag så ryckte jag upp mig och började röja ett rum - trots sol. . Så jag "presterade" lite även idag :). Nej, Kotten, som tur är så håller jag mig hemma för mig själv när bluesen sätter in så jag gör inte så många dumheter. Som tur är. Det där med kattungen skulle jag trilla dit på direkt. Att jag redan har två skulle inte stoppa mig.
När du skriver så där om tonåren, Vilja så slår det mig vad mycket man bär med sig genom livet från den tiden. Man är så sårbar då och tankar, känslor och konstiga försvar får djupt fäste. Det är inte förrän på senare år jag har fattat HUR starka försvarsmekanismer jag har. Noll tillit till att saker ordnar sig utan att JAG måste lägga mig i. Check och dubbelcheck av hon som trodde hon kunde styra livet.. Resultat av det? Ångest!
Så det finns lite att jobba med om man säger så. Rustningen skall plockas av bit för bit. Lär ta sin tid men då får det väl göra det.
Har hittat en bra meditation på nätet ( Yoga Nidra) som man gör liggande. En halvtimme lång och mycket behaglig. Här är den:
http://youtu.be/XN1ngkASEbY
Enjoy :) och tack för era fina kommentarer <3 !

Så var det lugnt några dagar och jag tänker att ok jag får väl leva med det här. Det mesta är ju ändå rätt så bra. Och vi pratar om vår framtid och att vi är nöjda med vår familj och det liv vi har byggt upp. Vi träffar vänner och har det trevligt. Så i kväll hör jag den där tunga andningen igen och märker hur han fyller på sitt vinglas. Han har varit ensam hela eftermiddagen och jag känner igen hans slöa blick och sega rörelser. Jag ber honom att inte dricka mer och då slår han igen dörren och går. Kommer tillbaka efter några timmar och vill att jag också ska hälsa på grannarna. Nej, det känns inte roligt, jag stannar hemma. Nu kom han för en stund sen och kunde varken gå eller stå. Raglade in och la sig med alla kläder på och började snarka efter två minuter.
I morgon kommer släktingar och barn och barnbarn, bara att förtränga och vara glad. Yes!
Jag förstår om andra som läser min historia tycker att jag är ett våp som inte skaffar mig ett eget liv. Men priset är så högt, vi är en familj med starka band och vi har så mycket gemensamt efter 40 år tillsammans. Ingenting tycks få honom att fatta hur han skadar sig själv och andra. Samtalsterapi - han prövade tre fyra gånger men det ledde ingenstans tyckte han. Campral - det ligger mängder med oöppnade förpackningar i badrummet. Kloka barn och vänner som ser och bryr sig, han tar inte in vad de säger.
Jag vill inte se mig som medberoende, han är beroende av alkohol men jag är inte beroende av hans missbruk. Och det är inte jag som har skapat det eller håller det vid liv. Jag är inte född att vara kontrollmänniska, få som känner mig skulle beskriva mig så.
Det är en roll jag vantrivs med. I morgon är en ny dag. Det blir en tyst frukost, helt omöjligt att kommentera den här kvällen utan bråk så det är bara att bita ihop.

Borde inte skriva nu.... Lullig... Tar ni bort detta förstår jag!!

Som jag planerade, fyllde på BiB med nytt vin, druckit 4 glas. Känner mig otrogen!?!? Han såg 2 o sedan gick o la sig. Nu sover han men han fattade inte att nu kan jag dricka mer utan att jan märker. Måste bara slänga kartongen som ligger i min troslåda så den inte syns....

Men jag har bakade bullar med mina små, färgade håret på min stora. Alla skrattade alla hade kul! Jag är nästan bättre mamma nu än den sura bitchen jag är annars.... Lite go o lullig hoppar jag i säng. Lovade mig själv, inte mer än 3 glas... Det blev 4, men brukar ta 6-7. Duktig? Nä vaknar som vanligt vid 2,4,6 o 8! Har en pojk med diabetes som jag sköter varje eller varannan natt! Vi delar o nu när han mannen är sjuk är det självklar jag! Då klart! Då jag känner ångest o kan inte somna om utan ligger vaken tills nästa pass är nu när jag inte höll mitt ord. ..... Det gör att jag inte orkar leka dagen efter.... Suck!
Ett glas till????? .............. Nä sova.....
Kram alla kämpar!

Vilken bra liknelse.....-jag skall se till att det bara blir en lite fjutt jag har kvar på axeln:-) Just nu så är det som sitter där något större än en fjutt - men jag har faktiskt inte något sug efter alkohol, och det känns oerhört skönt. Det hade nog varit ännu jobbigare om jag hade suttit och övervägt att dricka. Jag har nog med att slicka såren efter sista vändan. Nu är jag uppe i 11 dagar utan A! Är fortfarande rätt mosig och nollställd i huvet - men det tar väl ett tag innan det blir lite balans där uppe?!

Kram på dig och grattis till alla nyktra dagar som gjort djävulen till en liten fjutt:-)

Jag kämpar jag med, Drycker nu kör vi det nyktra racet! När jag läser om hur bra man mår efter en tids nykterhet vill jag ännu mer hamna där, tyvärr finns det inga genvägar. Kram Kotten

Hehe, önskar din nykterhet går bra. Drack ikväll, men allt de gjorde va o gjodre mitt tillstånd värre.

Vad det känns motigt att skriva om den senaste tiden. Det är ingen idé att summera juli månad, jag har låtit bli att notera mängden A. Visst fler vita än svarta, det är dom grå som är problemet. Släkten har varit på besök och de är ena riktiga svampar i sociala sammanhang. De blir stimmiga och som nykter tar jag på mig rollen att rodda. De respekterar utan vidare om jag skulle säga nej tack, det är jag själv som är problemet, vill slappna av och tjata på samma villkor som dom. Men släkten har inga alkoholproblem, de dricker inte ensamma och figuren är viktig för dom - allihopa. Från att ha varit smalast är jag nu rultan i gänget.
Som sagt de grå dryckesdagarna (2-3 glas vin) har jag tappat räkningen på. Varför? Jo om jag medvetandegör mina handlingar måste jag stå till svars för dom inför mig själv. Mitt mål är inte måttlighet, för det skulle inte fungera för mig i längden. Jaha börja om från början, börja om på nytt. Återfall är lögn! Här är det knas som ni märker, ska i alla fall hädanefter dokumentera ev intag av A.

Citerar Andreas nick ovan #30, (tål att upprepas):
"... man hittar kanske alltid ursäkter o i slutändan e de allt de e, ursäkter."

Tack vilja och valeria! Det jag framför allt inte trodde var att jag skulle kunna njuta av att vara där, men det gjorde jag. Jag tror jag har fokuserat för mycket på att jag inte ska dricka, att jag ska köpa en massa a-fria ölsorter eller viner... Jag måste fokusera mer på livet, att leva ett liv ned det innehåll jag vilk och som jag mår bra. Om mitt inte mantra hela tiden bara handlar om att jag inte ska dricka a blir detta min identitet och mitt fokus. Jag måste hitta mig själv, vara den jag är, låta tankarna kretsa runt det och låta "att inte dricka a" bara vara en självklarhet (som jag ändå måste ta ställning till varje dag, jag menar inte att förminska problemet eller sopa det under mattan). Så som det har varit innan har jag tappat bort mig själv lite, jag har i mina egna ögon blivit "personen sim måste avstå a". Hur lätt är det att slappna av då, att vara mig själv och ta vara på allt som finns i livet? Jag har skapat mitt eget fängelse och låtit allt handla om a, eller mer om att avstå a. Det måste kanske vara så ett tag men jag vill ta ett steg bort från sorgen över vad jag överger. Ska jag vara ärlig är det ju bara en romantisk fantasi om ett normalt förhållande till a med ett par glas rosé o solen som jag sörjer.... Även om jag klarar det ibland innebär dock a för det mesta något helt annat och detta sörjer jag inte. Om jag kan avromantisera a och se det för vad det betytt i mitt liv blir det lättare att hitta ett nytt liv med bra saker som får mig att må bra. Sen vet jag att sir väs kommer att viska i mitt öra många gånger men just nu ser jag klart. Jag måste sluta fly FRÅN a och istället ta mig TILL något bättre.
Vi spelade bowling med familjen för några dagar sedan, just detta är för mig förknippat med ett precis lagom rus där jag "bara" dricker två öl. Vi har spelat en gång tidigare när jag var nykter och då var det bara jobbigt men den hör gången kunde jag koppla sv och ha roligt. Jag vet att det kommer att komma fler tunga dagar men just nu känns det bra och då vilar jag i det.

Mulletant.
Jo när jag väl kom till insikt känns det som mina tankebanor gått snabbt.
Men ändå har jag varit där under lång tid å det har gnagt. Men har sett det som "bara" dåligt ölsinne som man så fint säger .

Har inte ork att ge mig in i nån låssas värd av lögner å hopp om bättring å all denna jäkla besvikelse. Den kapasiteten finns inte hos mig nu.
Därför finns inte så många vägar Att gå.
Ja, förtroende tar tid....på samma tid det sakta sakta raseras....
Tid av mitt liv, våra barns liv.....tid som kan vara bortkastat.
Vill inte kasta bort mer av tid....
Blir bitter av tanken bara.

Inget är enkelt....Men måste nog välja den enklare utvägen.

Nu dricker ja vatten de senaste 2-3 timmarna så ja slipper bakfylla.

Ok blev 4 öl istället o en whisky o 1 white russian, nu om ja bara kan hålla mig till fredag nästa gång e de fortfarande en minskning. Kännde dock att min psykos kom med alkoholen.

Har försökt att skriva till mig själv i min egen tråd men uppdateringen tar emot så jag passar på att skriva nå't här istället. Depptanten (alltså jag) kan bara komma på saker som bör undvikas när man "got the blues". Listan kan göras lång men här följer några smakprov:
- åka till monopolbutiken för att köpa gott à-fritt vin, vips så har man en promille pava med sig hem
- hälsa på en bekant som har fått kattungar igen, säger att du kan få en. Kattungar är bland det sötaste som finns, vips så har man en med sig hem
- hålla sin vän i handen hos tatueraren, tänker att ett "carpe diem" vore snyggt på armen, vips kommer man hem med dess motsats "vanitas vanitatum" taggat på barmen.

Blue(å)ser sommar hälsningar Kotten

Jag håller också tummarna för dig! Kram

Välkommen hit!

Bara ett kort inlägg; det finns medicin mot sug, t ex campral. Gå till din vårdcentral och be om hjälp, i det läge du är i nu tror jag du behöver hjälp utifrån. Styrkekramar

Hej! Är bakfull Idag med grym ångest. Jag e 28 å tidigare Varit med i AA. Ska träffa pappa snart, skäms och han vill inte att jag dicker. Vad säger jag för att inte göra honom besviken? Ska kämpa nu en dag i taget

Ingen aning att det fanns sokerfri energidryck. Då janske det är koffeinet. Du får ta en kopp kaffe

Vilka kontraster. Är med äldsta vännen o hennes barn o mina barn på Liseberg. Sitter i solen som råkat titta fram och småpratar m min vän medan vi väntar på barnen som åker nåt vi inte vågar... Får en ingivelse att kolla fb snabbt. Och det första som kommer upp är ett alldeles nytt inlägg från en fd kollega som jag tycker mycket om. Vi umgås inte privat, men har haft mycket kul på jobbet. Hennes partner är död, omkommen. Tiden stannar, jag blir alldeles kall. Jag har ju träffat henne, och de verkade mycket lyckliga ihop. Tänker tillbaka på det datum som står som den dagen det hände o minns den dagen. AJ detta gör så ont i mig. Inte dem!!! Ja inte någon, men absolut inte dem!!!
Och livet pågår. Hela tiden, här och nu. Nej, jag ska aldrig ångra något jag gjort även om en del saker varit lite förhastade och spontana ibland...rentav ogenomtänkta. Jag ska inte hålla igen på livet. Livet är så skört.

Klokt att du bytt namn på tråden. Tror det vi har i huvudet betyder väldigt mycket.
När jag ser tillbaka så tror jag ibland att det funkade lite såhär för mig...jag brukade tänka på alkoholen som en lite djävul som lockade och pockade på att jag skulle börja igen. Det blev nästan som en tävling, vem ska vinna. Den lille djävulen eller jag:) Än så länge har jag vunnit och jag tycker att han har krympt betydligt sedan i vintras. En liten fjutt :) är det nu.
Hoppas att du ser fjutten och vinner du med....varje dag framöver.
Nu var jag på lite skojhumör :)
kram på dig
mod60