Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat Sommar! Det är starka krafter vi slåss mot, hjärnans kemi, omgivningens påtryckningar och snedvridna minnesbilder för att nämna några. Och du vann!

Jag tror inte att lyckan är konstant. Jag tror det handlar om de små lyckliga stunderna, likt den du kände på morgonkvisten. Och i takt med att vi tillfrisknar, och kroppen skapar lycka på naturlig väg kommer dessa stunder ske så ofta att vi kommer se oss som lyckliga, trots dalar och motgångar emellanåt. Det enda vi kan göra under tiden är att acceptera våra känslor, bra som dåliga och fokusera på att inte dricka. Och det fixar du ju galant vännen!

Kramar!

Goddagens i mulleholken! Det verkar vara ett fint ställe att bo på nuförtiden!
Att läsa om din och andras resa här, ger tröst, styrka och en stor portion tålamod..
Vilka beslut vi än tar, så tror jag att vi måste nå vissa "gränser"..
Att säga stopp och nog, behöver inte betyda att man överger för alltid!
Men det an vara en "skarp markering", att DETTA klara inte jag av längre..
JAG mår inte bra, av att du dricker..
Det btyder ju inte att man förbjuder, utan att man lämnar ett alternativ..
Ett val mellan "vårt liv" eller "ditt liv, med flaskan"..
Svårare eller lättare är det egentligen inte.. utom när man tar det till den Riktiga Verkligheten..
Det är där, vi måste vara sanna mot oss själva, och sluta blunda..

Det är INTE att vara SNÄLL, när man ständigt ger en person det DE vill ha!
Ibland måste vi våga ge dem det de behöver.. Och det kan vara ett nej och en gräns!
(läs gärna Stefan Einhorns bok om att vara snäll!)
kram/ trollis

Jag gjorde precis som du i början....satte upp ett mål om att vara nykter ett tag...Det höll i 1,5 vecka sedan var jag också jätte full mitt på blanka eftermiddagen inför mina barn och min man. Jag hade själv insett att jag hade problem med alkoholen sedan länge men visste inte hur och vågade nog inte riktigt att ta tag i det. För vad skulle alla säga? min familj och mina vänner, jag kommer ju aldrig kunna gå på en fest igen eller ha kul över huvudtaget....Jag är väl ingen alkis..Men efter den sista fyllan som var den 19 maj i våras så pratade jag och min man igenom min situation. Han fattade att jag hade stora problem och ja la alla korten på bordet och berättade om att jag druckit i smyg, gömt vodka flaskan i tvättstugan mm. Det var skrämmande men ändå som en sten som släppte från mitt bröst i och med att jag berättade för honom. Sedan ringde jag och anmälde mig själv till ett beroende centrum i min kommun där jag fick hjälp. Jag går nu i treapi samtal som har hjälp mig på vägen. Jag sitter här nu 4 månader senare och är fortfarande nykter, och jag är jätte glad för att jag tog detta beslutet. Jag har fantastiska vänner och familj runt om kring mig som inte hade en aning om hur det låg till, men är väldigt förstående och gulliga mot mig nu. Jag berättade för vissa valda personer om allt som hänt, för ens närmaste vänner förstår och stöttar oavsett vad som händer.Så mitt råd till dig är att berätta detta för din man och att du sedan på egenhand försöker att hitta dig en väg som kan hjälpa dig att komma på fötter igen. Det är ingen annan än du själv som kan hjälpa dig själv. Jag skrek åt min man där och då den 19 maj att han kunde väl minsann se till att få mig inlagd men det fungerar ju inte så. Jag blir fortfarande sugen på vin helst när helgen kommer....men dessa tankar slår jag bort med att i stället tänkta på alla de gånger jag kört bilen till skola och dagis med barnen i och varit osäker på om jag varit nykter, alla de nätter jag legat och sovit dyngrak, tänk om det börjat brinna eller om mina barn försökt att väcka mig av någon anledning. Eller om något av barnen hade gjort illa sig när jag smög omkring och va full...skulle jag komma till akuten i en taxi då??? Jag tänkter ofta på när ska jag kunna ta ett par glas och dricka lite "normalt" igen..Jag fyller 40 i januari nästa år och hade det först som mål att inte dricka en droppe fram tills dess. Men nu tror jag skippar det målet och siktar på 365 dagar i första hand för jag litar inte på att jag kan hålla mig till ett glas eller två. Vi är många som sitter i samma båt som du, men försök att dela med dig av detta till din man. Det går bättre när man har någon i sin direkt omgivning som får en förståelse till dina handlingar. Berätta hur det går...Kram

Jag som alltid varit duktig på att skriva och formulera mig på papper i både glädje och sorg har plötsligt blivit helt analfabet. Mina tankar och funderingar snurrar runt i mitt huvud och jag får liksom ingen struktur. Jag har velat skriva ett brev till min sambo i över ett år men orden hamnar aldrig vid pennans spets eller på papper utan blandas i en grynig massa i mitt huvud där de blir svåra att sätta in i rätt sammanhang. Här på forumet känns det lättare på nåt vis även om jag känner att inläggen blir röriga här också. Just nu har jag funderingar som jag skulle behöva skriva om så jag får se om jag lyckas just idag när allt snurrar igen.
Funderar åter igen på varför jag har så svårt att lämna.. När jag läser runt på forumet och förstår att min sambo inte dricker ens hälften av vad en del andra gör så tvivlar jag ännu en gång på min egen magkänsla, överdriver jag detta? Använder jag hans drickande som nån slags ursäkt för att lägga skulden på honom om jag skulle välja att lämna detta förhållande. Att drickandet är en sköld för att jag ska slippa vara tvungen att säga att mina känslor är så förvirrade att jag inte vet om jag vill vara singel eller fortsätta vara sambo. Mitt i allt detta så plockar jag ändå fram episoder som hänt tidigare och även hänt nyligen och jag känner i min kropp och själ att vårt förhållande inte är sunt. Tänk om han faktiskt försöker bättra sig och jag vägrar se det eftersom jag är så alkoholanti att jag reagerar med ilska så fort han dricker en öl och då är hela cirkusen igång och han dricker ännu mera bara för att jag blir sur och tvär... Jag VET att det inte är mitt fel att han dricker men kan jag vara en bidragande orsak?
Jag har en bästa kompis vars sambo tog sitt liv för några år sedan. Deras dotter var då 4 år. Hon var, precis som du "vill.sluta." nere i det svarta hålet och har varit tvungen att klättra uppför stegen igen och ta tag i allt vad gäller praktiska saker och känslomässiga saker under dessa 7 år som gått sedan allt hände. Hon har gjort det jättebra och lever med en ny man idag och mår bra. Hon säger många gånger till mig "har jag klarat att gå igenom det jag gjort så kommer du också att klara av detta". Jag vet att jag kommer att göra det men jag tror att när man har möjligheten till att planera den närmsta framtiden och har möjligheten att vara rädd för olika konsekvenser så blir startsträckan så lång. Skillnaden mellan en plötslig händelse och en mera utdragen är väl att man inte har nåt val om det händer plötsligt. Då måste man göra något åt situationen här och nu. Har det som i mitt fall pågått i flera år så bromsas man av om och men, av rädslor och farhågor och egna fantasier och rädslor. Med detta menar jag inte gradera vad som är värst i olika situationer, jag försöker bara förstå mig på mig själv. Jag måste lära mig att leva för dagen och vara närvarande. Jag kommer ofta på mig själv att tänka på helt andra saker när jag egentligen gör något annat.

Min terapeut berättade att hon hade en 80-årig kvinna med på anhörigträffarna. Denna gamla gumma hade sagt när hon kom "jag har levt i detta helvete i 50 år, nu ska jag leva bra de resterande åren jag har kvar av mitt liv". Jag rös när jag hörde berättas om henne, vilken kraft och vilket mod att i den åldern bestämma sig för att leva och må bra.

Jag tror att jag håller på att ge upp, jag orkar inte kämpa mera. När jag tänker på det så knyter det sig i magen och som jag skrev förut så får jag dåligt samvete för att jag känner så här och rannsakar mig själv...Har jag verkligen kämpat tillräckligt, är jag för känslig vad gäller hans alkoholkonsumtion?
Hans mamma och bror har ju också problem med alkohol. Hela hans familj är så trasig. I detta är min sambo medberoende och försöker hjälpa. När han visar att han är less på dem så kan jag tycka så synd om honom som inte har en fungerande relation till sina nära och kära + att relationen till mig är dålig. Han har ju verkligen ingen kvar om jag skulle försvinna. Jag har provat att hitta nyckeln till hans hjärta men aldrig hittat den stora som verkligen leder ända in i det djupaste rummet. Han har aldrig släppt in mig.

Rörigt inlägg men det var allt för nu.
Nu ska jag ut på en långpromenad för det är något jag tycker om att göra.

Sköt om dig idag missH!
Är det inte fantastiskt, vad lätt det har blivit att be fröken duktig gå och dra något gammalt över sig ;-D

Förresten, tycker jag att alla som verkligen stannar hemma, istället för att idka sjuknärvaro på sina arbetsplatser, är de allra klokaste i denna stirriga värld!
Varför ska de friska acceptera att både bli nedsmittade och få göra en del av jobbet (eftersom den sjuknärvarande inte riktigt orkar, utan går runt med feberglansiga ögon, heroisk hållning och snorar ner allt i närheten..)

Fortsätt läs, DET behöver du inte ha minsta dåligt samvete över ;-)
krya-på-dig-kram /trollis

Hahahaha, grävling! Det var en bra beskrivning :-)

Läser Sockerbomben och bara gapar av förvåning, sida efter sida. Det är ju mig hon skriver om! Är jag inte kass alltså? Ingen dålig karaktär? Men hur ska man kunna sluta med socker? Ärligt talat känns alkoholen och rökningen som en piece of cake i jämförelse...jaja, en sak i taget.

Ligger nedbäddad i soffan idag, var arg som ett bi imorse när jag insåg att jag var sjuk. Efter en halvtimmes dividerande med mig själv sjukskrev jag mig och sa till fröken duktig att gå och gömma sig. Är man sjuk så är man sjuk, och jag har faktiskt inte dåligt samvete. Framsteg!

Vi är redan inne i oktober, vilket innebär älgjakt i större delen av landet.. Jodå, jag vet att de börjar tidigare norröver..
Fick höra om ett förståndigt jaktlag. De har varit medvetna om den gamla sedvänjan att ta med en liten plunta för att värma sig.. Inte alla, men det räcker ju med att någon passar på och "firar" senast nedlagda bytet dan före...
De har sonika införskaffat en alkoholmätare ( av dyrare modell!) och infört nolltolerans för att få ha skjutvapen med i skogen!
De som får minsta utslag vid blåsning, får antingen gå i drevet, eller vänta tills de är nollade!
De som blåser rattfyllegräns, ombedes gå hem/blir hemskjutsade... Man kanju inte ha "fyllon" vankande omkring i skogen hur som helst..
Jag tycker att det är ett JÄTTEBRA initiativ!
Någon tyckte att det var lite "fåningt", eftersom de flesta skyttar är samvetgranna och förståndiga..
Ja, det är de flesta bilförare också...
Och jag tror att det är Y t t e r s t få, som skulle deklarera att de tänkte ta sig en rackabajsare innan de sätter sig bakom ratten! Likaledes, tror jag att det är väldigt få jägare, som med berått mod, dricker alkohol, och sedan sätter sig med en skarpladdad bössa i skogen..
Men det finns tyvärr alltför många, som överkattar sin egen kropps förmåga att förbränna alkohol!
Och alltför många som inte sätter en sämre koordinationsförmåga, reflexer och finmotorik i samband med en rejäl BAKFYLLA! (den behöver inte ens vara "rejäl"...)

Nu ska jag bara leta rädd på min knalloranga jacka, och kolla att det inte är något jaktlag ute på mina bästa svampmarker.. ;-D

Vad veckorna rusar iväg, mannen bortrest och min kalender är fulltecknad så det kommer bli fullt upp. Visst är katter underbara HT, men min är lite klok för sitt eget bästa öppnar kylskåp och serverar hunden olika smårätter, tror att mitt huvud är en kudde på natten, kan öppna alla dörrar i huset och bankar på fönstret om han inte blir insläppt :D

Nu blir det en skogen, måste ta tillvara höstsolen och sen till jobbet för ett långpass.

Kramar till er alla där ute//Kalla

Hade tänkt skriva en kort betraktelse, men jag har suttit och läst ikapp på forumet, så både jag och katten har blivit hungriga..
;-D
Tar en paus, så får vi se när jag får tid att kika in igen..
kram på er! /trollis

Ser att du fått ta en del om-tag, men att du i alla fall fortfarande är med! SKÖNT!
Fortsätt simma! Jag vill inte missta dig..
kram trollis

tittar in och säger hej!
alltid tänkvärt att läsa det du skriver!
kram trollis

Gillade det där med KF ;-) ( i morse hade jag kunnat sälja katt-a-strofen till LÄGST-bjudande..
Men som vanligt, sätter han sig bredvid, sätter tassen på min arm och tittar mig djuuuuupt i ögonen (matte, jag äääääälskar dig...)
så, suck, jag kan bara inte fortsätta vara arg...
Stor kram för att du är en av dem som tagit täten! / trollis

Grattis till dina sju veckor Askan!
Hoppas att du inte stressar för mycket nu.. Visserligen är det bra att vara sysselsatt, men blir det för mycket, så kan sådana som vi få problem.. ;-D
kram /trollis

Häng kvar här, oavsett hur det går.. Jag vet att du har större chans att lyckas, eftersom du redan varit här mer än en dag!
Ett tips.. Köp hem mineralvatten, häll upp och ta ett par rejäla klunkar, när du blir "törstig".
Se till att du har MAT,
Måste påminna om HALT, som så många skrivit om.. Tillfällen när vi har lätt för att falla..
H = hungrig
A = Arg
L = ledsen (även lonley)
T = trött

Vi hörs! Lycka till! /trollis

Blir glad när jag läser dina inlägg missH!
Känner igen det där med tonårstjejerna.. Ungdomsfyllorna, hur kul var de egentligen..?
Och alla utekvällarna?
När jag nu tittar tillbaks, så var det mer ett "Kejsarens nya kläder".. All (nåja nästan alla) vinglade omkring och tjöt: guuuuuud va FUUULLLL ja e.. Och försökte dricka ännu mer, trots att gränsen var nådd.

Det spyddes och gräts ute på damtoan och i restaurangen hade "killen" för länge sedan slocknat, halvägs ner under bordet...(varpå, man hade att välja på att gå hem själv, eller försöka baxa med honom..)

Numera är det faktiskt UNDERBART att vakna, utan huvudvärk, ågren eller känslan av att en grävling varit och gjort det stora i munnen på en medan man sov.. ;-D
Ha en fortsatt underbar tillvaro!/ trollis

Jag gillar de här "berättelserna" ur livet ;-D
Det är bra, att på ett "torrt sätt" ta del av det man förut tillhörde..
I början skämdes jag, eftersom jag kunde ha varit en av "huvudrollsinnehavarna", men icke nu längre..

Jag tror att vi är åtskilliga som använder forumet som någon sorts dagbok, ett ställe att skriva ner sina betraktelser..
Jodå, vi kommer att upprepa oss själva! Vi kommer att "tjôta" om samma saker, om och om igen..

Det är upp till läsaren, att antingen läsa eller låta bli.

Och visst får man "tycka", Vi kan aldrig förbjuda någon att ha en annan åsikt! Men vi ska också RESPEKTERA att vi har olika åsikter, och att vi befinner oss i olika livssituationer!

En del av oss, har inte haft för tanke att bli helt nyktra, andra har det!
Så att börja med paj-kastning, är ju bara löjligt..

Fortsätt med ditt skrivande berra (en vacker dag, kanske vi skriver en bok ihop?)
kram /trollis/

Hej höst trollet!

Hittills har det gått över förväntan. Har somnat, vaknat, somnat, vaknat under hela natten men det var väntat. Sitter och äter müsli med mjölk as we speak och det går ner. Under dagen har jag en del aktiviteter att ta itu med som kommer hålla mig sysselsatt åtminstone från lunch fram till fyra-fem-tiden. Men alla vardagar är kritiska dagar för min del då jag har ett systembolag, öppet till 20 som ligger tio minuter bort. Men det var länge sedan jag kände mig såhär motiverad att sluta dricka - så ska försöka köra lite "gamla" KBT-metoder som jag lärt mig i andra sammanhang och applicera dem på den här situationen helt enkelt.

Ser att du haft häcken full i helgen, Dompa!
Och du, det ÄR många kvinnor som "medicinerar".. (en del av oss har ju hamnat här *fniss*)
Den här helgen, svor jag över keramiska packningar i blandarna.. (dj*la skit) Slutade med att vi åkte 16 mil t.o.r och inhandlade ny blandare till badrummet..
Jag fixade blandaren, medan gubben fixade maten.. (nå´n rättvisa får det vara..)

På det sättet, kanske vi är lite unika, vi delar i stort sett på allt jobb här hemma.. Och det vi inte kan/vill göra, det lejer vi bort..

Föresten, sa inte gud att just söndag, var vilodag, utan det är något vi männsikskor har hittat på..
Kommer sig av att han skapade världen på 6 dagar och vilade på den sjunde...
Men jag säger väl som fiskaren, som inte var i kyrkan på söndagen, när han träffade pastorn, som undrade varför:
Jo, se jag tyckte att det var bättre att jag var ute och tog upp mina nät, nu när sillen gick till, och tänkte på vår herre, när jag satt i båten..
Än att jag satt i kyrkan och tänkte på sillen i mina nät...

och lusekatten. Nu känns det bättre. Det var tyst och skönt här under natten, bara kattspinn.
Jag har aldrig varit inne här förut men hit kommer jag att ta mig oftare. Tilde

tack trollis

ja det känns bra för mig att skriva av mina tankar o genomföra arbetet som det faktiskt är när man tar sig ifrån ett destruktivt förhållande...

tänker också samtidigt att ni får vara med på resan... lite hur det kan gå till. Finns ju flera än mig som sitter/tar sig ifrån sånt här liknande... o så här är det för mig nu...

nej klart han inte kan skylla på sina andra förhållanden... då är han inte därifrån läkt.. o det ska inte heller ursäkta hans nuvarande beteende... han skulle kunna säga så här... ja har blivit sårad men ja är villig o vill nu försöka med dig... kan vi göra de här tillsammans nana??? då vore de skillnad...

men han gör mig illa gång på gång o kommit undan med att han "är" så =/
det känns bra att gå min väg... att släppa de här mer o mer

Hur går det? Ser att du håller dig kvar på tåget :-)
/trollis/

Vad bra att du skriver och resonerar här på forumet..
Att han har känslomässiga sår och svårigheter, kan inte du göra något åt!
Som jag ser det, vill han inte göra något, för då måste han ju sluta att dricka och det vill han inte..
Om man blivit sårad av någon, så kan man aldrig skylla på en tredje eller fjärde person, för att man fortfarande väljer att gå och älta..
Inte heller kan man bestraffa andra människor känslomässigt, för att må bättre själv! DET är inte sjysst!

Det är bra att du står emot nana, för du är värd att må bra och du är värd en mycket, mycket trevligare man!
kram/ trollis

Hur går det idag?
Addes råd om att dricka vatten, är bra! Men se till att du får något att äta också!
Ibland, kan bara tanken på mat, göra att man drabbas av lätt illamående, men ta små portioner av något lättätet, typ yoghurt..
Även ett lågt blodsocker, kan ge ordentliga fysiska symptom, som irritation (gränsar till aggressivitet) oro, huvudvärk och faktiskt hjärtklappning..
Önskar dig lycka till! /trollis

En fin present.. Du får nog ta och prata igenom ditt beslut, för annars kanske ni riskerar en "fnurra på tråden"..?
Och fnurror, bäddar tyvärr, för att man håller bakdörren på glänt för ett "återfall"/möjlighet/anledning att dricka..
/trollis/

skriver av mig

tog tag i ett nytt sms... visade att ja går min väg...

skrev att jag börjar inse att han inte vill ta tag i oss.... skrev att han kunnat vart ärlig o sagt nåt..

som vanligt säger han inget!!!

ja har ingen aning om hur han tänker, de viktiga är att jag inte som, en sa faller som en stjärna!!!
en som vet vem han är påstår att mannen är mycket rädd, o att det här med alkoholen blir ju hotad... att han vill men orkar inte genomföra en normal relation....

ja vet att mannen blivit sårad av en kvinna han va ihop med för längesen o har sagt flera gånger att han blivit rädd för att binda sig efter det...

är det så kan bara tiden utvisa.. men ja tänker inte stanna o fortsätta vara vid han o det här ska pågå helg efter helg....

ja har satt ner foten nu o nu är det aningen allt eller inget som gäller här .... inge jävla fyllegrejer