Senaste kommentarerna i forumet

..mot vad?, en ålderdom på parkbänken?

Vi har en förmåga att romantisera vårat drickande.
Fem sjuttisar på en timme, en dag, en vecka, månad eller år, du märker ju längre tiden går desto mindre farligt anses det vara...

Still going strong och du har torskat jobbet, vad mer bevis behöver du för att du har ett osunt förhållande till spriten?

Jag tror du förstår hur illa ditt läge är för tillfället, men du vill rättfärdiga det med att det redan är kört, så varför inte köra all-in?

Du har skrivit ett inlägg här och nu vill du få en respons, och det får du nu av mig.

Jag kan moralisera till oändlighet men det kommer inte att lyckas, det kommer att bli motsatt effekt.

Endast du är ansvarig för dina handlingar, ingen annan kan belastas för det.

Tänk i ett litet längre perspektiv, hur ser ditt liv ut om fem år?

Vill du då kännas vid att du vid detta tillfälle valde att inte göra någonting?

Du bestämmer över ditt liv.

Berra

Tror att du får göra ett försök igen. Om du till för ett år sedan bodde på institution och blev "tungt medicinerad" som du beskriver, vore det väl själva h----e om dom inte kan förstå att hjälpa dig när du frivilligt kommer och ber om det! Var du ska vända dig i ditt fall vet jag faktiskt inte. Borde kanske rimligtvis vara inom psykiatrin?

Något annat som jag tror vore en bra ide är att gå till AA/NA. Där är ju alla välkomna, både om man vill sluta dricka och sluta med droger.
Där kan du i alla fall vara helt säker på (vad jag förstått) att någon kommer att hjälpa dig med det personliga stöd du efterlyser. Ring till deras jourtelefon. Jag tror att det skulle vara en jättebra början. Då är du i alla fall inte själv, och fortsätt hänga här inne!

Ta hjälp och ta all på en gång. Sedan kan du ju välja utefter vad som passar dig bäst. (ungefär så skrev Berra igår).

Idag kommer jag inte att dricka en endaste droppe det lovar jag, häng med på det konceptet ;-)

//PP

Tänker först när jag läser det du skriver m-m att det är trist att känna att du eventuellt är på väg in i en "dipp". Upplever att det är upp och ner, även om svängningarna har blivit långsammare och mindre yviga. Jag har inte hittat något facit hur den lite långsiktigare återhämtningsprocessen ser ut. Jag har försökt att läsa - även mellan raderna - vad våra "föregångare" har beskrivit. Det är ju lite mer tunnsått med skildringar av hur livet i nykterhet ser ut rent tankemässigt efter en nu lite längre tid utan alkohol. Många av dom som klarar förändringen slutar ju att skriva när "man räddat sitt skinn" och den akuta faran känns som om den är över. Men när är faran egentligen över?

Förmodligen aldrig om man gått över gränsen?! Jag förstår nu att det finns många som behöver tänka vidare på detta, kanske dagligen för att inte glömma och falla tillbaka. Ok, när jag läst och försökt bildat mig en uppfattning tycker jag mig ha förstått att ett år - kanske mer - inte är alls orimligt när det handlar om att bryta mönstret och tankarna kring alkohol och greppet som detta tagit över våra hjärnor. Kanske längre än så. Adde skrev för inte så länge sedan att det var så, och jag tror nog att även Berra kanske känt på det viset.

Just idag känns det som att jag kan acceptera detta. Visst hade det varit både lättare och roligare att dra ut en rutten tand - vips så är problemet borta! För egen del känner jag att jag gärna vill fortsätta med det "kicklösa" livet ett bra tag till. Dom bra fyllorna har oavsett tagit slut. Jag har fått min beskärda del av kickar i livet som framkallas av alkohol. Dumt nog spred jag inte ut dom som sig bör utan tog dom jag hade till godo - och många många fler - mer eller mindre på raken mot slutet.

Ja, lite morgonfunderingar. Själv känner jag mig stark just när det gäller alkoholen för tillfället. Även om jag just nu är inne i en mycket jobbig fas med annat privat. Tack och lov kan jag säga. Får ganska mycket gjort. Kanske inte helt rätt saker utan grejer som jag gärna ger mig på - kanske lite som terapi? Men strunt sak samma, det håller mig på banan och det blir i alla fall resultat att glädjas över.

Bättre att exempelvis snickra en färgglad fågelholk som Dompa gjorde, en att använda dagen till att fundera i destruktivare banor.

Ta vara på er, vi håller varandra i handen, eller hur?
resan fortsätter!

//PP

Jag tog i början hjälp av en alkoholterapeft, och det var början till hjälp.
Gick där tre ggr. i veckan och det kändes bra. Tyvärr föll jag tillbaka med dunder och brak.
Efter det började jag skriva och få hjälp och stöttning här inne. Fantastiskt stöd. Nu har det
gått drygt 8 månader och jag är nykter. Man läser mellan raderna att du vill detta. Kanske finn
annan hjälp som passar dig. En dag i taget är bra.
Lycka till dig
Konstnären

Jag ska testa det där rosevinet som var helt ok. Jag har just nu lite svall i känslolivet. Lite offerkota här med.
Ibland känner jag en sådan stress som jag tror sitter i sedan alkoholdimmornas tid. Då var jag ständigt stressad.
Vet inte direkt om jag tycker synd om mig själv som försatt mig i denna situation. Ibland är jag oerhört lycklig att
jag fick en sådan smäll och valde bort alkoholen. Och ibland tänker jag faktiskt ska jag gå genom livet och aldrig få
lyfta ett glas vin. En dag i sänder får jag säga till mig själv. Mannen har varit vit 14 dagar nu, men jag kan nästan ta
på hans inre monolog. Man kan ju alla tecken då man själv var lika dan, ska jag köpa vin idag eller inte.
Annars har jag det bra det är bara tankarna jag vill ha bort ur mitt liv. Har ju skrivit massor om det men dom vill inte
lämna helt. Men m-m det var tusen ggr. värre första månaderna. Kanske är så att jag vill komma till något målsnöre, men
jag kommer inte ända fram. Visst är livet förändrat som nykter.
Till det bättre. Så bra du hanterar en festkväll är imponerad att du är så stark.
Ha en fin dag m-m
Konstnären

Skillnaden är att under tiden jag var fri från allt så bodde jag på en institution och var tungt medicineras.jag har försökt o få hjälp från vårdcentralen men dom tycker inte att mitt fall är tillräckligt akut än.dom på vuxenpsykiatrin erbjuder mig endast mediciner vilket inte hjälper fullt ut.min familj har aldrig stöttat mig.jag vill ha hjälp,någon som stöttar mig,som jag kan träffa/ringa när suget drar igång,någon som gör detta med mig.jag vill kunna gå vidare i mitt liv.ett nytt och bättre kapitel.

Så bra att du finns där för dina syskon och vill hjälpa dem och din mamma, och din pappa också. Du kan alltid kontakta socialtjänsten där du bor, det brukar finnas någon form av journummer att ringa. Där kan du få stöttning och råd hur du kan göra. Du kan också kontakta din lillebrors skolsköterska om han går i skolan, eller BVC, om han inte börjat förskolan än. Hon/han kan också hjälpa dig, och kan ta kontakt med socialtjänsten åt dig. Med tanke på att din lillebror är såpass liten, och din mamma inte klarar att ta tag i det nu så tycker jag att det är extra viktigt och bra att du känner att du vill börja göra något åt situationen för framför allt din lillebror. Lycka till,
/m

Ännu en helg till handlingarna. Har haft en down-period, under förra veckan och för all del i helgen också. Mycket tankar, lite deppvarning känner jag. Har egentligen inte med alkoholen att göra, mer andra saker, jobb, relationer mm som inte är på topp för tillfället. Och när de sakerna tippar lite, så hänger tankarn på A med av bara farten. Det är dock inte så svårt att inse att alkoholen inte skulle kunna göra något bättre. Men just nu känns det tråkigt att det är så här, lite offerkoftavarning - varför just jag tankar. Men varför inte jag? Varför skulle inte jag kunna drabbas, varför skulle jag som genom något mirakel inte utveckla beroende av en beroendeframkallande dryck när jag nu hällt i mig den med en regelbundenhet som gör att man inte kan misslyckas med att utveckla just ett beroende...

Var på fest igår, med för mig helt nya människor. Det börjar ju sätta sig lite, att vara utan alkohol. Jag körde, så det fanns inget behov av närmre förklaringar till valet att inte dricka. Eftersom ingen kände mig sedan tidigare så var det heller inga kommentarer eller frågor. Men det som förundrar mig är varför man inte kan köpa något som helst alkoholfritt alternativ förutom bubbelvatten och läsk. Jag är 40 plus, det var länge sen jag tyckte det var fest med Fanta exotic som måltidsdryck.... Det finns ju mycket alkoholfria alternativ som är bra. Till dem jag känner tar jag med mig eget, om jag tror att det inte finns, suget blir så mycket mindre om man har något gott själv i glaset. Som vanligt är tankarna på alkohol mest i början, sedan avtar det, ju längre fram på kvällen man kommer och en och annan ser lite dimmig ut och jag förstår hur morgondagen kommer att bli... Då känns det skönt att vara nykter, köra hem när jag/vi vill, ingen taxi att vänta på, somna nykter och vakna likaså... Trött efter en sen kväll, men inte bakis.

Apropå alkoholfria alternativ så provade jag ett NA rosévin i helgen, Light, hette det, fanns på Kvantum, helt ok. Det bästa med NA-alternativ är man kan köpa nytt på söndagen om det tagit slut :-) de är heller inte ångestframkallande på något sätt...

Ja, hoppas att den här deppkänslan är övergående, och energin kommer tillbaka igen...
/m

Där jag (tror) deppigheten startade av just mitt drickande, jag hade bara kickarna kvar och inget liv utanför det.
När jag insåg att jag inte kunde dricka alkoholen samtidigt som jag då tog mina antidepressiva tabletter så stod jag inför två val,
antingen det som läkaren föreslog eller det liv som jag hade levt hittills.

Det liv som jag hade levt hittills var ju ingen hit, jag visste ju vad det innebar, bara en transportsträcka mellan dryckeskickarna.
Så när mitt nyktra liv började fick jag dessutom ta hand om det där "tråkiga" livet som jag hade mellan kickarna.

Så här i efterhand anser jag nog att min medicin inte gjorde så mycket nytta, det dämpade för mycket, krycka eller inte.

Det var svårt att finna mina nya och riktiga glädjeämnen efter detta, fick liksom starta om livet med nya erfarenheter.
När jag gick till shrinken och mina KBT- terapeuter så fick de mig att inse att lyckan inte kom till mig automatisk, jag fick söka efter den.

Och det var det svåra att finna ett substitut för det som tidigare gav mig glädjekickarna, de var inte lika starka och intensiva.
Men det berodde ju på att hjärnan var dopad av sinnesintrycken från alkoholen, då förstod jag att jag hade levt i en sorts lögn.

Det tog flera år av en ny form av livserfarenhet, varva ner och inse att livet faktiskt kan vara torftigt och fattigt.
Sökte upp nya grejor som gav mig emotionell rörelse, en vidrörelse av mitt själsliga jag, där jag blev berörd av något.

Djur och natur var absolut det bästa, det gick en sorts genväg direkt in i mig, upptäckte att en viss del av konsten touchade mina sinnen.
Fotograferandet och en del djupa filmer berörde mig, sockerkickar fungerade väl till en början men blev slö av allt godisätande.
Mättnad i magen var också en sorts kick, ni vet när man blir så där lugn efter en måltid.
Att trampa runt i svampskogen var en bra ursäkt för att promenera sig till ett lugn och få en massa nya synintryck, kan rekommenderas djupt.

Jag visste hur fyllan skulle bli om jag prövade igen, jag hade ju testat hur många gånger som helst med att dricka mindre, men alltid misslyckats.
Så små mängder funkar inte det kunde jag ju fetglömma, som vanligt eller inget, då blev det inget...
Och då gällde det att stå fast vid det beslutet, inte göra mig själv besviken..

Allt var antingen svart eller vitt, det finns inga gråzoner kvar...

Mycket långsamt växte min livsglädje fram igen, jag har lärt mig att omvärdera det som är värt att orka leva för.
Min familj har alltid betytt mycket för mig, de stöttade mig när jag hade det som jobbigast, och de finns här bredvid mig när jag behöver bekräftelse.

Att inte vara rädd för att söka hjälp när man som mest behöver det är en av ledtrådarna, det svåra kan vara att veta vilken sorts hjälp man behöver,
Ta emot all hjälp och filtrera fram det som ger dig mest..

Smaka på livet, det finns saker som smakar beskt och surt, men fick man inte testa dessa också skulle man inte heller veta vad det är som smakar gott.
Och så finns det en annan sak, man utvecklar sina smaksinnen hela tiden, det som var gott förr behöver inte vara gott just nu.

Man förändras och utvecklas, och det jag är mest rädd för är att stanna kvar i något där jag inte vet varför.

Så varför drack jag när det bara blev elände av resultatet?

Fortfarande oförstående, men jag vet att jag inte vill tillbaka till det...

Berra

Jag var glad för att du fanns där för mig igår med..betydde allt för mig...

Vet inte om vi någonsin hörs igen..men OM du läser detta så..Tack! tack som fan..

Visste inte hur jag skulle överleva gårdagen..men du gjorde att jag fixade det....

I min värld var du en ängel...

Wish you the Best!

/Mic

Jag ska skärpa mig, det är gott med tårta i alla dess former. Tänkte på pelle ekorre.
Vi har nog varit lite ekorre till mans här inne. Tänk om hade hittat något när allt var slut,
men det var ingen risk då det såg man noga till. Låter som ett stort projekt det där med garaget.
Själv har jag tummen mitt i handen vad gäller praktiska saker. Ligger mer åt drömmarnas land.
Men det blir nog fint.
Min närmsta familj inklusive syrrorna, svågern vet, men kanske inte så illa som det verkligen var.
Ligger något i det du skrev, ett litet eller stort erkännande från mig till dom. Svågern har nog
svårt att förstå, då han är långt ifrån mitt tänk, han är en perfektionist, och kan hantera alkoholen.
Med det menar jag max 2 glas vin fredag, och kaanske 2 lördag. En sådan som man vill vara bara vad gäller
alkoholen. Men hur som helst har jag aldrig varit måttlig med något när jag har tänkt efter. Mer och lite till
tack. Inga moln på himlen idag.
Visst har jag fått pengar över, och ångestfri är jag. Det är bara gnaget som kommer och går. Men det går ju
över efter en stund, promenader med hunden botar bra.
I kväll blir det bara lite glass
Fin kväll till dig
Konstnären

jag blir så illa berörd när jag läser om hur barn har det i vårt "upplysta" samhälle :-(( Du, eller dina syskon, är tyvärr inte ensamma i den sitsen.

Jag tycker du ska ta hjälp av soc för att rädda din lillebror från att växa upp i det du varit med om. Du vet hur det är och du har en väg att gå.

Samtidigt ska du själv ta hjälp för ditt fortsatta liv utan dina dysfunktionella föräldrar. Prova tex http://aca-sverige.org/wordpress/ , http://www.al-anon.se/ , möta andra som vet vad du pratar om : http://www.tryggabarnen.org/ , http://www.maskrosbarn.org/om-oss/

Det finns fler alternativ ute på nätet.

Fortsätt skriv här så du kan lätta din ryggsäck som tynger dig.

Kram !!

Haft lite tid för eftertanke sen sist...igår var världen ganska svart för mig...idag har den kanske övergått i grådis...fast jag sitter och steker i solen...

Hursomhelst. Jag har tänkt. Och tänkt och tänkt. Alla tankar slutar likadant...jag vet och jag fattar att det inte går. Jag kan aldrig dricka normalt igen...hur gärna jag än vill... Men då kommer ju samtidigt tanken på..HUR ska jag klara det? För jag vet av erfarenhet...att om 2,3, i bästa fall 4 veckor så har jag lyckats förtränga hur dåligt jag mådde sist...

Det som börjar med ambitionen att dricka lite vin eller 2 öl slutar ganske ofta i totalt okontrollerbart drickande...kan dricka hur mycket som helst...finns inget stopp...

Så hur gör jag?? Är sjukt imponerad av många här och kanske framförallt av dig Berra. Du är verkligen en förebild.

Allt du skriver är så rätt. Önskar inget hellre än att jag kunde bli som du. Bara släppa börja pm och leva i nuet...utan konstgjorda kickar...

För det är Mitt största problem...jag saknar kickarna!,

Måste försöka hitta andra vägar...hur tänker du när du saknar det som mest? (För det gör väl alla mer eller mindre)...

Älskar bergodalbanor..av samma skäl...kicken...men svårt att åka runt där för jämnan....

Eller är det kanske dags att bli vuxen..och nöja sig med det lilla i livet...

Whatever...så här kan det inte fortsätta...

Ha en bra dag Berra. Njut av solen och värmen...nu har mina moln också skingrats lite Grand...

/mic

så bra att du söker hjälp! Så som du beskriver ska ingen ha det. Jag har inte mycket kunskap konkret om vad du ska göra men sätter en länk till UMO dit du kan vända dig http://www.umo.se/Att-ta-hjalp/socialtjansten/ och så kan du vända dig till BRIS http://www.bris.se/?pageID=41
Jag hoppas du får fler och lite mer matnyttiga svar under dagen. Kram, kram / mt

att möta din smärta och det som känns nästan som ett sönderfall. Jag fick en så tydlig bild av en springform (heter det så?) med lös botten och tänkte att du får krypa in i ringen, kanske den hjälper dig att hålla ihop. Fast hellre lindar jag varsamt men stadigt in dig i en rutvävd bomullsfilt - ena sidan, andra sidan, stoppar in under fötterna och lyfter lite så att fötterna har bekvämt rum. Och så sitter jag där, bredvid dig. / mt

Idag är en lite småmolnig morgon som gjord att dra igång lite målningsprojekt. garaget står på listan för i sommar och det är verkligen en trött syn som mött min var gång jag tittat på det huset. Projektet kanske kan ses som att få tillbaka färg i livet? När allt har flagat, finns det inte mycket som kan ge ett större mått av "nöjdhet" än att se ett klart resultat. Ett lite hus i sin fulla glans. Huset i sig har varit gömstället för mina alldeles privata alkoholförråd. Gjorde förra veckan en liten städning och det kom fram burkar lite här och var. Några tomma och faktiskt några fulla. Har tydligen betett mig som en jävla gnagare och samlat förråd överallt.

Allt som oftast har jag i öppenhet druckit et folköl under exempelvis gräsklippningen, slunkit förbi garaget till och från och halsat ytterligare en starköl. Ett klassiskt "smusslartrick" som vi kreativa hittar på, skulle jag tro.

Men som sagt idag ska skiten skrapas, byggnaden ska få sig en upprustning på samma sätt som jag jobbar med min egen.

Ha en fin söndag där ute alla kämpar. Till er som loggar in framåt 12 snåret med betongkeps: Glöm inte att vi kan ha det annorlunda. Det är svårt att tro, men faktiskt sant!

//PP

Välkommen hit!

Svårt att ge dig några råd men du har hittat hit och du vill förändra, det är bra så.
Du har ju gedigen "erfarenhet" och jag är relativt säker att du mådde ganska bra under
de 2 1/2 år du var drogfri? Om så är fallet, vet du att det är dit du vill tillbaka, och det går!
Det verkar ju som att du kan hålla upp några dagar/en vecka utan att drabbas av allvarliga komplikationer
och det är ju bra. Om du är orolig så ta annars hjälp av sjukvården. Börja med att vara nykter, dag för dag,
till varje pris. Det andra kan du ta tag i, få hjälp med när du tagit beslutet på att vara nykter. Kanske samtal
eller något annat som hjälper. Ta tag i detta nu när motivationen finns. Livet finns där runt hörnet. Ut och
återerövra det.

Lycka till!

//PP

Vem köper/bakar en helt tårta till sig själv, jo vår kära konstnär! Och, so what? Är väl inget fel med det?!

Tårta är gott och ingen dödssynd och säkert inte så onyttigt heller. skärp dig! En tårta på fyra dagar är ju nästan ingenting :-)
1 - 2 boxar rödtjut däremot är ganska mycket. Du har säkert gått med vinst både när det gäller kalorier, pengar och framför allt den ångest som intaget förorsakar. Skulle du ha det minst ångest så ta en promenad med jycken, då är den väck.

Tänkte på dom tolv löften/stegen inom AA när jag läste ditt inlägg idag. Du vet det där med att erkänna inför Gud (hur man nu vill se honom), sig själv och en medmänniska sina brister. Tyckte nog att det var just det du gjorde. Så beroende på om du har talat med syrran/svågern om detta så är du redan en mycket lång bit på väg.

Skönt, eller hur? I det sammanhanget finns det inte så stor anledning att gruva sig för en lite tårta.

Fin söndag Konstnären!

//PP

Jag är imponerad av dig och tycker du är så stark. Ta en dag i taget. I början var tankarna
där hela tiden för mig. Som pelle skriver, man måste gå en hård match dagligen.
Det avtar sakta, det sker inga mirakel över en natt. Tvivlat många ggr. och undrat vad jag håller
på med. Men jag gör rätt nu för första gången.
Skriv mycket här det hjälper
Ha en underbar dag
Konstnären

Ännu en ny söndag utan en bitter smak i munnen. Vad vad det Berra skrev, ruttna råttor. Känns som
länge sedan, men ändå så nära. God natts sömn har det varit. Drog mig till baka med en bok vid 10-tiden
igår. Läser just nu en kvinnoroman om hur kvinnorna hade det i Sverige under 1500-talet, grymt var det.
Det går upp och ner just nu, men mest upp. Det är bara tankarna som kommer när jag inte är riktigt beredd.
Alltså vilken fiende man har fått på halsen, känns som att spela amerikansk fotboll ibland.
Fått två inbjudningar till midsommar, men jag tror inte det, i årvill jag se den som en vanlig helg. Varför
utsätta sig för ett gäng berusade, svamlande människohop. Vet att det blir så. Tråkig, kanske men nu är det
jag som bestämmer vad jag vill utsätta mig för. Nu förstår jag inte varför man ska vara dyngrak mitt i sommaren.
Kommer inte ihåg förra midsommar hur jag än anstränger mig, och det är ju hemskt, undrar vems fel det är.
Vet att min mamma dog 12 juni, och att jag på begravningen hade druckigt 3 glas vin innan, det säger rätt mycket
om vilket skick jag var i. Det är det jag försöker betala tillbaka till mina systrar nu. Dom var inte glada på mig
då. Min svåger och min lillasyster fick greja med dödsboet, då jag full varje dag. Så, nu fick jag ur mig det.
Det är en tagg som jag måste leva med. Mannen vit 14 dagar idag, måtte det vara, men jag tror inte han klarar det
själv. Vad jag förstått har han inte tagit någon som helst hjälp, och det bådar inte gott.
Skäms lite när jag skriver detta, jag har ätit upp en hel tårta sedan i onsdags. Är det ersättning för alkohol tro.
Men vågen visar 56, tror det är något fel, jag har ju även massor av grädde i såserna jag gör.
Lite reflektioner så här en nykter söndagsmorgon
Var tacksamma för denna dagen
Konstnären

Tack snälla ni för bra inlägg.

Första helgen på 3 år som jag varit nykter med barnen. Vi har hittat på mer saker än vi brukar. Har alltid velat vara hemma till 15.00 så jag kan börja dricka. Men jag skulle ljuga om jag inte erkände att det var extremt jobbigt stundtals igår.

Idag påbörjar jag fjärde veckan som nykter.

Det värmer! Ibland känner jag mig bara tjatig och ibland funderar jag på allvar om det är mitt medberoendebeteende som får mig att "lägga mig i" och vilja "hjälpa till". Samtidigt vet jag att ett långt perspektiv ger hopp - för mig var det Adde och Berra, som var "gamla" redan då, som var mitt största hopp. De utgjorde bevis på att det var möjligt att välja ett nyktert liv.

Parentes: Just nu noterar jag att det medvetna valet att inte skriva "möjligt att BLI nykter", så har jag antagligen skrivit nån gång tidigare. Nej, det handlar om att VÄLJA ett nyktert liv - och det är den som dricker som måste välja. Likaså måste den medberoende välja att ta makten över sitt liv. De där små men avgörande insikterna, som skillnaden i att bli eller välja, har vuxit fram inom mig genom allt skrivande här. Det har tagit tid och jag har behövt den tiden.

Ja - för mig var de långvariga ett mycket viktigt hopp i början, hoppet om att det är möjligt att förändra sitt liv.

Forumet var under lång tid min livlina, den plats där jag helt fritt tog mig plats att vrida och vända mina tankar, den plats där jag hade vänner som gav rak respons och vänner som jag visste att de visste. Jag kan se hur mitt eget tankemönster förändrats och jag har fått följa till exempel flygcert och Framtidsdrömmar genom deras kamp - och hur kärnan förflyttats från "hur ska jag vara/vad ska jag göra" för att hjälpa min man att bli nykter - till frågor som handlar om mig-och-jag och mitt-eget-liv. (Hoppas ni ursäktar f och F att jag gör min tolkning av era processer).

Men framförallt har jag skrivit och skriver för mig, för att reda ut och förstå vad som händer i mig. Skrivandet är en bra reflektionsform för mig. I början, när jag oftare behövde och fick stöd och råd läste jag svaren om och om igen och funderade vad jag ville ta till mig, vad som kändes rätt för mig. Den öppna tiden som ger möjligheten att läsa om och om igen och i skrivandet att pröva/väga/smaka på orden har varit perfekt för mig. Just i det här sammanhanget och just för mig bättre än terapisamtal där allt sker här-och-nu och möjligheten till tanke-tid inte finns på samma sätt.

Genom åren har jag fått möta många där forumskrivandet varit till hjälp för att hitta kraft och mod att förändra sitt liv. Ofta(st) kanske som ett komplement till terapisamtal och/eller AA/Alanon. Och jag har vinkat av många som lämnat forumet och lämnar en hoppfull känsla - till dem hör Lelas och pianomannen, Mie, Kvinna-Mamma46/Pia, Victoria, vana, Stigsdotter, Dompa, barbalala, curry, ledsen och många, många fler. En del av dem som "försvann" lämnar känslan av att man snavade-och-föll nånstans på vägen - och då hoppas jag att de hittar tillbaka.

Jaha, detta blev en typisk mulletant-tidig-morgon-reflektion. Inspirerad av dig Kastellen men mest och bäst för mig:) Till dig och andra kämpar önskar jag styrka och uthållighet! Inspirerad av dig sökte jag fram min första tråd där mina första stapplande steg mot mitt nya liv finns dokumenterade och bevarade Vårt nya liv kan jag säga idag.

Klistrar in min första tråd till den som ev är intresserad https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025

Allt gott till er alla / mt

Känner igen mig på hans beteende.
Tog också cykel/gå turer på kvällarna.
Folkölen är mest för att hålla det tidigare intaget av starkare varor.

Min fru stack och gav mig ett ultimatum.
Jag mådde inte bra och antagligen inte din man heller.
Hon kom tillbaka efter en vecka.
Man ser genom fingrarna och ser inte sitt eget beroende.

Jag insåg inte att min fru tyckte det var så hemskt,
men inser det mer och mer ju fler dagar det går utan alkoholen.

Jag har ingen lång meritlista, varit nykter i två veckor, men jag har bestämt mig för att att vara alkoholfri framöver.

Mår mycket bättre fysiskt och psykiskt. Börjat ta tag i träning, gör långa skogspromenader.
Man lurar sig själv om man säger att man kan bli en normaldrickande man som tar en öl och ett glas vin en lördagskväll under myset.
Jag dricker alkoholfria öl.

Ska på A-möte om tre dagar.

Man inser inte vad man har innan det är borta.

Hoppas allt går bra och att han tar 'tag' i sitt problem..

Var kanske inte direkt något genomtänkt/smart jag skrev gällande att trots allt föreslå gemensam semester. Du har så rätt i att det förmodligen bara blir jobbigt och att du fram till dess tvingas leva i osäkerhet om hur det ska bli när ni väl åker? Du får väl ta och planera för något eget trevligt med barnen. Det som är bra i fall du gör det, är ju att du åtminstone tar beslut och återtar lite av kontrollen vad som sker framöver. På så sätt är du mindre utlämnad till vad "dagsformen" hos maken kan tänkas ge dig för en tillvaro. Tror du kommer fatta bra beslut, och att du får ditt liv!

//PP

Längtar tills den dagen.
Vilket märke på det alkoholfria bubblet.?
Själv tycker jag staropramen har bra A-fria bira.

Själv är jag exalterad över min andra alkoholfria helg.:-)