Senaste kommentarerna i forumet

jag kommer aldrig aldrig mera att uttrycka åsikter om namnet på en tråd, men kan inte låta bli att reagera på att det uttrycks som skämmigt att dricka ensam. Man ska inte behöva skämmas för att man inte är omgiven av "goda vänner" hela tiden. Många gånger är det inte fråga om ett dugg annat än fyllepolare och det är inte ett smack finare och bättre än att vara ensam när man super ner sig.

jag reagerade på att den Sparrels and Drums jag köpte kostade 63 spänn, har höga förväntningar på den!

Välkommen hit Mommorazi, ska bli kul att följa hur det går för dig.

Vändningen: tack för pepp. Jag hade inte tänkt ta upp mina problem på festen men å andra sidan så är jag inte den som känner att jag måste upprätthålla "fasaden" heller. Alla människor har sina problem och svårigheter. Min vän som vi var hos berättade att hon blivit utbränd och varit sjukskriven för det ett tag. Hon kände sån skam för att hon inte lyckades hålla igång som alla andra sa hon och då kände jag att det är väl inget att skämmas för. Samtidigt är det just SKAM jag känner inför mina problem och det är nog lika bra att försöka släppa lite på det.

En bra sak jag gjorde nu innan läggdags var att avboka min medverkan i "bastu, vin och havsbad" med jobbet. Nu har jag egentligen bara bästa vännens möhippa och bröllop kvar i sommar som känns riktigt svåra att undvika alkohol på...

Ha ha, grannens hund är en stor vit det o go Golden. Hon heter eg Ester, men jag kallar henne Selma för hon ser ut dom någon som heter Selma!!! Kärlek! Hur ser din Selma ut???

Oj, om ni visste hur mycket skit jag fått ta för detta val att flytta till min kärlek...
Och nu flyttar jag tillbaka för barnens skull. Och då har jag fått från sambons håll, att han inte vet vad han känner/ om han älskar mig, för att jag nu flyttar. Vad jag än gör sårar jag någon. Och före dess levde jag m barnens far som misshandlade mig mest psykiskt men även ett par ggr fysiskt. Just nu vill jag bara bo ifred med mig o barnen o lämna alla andra utanför...

Men fasiken vad gott det är :-)

Jag dricker fort ensam och i sällskap. Med alkohol eller utan. Slurp - så är det borta. Men aldrig läsk eftersom jag inte gillar sötsliskiga drycker heller. I kväll blir det nog "bara" en halv flaska vitt. Kanske. Testar Fru Nordin vitt ( Per Gessle Selection) köpt på Systemet. Kan säga att Barrels and Drums är mycket godare. Och billigare dessutom. Ett litet tips från vitvinscoachen ;).

Jag överlevde, klarade av, mådde bra mest, bara idag jag mådde skit! Nu nästa siffra: En till vecka. För mig kommer det viktigaste vara att inte köpa hem! Att värja mig när jag är på ställen det dricks är lättare (tror jag), och har än inte bestämt mig om jag ska vara helt torrlagd, jo... jag har lust att låta bli en månad åtminstonde. Helt. Och kanske sen också, för sjutton, jag var 24 när jag drack första gången, levde innan dess. Borde kunna leva efter det också.

Lider med dig, men det där låter inte bra alls någonstans. Hör du hur mycket du själv får "offra" eller undvara? Som du säger osäkerhet över att ta hem en pojkvän, inte vilja ta hem vänner osv. Det verkar som om du är vuxen nog att kunna stå på egna ben och utan att veta hur mycket du har kvar i plugget o så, så vettifaen om jag inte hade övervägt att ställa mig på egna ben ändå och flytta. Jag hade dock försökt ta ett allvarligt snack först, en kväll där alla är nyktra och berättat precis vad jag kände och hur jag upplevde det med att inte kunna ta hem vänner, partner osv som folk. Sett om det kan ge någon slags effekt. Ibland kan det faktiskt vara så att lägger man bara korten på bordet och får den som har problem att inse allvaret, så kan det bli det som faktiskt får personen att ta sig mod/ork/vilja att söka hjälp. Det kan också bli så att du bara pratar för döva öron och någonstans där som vuxen så får du se till att göra ditt eget liv så drägligt som möjligt först och främst.

Att man kan vara annorlunda som alkoholist eller missbrukare i beteende är en sak, men jag gillar inte det du beskriver om aggressiviteten mm. När du bor själv kommer du få din frihet att umgås hur du vill och med vem du vill, och du kan också välja hur du vill lägga dina besök hemma hos din mamma och honom. Förhoppningsvis kan det i sin tur kanske också bli ett andrum för din mamma om hon vill komma bort hemifrån en sväng ifall du bor i närheten.

Håller tummar och tår för att det går bra för dig iaf!

Haha, och så ser jag att du precis loggat in! Tajming. :)

Hur går det? Med lever, hälsa, antabus och liv? Kram!

Här! 69,90 för en liten flarra på 33 cl.

Jamen, det är ju det vi vill veta, V! Är det verkligen värt det? :D

Ja, dom där förbaskade ostbågarna! Jordens salt och jordens förbannelse på en och samma gång.

:)

Vilja, kan inte du vara testpilot och prova Saxhyttegubbens Blåbär 100%? Rödvinsalternativ, dyrt och finns på bolaget. Och så rapporterar du sen till oss. Haha, vi skulle ha kunnat skramla ihop till en flarra om vi jobbat allihop på samma ställe men nu låter det sig helt enkelt icke göras. ;)

Gulle dig, Lena! Läste just om ditt fotbad och dina ostbågar. Sötis! Du är fantastisk, du!

Är du också en sån där nordsvensk? :D

Fast i dag har jag mest varit ett ilsket bi. Men det är övergående, det vet jag ju. Imorrn kanske jag drar mitt timmer där ute i skogen i lugn takt igen.

Grattis till dina 8, fialotta!

Ha ha, tack!
Kanske ska byta användarnamn till Ardennern :-)

...som spelar in på hur vi uppfattar smaker.Till allt det du nämnde kan man tillägga att det tex för många är svårt att gissa rätt på rött- och vitt vin, med förbundna ögon. Något de flesta av oss anser att vi självklart skulle klara av. Vana är också väldigt viktigt, Vi gillar ofta smaker vi är vana vid. Jag har flera gånger i mitt liv medvetet lärt mig att gilla sådant jag tidigare inte gillat, helt enkelt genom att flera gånger äta det jag inte gillat. Engelsmännen har ett eget uttryck för det "an acquired taste" Single Malten är en väldigt typisk sådan. Vem gillar en Single Malt, första gången den smakar whisky?

Hjärnan bestämmer så klart i sista hand, men det finns andra faktorer också. Mitt smak- och doftsinne har tex klart förbättras, efter att jag slutade dricka, vilket indikerar direkta förändringar i sinnenas funktion. En oförklarlig nyhet för mig är melon. Jag har aldrig gillat melon, men ett par månader efter att jag slutade dricka fick jag i mig ett par bitar melon, med en fruktsallad och märkte att det var riktigt gott. Sedan dess har jag gillat melon... varför?

... om man tänker sista september?! ha ha.. av flera anledningar. Det är ju nästan höst då dessutom! :P
En sak i taget, njut av dagen och lev i nuet - klyschor deluxe men ptja, varför inte? :) Bra jobbat lunkande arbetshästen!

Föredömligt agerande, kommunikation och viljan att hjälpa och stötta, men fungerar det inte så gör det inte. Barnen går dessutom först. Tråkigt slut på det hela i sig, men känns som om du gjorde det enda rätta där pandis.

Och nu har dett gått en hel vecka!!! Tjohoo!
Det har varit lättare än vad jag trodde, men då hade jag förberett mig för en helvetesvecka. Många små stunder med irritation, rastlöshet och ilska, men har inte druckit eftersom det inte funnits något hemma att dricka. Då har jag liksom behövt gilla läget och det har varit väldigt väldigt lärorikt att inse att DET GÅR ATT VARA NYKTER UTAN ATT DÖÖÖ. För så långt hat det gått att jag onte trodde det.

När jag läser det jag skrev för en vecka sedan, och kollade igenom resultaten av alla de frågor jag svarade på i Alkoholhjälpens program, inser jag att jag är alkoholberoende. Inget läst insikt. Men oh så skönt att våga orka kunna vilja säga det till mig själv!

Jag har bestämt mig för att vara nykter i 90 dagar, nu har jag klarat åtta. Tänker jag "sista september" får jag panik, men efter alla er kloka människors kommentarer och erfarenheter vet jag nu att jag inte ska se längre än en dag framåt. En dag läggs till nästa och till nästa och det är så jag ska lyckas.

Redan nu känner jag mig mycket lugnare i humöret och i sinnet. Saker som var så "jobbiga" förut, hänga tvätt, tvätta barnens hår, rensa ogräs, plocka undan, känns inte lika dödstråkigt och jobbigt längre utan mitt sinne liksom tar det med ro. Som en lunkande arbetshäst, liksom. Ganska långsam, stark, stretande och lugn. Ett steg i taget. Men kommer alltid alltid fram till målet...

Jag klappar mig själv på axeln, säger HURRA och imorgon ska jag klara en dag till så blir det nio!!!

Jag tror du kommer att få det tids nog, när de ser att du faktiskt klarar av det, att det går åt rätt håll osv, då kanske det också kommer beröm, en klapp på axeln och ett stilla "tack". Å som Ullfia skrev, sök stöd på annat håll så länge så du tar dig igenom det och inte känner dig ensam.

Jag skrev om det till en annan person här på forumet idag, men min absolut närmaste vänd vände mig ryggen och tog avstånd nu när jag berättade att jag varit rattonykter. Hon fick veta att jag varit alkoholmissbrukare någon månad innan och jag lovade att ta tag i det, vilket jag gjorde. Någon vecka. Så hon vände mig ryggen och visade sig vara rejält besviken nu och sa sig inte tro på mitt nya löfte alls. Det är naturligt. Samtidigt så tror jag att hon innerst inne faktiskt tror på mig, men hon vill inte säga eller visa det. För det lär ju också mig då att "så lätt var det att göra ett misstag, då är det lugnt att göra det ännu en gång".

Misstolka mig inte, men det är bra om det gör lite ont. Jag lärde mig det själv gentemot min egen mamma som hade problem. Ju lättare jag förlät henne, desto snabbare slätade hon över det som hade hänt och desto snabbare var hon tillbaka i en ny incident. Däremot om jag verkligen markerade att jag var skeptisk, så blev hon nästan arg, men det triggade också fram en slags vilja hos henne som jag inte såg annars.

Så vänd på myntet. Meningslöst att bli nykter kommer det aldrig att bli eller vara, ta och sätt ner foten och visa dina barn att du absolut kan och vill och kommer att lyckas. Förtroende vinner du dock inte primärt med ord, utan genom handling. Sedan är det mänskligt att fela och även att få återfall och det kan man prata med barn om när de har nått en viss ålder och/eller då man varit nykter eller haft kontrollerat bruk en längre period. Då kan man berätta om den där "gången" kanske... men i nuläget är det bara o kavla upp ärmarna och köra på. Så länge kärleken finns där så kommer du bygga upp förtroende, tillit och respekt fortare än du tror, men det kommer inte "gratis". Kämpa på nu!

Jag har anmält mig till denna sida i kväll för att jag också insett att jag har problem men jag dricker inte så ofta typ2-3 gånger i månaden men problemet är att jag emellanåt blir kanonfulla med konsekvenser. Näst sist så stukade jag handen allvarligt och i går så var jag så full så jag inte kunde öppna dörren hemma , min sambo fick åka i från sitt natt jobb för att öppna dörren till mig! Jag vill inte ha det så här o det vill inte han heller jag måste förändra mitt sätt att dricka . Jag för står dig och hur du känner jag förstår er alla som har samma problem. Tur det finns sådana här sidor känns bra att kunna skriva och berätt för dom som känner igen sig.