Senaste kommentarerna i forumet

Tack ullabulla

jo de ser han nog o nu utnyttjar han det för han vill komma då jag fyller år, ja sa det räcker o firas en dag me vänner... nej han sa nej ja vill lämna paket, ja sagt flera gånger det känns inte okej snälla sluta.
Han ringde häromdagen och nu va det värre trots jag hade sagt ja vill helst inte ha paket. Helt plötsligt kör han över mig genom att söga va vill du göra med mig den dagen?? Ja tänkte va fan håller han på med?
han har hört o förstått att ja inte känner mig bekväm med en present, nu drar han det ännu längre med en typ kväll dag med han??ja tänkte för mig själv.... va håller karln på med kör över mig, sätter min dag då de dagarna varje år han styrt bort som han velat. Nu när jag för en gång skull inte vill då ska han verka vilja.

När blir det bättre? Jag känner igen mig så i ditt sätt att tänka. Var det värt det? Det kan man undra, men jag tror jag har kommit fram till att det var det. Jag mådde ännu sämre fast på ett annat sätt när bi var tillsammans o min dotter med. Här kan vi känna oss lugna o vi behöver inte känna av stämningen hela tiden. Jag tror att du också har gjort rätt o det är så nytt allting men jag tror det blir bättre fast det tar tid. Jag trodde att mär jag lämnade så skulle det bli så bra men det är så jobbigt men det måste nog få ta sin tid. Vi har varit tillsammans med våra män ungefär lika lång tid o det blir en så otrolig omställning att inte längre bo ihop när man har vari ihop halva livet. Även fast det inte har varit bra så saknar jag huset o familjelivet, det är en så förvirrande känsla.jag tror inte att kontakten med dina barn kommer att försämras för att du lämnat. De vet väl också hur du har haft det. De vill säkert att du ska må bra o bli lycklig. Jag kände likadant när min dotter bodde kvar hos sin pappa de första månaderna men sen kom hon till mig o det är jag så glad för. Min andra dotter sa att hon tyckte att jag var modig o det kändes skönt att höra. Men man känner sig så ensam i det här o det är så jobbigt. Jag önskar att jag hade nån att prata med som förstår o stöttar. Det är skönt att det här forumet finns!!
Vi måste tro på att vi också kommer bli lyckliga en dag. Kramar till dig <3

Ja, det är väl mycket A i jobbsammanhang. Värt att fundera över....

Men vad skönt om det liksom slutar att vara lockande av sig självt! Då blir det ju naturligt att dra ner.
Har ni AW varje vecka? Kan tänka mig att det är fler än du som får problem av att alltid förlänga helgdrickandet med AW.

Flaskan står inte hos mig, utan hos särbon. Hemma hos mig vågar jag inte ha något, så här har jag infört alkoholfri zon.
Av någon anledning har jag aldrig druckit särskilt mycket hos mannen även om han alltid har både sprit och vin hemma. Antagligen för att han själv är väldigt måttlig. Vi har varit ihop i många år och det har alltid känts fel att dricka hos honom när han inte dricker. Hemma har det däremot varit en helt annan sak...

Och vad är det egentligen med vädret? Solsken, mulet, nederbörd, regnbågar och så fullmåne nu i kväll. Nyckfullt.

Jag är också nyckfull. På hemvägen stannade jag till på Ikea. Köpte gardiner, matta, överkast, kuddöverdrag - och allt går i bruna toner. Jag köper aldrig brunt annars. Men nu måste jag bara förvandla sovrummet till en ... lya? Grotta? Märkligt.

Nu i veckan ska jag ut på lokal med ett gäng gamla kursare från universitetstiden. Kul? Ja. Pirrigt? Oh ja. Men det finns ingen tvekan. Det kommer att bli en ytterst nykter kväll.

Hehe, ja du, Vändningen, när inget annat comes to mind kan man alltid travestera Peter Dalle. ;)

Har bestämt mig för att hoppa över jobbeventet på torsdag. Känner inte för det, helt enkelt. Hade nog inte avstått ett tillfälle till fest med A tidigare. Kanske inte A är lika viktigt längre?

Själv vågar jag absolut inte ha A hemma. Har inte haft vin i huset på 10 år. Det värsta är 3,5:orna som finns att köpa överallt.

Har haft en fin dag idag. Ett steg närmare min rehab.

Jo jag hällde ut! Inte hela flaskan - den får mannen dricka upp - men det som var kvar i glaset.
Och det var inte ens svårt!
Jag har nästan inget sug kvar efter de här två vita veckorna.

Jag känner igen mig mkt i det du beskriver men skillnaden är att jag hunnit bli 32 år. Tycker det är bra och moget av dig att reflektera över vad som händer, det gjorde jag också men jag har inte tagit tag i mitt problem förrän nu. Mitt tips är att göra ett uppehåll för att ge dig själv distans, kanske ge utrymme för andra intressen än fyllan? Det är betydligt enklare att komma någonstans i livet utan fylleångesten och det går hänga på en fest nykter också man brukar bara vilja gå hem lite tidigare. Sedan tycker jag inte att du ska låsa upp dig vid tanken att din far osv haft problem, fokusera mer på vad Du vill göra med ditt liv och vad du måste prioritera för att nå dit!

Lycka till!!

Vit, glad och tacksam, den ska jag komma ihåg ;) .. bra där!

Finns nog inget lätt svar på din fråga där Blomman. Känslor är så abstrakta och svåra att beskriva eller bli klok på. Jag tror dock på att de klokaste besluten fattar man på magkänsla. Säger magkänslan "kööööör", så kör jag. Nåja inte bokstavligen talat nu längre. Säger magkänslan "nja, vänta nu", så blir jag på min vakt.

Tack för att ni delar med er av era kloka tankar! Så värdefullt att då dela tankar med människor som har liknande problem!

Har jag använt i över 15 år. Det kan nog hjälpa mot alkoholsug, testa!

Intressant att det sitter i så pass länge ändå. Får se om jag väljer att ta till medicinsk hjälp, men inte omöjligt att jag väljer SSRI först och främst.

otroligt starkt av dig! Hade jag aaaaaaldriiiiig klarat! Bra Helena, jag är impad !

Påverkar suget så tillvida att man inte KAN dricka A utan att bli riktigt, riktigt sjuk. Tar jag en antabus på måndagmorgonen kan jag dricka måttligt på torsdagen. Det funkar ypperligt för mig. Man är ju inte sugen på A på måndag morgon utan har goda föresatser så då gäller det att passa på.

Det har du sett här på forumet! Jag vill inte sluta med A, men orkar inte med ångesten efter att ha varit full. Jag har, peppar peppar, klarat att dricka måttligt ett par veckor utan att använda A som tröst eller belöning. Klarar jag inte att hålla detta måste jag avstå helt, vilket jag inte vill. Insikten att jag inte orkar ha det som tidigare hjälper mig. Detta forum är en fantastisk hjälp!

och kämpar så hårt för att hålla oss ifrån den.Men jag förstår dig så väl Trojja.Jag tror han förstår också att du faller.Upp på hästen igen :)

Jag har märkt tydliga resultat, både fysiskt och mentalt. Har haft vissa alkoholproblem till och från under de senaste åren och har tyvärr inte slutat med alkohol än, även om jag just nu låter bli. Inser nog att jag borde sluta för gott, men det är inte helt lätt. Dock har jag under senaste två åren gjort ganska långa upphåll med alkoholen. Ibland har jag bara druckit ett par öl eller ett glas vin, men då och då har jag druckit betydligt mer och oftare än vad som får anses normalt. Det jag kan konstatera är att det tar ett par veckor med dålig sömn och visst sug innan det går över för mig. Jag tränar ganska mycket och har gjort det under 1,5-2 år och det hjälper mig enormt att fokusera på annat än alkohol. För mig känns det som att behovet av träning ersätter behovet av alkohol. Jag vet att jag kommer att dricka i sommar. Och även om jag tror att jag kan dricka normalt kommer det nog inte riktigt att gå som jag hoppas. Jag får i så fall vänta de där två, kanske tre veckorna igen innan sömnen blir bättre och suget har försvunnit.

Varför slutar jag då inte helt? Jo, det är dels för att jag tror att jag ska kunna dricka normalt, dessutom för att det understundom är jäkligt gott och kul att dricka. Har dock funderat allvarligt på att lägga ner alkoholen helt. Det skulle göra det hela lättare och slutar man helt, vet man vad man har att rätta sig efter.

Vi har gått våra matcher klart. Det där med sprucket ögonbryn gällde bokstavligt för mej. Två gånger innan jag gav upp. Man söker inte upp detta forum om man är en måttlighetsdrickare. Det är bara dom som har problem med alkoholen som behöver vita veckor också, eller en vit månad. Så det är uppenbart att den som kommer hit har oerhört svårt att plötsligt börja dricka måttligt. Några få kanske lyckas men stora flertalet klarar inte det. Därför tycker jag det är bäst att direkt lära sej leva med det, att acceptera att det är så och sluta tycka synd om sej för att man inte kan. Livet är inte rättvist. Det är ingen mänsklig rättighet att kunna dricka alkohol. Men alla måste väl köra sina matcher, gå sina ronder, innan man ger upp.

....om man älskar något och vill vara ihop med personen?