Senaste kommentarerna i forumet

kukl att läsa om dina steg in i AA och hur du upplever det...mycket känns igen :-)

Jag ville ju helst anpassa alla andra för att mitt drickande skulle få vara ifred, styra bort intresset från min person. Och JA, det är många som gärna slår på sig själva för vad de gjort och vad följderna inneburit. För min egen del så blev det lättare när jag accepterade min sjukdom och att jag under rådande förhållande inte kunde agera på ett annat sätt.

Att sen lära, och förstå, att JAG är den viktigaste personen i mitt liv och att jag är värd att älskas för den jag är kom inte över en natt utan det var en process, mycket angenäm sådan, som ledde till min ökade självkänsla. En självkänsla som tryckts undan av mitt groteskt stora självförtroende som fungerade som ett försvar för mitt aktiva liv. Att vända på det är/var en härlig insikt som sakta smög sig på.

Jag tycker att Marie beskriver det så bra : http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/hur-vill-du-trada-in-i-ett-rum/…

Jag kan också se att det fanns folk runt mig som inte gillade förändringen, syndabocken som alltid fanns tillhands försvann och de var tvungna att ta eget ansvar alternativt utse en ny syndabock. Dessa personer har jag städat undan eller sett till att de är i yttersta utkanten av mitt liv, jag tycker inte jag har råd med energitjuvar.

Njut av nykterheten och njut av dagen idag !

Det är litet skrämmande tycker jag, att det faktiskt är en så tuff process att bli och förbli nykter. Fint att du stod emot känslan att ta den lätta utvägen! Och Grattis till jobberbjudandet! Tror att saker o ting som man behöver kommer i ens väg. Om det passar dig bättre, som du skriver, så är ju saken biff :D Men jag förstår helt klart känslan, när man varit inställd på något annat.

/Minz

Idag var vi ca 15, så betydligt fler än de andra gångerna. De verkar eftertänksamma, vilket är bra. Det är mycket tack till andra och rätt mycket negativt om sig själv. Återkommande är att man har varit småaktig, fördomsfull och velat ändra på andra för att få livet som man vill. Det är provocerande för mig att höra, för jag känner att jag har förminskat och slagit knut på mig själv för att vara till lags och för att jag trott att jag inte har någon rätt att ställa krav. Det är svårt fortfarande. Jag ger gärna upp delar av mig själv. Nu ska jag jobba med mig själv och försöka låta bli att haka på att lyfta fram allt som jag tycker är dåligt hos mig själv. Nu säger jag inte att man ska blunda för sina brister, absolut inte, men ibland behöver vi vara snälla mot oss själva. Jag behöver vara snäll mot mig själv.
Har varit supersugen på både snus och A. Många gånger som hjärnan varit på väg till bolaget. Nu äntligen är suget över för den här dagen. Skönt!
Har ev fått en sponsor. Vi ska pratas vid litet om stegen och så. Det ska bli spännande. Vissa steg kanske jag bara vill be att fara åt skogen, men det konstiga är att när hjärnan fått fundera en stund, så brukar allt lösa sig. Min påbörjade ärlighet t ex. Trodde aldrig att jag skulle klara av det. Ju mer ärlig jag är, desto mer sann vill jag bli.

...skriva några rader....

Jag är så oerhört ledsen...
Jag har medvetet och omedvetet slagits mot sanningarna i mitt liv. Min välvilja är äkta kärleken djup. Mitt liv är fyllt av så mycket positivt att jag kan dela med mig. Ändå befinner jag mig under ytan. Jag är missförstådd, känner mig utnyttjad. Kränkt över att bli ifrågasatt, mitt innersta är ifrågasatt och smutskastas.
Vissa dagar är ett töcken och ibland önskar jag bara få försvinna. Bara förintas obemärkt och lugnt...

Ville bara bli sedd här lite...

Kram

Dagarna rullar på och det är fortsatt upp och ner. Fredag kväll och suget är enormt...

det är en sån chans du inte ska missa! Kanske det är din dotter som får stå ut med att bo två år av sitt liv i lägenhet? Hon ska faktiskt inte ha vare sig makten eller behöva ta ansvar över ditt liv. Kram, kram / mt

Det är en sån chans jag inte får missa. Lägenheten är möblerad och klar och vi kan bara ta över den men när jag nu jar kommit så här långt så känns det inte så självklart längre. Min dotter vill inte bo i en liten lägenhet, hon är ju van att bo i hus och har bott där hela livet så jag förstår henne till viss del.
Hon känner att hon kommer inte bo hemma längre än två år till och tycker att jag kanske kunde stå ut den tiden att bo med honom. Jag har talat om att jag vet inte om jag har några känslor kvar för honom. Det känns som hon bara är arg på mig nu och jag känner mig så ledsen.
Det verkar som att hon vill flytta hem bara han slutar dricka men jag tvivlar på att allt blir bra då.
Tack Mittendaliv ! Hoppas att du också får en fin helg!

Jag välkomnar dig oxså hit. Du är ju på rätt väg. Själv använde jag antabus första månaden.
Det var en liten krycka i början. Min man dricker i perioder, inte just nu, men när han dricker
är det missbrukarjaget som kommer fram. Jag står inte ut med det. Jag går inte in på det nu,
men akta dig för att bli medberoende. Bra jobbat av dig.
Konstnären

Varmt, tempen visar redan 20 grader och det är skönt. Har vattnat min miniträdgård på balkongen.
Tomatplantan har redan börjat blomma. Lugnt här hemma, just nu, hoppas bara att det inte är lugnet före
stormen. Jag vet inte om vädret påverkar mina tankar, men i går tänkte jag hemska tanke 3 månader sommar.
Vet inte vad som händer med mig ibland. Envisheten hjälper och vips var tankarna borta. Tänker som så, att
innan i mitt gamla liv kunde jag inte stå emot suget vid ett antal återfall. Men nu går det bra, men jag
vill ju inte ha dom tankarna alls, men det är jag nog inte ensam om.
Mannen har åkt 18 mil bort nu på morgonen, för en anställningsintervju. Ett bättre jobb är säkert många sökande.
Skulle så bli, stannar jag här och han pendlar om vi vill. Har svårt att lämna denna min vackra stad. Jobbet
ligger i inlandet och bara jag tänker på det, usch, jag kan inte andas om jaginte bor nära nära havet.
Ska jobba lite idag, är ju så lyckligt lottad att jag har mitt jobb hemifrån. Lite frilansande, men det krävs
en jävla disciplin, och det har jag ju nu utan A.
Vet inte varför tungsinnet kommer till mig, inte varje dag, men ibland och alltid är det på grund av tankar på A.
Ska cykla ner till hundbadet i dag då min lilla flicka blir så varm. Själv är jag en badkruka, kan simma men tycker
alltid det är för kallt. I morgon ska jag köra min lillasyster till flygplatsen hon ska åka till Kroatien en vecka.
Jag är så avundsjuk, ska fråga om jag får hänga med i handbagaet. I kväll blir det hämtmat, känner för att slappa lite
och fundera över livet.
Tack för ni finns för mig
Konstnären
I kväll inget vin vad som än händer

- du har kommit alldeles rätt! Det stämmer som Mittendaliv skriver - du kan inte sluta dricka åt honom och det är inte ditt fel att han dricker. Även om han inte anser att alkoholen är ett stort problem så verkar hans missbruka göra mycket skada åt dig. Läs omkring här i olika trådar så kommer du att känna igen dig och fortsätt skriva! Skriv om allt det där du kanppt hittade ord för i början av ditt inlägg, om din ilska, frustration och sorgsenhet. Du är inte ensam! Jag klistrar in länken till en blogg som hjälpt mig mycket http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Kram, kram / mt

att du börjar sätta fokus på dig och barnen. Hoppas du hade en trevlig kväll! / mt

..sade frugan när hon satt ledsen på en köksstol i den sena eftermiddagen...

Inte ofta säger jag emot henne, men denna gången var jag tvungen att göra det...
-men nu är du väl ändå orättvis mot livet, svarade jag..
I vanliga fall brukar jag medlidsamt då försöka trösta henne, men inte nu..

Hon tittade upp emot mig där jag stod bredvid henne, vad menar du frågade hon med gråtmilda ögon.
-Jo svarade jag henne, bara för att du har tappat ett guldarmband värt femtusen spänn, så tycker du att hela livet känns orättvist mot dig just nu, eller hur?
-Ja det tycker jag nog, speciellt när det var tillverkat av nedsmälta guldgrejor från min mamma och mormor.
Det fanns ett affektionsvärde för dig i det armbandet fortsatte jag, men det gör det inte för den som eventuellt har funnit det, det har ett metallvärde och det var gjort av gamla trasiga guldgrejor som du fått ärva av din mamma, du kunde inte ha använt dem som de var, trasiga...
Nej men det var ju deras grejor liksom reflekterade hon...

Det var en sabla otur att du tappade det sa jag, men om du tänker efter så hade det ju böjts på ett konstigt sätt och var ju delvis defekt,
Så det kanske fanns en orsak till att spännet släppte när du fastnade med det någonstans...?

Jo, jag brukar ju tappa mina guldsaker då och då svarade hon, men de flesta gångerna så återfinner ju oftast du dem.
Men eftersom jag tappade den på lunchen när jag var ute och åt med en kollega så lär det ligga på byn någonstans,
Och trots att jag gick gata upp och ner flera gånger efteråt så måste någon ha hittat det...

Ja det var otur fortsatte jag, men att kalla det att allt elände drabbar oss just nu är väl lite drastiskt.
Vi har friska och välartade barn, vi har ingen ekonomisk kris för tillfället, ingen har dött av släkt eller vänner, vi har jobben kvar,
Huset har inte brunnit ner, vi har en god social kontakt med alla våra vänner och grannar, vi älskar varandra och dessutom är det årets hittills varmaste dag med strålande sol och du ser bara ditt armband som det stora problemet just nu???

-Du har rätt kom det ur hennes mun, det kunde ha varit värre, det är ett värdsligt problem egentligen.
-Bara pengar som en kollega till mig brukar säga fortsatte jag, men otur var det...
Du kunde ha fastnat med bilen i en betongsugga på parkeringen idag på vägen hem ifrån jobbet, självrisken på bilförsäkringen hade varit femtusen spänn det med...
Jovisst, sparrade hon med...

Samtidigt på teven kör de reklam med något nytt rose'vin som har blivit så populärt på sistone, genast gick min fantasi igång.
Jo det kunde ha varit mycket värre tänkte jag tyst för mig själv, jag kunde till exempel INTE ha varit nykterist längre.
Då hade våran tillvaro kunnat varit mycket värre, kanske vi inte ens hade varit en familj, utan en spillra av en forna mycket stabil familj utan trygghet för någon av oss.

Jag är väldigt tacksam för det jag har, och känner ingen avund för det jag inte har, DET måste jag påminna mig dagligen om.

Så länge jag håller mig nykter har jag kontrollen kvar, kan det verkligen vara så svårt att fatta?
Ofta ofta kommer det små påminnelser om hur det kunde ha varit, då skulle jag ha kunnat sagt...

..måste verkligen allt elände drabba oss hela tiden, för det hade det gjort...

Tacksam för att jag har ett liv värt att leva, tacksam för att jag har en närvaro att uppmärksamma att det var årets hittills varmaste dag.
Det hade inte varit lika lätt om jag hade druckit alkoholen.

Shit happens, but not the whole time, styrkan att kunna ta ett nederlag utan att ta till flaskan varje gång.

Berra

Så bra att du anförtrott dig och fått hjälp till vårdcentralen, och att du börjar med Antabus. Starkt gjort att söka hjälp! Angående din fråga om när partnern dricker alkohol och man själv inte, min man dricker sällan numera, men när han gör det försöker jag ha något bra/gott alkoholfritt alternativ. Finns ganska mycket att välja på som är gott, tycker jag.
Lycka till,
m

Det låter klokt, Kastellen. Du har ett ansvar både gentemot dig själv och barnen. Ut på nykter AW imorgon, det bästa med att göra det NA är att notan blir hälften av den normala... (utom utomlands, där alkoholfria öl är dyrare än de med alkohol...), koppla bort hemma så gott det går. Du är ju nåbar för barnen, och körbar.
Hoppas det blir bra,
/m

Du har kommit rätt. Det finns mycket stöd och hjälp att få här i forumet. Jag har inget bra svar på din fråga mer än att det är svårt att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt och inte inser att den har problem. Det rådet jag fått mest av alla kloka som finns här är att själv söka hjälp för att må bra. Den som dricker måste göra sin egen resa. Förhoppningsvis mot samma gemensamma mål om det är det man vill.

att du känner att du är på väg åt rätt håll. Ibland (ganska ofta), tar livet några krokar fram och tillbaka innan man hittar rätt. Lätt att bli otålig då, man vill ju gärna få veta att man gör rätt, och ha en quick fix. Ärlighet, och att visa vem man är tror jag att vi vinner på. Men det kan vara svårt, ta ett steg i taget, känn efter vart det leder.
Ha det bra,
/m

Nu har han druckit i två dagar efter det där bra men jobbiga mötet där han erkände sig som alkoholist. Jag vet inte om han har varit till jobbet idag men jag skulle inte tro det.
Tydligen steg han upp vid halv elva och for sedan iväg på cykel igen. Alltid något, att han inte tar bilen vill säga...
Imorgon har vi inplanerat After work på jobbet med avtackning av en arbetskamrat. Jag har sedan tidigare bestämt mig för att jag ska gå men med viss oro över hur det blir här hemma för barnen...
Dock känner jag att jag verkligen behöver få göra något roligt och inte bara sitta fast i eländet här hemma! Jag ser fram emot att få dansa och skratta, det känns som en evighet sedan!
Han ska hämta på dagis imorgon och vara med barnen är det överenskommet sen tidigare. Får se hur det blir.
Oro och förväntan att det blir fylla här hemma.
Jag ska självklart vara nykter och jag har sagt till de äldre barnen att ringa mig om det är något.
Jag kanske gör fel men känner mig lite trotsig också eftersom att han dricker när han vill och kommer och går som han vill! Jag vill inte att det ska drabba barnen men jag orkar inte vara inlåst hela tiden. Jag måste hämta kraft och energi ur glädje och den är kvävd här hemma.
Rätt eller fel nu har jag bestämt mig. Jag har även bestämt mig för att planera någon rolig trip med barnen i sommar utan maken. Jag vill inte ta risken att resa med honom igen.
Jag har fått nog nu! Droppen var förra helgen, har varit helt knäckt efter det. Jag tänker inte ta emot mer skit nu och jag tänker inte försvara mig mer! Han måste ta tag i sina alkohol problem på allvar annars måste vi gå skilda vägar. Jag kan inte låta barnen växa upp så här, inte på de här premisserna! Barnen och jag kan inte leva så här längre, det går bara inte, det är ett ohållbart liv!

Det är så svårt att ge råd, vill helst inte, men efter att ha läst det du skrivit tycker jag att du och döttrarna är värda ett eget lugnt och tryggt hem. Han vill ju som du skriver inte ens ha hjälp, då blir det nog svårt att lyckas. Om han en dag blir den nyktra man som du vill leva med då finns det säkert en väg tillbaka om ni vill. Inga beslut behöver vara för evigt. Nu tycker jag bara du ska ha fokus på dig och döttrarna. Hoppas ni kan njuta av solen i helgen!

Fick en återbudstid. Fått nya mediciner, bl a campral, som jag själv bad om. Finns goda chanser att det hjälper mot matmissbruket också. Sjukskriven, deltid nu. Skönt, en sten föll från bröstet. Har haft svårt att hålla koll på papperna på jobbet och blivit snurrig av minsta lilla stress.
Mitt 2a AA möte på hemmaplan. En helt annan grupp. Vi var två. Jag kanske får AA i lagom doser, som passar mig? Det var nästan litet komiskt ändå. Mötet var bra :) Hit återvänder jag. Känner en god atmosfär i väggarna. Ett lugn och en glädje. Tryggt med andra ord.
Jag har slutat snusa också. Oj, vad jag tänker och suktar efter det.
Nu är jag på väg. Blicken utåt från mitt inre. Men det kräver dagligt idogt arbete.

Allen Carr har skrivit en bok om alkohol också, "Äntligen full kontroll". Säkert samma stil som rökavvänjningsboken så om du gillade rök-boken borde du läsa denna! Jag tycker den är rätt ok, lite för amerikansk och pladdrig för min smak men, man blir iaf inte så sugen på att dricka och det är ju det som är poängen!

Välkommen hit! allt fungerar som det ska.
bara att fortsätta läsa och skriva.
Lycka till med de nyktra dagarna!
/PP

Min man dricker i smyg och jag känner igen dig i det du skriver. Jag hoppas du tog upp det med din fru och om... kan du inte berätta hur det gick och hur du gjorde. Jag har försökt men han bli bara arg och säger att jag har fel. Jag har till och med fel även om jag har hittat flaskor liggande... men enligt honom så är de gamla och det kommer aldrig hända igen.

Fick ett wakeup call i söndags 18/5 KÄnde som du känner precis som DU!!

Men ni som e lite vana här Varför står mina inlägg som inte tillgängliga?? gör ja ngt fel??

Bra jobbat med 9 dagar. Var hos VC i mån fick tabletter Antabus Va ute å gick i tis ute å gick i ons ute å gick i dag I dag gick ja förbi systemet. FAktiskt JAG GICK FÖRBI DET!!!!!

Men det är svårt Kämpa på Jag tror att denna sidan är jätte bra å läsa att man inte är ensam att man inte behöver skämmas för sitt beroende å att det finns vänner här som man kan fråga.

KRAM Fr lilla mej

Andra nyktra dagen känns skönt som fan,Har planerat flugfiske i helgen ska bli kul som fan.
Känns kanon att jag valde Antabus tog mina första tabletter igår,två nya i morgon.Dom ger mig ett inre lugn behöver inte fundera vart bilen är på väg(grönaskylten),om jag
ska ta 2 eller en platta öl.
Om grannarna kommer över med öl ..fine jag tar kaffe.
Måste få en bra start nu med samtal och antabus över sommarn sen kanske man klarar sig utan att dricka och antabus,vem vet.
Hörs.

Snuset fixa jag själv att sluta pga huvudvärk.Ciggen sluta jag med 27 augusti förra året med hjälp av en bok.
rekomenderar stark ,Äntligen icke-rökare av Allen Carr.
När man fattar att man inte ska mata nikotin djävulen i bröstet då är de inga problem.(iallafall för mig,såg sambandet plocka bort nikotinet då är inte snuset eller ciggen värt något,
du stoppar ju inte upp blomjord under läppen men om de fanns nikotin i det då kanske.
Nikotin ett av värdens mest farliga och beroende framkallande GIFT….
Kanon bok.
Kämpa där ute..