Senaste kommentarerna i forumet

Jamen det är ju faktiskt bra! :)
Skriver mest på min bloggdagbok nu. Haft den ett år och där finns många tårar och ännu mer skratt.

Men ni finns ju kvar i tankarna..känner mej väl mest som en dålig stöttare nu och då kankse man ska va tyst.

Det går fint här.
Kramarrr!!

Jag blev lite smickrad...fast du inte ens smickrade mig. Så bekräftelsetörstig är jag...men bättre det än törstig på A.

Som du själv gissade; Min enda drivkraft var överlevnad och barn. Jag mådde verkligen inte bra de åtta månader som vintern varade i byhåla. Mörkret och kylan. Så jag satt bara framför tv:n och tröstdrack. Vi är alla olika...en del älskar snö och slask...jag mådde skit.

För mig blev det en välsignelse att åka på rehabiliteringshem...där fick jag ta tag i mitt drickande. Men sen kom nästa välsignelse; Jag blev sjukskriven ett tag till eftersom jag inte kunde gå (En helt annan löjlig historia). Så på nykter kaluv fick jag tid att bara tänka.

Drömmen om Italien hade funnits länge. Jag visste väl också att jag kunde få jobb här. Men orken fanns inte så länge flaskan fanns. Bara en massa ouppfyllda drömmar. Allt skulle ske imorgon...idag skulle jag bara ta ett glas till...

Så jag tror att vi orkar/kan/vågar mkt mer än vi själva tror. Men all kraft gå till att tänka på att inte vara för bakis, uthärda en dag till innan man får komma hem till A. Så jag tror inte det är mod...kanske en smula framåtanda. Jag är en sån person som agerar först och tänker sedan. Vilket inte alltid blir så där tokbra.

Du kan också förändra vad som förändras måste...och nu börjar du inse det. Du saknar nog inte mod och att vara rädd för vägskälen finns inte på kartan för en kvinna som har slagits mot A. Vi har tyvärr bara ett liv...så det är nu satsningen måste ske.

Yep, det blev ett svammligt svar...men jag är hemskt trött. Är alltid trött nu förtiden. Sena kvällar och tidiga mornar. Precis som du sover jag FÖR lite. Men det funkar det med...så länge man inte vaknar bakis. Tack Tilde! Godnatt /R

Jag skrattade högt när jag läste om kattskrället. Sova i handfatet liksom...? I hund-kontra-katt-diskussioner brukar ju kattmänniskorna säga att hundar är så tråååkiga, så förutsägbara. Katter är däremot intressanta för att de går sin egen väg. Eller hur? :-)
Det verkar som om du har katternas katt hemma hos dig. Inte bara förlagan till Gustav utan king of cats. Men Trollis, låt honom INTE titta på Mästerkatten i Shrekfilmerna! Då kommer han nämligen att få för sig att han är latino-eldig charmör också...
Kram från Nynykter

Jag har varit på ett till möte och jag ska fortsätta gå dit oavsett hur det blir med relationen. Kändes väldigt bra att ha gått på mitt andra al-anonmöte, (första gången var jag så nervös att jag knappt kunde säga mitt namn) men jag rycker liksom till varje gång de säger "gud". Vet att det är många som går där eller på AA som inte är religiösa men det sitter ändå en liten antiauktoritär filur bakom mitt öra som reagerar på orden "gud" och "makt".

Jag träffade en psykolog för några år sedan som sa att jag skulle "lyssna till min inre visshet". Det hade jag lättare att ta till mig och jag försöker ersätta "gud" med det. Egentligen inget problem, bara dit tanken gick för stunden.

Bara att ha skrivit förra inlägget, tryckt på spara och sedan gå tillbaka och se att någon dessutom har svarat, underlättar jättemycket. Bättre än en dagbok där man tillåts att älta oemotsagd i en evighet. Nu kan jag i alla fall släppa det något så att jag kan sova.

Sov gott och tack för att ni finns!

Du är så bitsk fröken NN. Faktum är att jag har annonserat efter ett redigt äldre finskspråkigt fruntimmer/rivjärn. Fick inte ett enda svar. Men jag fattar ju nu att en annons i "Corriere della Sera" var bortkastade pengar. Ska sätta in en ny annons i "Helsingin Sanomat". Det ska nog lösa sig. Blev så uppmuntrad av det du skrev om att du faktiskt hade läst om en äldre kvinna som trivdes med jobbet. Det är inte det att jag är lat...men jag hinner verkligen inte med. Hunden ska rastas, lillkillen ska ha ngn hemma...ja, du fattar.
Känner ngn ett nyktert finskt äldre rivjärn som vill se Italien...låt mig veta ;-). Kram själv frk Bitsk/NN

tillsammans är vi nu... Igår kväll uppstod en situation där mannen för ett kort ögonblick visade en sida som jag inte sett på länge - ett "skämt" som berörde mig illa... dvs först brydde jag mig inte och var nöjd med det - men vaknade på natten och kände obehag, en glimt av "den gamle ..." - och ändå inte eftersom jag inte tvivlade på nykterheten. Jag sade det här imorse och han blev olycklig. Samtidigt har det uppstått praktiskt trassel kring min fredagsplan... med resa och möte i sora stan... och jag som är lite lat och bekväm tänkte skippa planen - vilket jag sade precis så - och han blev så besviken och ledsen. Lite jobbigt alltihop. Och katten, den kära, är sjuk:(

När jag kom hem fr jobbet idag väntade han och ville tala om allt detta - som verkligen berör våra djupaste bottnar. Och vi talade... som så många gånger förr - men på ett naket sätt i absolut tillit. Jag känner verkligen att han behandlar mig som en "prinsessa", tar ansvar för att jag ska ha det bra - så har det eg alltid varit men det var inte "hållbart" när han var onykter. Nu har vi delat våra bördor, jag har gråtit lite i största allmänhet, han har massor att göra imorgon inklusive ta katten till veterinär.
Jag tror att jag ta-mig-tusan ska ta ledigt i morgon och hjälpa till. Det är något helt omtumlande att ens tänka så... men det tror jag.

Sett Gardell och är berörd. / mt

Åh vad härligt det låter, att du har hittat lugnet. Mitt mål är att det där lugnet ska finnas i magen jämt, även när det gungar. Det måste gå. Tack för att du påminde mig om sömnen, har slarvat och ska dra åt tyglarna! Tror på det du skriver, i sängen sover man, vet också att det blir bäst så.

Du, den där jantelagen, be den dra nåt gammalt över sig! Här får vi spy ut det som är jobbigt, och skriva upp det som är bra. För att påminna oss själva, men också för att inspirera andra. Det är ju då man vågar ge det en chans, när man tror på att det kan bli bra. Vi duktiga flickor är alldeles för bra på att hålla tillbaka, vi måste bli bättre på att berömma oss själva, och det även när vi inte presterar hundra!

Önskar också att jag kunde sluta älta, det är inte gamla grejer för mig utan saker i min omgivning just nu jag är förbannad över. Samma saker jag går och gnäller om, blir så trött på att höra mig själv! Antingen förändrar man, eller så accepterar man, punkt. Men så jäkla svårt i praktiken ibland. Har du några tips? Hur bryter man?

Hej vännen!

Du sätter fingret på en hel rad med saker...

"Jag knarkar honom" - så klokt sagt! Det där skall jag komma ihåg. Det är ju precis så det är. Vi är beroende av deras bekräftelse och ömhetsbetygelser, på samma sätt som de är beroende av sin drog. Och konsekvenserna blir lika tunga.

Vet du, det är faktiskt ganska vanligt att anhöriga inte klarar av nykterheten. Alltså, när missbrukaren blir nykter så blir skillnaden så stor, rollerna så förändrade, att den medberoende inte klarar av att hantera det. Jag har hört berättas om anhöriga som övertalar alkoholisten att börja dricka igen efter en tids nykterhet, för att det är enklare med den invanda situationen. Det är, precis som du skriver, svårare att vänta på återfallet än att leva med en aktiv alkoholist.

Så bra att han har gått till AA - det är ett viktigt första steg. Har du varit på fler Al-Anon-möten? Fortsätt gå dit!

Ett tips kan vara att backa tillbaka och läsa igenom din egen tråd här på forumet. Läs igenom hur du har skrivit i olika faser, det kanske kan hjälpa dig att reda ut dina tankar lite... Så har det i alla fall funkat för mig många gånger.

Var rädd om dig!
/H.

PS. Och skäms inte, det blir inget bättre av!

Ja, jag bröt mitt ultimatum. Igen. Känns som om jag knarkar honom.
Kände mig så stark och säker. Kände en lättnad, en frihet över att kunna gå vidare i livet.

Men, så skulle jag till att hämta mina sista kartonger hos honom, trodde att jag dragit på mig stålmasken före jag gick dit, men så var det som att bara hipp happ så satt jag där och drack kaffe, och hipp happ så satt jag där och skrattade, och hipp happ så började jag hoppas igen.

Börjar fatta innebörden av att vara medberoende nu, som sagt, jag knarkar honom, sopar undan långa stunder av ångest och rädsla för de där tillfälliga stunderna av glädje, samhörighet, bekräftelse.
Han har inte druckit sedan jag ställde mina krav, vad kan det vara 2veckor kanske. Vet att jag spelar ett farligt spel, känner redan oron komma tillbaka, om det händer igen, hur lurad, sviken och dum jag känner mig då. Han säger att han inte vill dricka, han vill vara med mig men jag kan ju inte lita på något. Han har varit på ett AAmöte, som han tidigare bara hånat, och det glädjer mig såklart men det ligger ju där och skaver, den söndertrasade tilliten och besvikelsen över att jag inte klarar av att göra vad som är bäst för mig även om jag vet.

Förvirringens tid är nu.

Om han dricker igen så vet jag att jag kommer att lämna honom igen, men hur länge då? Då blir det ju bara som förut bara det att de nyktra perioderna blir längre men egentligen är det ju de som är jobbigast för under de onyktra perioderna så behöver jag inte oroa mig för att "det" ska hända.

Jag önskar att jag var bättre och att jag kan börja bete mig som en vuxen människa någon gång.
Lura mig en gång, skäms på dig. Lura mig tusen gånger, skäms på mig.

Hej Tilde! Tack för ditt långa fina inlägg på min tråd. Det kändes extra kul eftersom jag idag har läst hela din tråd istället för att jobba på förmiddagen. Blev så nyfiken efter att ha lämnat dig i Filosofiska rummet i morse. Vem är den kvinna? Har nog missat lite eftersom du ramlade in jst när jag hade det som mest fix med flytt/semester. Men nu känns det som jag vet lite mer. Du skriver väldigt vackert och utlämnande. Man känner vad du menar. Visst har du Kämpaglöd. Ska utveckla det senare. Nu måste jag mata onghögen... (De är stora nog att äta själva, men middagen är den enda gången vi hinner prata hela klanen) Vi hörs! Kram/R

Aha, du jagar också, trollet? Vilken cool tjej du är, människa! Ja, du som är så tusen gånger mer stark än din manliga (troligtvis, vet inte, men gissar efter erfarenhet...kan säkert vara med och påverka även där i skogen, typ: är det så himla lyckat och dricka sprit när du ska använda bössan..?

Hur är det möjligt? Vi andra tjejer/kvinnor som beter oss vidrigt p.g.a alkoholen döms MYCKET hårdare om vi druckit hemma med barnen hemma, än t ex Peter, 45, råkade skjuta sin jaktkompis, för: han såg ut som ett vildsvin.

Sims

Lägger mig i här, kanske, men gillar du bakelser? En stor j-a god buffé med mat du gillar? En film du velat se på bio? Kanske allt på en kväll? Först en god buffé på en restaurang, där du äter så magen står i fyra hörn, sen bio (en film du tror du verkligen vill se), sen om du ens orkar: gå vidare och ta en jäättestor dessert någonstans. Orkar du mer efter det..osh! Då vet inte jag, med mitt tunga alkoholproblem. Räkna ut va mycket pengar du lagt på alkohol en kväll och se, (oftast, ungefär lika mycket som en helkväll med mat, mat, mat). Köp choklad, om du gillar det, för det har en slags lugnande effekt, inte vet jag varför. Sitter här och försöker ge råd. Jag är verkligen inte en människa o ge råd, just nu, men hoppas att du kanske inte kommit så långt i missbruket som jag. Kanske mina råd hjälpt mig själv för hundra år sedan, när jag utvecklade denna sjukdom/ alternativt valde/sket i vad jag gjorde/var hänsynslös/blev sjuk...you name it.

dU VÄLJER! / SIMS

Hej Framtidsdrömmar!

Jag känner igen det där med att man jämför med andras berättelser och att man då är väldigt snabb att tänka att man själv kanske överreagerar.

På anhörigträffarna som jag var på fick jag höra hårresande berättelser. Precis som du berättar om 80-åringen så finns det människor som har levt hela sina liv i medberoende och psykisk misshandel. Det finns kvinnor (för all del även män) som är så rädda för sina alkoholister att de skakar.

Men... vad är det som gör att du (och jag, då) tror att du måste vänta tills det blir SÅ illa för att vilja göra en förändring?

Det är inte meningen att en relation skall vara inte-lika-illa-som-för-en-del-andra-som-är-livrädda. En relation skall vara BRA. Om den inte är det, så har du all rätt i världen att förändra den.

Eller hur? Kram!
/H.

stressade ganska lagom, iaf om man jämför med hur hyper jag brukar bli i den här typen av situationer. Men nu kommer då problemet. Jag är ganska övertygad om att jag klarade tentamen men hur firar man nu? Hur belönar man sig på ett sätt som gör mig lika superpigg och glad som champagne brukar göra? Hur går man på tentaöl och dricker mineralvatten? Hur FIRAR man saker? Åh. Idag är jag SUR för att jag inte får dricka som belöning.

Hej igen, tyvärr ser jag inte problemet längre. Detta har funnits i dina tankar så oerhört länge så.
I februari skrev du att ni haft dessa diskutioner i tre år..........
Tre år för länge, han vet om problematiken så det kan inte komma som någon nyhet!
Gör slag i saken.........

LÄMNA! Hälsa från mig
/A

Hoppas du hade en skön promenad, själv arbetar jag natt och har legat och dunat en sekund.
Men du?
Vad menar du med att du tror att du kanske bara förstorar upp "problemet", att det kanske inte är så farligt när du läser hur alla andra har det?

Skärpning, det ÄR ett problem så fort du får tanken i skallen. Och det bästa, det är inte du som äger problemet!'
PUNKT.
Problemet ägs och sköt av dinsambo. Det är han som äger problemet, vill han få ett slut på alkoholdiskutionen så är bollen hos honom.
Det kan aldrig bli så att det är ditt fel, att du bryr dig för mycket.

För brydde han sig det minsta om dig eller er så hade han respekterat dig i ditt ställningstagande.
Och om han hade gjort ett moget ställningstagande själv så hade dina "spärrar" minskat och han hade nog kunnat dricka lite öl.
ALLT ligger på honom.
Du har fastnat i en ond spiral där slutscenen är att det är du som är den elaka häxan.

Men glöm det nu, lär dig att se vari problemen ligger.
Vem som har problem.........
Gör dig själv en tjänst:

LÄMNA !!!!!
Du fixar detta och kommer gå vidare som en otroligt stark rakryggad tjej med gott självförtroende.
Du klarar allt!!!!!
Jag hoppas och tror på dig och vet att detta är i stort sett en baggis.
Kramar med massa energi!
Use it well now babe!
//Andréas

Jag har funderat mycket på din resa... ja dina båda resor. Din resa till ett liv utan alkohol och så resan utomlands till ett nytt liv. Jag känner beundran blandat med en "hur gör han?"-känsla när jag följer dig här. Jag riktigt klurar på "hur gör han den mannen? Vad besitter han för krafter"

Själv har jag blivit mer o mer feg eller rädd med tiden inser jag. Förr trivdes jag med mig själv så mycket att jag kunde sticka iväg själv ut i världen o fixa jobb eller bara ta dagen som den kom utan nån som helst oro. Jag gillade det o jag reflekterade aldrig över att ensamhet o uppbrott kunde vara något hot. Det var heller inget hot.

Trodde aldrig jag skulle bli så här ... "gammal" :) på nåt vis förknippar jag det med att bli gammal o bekväm, trist o förutsägbar :(
Vart tog jag vägen...

Nu är jag ganska rädd för vägskälen och för att ta de där avgörande stora besluten i livet... Det kan gälla uppbrott, avslut, lämna, jobb, relationer... Men du, du lämnade alkoholen som var ett stort problem för dig och så bryter du upp och beger dig till ett annat liv, ett annat land. Vilket mod och vilken framåtanda. Kanske i överlevnad för dig o dina barn, det anar jag kan vara den största drivkraften. Ett stort mod har krävts vad än orsaken var.

Jag vill verkligen försöka ta igen lite av min gamla styrka. Blir inspirerad genom att titta på hur du har gjort... och du lyckades göra det på så kort tid. För mig går det inte så fort, men jag får ändå "träningsvärk" i hjärnan av att vrida på tanken i väldigt snäv riktning dagligen och stundligen... Men så känner jag den där sagolika glädjen ibland också... yees, jag kan, jag vill förändring, jag vågar!

Så himla bra att jag får följa med och se dina resor.
Tack Dompa.
Tilde

Heder åt författaren, samt alla ni andra i denna tråd.
NI HAR SÅ OTROLIGT MYCKET ATT VARA STOLTA ÖVER>!!!!!!!
Sträck på er, upp med näsan och säg till er själva hur fantastiska ni är!
/A

Jag har ALLT. Lite av att ÄTA kakan ocj endå ha den kvar.
Så sant när man läser allt det du beskriver. Så rätt.
Ger mig ytterligare bränsle till mittbeslut om att nu får det vara nog.
Jag har sååå mycket som vill komma ut och ventileras.
Få se om vi sammanfattar en liten story om >"Vill.slutas" livshistoria.
Jag bor nu i en förrort med två helt fantastiska ungar 10 och 12. Som jag nu förstår att det är dom! som jag ger mina spår.
I och för sig, jag har alkltid varit en bra pappa. Ställt upp och gjort allt tillsammans med dem.
Men endock att det där glaset vin, eller glasen whisky skall vara sååå goda. Oftast slutade det med att man sovb i soffan.
DET ÄR INGEN BRA UPPVÄXT för barnen. Och snart går det inte att komma med pekpinnar....... då är det kört för min del.
jag har tappat i auktoritet så pass mycket.
Och här har vi ett annat problem jag äger.
Jag börade med att skriva till MulleTant men halt sonika flyttar vi fokus till nåt annat och bara MALER PÅ!
jaja, ni överlever väl.
Ni är ett skönt gäng jag är glad att jag kommit hit.
Hoppas det är ömsesidigt så jag får stanna, just nu sitter jag i ett tåg bredvid Vackla, vi är påväg norrut...................
//A
(det sista var en metafor)

om jag håller på att födas på nytt. En helt ny tanke. Det gör ont förståss.
Men det är inte farligt att det gör ont.
Har aldig använt sömnmedicin för att kunna sova, men använt vin när det blivit för lite sömn och för mycket oro. Dålig kombination av orsaker till att dricka vin förstod jag nog egentligen då och gör det definitivt nu.

Jag är mycket lugnare nu, ja jag är lugn nu. Och jag behöver inget vin för att döva eller för att kunna sova, döva eller kunna sova... man kan fortsätta i oändlighet för de hänger ju ihop, de där båda vapenbröderna.

Kan känna lite sorg eller vemod över mina livslögner. Jag har trott att det är lättare än vad det är. I relationer framför allt. Å vad svårt det är med beslut, att lämna eller kämpa på i lite för stark motvind i en relation. Alla dessa val... Vägskäl.

...OCH
det är mycket lättare att tacklas med problem nu när jag inte skymmer sikten med lite ljuv dåsighet i hjärnan. Jag tycker OM att ta itu med det... Vad skönt det är. Det går lätt att vända sorgen till kämpaglöd. I natt var jag ledsen nu känns det som att jag VILL massor och jag KAN.

av de på Forumet som jag kände mig lite i samma sits med, när jag gjorde min tråd här. Förstod o förstår dig väl när du kämpar fram på din resa. Jag är glad för dina framsteg ska du veta!

Apropå sömnen. Jag har lärt mig på min sömnkurs :) att man ska minimera tiden i sängen, lägga sig senare och försöka få effektiv sovtid den tid man ligger där. Om man ältar är det bra att gå upp från sängen en stund (jag gör inte det alltid, fel av mig) helst lika länge som man legat o ältat.
Finns flera olika sätt att ta hand om de där tankarna man inte vill ha på natten. Man kan välja något, men jag vet att du haft något sådant råd till mig tidigare så de teknikerna kan du nog redan.
Jag har köpt min kurs på nätet. Tycker det ger resultat. Det är sömnschema och en massa matnyttigt... lite mindfulness o annat trevligt :)

Ha en fortsatt skön dag i soffan! Det är nåt jag tycker man ska unna sig. Att vara sjuk när man är sjuk... baaara vila och mysa. Det är det kroppen behöver o vill ha...
Kram Tilde

lyssna och gör som trollis säger, hon är så klok smart och vis.
Jag är med och hejar på dig!
kramar Nanna
/Andreas

Var tror du de fick idén om Gustaf från.. Han kliver upp på tangentbordet, försöker skriva copycat och trycka enter...
Vill ha minst 2 frukostar..
och sedan ett par mellanmål innan en
S t a d i g lunch...
sedan måste man ju gå ut en stund (.. ni vet inkomster å utgifter...)
Ett litet snack för mellanmålet e inte så dumt.. (speciellt inte om man gjort av med en maaaasssaa kalorier på att fånga mellanmålet..
Å så ett stadigt kvällsmål, före "natta-biten"... Så man orkar sova tills det är dax för frukost..

Däremellan, så tar man sig en lur, i handfatet ( usch, måste människor borsta tänderna härinne på morgonen..)masar sig till tvättkorgen istället..
sedan kan man prova soffan, hatthyllan, och föröka klämma sig in emellan det bredaste av elementen och förnsterbrädan (jodå, kisse luktar n ä s t a n vidbränt och har små "vågor" i pälsen..)
Att krypa in i en garderob och in på strumphyllan e fint..( Man syns inte, om man gräver ner sig..)

Och hörseln är minst sagt selektiv.. Ropa på katten, för att du tänker gå ut, och han är borta..
S m y g fram en burk kattmat och du hinner inte ens öppna, innan han har lindat in sig 2 varv (så att byxbenen oavsett färg, är orangea)runt fötterna...

trollis

Det är så fint att ni hittar hit och katterna med.
Katt-a-strofen skulle nog behöva komma hit och softa lite. Här finns lugn och stillhet för alla. Jag lovar att skrället ganska snabbt kommer att rulla ihop sig helt stilla i en av fåtöljerna.
Men Trollet, jag tror inte att du ska låta katten din läsa serierna om Katten Gustaf. Han verkar ha fått en dålig förebild där :-)
Peace & Love
Nynykter

alltså, Dompa, det låter som om du skulle behöva en au-pair eller nåt!
Men, nävisstja, det kanske inte var någon bra idé... :-)
Skämt åsido, det är tufft att vara ensamstående förälder. Vi som har förmånen att ha varannan-vecka kan ju i alla fall pusta ut när ongarna är hos exet.
Men en fördel är att barnen nog blir mindre curlade. Så sätt dem i arbete efter förmåga!

Kram från Nynykter