Senaste kommentarerna i forumet

Själv. Jag älskar att läsa och visst även att kommentera också.
Men jag tycker att jag hinner endast med en tiondel av vad jag skulle vilja läsa och skriva.
Alla är så fantastiskt duktiga.
Vi är etta dreamteam här inne på forumet.
Kram alla!/A

Du har hamnat i ett väldigt gott sällskap.
Välkommen! Hoppas du blir långvarig, här är dina NYA vänner!
/A

skriver av mig

hade tele kontakt sent inatt...
va tvungen att svara.. faktiskt bara för att se det från ett annat perspektiv... full som ett as.. snubblade på orden... sa att han mådde jäääätte bra jo eller hur hahaha tänkte jag

det va intressant att ens höra på han.. nu tänker ni kanske men nana du gör fel.. nej det hjälpte mig.. jag förstod mera nu utanför känslan...

hur han återigen ringde på fyllan... när ja sa jag har försökt o inget hjälper längre... enligt han så har ja inte det...

ja garvade i örat på han... sa du är ju helt sönder i medvetandet... ja va inte trevlig.. sa att han hade behandlat mig som en soptunna, idiot, som ett lakan....

de va sååå skönt att bara häva ur sig...o han sa att ja allt är mitt fel jajaja skrik på mig... lägg av sa ja spela inget självömkan offer.. ta ansvar för fan

ja sa det är slut nu med allt det som vart ska de va nåt är det allt eller inget... ( ja vet han inte klarar det) men i alla fall så känns det som jag ger han sitt ansvar.. jag bär inte det längre skönt''''
nu för ett tag sen ringde han o va nykter,,,,
då kom han på den briljanta iden om att om vi kunde göra nåt imorn... det vart kaos i mitt huvud.. ja tänkte att nej nana gå inte på det här nu.. ja sa åt han att det kommer inte bli av.. då vart han arg på mig=lägger över skuld på mig av alla hans avisningar som skett varje gång vi skulle setts...

vi la på.. ja skrev på sms att ja kan inte lita på det och ja vill inte ses imorn...
att ja är ledsen nu o vill vara ifred...

jag vill inte gå på de där... varför skulle den här gången bli annorlunda?? det har hänt för mycket o det är fel av honom att va arg på mig för att ja inte litar!!!! Det är väl inge konstigt att ja inte litar på den där mannen....

ja tycker det är rätt åt han... tänk om jag skulle gått med på de o sen bli sviken igen... nej den risken tar ja inte

Arton månader säger du, fast du kanske har slagits av tanken tidigare än så?
Lycka till du har hamnat i RÄTT sällskap.
Vällingen!
/A

... genom att bläddra runt i trådarna här någon timme. Jag blir stärkt av att se hur många underbara, kloka och bländande personligheter som ryms inom Forumet. Vi delar alla samma svaghet i systemet, men tillsammans kan vi uppbåda en nästintill oändlig styrka och en samlad klokskap som försätter berg. Jag är grymt vördnadsfull inför att faktiskt känna mig delaktig i denna gemenskap.

Tack go' vänner, vi hörs imorgon igen!

Tack! :)

Insikten har kommit sakta men säkert under de senaste 18 månaderna.

är dock osäker på om jag har nått den kritiska motivationströskeln för min del, där jag i hjärtat känner att "nu får det vara nog!". När jag väl har bestämt mig så brukar jag lyckas med det mesta. problemet är bara att bestämma sig, att bli motiverad på riktigt.

Hej känner som du beskriver av och till, likgiltigheten, att inte ha lust med ngt alls.
I början av min nykterhet kraftigare och oftare, varit skapligt nykter nu i ca två år, dock tagit ett par återfall, senaste nyktra perioden cirka ett halvår, mått kanon mestadels pigg, sover bra livsglädje i största allmänhet, dock kom denna likgiltigheten tillbaks nu senaste två veckorna. Bryter detta genom att besöka ett eller flera AA möten samt fysisk aktivitet, promenader löpning golf mm

Går på en alkoholbehandling detta hjälper & stärker mig oerhört med bla. gruppdynamiken, försöker att läsa mycket litteratur i ämnet alkoholism/missbruk hänger en hel del här på forumet, detta håller igång tänket på rätt vis.

Med tiden mår man bättre och bättre, dock infinner sig dessa tankekollappser då och då, gäller att ha bra koll på dessa och mota i tid, minimera och begränsa tankefelen annars leder dessa ofelbart till återfall i missbruket.

Min motivation är lyckliga barn, att jag mår fantasiskt bra för det mesta, missbrukspersonligheten får mindre & mindre plats, bättre fysik, bättre aptit, viktnedgång, positivare tänk, ingen ångest längre, vaknar varje morgon pigg utvilad utan att behöva fråga sig hur det gick åt helvete dagen innan.

Kämpa på, tiden som nykter är vår kompis i denna sjukdom, felandet i tankar klingar av efter hand.

Tilläggas kan att jag var totalt maktlös inför alkoholen innan jag tog hjälp, alkoholen höll på att ta mitt liv, idag har jag tagit tillbaks livet känns gött.
Ge inte upp :)

Välkommen, du är i gott sällskap.
Självklart kan det bero på Alkoholen.
Skönt att du kommit till insikt.
Och JA! Fördelarna blir bättre med tiden. Du kommer märka alla vinster du får genom att köra det alkoholfria alternativet

PersonligaPersson,

din story påminner ganska mycket om min, förrutom detaljer som att jag inte får minnesluckor eller hamnar i farliga situationer. :)

jag har en fråga till dig. om jag skulle ta en vit period nu, hur lång tid tror du det tar innan jag märker av de mentala effekterna? de kortsiktiga effekterna känner jag till då de kommer redan i mitten av veckan. men fortsätter det uppåt efter det? Är du på lika bra humör idag som du var på onsdagen och framåt? Förstår du vad jag fiskar efter?

Givetvis är det inte lätt för dig att veta men jag är intresserad av dina svar från dina egna erfarenheter.

jag har väldigt länge gått runt och trott att jag är konstant deprimerad och ångestfylld. det är inte förrän det senaste året som jag har börjat fundera över ifall det beror på alkoholen. Men jag är lite osäker då jag inte dricker några ofantligt stora mängder.

Trollis...kvinnan är MIN farmor och har inte haft hand om barn på 50 år. Men nu får det bli så här.
Kanske har både du och VV rätt. Kanske gillar hon det? Känner sig behövd? Det är hon ju!

Jag tar till mig vad du skriver Tilde. Om två veckor ska jag till Finland och planerar en annons i "Helsingin Sanomat" (Finlands största dagstidning) samtidigt. Här behövs en au-pair. Men mina krav är ju tuffa; Hon måste vara äldre, tala flytande finska och hålla sig nykter. Existerar överhuvudtaget denna kvinna?

Idag har jag iaf. skött om mig själv. Jobbade två timmar och sen gick jag till Duomo i Milan. Tackade den GUD jag inte tror på för min nykterhet...och sen? Ja, jag gick loss i affärerna.
Trodde inte jag var en shoppingkille...men tre kostymer (Inte mitt först val. Jobbet) senare var jag euforisk ;-)

Nu är jag hemma tidigt. Alla ongar ute med vänner eller på aktiviteter...så jag ska ta min katt och sova en stund, leva i nuet! Så jag försöker! /R

Tack! Verkligen Tack! Jag behövde få höra av Lillablå. Du är en god människa...hoppas pianosnubben har vett att uppskatta det! (Det tror jag han har) Kramar/R

Härlig läsning...Ja utan biten om lilla mormor då. Din morfar verkade vara exakt den slag karlslok som man ska akta sig för. Inte orka bära hem sin egen öl?

Men du har det bra...med vårkillen som tydligen ska behållas åtminstone ngn säsong. Härligt!

Jo Tack. Jag har det också bra. Har tagit tag i en livsdröm och flyttat från byhåla. Ngt jag aldrig hade orkat ta tag i så länge jag gick på drycken.
Dessvärre går det inte bra för Den vackraste/J. Vi ligger i skilsmässa (går igenom snart, 6 månader eftersom vi har barn) och hennes drickande bara eskalerar. Tänk att jag SÅG det inte ens för ett år sen. Nu är det som alla spärrar har släppt. Min svåger uppdaterar mig...det är svårt eftersom vi har gemensamma barn. Men jag VÄGRAR bli en aktiv medberoende. Fult? Yep!

Men jag är så glad för din skull. Inte att du hittat mannen - oss finns det gott om - men för att du mår bra. För att T har slutat spöka. Att du är lycklig :-). Gott att höra...säkert inte bara för mig utan även för de som fortfarande är medberoende. Alla har inte samma tur som mt och Lelas. En del tycks vara medberoende till riktiga svin...och jag tror att T med sin mörka blick hörde hemma där. Jag med...för jag var ju verbalt elak och mentalt frånvarande. Otäckt att bekänna det om sig själv. Men nu är jag nog en snäll kille...tror jag ;-).

Kram på dig, min fina kompis! Hör av dig ibland...så vi vet att du finns! Med kärlek och respekt. /R

lillablå, det är inte ofta jag är här heller, men just i dag råkade jag titta in och då hade du också varit här. Världen är liten! Jo, vi kan höras på FB även om jag inte är där ofta heller.
Stor kram själv!

Tack för hälsningen!
Du är den finaste, fortfarande!!!
<3

Du är fortfarande en av mina viktigaste här!!
Jag är väldigt sällan här inne, men vill du nå mig är jag vän med Pia på fejjan...
Stor kram!!

Påklädd, ryggan med termosen är med, nallen, ciggen.. Har en känsla att jag glömt nåt..
Javisttja.. Skulle ju slänga in dagens betraktelse som jag plitat på..
Idag handlar det om att föröka på samma sätt som man alltid gjort, TROTS att det inte funkar..
För ett antal år sedan var jag en flitig anhängare av dr Phil.. Jodå, DET FINNS påänger i det karln säger (om man skalar bort lite av "all-the-american-bullshit", som beror på kulturkrockar..)
Vid ett flertal tillfällen har jag sett karln förklara, att vi ständigt stångar huvudet i väggen, genom att försöka "lösa" problem, på samma sätt som vi alltid gjort.. Trots att vi till 99,9% vid det här laget är säkra på att det inte fungerar..
Det är precis som det blir en sorts prestige i det hela till slut. Vi SKA/ måste lyckas, på "vårt" sätt...
Vi blir helt döva och blinda för andra lösningar än "våra egna".. Och till slut blir det på något sätt viktigare att kontrollera vår verklighet, på vårt sätt, än att slappna av och leva..
Kanske är det därför vi vägrar släppa taget om misslyckade projekt? Vägrar "släppa taget" över en annan människa?
Vi VILL att den andre, ska göra som vi vill, på det sätt vi har bestämt...
Kommer att tänka på hur många kvinnor vägrar släppa in sina män på de typiskt kvinnliga domänerna..
Varför? Jo, ibland handlar det om att han inte gör som "jag" gör?!
Strunta i om han diskar kastullerna först (istället för glas och bestick, som mamma lärde dig) Strunta i om han börjar i "fel ände" när han dammsuger.. eller använder "fel redskap" när han lagar mat.. Så länge det ni kommit överrens om blir gjort!
Själv, har jag fått lära mig att strunta i att karln kastar monteringsinstruktionen till alla IKEA-möbler... Om inte annat, så håller det honom sysselsatt i t i m m a r ;-D
Det är först, när man möts av ett: Jag tänker inte lyfta ett finger, utan jag tycker att jag har det så bra ändå, som det är dax att dra öronen åt sig..

Mina finaste vänner!!
Åh vad jag är lyckligt lottad som har vänner runt om i landet som tänker på mig!!
Tack!!

Liten uppdatering önskades?
Allt är bara fint, bortsett från en otroligt envis och otrevlig förkylning som inte släpper taget...
Det verkar som om mannen från i våras kan bli mannen för många vårar framöver, vågar inte säga för alltid, men just nu och idag är han mannen i mitt liv! Nog för att han kan reta gallfeber på mig, och så, men han får mig också att skratta, och sträva efter att bli en bättre människa!

Hans far är alkis, och som han säger själv så måste han tänka sig för vad häller drickat, han drack nog större delen av sitt livs ranson på Chalmers för många år sen... Det händer att vi tar ett glas vin eller en gin och tonic, det har nog skett vid två tillfällen sedan semestern... Och vet ni, han har ett fullt barskåp, som bara finns där, en stor skillnad från tiden med t... Hans var alltid, ALLTID, tomt... Oändligt skönt att alkoholen inte är en del av mitt liv, glömmer liksom bort att man faktiskt kan dricka vin till maten, det är bara helt oviktigt!!

Däremot hade jag och min älskade mormor (precis fyllda 96) ett riktigt fint samtal för ett par veckor sen, om morfar... Har vetat att han drack, men inte att det var då illa som det faktiskt var... Mormor fick böra hem hans öl, han var för svag för det själv, han orkade bara gå till systemet och köpa sin dagliga flaska... Och tydligen var han riktigt elak när han drack, verbalt... Och det vet vi ju, att det är precis lika illa som att ta till fysiskt våld... Mormor tog ofta ut sitt yngsta barnbarn i vagnen bara för att komma hemifrån. Älskade mormor... Och mamma ringde alltid innan vi åkte dit, för att kolla hur läget var... Inte undra på att jag drogs till alkisar och andra dominanta karlar! =)

Nog om mig, fina dompa, hur mår du? Hur har du det?
Och förresten, det gäller er andra också, vore fantastiskt att få höra hur ni mår!
Nu ska jag trotsa min förkylning, jag bara måste ut i det vackra höstvädret, om än bara för ett litet tag!!
Stora kramar till alla som vill ha!
Utan er vore jag inte där jag är idag, men det vet ni redan!
Kärlek till er alla!
/k

Nej, man blir inte en tråkmåns om man inte dricker.. (det är väl alla som dricker, som är rädda att bli "avslöjade" som skittråkiga, när de börjar "fylletugga" *skratt*)
Att vara trygg i sig själv, slår, som du skriver, det mesta..
Och även jag har med vindimmornas hjälp, skjutit upp en massa saker, jag lovat mig själv att jag skulle få gjort..
Numera, kan jag erkänna för mig själv, att detta skjuter jag upp, för att jag tycker att det är tråkigt. Fullt medveten om, att när jag är ute i sista sekunden, så får jag det gjort på nolltid.. (kallas att "prokastinera"..)
Idag, ska jag emmelertid inte längre skjuta på att gå ut en stund i den underbara höstsolen!
kram trollis

Det vore väldigt intressant, att ha med en person som Kaj Pollack! Jag har läst hans böcker och fått se lite av hur han jobbar på en personlig-självutvecklings-kurs!
Mycket tänkvärt, att vi oftast har "tankar" om oss själva och om andra, som egentligen inte alls stämmer..
Och att vi kan VÄLJA, vad vi tänker och hur vi förhåller oss till olika saker..
Det tror jag skulle ge många av oss en välbehövlig "självförtroende-boost" Och jag tror att vi kanske i viss mån måste börja med våra "jag", för att sedan också naturligtvis ta upp det här med alkohol!
Tror att en sådan som Kaj Pollack skulle hantera situationen galant ;-)

Tack för ett underbart FORUM, med underbara deltagare!
//trolis//

Det hjälpte att skriva ner mina impulstankar här, för att jag inte skulle handla efter dem.

Hösttrollet, du har rätt, som så många gånger, att kontrollbehovet inte bara är kopplat till honom. Tidigare har det varit pappas drickande jag sökt kontrollera, min egen vikt och mat(ätstörning) träning, jobbet mm. Det är dags att släppa taget, verkligen, att synliggöra hjälper. Det känns ju oerhört mycket bättre när man har handlat tvärtemot känslan att vilja kontrollera.

Nickan, fysisk distans tror jag är viktigt för att bromsa upp hjärtat lite. Är man mitt i det så är det svårt att tänka konstruktivt. När jag hade bestämt mig för att köra på nollkontakt kände jag mig starkare än på länge och som om delar av hjärnan hittade tillbaka till sin rätta plats.

Kram på er!

min gamla morsa älskar att min yngste son, (14 år), ringer till henne allt som oftast och frågar hur det är, att han hälsar på ganska ofta, (för att få lite käk ;-) ), men så har det varit hela hans uppväxt. Jag tror hon älskar att känna att han bryr sig och att hon också känner sig behövd.

VV

Jag hade samma problem som du, sundown. Orättvist mycket nedstämdhet och ångest fram till onsdag efter en helg med "normalt" drickande. Några öl och en delad vinare med frugan. Kolla senaste inlägget i min tråd "Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet".

Skriv här. Låt dina egna tankar och andras input slå hål på myten att det är mysigt att ta sig några järn. Det är inte mysigt när det förstör så många efterföljande dagar. Vissa av oss ska inte dricka, vi tål det inte helt enkelt.

Håll upp i några månader, suget försvinner sakta men säkert. Poppar tillbaka någon gång ibland. Men då håller du dig krampaktigt i forumet tills det gått över.

Häng med!

För en minut sedan gick det ett helt spontant lyckorus genom kroppen, som en elektrisk ström. Ingen anledning alls, förutom att jag kom att tänka på hur underbart det är att inte vara slav under alkoholen längre. I helgen ska jag vara gräsänkling, och förr hade det inneburit att jag gick omkring hemma och ölade och försökte titta på så många fotbollsmatcher som möjligt på teve. Fotboll var ett anledning till att få dricka även tidigt på dagen utan dåligt samvete. Problemet med detta beteende var ju att jag av naturliga skäl inte kunde ägna mig åt andra saker jag gillar. Som att vandra eller åka och fiska. Så när helgen led mot sitt slut började ångesten inför den kommande veckan. Ångest över att inte ha passat på och gjort något jag verkligen vill, ångest över att måndagen knackade på dörren, ångest över att inte komma loss och utvecklas. Start - stopp - start - stopp, vecka ut och vecka in. Med nykterheten känner jag en trygghet och kontinuitet. Jag klarar av saker jag förr inte klarade av pga att jag sänkte min självkänsla med alkoholen. Idag tar jag mig an otroligt mycket mer än då. Jag törs säga ja till sådant jag inte kan idag, men vet att jag kan lära mig. Förr var det alltid nej då, eller ja och ångest.

Ni som är nya här och tror att ni kommer att få det tråkigt om ni inte dricker. Tveka inte. Trygghet är inte detsamma som tråkigt. Att vara trygg i sig själv slår det mesta!

du sätter ord på allt det som jag känner och gör..."knarkar honom"...."känner redan oron komma tillbaka, om det händer igen, hur lurad, sviken och dum jag känner mig då".....jag vet , du vet att vi blir lurade men tanken finns där TÄNK OM DEN HÄR GÅNGEN BLIR ANNORLUNDA, tänk om han verkligen menar vad han säger den här gången....vi vill så gärna att det ska vara så!!!
Det är så lätt att sätta på sig den ena rollen, som jag kallar hjärna men sen när man träffas så kommer den andra rollen fram som heter hjärta. Allt blir så fort så väldigt skönt och behagligt för det är ju med honom man vill leva och vara...
Varför varför varför skulle det bli annorlunda den här gången, varför skulle han ha förändrats nu?? ALlt är bara en upprepning och nästa gång så känner jag ännu större skam och skuld för att jag tillät det hända igen....eller ännu värre...tanken på att nästa gång kanske jag inte finns kvar och kan känna skammen.... hur blir man stark och låter bara hjärnan styra detta???? Struntar i vad hjärtat står och skriker??
massor av styrkekramar från en svag nickan

Det är lätt att ta på sig för mycket Dompa. Jag hör en liten klocka i bakgrunden hemma hos dig. Tänker att du har mycket nu, med barn jobb o resor hit o dit. Så himla lätt att rusa på o sedan, rätt som det är har man blivit sönderstressad. Det är lite som med alkoholen kan jag tänka. Man märker det knappt själv, blir som ett beroende...hur man kommer upp i varv o har större o större krav på sig själv. Att fixa o styra, få saker att funka. Sen en dag när man får lite egentid vet man inte vad man ska göra. Alltid steget före... även i tanke o känslan.
Jag har förstått senaste tiden att det är jätteviktigt att leva här o nu (fast det är svårt jag vet... med barn o allt) men att man tänker på det i alla fall, är medveten. Så lätt att rusa på...

Uppriktigt, jag tror att en barnflicka eller något är det som du behöver annars finns risken att du kommer att gå med ständigt dåligt samvete för att du åker bort o jobbar osv. Farmor kan väl finnas som ett stöd i bakgrunden...
... jag tror barnen o farmor gillar tillvaron, du har fixat fint för dem. Det är för din skull som du skulle behöva ta lite hjälp, så att du får tid för DIG. Ingen människa kan orka i längden styra upp allting.

Hoppas du får en skön helg nu innan resan på måndag. Ta dig lite egentid, i alla fall en liten stund...

Kram till dig!
Även här en morgon utan tungt vinhuvud :)
Tilde