Senaste kommentarerna i forumet

(Vi har redigerat inledningen på detta inlägg då det kan upplevas som stötande för användare//Li-Lo Alkoholhjälpen)

jag ställer frågor som alla vägrar svara på
jag får en karta, men inte vilken väg att gå
Min själ vill iväg här ifrån
En fånge länge nog, ska världen vara så?

Vers1.
mina känslor, vem skriver om sånt? smörja!
har väntat i 21 år på att livet ska börja!
Kan inte ge tillbaks minnena som åren tog
En vilsen liten pojke som ligger och gråter blod

förtvivlad, fastspänd i en depression
jag vill av den här resan jag kunde ha bett min mor
hon pekade åt rätt håll, men jag vek av halvvägs
livet är ett minfält, långt ifrån en vallfärd

det är kallt här, och förtvivlan bara växer
vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter
Gud, ett litet fel så det blev igen
Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt

Jag är glad utåt, men inåt ett uppror
Står vid gränslandet och missar mitt upprop
Fan! Var är ljuset? Vart är min livslust?
Vill födas på nytt, men kommer ut missfött

Ref. x2

Vers2.
Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt

barnet som jag va till killen som jag blev
växte upp fort men aldrig mannen som blev hel
allt gick fel, jag ville starta om
tog nya tag, men blev utslagen i första rond

jag var ditt allt, du blev min främste vän
Jag vet att jag har strulat, men mamma jag älskar dig
min uppväxt, jag klättrade över skyddstängslet
mitt hem ett skyddnäste, och du min skyddsängel

blev en utvald son som fick dela din närhet
Du är som en ståtlig gudinna som hela min kärlek
har aldrig varit orättvis, och fått mig att lida
Du vet att jag är evigt tacksam över att du stått vid min sida

Ref. x2

Vers3.
Tankarna flödar, när jag är själv om natten
Angelika, för dig går jag genom eld och vatten
ingen klyscha, det är bara som det är
Det känns som om gud skröt när han skapa din själ

Till hälften av vår släkt, varför blundade ni?
Min syster blev den kvinnan, ni aldrig kunnat bli!
Sen undrade ni att vi inte hörs längre
En kniv i ryggen, vi behöver inte sånna vänner

hårt mot hårt, vi vet hur stål ska smidas
Du är mitt andra jag, utan den dåliga sidan
Vi kom från en släkt, där lagen delades upp
Ständig motgång, repriser spelade upp

Vi vann den kampen och vandrade ända hit
Det är ingen slump att du döptes till änglalik

Jag har följt din tråd från början och vissa delar känner jag igen mig i som medberoende. Och blir berörd på ett sätt att vilken människa du måste vara, som accepterar att du stannar gång på gång när din flickvän mår så dåligt när alkoholen är med i bilden för henne.
Skönt för henne att fått behandling, men tråkigt att hon väljer att göra Slut med dig så som du funnits för henne i vått och torrt. Det är synd att hon inte verkar inse det, för du är väl hennes största stöttepelare kan jag tro.
Men du tänker riktigt att du får nu chansen att tänka mer på dig, vilket du borde gjort för längesen.
Samma är det här.
Han ringde igår och vi pratade i telefon en timma. Han säger det är tröttsamt att höra ifrån mig att jag tar upp hans drickande.
Han säger att han vet om sitt drickande och vet att det varit mycket, och han har sin egen plan på hur han vill jobba med det.
Han säger att han LOVAR mig nu att han jobbar med detta, och han vet när han skall sluta dricka innan han kommer över gränsen.
Så vi kan säga så här: Om jag som flickvän inte "tjatar" mer om hans drickande och lovar det, så lovar han att jobba med sitt drickande med alkohol i glaset, och utan alkohol i glaset.
Där är vi nu, MEN två frågor ligger hos mig nu
Ett: Hur länge kommer detta lovas? Veckor? Månader? År?
Två: Har det gått för långt för att det skulle bli bra och fint nu mellan oss? Finns kärleken kvar hos mig till han, och han till mig??

Osäker väg går jag på nu....
Hoppas du finner lugn och ro till dig själv Vilsen 76. Du är viktig!!

Pratade med mitt X(trodde jag) men då säger hon att jag inte vill lösa något!!
Fan det är jag som velat lösa saker!

Nu säger hon att det är slut bara för att jag pratade med hennes syster om livet efter behandlingen, hon tycker även att jag ska ta itu med dem bitarna kring medberoendet för att bygga upp hennes tillit men ett jävligt stort sådant är att hon ändå tänker komma hem....får inte veta var hon ska bo för det har inte jag med att göra!

Sen säger hon att hon älskar mig men vill leva själv och fine det e vad jag behöver oxå!
Vara ifrån varandra kan vara bra!
Och till råga på allt så vill hon att jag hämtar henne när hon är klar....snacka om att vilja ha kakan kvar och kanske kanske låta mig ta del av smulorna!!!

Ska bli skönt att leva själv!

Vilka steg du har tagit! Det är aldrig någon mening att blicka bakåt och ångra. Nu och framåt är allt vi har. Så klart en stor omställning med eget boendet men jag tror du kommer hitta en ro där som du aldrig fick i huset. Du får se hans drickande under påskdagarna som ett tydligt tecken på att du är på rätt väg. Skönt att du har din dotter hos dig. Du gör så rätt som väntar ut henne utan att pressa.

Skönt du har vänner omkring dig oxå, försök att inte lägga energi på de som för tillfället inte finns där. Jag tycker det kan vara så ibland, att de kommer och går och om de en period inte finns där så har de ofta med deras eget liv att göra och inget som man bör ta personligt.

Hoppas ni kan få ordning på det praktiska så du kan ta ytterligare steg mot din frihet.
Kraft till dig!

Kram

Om du är allt så så kommer han visa det efter att du sagt nej....inte direkt men det kommer!
det är jobbigt att följa hjärtat men gör du det för länge så sårar du dig själv bara mer!

Jag har druckit i princip varje dag i ett par år. Smög med glasen när jag lagade mat åt barnen. När dom flyttade började jag dricka tidigare o tidigare på kvällarna. Mitt beroende är än så länge dedikerat till kvällarna. Jag känner aldrig sug på morgonen eller på dagen. Tröttheten har eskalerat och måndagar har varit värst. Nu när jag fick motivation att gå med här förra veckan så drack jag inget på vardagskvällarna vilket kändes bra. Fredag 4 glas, lördag 10 glas. Söndag.......1 glas. Idag kommer jag inte dricka men känner i hela magen och huvudet ett sug efter alkohol. Min önskan är att kunna dricka på helger men är tveksam om det är en taktik som håller. Kan man bli normaldrickande på helgen igen? Som det känns nu lurar man väl bara sig själv. Jag längtar redan till helgen så jag kan få ett glas vin....eller två.....eller tre. Ja ni förstår vad jag menar. Jag vill inte att veckan ska bli en transportsträcka till helgens njutningsfulla alkoholinnehållande kvällsaktivitet. Jag kommer testa 0 alkohol på vardagar så får vi se vad det lever till. P.s Det bor själv i huset på vardagar så ingen övervakar mig.
Ha de gott.

Dock träffar dom honom när han är nykter och vi har åkt och hittat på saker,och då har han skött sig relativt bra, men de gångerna är lätträknade tyvärr.önskar bara att han blev frisk från helvetet både för hans och våran skull, men jag vet också att vi inte kan göra honom frisk utan han själv måste vilja och när han väl vill så finns inte hjälpen, känns så hemskt och att de beroendet är så starkt, han säger ofta att jag är hans allt och att jag är den enda som förstår och lyssnar ändå vet jag att alkoholen är allt :(

Tyvärr kommer jag inte vilja visa mina barn hur han är dom är alldeles för små, och jag vet själv när jag var barn hur osäker och rädd jag var, även om det kanske skulle vara en läxa för honom vill jag absolut inte att mina barn ska behöva känna den rädslan och oron som jag själv fått göra så långt jag minns kände mig aldrig trygg och det sitter så djupt i mig fortfarande.

PS: sorry för bad spelling men tangentbord saknar vissa bokstäver samt själva författaren klantar till orden ibland, blir lite fel och pratar jag om det jag dricker varje dag blir man bara mer och mer sugen,
(Har nu suttit hemma ca 3 timmar inte druckit ännu men det suger efter ölen..)

Barnen är mitt allt. Klart man saknar dem, när man jobbar funkar det, är inne i jobbet. Men när man kommer hem är det som att slippa vänta tills dagen ska ta slut normalt, känns tiden kortare med alkohol i kroppen, blir mer avslappnad, mer som en naturlig del i dagens "rytm".
Men när jag är med barnen är de allt, kan inte dricka framför dem eller när jag har dem. Tänk om jag mister dem pga alkohol , det är det min hjärna intalar mig.
Med barnen gör vi saker varje dag och da flyter dagarna utan alkohol.
Är inte för att vara ensam direkt, men vantrivs.
Ang. ekorrehjulet kan de ligga en del i det,men ser som sagt inte det själv.
Men som sagt vet inte just därför känns det som jag maste höra med fler som kanske har/haft det ,
Hur gjorde ni,
bör man söka upp AA grupp för hjälp
Bör man ha psykolog, terapi.
Själv terpai i non form...
Allt är välokmmet.

Undrar om man ibland har för mycket fokus på allt jobbigt och eländigt i ens liv. Kanske allt vore enklare om man bara fokuserade på vad som är bra? Kanske allt skulle lösa sig automatiskt om man bara fokuserar på det som är bra?

Varför är det så svårt att hålla fokusen till det som är bra?

Kram

Men så många ser måndagar som nya möjligheter och utmaningar. Bara positivt.

För mig just nu innebär måndagar en början på en ny ångestfylld vecka med panik över allt jag ska hinna med på jobbet och över allt jag ligger efter med. Är oftast sjukt trött på måndagar....säkerligen ofta efter dryckeshelg....som denna :-( och tungt arbete hemma.

Önskar jag upplevde måndagar positiva.

Varför blir man mer sugen när man bestämt sig för att sluta?
Förr kände jag väl ett visst sug på veckorna men var inte något jag la överdrivet mycket tankekraft på. Sen jag bestämde mig har jag dock haft ett sug varenda dag som är så galet stort. Någon som vet varför de blir så?
Det är väl så att man alltid vill ha de man inte kan få men varför reagerar hjärnan så. Sjukt tröttsamt :(
Legat senaste timmarna och suktat efter ett glas vin. Är så nära att ge efter.

Ville bara upplysa er alla om att det är måndag idag, om nu någon mot förmodan missat det. Måndag hela långa da'n, alltså.

:)

Det låter tufft, det du beskriver. Jag funderar lite över vad det är som gör att du inte står ut. Och vad det är som gör att du står ut när du är med dina barn. Är det längtan efter familjen? Rädsla för att vara ensam? Det känns som att du springer ifrån dig själv i ett ständigt ekorrhjul och jag skulle önska dig tillräckligt med mod och sinnesnärvaro för att våga stanna upp för en stund.

/Lena

Är det ju oftast så att dem få stunder av nykterhet de har så är dem fantastiska och det är dem stunderna vi anhöriga längtar efter att få mer av!
Man kan säga att dem dricker på alla sina känslor....
Det är ju så sorgligt att höra hur du skärmar av barnen från sin morfar men jag känner igen det!
Har gjort samma sak med tjejens 2 barn och mina 4barn, tyvärr så kan man inte hjälpa dem och för din egen skull tänk mer på dig själv och dina barn....låt dem se honom dyngrak, låt honom sen få veta att barnbarnen såg hur han kan bete sig!
Låt han få tokångest och konfrontera honom sedan för att se hur han reagerar!

Det är elakt men ibland måste man vara det!

För sent skulle det stå. Han är verkligen den finaste och har det finaste hjärta när han är nykter men det händer inte ofta. Känns bara så jobbigt att se på när någon plågar ihjäl sig när jag och mina barnbarn älskar honom även om dom är små. Och något jag har varit noga med är att dom inte ska se honom onykter för jag vill att dom ska minnas honom som den han är utan giftet i sin kropp <3

Ja jag hoppas också han vill ha hjälp men tyvärr så har jag haft en känsla de senaste veckorna och jag hoppas inte den stämmer samtidigt som tidigare när jag känt på mig tex att han ska ramla ihop och få hjärtstillestånd har han fått det, jag drömmer ofta att han ligger död i sin säng och tyvärr så känns det som att det är försenat hur mycket det än tar imot att skriva det. Och jag vet att då kommer han få lugn och ro, det han har velat ha så många år. Även om jag önskar av hela mitt hjärta att han blir frisk. :(

Jag vet från vad som hänt där jag x antal ggr varit på både sjukhus och till psyket när min sambo(x sambo numera) och hon blåst runt 3 promille, skillnaden är att hon inte däckat men får suicidtankar och skär sig själv!
Ofta så är det ett tecken på långt gången alkoholism då man blåser uppåt 3 och då är det svårt att sluta för alkoholen blir ett gift dem måste ha.....

Hoppas din pappa får och vill ha hjälp!
Var stark :)

Vi har ringt till sjukvården dom har sagt att han måste in då han håller på att supa ihjäl sig och han har åkt in efter övertalning av mig då mig är den enda han lyssnar på i princip. Dom har tagit prover och sen skickat hem honom. Så vi har verkligen försökt men vården här är under all kritik :/

Och sist han ramlade ihop var på en kryssning och var där med sin sambo och han verkade inte så onykter men när dom tog promille hade han över 3 och det skrämmer mig då jag vet att han dricker betydligt hårdare när han är hemma. :(

Vänner är bra och är det så att han börjar dricka mer pga av att Ni gör slut då ser du tydligt om inte redan nu vad som är viktigast!

Jag hann knappt nämna något för min tjej om hur jag vill ha det efter behandlingen så tog det 3 dagar så gjorde hon istället slut med mig!
Allt var mitt fel, att hon skyllde på alkoholen osv.....hon vill inte ens prata om någonting!
Det är jobbigt men DU kan bara rädda dig själv och inte han, går det inte att prata el diskutera så är det nog lönlöst!

Kolla min tråd "sambo på behandling" så ser du vad jag själv levt och stått ut med!

Hoppas du finner en väg där du själv mår bra,

Ja det här är hemskt, och jag tror även om jag ibland hatar honom att jag aldrig kommer kunna släppa taget helt, han betyder alldeles för mycket för mig, han har varit inskriven på beroende mottagningen för ca 2 år sedan och han slutade att dricka och mådde jättebra men efter han kom hem hade han ingen rätt till psykolog och det drog ner honom helt, både hans mamma och pappa är vid liv men de är båda dom mest okänsliga som finns och talar bara om vad han inte har lyckats med, dessutom så när han kom hem från beroende vården var hans mamma där och var kanon.vi har försökt letat efter både det ena och det andra hjälpmedel.någon kontakt med aa har vi inte haft han fick även mediciner mot depression men utan rätten till psykolog så hjälper det inte, känner oss lurade av samhället när ingen hjälp fås. Jag pratar mycket med min sambo och en vän, så jag vet inte jag känner mig ganska ensam ibland, även om jag kan prata med dom om mycket kan jag inte säga allt.

Det är precis dom råden jag behöver nog höra nu för att få tankarna mer klara och tydliga. Så tack vill jag säga dig.
Och det är sant, jag kan stånga mig i väggen flera gånger och vet ändå att vi möts inte alls nu på nått plan hur mycket vi än har pratat och pratat.
Det är liksom ingen mening. Men ÄNDÅ är det svårt att släppa taget. Vet inte hur jag skall klara lämna han, och rädd att det ev ökar intaget hos han för att vi bryter upp helt. Att då blir det ännu mer drickande.
Mina vänner är guldklimpar och finns där. Det är den sista tiden jag börjat prata med vissa vänner, och ingen kan förstå hur det varit och tycker det är tråkigt för han och mig på olika sätt. Dom dömer ingen och det känns skönt.
Skönt att du har dina vänner som finns för dig.
Ta hand om dig. Du är stark

Du kan inte ändra honom så länge han inte vill!
Tankarna på honom, hans liv, hans barn kommer gradvis släppa....
Iofs, vem e jag att komma med goda råd så som jag själv mår och hur jag haft det!!

Stå på dig och prata m dina vänner så dem hjälper dig!
Jag har pratat med mina och dem ska hjälpa mig om jag börjar tänka fel samt kolla upp typ Al-anon