Senaste kommentarerna i forumet

"var och en blir salig på sitt" som kära morfar uttryckte det. Om det funkar för dig att fatta ett sådant beslut - jättebra, kör på det!

Hur en intelligent medveten person helt plötsligt får för sig att det är en bra idé att stanna bilen, sätta sig och dricka en massa och sedan FÅ FÖR SIG ATT KÖRA BILEN HEM!

Tack för att du delar med dig Måne, det är sådana här berättelser vi behöver komma ihåg, så att vi inte glömmer bort vilken kraft (alkoholdjävulens!) vi har att göra med. Listig falsk stark.

Nu blir det bara bättre Måne <3 <3

Jag dricker för mycket så är det!
Det är det jag har kommit till insikt om. Att frugan blir stollt när jag inte dricker sporrar mig.

Tänker på det där om att ta ett nytt beslut för varje dag, som många gör. Det passar inte mig. I min värld är jag nybörjare vad gäller nykterhet. Visst var jag nykter i femton år i sträck som barn, men sedan dess har det varit i små veckovisa stötar mellan helgerna. Hur som helst, om jag då måste fatta det där nykterhetsbeslutet 365 gånger per år så kommer jag definitivt att misslyckas vid åtminstone några tillfällen. Säg att jag klarar det vid 99% av gångerna, så kommer jag ju att falla dit 3-4 ggr per år. Not good enough.

Därför tar jag ETT beslut. Jag är nykterist.

Kunde lika gärna varit jag!
Fantastiskt vad dukdig man kan bli på att planera;-/ När man vill få i sig lite!!
//Paron

Jag tänkte på en sak du skrev. Att din fru blev stolt när du avstod från att drick i sällskap där andra drack. Det kanske bara är jag, men det känns som en indirekt indikator på att hon tycker att du dricker för mycket. Dvs att du har problem. Är jag helt fel ute?

Mycket klokt. De små lögnerna man för sig med kring alkoholen. Dra ifrån en enhet, lägga till en timme. Så sant. Minns en gång för flera år sedan. Hade tagit bilen in till stan för att se en fotbollsfinal på puben i glada vänners lag. Drack lättöl eftersom jag körde. Finalen gick till förlängning och straffar, var mycket rafflande. Det blev väl ca fem lättöl. I bilen kände jag mig berusad, men skrattade först bort det hela. Fantomfylla (bra ord). Sedan började jag räkna procent, centiliter, timmar och promille. Då var det inte så lattjo längre att köra på motorvägen då man visste att man var någonstans kring gränsen för rattfylla. Skrämmande.

med god vän om varför man dricker. Jag var inte hemma när hon ringde så hon talade först med mannen en timme. Känns som om vi skapar en ö där det inte ifrågasätts att man väljer att vara nykter. En fristad. Så skönt! / mt

jag har också varit skeptiskt till Hemligheten och Linge... han har liksom blivit lite FÖR populär och lite-för-mycket-och-överallt. Men jag ska ge boken en chans, jag har modifierat min uppfattning när jag läst lite mer om hans "teoribygge", om honom och om Dan Josefsson. Man får söka sig fram:)

Så bra att du är på banan igen och full kamplust! Heja dig! / mt

Håller helt med dina tankar Kalla!
Inte bra med den där dörren som står på glänt,jag har pratat med min fru om att jag skall dra ned på drickat men att jag inte har lämnat något löfte till någon varken mig eller någon annan.

Den där dörren som står på glänt är inte bra det vet jag. Det är en gardering till att ite misslyckas,
Jag vet inte om jag vill stänga den helt!
Kan vara så att jag stänger den i framtiden, jag behöver vänja mig vid tanken.

Bakgrunden till att jag är med i detta forum. Började egentligen med att det var en anhörig som har problem, jag beslutade att hjälpa denna och då slog det mig att jag inte var Guds bästa barn själv ( jag insåg att det kanske skulle vara bra om jag drog ned lite på drickandet själv). På den vägen är det!
Min första tanke i detta var att vi alla som dricker, mycket eller lite spelar ingen roll, den korta stunden som att dricka alkohol ger ett välmående är oerhört kort. Om man jämför detta med hur lång tid vi mår dåligt efter, ibland även under tiden när vi dricker alkohol. Jag tror att dom flesta blir grundlurade.
Men hjärnan är nog uppbyggd så att vi skall minnas det som är bra, då minns vi bara den korta stunden då den där välmående känslan infinner sig.

Detta är en bråkdel av vad som rör sig i mina tankar. Det svårt att sätta ord på tankar.

Har lite kort om tid just nu men jag återkommer med min Boring tankar!

Ha det gott/ Hörs//P

kul att du skriver
Ja,,jag var på konventet
jättehäftigt
var där på olika möten
under hela helgen
det var en skön,men pirrig känsla

GEMENSKAP
VÄRME
FÖRSTÅELSE
var du där
vi kanske rent av såg varann
hoppas allt är väl med dig
berätta
kram
Måne

Varje sådan liten seger ger mer ved åt självkänslan! Minnet av denna seger tar du fram när det behövs som mest :-)

Jag gillar inte heller riktigt gulliga citat - mest för att jag blir lite irriterad över vad bra de faktiskt är, enkla oftast, liksom bara sunt förnuft. Men samtidigt är det inte alltid lätt att leva efter de där enkla principerna (varfö inte??) och då gör de mig lite irriterad med sin påminnelse om att jag borde veta bättre. Eller nåt, nu spånar jag.

Tycker om citat som liksom ditt väcker bilder, jag ser framför mig vad besvärligt det skulle vara att lägga mattor överallt...

Kram från mig

på Gotlandskonventet ?

Jag känner igen den men tror inte den har att göra med ångest utan med att man plötsligt har fått så mycket tid över när man inte dricker så man vet inte hur man ska bete sig. Jag tror man måste träna sig att kunna slappna av och göra ingenting ibland och, som du säger, bara vänta tills det går över.

På sätt och vis är det bra att det bara är du och Strawberry, då får ni två lite egentid där hon kan få ta mer plats och prata med dig utan bröder. Önskar er en god resa och hoppas att mötet med J blir bra för er. Mångar kramar, A

Usch, skäms inför mig själv när jag tänker tillbaka på den kvällen som hade kunnat sluta riktigt illa för mig där jag så uppenbart berusad gick omkring på Knivsöder... På sätt och vis är det bra ändå att det blev så illa, annars hade jag ju kunnat lura mig själv och säga att "titta det gick ju jättebra att bara dricka lite grann!".

Den här var förresten bra: när maken i början på festen frågade om jag skulle köra hem så att han kunde ta vin till maten sa jag att jag trodde jag skulle vara väldigt trött eftersom det är lite påfrestande för mig att vara social med så mycket folk jag inte känner. Vore därför jättebra om jag slapp köra. Tror ni kanske att det var för att jag innerst inne planerade att försöka dricka som jag sa så? Antagligen. Att jag sen fick i mig så mycket var ju naturligtvis för att det blev viktigt att "passa på" så fort möjlighet gavs (för sen kanske det inte skulle ges fler tillfällen, så passa på att ta ett glas till!!).

Ha, jag genomskådar min lille A-djävul, 1-0 till dig, nästa rond tar jag!

Ja så kan man kanske göra ja, fortsätta räkna med den gamla tiden och kalla detta en parantes. Hoppas jag känner skillnad som du säger, just idag känner jag mig lite nere och rådvill.

Visst är det en usel paketlösning! Det där att kunna plocka russinen är väl vad många av oss drömmer om men det är ju verkligen så att det inte går.

är alltid trevligt, tack. Jag har av annan vän fått tips på Hemligheten, var lite skeptisk innan och blir nästan mer skeptisk nu när jag ser att han kommit med en till bok (Den MÖRKA hemligheten). Nåväl det finns väl många hemligheter som kan diskuteras :-)

Just nu håller jag på med boken Hopp för nynyktra av "Anders". Den är väldigt bra, en bruksanvisning till det nyktra livet. Samtidigt läser jag i Stora boken som är AA:s "bibel". Den är faktiskt både förvånansvärt roligt skriven och innehåller mycket som jag kan ta till mig - hög igenkänningsfaktor. Jag inser att det i princip inte finns något som jag tänker eller gör när det gäller alkoholen som inte gjorts eller tänkts förut. En tröst och en hjälp att se igenom mina egna "sanningar" som jag därmed kan lära mig inte är så mycket mina egna påhitt.

Läser också Anna och Mats bor inte här längre, relationsberättelse. Också bra. Usch, jag vill åka hem och lägga mig i hängmattan med alla mina böcker i stället för att sitta här på jobbet och låtsas jobba. jag tror att jag ska gå iväg på ett lunchmöte idag, känner mig lite deppig, vet inte riktigt varför...

Gick du på ett AA-möte dagen efter, herrejädrar vad starkt?! Hade jag aldrig klarat, jag hade gömt mig under täcket och vägrat se omvärlden i ögonen. Imponeras av att du orkar kämpa så, all energi och envishet. Starkt som sagt!

Jag förstår att du är rädd för ett liv utan alkohol, det är jag också emellanåt. Jag kan förstå att du valde att dricka, det är ju det vi känner till, det vi är vana vid. Bara att falla tillbaka till det man gjort innan. Jag tänkte så i början vill jag minnas, det går ju att bara gå tillbaka, det kan ju inte bli värre än så. I mitt fall tror jag dock inte på det, det hade garanterat blivit värre, och kommer att bli om jag börjar dricka igen. Jag skriver dig inte på näsan, jag vet inte hur ditt problem ser ut. Men den där rädslan, det är där "en dag i taget" kommer in. Så enkelt och så svårt. Man kan tänka en tanke hundra gånger innan man förstår den på riktigt. Ibland glömmer jag bort den och får panik, men då kommer oftast någon klok person här på forumet in och påminner mig. Jag kan säga att jag lovar dig att det inte blir tråkigt att vara nykter, men om du inte tror på det själv får det ju ingen betydelse. Och egentligen kan jag inte lova det heller, jag vet inte hur ditt liv ser ut eller vem du är. Jag kan bara säga att MITT liv inte blivit tråkigare, det är snarare åt andra hållet. När jag får panik över ett helt nykter liv försöker jag tänka nu, har jag tråkigt nu, idag? Nej. Troligtvis känner jag samma imorgon. Förhoppningsvis känner jag samma om ett år.

Vet inte riktigt vad jag försöker säga :-) Hoppas bara att du finner det du söker, att du hittar ett sätt att leva som gör att du mår bra. Hoppas att du fortsätter skriva här, dina inlägg ger mig mycket, tycker att vi tänker lika. Kram på dig!

Först blev jag provocerad Adde, tänkte mycket riktigt "jäkla moralgubbe, ska man inte få dricka en lättöl ens". Sedan pratade jag med pojkvännen som har en del kunskaper om alkohol i och med sitt jobb. Det var han som tog upp det, sa att en lättöl är som en snaps. Blev förtvivlad och tänkte att jag kanske lurat mig själv? Är det nu alkodjävulen som hittat ett kryphål? Försöker komma ihåg, kände jag något av dom där lättölen? Sög dom inte tag i mig litegrann? Jo, ska jag erkänna. Jag tänkte på det när jag gick på toaletten. Men jag antog att det var en sån där fantomberusning som jag haft tidigare när jag varit på fest. Eller så ville jag tro det. I mitt duktighetskomplex ingår att inte vilja erkänna att jag gjort fel, iallafall inte högt. Men som sagt, det här är ju mitt beslut, ingen annans. Och om jag rannsakar mig själv är nog lättölen ett litet kryphål. En sista liten chans att få dricka? Eller vara normal? Jag vill inte behöva sitta och dricka en Fanta som jag inte gillar, när andra dricker öl. Men jag vill inte heller dricka alkohol. Jag vill inte bli full, inte ens lite lite berusad. Alkoholfritt känns okej även om det är alkoholfria öl, känner inte att jag triggar igång något. Men det med lite alkohol är lurigt, det är som att vara nykter lite light. För när pojkvännen berättade frågade jag om jag hade kunnat köra efteråt. Han var tveksam. "Men herregud, sa jag, fyra lättöl eller några snapsar under så många timmar, det är ju utspätt, det hinner väl för fasen förbrännas!" Känns det igen? Att börja försvara sig själv, tumma på sanningen. Dra av en enhet. Slingra sig. Lägga på en timme. För det är vad jag gjorde. Blir alldeles iskall, för det har inte gått upp för mig förrän nu när jag skriver det. Insåg det precis på väg ut till köket, för att fylla på kaffekoppen. Det har legat och lurat i bakhuvudet men inte erkänts. För människor som dricker låter det säkert tramsigt, några lättöl. Men det är inte lättölen i sig, det är mitt beteende jag blir orolig över, att det refexmässigt startar igen. Bara bättra på sanningen lite. Det går upp för mig hur lurigt det är, hur lite som behövs för att väcka alkoholdjävulen eller vad jag ska kalla det. Tänker inte ens skylla över det på honom, det var JAG som gjorde det. Rationellt och irrationellt samtidigt. Det var nog den mildaste form av återfall, så litet att det knappt märktes. Men jag tänker inte låta det passera förbi obemärkt.

Så nu åker lättölen från listan över drickbara drycker. Kommer inte att sakna smaken, tycker det är lite blaskigt. Men det är så trist att behöva dricka Pepsi när man är på dom där enklare restaurangerna. Det finns ju fullt av alternativ när man är på Systemet (tack för alla tips), det är när man är ute som det blir knepigt. Å andra sidan är jag inte på krogen så ofta så det är inget problem egentligen. Dessutom dricker jag inte så stora mängder längre, det blir liksom lite fånigt när det inte finns en fylla att fånga. "Här sitter jag och dricker två liter äppelmust" tänker jag ibland. Blir bara ett jäkla spring på toa.

Var och hälsade på min kusin med familj på deras lantställe i helgen. När vi var på väg ut ringde hennes man och frågade vad jag ville dricka, rött, vitt eller öl. Jag är alkoholfri, svarade jag, köpte med mig en Festis från Statoil. Efter middagen frågade han mig om det är en vit månad, eller ett vitt år eller för alltid. Ingen dold egoistisk agenda i frågan, ni vet när folk blir lite provocerade, utan han verkade bara intresserad. Frågan är ju ganska svår när man diskuterar den med sig själv, med alkodjävulen på ena axeln. Men jag svarade som det är, jag mår bra av att inte dricka och nu gör jag inte det. Så enkelt egentligen. Han sa att han själv druckit en hel den under semestern, "det blir ju lite varje dag". Svarade ingenting. Jag vill inte, vill inte bli en moraltant, men tänker inte heller släta över med nåt "höhö, jamen semester är ju semester." Folk får ta ansvar själva för sitt drickande. I början ville jag gärna berätta om hur skönt det är att vara nykter, önskade fler kunde få ta del av det. Men jag börjar inse att det inte gäller alla, har man inget problem med alkhol mår man kanske inte bättre utan? Det här beslutet gäller som sagt mig, och jag tänker inte bära någon annan i det. Svårast var när hans sexåring frågade mig vad vit betyder. Svarade nåt luddigt och smet, har ju inga barn själv och vet inte vad man kan säga? Vill inte dra in henne i min komplicerade vuxenvärld.

Även om det dracks en del var helgen lugn, kusinen dricker knappt, hennes man och min pojkvän drack några öl men inte så att det märktes. Blev bjudna på fest hos grannen som så fort vi anlände listade upp allt drickbart som fanns, snapsar, sprit, vin, öl, här ska det blandas friskt flabbade han. Och nu i efterhand när jag analyserar kvällen inser jag att något hänt. För det första gick jag dit som mig själv, osminkad med klänning och fula gummistövlar. Hade varit otänkbart för ett halvår sen. Jag hade inga förväntningar direkt och var inte nervös inför allt nytt folk, ingen stress, den där stressen jag tidigare haft, eller snarare rädsla för att ha tråkigt. Stressen över att bli besviken när det inte blir sådär som jag hoppats, eftersom jag alltid gått in 110 procent om det vankats kalas. Jag började inte analysera läget, spana in vem som dricker dvs. vem som är roligast att sitta bredvid, inget bevakande av glas, vem tömmer snabbast. Inget räknande av öl i backen, hinner jag bli full? Att jag betett mig sådär har jag inte varit medveten om tidigare, men det är så jag vet att det varit. Jag pratade med mina bordsgrannar och var uppriktigt intresserad av vad dom hade att säga, och jag hade jättetrevligt. Känner heller ingen stress över att behöva sitta ensam nykter i ett fylleslag eftersom jag vet att jag går hem om jag får tråkigt eller blir trött. Den där känslan av att vara tråkig börjar suddas ut eftersom jag dels sätter min egen vilja främst nu, men också för att jag vet att folk som dricker inte bryr sig. Efter ett visst antal glas bryr man sig mest om sig själv och det som finns kvar att dricka. Sammanfattningsvis kan man säga att jag tog det hela som det kom, gick dit med öppet sinne, vilket är ett nytt inslag i mitt liv. Det är så otroligt skönt, som om själen äntligen får vila.

Och jag fick pratat en hel del med min kusin. "Jag är glad att du inte dricker" sa hon. "Inte för att det vore jobbigt om du drack, men för att det är så skönt att landet inte blir bara öldrickande". Hon är så otroligt klok min kusin, den snällaste, smartaste människa jag känner. Vi pratade om familjen och släkten och jag fick reda på en hel del som jag inte visste. Kan säga att jag fick mer vatten på min kvarn, det är otroligt viktigt att jag håller mig nykter med tanke på mina gener. Fick också en slags förklaring till varför jag är så känslig, drabbas av ångest och depressioner. Det är ohjälpligt, och nu kan jag förstå det på ett annat sätt, förstår att det är okej. Det är inget jag ska kämpa emot, bara acceptera och hantera. Eftersom hon jobbar inom vården har hon en massa kunskap om kroppen som jag bara suger åt mig. Vill så gärna förstå min kropp. Vi pratade om belöningssystem och kickar. Hon själv får inget av alkohol sa hon, värre med socker. Själv gör jag allt för mycket, dricker för mycket kaffe, äter för mycket mat och socker, röker mycket. Har alltid trott att alla dom där som kan ta ett par godisbitar och sedan vara nöjda har bättre självdiciplin, men så är det inte tydligen. Det är något i det där som triggar igång mig. Sockret, nikotinet, alkoholen, koffeinet. Om jag förstår kan jag också lära mig att hantera det, om jag däremot antar att jag äter för mycket för att jag är svag och kass börjar jag liksom på minus. Det kan inte bli bra. Jag undrar om jag söker dessa kickar för att jag vant mig vid dom, eller om det är något annat? Dövar den där ångesten kanske? Eller har jag trubbat av hjärnan, så att jag inte nöjer mig med de "naturliga" kickar man får av att bara vara? Och spelar det någon roll?

Fick pratat med pojkvännen också, kände att han inte riktigt tagit det här på allvar. Men det visade sig att jag hade fel, han förstår visst och inser att jag måste ha en nolltolerans. Det finns inget mellanting. Du är så mycket gladare nu, sa han. Ja, jag känner mig ju trygg, då är det lätt att vara glad. Saknar du inte att dela en flaska vin, frågade jag. Nej, vi har så mycket roligare nu. Tänk vad mycket man tror, framförallt när det gäller ens partner. Tror att han läser tankar, och att man själv kan läsa hans. Han har lärt sig att bita ihop, att hantera själv. Och jag har lärt mig att hela tiden läsa av, att analysera och förhålla mig. Igår i skogen bland all svamp kände jag att det var något som skavde, tänkte fråga men fräste åt mig själv inuti. Sluta fråga så förbannat mycket, låt honom vara. Vad spelar det för roll? Fokusera på dig själv, hur känner du? Jotack, det är faktiskt bra, speciellt nu när jag får må fint och bara var i det utan att ta på mig någon annas fömodade problem. Och då kommer det, han säger vad han grubblat på, när han tänkt klart. Och det blir så mycket lättare, när jag slipper gissa.

Igår kväll fick jag besök av ångesten, den där rastlösheten som river i mig emellanåt. Vi hade långt att köra och ingenting var roligt, inte radion, inte Facebook, ingenting. Och direkt funderar jag över hur jag kan fly, döva med godis kanske, eller en glass? Mat? Sedan fick jag samlat ihop tankarna, resonerade. Jag ska inte fly från den där känslan mer, jag ska värka ut den. För jag vet att den går över. Vet inte riktigt vad det är, kallar den ångesten. Men det är den jag är rädd ska förstöra allting, som den gjort förut. Men jag gissar att den går över snabbare om jag bara stannar i den, flyr jag liksom jagar den mig och kan sitta i under flera dagar. Igår försvann den ganska snabbt, som om den inte riktigt fick fäste. Hoppas att det dröjer innan den hälsar på igen.

Nu blev det en lång novell igen, men eftersom jag befinner mig på platser utan internet i perioder nu så är det mycket som ska ut när jag väl har uppkoppling! Är så glad att jag hittade detta forum, hur hade jag gjort annars?

oj,ärdet tre år sen jag starta min tråd
inte klokt
Mie Berra,Vana,Victoria Mt,Bibliotekarien,allaaaaa
att se era namn
gör mig varm
oj det har vart turbulent sen sist jag skrev
drickat har följt mig
till o från
lugnt i perioder
tvärtom i nästa

har nu vart nykter 4 mån

ska berätta

den 24 mars detta år,,,,,,
nådde min BOTTEN

hade slutat jobba kl 16,detta var en lördag
skulle bara in till stan en snabb sväng,,för att handla
,vid detta tillfälle har jag vart nykter tre veckor
o tagit kontakt med alkoholrådgivningen
samt varit där vid två tillfällen

samt harhuvet fullt av tankar på om jag behöver gå behandling
jag vet att det är sååå nödvändigt

men jag är räääddd
nåväl
kommer ut ur affärn denna lördag
o har helt apropå köpt öl,,,
ni vet
man agerar utifrån sig själv när HAN slår till
som om det inte var en själv som styrde
listig,,,falsk,,,stark
hujedamej

har dessutom en vinare inslagen i bilen
en present till min vinpimplande arbetskompis
som fyller år dan därpå

mycket märkligt
att jag vågar ha den i mitt förvar

såååå
jag kör hemåt
svänger in på en skogsavfart
två km hemifrån
ska "bara" dricka ett par öl,3,5
maken märker nog inget
han håller på med käk hemma
efter två öl,
ringer o säger att jag måste jobba över
stackars karl,,lööögner
dricker mig full
som ni redan gissat öppnar jag vinaren
(o)turligt nog med skruvkork
dricker mig full
allt blir svart
jag minns inte
mobilen ringer
,min man,jag trycker bort honom

sen efter timmar,vet jag så här i efterhand
för jag minns inget,mer än att jag sitter o dricker i bilen
sen ska jag hem,min idiot,varför GÅR jag inte
nej,jag ska tydligen köra
men som tuur är
så fastnar jag i diket innan jag kommer upp på vägen
tack o lov
annars vete gudarna vad som kunde hänt
står där o gasar
en bil stannar till,en som bor i samma socken som jag
ser mig full
ringer naturligtvis polisen
resten kan ni ju räkna ut
får åka med in för provtagn
vet än inte hur länge jag blir av med körkortet
har inte fått min dom ännu

efter detta ringer jag min alkoholterapeut
skriver in mig för dagbehandlingen
som jag avslutade i juni
äter antabus
går på eftervård en dag i veckan samt ett par aa möten
en dag i taget

blev så fruktansvärt rädd för mig själv efter detta

har kapitulerat
talat om för vänner,arbkamrater
släkt
JAG ÄR ALKOHOLIST
jobbigt men ack så befriande
inget smygande
ljugande
är ödmjuk
tacksam
o tar EN DAG I TAGET

skriv till mig
carpe diem
Måne

Hej. På semester. Alkon flödar överallt. Men jag har
hållit mina planer. Druckit måttligt och tagit en vit dag
Emellan hela tiden. Var lite bakis en förmiddag annars
mått kanon. Nu åker jag snart hem till ett tomt hus. Nu
gäller det att hålla sig ifrån några solonummer när man
kommer hem. Sköt om er vänner !!

Ett återfall, men snabbt på banan igen. Bra där! Jag är säker på att du kommer att känna en kvalitativ skillnad mellan före och efter återfallet. Så blev det i alla fall för mig. Jag har dessutom, till min stora förvåning, upptäckt att jag fortfarande räknar min nykterhet sedan i december. I helgen har jag förklarat för en vän att jag "inte druckit sedan i december, förutom under midsommarveckan". Efter några veckor har det där läskiga återfallet blivit förvandlat till en liten parentes.

Nu har du smakat, och lärt dig ännu djupare att du inte vill ha vad vinet ger. För vinet kommer som en paketlösning, man kan inte plocka russinen ur den kakan. Och paketlösningen är riktigt usel.