Senaste kommentarerna i forumet

Ska bli intressant att följa dig när du tar dig ur den onda cirkeln. Lycka till!

Heja dej!

Som ovan skriver: för varje kamp med din motståndare blir du klokare, lör dig att känna igen tecknen och vet bättre hur du ska parera.

Känner igen det där med lite irritation över att saker inte blev som JAG tänkt, och att jag alltid bemött det med ett glas vin. Eller egentligen, många glas vin.

Nu gäller det att se upp, andas lite och liksom komma på sig själv med vad man håller på med. Ligga steget före sig själv...

Du är på rätt väg! Heja heja!!!

.... Och självklart hänger den ihop med A. Och vad som är hönan och vad som är ägget är ingen större idé att fundera över, alkoholen blir ju inte bättre för det.

Vi är alla på rätt väg! Sträva mot att sluta med A, och i nästa steg eventuellt utröna diagnoser man tror eller vet att man har. Men alkoholen är ett gift som förvärrar, hur vi än vrider på saken.

Sen tänker jag att vi är alla olika! Jag är en sån där som kan strosa runt i affären och titta, klämma, fundera. Och jag blir galen när det kommer en stressad Vöndningen som tror att det är någon slags Autobahn han befinner sig på när det bara är en liten affär:-)

#vigillarolika

Kram på Er!

Kunde ha varit skrivet av mig......är så hopplöst besviken på mig själv,ensam pimplande vin.....hur f.n ska jag ta mig ur dettta?Inget måttligt drickande för mig.Det gäller att sluta dricka helt.Är så deprimerad och ensam,måste göra något åt det här eländet.Upp till kamp!

Ventilerar

jag gjorde nyss en miss ska berätta va felet va
jag o mitt ex har en förmåga att höras lite väl ofta, jag har känt att det måste komma en dag då vi inte hörs ens varje dag. Han va ute igår, brukar ALLTID ringa vi hemgång eller sms... jag har vant mig vid det... nåt som också bör brytas
men i allafall så hörde jag inget. Jag vaknade för en stund sen och va orolig, men tänkte han är väl skitfull och är fullt upptagen med vad vet jag kl 04:30 jag gjorde missen av att falla i frestelsen o ringa, han svarade inte o jag ringde o ringde. Tills han svarade och det va full musik i bakgrunden. Och han va dyngfull.... okej då va oron borta, han va hos en gemensan vän.
Jag orkade inte prata så länge, jag va inte på han o va arg mm. Men mina tankar snurrar. Hur kan en på över 40 år tycka detta är kul? Va har de gått ?4 dar se han va dyngfull. Tänker också va är det för människor jag känner? Att de kan aceptera detta? De snackar bakom hans rygg sen och kallar han fylle och sen hans namn. Allt är en röra. O sen detta? Va i helvete ska jag ens bry mig för. Jag vill inte ens oroa mig.... jag vill inte ens tänka på han. Jag vill vakna av mig själv, inte för att var är han, va gör han, är han hemma, hur full är han osv osv...

Vi har ett allvarligt problem som vi delar med varandra. Inte klanka, inte anklaga utan stötta varandra. Det är vad vi ska syssla med på forumet, tycker jag. Vi är alla olika och det måste vi acceptera, precis som du säger Sattva. Eftersom vi blottar hela våra själar på forumet tror jag att vi måste acceptera att det blir fel ibland! Kram till er alla !

har tyvärr haft dålig täckning när jag hade min utläggning om din resa så jag gör ett nytt försök. Sol, bad, bra böcker (har du läst en oväntad semester av Marian Keyes?) , strosa runt i butiker och snacka med försäljare och pruta, uppleva nya miljöer och atmosfärer, ta en taxi till en avlägsen by utan turister osv osv. Låt dina "fyllepolare" sitta runt sitt j-a bord vid poolen och lev! Åker själv iväg på söndag och ska ha det precis så som jag beskriver, har dock endast min av naturen måttlige sambo med mig! Du får en toppenresa ! Om vi kände varandra irl och skulle till samma ställe kunde vi träffas och ha vrålkul ! Kram

Säger jag också, du har det för d-t, men vi kommer att hjälpa dig!

lugn, lugn lugn, jaga inte upp dig och tänk att du ska bli världsmästare i barn, hushåll, trädgård and you name it....! Dra ner på tempot och lägg i en lägre växel, tänker jag som har varit i din småbarnstid för några år sedan. Inse att du sakta men säkert håller på att rehabilitera dig från en sjukdom. A-problem är faktiskt en sjukdom enligt WHO, ta hand om dig!

Fortsätt att skriva här. Jag tycker detta är ett bra forum eftersom det är så många som är aktiva. Man behöver verkligen stöd från andra då vi är på väg att lämna våra alkoholister. Vi har ju oftast, tror jag, levt alldeles för länge i våra destruktiva förhållanden.
Kram

Jag har verkligen behövt andra här på forumet som sagt till mig att lämna. Vilket jag innerst inne velat länge då min man försökt sluta flera gånger men aldrig lyckats. Hade människor här på forumet sagt till mig att försöka en gång till och inte separera, då hade jag kanske lyssnat på dem och mått lika dåligt i mitt förhållande fortfarande. Jag blev deprimerad av att gå och känna ilska och frustration över hans drickande hela tiden. Jag är mycket tacksam att det funnits andra som peppat mig att lämna. Det behövde jag, eftersom jag hela tiden flyttade mina gränser när det gällde min alkoholist. Så jag håller inte med MickeD utan säger tack till alla som gett mig styrka i rätt riktning här på forumet!!!

Å i ett forum skriver folk från sitt eget huvud.
Jag tror och tycker att varje person som läser har sitt eget ansvar Att tolka på sitt sätt.
Att ta åt sig det den tycker sig att den behöver.

När det är välkänt hur många som stannar, då till mesta dels kvinnor, de blundar och lever sitt medberoende.
Vaknar man upp ur det å ser hur man levt kanske i 5....10....20 år.....
Behöver man kanske en kick Att flytta, separera men framför allt det viktigaste som ändå lyfts fram är att ställa krav och ultimatum.
Följs inte det....då flyttar man.
Ingen tvingar någon till nått. Men att leva ett långt liv på detta sätt så kanske å mest troligast finns ej tillit å förtroende kvar....å ingen som hellst ork till att kämpa.

Tycker du är klok å verkar stark etanoldrift
Och du har rätt till dina förslag, din erfarenhet ....den hjälper många.
Alla har vi ett val Att välja vad vi vill ta in!!!
Kram

Ja det är väl så ett missbruk kan fortgå, genom att kapa hjärnan och rättfärdiga det som inte alls är rätt. Hade mitt förstånd funnits där så hade det varit en annan femma. Eller jo det finns ju kvar men hamnar i bakgrunden. Bra att få lufta det här med er! Sätter jag ord på det så är det inte lika lätt att smita undan.
Jag kan säga att jag har alkoholproblem, men bakom de orden finns en öppning - det vill säga att det är en dålig vana som jag kan få kontroll över igen, det är inte så farligt. Men det faktum att jag efter ett gäng försök att få en såkallad normal relation till alkohol åter igen hamnat på precis samma konsumtion som tidigare. Det om något säger att jag faktist är en alkoholist. Jag kommer aldrig få en "sund" relation till alkohol. Varför och hur kan jag lyckas glömma det gång på gång? Vill inte behöva nå botten, fast det är dit tåget är på väg om jag inte hoppar av nu. Inte sen, inte lite senare, efter semestern...

...Vi är alla olika, vändningen. Jag tar illa upp av ditt sätt att raljera över andra människor som inte är som du...

Du har inte funderat på medicin så du inte kan dricka?

Starkt att köpa alkoholfritt vin. Ofta försvinner ångesten och inställningen att kunna dricka lite snabbt så det var bra. Härligt att det löst sig med alkolås. Installation och böter blir ju ädå 16000 spänn. Du har haft tur ändå och det är bra. Ta en dag i taget. Du fixar detta.

Tack så mycket etanildrift
Blev en bättre dag idag.
Är hemifrån.....slipper se, slipper höra. Försöker suga in en glädje å ljus som ändå finns.
Kram å tack

Jag skulle nog rekommendera att du kontaktar genom kommun El liknande alkoholrådgivning.
Familjerådgivningen har tyvärr ingen erfarenhet (oftast) inom alkoholmissbruk.

Har gått med min sambo familjerådgivningen för nått år sen men ska nu boka tid själv på alkoholrådgivning för att få mer insikt å hjälp hur man ska tackla problemet för mig, mot barnen mm

Vi är i rätt samma sits bara att mun sambo dricker hemma, går inte ut och har nu sen en tid sen börjat gömma (vet ej hur länge det pågott)

Läs mycket sommar. Läs el lyssna till boken "anhörig" även boken "djävulsdansen " rekommenderar jag starkt.
Är själv i startskedet ... alltså förstår inte det är sant.
Kraam. Å läs läs å fråga!

Att få prata ut med någon och släppa ut sina känslor är ju bra och vi behöver en pysventil. Kanske ska du ta hjälp aven terapeut?

Tack alla. Ska snart sluta med medicinen. Äta burken tom.

att ni förstår och förlåter. När jag började självmedicinera med alkohol kändes det riktigt bra. Rödvinet lenade och lindrande min plågade själ. Det var mitt livselixir, gav ork att leva och energi till att prestera. Samtal och piller hamnade i soptunnan. Jag var en lyckad alkoholist, relationen med vinet var en framgångssaga som skulle hålla för evigt. Ohälsosam alkoholförtäring förkortar livet, en ytterligare bonus för mig. Vinet och jag levde lyckliga tillsammans men så började det knaka i fogarna. Framgångsreceptet fungerar inte längre, spelar ingen roll hur jag än laborerar med blandningen, relationen måste ta slut.

Om jag bara hade mig själv att ta hänsyn till, skulle det vara okej att hamna på gatan och vidare till kyrkogården. Mitt underbara fantastiska barn förtjänar en trygg uppväxt. Det har hon fått hitintills, visst finns det stoft hon kan behöva ventilera på psykoterapeutens soffa som vuxen, men jag hoppas och tror att hon ska ha känt sig älskad vart fall. I övermorgon är det dax summera första månaden av förändrat dryckesmönster. När jag är onykter ser jag saker som jag har svårt att se nykter. Igår fick jag en aha-upplevelse. - cirklar. Jag avslutar alltid ett längre telefonsamtal med att återknyta till det första ämnet som avhandlades. Tar mig aldrig från punkt A till B. Springer runt i cirklar och jagar min svans som jag aldrig kommer att få fatt i. Kommer inte lyckas med att vara helnykterist resten av mina dagar, utan jag måste acceptera återfall. Hitta användbara verktyg som kan minimera och förkorta återfallen. Från lyckad alkoholist till misslyckad alkis till framgångsrik periodare.

Over and out för ikväll, kära forumvänner.

Psst, skriver nykter dock med en sjusärdeles baksmälle-huvudvärk.

Det ska jag, siktar på att han ska sluta visa sitt fula tryne (eh..kan man säja att en orm har tryne?) :-)

Visst är det en härlig insikt!? Jag har aldrig kommit dit förut, trott att jag måste ha. Det kan kännas jävligt i stunden, som det aldrig kommer att gå över men det gör det! :)

Ge den där ormen vad han tål. Snart inser han att det inte är någon idé att ens komma fram när han inte får ta något bett.

Jag har faktiskt aldrig upplevt regelrätta minnesluckor, det kanske har blivit lite flytande och suddigt men inte helt tomt. Låter extremt obehagligt :( Skönt ayt du bestämt dej för att aldrig hamna där igen! :) Och tack för att du berättar, det motiverar mej att aldrig hamna där heller.